Maryse Condé i Stockholm av Janine Kotwica

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

Maryse Condé i Stockholm:Janine Kotwica om författarens barn- och ungdomsböcker

Den Nya Akademins motivering:

”Maryse Condé är en stor berättare. Hennes författarskap tillhör världslitteraturen. I sina verk beskriver hon kolonialismens härjningar och postkolonialismens kaos med ett språk som är precist och överväldigande. Magin, drömmen och skräcken är, liksom kärleken, ständigt närvarande. Fiktion och verklighet överlappar varandra och människorna lever lika mycket i en föreställd värld med långa och snåriga traditioner som i det pågående nuet. Respektfullt och samtidigt humoristiskt berättar hon om ett postkolonialt vansinne, splittring och övergrepp, men också om mänsklig gemenskap och värme. De döda lever i hennes berättelser tätt intill de levande i en myllrande värld där ras, kön och klass hela tiden benämns och omsätts i nya konstellationer.”

Översättning: Anders LundbergText: Janine Kotwica, 6 december 2018

Söndagen den 9:e december 2018

tog den franska författaren Maryse Condé, som i Paris redan överösts med hedersbetygelser (officer i Nationalförtjänstorden, officer i Hederslegionen och kommendör i Arts et Lettres-orden), emot det alternativa nobelpriset i litteratur i Stockholm. Denna journalist och universitetsprofessor, med ursprung i Guadalupe, är mest känd för sina många romaner och mindre känd för sina barn- och ungdomsböcker som, om än bara sju till antalet, alla hålls mycket högt och inte på något sätt är underlägsna hennes verk för vuxna. I själva verket kan man där finna gemensamma teman. Även om bara en av dem direkt behandlar slaveriet, tränger slaveriets följder fram genom de flesta berättelser av vilka tre utspelar sig på Guadalupe där hon växte upp, en på grannön Haiti, en i Georgien, och två i Afrika dit Maryse Condé, som i sitt första äktenskap var gift med en man från Guinea, en dag beger sig för att söka sina rötter. Hennes sympatiska huvudpersoner är i samma ålder som böckernas tilltänkta läsare, i själva verket hennes egna små barn, och lever i den

165

Foto: Janine Kotwica

tid full av fallgropar mellan barndom och tonår: pyrande revolt, behov av självständighet, rädslor inför framtiden blandat med hopp om ett bättre liv, tro på vänskapen. Fyra av huvudpersonerna är pojkar och tre är flickor som på ett märkligt sätt påminner om de spektakulära kvinnorna i hennes andra romaner. Tvillingar är allestädes närvarande. Alla lever under dramatiska förhållanden på grund av krig och politisk instabilitet. Mödrarna är förvisso modiga, men blir sköra av sociala problem och den ofta frånvarande fadern, som dragit ut i krig eller arbetar utomlands. Även immigration och exil genomsyrar dessa ofta sorgliga och tragiska historier, som berättas utan tillstymmelse till förenkling. Landskapen beskrivs i hennes böcker både

lyriskt och realistiskt, och havet utövar i samtliga en tvetydig fascination. I Haiti chérie (Bayard-Je bouquine, 1987; återutgiven 2001 med titeln Rêves ameres, med ett omslag av Bruno Pilorget) är huvudpersonen, analfabeten Rose Aimée som drömmer om att utbilda sig, 13 år. Hon lever på landsbygden i en fattig familj. Hennes föräldrar skickar iväg henne som hemhjälp till en familj i Port-au- Prince. Mot bakgrund av Tonton Macoutes övergrepp och korruption flyr hon och försöker, tillsammans med en flicka i hennes egen ålder, ta sig till Amerika trots sin rädsla och sin kärlek till hemlandet. När människosmugglarna får syn på kustbevakningen kastar de flickorna i havet tillsammans med alla de andra flyktingarna.

166

Det tragiska slutet – som i ljuset av nutida händelser får en dyster aktualitet – överskrids av ett andligt hopp om det hinsides. Det är en omvälvande bok med enastående beskrivningar av livet på Haiti, måleriska skildringar av drickandet, klädedräkterna, sederna och voodooriterna. Victor et les barricades (med illustrationer av Marcellino Truong, Bayard-Je bouquine, 1989) berättar om en pojke vars familj bor i Montebello, där Maryse Condé själv bodde. När han får underkänt betyg i skolan skickar hans besvikna föräldrar honom till en farbror i Pointe-à-Pitre för att arbeta på hans bilverkstad. Precis när han kommer dit startar revolterna som inspirerade de fem dagar av

167

manifestationer som ledde till frisläppandet av Georges Faisans 1985. Tillsammans med en skärpt vän upptäcker han Guadalupes historia av slaveri vilket leder till ett politiskt uppvaknande och till att han börjar betrakta sina föräldrar på ett nytt sätt. Hugo le terrible (Sephia, 1991) som också utspelar sig på Guadalupe är en historia som utspelar sig under en naturkatastrof, sedd genom ögonen på en ung pojke, alldeles i början av tonåren, som lever i en lycklig och stabil familj. På grund av orkanen som drabbar rika och fattiga på olika sätt växer en medvetenhet om den sociala ojämlikheten fram hos pojken. La Planète Orbis (med illustrationer av Letizia Galli, 2002) är en häpnadsväckande science fiction-bok som mycket väl skulle kunna bli film. Huvudpersonen José är en föräldralös 10-åring som förlorat sina föräldrar i en bilolycka. För att glömma sin sorg anmäler han sig frivilligt till en grupp bestående av 30 barn som från Guadalupe skickas iväg på en resa till planeten Orbis, ett fruset och futuristiskt universum där bisarra utomjordingar ska utbilda honom i ödmjukhet, kärlek och harmoni. När han kommer tillbaka är han vuxen och ska förverkliga sina ideal i Rwanda. Huvudpersonen i Savannah Blues (med illustrationer av Sylvain Bourrières, Bayard-Je bouquine 2004, Sepia, 2008) är en trettonårig flicka vars far rest till Kanada för att pröva lyckan. Hennes mor som blivit avskedad från sitt arbete som servitris är deprimerad och sjuk och lämnar inte sin säng. Flickan har två busiga tvillingbröder och en lillasyster som hon avgudar. När modern måste läggas in på sjukhus hotar socialtjänsten med att separera syskonen. Som tur är återvänder fadern och livet återgår till hur det var ”innan”, fortfarande bräckligt men trots allt en familj som förenas av kärlek. En mycket fin bok om minnet av slaveriet är Chiens fous dans la brousse (med illustrationer av Christel Espié, Bayard-Je bouquine, 2006). Historien börjar i Ségou i sydvästra Mali på 1700-talet, i en tapper bambarajägares familj. Hans söner, 13 år gamla tvillingar, poeter och musiker, följer mot sin vilja med sin pappa för att jaga. En kväll när de smugit iväg för att lyssna på en griot [västafrikansk sångare, munt-

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

168

169

lig historieberättare] blir de tillfångatagna. De skiljs åt och den ene sonen förs till Fès där han väljer att ta sitt liv framför att bli slav. Den andre hamnar efter många prövningar på ett slavskepp på väg till Brasilien tillsammans med en flicka som han tappert lovar att skydda. Det är en berättelse om triangelhandeln som utan stereotyper tar upp den afrikanska medverkan genom tuareger och arabiska köpmän. Den gripande A la courbe du Joliba (Grasset jeunesse, 2006), magnifikt illustrerad av Letizia Galli, är det enda verk som inte kommit ut i pocket. Maryse Condé presenterar här det samtida Afrika som hon älskar, med sina landskap

(savannerna, öknarna, floderna), växtligheten, faunan, de pittoreska yrkena (brodöser, skrivare, fiskare…) dess marknader, dess tyger, dess hantverk, dess mat, dess termitbon, dess bussar och båtar, dess moskéer med sina tiggare och koranskolestudenter, dess bibliotek med gamla manuskript. Boken berättar om en resa och får oss att upptäcka många spännande platser, Mopti, Bamako, Timbuktu och vi får stifta bekantskap med olika etniska grupper. Men det är samtidigt långt ifrån en vykortsbild då boken också tar upp stamkrig, förvandlingen hos ungdomar som lockas av globaliseringen, den mer eller mindre överlap-

Bazar Masarin: Djuren i barnlitteraturen

pande samexistensen av en traditionell kultur och den moderna världen. En skör och skadad mor och hennes tre flickor ska lämna ett Elfenbenskusten som slitits sönder av inbördeskrig för att söka skydd hos mormodern i Mali. Pappan har gett sig ut i krig. Den äldsta dottern lämnas i Bamako hos hennes något snobbiga kusiner som frestar henne med McDonalds, biofilmer och flygresor. Resten av familjen ger sig av med båt på Nigerfloden där de två andra systrarna, som är tvillingar, träffar en rappare och påhittig Coca-Colaentusiast, och två afroamerikanska tvillingar som även de kommer att få sina horisonter vidgade. Med denna imponerande och klarsynta beskrivning av en kontinent förmår Maryse Condé, mor till fyra barn av vilka tre är flickor, också skildra den rikedom och komplexitet som karaktäriserar familjeband, både de döttrar emellan och de mellan mor och döttrar som är på väg in i tonåren. Denna storartade bok översattes till svenska (med titeln Där Joliba gör en krök) och gavs ut på Papamosca 2007. Sju enastående berättelser som förtjänar att uppmärksammas, precis som deras karismatiska författare.

Omnämnda titlar:Victor et les barricades, 1989 Je Bouquine 61Hugo le terrible 1991 SEPIARêves amers, 2001 Bayard Editions Jeunesse

La planète Orbis, 2002, ill. Letizia Galli, JasorPointe-à-Pitre

Där Joliba gör en krök, 2007, ill. Letizia Galli Papamosca

Chiens fous dans la brousse, 2008 Bayard Editions Jeunesse

Savannah Blues 2008 SEPIA