1641 Riddaren Hopp och draken

Page 1

Cecilia Rihs · Oliver Elm

Riddaren Hopp och draken


en boksidas mått exklusive utfall: 145mm x 210mm



Riddaren Hopp och draken Beta Pedagog AB Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340–355 05 © Text: Cecilia Rihs, 2022 © Bild: Oliver Elm, 2022 Författare: Cecilia Rihs Illustratör: Oliver Elm Redaktör: Erika Bengtsson Läsbarhetsindex (lix): 17 Art. nr beta-1641 ISBN 978-91-88871-75-6 Första upplagan, första tryckningen Dardedze Holografija, Lettland, 2022

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971


Cecilia Rihs · Oliver Elm

Riddaren Hopp och draken



S

er du stigen som leder in i skogen? Den är ryslig att gå på. För mellan

träd och bakom stora stenar kan du stöta på troll, rövare, häxor och drakar … Men du kanske måste ta den här

vägen i alla fall? Trots alla faror? Då gäller det att rusa förbi rövarna som lurar i buskarna. Att tacka nej till soppan som häxan bjuder på. Och att smyga runt den sömniga draken. Efter det kommer du till en blöt å. Och ett ganska litet berg. Och en skruttig borg byggd av knallhård sten och träbitar. Du kan inte stövla in i borgen hur som helst. Först måste den tunga bron fällas ner över vall­graven. 5


För du kan inte simma i det mörka vattnet. Eller, jo, det kan du. Men då blir du nog av med en tå. Eller två. I vallgraven finns nämligen bitglada fiskar. Borgen heter Ruskborgen. Här bor Hopp, hennes pappa och en hel hög med andra människor. De odlar morötter, spottar snus, leker datten, smider svärd och tappar tänder. Här bor även alldeles för många råttor och för få katter. Och så hästar, kor, getter och hönor, förstås. Hopp är en riddare. Eller, ja, hon är mycket annat också. Precis som sin pappa. Men pappa är rädd för nästan allt, medan Hopp knappt är rädd för något. 6


Hopp är precis lagom många år och kan klyva en stubbe med sitt svärd. Hon kan träffa granens topp med en pil. Och hon kan rida i så snabb galopp på hästen Natt att skuggan nästan inte hinner med. 7


Det regnar i dag. Men Hopp blir inte blöt. För hon har kläder av plåt på sig. De är bra i regn men odugliga för kuller­byttor. – Det går extra bra att tämja eld­ sprutande drakar när det regnar, säger Hopp till Natt. Det är enklare att släcka elden då. Natt skakar på huvudet. Han är inte alls sugen på att tämja drakar. Inte i dag när han är blöt och hovarna är leriga. Sist Natt och Hopp mötte en drake fick han sin pannlugg bränd. Det var inte kul, för det kändes tomt mellan öronen. – Akta er alla eldsprutare! Här kommer vi! hojtar Hopp och viftar med svärdet. 8


Hon trycker hälarna i sidorna på Natt för att han ska springa. Men Natt stannar tvärt och sätter sig ner. Precis som en hund. Det smäller i plåten när Hopp ramlar bakåt och träffar marken med baken.


– Snälla Natt, jag vill galoppera, ber Hopp. Natt skakar på huvudet så att läpparna fladdrar. – Vi ska ju tämja drakar, säger Hopp och ställer sig upp. Då morrar Natt. Precis som en katt. – Förlåt då, säger Hopp. Jag fattar. Du vill inte. Vi går hem. Åh, vilken tid det tar att traska tillbaka. Natt tjurar och går baklänges. Eftersom han inte har ögon i baken måste Hopp gå framför och leda honom i svansen.

10


– Det är dumt om du trillar ner i hål, muttrar Hopp. Jag tänker inte dra upp sura hästar ur hål. Fast jag orkar … om jag vill. Natt fnyser och muttrar för sig själv. Så där som hästar gör ibland.


När Hopp och Natt kommer till borgen sitter pappa och flätar sina polisonger. Ja, alltså skägget som växer framför öronen. – Har du lärt dig något nytt? frågar pappa. Han tycker nämligen att Hopp ska lära sig något nytt varje dag. – Japp, svarar Hopp. Nu kan jag ”leda-sur-häst-i-svansen”. – Bravo, säger pappa. Jag har också lärt mig något nytt. Att brodera fina krumelurer på min nattskjorta. Titta! Pappa håller stolt upp sin natt­skjorta. Han älskar krumelurer. Och fladdriga nattskjortor. 12


Rätt som det är galopperar riddaren Aya in genom porten. – Hör upp! Fara! Det luktar så mycket drak­rök att näshåren krullar sig! skriker hon. – Drakrök? Vad hemskt! tjuter pappa och drar sig i flätorna. 13


– Det är inte det värsta, säger Aya. Jag hörde ett pip med. Det kom från berget. Aya är den starkaste riddaren på hundra mil. Ändå är hon rädd för ganska små berg. Hon har nämligen höjdskräck. Det är därför Aya rider på en låg åsna och inte på en hög häst.



Riddaren Hopp har en dröm. Att tämja en eldsprutande drake. Det är hästen Natt inte lika sugen på. Inte Hopps pappa heller. Men Hopp vill leta drakar ändå. Så när hon och Natt ger sig av lovar hon pappa två saker. Att endast spana bakom buskar. Och att inte peta på någon drake. Kanske bara stickas lite med svärdet … i värsta fall.

Riddaren Hopp och draken är den första delen i en rolig och lättläst äventyrsserie för barn mellan 6 och 9 år. Bokens läsbarhetsindex (lix) är 17. Cecilia Rihs är en barnboksförfattare med mycket fantasi. Hennes berättelser är fulla av humor, fartfyllda händelser och spännande karaktärer. Oliver Elm är illustratör och arbetar även inom datorspelsbranschen. Hans bilder är färgstarka och sprudlar av liv och finurliga detaljer.

Art. nr beta-1641

9 789188 871756