Faith Ringgold_SVE

BILDMUSEET 27/08 202010/01 2021

FAITH RINGGOLD/

SVE

27/08 10/01

FAITH RINGGOLD /

INTRODUKTION

Som konstnär, aktivist och författare har Faith Ringgold utmanat orättvisor och fördomar om afroamerikansk identitet i över fem årtionden. Hon växte upp i Harlem, New York, under den kreativa eran som kommit att kallas för Harlem Renaissance och har sedan tidigt 1960-tal varit verksam som konstnär. Inspirationen hämtar hon från flera visuella och kulturella källor, som tidig europeisk modernism, afrikanska masker och traditionella lapptäcken som har en särskild plats i det amerikanska slaveriets historia.

Genom hela sitt konstnärskap har Faith Ringgold befunnit sig mitt i den samtida debatten: med målningar inspirerade av amerikansk medborgarrättsrörelse och feminism lika väl som i självbiografiska berättelser. Här presenteras målningar, grafik och textila arbeten från 1960-talet fram till 2000-talet. Detta är Faith Ringgolds första retrospektiva utställning i Europa.

Faith Ringgolds skapande tar sin början med American People [Amerikanska människor], en serie målningar som skildrar de ojämlikheter och etniska motsättningar hon bevittnade under medborgarrättsrörelsen och Black Power-rörelsen. Under 1970talet engagerade hon sig i feminismen och blev allt mer politiskt aktiv. Faith Ringgold ledde demonstrationer mot museer i New York då hon protesterade mot avsaknaden av verk av kvinnliga och svarta konstnärer i samlingar och utställningar. Hon formgav och spred politiska affischer och arrangerade också utställningen The Peoples Flag Show [Folkets flaggutställning] i Judson Memorial Church, vilket ledde till att hon arresterades av polisen.

Under 1970-talets senare del rörde hon sig allt mer bort från oljemåleriet. Inspirerad av buddistiska målningar från Tibet, så kallade tankas, skapade hon istället sina första verk på ospända dukar.

BILDMUSEET PLAN 3

Det var från dessa tankas som Faith Ringgold övergick till att skapa sina lapptäcken. I lapptäckstekniken fann hon ett nytt sätt att uttrycka sig, där hon hade möjligheten att kombinera bild och text och samtidigt hedra den hantverkstradition som först vidare, från mor till dotter, sedan till hennes mormors mormor som fötts som slav.

De senare lapptäckena, i serierna Coming to Jones Road part 1 and part 2 [Att komma till Jones Road del 1 och del 2] samt American Collection [Amerikansk samling] berättar om den fysiska och sociala resa som många slavar gjorde vida den underjordiska järnvägen, ett nätverk av slaverimotståndare som smugglade slavar på flykt från slaveriets Södern till friheten i Nordstaterna under 1800-talet. I ett samhälle där fördomar och förutfattade meningar gentemot andra människor lever kvar är Faith Ringgolds verk ständigt aktuella.

Utställningen är producerad av Serpentine Galleries, London och sammanställd av Hans Ulrich Obrist och Melissa Blanchflower.

För presentationen på Bildmuseet står museiintendent Anders Jansson.

Tack till Fort Knox.

27/08 10/01

FAITH RINGGOLD /

BIOGRAFI

Faith Ringgold (f. 1930 i Harlem, New York) är konstnär, lärare och författare till ett flertal prisbelönta barnböcker. Hon tog sin masterexamen i konst vid City College i New York 1959.

Hon är professor emeritus i konst vid University of California i San Diego samt hedersdoktor vid 23 universitet och högskolor.

Bland de mer än 80 utmärkelser och priser hon mottagit märks John Simon Guggenheim Memorial Foundation Fellowship, The American Academy of Arts and Letters Award samt hedersmedaljen för konst från the National Arts Club. Hon valdes in som medlem i American Academy of Arts and Sciences i Boston 2017.

Faith Ringgold har medverkat i grupputställningar som Soul of A Nation: Art in the Age of Black Power på Tate Modern, London (2017), Crystal Bridges Museum of American Art, Bentonville (2018) och Brooklyn Museum of Art, New York (2019); We Wanted a Revolution: Black Radical Women, 1965–1985, Brooklyn Museum (2017); Post-Picasso Contemporary Reactions, Museo Picasso, Barcelona (2014) och separatutställningen American People, Black Light: Faith Ringgold’s Paintings of the 1960’s på National Museum of Women in the Arts, Washington DC (2013).

Faith Ringgold är representerad i ett flertal museers samlingar som The Metropolitan Museum of Art, Museum of Modern Art, Whitney Museum of American Art, Solomon R. Guggenheim Museum och The Brooklyn Museum, alla I New York. Hennes verk finns även på The National Museum of American Art, Washington DC; The Art Institute of Chicago och Boston Museum of Fine Art.

BILDMUSEET PLAN 3

UTVALDA VERK I UTSTÄLLNINGEN

They Speak No Evil, 1963 [De säger inget ont] They Speak No Evil är det tidigaste verket i utställningen.

Målningen föreställer sex vita män med stiliserade ansikten och kroppar som står framför ett målat glasfönster som om de stod i en kyrka. Titeln antyder att även om de inte sagt något ont eller elakt, så betyder det inte att de inte gjort något ont.

Faith Ringgold har även refererat till att söndagen som den mest segregerade veckodagen i USA, då många människor går i kyrkan men församlingarna ofta är uppdelade efter etnisk härkomst eller hudfärg.

A Man Kissing His Wife, 1964 [En man kysser sin fru] Målningens motiv är enkelt, en man kysser sin fru på kinden.

Idag kan det vara svårt att förstå hur provokativt detta motiv kunde uppfattas 1964 men då mannen är svart och kvinnan vit var verket chockerande för många. När det målades hade USA fortfarande aktiva lagar för att kontrollera att svarta och vita hölls segregerade i, bland annat, kollektivtrafiken, på restauranger, offentliga toaletter och skolor.

27/08 10/01

FAITH RINGGOLD /

American People #6: Mr Charlie, 1964 [Amerikanska människor #6: Mr Charlie] Mr Charlie är ett uttryck som använts av afroamerikaner för att referera till slavägare. Det plockades upp av medborgarrättsrörelsen och kom att betyda en vit man med makt. I målningen framställs Mr Charlie som en äldre man, klädd i kostym med ett opålitligt leende. Samma år som Faith Ringgold skapade verket hade hon sett pjäsen Blues för Mister Charlie, som skrevs som en reaktion på mordet av medborgarrättsaktivisten Medgar Evers 1963.

American People #9: The American Dream, 1964 [Amerikanska människor #9: Den amerikanska drömmen] En stor röd pil pekar ned mot den stora diamantring som en kvinna, som ser ut att vara hälften svart och hälften vit, bär på sitt finger. Målningens titel verkar inte referera till det materiella välstånd vi ofta förknippar med den amerikanska drömmen.

I stället tycks konstnären eftersträva integration, samtidigt som hon lyfter fram hur rikedom skapar klassamhällen och befäster segregation.

American People #14: A Portrait of an American Youth, 1964 [Amerikanska människor #14: Porträtt av en amerikansk ungdom] Faith Ringgold har berättat att modellen för detta porträtt är hennes bror Andrew som dog av en överdos 1961. I målningen framställs han som en ordentlig och väluppfostrad ung man men runt omkring honom ser vi illavarslande, nedåtgående pilar, stopptecken och inte minst den karaktäristiska profilen av Mr Charlie – symbolen för ett rasistiskt system som minskar svartas möjligheter att nå framgång i livet.

American People #15: Hide Little Children, 1966 [Amerikanska människor #15: Göm er små barn] Det här verket skapades i samband med att Faith Ringgolds döttrar Barbara och Michele började studera vid New Lincoln, en skola som undervisade både vita och färgade elever tillsammans. Målningen föreställer fem barn vars ansikten delvis är dolda av löv på träd som de gömmer sig bakom. Kanske leker de kurragömma, eller kanske försöker de komma undan rasismen i världen. Här, och i många andra verk av Faith Ringgold, representerar träd trygghet och en säker plats.

American People #19: US Postage Commemorating the Advent of Black Power, 1967 [Amerikanska människor #19: Amerikanskt frimärke till minne av Black Powers födelse] Under sommaren 1967 arbetade Faith Ringgold med sin första separatutställning och gjorde för första gången målningar i större format. Hon färdigställde tre stora målningar, The Flag is Bleeding [Flaggan blöder], Die [Dö] och US Postage Commemorating the Advent of Black Power. I det senare verket, som visas i utställningen, har Ringgold målat 100 par ögon och näsor i ett rutmönster, inom en ram som gör att målningen ser ut som ett stort frimärke. Överdimensioneringen av frimärket, ett helt vardagligt föremål, och repetitionen av ansikten visar på influenser från popkonsten och inte minst Andy Warhol.

När verket skapades var tio procent av USA:s medborgare svarta vilket Ringgold har illustrerat genom att måla tio afroamerikanska ansikten diagonalt över duken. Denna linje av ansikten korsas av orden BLACK POWER [svart makt] så att linjerna bildar ett X. Detta kontrasteras i sin tur av orden WHITE POWER [vit makt], målade horisontalt över hela motivet med vit färg. Black Power är ett uttryck som tillskrivs Stokely Charmichael, en av ledarna för Svarta Pantrarna.

Faith Ringgold har sagt att det var svårt för henne att göra verket. ”[…] på flera sätt hade jag ingen aning om vad Black Power betydde. Mitt eget behov av att kunna uppleva en möjlighet till inflytande och makt på ett personligt plan, men även i samhället, stod i kontrast till den värld som ignorerade kvinnor av alla raser. För mig följdes begreppet Black Power av ett stort frågetecken. Var det menat för bara de svarta männen eller skulle svarta kvinnor också ha makt?”.

Black Light #9: American Spectrum, 1969 [Svart ljus #9: Amerikanskt spektrum] Faith Ringgold påbörjade serien Black Light under 1967, två år efter mordet på Martin Luther King Jr. Hon har själv sagt att American Spectrum föreställer sex ansiktsmasker som på ett subtilt sätt berättar om svarta människors multietniska bakgrund. Ursprungligen kallade hon verket för Six Shades of Black [Sex nyanser av svart] vilket ger verket en helt annan innebörd.

Six Shades of Black hänvisar till att ”svart” hudfärg omfattar en mängd olika nyanser medan American Spectrum illustrerar att USA:s befolkning utgörs av både vita och färgade människor.

The Peoples Flag Show, 1971 [Folkets flaggutställning] Judson 3, 1970 1970 arrangerade Faith Ringgold tillsammans med Jean Toche och Jon Hendricks, utställningen The Peoples Flag Show i Judson Memorial Church i Greenwich Village, New York, för att utmana lagarna mot flaggskändning och som en protest mot ”amerikanskt förtryck hemma och utomlands”. Utställningen omfattade verk av mer än 200 konstnärer, däribland Yvonne Rainer och Jasper Johns. Faith Ringgold formgav affischen och orden skrevs av hennes dotter Michele Wallace, som då var 18 år gammal.

Tillsammans med de övriga arrangörerna blev Ringgold arresterad och dömd till 100 dollar i böter. I samband med detta blev gruppen känd som Judson 3. Flaggbränning och skändning av flaggan avkriminaliserades av högsta domstolen i USA 1989 med hänvisning till det första tillägget i konstitutionen som reglerar yttrandefriheten.

United States of Attica, 1971–72 [Atticas förenta stater] Affischen United States of Attica gjorde Faith Ringgold till minne av det hon själv kallar för Attica-upproret och som i pressen kallades för upploppet på Attica. Efter att länge ha krävt bättre levnadsförhållanden och rättigheter gjorde 1281 av de cirka 2200 intagna på fängelset Attica uppror den 9 september 1971. De höll 42 anställda som gisslan och tog kontroll över fängelset.

Efter flera dagars förhandling gick myndigheterna med på de flesta kraven förutom kravet på amnesti för själva upproret.

Guvernören Nelson Rockefeller beordrade polisen att storma fängelset vilket slutade med minst 43 dödsoffer varav tio var väktare och civilanställda, och 33 var fångar. Myndigheterna anklagade fångarna för att vara ansvariga för alla dödsfall medan en utredning visade att endast fem av dödsfallen kunde tillskrivas fångarna.

Faith Ringgolds affisch visar en karta över USA i rött, svart och grönt, på vilken dödande genom den amerikanska historien redovisas. Hon tar upp allt från attacker på ursprungsbefolkningen till de stora amerikanska krigen som amerikanska revolutionen, inbördeskriget, indiankrigen, Vietnam och Korea, första och andra världskrigen, spansk-amerikanska och mexikansk-amerikanska kriget. Hon tar även med Son-My-massakern, Nagasaki och Hiroshima, lynchningar, mord på medborgarrättsaktivister, häxbränningar, rasupplopp och slavuppror samt morden på John F. Kennedy och Martin Luther King Jr. Ringgold anger siffran 40 miljoner för att summera antalet människor som dödats genom slaveri och räknar då in alla de som inte överlevde resan till USA. Hon skriver: ”Den här kartan över amerikanska övergrepp är inte komplett. Var vänlig och fyll i det du ser saknas.”

Feminist Series, 1972–93 [Feministserien] Hösten 1942 påbörjade Faith Ringgold arbetet med Feminist Series, en serie målningar till vilka hon hade inspirerats av tankas, buddistiska målningar från Tibet som hon hade sett på Rijksmuseum i Amsterdam. Hon skapade tjugo målningar på ospänd duk med textila inslag, som alla innehåller citat från ledande svarta människorättsaktivister genom historien.

Mother’s Quilt, 1983 [Mors lapptäcke] Faith Ringgold skapade sitt första lapptäcke 1980. Verket, som bär titeln Echos from Harlem [Ekon från Harlem], gjorde hon tillsammans med sin mor Willi Posey, som var kläddesigner.

Mother’s Quilt från 1983 tillkom under sorgearbetet efter moderns död 1981. Det är gjort av tygbitar som de sparat för framtida samarbeten, men nu aldrig skulle få använda tillsammans. Motivet är nio dockor – en mor och åtta döttrar.

Who’s Afraid of Aunt Jemima?, 1983 [Vem är rädd för tant Jemima?]

Who’s Afraid of Aunt Jemima? från 1983 är det första lapptäcke där Faith Ringgold har integrerat en hel berättande text. Det är också det enda lapptäcke som hon gjort helt för hand och på egen hand. Traditionellt skapas lapptäcken kollektivt i grupp.

Aunt Jemima är ett välkänt amerikanskt varumärke, främst för pannkaksmix, som har funnits sedan slutet av 1800-talet.

Faith Ringgold har här omgestaltat Aunt Jemima, så att hon istället för att vara en schablon av en svart hushållerska har blivit en ikon och förebild för andra kvinnor. I täckets motiv berättar hon Aunt Jemimas livshistoria: hur hennes föräldrar föddes in i slaveri, köpte sig frihet och hur Aunt Jemima byggde upp en framgångsrik karriär som entreprenör. I lapptäcket syns porträtt av huvudkaraktärerna Aunt Jemima, hennes man Rufus, hennes föräldrar, barn och deras makar. Berättelsen skildras genom skriven text. Täcket kantas med porträtt av Aunt Jemima i olika dräkter, klänningar, headwraps, hattar och frisyrer. I bilderna finns handsydda detaljer, som örhängen och ögon.

Aunt Jemima är en central karaktär i Faith Ringgolds berättande som hon återkommit till flera gånger.

American Collection #6: The Flag is Bleeding #2, 1997 [Amerikansk samling #6: Flaggan blöder #2] The Flag is Bleeding #2 är det sjätte verket i serien American Collection – ett av flera arbeten där Faith Ringgold använder sig av den amerikanska flaggan för att gestalta de problem som hon ser hotar det amerikanska samhället. Det här är hennes andra verk som bär titeln The Flag is Bleeding. Det första ingår i serien American People (1967) och föreställer en svart man beväpnad med kniv, en vit kvinna och en vit beväpnad man som syns mellan ränderna i en blödande, amerikansk flagga; en bild av våld och etniska motsättningar. Som kontrast framställer verket i utställningen en svart kvinna som skyddar sina barn. Hon ser ut att blöda direkt från hjärtat, samtidigt som det droppar blod även från flaggan. När Faith Ringgold gjorde det första verket utelämnade hon svarta kvinnor från motivet då hon inte såg att de representerade en betydande del av Black Power-rörelsen. Trettio år senare ville hon hylla dem för det viktiga arbete de utfört även om det skett i hemmen och utanför strålkastarljuset.

American Collection #1: We Came to America, 1997 [Amerikansk samling #1: Vi kom till Amerika] We Came to America är det första lapptäcket i serien American Collection och berättar om den påtvingade migrationen från Afrika till Amerika, om slavhandel och om brutna löften om demokrati. I förgrunden står en svart Frihetsgudinna, med håret i dreadlocks, ett barn på ena armen och en brinnande fackla i handen. I vattnet ser vi en mängd människor, alla svarta, som samtidigt som de kämpar för sina liv tycks sträcka händerna mot himlen med förhoppning om att döden ska befria dem från deras plågor. I bakgrunden syns ett brinnande slavskepp.

Det går inte att bortse från släktskapet mellan detta verk och den brittiske målaren J.M.W. Turners berömda målning The Slave Ship [Slavskeppet] från 1840. Ursprungligen hette Turners målning Slavers Throwing Overboard the Dead and Dying – Typhoon Coming On [Slavhandlare slänger de döda och döende överbord – en tyfon kommer]. Till Faith Ringgolds lapptäcke skrevs en berättelse som aldrig blev publicerad. I den möter vi Marlena, en fiktiv konstnär som reser över Atlanten tillsammans med sin bror ombord ett slavskepp.

Under resan har hon en dröm där hon ser slavarna gå på vattnet tillbaka till Afrika och lyckliga lovprisa sin frihet.

American Collection #9: The Two Jemimas, 1997 [Amerikansk samling #9: Två Jemima] Verket The Two Jemimas är till viss del inspirerat av Willem de Koonings målning Two Women in the Country (Två kvinnor på landet) från 1954. Som en del av den abstrakta expressionismen målade de Kooning kvinnornas nakna kroppar med kraftfulla, nästan våldsamma, penseldrag. Faith Ringgold har berättat om hur hon uppfattade dem som fula, mardrömslika och skrämmande. Det var en avbildning av den kvinnliga kroppen som väckte känslor som liknande de hon fick av stereotypa bilder av svarta människor, som Aunt Jemima på förpackningarna med pannkaksmix.

Faith Ringgold gör skillnad på porträtt av svarta människor menade att såra eller förlöjliga sina subjekt och bilder av rasifierade människor där det svarta representerar ”styrka” och ”mod”.

The Two Jemimas är ett verk som kan uppfattas som ambivalent när det kommer till vilken sida av dessa motpoler det befinner sig på.

Faith Ringgold tillstår att ingen vit konstnär skulle måla svarta kvinnor på det här sättet men säger samtidigt att hon inte har försökt göra dem fula på något sätt. Faith Ringgold har sagt: ”[…] i samma ögonblick som du sluter deras läppar och ger dem ett fånigt leende, så försöker du rättfärdiga att de inte har de attribut som vackra kvinnor förväntas ha. Så låt dem visa tänderna och gör dem så kaxiga, underbara och sexiga som de kan vara.

Kolla vad sexiga de är. De har korta klänningar på sig. Deras stora bröst hänger. De bär smycken. De har högklackade skor. De är förvridna, men vad spelar det för roll?”

Coming to Jones Road Part 1 and Part 2, 2000–2010 [Att komma till Jones Road del 1 och del 2] 1993 flyttade Faith Ringgold från New York till Englewood i New Jersey och byggde där en hus och en ny ateljé. Den första delen av Coming to Jones Road utgår delvis från det stora motstånd Faith Ringgold upplevde från sina nya, i huvudsak vita, grannar. Verken är också en hyllning till landskapet i norra New Jersey där hon förnärvarande bor.

I utställningen visas bland annat verket Coming to Jones Road Part 1 #4: Under a Blood Red Sky från år 2000. Den skildrar en berättelse om en grupp slavar, däribland ett litet barn, och deras flykt mot frihet. Barnet har fått namnet Freedom eftersom hon föddes nästan fri. Tio år senare skapade Faith Ringgold serien Coming to Jones Road Part 2. I dessa verk återvänder hon bland annat till sina arbeten inspirerade av tibetanska tankas. I utställningen finns porträtt av Martin Luther King Jr., Sojourner Truth, en före detta slav som var en förgrundsgestalt inom motståndet mot slaveriet och kampen för kvinnors rättigheter samt Harriet Tubman, en afroamerikansk frihetskämpe och slaverimotståndare som hjälpte flera slavar att fly till frihet.

MARKKONTROLL /

LARISSA SANSOUR / HEIRLOOM

MARKKONTROLL /

FAITH RINGGOLD /

BILDVERKSTAD

MARKKONTROLL / RECEPTION HUVUDENTRÉ

FLEXHALL BIBLIOTEK KAFÉ / RESTAURANG

ENTRÉ

P

201210