nanden i gåvoförteckningarna. Man bemödade sig om att beakta mottagarens speciella behov: ”Kungliga Biblioteket, Stockholm, vidpass 100 böcker och småtryck, bland dem ett antal sällsynta finländska tryck, som saknats i Åbo Akademis bibliotek” (ÅAB:s årsberättelse 1946–47). Också enskilda bibliotekarier engagerade sig. Den flitigaste donatorn i denna krets verkar att ha varit överbibliotekarie Tönnes Kleberg i Uppsala, men många andra kända namn passerar revy i gåvoförteckningarna. Under krigsåren 1940–1941 gjorde ett tiotal högre tjänstemän vid Carolina Rediviva akademibibliotekets sak till sin och sände över alla sina egna skrifter. Ofta hade gåvorna en särskild anknytning till Åbo eller akademin, och visar därigenom en speciell omtanke – det var gåvor från vän till vän. Under sista krigsåret donerade överbibliotekarie Anders Grape, Uppsala, ett exemplar av Carl Gustaf Warmholtz’ Bibliotheca historica Sveo-Gothica, som tillhört Henrik Gabriel Porthan (en av de mest berömda professorerna vid Kungliga akademin i Åbo) och ett tjugotal år senare sände förste bibliotekarie Sten G. Lindberg ”utdrag (i xeroxkopia) rörande Åbo ur C. G. Tessins (1695–1770) så kallade Åkerö-dagbok i Kungliga Biblioteket, Stockholm”, för att bara ge ett par exempel. Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (numera Riksföreningen Sverigekontakt) har under en lång följd av år haft en central roll som akademibibliotekets välgörare. När bibliotekets dåvarande överbibliotekarie Eric Holmberg hösten 1943 besökte Göteborg för att tala om Åbo Akademi vid föreningens sammanträde slogs evenemanget upp stort i Göteborgspressen. Om biblioteket konstaterades: ”det var den oförgätlige professor Vilhelm Lundström som lade den första grunden med en storartad bokgåva” (Göteborgs-Posten 28/9 1943). Detta var uppenbarligen inga överord. Bibliotekets årsberättelse för 1919–1920 skriver om denna donation: ”I sammanhang med akademiens högtidliga invigning i oktober 1919 anmäldes ett flertal bokgåvor från Sverige, av vilka framom alla andra bör nämnas en av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet genom upprop i hela Sverige hopbragt boksamling, uppskattad till minst 20,000 volymer. Gåvan anmäldes av Riksföreningens ordförande, professor Vilhelm Lundström från Göteborg.” Andra viktiga gåvor förknippas med akade-
mins invigning: Sveriges regering, genom statsminister Nils Edén, ställde i utsikt ”allt det officiella tryck varöver regeringen förfogar” och Riksgäldskontoret utlovade en samling riksdagstryck från 1786 till 1919. Denna sistnämnda gåva hade kommit till stånd ”genom åtgärder av direktör Sven Palme i Stockholm, som jämte sin son, den i vårt frihetskrig fallne fil. lic. Olof Palme, har tagit initiativet till ett flertal av de i Sverige för akademiens räkning insamlade bokgåvorna” (ÅAB:s årsberättelse 1919–20). Många föreningar och institutioner nämns upprepade gånger i gåvoförteckningarna. Bland dem finns Allhems förlag, Föreningen Konung Oscar II:s vandringsbibliotek och Föreningen Svensk-Finlands Vänner i Stockholm. På kyrkligt håll ihågkom man särskilt teologiska fakultetens bibliotek. Två större gåvor, där även ”arbeten av icke-teologiskt innehåll” ingick, registreras i årsberättelsen för 1925–1926 från ”avlidne biskopen i Lund Gottfrid Billings sterbhus” och ”avlidne domprosten i Skara Edvard Wermcrantz”. Grevinnan Wilhelmina Hallwyl berikade biblioteket med den ståtliga sviten av kataloger över Hallwylska samlingarna och prins Eugen skickade en katalog över Waldemarsuddes konstsamlingar. Förteckningen över svenska donatorer kunde göras lång, och den spänner över ett brett register geografiskt och socialt. Där finns professorer och läroverksadjunkter, bankdirektörer och grosshandlare, redaktörer, konstnärer, militärer, godsägare, grevar och grevinnor, doktorer och doktorinnor, herrar, fruar och fröknar. Bland städerna leder Stockholm överlägset, sedan kommer Uppsala, därefter Göteborg och Lund, åtföljda av strögåvor från ett stort antal orter spridda över hela Sverige. Man får intrycket av en inofficiell vänförening för Åbo Akademis bibliotek! Vid sidan av litteraturförsändelserna hade penninggåvorna en stor betydelse för akademibiblioteket som kämpade med kroniskt knappa inköpsmedel. Under sina första år, alldeles i början av 1920-talet, fick biblioteket från Klemmings antikvariat i Stockholm välja ut litteratur till ett värde av 10 000 kronor, skänkta av grosshandlaren Gustaf Stråhle. Ett par år senare rapporteras om en ”storartad hjälpaktion hösten 1923, då en summa av 24,000 kronor på initiativ av finländska och rikssvenska damer i Stockholm insamlades till förmån för Åbo Akademis bibliotek”.
37