2 minute read
Krönika
Drömmen och mysteriet vid julkrubban
Det var dan före julafton och hela eftermiddagen och kvällen hade man ägnat åt julförberedelserna. Nu stod granen klädd och glittrande i vardagsrummet, julljus och julstjärnor lyste i alla fönster. Från köket doftade det julmat. Under granen fanns julklapparna. Ivar hade själv lagt dit en hel hög. En del var köpta, andra hade han jobbat hela hösten med i slöjden i skolan. Samtidigt visste Ivar att många av julklapparna under granen faktiskt var till honom. Flera av paketen var stora och tunga och han hade verkligen ingen aning om vad som kunde finnas i
Sist av allt gick Ivar bort till julkrubban han själv ställt upp i ett hörn av vardagsrummet. Han tittade på Josef och Maria, på herdarna och de vise männen. Alla stod vid stallet för att hylla det nyfödda Jesusbarnet. Det var därför vi firade jul, tänte Ivar. Det är därför vi ger varandra julklappar. För att Jesusbarnet föddes. DEN NATTEN DRÖMDE Ivar att också han var på väg till Betlehem för att ge Jesusbarnet en gåva. I fickan had han sin plånbok med två ovikta femhundralappar. Han hade sparat dem men nu skulle Jesusbarnet få dem som gåva.
När han gick där fick han se en kille i hans een ålder stå i en park och leta pantflasor. Det var kvällen före julafton. Pojken berättade att det mesta av pengarna hemma gick till alkohol och att föräldrarna nog knappt ens visste att det var julafton imorgon. Pojken såg så förfärligt ensam och vilsen ut.
Då tog Ivar fram sin plånbok och räckte honom en av sina femhundralappar. – Ta den här, sa han. Och försök göra lite jul för er. Pojken tog pengarna. Ivar såg att någonting av ljus och hopp tändes i hans ögon. I drömmen gick Ivar vidare. Plötsligt hörde han två män skrika åt varandra. Och han såg hur den ene slog den andre. Ivar tvekade, men så gick han fram till dem. – Vet ni inte om att det är julafton imorgon, sa han. Då ska man väl inte bråka och slåss ...? – Jag ska ha pengarna han är skyldig mig, sa mannen som slog. Då tog Ivar upp sin plånbok och räckte honom den sista femhundralappen. Ivar såg att mannen tvekade. Men så tog han sedeln och knycklade ihop den i handen. Men han kunde inte slå längre. De båda männen släntrade iväg åt var sitt håll. IVAR STOPPADE NER sin plånbok. Nu hade han inga pengar kvar att ge till Jesusbarnet. Men då kom en ängel i drömmen. Ängeln förde honom till stallet i Betlehem. Där stod herdarna, Maria och Josef. Och där låg Jesusbarnet. Men plötsligt upptäckte Ivar någonting mer. Bredvid Jesusbarnet i krubban fanns två femhundralappar. Den ena av dem var hopknycklad. Ivar kunde inte förstå hur pengarna hade hamnat där. Då böjde sig ängeln ner mot honom. – Det du gjorde för pojken som letade tomburkar. Och det du gjorde för mannen som blev slagen, det gjorde du för Jesusbarnet. Det är därför pengarna du gav bort ligger där.
Foto: GETTY IMAGES
