

SusannaLönnqvis t JenniferBerg lu n d
Fiona flyttar in Beta Pedagog AB
Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05
© Text: Susanna Lönnqvist, 2024
© Bild: Jennifer Berglund, 2024
Författare: Susanna Lönnqvist
Illustratör: Jennifer Berglund
Redaktör: Erika Bengtsson
Art. nr beta-1532
ISBN 978-91-89697-26-3
Första upplagan, första tryckningen
Dardedze Holografija, Lettland, 2024
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
– Vad fin hon är, säger mamma.
Ludde stryker Fiona över pälsen.
Lätt stryker han, för hon är så liten.
Mycket mindre än han trodde att hon skulle vara.
– Jättefin, viskar han.
Äntligen är dagen här som Ludde
väntat på. Silverlördagen. I fjorton dagar har han längtat. I fjorton långsamma snigeldagar. I dag ska Fiona flytta. Från Mia där hon bor nu. Hem till Ludde och mamma.
Mia räcker fram en påse.
– Jag skickar med lite mat, säger hon. Det är torrfodret som Fiona ätit.
Ni kanske vill ge henne en annan sort. Då kan ni blanda med det här i början. Så vänjer hon sig.
– Vad bra, säger mamma. Tack så mycket.
– Och så behöver ni boka en tid hos veterinären, säger Mia.
– Varför då? frågar Ludde. Är
Fiona sjuk?
– Fiona är frisk, säger Mia. Och det vill vi att hon ska fortsätta vara.
Därför behöver hon få sprutor. Hon
har fått en redan. Men hon behöver få en till. Det kallas för vaccination.
– Aha, säger Ludde.
Han har också fått sprutor. På bvc , när han var mindre.
– Det fixar vi, säger mamma. Vi ska boka en tid hos veterinären.
– Och så är Fiona avmaskad förstås, säger Mia.
– Vadå maskad? säger Ludde.
– Katter kan ha mask i magen, förklarar Mia. Då får de medicin mot det.
– Aha, säger Ludde.
Vilken tur att det finns medicin.
Han vill inte att Fiona ska ha maskar i sin lilla mage.
En stor katt kommer fram. Den stryker sig mot mammas ben. Den har samma färger som Fiona. Vit, gul och grå.
– Det här är Lotten, säger Mia. Fionas mamma.
– Hej du, säger mamma och stryker Lotten över ryggen. Vi ska ta bra hand om din unge. Jag lovar.
Lotten spinner.
Mia plockar fram en filt.
– Den här har legat hos Lotten, säger hon. Ta med er den. Den doftar tryggt.
Mamma lägger filten i kattburen.
Buren är stor och grå. Den ser inte alls mysig ut. De har lånat buren av
Petra. Petra är mammas arbetskompis.
De har lånat Petras bil också. Och
Petra. Hon och mamma hjälps åt att
fixa med buren. Den har ett galler framtill som går att stänga.
– Var är Fionas pappa? frågar Ludde.
– Det vet vi inte, säger Mia.
Lotten kom till oss i somras. Då var hon trött och hungrig. Kattungarna låg i hennes mage redan då. Hon hade blivit övergiven av sina ägare.
– Hur kan man göra så? säger mamma.
Hon klappar Lotten.
– Stackars Lotten. Men nu har du det bra.
– Jag vet var min pappa är, säger
Ludde. I Skåne. Men han bor inte med oss.
– Jag förstår, säger Mia.
Mamma sträcker fram händerna mot Ludde.
– Nu kan jag ta Fiona, säger hon.
Försiktigt lyfter hon Fiona ur Luddes knä. Ludde tittar ner på sina byxor. De är alldeles lurviga av Fiona-päls.
Brrräää, säger Fiona.
Mamma lyfter in Fiona i buren.
Hon stänger gallret.
– Såja, säger hon. Det här kommer gå så bra.
Hon lyfter upp buren.
– Då går vi till bilen.
Ludde hoppar upp från golvet.
– Hej då Lotten, säger han.
Lotten stryker sig mot hans ben.
Han klappar henne. Sen följer han efter mamma.
Petra hjälper mamma att spänna fast buren. Fiona ska sitta i baksätet.
Det är bra. Då kan Ludde ha lite koll. I fall Fiona blir åksjuk eller så.
Ludde blir åksjuk ibland. En gång kräktes han hamburgare på bussen.
Ludde kikar in på Fiona. Hon har lagt sig ner. Hon kniper ihop ögonen.
– Du behöver inte vara rädd, viskar Ludde.
Petra backar ut bilen.
– Nu åker vi, säger hon.
Mia står på trappan och vinkar.
Ludde vinkar tillbaka.
Fiona blundar och blundar. Ludde
blir också trött. Han lutar pannan mot buren. Tänk att det här händer
på riktigt. Tänk att något så fantastiskt
ens kan hända. Det är knappt det går att förstå.
– Tack snälla Petra för skjutsen, säger mamma. Och tack för all hjälp.
Ludde sätter sig upp. Är de redan hemma?
– Inga problem, säger Petra. Det var bara mysigt. Säg till om ni behöver hjälp fler gånger.
Mamma lyfter ut Fionas bur ur bilen. Ludde håller i på ena kanten. I fall mamma skulle snubbla eller något. Men allt går bra. Hela vägen in i Luddes rum. Fiona ska bo där.
Hela första dagen och första natten.
Allt är ju så nytt för Fiona.
– Men kattlådan ska väl vara i ett
annat rum? säger Ludde.
– Kattlådan måste vara här inne, säger mamma. Annars kan inte Fiona gå på toa.
Nej, det förstås. Ludde hoppas att
Fiona ska bajsa väldigt lite. Små pyttekorvar. Sådana som marsvin bajsar. Ludde har sett marsvinskorvar
hemma hos Alva. Alvas storasyster har ett marsvin som heter Kurt.
Mamma öppnar gallret på buren.
– Kiss-kiss-kiss, lockar hon.
Fiona ligger kvar. Hon tittar på dem.
Hon ser inte alls ut att vilja komma ut.
– Kiss-kiss-kiss, lockar Ludde.
Fiona ligger fortfarande kvar.
– Vi häller upp lite mat, säger mamma.
Hon öppnar påsen de fick av Mia.
Hon räcker Ludde en liten skopa.
– Fyll den här, säger hon. Det blir lagom.
Ludde sticker ner skopan i påsen.
Han rynkar på näsan. Maten luktar nästan lika äckligt som hundgodiset i djuraffären. Vill Fiona verkligen äta det här?
Det rasslar när han tömmer skopan i matskålen.
Fionas lilla nos rör sig. Hon ställer sig upp. Benen är alldeles vingliga.
– Känner du att det doftar mat? säger mamma.
Hon pratar med sin pipiga kattröst.
– Ja men kom då!
– Ja men kom då, lockar Ludde också.
Nu hör han att han också fått en kattröst. Den kom visst av sig själv.
Fiona verkar gilla lukten. Hon
sticker ut en tass ur buren. Och en till. Sakta smyger hon fram till matskålen. Hon nosar runt i torrfodret. Sen öppnar hon munnen och tar en bit. Hon tuggar och blundar.
Nosen blir alldeles skrynklig. Ludde har aldrig sett något gulligare.
– Titta, mamma, hon äter, säger han.
– Ja, titta, säger mamma.
De sitter och bara tittar på Fiona.
Ända tills hon ätit klart. Det känns som om Ludde har en sol i bröstet.
Den skiner och skiner.
Duhittarmångaflerböckerochbokserierpåbetapedagog.se. Därkanduocksåprovläsaochbläddraiböckerna.
Ludde lägger sig ner på sidan.
Han tittar på Fiona. Han ska ligga här tills hon vaknar. Hon kan vara trygg hos honom. Hon ska aldrig behöva vara rädd.
Fiona flyttar in är den andra boken i serien Älskade lilla katt, om längtan efter ett husdjur och om den där varma, pirriga glädjen som bara en katt kan ge. Mysiga kapitelböcker för barn mellan 6 och 9 år.
Susanna Lönnqvist är författare, barnbibliotekarie och kattägare. Hon har två katter: en tankfull kattfarbror vid namn Rådd, och en busig liten honkatt som heter … Fiona!
Jennifer Berglund är illustratör och kattägare. Hennes katt Toulouse både inspirerar och assisterar henne när hon tecknar.