Betraktelsen

FRÅN ETT "HERRANS ÅR"...

...TILL ETT "HERRENS ÅR"!

Det senaste året har varit ett år som många av oss skulle vilja kalla för ”ett herrans år”. Pandemirestriktioner, munskydd, handsprit, avstånd, krambrist, ensamhet och isolering är bara några av de ord som blivit en del av vår vardag. TEXT: HANS ERIKSSON

Men intet nytt under solen som Predikaren uttrycker det. Det betyder att det funnits svåra tider även tidigare. För ca 100 år sedan härjade den Spanska sjukan. Människor blev sjuka och dog i stor omfattning, 3-6 procent av världens befolkning. För att inte glömma de perioder under medeltiden som pesten härjade. På 1300-talet dödade Digerdöden nästan hälften av Europas befolkning. Coronapandemin har hittills tagit livet av ungefär 1,5 promille av Sveriges befolkning.

Hade vi inte haft så god sjukvård som vi har idag hade naturligtvis fler sjuka drabbats ännu hårdare och inte överlevt Coronapandemin. Hade vi inte haft forskare inom läkemedelsbranschen, som snabbt och säkert tagit fram vaccin, hade vi haft betydligt svårare att hantera pandemins verkningar. Så att det varit ett herrans år sedan i mars 2020 är helt rätt att säga.

I bibeln berättas om Job. När Job levde råder det delade meningar om. Att döma av beskrivningen av världen i texten är berättelsen om Job förmodligen en av de äldsta som vi har i bibeln. För att sammanfatta historien om Job så är det några saker som karakteriserar honom.

Job var en rik man, han hade sju söner och sju döttrar, han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, hade 500 par oxar och 500 åsneston. Han hade dessutom många tjänare. Därtill var han den mäktigaste mannen i hela Östlandet. Job var dessutom en rättfärdig man och gjorde bara det som var gott i Guds ögon.

Men Job sattes på prov, han förlorade all sin egendom, han förlorade sina barn. Job blev svårt sjuk, det enda som skonades var hans liv. Han som hade haft allt stod där naken såsom han kommit hit till jorden.

Det blev ”ett herrans år” för Job. Vad vi kan lägga märke till i berättelsen är att han aldrig anklagade Gud för sin olycka. Job var övertygad om att Gud är 100 % god och aldrig ger olycka. Därför vägrade han att beskylla Gud för det onda som drabbat honom.

I slutet av boken kommer upprättelsen. ”Ett herrans år” blir till ”ett Herrens år”. Job blir välsignad dubbelt upp. I slutet av sitt liv ägde han 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston. Dessutom fick han ytterligare sju söner och tre döttrar. Hans döttrar var tillika de skönaste kvinnorna i hela landet.

Nu hoppas vi att vi lämnat coronapandemin bakom oss och det ”herrans år” vi haft blir till ett välsignat ”Herrens år”.

VARFÖR FIRAR VI JULOTTA?

Varför stiger vi upp så tidigt på juldagens morgon för att fira julotta? Är det för att prästen är okristligt morgonpigg och tycker om tidiga morgnar? Alls inte! Julottan har medeltida rötter och vi har förmodligen firat den i Barkåkra så länge kyrkan har stått i vår bygd. På medeltiden firades tre mässor under juldygnet: Änglarnas mässa (Julnattsmässan), Herdarnas mässa (som blev vår Julotta) och Högmässan på juldagens förmiddag. Julnatten kallas för Den heliga natten som vi högtidlighåller som natten då Jesus föddes i Betlehem.

Kyrkan tror i och för sig inte att det var just vid denna tidpunkt på året som Jesus faktiskt föddes men man valde i den unga kyrkan att fira Jesu födelse då natten var som längst på året, bl a på grund av att det fanns hednisk kult vid den tiden som ville betvinga mörkret genom djuroffer. Kyrkan ville berätta om en Gud som inte behöver några blodsoffer från djur utan istället kommer med ljus till världen i form av ett litet barn. Rädslan för mörker ersattes av kärleken till ljuset i Kristus. Julen blev en högtid som växte i betydelse. Till jul tänds ljus i slott och koja, ljusslingor pryder buskar och träd och Lucia, ljusets budbärarinna, skrider genom natten.

Orkar du stiga upp på juldagens morgon så är du välkommen till kyrkan för att fira Julotta, traditionellt och stämningsfullt med läsning av julevangeliet och predikan om julnattens heliga tilldragelse. Och om snön ligger djup och du äger en släde så spänn för hästen, tänd facklorna och låt bjällrorna ljuda på vägen till din kyrka i Barkåkra!

Herde Per

”Jag minns att vi skulle upp i otta alla som var så stora att de kunde komma till kyrkan. De minsta lämnades hemma å en äldre fick stanna hemma å se efter dem. Jag minns ännu vad grant det var att se, när ottefararna kom. De hade bloss med sig. När de kom inemot kyrkan så kastade de blossen i en hög. När de for hem så hade de inga bloss, för då var det ljus dag.

På hemvägen blev det kappkörning. Den ene ville vara värre än den andre. Det hände att skälmen var ute, medan gudstjänsten höll på, å trasslade till seldon å fimmelstänger för gubbarna. Alla hade brått ut ur kyrkan för att de skulle komma fort hem. Den som kom först hem i byn fick berga in sin gröda först torr å fin.

På middagen fick vi revbensspjäll, potatis och kål. Hela juldagen skulle en vara hemma. En hade inte stort annat att göra än att sova den dagen å se till att folk och djur fick det de skulle ha. Var inte brukligt att en gick till någon stuga förrän på annandagen.”

Berättat av: Man född 1862, Värmland