PORTRÄTTET
Kristina Levin – i sanningens namn Text: Thore Berggren Foto: Magnus Aronson
”
»– » Här är det! ropar Kristina Levin genom en öppen ytterdörr, när hon upptäcker att vi vilset letar efter den något svårfångade adressen som vi fått. Vi hade avtalat att träffas p hennes jobb men corona satte stopp för det. På grund av skenande pandemi beslutades att inte tillåta några besök på redaktionen. Kristina Levin är redaktionschef på lokaltidningen och har rykte om sig att vara en glad lax. Social, trevlig och glatt hälsande
i är ett slags raster V över verkligheten för att människor ska kunna göra bättre val. på alla. Det hör man ofta, inte minst i Domkyrkan, när man för hennes namn på tal. På väg till intervjun hade jag bestämt att det skulle jag inleda med att säga när vi träffade . Det kändes som en bra ingång. Men direkt jag gjort det märker jag hur stämningen förändras.
– Kyrkan är viktig för mig, säger Kristina och ser mig i ögonen. Särskilt sedan 2007 då vår son Gunnar dog av plötslig spädbarnsdöd i min mage. Precis innan förlossningen. Ännu i dag, drygt 14 år senare, lever hon kvar i smärtan av att inte ha räckt till den gången. Som om det var hennes fel. SEDAN NÄMNER HON sjukhuspräs-
ten som i precis rätt ögonblick kom in, välsignade den dödfödde Gunnar och fyllde det sorgtyngda rummet med en oväntad upplevelse. – Mitt i den avgrundsdjupa förlusten upplevde vi en stark känsla av lugn och förlåtelse. Det blev början på något nytt för oss och på den vägen är det fortfarande. Att få syndernas förlåtelse, att välsignas är nästan lika starkt i dag, säger hon och sänker blicken. Själv har jag blivit så rörd att jag har svårt att koncentrera mig. Jag vill tillbaka till stämningen som fanns från början. Det lyckas till slut när jag fått fram en fråga som kan ha särskild relevans, när man träffa
en utpräglad söderböna från Mariatorget i Stockholm, som på Värmlands Nation i Uppsalas studentliv gjorde sig känd som fira partypingla. Vad i hela världen förde henne till Strängnäs? Men inte heller det ger ett svar jag hade kunnat förväntat mig. – Att det inte finns några par eringsautomater här och att barn kan spela landhockey på gatan, säger hon. VI SKA ÅTERKOMMA till det. Men låt oss först ta det från början. Kristina och maken Mårten (som i kraft av ögonvittne utgör trovärdig källa för det där om partypinglan) möttes under grundlig frottering i Uppsalas livliga studentliv.
4 VÅREN 2022
22am3216_ensiding_28563.indd 4
2022-02-16 14:16:22
