Varför gör vi så?

Erica tas emot i församlingen på högmässan, 1:a söndagen i advent, 28/11 kl. 10.00. Välkomna!

VÄLKOMMEN DIAKON ERICA!

Det är nu lite mer än sju år sedan jag började läsa till diakon i Lund och bara någon månad innan flyttade jag och min familj till Barkåkra församling. Vi flyttade dit jag är född men inte uppväxt, dit min man är uppväxt men inte född - Vejbystrand. Vår familj består av tre barn som alla går i grundskolan, deras far- och morföräldrar bor även de i Barkåkra församling.

Nu har jag varit diakon i lite mer än sex år och efter att hela tiden ha sagt att jag inte ska arbeta i den församlingen som jag själv bor i, är jag här nu, för att arbeta i den församlingen jag själv bor i. Visst är det märkligt vilka vändningar livet kan ta, från att vara fast besluten om en sak till att känna det lika självklart att det är här jag ska vara. Jag tänker att det är precis så livet kan vara, att det händer saker som får oss att helt omvärdera våra liv.

Många gånger kallar vi det för livskriser men det behöver inte vara en kris för att livet ska ta en annan vändning, det har jag sett hos andra många gånger och givetvis själv varit med om. Oftast är det i de skedena jag kommer in i en persons liv, när livet tar en annan vändning, då får jag vara med och stötta en period. Vi diakoner har alltid en utbildning i grunden innan vi blir diakoner och min är att jag är beteendevetare med en magisterexamen i psykologi, vilket kanske skvallrar om att jag tycker om att samtala. Jag brinner för allas vår psykiska hälsa, oavsett ålder, och har haft många själavårdande samtal kring ångestproblematik, utmattningssyndrom samt existentiella frågor.

Det är en anledning till att jag tycker om att arbeta med ungdomar, där får jag vara med och förhoppningsvis bygga upp ett psykologiskt skydd att ha med sig när livet tar en annan vändning så att ungdomen i framtiden vet vart den kan vända sig för att få den där extra hjälpen vi ibland kan behöva.

Jag gillar att bygga relationer och är övertygad om att jag har hamnat i helt rätt församling för det. Här kan jag få vara med och stötta när livet tar en annan vändning, gå före för att hjälpa tills personen kan komma upp bredvid mig så att vi går tillsammans en bit på vägen och personen till sist kan gå förbi, klara sig själv och veta att jag finns där bakom om det skulle behövas. Jag hoppas att vi ses i en massa olika sammanhang framöver!

Erica Svensson Diakon