att de som återstår kommer att bli det. Vid sjön Ruppin utanför muren ligger ett nyuppfört badoch konferenshotell. På fasaden till apotekshuset sitter en plakett som upplyser om Fontane. En annan utmärker det hus varifrån boktryckaren Gustav Kühn sände ut sina handkolorerade bilderböcker till världens alla hörn, ett slags berättelser om tidshändelserna – företaget pågick under ett hundratal år fram till 1940. Att detta var bildhuggaren Karl Friedrich Schinkels uppväxtstad undgår ingen. Neuruppin är centrum i Theodor Fontanes litterära mikrokosmos. Han gjorde detta känt för en en större publik genom sina Wanderungen durch die Mark Brandenburg i fem volymer mellan 1862 och 1889. Det var historielektioner ute i terrängen, reportageresor till städer och minnesmärken, slott och kloster, men också beskrivningar av det undersköna landskapet, vattenvägarna, de goda människorna, och detta kom för Fontane själv att fungera som förstudier till de romaner som han skrev under sina tjugo sista levnadsår. Första bandet av ”vandringarna” handlar om just grevskapet Ruppin. I de följande uppsöker han andra distrikt i det forna kurfurstendömet: Oderland, Havelland, Spreeland. Böckerna utlöste en turistvurm från de större städernas borgerskap som mot slutet av 1800-talet började bygga villor och sommarställen på platser som Fontane hade skildrat under sina vandringar. En sådan plats är Neuglobsow vid sjön Stechlin, del av ett sjösystem nära gränsen till Mecklenburg. Sjön spelar huvudrollen, har många menat, i Fontanes sista roman med samma namn, Der Stechlin (1898), utkommen bara ett par veckor före författarens död. Vid sjön låg fram till 1882 ett glasbruk som slogs ut av stordriftskonkurrensen under Tysklands Gründerjahre. Istället för glasarbetare tog sig nu sommargäster hit ut till obygden. Hans Fallada beskriver i en memoarbok hur han tillbringade en feriesommar i en närmast fallfärdig arbetarstuga i skogen. Sjön, omgiven av bokar, är känd för sitt rena vatten, perfekt för simning och limnologi, och det har florerat en legend som Fontane fångar upp i sin roman om att den har underjordiska förbindelser med andra delar av jordklotet, så att när det sker en jordbävning på Java eller Hawaii, så reser sig en hög vattenstråle från dess yta. Vid särskilt stora katastrofer som den i Lissabon 1755 följer
68
det med en röd tupp som gal så att det hörs över hela nejden. Och naturligtvis ser man den röda tuppen på skyltar överallt i den lilla orten Neuglobsow ! Alldeles bredvid ett av värdshusen, kallat Fontanehaus efter författarens besök där 1893, ligger Villa Bernadotte. En tuppskylt på staketet upplyser om att denna präktiga villa med torn och tinnar gavs i bröllopsgåva av herr Anton Patzek till dottern Erica när hon år 1934 gifte sig med prins Sigvard av Sverige. Patzek hade gjort sig en förmögenhet under första världskriget genom leveranser till tyska armén, senare till väg- och järnvägsbyggen. Efter att ha förvärvat egendomen renoverade han huset i slottsstil. Den svenska kopplingen skulle troligen ha roat Fontane. Denne var nämligen synnerligen medveten om att detta hans Mark hade varit härväg för svenska soldater genom århundraden. Referenser till slaget vid Fehrbellin, någon mil därifrån, är legio i Fontanes verk. Det var då, den 28 juni 1675, som kurfurstliga styrkor besegrade en svensk här under halvbröderna Karl Gustaf och Wollmar Wrangel. Befälhavare på Brandenburgsk sida var en av Fontanes absoluta favoriter, Georg von Derfflinger, stor slagskämpe som ständigt sågs berusad, bondson som började sitt liv som skräddare och först gick i svensk militär tjänst, en karl utan någon högre utbildning (det hade inte Fontane heller), med svårigheter att avgöra om substantivet skulle stå i dativ eller i ackusativ. Om honom skrev Fontane i en av sina tidiga ballader att ”även i skräddarhänder / kom en gång hjältens svärd”. Med Derfflingers seger över svenskarna börjar Brandenburg-Preussens definitiva uppstigande till militärmakt. Under den ”store kurfursten” Fredrik Vilhelm genomförs en målmedveten militärbyråkratisk omdaning som ställer den gamla adeln under furstens fruktade färla. Ordningen cementeras under ”soldatkungen” Fredrik Vilhelm I av Preussen och triumferar under sonen, Fredrik II, Gustav III:s morbror. Romanen Stechlin kan läsas som en lamentation över den gamla märkiska adelns tillkortakommanden i en tid av snabba industriella förändringar, där politik inte längre bygger på traditioner utan på idéer, där entreprenören utmanar visdomen och där småpratet, i salonger och på trädgårdsgångar, inte räcker långt sedan agitatorerna har kommit på benen. Handlingen