INSPIRATION FÖR LÄSECIRKEL
Bokcirkelsfrågor
!. Florence är spökskrivare åt Ann Nichols. Tycker du att böcker skrivna av spökskrivare är lika viktiga för en författares arv som de skrivna av författaren själv?
2. I vanliga fall kan hemligheter skada en persons förtroende för någon annan. Men Florences pappa behöll hemligheten att han visste vem Florence spökskrev åt och att han hade läst alla de böckerna. Tror du att vissa hemligheter faktiskt kan bygga förtroende när de väl avslöjats?
3. Under hela romanen kämpar Florence med att försöka skriva det perfekta slutet. Om du kunde skriva vilket lyckligt slut som helst, hur skulle det se ut?
4. Både Ben och Florence finner tröst i romance-böcker. Har du några favoritböcker för tröstläsning?
5. Runt om i världen finns det många beskrivningar av livet efter döden, såsom spöken, liemän och andar. Varför tror du att dödstemat och något slags liv efter detta är så pass universellt utforskad i berättelser?
6. Döden, och hur en person möter den, utgör en stor del av boken. Om du kunde lämna en lista efter dig till dina kära, såsom Xavier gör i berättelsen, vad skulle det stå på den?
7. Om det kom en uppföljare om Ben och Florence, vad tror du att den skulle handla om? Hur tror du att Ben kommer att hantera sin nyfunna kraft att se döda människor?
(. Vad tror du att Florence kommer att skriva härnäst?
Hej!
Tack för att du har valt att läsa Kärleken är död med din bokklubb! Från djupet av mitt kalla, döda hjärta hoppas jag verkligen att du tycker om den.
Kärleken är död handlar om en spökskrivare som skriver åt en berömd romance-författare. När hennes far oväntat går bort måste hon återvända hem och möta spökena från sitt förflutna … och spöket från hen nes nyligen avlidna (och väldigt heta) redaktör.
Det är en berättelse om kärlek och alla dess olika sidor: ro mantik och sorg och ilska och hemlängtan. Men framför allt handlar den om att lära sig att inte vara ett spöke i sitt eget liv. (Det är också en berättelse fylld med ordlekar! Många ordlekar. Det hade varit ett graverande misstag om jag inte hade tagit med alla de bra.)
Kärleken är död är också min hyllning till spökhistorier. Det kanske förvånar dig, men jag tror på spöken. På sätt och vis. Jag är inte helt säker på att de är verkliga, det hela är lite otydligt. Att försöka hitta ett spöke, att ha exakta bevis för att de är verkliga, är ungefär som att försöka fånga vinden. (Eller att filma paranormal aktivitet med en videokamera.)
Jag tror på spöken på samma sätt som jag tror på en bra historia eller ett kärt minne. En bra spökhistoria, en sådan som man berättar runt en sprakande lägereld, får dig att undra vad som döljer sig i skuggorna. Den får dig att tro att berättelser som förs vidare från en person till en annan får ett eget liv. Berättelserna blir till själva spökena. Och även om du är ganska säker på att spöken inte finns får berättelsens vidgade möjlighet dig att tänka, kanske bara för ett ögonblick, ”Tänk om…?”
Det finns visserligen ingen skräck i Kärleken är död (om inte historier om vissa före detta pojkvänner räknas in i genren), men det är ändå en spökhistoria. Skillnaden är, antar jag, att de flesta spökhistorier slutar i tragedi, och jag tänker inte göra så mot dig.
Vi har tillräckligt med tragedier i världen, så låt mig berätta en annan historia för dig. Jag hoppas att du tycker om den.
Trevlig läsning!
Ashley Poston
Ett samtal med Ashley Poston
Berätta om Kärleken är död!
Kärleken är död handlar om Florence, en ung kvinna som arbetar som spökskrivare åt en hyllad romance-författare. Problemet är bara att Florence har tappat stinget sedan ett hemskt uppbrott som fått henne att spränga alla deadlines då hon inte har kunnat leverera en berättelse med lyckligt slut sedan dess. När hennes pappa oväntat dör återvänder hon till sin hemstad och familjens begravningsbyrå för att ta ett sista farväl … och finner sig hemsökt av sin mycket heta, mycket döda redaktör.
Florence Day är en spökskrivare som bokstavligen talat har egna spöken. Vad inspirerade dig till idén att inkludera spöken och en huvudperson som har förmågan att se och kommunicera med dem i din roman?
Jag har alltid älskat spökhistorier. Jag slukade dem. Ghost. Hokus Pokus. Mediator-serien av Meg Cabot. Casper. Jag älskar till och med ett bra Force-spöke i Star Wars! Jag älskar också omständigheterna kring spökromanser – att vara med någon men inte kunna röra vid dem, att vara där men helt avskild från livet. En huvudperson som kan se spöken gav mig också ett bra verktyg för att utforska dödlighet och sorg. Jag har alltid kämpat med döden – det känns som ett tåg som man vet kommer, men man kan inte riktigt se det komma. Jag ville utforska de här känslorna för att försöka förstå mina egna.
Och som en bonus kom det några riktigt livliga ordlekar ur det hela också.
Florence spökskriver för en av de mest produktiva romance-författarna i branschen men har i början av romanen slutat tro på kärleken. På grund av detta kämpar hon med att avsluta sitt senaste manuskript. Tror du att romance-författare måste vara hopplösa romantiker? Anser du dig själv vara en sådan?
Romance-läsare kommer till genren för berättelser med lyckliga slut. De är väl medvetna om att det är en fantasi, men det är en bra fantasi. Det finns en säkerhet i romance som man inte riktigt kan hitta någon annanstans. Det finns en formel att följa och ett löfte i slutet – ett löfte om lycka, kanske inte för alltid, men åtminstone för stunden. I en bok vet du, även när saker och ting är som värst, att allt kommer att ordna sig till slut. Och ibland är det skönt att bli påmind om hur hopp känns. Kanske kommer inte allt att ordna sig i verkligheten, men när du möter en främlings blick i en fullsatt bar är det inte lite spännande att tänka: ”Tänk om?”
Så nej, jag tror inte att romance-författare är hopplösa romantiker! Jag tror att vi är hoppfulla romantiker.
Florence känner ett behov av att dölja sin ovanliga gåva för samhället och det är anledningen till att hon flydde från en stad som aldrig förstod henne. Varför var det så viktigt för dig att inkludera självacceptans och de svårigheter som följer med det i din roman?
Det är svårt att acceptera sig själv! Jag har tillbringat över trettio år på det här klotet som rusar genom tid och rum, och ibland känner jag fortfarande att jag måste dölja mina råa kanter, rädd för att någon ska döma dem. Jag har alltid trott att jag i vuxen ålder skulle ha räknat ut allt – när man är barn tror man att alla vuxna har det. Så det var trevligt att skriva om en hjältinna som fortfarande kämpar med delar av sig själv, som fortfarande är råa och skrovliga, och som hittar kärlek och nåd i dessa kanter.
Florences familj driver en begravningsbyrå. Gjorde du någon intressant research om begravningsbranschen som du kunde använda i ditt skrivande?
Ja, det gjorde jag! En släkting arbetade på en begravningsbyrå i min hemstad, och det finns mycket information att hämta hos begravningsentreprenörer om dödsprocessen. Det var en mycket ögonöppnande upplevelse, och jag är verkligen tacksam för alla de yrkesverksamma som har berättat öppet om sitt arbete med målet att bilda allmänheten.
Sorg och kärlek är två huvudteman i Kärleken är död. Berätta om ditt beslut att utforska dem parallellt.
Sorg och kärlek går hand i hand. Att älska någon är att en dag behöva sörja dem, och att sörja dem betyder att du älskar dem. Det kändes bara naturligt att utforska de olika sorternas kärlek och sorg – till ens arbete, till ens romans, till ens avlidna nära och kära. Båda är upplevelser som kommer in i ens liv och dröjer sig kvar. Man blir vän med kärleken och sorgen, och man sitter tillsammans med dem. Och för mig var det renande att skriva om det.
Utan att avslöja något, vilken var din favoritscener att skriva?
Jag älskar dansscenen i salongen! Det var min favoritscen. Det är som en injektion av glädje rakt in i mina ådror varje gång jag läser den.
Vilken karaktär i Kärleken är död känner du mest igen dig i?
Jag skulle gärna vilja säga att jag känner igen mig i Florence, men ärligt talat? Jag är väldigt mycket Ben. Allt har sin plats. Allt har en ordning. En störning av den ordningen känns som en apokalyptisk chock i systemet. Det är ren ångest!
Vad hoppas du att läsarna ska bära med sig efter att ha läst Kärleken är död?
Jag hoppas att de finner lite glädje, lite skratt och lite hopp i slutet av denna spökhistoria. Det är trots allt romance. Vad är en bra romance utan ett lyckligt slut?