Diakonin

Väntan är en stor del av vårt liv. Väntan kan vara lång eller kort. Den kan vara långtråkig, olidlig eller härligt förväntansfull. Ibland kan väntan till och med vara outhärdlig… När det lilla barnet väntar på sin överraskning, tonåringen som väntar på sitt moppekort eller den vuxne som väntar på sitt paket ifrån e-handelsföretaget. Hela livet består av väntan och ibland blir det bättre med att förvänta sig något. Vänta nu! Dagligen använder vi uttalande som ”Inget är som väntans tider”, ”Var god dröj!”, ”Stand by!”,” Den som väntar på något gott… får ALLTID vänta för länge”.

Det finns vänthallar av alla de slag, där du förväntas inta en plats för vidare uppgift. Håller den väntande i kölappen, påminns den om att hon eller han har en plats i en kö och blir strax omhändertagen eller får hjälp. Väntan där ger en förberedelsetid för dess ärende eller en tid för auskultation av nuet och dess skeende.

Det pratas om vårdgarantier och att du som patient skall få den vård du behöver, men du måste vänta. Sanningen är att samhället har en vårdskuld som nu måste betalas och att du måste vänta ännu längre. Det är inte lätt med väntan. Alla kan inte vänta. Vissa av oss har svårt att vänta. Andra väntar inte! Dessa har du säkert mött många gånger.

Jag kommer ihåg väntan när man gjorde sin militärtjänst. Man gjorde sig redo för att göra sin beordrade uppgift. När man var klar, var det bara att vänta på att få verkställa ordern. Ibland kunde man få vänta i timmar på att få agera. Plötsligt var väntan slut! Asketen eller livsnjutaren skulle man kunna säga har i stort sett samma syn på sin väntan. Det är intressant om man går på djupet av deras syn på väntan. ”Är det ett mellanrum som är fyllt av betydelse?” skrev någon på nätet. ”I väntan på Godot” handlar om dialog om livet och att i det obestämda ligger det hoppfullhet. Ligger då det bestämda i motsvarigheten?

Är väntan ett sätt att vila på? Är väntan ett tillstånd mellan ditt känsloliv, händelser i ditt liv eller ett slöseri med tid? Är det ett sätt att möta nuet mer förberett? Runt om i världen väntas det i både smått och stort. Kan man både leva i nuet och i väntan? Tiden spelar stor roll i väntan. Den ramar in just väntan. Väntan kan vara obestämbar eller bestämbar. Tiden blir ett begrepp som speglar innehållet i väntan. Vad gör jag under tiden i min väntan?

Väntan har utmanat oss i vår vardag, väntan går inte att strukturera, den bara är eller kanske rättare sagt, bara blir. Andra yttre omständigheter påverkar väntans intensitet, längd och innehåll. Vissa människor använder väntan för egen vinnings skull. Några är ständigt dåliga på att hålla tiden eller har dålig framförhållning och planering medan andra drabbas av väntan just därför. Yttre påverkan som t ex olyckor eller andra oförutsedda händelser kan stoppa just tiden här och nu. Tittar vi på vad tid är ser vi skillnader. Tidsaspekterna kan betyda så olika i olika kulturer. Jag kan ibland tänka på mannen som ligger på sin dödsbädd och ser tillbaka och ångrar att han lagt sin dyrbara tid på fel saker. Han trodde det var det rätta men nu ångrar sig bittert och beskriver vad han egentligen skulle lagts in tid på! Eller kvinnan som anses lite ”galen” och samhällsfrånvänd som levt sitt tidlösa leverne.

”No stress!” kunde man läsa på väggarna i Cap Verde och de som bodde där levde verkligen efter detta motto... sker det inte idag, så sker det imorgon eller kanske en annan vacker dag… tror jag… eller? Människans dualistiska tankar bryter igenom livspusslet. Å ena sidan vill vi bli klara med vad vi gör eller försöker hinna med. Allt på en och samma gång för att få lite tid över, för att få vila. Å andra sidan känner vi oss stressade och kan inte njuta av all den tid vi får över, när vi varit effektiva.

Tänk vad vi har väntat mycket i våra dagar, under pandemin har man både väntat och längtat. Vänta, det får vi göra resten av livet… ”Jag väntar vid min mila, medan timmarna ila…” Dan Anderssons text skulle kanske tydas som om att det handla om både lugnet där jag är och stressen där jag inte är.

Ibland har man inget val – väntan är nödvändig! Vissa saker går inte att påskynda, de måste ha sin tid! Att leva har sin tid, att dö har sin tid. Tiden där emellan har sin tid. Maten skall bli klar, bullbaket, färgen skall torka, vattnet skall koka upp, limmet och betongen skall härda. Den livsviktiga sömnen. Den vakna tiden, där väntan genast ersätts med andra uppgifter.

Smeden kan inte skynda på sin väntan, järnet måste bli varmt för att kunna arbetas med! Kocken måste vänta på detsamma. Man kan vänta smått – de blivande föräldrarnas oro, glädje, rädsla och overklighets känsla är väntan. Krukmakaren måste vänta på att godset skall torka för att kunna fortsätta. Läkaren väntar på att behandlingen skall verka eller motverka. En domstol väntar för att domslutet skall bli perfekt enligt de lagar och regler som gäller. Spelaren väntar på storvinsten…

Väntan kan också handla om avvaktan. Ibland kan väntan förändra hela tillvaron. Hade inte väntan varit, hade det kanske inte blivit så bra som det blev. Förgäves väntan är svår! Det som förväntats som aldrig sker skapar en tomhet och en sorg. Problemet väntan är svår om man fastnar i en tankeslinga som kan vara svår att bära. Hur är det med din förmåga att vänta?

Mer väntan… dröjsmål, förhoppning, förväntan står det i lexikonen. Meningsfull väntan. Tyst väntan. Frustrerande väntan, i väntan på katastrofen… I väntan på frihet. Inget är som väntans tider! Vi fortsätter vår väntan på olika sätt…

Vi går in väntans tider… undret sker: Gud blir människa som vi! Ett litet barn kommer till jorden för vår räddnings skull… Allt fullkomnas i en tid, när påskliljornas spröda solgula skörhet strålar och påminner oss om styrkan och kärleken, i livet och i livets Herre som älskar oss mer än vi kan ana eller förstå!

Vila i din väntan, stilla mötet sker, all din stora längtan Herren hör och ser…vadå vänta?! "Jag såg ett program för ett tag sedan som handlade om en man, civilekonomisk välutbildad och med många goda lönsamma verksamhetsår i den ”ekonomiska världen”. Han förändrade sitt speciella liv till ett annat. Han gav bort allt han ägde och blev därefter munk. Han levde detta strikta munkliv i 22 år men var tvungen att lämna det på grund av svår sjukdom. Samtidigt ansåg han att han var färdig med sitt munkliv och på väg till något nytt. Hans syn på nuet och det som sker före och efter var väldigt intressant… Han levde endast i nuet! Han väntar inte längre. Det som sker, det sker."

Mats Bengtsson Diakon