6 minute read
Våra kyrkogårdar och gravplatser
Foto: WIKIPEDIA/PUBLIC DOMAIN
Gustav Vasa fastslog 1554 att gravplatser inte fick vanhelgas av kreatur.
Kyrkogården är en speciell plats i det svenska samhället. Den har en historia och påminner oss om historien hur människor på olika sätt levt sitt liv. Olika tider betonar olika saker som viktiga när begravningen sker, men oavsett förenas alla i kopplingen till begravningsväsendet.
»Under reformationen på 1500-talet drogs kyrkans mark in till staten. Detta gjorde att kyrkor och gravplatser började förfalla, som exempelvis kyrkogårdsmurarna som på olika sätt användes till andra saker i samhället.
År 1554 fastslås det av Gustav Vasas förmaningsbrev att gravplatserna inte fick vanhelgas v kreatur. Det fick inte fullt enomslag då klockarna hade som löneförmån att få ha betesdjur på kyrkogårdarna.
På 1700-talet började det växa fram en reaktion mot vanhelgandet av kyrkogårdarna och ett kungligt påbud kom med uppmaningen att åter ställa upp kyrkogårdsmurar i kallmurad sten.
DÅ BEFOLKNINGEN VÄXTE tog riksdagen beslut 1815 att man inte längre fick begrvas inne i kyrkorna. I stället började kyrkogårdar anläggas utanför städerna. Det är också under denna tid som begravningsplatserna börjar anläggas efter estetiska ideal med geometrisk planlösning. Träden skulle med sin sundhet och lummighet dämpa den ohälsosamma miljön som kyrkogårdarna ansågs vara.
UNDER 1900-TALET VÄXTE nya ideal för kyrkogårdarna fram. Den strikta geometrin luckrades upp och en bättre anpassning till den befintliga miljön örs och många skogskyrkogårdar anlades. Kyrkogårdarna speglar till viss del samhällets syn på död och begravning under århundraden och idag ser vi återigen hur det botaniska, arkitektoniska och religiösa samt etnologiska kulturarvet finn.
”Kyrkogården är en av få platser i dag där det finns en respekt för tystnad”
Foto: 5SOPHIE TORREALBA HALLÅ DÄR!
... Daniel och Marie, som arbetar på Rogberga och Öggestorps kyrkogårdar.
Vad tänker ni när ni kommer till en kyrkogård?
DANIEL: När jag var mindre gick jag till kyrkogården med min farmor för att besöka farfars grav. Det var ett tillfälle både för att minnas och ha en trevlig stund. Idag tänker jag fortfarande på dem jag mist, både släkt och vänner. MARIE: Det är en lugn och fridfull plats där jag trivs, särskilt om det finns högvuxna träd och blommo.
Förr i tiden hade klockarna i kyrkan boskap på kyrkogården som betade. Hade ni sett det som en bättre lösning än att själva hålla ordning?
MARIE: För den biologiska mångfalden hade det kanske varit bättre, men för besökarnas skull behöver ytorna skötas på ett annat sätt. Framkomlighet och struktur skapar bättre tillgänglighet, och planteringar och vattenspel skapar en trivsam, rogivande atmosfär.
På tal om besök, är det många som besöker kyrkogården?
DANIEL: Ja, det är en hel del människor som besöker kyrkogården under veckan. Många vill stanna till och växla några ord med oss som jobbar här. Andra springer in för att snabbt besöka sin gravvård, något som kanske skiljer sig lite mot förr då man nog tog sig mer tid.
Finns det någon som bara går hit och är?
MARIE: Det kommer många som fikar och njuter av den fina utsiten vid dammen, vissa behöver bara låna toaletten. DANIEL: En del kommer för att se kyrkan, andra vill se kyrkogården. Vi har haft släktforskare som söker sina rötter. Ett kul fenomen är alla trafiksoleelever som övningskör och stannar här för att öva säkerhetskontroll, vänstersväng och var man ska fylla på
vätskor i motorrummet.
Vad särskiljer kyrkogården mot andra platser som man kan besöka?
MARIE: Det är tystnad. På kyrkogårdarna är det tyst och rofyllt, kanske är det en av få platser tillsammans med biblioteken där det finns en respet för tystnad.
Är tystnad bra? Är det inte bättre med musik på kyrkogården?
MARIE: Ja, det är ont om tystnad idag. Här finns fåelsång och det räcker. Jag tycker inte att det ska finnas musik ute på kyrogården men om man går in i kyrkan här i Rogberga kan man ibland ha tur att komma in när kantorn övar och det är fint at lyssna till”.
Saknar man tystnad i samhället?
MARIE: Det finnsmycket forskning som visar på att det är ont om tystnad i samhället, och personligen så saknar jag den ofta. DANIEL: Ja, det gör man nog, men kanske är det så att många människor inte klarar av tystnaden längre.
Det bästa och det sämsta med att arbeta på kyrkogården?
DANIEL: Arbetet under eget ansvar är det bästa, och det sämsta är de tunga arbetena.
Rogberga kyrka och kyrkogård.
Foto: SOPHIE TORREALBA
Gravplatser på olika vis
Öggestorps minneslund.
Askurnlunden på Rogberga kyrkogård. » På en del håll använder man ordet griftegård för gravplatser där det inte ligger en kyrka mitt i gravplatsen, medan man använder ordet kyrkogård för en gravplats där det finn en kyrka i mitten. Våra gravplatser i Rogberga och Öggestorp kallas således kyrkogårdar eftersom det ligger en kyrka mitt i gravplatsen. Dock heter det Skogskyrkogården i Jönköping fast det inte ligger en kyrka mitt i gravplatsen, medan det i Borås heter Sanct Sigfrids griftegård och Sancta Birgittas griftegård.
I SVERIGE FINNS det som utgångspunkt två sätt att begravas på: den döda människan grävs ner i jorden liggande i en kista eller den döda människan bränns upp och kvar blir några rester som sedan kan tas om hand på olika sätt.
När vi talar om jordbegravning/ kistbegravning/kistgravplats så avses att den döda människan liggande i sin kista sänks ner i jorden.
Urngrav avser att askan från den brända kroppen läggs i en för ändamålet avsedd urna och sänks ner i jorden. På en del kyrkogårdar har man speciella områden för endast urnor, som då kallas urnlund. På andra håll ligger kistgravplatser och urngravplatser blandat, så är det på båda våra kyrkogårdar. På såväl urngravplatser som på kistgravplatser kan man om man vill ha en plantering på gravplatsen. Man kan också ha en sten, antingen stående eller liggande. Det är alltid gravrättsinnehavaren som ansvarar för stenen, aldrig kyrkogården.
MINNESLUND AVSER ATT askan placeras nergrävd på en anonym plats i minneslunden och inga anhöriga får närvara när detta sker, dock har kyrkogårdsarbetarna en karta över vilka platser som tidigare har grävts på och när, så att man inte gräver ner askan ena veckan och en månad senare råkar gräva upp den igen. Med askan i jorden följer ingen urna eller annat.
Askurnlund/askgravplats är det nyaste begreppet och kan man säga en kompromiss på urnlunden och minneslunden emballage utan endast askan grävs ner i jorden. Blommor får endast sättas på därtill avsedd plats och avser askan placeras på en bestämd plats och här kan anhöriga närvara när urnans sänks ned. Eftersom begreppet är relativt nytt så är också varianterna inom begreppet askurnlund många, så vi väljer att endast berätta om hur det går till hos. Blommor får endast sättas på därtill avsedd plats. Minneslund finns på båda våra kyrogårdar.
I Rogberga finns dt ett stenröse där en namnbricka är fästad på en sten och sedan finns grven, där urnan är nedsänkt, någonstans på gräsmattan. I Öggestorp har en gammal gravplats återanvänts och gjorts om till en askurnlund/askgravplats.
