Page 1

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2017 • ÅRGÅNG 171 • 45 KR

Hur mår Europa?

+ ENKÄT 10 EUROPÉER STÄLLER DIAGNOS 20 + KRÖNIKA EUROPAS KRACKELERANDE SJÄLVBILD 6 + REPORTAGE EUROPAS GLÖMDA KRIG 38 1

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


MISSIONS UPPDRAGET I VÅR TID BYGGER PÅ DIALOG OCH INTERRELIGIÖSA MÖTEN. LÅNGT FRÅN DOKTRINER OCH REGELVERK MEN NÄRA TRON PÅ MÄNNISKOR OCH DERAS FÖRMÅGA. DET ÄR DE RÖRELSERNA VI FÖLJER I UPPDRAG MISSION.

Uppdrag Mission www.uppdragmission.se Tidskriften ges ut av Lunds Missionssällskap, LMS, i samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete www.lundsmissionssallskap.se Ansvarig utgivare Samuel Rubenson Redaktör Anna Braw Storabackegatan 15C 216 15 Limhamn 073-998 23 27 red@uppdragmission.se Redaktionsråd Lars Micael Adrian, ordförande Marie Bosund Hedberg Anneli Dennersten Mika Vähäkangas Lennart Hamark Agneta Hansson Kristiina Ruuti Almut Bretschneider-Felzmann Anna Martinengo Grafisk form sjunde.nu Prenumeration pren@uppdragmission.se 0733-60 87 54 Annonser annons@uppdragmission.se 0704-81 80 85 Tryck Ljungbergs, Klippan ISSN 2001-0087 Omslag Collage Sjunde

IBLAND TRIUMFERAR MÄNNISKAN Inte konstigt, för filmen tar upp kanske det värsta, och det vackraste, i Europas historia: förintelsen, och hjältarna som motsatte sig den. Det är majkväll i Panoras biosalong på Möllan i Malmö och vi tittar på filmen Besa – The Promise. Islamakademin, Judiska församlingen och Romskt informations- och kunskapscenter har bjudit in till film och panelsamtal. Filmen handlar om människor i naziockuperade Albanien, ett av de fattigaste länderna i Europa, ett av få där muslimer utgör majoritet, och ett land där invånarna med risk för sina liv räddade judar på flykt. Regeringen i landet underlättade för folket att hjälpa och gömma, bland annat genom att förfalska albanska identitetshandlingar. Inga fler detaljer – ”spoiler alert” som man säger – för jag tycker verkligen att filmen bör ses! Bara en scen ur filmen: Fotografen Norman Gershman, en amerikansk jude, kommer in i en albansk, kristen kyrka, sätter sig ner och ber på arabiska. Min vän i biostolen bredvid tar min hand och kniper till; det är så vackert. Precis det önskar jag för Europa – det som fanns där inne i kapellet. I enighet, i bön för fred, i kärlek, i ödmjukhet. DET SNÖRVLAS I BIOMÖRKRET.

PRECIS DET ÖNSKAR JAG FÖR EUROPA – DET SOM FANNS DÄR INNE I KAPELLET. I ENIGHET, I BÖN FÖR FRED,

som de senaste åren svept in över Europa luktar 1930-tal på ett sätt som jag och många av mina generationssyskon aldrig trodde att vi skulle behöva uppleva. Vi talar om motsättningar, ett vi- och demnarrativ som vi av nödvändighet, tycks det, faller in i. Det blir inte bättre om vi öppnar historieböckerna. Vår världsdel har ett förfärligt förflutet, och det går inte att lyfta på Europas matta och sopa allt skräp under ett visst land. Ändå – ibland triumferar människan. Så mycket brokigt och vackert finns och har funnits här! När vi är som bäst är det ofta då vi går över kultur- och religionsgränser, skapar samhällen med kontaktytor och färre gränser. Däri ligger vårt hopp. I biosalongen, bland hijabs och kippor i mötenas Malmö, blev detta återigen tydligt. agneta hansson

DEN BRUNA VÅG

I KÄRLEK, I ÖDMJUKHET.

Svenska kyrkan Malmös kommunikationsavdelning Ledamot i Uppdrag Missions redaktionsråd Styrelsesuppleant i Lunds Missionssällskap

2 UPPDRAG MISSION NR 4 2017 2017: HUR MÅR EUROPA?

FOTO: KRISTINA STRAND LARSSON


Europa är jordens till ytan näst minsta världsdel, drygt tio miljoner kvadratkilometer, men till befolkningen den tredje största. Europa har ungefär 750 miljoner invånare (2016), och mer än 90 procent talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.

EUROPA OVAN DÄR

INTE BARA TULPANER … Sex av världens ”värsta” skatteparadis ligger i Europa, enligt en färsk undersökning som gjorts av den brittiska hjälporganisationen Oxfam International. Den visar hur flera storföretag använder banker i skatteparadis för att slippa betala skatt och totalt lyckas de med hjälp av skatteplanering undanhålla flera miljarder dollar i skatt. Rapporten visar också att de tjugo största bankerna i Europa gjorde en vinst på motsvarande 240 miljarder kronor i skatteparadis under 2015. Bermuda och Caymanöarna toppar värstinglistan men följs av Nederländerna och Schweiz. Irland ligger på sjätte plats, Luxemburg är sjua, Cypern tia och Jersey ligger på tolfte plats i världen. Källa: Oxfam.se

För mer än 400 år sedan upptäckte astrologerna Galilei och Marius en himlakropp som de döpte till Europa. Det är Jupiters fjärde största måne med en omkrets på 9 807 km. Den tycks vara täckt av is, vilket skulle kunna förklara varför den nästan helt saknar kratrar. Under istäcket tror man att ett flytande hav av framför allt vatten skulle kunna finnas.

”Vi hoppas få se ett Europa där människor i alla länder tänker på sig själva som européer lika mycket som på sin nationella tillhörighet, och vi hoppas att de … vart de än reser i det här stora området … verkligen kommer att känna: Här är jag hemma.”

Winston Churchill

FATTIGDOM I EUROPA Andel av befolkningen i procent som riskerar att leva i fattigdom eller socialt utanförskap: BULGARIEN 48,0% RUMÄNIEN 40,5% GREKLAND 35,7% LETTLAND 35,0% UNGERN 33,5% ITALIEN 28,4% Källa: Eurostat

EUROPAS RIKASTE LÄNDER Europa har flest länder med på listan över världens 30 rikaste som sammanställts av Global Finance Magazine. Beräkningarna utgår från ett lands bruttonationalprodukt (bnp) som delats med antalet invånare. Siffrorna är justerade för köpkraft, det vill säga de tar hänsyn till prisskillnader mellan länder. 2 7 8 10 11 15 17 19 20 21 23 25 27 28 2 9

LUXEMBURG IRLAND NORGE SAN MARINO SCHWEIZ NEDERLÄNDERNA SVERIGE TYSKLAND ISLAND ÖSTERRIKE DANMARK BELGIEN STORBRITANNIEN FRANKRIKE FINLAND Källa: Global Finance

Kanske är det ett slags vandringssägen, kanske hände det i verkligheten här och var: att svenska högstadieelever under andra halvan av 1900-talet fick behålla skolans kartbok när de gick ut nian, ”för den kan ni ju använda resten av livet”. Heikki Huttunen berättar om hur kyrkor i öst och väst sökte kontakt över järnridån. Det blev en stark gemenskap. Vad hände sedan? Andrew och Anna Walker vet inte var de ska bo framöver. Resultatet av EU-omröstningen i Storbritannien gör att en familj med olika nationaliteter lever osäkert. Det är Kristi Himmelsfärdshelg när vi sätter samman Uppdrag Missions sommarnummer, och det som händer nu är också en del av Europas historia. Igår, under Kirchentag, satt Angela Merkel och Barack Obama tillsammans vid Brandenburger Tor i Berlin och talade om demokrati, fred och tro. Hur mår Europa? Här har vi samlat 48 sidor svar och dessutom många tankar om vad vår världsdel och vår värld behöver framöver. Vi önskar dig mycket inspiration! Hälsningar Anna Braw, redaktör

UPPDRAG MISSION NR 4 2017 3


INNEHÅLL 4 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


6 SVERIGE KRÖNIKA: Europas krackelerande självbild Per Svensson

10 FINLAND Heikki Huttunen, CEC Det byggs nya murar i Europa

12 STORBRITANNIEN Andrew Walker Brexit gör oss inte välkomna här längre

16

28 RUMÄNIEN Export av lavendelolja hjälper utsatta romer

30 ITALIEN Kyrkans satsning ger tusen flyktingar ny chans

34 SVERIGE Så blev Stadsmissionen i Örebro internationell

36 BELGIEN

Europas politik beskrivs med symboler

Philippe Lamberts, EU-parlamentet Europa behöver ett tredje alternativ

26

38

SVERIGE

RUMÄNIEN Skolbuss första steget ut ur utanförskap

UKRAINA Europas glömda krig

42 SVERIGE Vibeke Olsson MRA ville bygga ett nytt Europa

46 SPANIEN Pernilla Landin Caritas är före oss

Dessutom 18 ENKÄT Hur mår Europa? 10 européer ställer diagnos 21 LÄS MER OM EUROPA 22 EUROPA 1870-2017 Krig och fred för ett enat Europa 35 BETRAKTELSEN Dietrich Bonhoeffer om fred


EUROPAS KRACKELERANDE SJÄLVBILD TEXT: PER SVENSSON

Vad betyder egentligen Europa för sina invånare? Är det en gemenskap man alldeles självklart vill delta i – eller är det bara ett geografiskt begrepp?

6 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


KRÖNIKA EUROPA UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 7

FOTO: SHUTTERSTOCK


”EUROPAVÄNNER HAR (…) INTE HAFT SÅ MYCKET ATT GLÄDJAS ÅT PÅ SENARE ÅR.”

Bakom en ridå av vajande trädkronor vilar den stora tyska katolska kyrkan. Bara något kvarter därifrån ligger en luthersk kyrka, St. Paul. Ytterligare ett kvarter längre ner mot flodstranden finns ännu en katolsk kyrka, St. Michael, som i sin tur är granne med First United Methodist. Jag sitter på verandan till ett Bed & Breakfast i Stillwater vid La Croix, floden som utgör gräns mellan Minnesota och Wisconsin. Himlen är svartgrå. Åskan mullrar. Ska man reflektera över Europa är detta en bra plats. Det var här Karl Oskar och Kristina steg av ångbåten för att sedan fortsätta till fots upp mot Taylors Falls och KiChi-Saga. Mitt B&B är inrymt i en stor trävilla i Queen Anne-stil från slutet av 1800-talet. Huset uppfördes av en irländsk familj, John och Anna O’Brien. De ska ha anlänt fattiga och gjort sig en förmögenhet på timmer. Miljoner européer bröt kring förra sekelskiftet upp från sina hemländer för att skapa sig ett bättre liv i Amerika. Väl framme försökte inte så få av dem återskapa så mycket som möjligt av det gamla landet i den nya världen: fädernas kyrkor, mödrarnas mathållning. ”Everywhere we celebrate the land that makes us refugees”, överallt hyllar vi landet som driver oss på flykt, sjunger Shane McGowan i en av den irländska folkrockgruppen The Pogues bästa låtar, ”Thousands are sailing”. ”Irland kunde inte ge mig ett anständigt liv. Jag var tvungen att fly över oceanen. Men ingen kan vara en mer patriotisk irländare än jag.” Det är paradoxen.

8 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

Det heter ”fosterland” inte för inte. Det finns något i förhållandet till det land där man vuxit upp som påminner om en familjerelation. Ens föräldrar kan vara skitstövlar, men de är ändå ens föräldrar, och ju mindre beroende man blir av dem, ju maktlösare de blivit, desto lättare är det att glömma och försköna. Finns det någon plats för ”Europa” i en sådan familjehistoria? I sovrummet i Stillwater står radion på. Den är inställd på en lokal kanal för klassisk musik. När jag hämtade min laptop alldeles nyss hörde jag An die Freude ur Beethovens nia, EU-hymnen. Ett tecken? Söndagen den 7 maj vann Emmanuel Macron presidentvalet i Frankrike. Sent på kvällen höll han sitt segertal från en scen vid Louvren. TV-bilderna som visade hans långa ensamma vandring fram till tribunen fick mig nästan att falla i sentimental gråt. Macron valde att göra sin segerpromenad till tonerna av just An die Freude. Europa hade besegrat den fascistoida förljugenheten. Europavänner har annars inte haft så mycket att glädjas åt på senare år. Berlinmuren har visserligen fortfarande fallit. Men alltfler européer tycks ha glömt bort att den funnits och vad den innebar, och de ropar efter nya murar och gränskontroller. Den aggressiva nationalism som så länge var Europas förbannelse har vaknat till liv och växer sig stark. Finanskriser, Greklandskriser, medlemsländer som öppet visar sitt förakt för EU:s gemensamma värden, Brexit … Det är lätt att gripas av misströstan. Den tyske statsmannen Otto von Bismarck, kanslern som på 1800-talet enade Tyskland, hävdade på sin tid att Europa bara var ”ett geografiskt begrepp”. Är vi i färd med att ge honom rätt?


PER SVENSSON ÄR FÖRFATTARE OCH KULTURJOURNALIST PÅ SYDSVENSKAN

”EN TREDJEDEL AV ALLA TILLFRÅGADE I EU-KOMMISSIONENS UNDERSÖKNING IDENTIFIERAR SIG INTE SOM EU-MEDBORGARE.”

EU-kommissionen offentliggör regelbundet enkätundersökningar av européernas åsikter om unionen, de respektive nationella regeringarna och den egna situationen. Underlaget utgörs av invånare i samtliga EU-länder plus sex kandidatländer (inklusive Turkiet). Den senast redovisade ”Eurobarometern” genomfördes i november 2016. Man skulle, mot bakgrund av den nationalistiska vågen, ha kunnat vänta sig ett massivt avståndstagande från allt som har med europeisk identitet att göra. Men två tredjedelar, 67 procent, av de tillfrågade svarade ja på frågan om de identifierar sig som medborgare i EU. Det är en tangerad toppnotering. Man kan förstås välja att istället framhålla att en tredjedel av alla tillfrågade inte identifierar sig som EU-medborgare (vilket också påpekas i kommissionens sammanställning av enkätresultaten). Man kan också ta fasta på att de nationella skillnaderna är avsevärda. I Luxemburg känner sig så gott som alla, 97 procent, som EU-medborgare; i Grekland bara 47 procent, inte ens hälften av invånarna. Men ändå. En så hyfsad rating. Så lite av öppen kärlek. Det är den europeiska klyftan. Vad har romarna någonsin gjort för oss? Jag letar upp den klassiska Monty Python-sekvensen från Life of Brian på Youtube. Den är fortfarande genial. Vad har vi fått av romarna? Akvedukterna. Okej, men bortsett från det? Konstbevattningen. Vägarna. Fred och säkerhet. Vinet. Ja, ja, men bortsett från vattnet, vägarna, freden och vinet, vad har romarna någonsin gjort för oss?

Och vad har ”Europa” någonsin gjort för oss? Den fria rörligheten. Okej, men bortsett från den, vad har EU någonsin gjort för oss? Freden? Just freden och den fria rörligheten är de överlägsna segrarna när deltagarna i EU-kommissionens enkät får svara på frågan: Vad är det mest positiva EU har lyckas uppnå? Det är ju stora saker, fred och frihet. Ändå verkar de inte vara tillräcklig stora för att driva fram de varma känslostormar som nationella symboler och självbilder kan piska upp. Älskade romerska rikets inbyggare Rom? Några gjorde det säkert. Andra tog förmodligen bara imperiet för givet. Så kanske det också förhåller sig med EU. Vi har vant oss, blivit lite bortskämda. Vi tar imperiet för givet, och med det freden och gränslösheten och alla andra goda ting (inte minst av ekonomisk natur) som unionen för med sig. Om nationen är ens föräldrar, som blivit skröpliga och darrhänta och just därför är lätta att älska, är ”Europa” istället den gamla slitna partnern som alltid får ta all skit men sällan får några kärleksbevis. Det är därför USA är en bra utkikspunkt för den som spanar efter ett annat förhållningssätt till de europeiska. Här finns så många olika kärleksfullt vårdade identiteter – religiösa, nationella, ”etniska”. Och samtidigt alla dessa stjärnbanér. Där har Europa något att lära. Man kan vara, och älska, många saker på en gång. Man kan, som en svensk politiker en gång så klokt formulerade det, vara hallänning, svensk och europé – samtidigt.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 9

FOTO: ELVIRA SVENSSON


Nya murar oss emellan Som ledare för Conference of European Churches påminner Heikki Huttunen ständigt om att kyrkan är global. – Vi trodde att vi levde i en ny tidsålder, säger han, men nu märker vi att det finns fler murar än någonsin. text: anna braw

foto: erin green/cec

INLANDS ORTODOXA KYRKA har funnits i ungefär tusen år. Den finns här på gränsen mellan öst och väst, och det är bara en och en halv procent av befolkningen som är med i den, men den har blivit en bro för många av våra invandrare, berättar Heikki Huttunen. Eftersom det bara finns en ortodox kyrka i varje land blir församlingarna mycket internationella, och i den församling där jag är med firas gudstjänsten på finska och ryska en söndag, på finska och svenska nästa, finska och engelska, finska och rumänska … För många av de ortodoxa invandrarna är församlingen möjligheten att få finska vänner. Det har varit välsignelsen i en långsam invandring. Den här veckan, i mitten av maj, är han i sin sommarstuga i Finland och arbetar med sådant som behöver skrivas. Kansliet för cec, Conference of European Churches, ligger numera i Bryssel, och i sitt arbete som generalsekreterare för cec reser han också i hela Europa för att hålla kontakten med medlemskyrkorna.

BRO ÖVER JÄRNRIDÅN

Finland och den finsk-ortodoxa kyrkan, där han är prästvigd, är hans närmaste exempel på de senaste årens förändringar, och uppgiften

10 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

i cec gör att han får höra om och se andra. 115 protestantiska, anglikanska och ortodoxa kyrkor i 40 länder (också utanför eu), och samarbete med 20 nationella råd där också den katolska kyrkan kan ingå, ger honom många att lyssna till. – Vår organisation är ekumeniskt klassisk. Den grundades 1959 som bro mellan öst och väst, över järnridån, och det lyckades bra. Det var vår stora succé, säger han. För 20 år sedan trodde vi att vi levde i en ny tidsålder. Nu märker vi att det finns fler murar än någonsin. Han berättar om ekonomiska, psykologiska och kulturella skillnader. PEKA PÅ FRÅGORNA

– Från kyrklig synvinkel måste man vara bekymrad: hur har Sydeuropa behandlats av Nordeuropa? säger han. Och hur är det med Central- och Östeuropas och Västeuropas relationer? Hur kan kyrkorna bygga sina broar nu? Européer i både öst och väst är besvikna, det märker han ofta. – I öst är många frustrerade över eu. Den levnadsstandard som de hoppades på har de inte fått. Och västeuropéer är besvikna och förundrade över attityder som människor i öst visar prov på. Men det allvarligaste är något annat,


115 ANGLIKANSKA, PROTESTANTISKA OCH ORTODOXA KYRKOR I EUROPA ÄR MED I CEC.

HEIKKI HUTTUNEN, LEDARE FÖR DEN CEC SAMLAS TILL GENERALFÖRSAMLING I OLIKA LÄNDER

EKUMENISKA ORGANISATIONEN CONFERENCE

– NÄSTA ÅR I NOVI SAD I SERBIEN.

OF EUROPEAN CHURCHES, CEC.

förklarar Heikki Huttunen. – Vårt största etiska problem nu är den mur som vi har byggt runt eu. Vi har trott att vi kan hålla andra utanför vårt välstånd. Vi håller på att göra ett stort misstag! Som kyrkor har vi inte alla svar, men kyrkorna kan peka på frågorna och tala om svårigheterna. Vi måste vara ödmjuka, men faktum är att det som händer nu är en skam. MINORITET VISAR ANNAN BILD

En av cec:s viktigaste uppgifter, säger Heikki Huttunen, är att hjälpa kyrkorna att vara medvetna om detta och om att kyrkan är global. – Vi har vår generalförsamling i Novi Sad i Serbien nästa år, och där kommer vi att tala mycket om detta.

I Finland finns det en stor invandrargrupp som inte alltid syns så tydligt: människor från olika delar av det som tidigare var Sovjetunionen. – Jag är med i en organisation som arbetar i några delar av Helsingfors där det finns många invandrare, berättar Heikki Huttunen. Den har sin bakgrund i den ortodoxa kyrkan, och eftersom vi är en minoritet som tillhör Finland kan vi visa människor från andra länder en lite annorlunda bild av vårt hemland. När vi började trodde vi att vi skulle arbeta med bara ortodoxa, och mest med ryssar. Men det blev inte så! När vi öppnade vårt center kom det också människor från Kosovo, Irak, Somalia … och det blev mycket bättre! Det är inte bara vi som är gästvänliga. De människor som kommer ger också oss så mycket. • UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 11


”VI ÄR INTE VÄLKOM

12 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


MNA HÄR LÄNGRE”

En skotsk pappa, en finsk mamma och deras två barn som har rotat sig i Carlisle i England – vart ska de ta vägen när Brexit blir verklighet? – Min största invändning mot omröstningen var att den inte tog hänsyn till mänskliga rättigheter, säger Andrew Walker. text: anna braw foto: privat

ID ETT TILLFÄLLE har vi upplevt främlingsfientligheten som familj, berättar Andrew Walker. Min svärmor hade kommit från Finland, vi klev av bussen efter en utflykt till Lake District, och en man skrek åt oss: ”Om ni bor i England borde ni prata engelska!” Det är lite ironiskt med tanke på att engelska är mitt modersmål, att min fru har bättre grepp om den engelska grammatiken än jag, och att vår tvåspråkiga dotter var den enda i sin skola att få full poäng på avgångsklassens nationella prov i engelska. Att vi talade finska just då berodde på att min svärmor var med – men hon har satsat så mycket på att lära sig engelska för att kunna prata med mig. Vi hade inte riktat oss till mannen, så det var väl bara det att han blev frustrerad över att han inte kunde tjuvlyssna … Familjen Walker – pappa Andrew från Skottland, mamma Anna från Finland och deras två barn – har bott i Carlisle i

England sedan 2008. För några år sedan köpte de ett stort hus för att kunna bjuda in andra att dela vardagen med dem i ett slags familjekommunitet med gemensamma böner och måltider. Lunesdale Community fick det heta. Det var före omröstningen. FLYTTADE INOM EU

– Innan dess hade vi bott i Finland, och eftersom jag arbetar med it hade jag aldrig några problem med att få arbete där, men det var svårt att hitta något som kändes meningsfullt. Här fick jag en tjänst hos en kristen organisation. Den andra orsaken till att vi flyttade var att vår son skulle börja skolan, och om barnen gick i engelsk skola skulle jag kunna engagera mig i deras studier på ett helt annat sätt. Nu i efterhand är det den viktigaste anledningen, för det visade sig att min arbetsgivare hade ekonomiska problem, men barnen har kommit in på fantastiska skolor här tack vare sitt eget hårda arbete. Anna och Andrew träffades i Frankrike och UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 13


bosatte sig i Finland när de hade gift sig. – Att flytta till Storbritannien låg nära till hands eftersom vi båda är eu-medborgare. Inget byråkratiskt krångel, inga krav på minimiinkomst. Jag skulle aldrig ha funderat på att flytta utanför eu om det inte hade funnits extremt goda skäl. Han berättar om hur den europeiska gemenskapen blev extra tydlig när han kom fram. – Jag kom hit till Carlisle för att börja arbeta en månad innan resten av familjen skulle komma, för det tar lite tid att hitta bostad. Under de veckorna bodde jag hos ett ungt litauiskt par som jag hade hittat på en webbplats, Hospitality Club, när jag skulle resa hit på anställningsintervju. De sa att jag kunde bo hos dem så länge det behövdes. Jag blev så rörd av deras gästfrihet. De hade själva kommit till Storbritannien ganska nyligen, och jag tyckte att jag kom dit som en del av en ung, optimistisk våg av eu-arbetskraft. På bussen till arbetet varje morgon hörde jag polska. Lite senare läste jag att återvändande britter är den största immigrantgruppen i Storbritannien, och det stämde för mig: jag kände mig som invandrare i mitt eget hemland. ”SKA VI STÄNGAS UTE?”

Andrew poängterar att det som hände på busshållplatsen i samband med svärmors besök var ett undantag. – Bland de människor som vi har personlig kontakt med har vi känt oss mycket välkomna, säger han. Nu arbetar både Anna och jag på akademiska arbetsplatser, och för att vara i den här delen av landet är de ovanligt internationella. Det mesta av den

”ATT FLYTTA TILL STORBRITANNIEN LÅG NÄRA TILL HANDS EFTERSOM VI BÅDA ÄR EU-MEDBORGARE.” 14 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

invandrarfientliga stämningen här har mer att göra med kvällstidningsjournalistik och politikers uttalanden än med verkligheten, och precis som många andra invandrarfamiljer har vi vant oss vid att höra ”men vi menar ju inte er”. Det är det mest frustrerande någon kan säga! Vi är en typisk eu-invandrarfamilj såvitt jag vet. Om det inte är vi som ska stängas ute så vet jag inte vem det är. FÖRLORAR STATUS OCH RÖST

Begreppet Brexit hörde han första gången i samband med valet 2015. – Jag är inte säker på när det började dyka upp, men jag undvek att använda det. De ord vi använder påverkar vårt sätt att tänka, och jag tror att det finns en risk att man ger omotiverad trovärdighet åt en idé om man ger den ett eget namn, så som journalisterna gjorde här. Den invändning som Andrew framhåller som viktigast är den att utträdet ur eu står i konflikt med mänskliga rättigheter. – Jag är född här och har varit eu-medborgare sedan början, och det medborgarskapet har varit det grundläggande i min tillvaro. Att jag är brittisk medborgare har haft mycket mindre betydelse för mig. Det är extremt att ett medborgarskap tas ifrån en individ genom politiskt tvång. Därför var jag tvungen att ifrågasätta giltigheten i det som tekniskt sett bara var en opinionsundersökning. Kan den verkligen resultera i att en individ som har ett vidare perspektiv än den engelska nationalismens fråntas sin status och sin röst? Andrew säger att han egentligen inte känner någon som röstade för utträdet och att det blev ett uppvaknande att inse hur segregerat samhället har blivit. – Det är inte så troligt att jag skulle träffa någon Brexit-förespråkare bland mina kolleger eller bland dem som har tagit examen, och vi är alla medvetna om att vi kommer att förlora forskningsmedel, att internationella samarbeten kommer att ta skada och att andelen utländska studenter kommer att


”DET ÄR INTE SÅ TROLIGT ATT JAG SKULLE TRÄFFA NÅGON BREXITFÖRESPRÅKARE BLAND MINA KOLLEGER ELLER BLAND DEM SOM HAR TAGIT EXAMEN.”

Andrew Walker, Carlisle, England.

minska. Men det mest iögonenfallande för mig och många andra var att olika grupper i samhället blev så tydliga i omröstningen. Ingen som han talade med förutsåg resultatet. Under natten medan rösterna räknades vaknade han flera gånger och såg hur siffrorna ändrades. – Nu känns det som om det är helt avgörande att de av oss som tror på ett öppet samhälle och ett samhälle med mångfald är noga med att verkligen berätta om våra möten med människor från andra länder så att vi utmanar det negativa bakgrundssurret. Tidigare har vi antagligen bara trott att fördelarna är uppenbara för alla och att vi kan ignorera de negativa bilder som hela tiden målas upp. Det borde vara självklart, men toleranta människor är nog i allmänhet inte så bra på att berätta om sina perspektiv. OKLAR FRAMTID FÖR BARNEN

Hur blir framtiden för Andrews och Annas barn? Det är mycket som är oklart nu, inte minst eftersom många frågor fortfarande är obesvarade, till exempel de om rätt till sjukvård. – Att någon som jag, utan ekonomiska tillgångar och med föräldrar som tillhörde den första universitetsgenerationen i sina familjer, kunde arbeta som volontär i ett

annat eu-land först och sedan flytta till ett tredje för kärlekens skull – det är en del av det mirakel som bara eu kunde göra möjligt. Jag har hoppats att mina barns generation ska få uppleva samma frihet. På ett sätt kan jag inte klaga just för deras skull, för de har dubbelt medborgarskap. Men deras jämnåriga som kommer att förvägras rätten att bo i åtminstone 27 andra länder om de inte kan bevisa att de har ekonomi för det – det är djupt orättvist. Vad som har hänt och kommer att hända är ett återkommande samtalsämne bland Andrews vänner. – Fortfarande är det människor som säger att de inte kan tro att det är sant att vårt land har valt den här vägen. Familjer som vår, med föräldrar från olika länder, talar om att flytta. För många av oss är det som om de senaste elva månaderna är en mardröm som vi hoppas att vi kommer att vakna upp ur förr eller senare. För min familj blir det ännu krångligare eftersom vi har investerat så mycket i vår kommunitet. Men eftersom vårt mål som kommunitet är att vara ett synligt tecken på att vi kan leva tillsammans som människor från olika länder och kyrkor skulle man ju kunna säga att det är viktigare än någonsin att vi är kvar. •

Fotnot: Intervjun med Andrew Walker gjordes i början av maj, några veckor före valet i Storbritannien. “Jag är inte säker på hur man ska tolka det som har hänt nu”, skriver han ett par dagar efter valet. “Instinktivt tror jag att det är det bästa realistiska resultatet under de här omständigheterna. Theresa May ville ha mandat att genomföra sin extrema Brexitvision, och det gensvar hon fick var det motsatta -- hon förlorade sin majoritet istället. Det mesta är osäkert nu, men det finns en strimma av hopp.”

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 15


EUROPAS POLITIK BESKRIVS MED SYMBOLER – Företagen använder eurosymboler i sina logotyper för att markera gemenskap och integration, säger Anamaria Dutceac Segesten, lektor i Europastudier vid Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet. text: marie bosund hedberg foto: martin olsson (porträtt) samt privata bilder

16 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


EUROPEISKA FLAGGAN NAMARIA DUTCEAC SEGESTEN är statsvetare och inriktad på demokratifrågor, politisk kom munikation och kollektiv identitet. Under de senaste sex åren har hon studerat vilka grafiska symboler som eu utvecklade för att nå ut och övertyga en större publik. Hon undersöker också hur eu-medborgarna har tagit emot den grafiska symboliken och hur den har tolkats av olika kategorier människor. Eurosymboler kan vara delar av eu-flaggan, Europakartan eller det designade tecknet för valutan euro, €. – När de första euromynten kom 2002 så hade Europakartan på baksidan tydliga landgränser, berättar hon. De är borta idag och det ska tolkas som ett tecken på ett enat Europa. – Jag valde att specialstudera hur eurosymboler används i framför allt kommersiella sammanhang i två olika europeiska huvudstäder, det eu-vänliga Paris och det lite ljummare Köpenhamn, berättar hon. I Paris hittade jag 100 och i Köpenhamn 13. Trenden att använda eurosymboler i sitt företagsnamn har minskat på senare tid. – Eurosymbolen är ett tecken på integration men de företagare som använder den är i regel invandrare, säger Anamaria. En man från Tunisien som sålde kuriosa i Paris hade ett ”Euro” med i sitt butiksnamn för han var så stolt

Kallas också EU-flaggan och består av en cirkel med tolv gula stjärnor på blå botten. Den är vanligtvis associerad med Europeiska unionen, och dess föregångare Europeiska gemenskaperna, som antog flaggan som sin under 1980-talet. Emellertid var flaggan från första början framtagen av Europarådet, som skapade den redan 1955, och den symboliserar därför Europas enande och identitet i en vidare betydelse. Antalet stjärnor på flaggan har aldrig varit relaterat till antalet medlemsstater i någon av organisationerna, utan symboliserar enhet. Den officiella positionen är att de tolv stjärnorna symboliserar idealen enhet, solidaritet och harmoni bland Europas folk. Cirkeln av stjärnorna är snarlik jungfru Marias tolvstjärniga gloria som återfinns i romersk-katolsk konst. ”Och i himlen syntes ett stort tecken: en kvinna klädd i solen och månen under sina fötter och på sitt huvud en krona av tolv stjärnor” (Uppenbarelse-boken 12:1).

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 17


över att bo i eu. På restaurang ”Euroasien” serverar man bland annat pasta, pizza, kebab och falafel. Men ”Eurolivs” i Malmö heter numera ”Bagdad livs”. EUROPA STARK SYMBOL

– Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning för snart trettio år sedan talade man om ”optimisttiden”. Namnet Europa blev en symbol för något starkt och enande och det dök upp ett ”Café Europa” i många städer. Även företag i andra branscher har valt att använda Europa i sitt företagsnamn för att det ska uppfattas som modernt och internationellt. Och då får ofta de tolv stjärnorna i flaggan bilda bokstaven o. Vi har vant oss vid att se den blåa Europaflaggan vaja utanför statliga, regionala och kommunala institutioner tillsammans med nationsflaggor för att uttrycka gemensam styrka. eu-logotypen måste alltid finnas med när det handlar om samarbeten med eller bidrag från olika delar av eu-sfären. Anamaria ger ett tydligt exempel på verksamheter inom eu-området och som lanserats med hjälp av eu:s logotyp. – 1987 startade det europeiska studentutbytet Erasmus, som innebär att studenterna har tillträde till universitet i andra eu-länder. Nyligen kom en rapport om att systemet varit framgångsrikt genom att många unga fått extraordinära utbildningsmöjligheter. Men det finns också statistik på att det har fötts en miljon Erasmusbebisar under de här trettio åren eftersom många studenter valt att bilda familj i sitt studieland. BRÄNDE EU-FLAGGOR

Den europeiska flaggan uttrycker också makt. När det nyligen stod klart att Emmanuel Macron valts till Frankrikes nye president hyllade hans anhängare honom utanför Louvren genom att vifta både med franska och europeiska flaggor. Ungefär samtidigt brände aktivister från extremhögern i Bulgarien europeiska flaggor.

Det var vid ett födelsedagskalas hos danska vänner i usa som Anamaria upptäckte en ny vinkel i sin forskning. – Dekorationen på tårtan var en stor dansk flagga, berättar hon. Det hör till traditionerna när en dansk firar sin födelsedag. Det slog mig att danskar är väldigt stolta över sin Dannebrog, men de är inte ensamma om att sätta stort värde på sitt lands flagga. Norrmännen firar sitt 17 maj med råge och i Sverige flaggar man så ofta som möjligt – och är det inte allmän flaggdag så använder man en vimpel. Vimplar finns förresten bara i Norden! Hon funderade på om man kan älska den europeiska flaggan lika mycket som sitt lands flagga och om den någonsin kan få samma betydelse. Hennes spaning säger att det verkar omöjligt. BLÅA FLAGGAN I AKTERN

– I Danmark använder man den danska flaggan för att locka till sig kunderna när man till exempel säljer cyklar eller böcker och i England täcks taket på bilmärket Mini Cooper av en Union Jack-flagga. Flaggan visar på proviens, att bilmärket har en historia värd att känna till. Vid ett tillfälle letade Anamaria efter exempel på när eu-flaggan hade använts av privatpersoner som ville visa sin tillhörighet. Hon behövde inte gå längre än till sin egen erfarenhet. – Vi seglade på svenska västkusten för några år sedan och träffade på en annan båt som hade en eu-flagga. Kaptenen ombord var från Tyskland men de andra i besättningen kom från flera olika länder så de valde att sätta den blåa eu-flaggan i aktern. De fick många frågor om det i hamnarna som de besökte. •

EURO Den 1 januari 1999 skapades den gemensamma valutan i euroområdet. Sedan 1 januari 2002 finns euron som sedlar och mynt och används av drygt 340 miljoner människor i 19 av EU:s medlemsländer. Euron har stor betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor. Jämte den amerikanska dollarn är euron en av världens viktigaste valutor. Eurons symbol, ¤, liknar den grekiska bokstaven epsilon och refererar till den europeiska civilisationens vagga och den första bokstaven i Europa. De två horisontella strecken symboliserar valutans tänkta stabilitet.

EU-medlemmar med egen valuta Bulgarien (lev) Danmark (kronor) Kroatien (kuna) Polen (zloty) Rumänien (leu) Storbritannien (pund) Sverige (kronor) Tjeckien (koruna) Ungern (forint)

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 19


Det är ingen lätt fråga – särskilt inte eftersom det finns så mycket att säga om Europa, både positiva och negativa saker. Men kanske kärnan i det jag skulle vilja säga är det här: Vi verkar ha glömt varför EU existerar överhuvudtaget. Europa är ett fredsprojekt. Det är ett projekt där vi arbetar tillsammans trots våra olikheter. Men eftersom alla, både medborgare och politiker, verkar ha glömt det ser vi bara olikheterna och hur svårt det är. Vi tror att det skulle vara lättare om alla bara retirerade in i sina egna folkgrupper, och vi minns inte hur farligt det skulle vara. Fred är inte punkten i slutet av meningen. Fred är ett verb. Vi måste fortsätta arbeta med det. Och ja, det är och kommer alltid att vara svårt.”

Europas hälsa – ja, om jag ska säga något om sjukvården i Polen, så tycker jag att situationen blir sämre och sämre. Lönerna här är väldigt låga, unga läkare har samma ansvar som specialistläkare, alla arbetar övertid, och det är för mycket byråkrati. Specialisterna vill inte undervisa de yngre läkarna, för de är rädda för konkurrens.” MARTA ROJEK NYUTEXAMINERAD LÄKARE, RZESZÓW, POLEN

ELKE SCHOUWAERTS MUSIKER OCH UNGDOMSLEDARE I DEN KATOLSKA KYRKAN , BRYSSEL, BELGIEN

Hur mår Europa?

20 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


ENKÄTEN

Just nu, i mitten av maj, befinner vi oss i ett kritiskt läge. Vi har ett akut extra insatt val om några dagar. Situationen här har att göra med korruption, Panama Papers och pengatvätt som flera medlemmar i regeringen har ägnat sig åt. En av dem är premiärministern. Det sorgliga är att det är ganska sannolikt att han kommer att bli omvald. Många människor har förlorat tron på politikerna och bestämt sig för att inte rösta alls.” SUZANNE BIZET MUSIKLÄRARE, MALTA

Jag tror att Europa är förvirrat. Det är så många olika röster, och de kämpar för att bli hörda eftersom det är så mycket byråkrati. Jag tror att människor försöker lista ut vad det innebär att vara europé också. Och en del är rädda att bli av med sitt självbestämmande eftersom EU känns som en stark kraft långt bort, någon som bara kräver saker. Men jag tror mest att de flesta av oss vill vara en del av en stor gemenskap i Europa. Kanske tror jag det eftersom jag var på ett ekumeniskt möte i Birmingham nyligen och alla var som en stor familj där!” ALEXANDRA ZENS EKONOM, CARDIFF, STORBRITANNIEN

Jag har nog två olika perspektiv på Europa.

Det mer negativa har med ekonomi att göra. Skillnaderna växer, och fördomar eller förutfattade meningar tar över. Jag tycker att jag hör oftare och oftare att tyskar är si, fransmän är så … Och från andra hållet också, när politiker från norra Europa säger att länderna i söder är på det här och det här viset. Det andra perspektivet kommer från de upplevelser jag har av internationella möten – stora och små, formella och informella, med och utan tron som tema. Nyligen åkte jag till en pytteliten permakulturgård och satt en kväll och pratade med sju volontärer och andra besökare. Ingen brydde sig om skillnader, pengar, framgång eller sin egen överlevnad. Vi hade det bara trevligt tillsammans. Som europé tror jag att något av det bästa vi har är vår rörlighet som gör mötena möjliga, och genom möten kan vi bli mer oss själva. Tänk om vi allihop kunde relatera till varandra som länder på ungefär samma sätt som vi relaterar till varandra som människor. Ifall politikernas attityd vore lite mindre ”representativ”, formell och defensiv skulle de kanske kunna mötas på riktigt när de träffades, och det skulle vara bra för alla.” GUSTAVO FARIA MASSÖR OCH STUDENT, ALCANHÕES, PORTUGAL

I hela mitt liv har jag levt med Europas förmåner utan att ens lägga märke till att de finns tack vare lagar och överenskommelser som europeiska politiker åstadkom för Europas och européernas skull. Jag kan inte föreställa mig livet utan dem. Jag är fransk, men jag är ännu mer europeisk!

Jag tror att Europa och alla européer borde vara oroliga för sin framtid – jag hoppas att jag har fel. Fler och fler medborgare i Europa väljer människor som Marine Le Pen som sina ledare, extremister som vill lämna EU och alla de olika överenskommelser som de har slutit. Den här situationen var otänkbar för bara några år sedan. Vi måste försöka berätta för människor om allt gott som Europa innebär för oss och för våra länder.” JEANNE DEQUÉKER LÄRARE , PARIS, FRANKRIKE

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 21


En cyniker kan säga att EU designades för att skydda franskt jordbruk och tysk industri, eller att fransmännen såg EU som ett sätt att återta herraväldet i Europa och få Tyskland att betala räkningarna. Men det fanns ju äkta idealism också. Målet för idealisterna var att foga samman en kontinent som inte bara hade ödelagts av två världskrig utan också genomlevt flera århundraden av blodbad. Logiken för vissa var att förstärka unionen ännu mer, skapa en gemensam ekonomi och valuta och bilda en gemensam stat. Att det skulle gå är en illusion. Det har aldrig funnits bara ett enda europeiskt folk.”

Min känsla är att Europa blir mindre och mindre viktigt för vanliga människor. De känner att de har blivit offer för sina regeringar och för Europa. De tror att ekonomi och annat kan bli bättre om de väljer med sitt eget välmående som prioritet. Att vi bryr oss mindre om andra och mer om oss själva – jag tänker på hur både Frankrike och Nederländerna har valt nyligen – är inte rätt, tycker jag. Jag inser att jag har ett fantastiskt liv, inte därför att jag har en massa pengar utan därför att jag har människor omkring mig. Jag tror att Europa måste lära sig, en gång till, att ge istället för att ta, till exempel genom att bry sig om flyktingarna.” MIRJAM VISSER NYUTEXAMINERAD GYMNASIELÄRARE, TILBURG, NEDERLÄNDERNA

ROBERT SEATH LITTERÄR AGENT, OXFORD, ENGLAND

Från mitt hemlands och mitt eget perspektiv kan jag inte dra någon annan slutsats än att Europa mår dåligt. Mitt land har ända från början varit för europeiskt samarbete och för en union, och vi har haft stora fördelar av det. Vi har låg arbetslöshet, inkomsterna ökar, utbildningarna håller hög standard – vi har aldrig tidigare varit så rika. Men liksom andra europeiska länder har vi en rörelse som består av arga, besvikna och otillfredsställda människor. Här är det Geert Wilders som leder den. I andra länder har de större eller mindre inflytande. Religionen marginaliseras mer och mer, ibland på ett aggressivt sätt. Värderingar som är viktiga för kristna – att bry sig om ”dessa mina minsta”, att ta hand om naturen och miljön, respekt för livet – hamnar i skymundan. Vi borde lyssna mer på påven Franciskus och ta till oss det som han skriver i Laudato Si!. Jag hoppas och ber att Europa ska vända om.” NICO SMIT DIAKON I EN KATOLSK FÖRSAMLING, HILVERSUM, NEDERLÄNDERNA

Jag är säker på att Europa inte mår bra. Det är mycket som hotar att slita sönder oss – finansvärldens krafter och politikers blindhet, till exempel. Och vi ser resultatet av ett system som i många år har delat ut bidrag och gjort mottagarna beroende av dem. Nu har vi nödsituationer istället för problem, och vi har inte tid att ta itu med dem, för många av oss ägnar sig åt hårklyverier istället. Och nationalistpartier får mer och mer makt samtidigt som flyktingar dör.” GONÇALO COSTA CORDEIRO CIVILINGENJÖR, MENDIGA, PORTUGAL

22 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


JOHAN NORBERG

Volante förlag, 2017 VEM STÅR BAKOM FRAMSTEGEN? Jag är lite smartare än mina föräldrar, mina barn är smartare än jag, barnbarnen är absolut smartast i den släktlinje jag överblickar. Det går framåt, helt enkelt. Denna i grunden djupt sympatiska tanke att allt hela tiden blir bättre nästan av sig självt, genomsyrar Johan Norbergs bok Framsteg – Tio skäl att se fram emot framtiden. Norberg presenterar oss för en aldrig sinande ström av fakta, diagram och procentsatser på alltings oändliga lätthet. Folk i hela världen har utan att vi hunnit se det blivit rikare, gladare, friskare, mättare och smartare än nånsin. Det är spännande. Barndödligheten, fattigdomen, barnarbetet, svälten – allt minskar. Detta presenterat i ett ibland så hisnande tempo att man knappt hinner hämta andan och låta sina invändningar få en syl i vädret innan nästa fakta läggs fram. Likt en Gud Fader har Norberg både överblick och detaljkunskap, och nästan ett eget finger med i spelet. Men när bakslagen blir till kommatecken finns frågor kvar. Girigheten, som gör det möjligt för en president i girighetens ledband att ombesörja att länder bombas tillbaka till medeltiden och att 600 000 människor dödas (i Irak enligt Dagens eko 2006-10-11) får inte plats i en bok som berättar att krigen och världen var mycket grymmare förr. Varför äger en procent av världens befolkning mer än den övriga befolkningen? (Economy for the 1 %/ Oxfam). Norberg redovisar en gedigen arbetsinsats, resor, samtal och grävande i källor i hela världen, men girigheten har han inte stött på. Här finns inte en siffra hämtad från till exempel Oxfams statistik som visar att 100 miljarder dollar försvunnit från utvecklingsländer och att mångmiljardbelopp av individers personliga tillgångar gömts i skatteparadis. Om dessa uttag ur staters skattekonton hade beskattats rättvist hade de kunnat användas till att bekosta skolor, sjukhus, vattensystem – saker som behövs för att hantera fattigdom, hävdar Oxfam, men Norberg lyssnar inte utan hittar alltid nya spännande fakta om bättre sjukvård, skolor och vattensystem. Vi får inte heller reda på vem eller vad som står bakom framstegen. Johan Norbergs

INGMAR KARLSSON

ROTEN TILL DET ONDA – UPPDELNINGEN AV MELLANÖSTERN 1916-2016 Historiska Media 2016 EUROPA LADE GRUNDEN FÖR KRIGEN I MELLANÖSTERN Under första världskriget delade Storbritannien och Frankrike upp resterna av det osmanska väldet mellan sig på ett sätt som har skapat dagens kaos och krig i Mellanöstern. Det hävdar den tidigare diplomaten Ingmar Karlsson. Han tvekar inte att ta ställning i kontroversiella frågor och boken är en bra grund att stå på för den som vill förstå varför det är så kaotiskt i Mellanöstern. Det som gör starkast intryck på mig i boken är hur kartan över Palestina har förändrats sedan Storbritannien lämnade sitt mandat över landet 1948. I delningsplanen som FN föreslog hade Israel och Palestina ungefär hälften var av landets yta. I dag har palestiniernas andel krympt till 14 procent och den fortsätter att krympa i takt med att de israeliska bosättningarna växer. Man kan konstatera att det var hög tid att Sverige erkände Palestina: Snart är det nämligen för sent. Detta trots de brittiska försäkringarna i Balfourdeklarationen, som bland annat säger att regeringen är positiv till ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina, ”varvid det är klart underförstått att ingenting ska göras som kan skada de medborgerliga och religiösa rättigheterna för de icke-judiska befolkningsgrupperna i Palestina”. Syrien, Libanon och Irak är andra exempel på hur de två koloniala stormakterna delade upp krigsbytet mellan sig. Irak hamnade under Storbritanniens mandat och Syrien under Frankrikes.

”... boken är en bra grund att stå på för den som vill förstå varför det är så kaotiskt i Mellanöstern.” När Storbritannien till slut lämnade Irak följde ett antal militärkupper med Saddam Hussein som slutlig herre på täppan. När han avsattes av USA kom de religiösa motsättningarna upp till ytan igen och till slut också IS. USA lämnade kvar 1 600 civila experter för att hjälpa landet på fötter. 16 av dem talade arabiska… Syrien har ett smärtsamt pågående krig, som ett resultat av franskt vanstyre där man bortsåg från regionala religiösa skillnader och försökte skapa en stark statsapparat. Nu pågår kriget för fullt, där den ena sidan stöds av Saudiarabien och den andra av Iran, som utkämpar ett religionskrig utan att riskera sina egna soldater. THOMAS HEDBERG Journalist, Malmö

LÄSTIPS OM EUROPA BALKAN EXPRESS Slavenska Drakulic CAFÉ EUROPA Slavenka Drakulic TÅG TILL TRIESTE Dominica Radulescu ÄNNU ETT LIV Theodor Kallifatides 1947 Elisabeth Åsbrink BESKED FRÅN BERLIN Otto Kat 1914 STRIDENS SKÖNHET OCH SORG Peter Englund DET STORA ÅRHUNDRADET Romansvit Jan Guillou FÖRRÄDARE Ola Larsmo SWEDE HOLLOW Ola Larsmo VI, DE DRUNKNADE Carsten Jensen VILLA EUROPA Ketil Bjørnstad

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 23

LÄST SEDAN SIST

FRAMSTEG

förflutna som liberalextremist ger vägledning men inget svar. Den nyliberala tanken bakom krossandet av folkliga framsteg i Sydamerika eller den likaså brutala demoleringen av välutvecklade och hela nationer som i Mellanöstern får ingen genomlysning. Men visst är en välgärning att Norberg berättar om och stödjer den utvecklingsoptimism som ger mer hopp om en bättre fungerande värld än om en rättvisare. BENGT SAGER Journalist, Malmö


EUROPA 1870–2017

KRIG OCH FRED FÖR Krig och väpnade konflikter är en del av den europeiska historien under de senaste 150 åren. Men det finns också många initiativ för att ena kontinenten. 1870 Fransk-preussiska kriget mellan Frankrike och Nordtyska förbundet. Tyskland segrar, kejsardömet Tyskland bildas samtidigt som Frankrike blir republik.

1905 Första ryska revolutionen, tsar Nicolai II störtas. 1914 Första världskriget bryter ut. 1915 Ungturkiska rörelsen massavrättar armenier, assyrier/syrianer, kaldéer och pontiska greker från det osmanska riket. 1917 Tredje ryska revolutionen. Vladimir Lenin lägger grunden till Sovjetunionen.

1901 Victoria, drottning i Storbritannien och Irland samt kejsarinna i Indien, avlider efter 63 år på tronen.

1918 Första världskriget avslutas. Tyskland döms att betala krigsskadestånd till Brittiska imperiet, Frankrike, USA, Italien och Japan.

1905 Sverige-Norgeunionen upplöses efter 91 år.

24 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

1922 Det brittiska bolaget BBC sänder sin första radiosändning, som kan avlyssnas med kristallmottagare. 1933 Adolf Hitler blir Tysklands rikskansler. 1936 Brittiska BBC sänder världens första tvsändning och begreppet Public Service lanseras. 1936 Spanska inbördeskriget pågår i tre år, Francisco Franco blir enväldig diktator.

1938 Kristallnatten genomförs av beväpnade nazister i Tyskland och Österrike. 400 judar dödas, 20 000-30 000 arresteras och förs till koncentrationsläger, 267 synagogor bränns ner och drygt 7 500 butiker vandaliseras.

1945 Krigsslut. Mellan 50 och 85 miljoner människor över hela världen har dödats. Kärnvapen har använts för första gången. Den blodigaste konflikten under hela mänsklighetens historia.

1939 Andra världskriget bryter ut.

1945 Järnridån avskiljer det kommuniststyrda Östeuropa från Västeuropa fram till 1991.


R ETT ENAT EUROPA 1945 Kalla kriget inleds. Motsättningar mellan öst och väst, USA och NATO, om hur ett framtida Europa ska utformas. Upphör när Sovjet faller 1991. 1947 Amerikanska Marshallhjälpen stöder återuppbyggnaden av ett krigshärjat Västeuropa. 1947 Lutherska Världsförbundet bildas i Lund med uppgift att lindra nöd i Europa. 1952 Europeiska kol- och stålgemenskapen träder i kraft mellan Frankrike, Italien, Västtyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

1956 Suezkrisen Egypten president Nasser nationaliserar Suezkanalen. Storbritannien och Frankrike går till angrepp. USA och Sovjetunionen stöder Nasser.

1974 Turkisk militär invaderar Cypern. Ön delas mellan Grekland och Turkiet.

1990 Tyskland återförenas efter delning sedan 1949.

1957 Romfördraget undertecknas av Italien,Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland om att upprätta Europeiska ekonomiska gemenskapen. 1959 CEC grundas i danska Nyborg Strand som en mötesplats och bro mellan kyrkorna i öst och väst. 1961 Walter Ulbricht låter bygga muren som delar Berlin i öst och väst. 1967 Militärkupp i Grekland, kung Konstantin avsätts. 1968 Warszawapaktens inmarsch i Tjeckoslovakien.

1989 Första ekumeniska mötet i Basel. Första tillfället sedan tusen år tillbaka där hela kristenheten på en kontinent samlas. Ett viktigt steg mot ett enat Europa.

1991 Sovjetunionens upplösning. Estland, Lettland och Litauen blir självständiga stater.

1980 Varvsarbetaren Lech Walesa i polska Gdansk bildar fackföreningen Solidaritet. Blir landets president 1990-95. 1989 Fredlig revolution i Östtyskland. Berlinmuren rivs. 1989 Rumänska revolutionen. Nicolae Ceausescu avrättas och Rumänien får folkvald president.

1992 Fördraget om Europeiska unionen undertecknas i Maastricht, Nederländerna. 1995 Massaker i staden Srebrenica med omnejd i Bosnien och Hercegovina under Bosnienkriget. 2002 EU:s valuta, euron, kommer som sedlar och mynt.

2013 Fördraget som fastställer kriterier och mekanismer för att avgöra vilket EUland som är ansvarigt för att pröva en asylansökan undertecknas i Dublin. 2014 Krim, en del av Ukraina, annekteras av Ryssland. Ryssland och Ukraina i krig om delar av östra Ukraina. Omvärlden protesterar. 2015 Under första halvan av 2015 tar EU:s medlemsstater emot 395 000 nya asylansökningar, främst från flyktingar från Mellanöstern och Afrika. 2016 Folkomröstning avgör att Storbritannien ska lämna EU (Brexit). 2017 Parlaments- och presidentval i Frankrike, Tyskland, Albanien, Bulgarien och Nederländerna väntas avgöra Europas framtid.

1956 Eurovisions-schlagerfestivalen, sänds för första gången med sju deltagande länder. Sångtävlingen är tänkt att etablera en europeisk identitet. Senare byter tävlingen namn till Eurovision Song Contest och 2017 deltar 26 länder i finalen.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 25


SKOLBUSS FÖRSTA STEGET

Wicked problems kallas de, förhållandena som håller Rumäniens romska befolkning fast i fattigdom. – Går vi in och arbetar här, då måste vi förstå att det kommer att ta tid, säger Jakob Sundmark på Svenska kyrkans internationella arbete. text: anna braw foto: gustaf hellsing/ikon N BUSS BROMSAR IN vid

Olympic Village nära staden Roman i nordöstra Rumänien. Kanske är den här dagen en dag när chauffören blir tvungen att argumentera med en del av föräldrarna för att deras barn ska få kliva ombord. Det är en skolbuss, och den kommer från den skola som Fundatia Umanitara Pacea driver med hjälp av pengar från Svenska kyrkans internationella arbetes och dess norska systerorganisation Kirkens Nødhjelps givare. – Olympic Village är ett ironiskt namn, säger Jakob Sundmark. Det är fyra stora byggnader som var kostallar under Ceaucescos tid och som sedan blev bostäder åt ungefär 200 romska familjer. Inte någon barnvänlig plats. Och barnen kommer sällan till de kommunala skolorna. Men Fundatia Umanitara Pacea hämtar dem till sin skola varje dag. Där får de smörgås och vitamintillskott också. MEDLEMMAR VILLE HJÄLPA

Jakob Sundmark är en av de programansvariga på Svenska kyrkans internationella arbete i Uppsala. Mellanöstern är hans område. Och så Rumänien. – Svenska kyrkans internationella arbete har inte några programländer i Europa, som

26 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

vi har i övriga delar i världen där vi jobbar: Mellanöstern, Asien, Latinamerika och Afrika. Men när eu-migranterna från Rumänien dök upp här i Sverige och började tigga på gatorna var det många församlingsmedlemmar som hörde av sig och sa att de ville hjälpa dem genom oss. Insatser har förstås gjorts de senaste åren, till exempel när många flyktingar var på väg genom Europa innan gränserna stängdes. Rumänien har lagts till mer permanent. – Till Rumänien skickar vi en och en halv miljon kronor om året nu, och vi står för en stor del av FUP:s totala budget, men vi vill egentligen inte att någon organisation ska vara helt beroende av oss, och vi har alltid en exitstrategi. TIO RUMÄNSKA BRÖDER

Romerna är en minoritet i Rumäniens närmare 20 miljoner stora befolkning. Drygt 40 svenska biståndsorganisationer arbetar i landet på olika vis, några av dem med socialt företagande. Men att ge just de människor som sitter på våra trottoarer ett alternativ är inte så enkelt – det är i stort sett en hel folkgrupp som har hamnat utanför samhället. – Häromdagen träffade jag faktiskt en kvinna från Roman utanför en butik här i Uppsala, säger Jakob Sundmark, och det är


UT UR UTANFÖRSKAP många vuxna som åker från Roman för att försöka tjäna pengar utomlands, men det är inte för att Roman-bor har kommit hit till Sverige som vi har bestämt oss för att stötta just dem. Det är för att vi hittade en bra partner där och för att nordöstra Rumänien är extremt fattigt. Fundatia Umanitara Pacea fick stöd från Kirkens Nødhjelp redan innan de svenska givarna kom med. – Det är en grupp med ungefär tio franciskanbröder som har startat en hjälporganisation för att kunna arbeta med romerna på ett bättre sätt, berättar Jakob Sundmark. De flesta av dem är rumäner. De sköter hembesöken själva, och så har de ungefär tio anställda: läkare, några som arbetar med en städningsutbildning som en del av romerna har önskat sig, lärare som arbetar i skolan. De arbetar med psykologhjälp, yrkesrådgivning och socialhjälp också, och de försöker ordna arbetstillfällen på olika sätt. Barnen får gå i franciskanernas skola upp till fjärde klass, och sedan är det meningen att de ska fortsätta i kommunala skolor.

byar där de vill hjälpa den romska befolkningen att utkräva sina rättigheter och dels nationellt. I den rumänska läroplanen finns det inget om det romska slaveriet eller om vad som hände romerna under Förintelsen, så de försöker påverka utbildningsministeriet. Och så har de lärarkurser.

HISTORIEKOMPLETTERING

FÅ FÖREBILDER

För ungefär två och ett halvt år sedan reste Jakob Sundmark tillsammans med kolleger från Kirkens Nødhjelp runt i Rumänien och träffade organisationer som alla arbetar för att värna den romska befolkningens mänskliga rättigheter. – Vi mötte 16 organisationer när vi reste runt, och nu i februari var vi på en konferens med 20. Jag uppfattar Rumänien som struktur som diskriminerande, men det är härligt att se allt engagemang! Vi valde ut en rumänsk aktivistorganisation i Bukarest, Agentia Impreuna, som är vår andra partner nu. De arbetar med attitydförändring, dels lokalt i tre

Begreppet ”wicked problems” lärde Jakob Sundmark sig av Lee Saville, en engelsman som arbetar med sociala företag. – Det här utanförskapet är så komplext och svårt, säger Jakob Sundmark. Drar man i en ände trasslar det till sig någon annanstans. Tänk dig att du inte känner någon som har gått i skolan. Ingen som du känner har haft något arbete. Hur stor är chansen att du själv går i skolan och tänker att du ska ha ett arbete då? De få som lyckas blir sällan förebilder för andra, för de vågar inte säga att de är romer. Ger vi oss in och jobbar här måste vi inse att det tar tid. •

Varje morgon hämtar en buss de yngsta skolbarnen i Olympic Village.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 27


SARA IVARSSON, STIFTSDIAKON I GÖTEBORGS STIFT, DU ARBETAR MED ATT LANSERA RUMÄNSK LAVENDELOLJA I SVERIGE. HUR KOMMER DET SIG?

I augusti 2016 var vi åtta personer som reste från Göteborg stift till Rumänien. Ett av våra syften med resan var att se hur de romska rumäner som många i stiftet möter på våra gator har det i sitt hemland, så vi åkte till en stad som heter Busau och som ligger norr om Bukarest – det är en stor grupp som kommer därifrån. Men så hade vi bestämt oss för att besöka franciskanbröderna i Roman också, eftersom Svenska kyrkans internationella arbete stöttar dem, och det var de dagarna som gjorde de djupaste avtrycken för mig. De gör lavendelolja, och nu har vi ordnat ett samarbete med Sackeus som tar in den i sitt sortiment! VAD SÅG NI I ROMAN?

Det vi såg var en extrem fattigdom och utsatthet. Ungefär tusen romer tvångsförflyttades för några år sedan från ett vanligt

bostadsområde till fyra stora lagårdar. Myndigheterna har gjort ett slags lägenheter där, med plywoodväggar. Det är kallt och mörkt, många saknar fönster, en del har lyckats ordna en dörr på egen hand. Vi träffade barn som var uppenbart sjuka och ett barn som var hundbitet i ansiktet. De hade inte fått läkarvård. Samtidigt såg vi franciskanernas jättestora arbete. De har dragit in vatten så att det finns en kran i varje lagård, och det räcker ju inte, men det fanns inget alls förut. De har byggt några utedass också. Myndigheterna hade flyttat människorna med berått mod, men brödernas arbete var en sådan kontrast mot det som hade hänt: omsorg, glädje, ett helhetsgrepp. En glimt av himmelriket! De arbetar med utbildning för barnen och ungdomarna och med motivationsarbete för de vuxna. Anders Wejryd som var med i vår grupp sa att det är som ett skolboksexempel på förändringsarbete mot fattigdom.

En grupp från Göteborgs stift åkte till rumänska Roman sommaren 2016. Ett av resultaten av besöket är att rumänsk lavendelolja har blivit en del av Sackeus sortiment. text: anna braw foto: gustaf hellsing/ikon

EXPORT AV LAVENDELOLJA 28 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


VARFÖR SÄLJER DE LAVENDELOLJA?

Jo, bröderna försöker erbjuda yrkesutbildningar också. När människor har fötts in i fattigdom i generation efter generation har alla lärt sig att leva för dagen, inte att tänka långsiktigt. Men ett av projekten är en handelsträdgård där tio personer får arbetsträna i ett år. Två ur varje årskull kan få anställning där. De odlar bland annat lavendel, och av den tillverkar de lavendelvatten och lavendelolja. Bröderna har haft svårt att sälja något i Rumänien – kanske beror det delvis på rasismen. Folk vill inte köpa något som romer har tillverkat. När vi kom hem tog vi kontakt med Sackeus. De säljer ju bara Fairtradecertifierade varor egentligen, och det som är tillverkat i Europa kan inte få den

märkningen, men när de fick höra om brödernas arbete gjorde de ett undantag. Så nu kommer oljan att säljas här. VAD KAN MAN ANVÄNDA LAVENDELOLJA TILL?

Den är koncentrerad! En droppe i en vanlig kladdkaka blir jättegott. Fyra droppar i en deciliter solrosolja använder jag istället för body lotion nu. Man kan doppa en tändsticka i oljan och lägga tändstickan i fruktskålen, så håller doften bananflugor borta. Till exempel. OCH NU?

Det finns mark som står oanvänd, så om det går bra med försäljningen kan bröderna bygga ut handelsträdgården och ordna arbetstillfällen åt fler. Vi håller kontakten med fader Lucian, några av oss som var där kan resa till församlingar och berätta för grupper om det vi har sett, och vi sprider informationen så mycket vi kan.

fotnot Sackeus är ett företag som importerar Fairtrade-certifierade varor från stora delar av världen till Sverige. Dess första varumärke var Kyrkkaffe. Numera har Sackeus också bland annat choklad och kaffe av märket Eguale och olivolja, både naturell och med olika smaksättningar, av märket Canaan. Varorna säljs både i vanliga matvarubutiker och i så kallade världsbutiker eller rättvis handelbutiker över hela Sverige.

A HJÄLPER UTSATTA ROMER

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 29


Kyrkans satsning ger tusen flyktingar ny chans i Italien text: anna martinengo foto: anna martinengo och federazione delle chiese evangeliche

30 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÃ…R EUROPA?

FOTO: SHUTTERSTOCK


Diya saknar sina vänner, men berättar att han är glad över att äntligen få gå i skolan igen.

Diyas liv förändrades för alltid när han i hemstaden Homs i Syrien förlorade sitt ben vid ett bombanfall. Nu är han elva år, och genom ett kyrkligt initiativ har han fått uppehållstillstånd i Italien. Totalt ska tusen flyktingar hämtas direkt från flyktingläger inom en tvåårsperiod. EN EVANGELISKA Valdese-kyrkan

på Via Firenze ligger bara knappt tio minuters promenad från Fontana di Trevi. Det talas lågmält i korridorerna, de välvda taken är höga och historiens vingslag känns som alltid närvarande här i Rom. I ett av rummen övar en kör. Dov orgelmusik och sång sipprar ut varje gång någon gläntar på dörren. Lokalerna är också huvudkontor för italienska Federazione delle Chiese Evangeliche, en sammanslutning av kyrkor som i allra högsta grad ägnar sig åt det nutida och som har lyckats få den italienska staten att bevilja tusen uppehållstillstånd

för flyktingar. Förbundet av kyrkor står helt och hållet för kostnaden för mottagandet och introduktionsprogrammet. Tre säkra korridorer har godkänts för transport från Libanon, Etiopien och Marocko. Sedan starten i januari 2016 har flyktingar hittills endast anlänt från Libanon. Totalt 840 personer, de flesta syrier. Inom kort hoppas kyrkan kunna ta emot flyktingar även från läger i Etiopien och samtliga tusen uppehållstillstånd beräknas ha tagits i bruk inom de närmaste månaderna.

”DET FINNS EN LAGLIG MÖJLIGHET FÖR AMBASSADER ATT DIREKT BEVILJA UPPEHÅLLSTILLSTÅND FÖR MÄNNISKOR I SÄRSKILT UTSATTA SITUATIONER.”

KYRKAN KAN BIDRA

– Katastroferna med båtförlisningar och döda på Medelhavet under hösten 2015 fick oss att

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 31


TILLSAMMANS MED SIN FAMILJ ANLÄNDE DIYA MED FLYG TILL ROM FÖR KNAPPT TVÅ ÅR SEDAN. PÅ BILDEN SYNS HAN MED SIN PAPPA TALAL.

DIYA SPELADE FOTBOLL NÄR EN BOMB FÖLL I HEMSTADEN HOMS I SYRIEN OCH SKADADE HONOM SVÅRT. HÄR SPELAR HAN FOTBOLL MED SIN STOREBROR HAMZA I ITALIEN.

VALDESE-KYRKAN I ROM HAR ETT UPPSÖKANDE ARBETE ÄVEN FÖR FLYKTINGAR OCH MIGRANTER SOM ANLÄNT PÅ EGEN HAND. MÅNGA HAR SVÅRT ATT KLARA DRUNKNINGAR I MEDELHAVET FICK KYRKAN ATT AGERA.

SIN FÖRSÖRJNING OCH DET FINNS ÄVEN ETT UTBRETT PROBLEM MED ILLEGALA

GIULIA GORI SAMORDNAR INOM FEDERAZIONE DELLE CHIESE EVANGELICHE

FLYKTINGAR SOM LEVER PÅ GATORNA FÖR ATT UNDVIK ATT REGISTRERAS SOM

PROGRAMMET FÖR UTSATTA

ASYLSÖKANDE I ITALIEN.


fundera över hur vi som kyrka kunde bidra till att människor i nöd på ett säkert sätt kan ta sig till Italien. Det finns en laglig möjlighet för ambassader att direkt bevilja uppehållstillstånd för människor i särskilt utsatta situationer. Det är den möjligheten vi har pekat på i våra förhandlingar, berättar Giulia Gori, som samordnar programmet. Italiens lagstiftning och system för flyktingar och migranter skiljer sig i många avseenden från Sveriges. Med en lång gräns mot Medelhavet är trycket på Italien stort vad gäller antalet människor som anländer från främst Nordafrika och Mellanöstern. Däremot är intresset för att söka asyl i Italien mer begränsat. Systemet är mindre generöst än i exempelvis Sverige och många rör sig hellre vidare till andra länder. Italien har blivit något av ett transitland. – Det finns en trötthet här vad gäller flyktingar som upplevs vara här mer av ekonomiska skäl. Det finns en helt annan sympati för vad som betraktas som “riktiga” flyktingar från Syrien. Här är förstås risken att vi slutar värna även den stora grupp migranter som har det svårt, men som inte har asylskäl. Samtidigt behöver vi nå de mest utsatta, säger Giulia Gori. ”JAG SKA FÅ GÅ IGEN”

Ev av de 840 personer som hittills kommit till Italien är elvaårige Diya. Som femåring förlorade han sitt ena ben när en bomb föll ner i närheten av den plats i hemstaden Homs där han och hans kompisar spelade fotboll. Familjen flydde senare från Syrien till Libanon. Just den här dagen är Diya på ett läkarbesök, ett av många sedan ankomsten. Hans ben blev akut amputerat högt upp och det har varit problem att få till en protes som kan fästa. Diya hälsar senare via Giulia, som har följt med på flera av hans resor till italienska specialistläkare, att han ser fram emot operationen som väntar. – Ja, för då ska jag äntligen kunna gå ordentligt, som andra barn. Och så ser jag fram emot att få fortsätta i skolan för det

DET ÄR VIKTIGT ATT INTE UNDERSKATTA DEN OMSTÄLLNING DET INNEBÄR ATT STARTA OM I ETT NYTT LAND.

tycker jag väldigt mycket om. Varken i Libanon eller i Syrien kunde jag gå i skolan och det gjorde mig ledsen. Diya berättar också att han saknar sin hemstad Homs, att han saknar sina vänner där. Mycket. – Men jag har förstås fått andra vänner i Italien. Alla har välkomnat mig här i skolan. Livet är annorlunda. Men jag tänker att jag lär mig nya saker varje dag. SVÅRT KLARA OMSTÄLLNING

Giulia Gori framhåller att det är viktigt att inte underskatta den omställning det innebär att starta om i ett nytt land. Flera flyktingar som deltagit i programmet har haft svårt att hantera omställningen, exempelvis har det varit en utmaning för vissa av männen att kvinnorna fått en helt annan ställning än i hemlandet. En uttalad tanke med programmet, berättar Giulia Gori, är att vid urvalet reflektera över om det verkligen finns förutsättningar för de enskilda individerna att skapa sig ett liv i Italien. – Det kan verka paradoxalt, men det finns flyktingar i lägren som är i så dåligt skick att de inte skulle gynnas av att vi tar dem till Italien. Det kan låta hårt. Men att flytta till Europa är inte lösningen för alla. Samtliga personer som deltar i programmet har plockats ut genom intervjuer på plats i lägren. Uppehållstillstånden är permanenta och direkt efter ankomsten erbjuds intensivkurser i italienska. – För många går det bra så här långt. En ung flicka har exempelvis fått ett stipendium i skolan för fina resultat. Men visst är det andra som inte har klarat omställningen alls. Av det har vi lärt oss en del. Både vad gäller vad vi behöver erbjuda och vad som är realistiskt att förvänta sig. •

UPPEHÅLLSTILLSTÅNDEN ÄR PERMANENTA OCH DIREKT EFTER ANKOMSTEN ERBJUDS INTENSIVKURSER I ITALIENSKA.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 33


SÅ BLEV STADSMISSIONEN I ÖREBRO INTERNATIONELL Utsatta EU-och tredjelandsmedborgare i Örebro hade inte någonstans att sova på vintern. Då gick kyrkorna ihop och startade Vinternatt och Crossroads. text: anna jonasson foto: pavel koubek

CROSSROADS Crossroads är en rådgivningsverksamhet med målet att bidra till långsiktig förändring. Sedan juli 2016 drivs verksamheten av Örebro Stadsmission. Finansiärer är kommunen, Svenska kyrkan och privata givare. Många frivilliga krafter är med i arbetet.

Gudrun Aronson, varför är du engagerad i Vinternatt? – Det började med att vår pastor i Korskyrkan frågade om vi kunde vara med och öppna ett härbärge i stan. Jag började med att hjälpa till med matlagning och fika. Sedan blev det mer och mer. Vilka är dina uppgifter som frivillig? – Det är ganska mycket husmorssysslor, som att se till att det finns mat, att bädda sängar eller ta hand om tvätt. Men det handlar också om att visa omsorg, ge lite värme och kärlek och få dem att känna att de har ett människovärde. Det är inte alltid lätt att kommunicera, men vi försöker med teckenspråk och Google Translate. Hur ser en natt ut? – De som ska sova kommer vid nio. De duschar och får smörgås, kaffe, te och soppa. På morgonen är det frukost, och de går vid

34 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

niotiden. Det finns tolv sängplatser och dessutom madrassplatser, och det är nästan alltid fullt. Vi är två som jobbar natt, en timanställd och en volontär. Vilken betydelse upplever du att verksamheten har för de utsatta EU-och tredjelandsmedborgarna? – Det betyder mycket att bara ha någonstans att duscha och tvätta sina kläder, men för många blir härbärget också en plats för gemenskap. De blir uttittade på stan, eller så går folk bara förbi dem. Här känner de att de kan vila och att de har ett värde. Vad har du lärt dig av ditt engagemang? – Nu förstår jag de här människornas situation och ser dem på ett annat sätt. Jag förstår att de tigger för att de inte har någonting i sitt hemland. Jag har lärt känna flera som blir glada när de ser mig på stan. Sedan önskar jag att de skulle få det bättre i sitt eget hemland, för ingen av dem vill ju egentligen sitta och tigga. De vill arbeta, men det är inte så enkelt. Innan de får ett arbete måste de ha bostad. Men för att ha råd med bostad måste de ha arbete. Många är i Sverige för att få ihop pengar så att deras barn kan gå i skolan, det är det viktigaste för dem, och för många av dem är det här det enda sättet. •


BETRAKTELSEN

Hur skapas fred? Genom ett system av politiska fördrag? Genom investeringar av storkapital i de olika länderna? Alltså genom internationella banker och genom pengar? Eller till och med genom en allomfattande fredlig upprustning för att säkra freden? Nej, inte genom någonting av detta eftersom man här förväxlar fred med säkerhet. Det finns ingen väg till fred genom säkerhet. Freden är något som vi behöver våga, det stora vågstycket som aldrig kan säkras. Fred är motsatsen till säkerhet. Att kräva säkerhet är att misstro och föder i sin tur krig. Fred betyder att överlämna sig helt åt Gud, att inte söka säkerhet utan att i tro och lyssnande lägga mänsklighetens historia i Guds händer.

DIETRICH BONHOEFFER TAL PÅ FANØKONFERENSEN 1934 DIETRICH BONHOEFFER (1906-1945) VAR EN TYSK LUTHERSK TEOLOG OCH PRÄST SOM VAR EN AKTIV MOTSTÅNDARE MOT NAZISMEN. REDAN PÅ 1930-TALET UTTALADE HAN SIG OFFENTLIGT MOT NAZISMENS POLITIK OCH JUDEFÖRFÖLJELSEN. HANS TAL PÅ EN EKUMENISK UNGDOMSKONFERENS PÅ FANØ I DANMARK VITTNAR OM DETTA. ÖVERSÄTTNING: ALMUT BRETSCHNEIDER-FELZMANN OCH LARS PARKMAN

KÄLLA: THESENPAPIER ZUR FANØ-KONFERENZ, S 300, I: DIETRICH BONHOEFFER WERKE, LONDON 1933–1935 (RED HANS GOEDEKING M FL), CHR. KAISER VERLAG MUENCHEN

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: BETRAKTELSEN 35

FOTO: SHUTTERSTOCK


”EUROPA BEHÖVER ETT När människor på flykt strömmade in i Europa föreslog Philippe Lamberts att EU-parlamentarikernas förläggning i Strasbourg skulle öppnas för dem. – Det var ett helt seriöst förslag, säger han. Och vilken symbolhandling det skulle ha blivit! text: anna braw foto: eu-parlamentet

N EU-PARLAMENTARIKERS vardag är full av människor – så full att när Philippe Lamberts berättar om ”arbete i mindre grupper” visar det sig att han menar möten med ungefär 200 personer i ett rum. – Tolv gånger om året ses vi allihop i tre–fyra dagar, förklarar han. Det är ju bara ungefär 40 dagar om året, och resten av tiden arbetar vi i olika konstellationer. Jag är med i den hearinggrupp som håller på med Brexit. Banklagstiftningen är också ett av mina områden. Det är inte så uppmuntrande. Just nu arbetar jag också med ett kommunikationsdokument för de gröna partierna om hur vi ska kunna göra ”Social Europe” bättre.

För fyra–fem år sedan var Philippe Lamberts, som är eu-parlamentariker för de gröna i Belgien, mycket mer optimistisk när han talade om eu:s möjligheter och om sina möjligheter att göra något inom eu och för Europa. – I nationell politik är man ju antingen i majoritet eller i opposition, säger han. När jag kom till eu-parlamentet var det mycket mindre så. Majoriteterna formades för varje enskild fråga. Sedan dess har atmosfären förändrats lite i taget. Nu har vi gröna svårt att göra våra röster hörda överhuvudtaget. Egentligen är det stora problemet inte blockpolitiken, poängterar han, utan att mycket av handlingskraften flyttas bort från de folkvalda politikerna. – När det blir en sådan här majoritet blir storföretagen vinnarna. Vad de än vill ha kan de se till att få det. VINNARE OCH FÖRLORARE

Den utveckling som Philippe Lamberts beskriver är tydlig både i eu-politiken och på andra håll, säger han, och han kallar den ”de kortsiktiga vinsternas diktatur”. – Globaliseringen har sina vinnare och sina förlorare, säger

36 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


T TREDJE ALTERNATIV” FOTO: SHUTTERSTOCK

han. Och det är inte bara skillnaden mellan olika länder som är farlig. I England, till exempel, finns det anställningskontrakt på noll timmar. Har du ett sådant syns du inte i arbetslöshetsstatistiken – du har ju en anställning – men du är fattig. Han jämför eu:s läge med Österrikes, där traditionella partier försvann och valet till slut stod mellan en nationalist och en miljöpartist. Den gången vann inte nationalisterna – den som folket valde var dessutom en erfaren politiker. – Det kan inte vara så att det bara finns två att välja på och att det är nationalismen och den neoliberala globaliseringen, säger han. Det är det tredje alternativet vi arbetar för i parlamentet – det är bara det att vi är för få än så länge. Och jag är inte revolutionär, så jag vet att det vi måste göra är att vinna valen. ”KAN SPRICKA NÄR SOM HELST”

Christopher Clark berättar i sin bok The Sleepwalkers – How Europe Went to War 1914 om hur europeiska ledare misslyckades med att förutse vad som höll på att hända under åren före första världskriget. Philippe Lamberts säger att det finns tydliga paralleller till vad som pågår nu:

– Det är som om många bara inte kan förstå att vår sammanhållning är i fara och kan spricka när som helst. Vad kan man göra för att inte förlora hoppet? Philippe Lamberts säger att han hela tiden spanar efter initiativ. – Att acceptera att vi är dömda till undergång är ju en självuppfyllande profetia, men det finns så många som tar initiativ för att göra världen bättre. De arbetar med att ta emot flyktingar, med hållbarhetssatsningar, med social rättvisa. Bland de översta beslutsfattarna ser jag inte alls den ivern och brådskan eller det allvaret. Men hur var det med parlamentarikernas sovrumskomplex i Strasbourg? – Jag föreslog att det skulle användas som förläggning när det var så många som flydde in i Europa, och det var ett helt seriöst förslag, inte något försök att få en massa uppmärksamhet i media, säger han. Våra rum står tomma nästan jämt. Det är ganska enkla sovrum med badrum till, och jag tror att ungefär tusen personer skulle ha rymts där. Mitt förslag avslogs direkt. Det vettiga hade varit att undersöka de praktiska frågorna. Om vi hade tagit emot människor där – vilken symbolhandling det skulle ha blivit! •

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 37


EUROPAS GLÖMDA KRIG 38 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


I början av maj 2017 var det final i Eurovision Song Contest i Kiev, en sångtävling som sågs av 204 miljoner människor över hela världen. Samtidigt, i samma land, pågår ett krig som tvingat över en miljon människor att fly. Flera miljoner är i behov av humanitär hjälp. text och foto: olof jarlbro

i mars ger jag mig iväg för att ta flyget till Ukrainas huvudstad Kiev. På planet funderar jag på varför jag ger mig iväg och varför jag vill följa de ukrainska soldaterna vid frontlinjen. Kanske för att krisen i Ukraina har blivit en konflikt som vi inte ofta pratar om. Faktiskt är det så lite medierapportering att man kan tro att Minskavtalet, som förhandlades fram 2014 och som innebar bilateral vapenvila mellan alla parter, fungerar och att freden är runt hörnet. När jag landar i Kiev är det kallt och grått med betongkvarlevor från Sovjetunionen. Sergey, journalist och fixare, möter mig på flygplatsen med en taxi som väntar på oss. – Mitt land blöder, suckar han, men problemet är att vi inte vet hur vi ska stoppa det. Han förklarar att det politiska systemet är byggt på korruption och för att nå toppen är det inte möjligt att vara icke-korrupt. Denna ganska krassa syn på de ukrainska politikerna är vanlig bland många unga, såväl i Kiev som vid fronten. På natten i ett av Kievs många industriområden har vi stämt möte med några frivilliga soldater, som nu arbetar för den ukrainska underrättelsetjänsten, och det är med denna specialgrupp vi ska åka in i det som kallas för Anti-Terrorist Operation Zone, N TIDIG MORGON

och som kontrolleras av ryska militärstyrkor och pro-ryska separatister. En stor del av zonen i östra Ukraina anses vara ockuperat område. Resan från Kiev till östra Ukraina tar hela natten. Minibussen som vi åker med är fullpackad med skyddsvästar, konserver, nybakat bröd, ammunition och raketgevär. Sasha, gruppledaren, berättar: – Hälften av männen i gruppen har dödats, kvar är bara vi fyra som sitter i bilen nu. FRIVILLIGA FÖR UKRAINA

Men trots gruppens hårda öde verkar de alla ha livsgnistan kvar när de nynnar med till musiken ur bilstereons högtalare. Något som förundrar mig på denna resa är att alla dessa frivilliga soldater som kämpar för Ukraina har ryska som modersmål, de pratar ryska men de stöder Ukraina som sitt land. Hur många gånger har inte Rysslands regering gått ut med att rysktalande i Ukraina är under ständigt förtryck? – Ryssland vill att ingen utom ryssar pratar ryska, säger Igor, en av soldaterna i bilen. Sasha vänder sig om från framsätet och det dröjer inte länge förrän ”gear up”. Jeepen framför oss stannar och någon kilometer bort kan vi se rök, vapenvilan verkar visst inte gälla granater. Det är allvar nu och den lättsamma stämningen är som bortblåst, nu är det skyddsvästar på, Ak-47:or tas fram ur fodralen, bakelitmagasinen laddas med armor piercingammunition och ljuddämpare skruvas på.

NÅGOT SOM FÖRUNDRAR MIG PÅ DENNA RESA ÄR ATT ALLA DESSA FRIVILLIGA SOLDATER SOM KÄMPAR FÖR UKRAINA HAR RYSKA SOM MODERSMÅL.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA? 39


DET ÄR RÖK OCH EN GRANAT HAR PRECIS SLAGIT NER.

Vårt första stopp är vid ett fältsjukhus i byn Svatovo. När vi kör in genom portarna ser jag många trötta ansikten, det är en salig blandning av unga pojkar och gamla gubbar. En del haltar och andra ser bara mycket slitna ut. Innan vi får komma in på sjukhuset måste regementschefen ge sitt godkännande och efter några minuter kommer han och skakar hand. Många av de skadade soldaterna är misstänksamma mot media. Jag möter två äldre soldater, Mikael och Vitali, de båda börjar närma sig 60 år och de smuttar på lite te och ser ganska oberörda ut om man jämför med de unga grabbarna som ligger och skakar i sina sängar några britsar bort. Mikael rycker på axlarna. – Jag anmälde mig frivilligt för att försvara mitt land, säger han. Vitali som sitter bredvid nickar instämmande. En ung soldat kommer in och Vitali lägger sin arm om honom. – Min son, säger han stolt. GRANAT SLAGIT NER

Vi lämnar fältsjukhuset och kör mot Scastie. Det är mörkt nu och när vi närmar oss en checkpoint slår chauffören av lamporna för att låta parkeringslyset blinka. Vi närmar oss frontlinjen, vid varje smäll saktar chauffören antingen ner eller gasar. Vi kör på något och under bilen hörs ett ljud. Chauffören blinkar med helljuset mot jeepen framför oss, vi stannar och med ficklampor kollar Sasha och Igor underredet. Inget syns. Vi fortsätter, alla är nu på helspänn, en dov smäll till och när bilen saktar ner är vi precis vid en checkpoint. Det är rök och en granat har precis slagit ner. Vaktposten gestikulerar åt oss att skynda oss ifall fler granater kommer. Chauffören Dennis växlar ner och trycker gasen i botten. Röken och branden försvinner bakom oss medan Dennis sicksackar med minibussen mellan hålen i asfalten. Bakom oss kan vi höra dova dån med jämna mellanrum. Sasha rycker på axlarna. – Rysk vapenvila, säger han med ett flin på läpparna.

40 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

”SNÄLLA POJKAR”

I skymningen kör vi in till staden Sloviansk, och natten ska vi tillbringa hos tolfte bataljonen som är en bataljon för militärpoliser. Alla fönster på regementet är täckta med sandsäckar och man ser kulhål på väggarna utanför. Många av officerarna frågar nyfiket hur Sverige ser på Ukrainakrisen och jag förklarar att Sverige har ungefär samma inställning som England och Baltstaterna och att Sverige stöder Ukrainas rätt att försvara sina gränser. Det börjar bli sent och hela gruppen får sova i en stor sal, med riktiga sängar. Sasha och gruppen gör patrulluppdrag under natten, och det är första gången jag nekas att följa med. Jag är dock tacksam att jag får sova. När jag vaknar sover hela gruppen och jag passar på att ta några bilder. De är alla tuffa grabbar som varit i mycket strid och överlevt, men nu när de sover ser de ut som deras mammor kommer ihåg dem, som snälla pojkar. Efter frukost beger vi oss till ett villaområde som stod i centrum när striderna var som värst. Det är små pittoreska hus, som inte skonats från vare sig artilleri eller kulspruta. En äldre man, vars hus är totalt förstört, sitter och röker och suckar tungt. – Var ska jag börja? säger han uppgivet. VAD GÄLLER VAPENVILAN?

I bilen tillbaka mot Kiev är jag försjunken i tankar efter alla intryck. Vapenvilan från 2014 som skulle innebära eldupphör verkar visst inte gälla granater från den ryska sidan eller automatkarbiner heller för den delen. En annan fråga som man måste ställa sig är om det är korrekt att kalla de proryska soldaterna separatister när varje så kallad militär framgång har antingen administrerats eller genomförts av ryska soldater och rysk vapenarsenal. Denna konflikt startades av Ryssland på grund av Ukrainas vilja att närma sig Europa och väst, något som Kreml aldrig kan acceptera, i alla fall inte med den nuvarande ledningen, som anser att Sovjetunionens fall var den största geopolitiska katastrofen under de senaste hundra åren.  •


PRICKSKYTTEN SERGEY FÖRBEREDER SIGFÖR UPPDRAG I OMRÅDET.

MIKAEL OCH VITALI VILAR PÅ FÄLTSJUKHUSET.

FÖRSTÖRT MOTELL.

RYSKT ARTILLERI FÖRSTÖRDE HANS HUS I SLOVYANSK.

GRANATER DÖDADE LENAS MAN, HENNES SYSTER OCH IGOR OCH SASHA SOVER EFTER NATTPATRULL I SLOVYANSK.

2,5-ÅRIGE SON I UGLEGORSK.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA 41


MRA VILLE BYGGA ETT NYTT EUROPA Som 14-åring kom författaren Vibeke Olsson med i Moral Re-Armament, en kristen rörelse som hade spelat en viktig roll när de första stegen i riktning mot ett enat Europa togs. – Mina föräldrar tyckte att MRA bara var prat, säger hon. Men det som var positivt för mig var tron på att världen kan förändras. text: anna braw foto: privata

Volontärer hos MRA i Caux: Claudia från Berlin och Vibeke från Stockholm.

42 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?


Unga från hela världen kom till Caux för att samtala och arbeta.

ziska ök hos MRA i schwei Vibeke Olsson på bes a. Alpern

Gunlög oc h Anna Ka rin, två av Vibekes vä nner.

DET ÄR LÖRDAG EFTERMIDDAG i

början av 1970-talet. I Villa Alnäs på Djurgården har en grupp tonåringar och unga vuxna samlats. Det är dags för studiecirkel – Eva Westling, själv drygt 20 år, har samlat dem för att läsa boken Den nya människan, diskutera och dricka te. Yngst i gruppen är Vibeke och Anna Karin, som är klasskamrater i en skola på Lidingö. De är 14 år. Anna Karins föräldrar Gun och Silas åker ofta till Villa Alnäs, och det är så flickorna har hittat hit. De andra i gruppen har olika bakgrunder. En del har blivit medbjudna av vänner. Eva planerar för att bli heltidsmedarbetare. Det innebär att hon kommer att vara utan inkomst och fast hem. Hon får klara sig på vad andra erbjuder henne och bjuder henne på. Sådana medarbetare finns på Villa Alnäs i perioder. Vibeke tycker att de har så fula kläder – tråkiga färger, omoderna. De kommer från olika länder och bor och arbetar i villans

kollektiv tillsammans med svenskar. Eva ska i sin tur åka till Sydafrika. Studiecirkeln som Eva leder handlar mycket om livets mening men lika mycket om samhällsfrågor. Ibland bjuder hon in deltagarna att stanna på kvällsmat i villan. När det är arbetsdagar i huset eller trädgården åker Vibeke och Anna Karin gärna en extra gång. De firar Valborg och midsommar där, och de deltar i julbaket. Ibland är de med på samlingarna med de vuxna också: föredrag eller film i biblioteket, diskussion efteråt, nyskrivna sånger som framförs eller sjungs av alla tillsammans, kanske middag.

VOLONTÄRER SKÖTTE DET PRAKTISKA

KRISTNA FÖRTECKEN

ARBETET,

– Mamma och pappa tyckte inte om mra, säger Vibeke Olsson. De tyckte att det bara var prat. En av mina vänner skulle åka till Australien för mra, och när hon var hemma hos mig sa mamma: ”Du ska åka till Australien och bara prata och prata och prata och dricka te!” Om hon hade haft en sjuksköterskeutbildning hade det varit annorlunda, tyckte mamma. Man

VÄRLDSLEDARE INBJÖDS TILL MÖTEN, SYMPATISÖRER OCH INTRESSERADE KUNDE DELTA I VECKOLÅNGA KONFERENSER.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA 43


borde kunna göra nytta. Det slutade med att vi grät alla tre. mra är en förkortning för rörelsens engelska namn, Moral Re-Armament. På svenska hette den egentligen Moralisk Upprustning. Den började strax efter första världskriget som Oxfordgrupprörelsen, och grunden var total överlåtelse till Kristus – den människa som sökte Guds ledning ensam och tillsammans med andra skulle kunna leva på ett nytt sätt. Riktlinjerna var de fyra absoluterna: absolut renhet, ärlighet, osjälviskhet och kärlek. Den uppenbarelsen hade Frank Buchman, grundaren, fått redan 1908. Under andra världskriget kom mra till och växte mycket snabbt i Storbritannien och USA genom stora kampanjer och genom att kända politiker, kulturpersonligheter och idrottsstjärnor blev talespersoner för rörelsen. Direkt efter kriget reste grupper av sympatisörer, bland andra Anna Karins pappa Silas, för att hjälpa till med röjning och återuppbyggnadsarbete i Tyskland. STILLA TILLSAMMANS

MORALISK UPPRUSTNING Den kristna rörelsen Moralisk Upprustning, MRA, startades av amerikanen Frank Buchman. Han hade en andlig upplevelse 1908 och startade den första Oxfordgruppen 1921. Under andra världskriget blev MRA en känd och ganska stor rörelse i England och USA, och efter krigsslutet arbetade sympatisörer med röjning i krigsdrabbade länder i Europa. Viktiga politiska frågor som MRA har arbetat med har varit freden i Europa, ursprungsbefolkningars rättigheter, mänskliga rättigheter i Sydafrika och mänskliga rättigheter bakom järnridån. Centret i Caux i Schweiz används nu för konferenser under somrarna och rymmer en skola under resten av året.

– Alla möten i MRA avslutades alltid med att man skulle bli stilla tillsammans. Det som kom till en då skulle man skriva i stillastundsboken, och sedan skulle man samtala med någon annan om det man hade skrivit – ”dela ledning” – för att det inte skulle spåra ur, berättar Vibeke. mra var alltså inte något nytt samfund, det firades inte gudstjänster i vanlig mening, och den tradition som hade hunnit etableras när Vibeke kom med i början av 1970-talet byggde förutom på samtal, stilla stunder och delad ledning också mycket på gemensamt praktiskt arbete. Då hade sympatisörer som inte var kristna kommit med – Vibeke minns att hon bad tillsammans med hinduer och buddhister. Vibekes föräldrars intryck stämde delvis: mötena byggde på samtal. Men poängen med samtalen var viktigare än vad som gick att se utifrån. – De bjöd hela tiden in människor till Villa Alnäs. Vi blev uppmuntrade att ta med oss vänner, och vi försökte, men det är ju inte

44 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA?

så lätt med skolkamrater, säger Vibeke. Ett av mina finaste minnen är hur alla försökte bry sig om de människor som skulle komma – bastanta hemmafruar satt och läste på om fotboll för att kunna samtala med en 14-årig pojke som var mest intresserad av det. Jag och min syster gick mycket på fotboll och hockey, och när de bjöd dit Orvar Bergmark fick jag sitta bredvid honom under middagen. SAMTALSMILJÖ

Inbjudningarna hade tre syften: dels var samtalen och gemenskapen i sig värda något, dels skulle alla inbjudas till en stunds stillhet (”och förhoppningsvis bli förvandlade”, säger Vibeke), och dels skulle samhällets inflytelserika kunna mötas och umgås i mra:s miljö och ta de första stegen i riktning mot viktiga förändringar. – Det var mycket det där att man skulle träffa ”viktiga människor”, och det vände jag mig mot, säger Vibeke. De bjöd företagsledare, riksdagsmän och andra politiker från alla partier, folk från nöjesbranschen. En gång när de pratade om ett möte sa jag: ”Men kan ni inte bjuda hit en vanlig arbetare?” Då tyckte de att de lyssnade på mig, och så bjöd de dit en fackföreningsledare … Jag tror inte att man kan förändra saker uppifrån. Alla människor är lika viktiga! Det var mycket tal om Caux, mra:s konferensanläggning i Schweiz, och efter några år begav sig Vibeke också dit med tåg ner genom Europa. Verksamheten där var lik den på Djurgården, fast i större format: volontärer skötte det praktiska arbetet, världsledare inbjöds till möten, sympatisörer och intresserade kunde delta i veckolånga konferenser. 250–300 gäster fanns det plats för – det vet Vibeke eftersom hon arbetade i köket. – Under mina år i rörelsen var det urbefolkningar i hela världen och apartheid som var de största frågorna, säger Vibeke. Många svenska aktiva hade kontakt med samer, till exempel, och i Caux bjöd de in politiker och andra ledare från Sydafrika för att


satsningarna, och i London fanns det under en period en musikalteater som mra drev. Numera är rörelsens namn Initiatives of Change.

GRUNDEN VAR TOTAL ÖVERLÅTELSE TILL KRISTUS –

de skulle kunna samtala. Jag tror att det ligger mycket i att sådana personer kunde mötas på en plats som inte var så synlig. INGET EUROPA UTAN TYSKLAND

Åren efter andra världskriget hade varit fyllda av omsorger om de länder vars invånare hade drabbats, och kanske var det då som mra gjorde sin allra viktigaste insats: inbjudningarna till Caux resulterade i de möten som ledde fram till att Kol- och Stålunionen, eu i sin första skepnad, bildades. Konrad Adenauer var en av deltagarna. Men det som Vibekes generation fick höra om var det som hände Iréne Laure. – Hennes son hade varit med i motståndsrörelsen i Frankrike under kriget, blivit gripen av Gestapo och torterats till döds. Hon kom till Caux för att vara med på en konferens 1947. När hon fick reda på att det var tyskar där gick hon upp på sitt rum för att packa och åka hem igen. Frank Buchman gick efter henne och frågade: ”Men Irene, hur ska vi kunna bygga ett nytt Europa utan Tyskland?” Hon stannade på sitt rum och fastade och bad i ett par dagar och gick sedan ner och bad tyskarna om förlåtelse för sitt hat mot dem. Efter det var hon med i mra:s arbete tillsammans med tyskar i flera länder. mra blev aldrig särskilt stort i Sverige, och Villa Alnäs såldes i början av 2000talet. I andra delar av världen har arbetet fortsatt på olika vis. Föreställningen Up With People, som har turnerat i Sverige och haft svenska medverkande, är en av de utåtriktade

MER MEDVETEN KRISTEN

DEN MÄNNISKA

– Jag lämnade mra när jag blev en mer medveten kristen – jag tyckte att det blev för mycket gärningslära, och jag saknade nåden och försoningen. I den kristna tron är ju också kärleken större än allt annat, och jag tyckte inte om att de ställde den bredvid renheten, ärligheten och osjälviskheten. Det talades mycket om rena motiv, men vad är det? Om man blev förälskad skulle man pröva den känslan mot de fyra absoluterna, men det finns väl ingen som vill bli älskad med en helt osjälvisk kärlek? Vibeke säger sig inte ha märkt något av den antikommunism som har blivit en del av mra:s rykte. Det som de svenska sympatisörerna talade om var att stå upp för dissidenter i Östeuropa, och en del av dem smugglade biblar. Det var inte någon extremhögerrörelse, inte på hennes tid. Hon säger att den stora missen kanske var att sympatisörerna inte insåg vad kapitalismen kunde leda till. – Men jag vill gärna berätta om mra, för jag tycker att en del av det som har sagts som arbetet är orättvist. En del anklagelser var helt absurda. Hon berättar att trots att rörelsen i sig är ganska okänd i Sverige har den ”kraftfulla barn”. Anonyma Alkoholister, aa, har sina rötter där, till exempel. – Det fanns inga stora ledare, jag har aldrig hört talas om någon som skodde sig på de aktiva, säger hon. Vi såg upp till alla som var ”helöverlåtna”, och vi hade lagmöten där vi bestämde vad som skulle göras. Det som verkligen var positivt för mig var att alla försökte känna in andra, och tron på att världen kan förändras, och allt praktiskt som vi arbetade med. Jag hittade ett sammanhang där människor brydde sig om varandra, talade om livets mening och samhällsfrågor och gjorde saker tillsammans. •

SOM SÖKTE GUDS LEDNING ENSAM OCH TILLSAMMANS MED ANDRA SKULLE KUNNA LEVA PÅ ETT NYTT SÄTT.

ULRIKEBÖCKERNA Under åren i MRA skrev Vibeke Olsson sin första roman, Ulrike och kriget. Den handlar om en tysk tonårsflicka i Tredje riket och kom ut på Bonniers när Vibeke var 17 år. Lite senare kom Ulrike och freden, och i mitten av 1990-talet återvände Vibeke till andra världskrigets Tyskland i Molnfri bombnatt.

UPPDRAG MISSION NR 4 2017: HUR MÅR EUROPA 45


STIPENDIATEN TEXT: ANNA BRAW FOTO: MAGNUS ARONSON

”CARITAS ÄR FÖRE OSS” Att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till Lunds Missionssällskaps mest synliga verksamheter. I början av september reser en grupp från Källan i Fisksätra och Flemingsberg till Madrid för att se hur två organisationer arbetar med hemlösa, nyanlända, papperslösa, utsatta barnfamiljer och flyktingar där. Pernilla Landin, diakon i Fisksätra, berättar. VILKA ÄR NI SOM ÅKER? – Det är vi som är anställda på Källan i Fisksätra och Flemingsberg. Det är en verksamhet som Svenska kyrkan i Nacka och Flemingsberg, Stockholms katolska stift, Stockholms Stadsmission och Muslimernas förening i Nacka samarbetar om. Vi blir elva personer. För ett litet tag sedan räknade vi hur många språk som finns i gruppen – vi har 22 talade språk sammanlagt! Flera talar spanska.

46 UPPDRAG MISSION NR 4 2017: STIPENDIATEN

HUR KOMMER DET SIG ATT NI ÅKER TILL MADRID? – Att besöka Caritas någonstans i Europa var ett primärt mål för oss, och vi visste att de har väldigt stor verksamhet i Spanien, men vi funderade på andra länder också, för de finns överallt. När vi fick kontakt med Mensajeros de la Paz, en organisation som har ett jättefint arbete i Madrid, bestämde vi oss för att det är dit vi åker.

Pernilla Landin, diakon på Källan i Fisksätra, här med två Källan-vänner, är en i den personalgrupp som reser till Spanien i slutet av sommaren.

– Jag har känt till Lunds Missionssällskap länge, men jag visste inte att det fanns resestipendier. Dem hörde jag om första gången när vi var på studiebesök på Yallatrappan (ett socialt företag på Rosengård där främst kvinnor arbetstränar och arbetar, red:s anm) i Malmö. Om vi inte hade fått stipendiet hade det inte blivit någon resa – vi gör det här med pytteliten budget.

barnfamiljer och flyktingar, ungefär som vi, men de är före oss. Det viktigaste är att all deras verksamhet bygger på volontärinsatser, och det vill vi lära oss mycket om. Vi vill ta vara på de människor som söker sig till oss och vill bli volontärer, och vi behöver ju dem. Vi tror också att vi kan lära oss mycket om integration där. Vi ser tydligt att vi behöver arbeta med två saker: språket och hälsan, både den fysiska och den psykiska. Man kan inte säga till människor att de ska ut och söka jobb när de har stora problem med värk eller ångest, till exempel. Jag vill se hur Caritas och Mensajeros de la Paz tar sig an den uppgiften. Och så är det familje- och barndelen – vi möter ju många familjer som är resurssvaga, en del som har gått under jord. Caritas arbetar mycket för att bryta det sociala fattigdomsarvet. Det vill vi veta mer om.

HUR SKA NI STUDERA DERAS ARBETE? – Det blir samtal och studiebesök. De arbetar med hemlösa, nyanlända, papperslösa, utsatta

STIPENDIATER Övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se


GLOBALT NÄTVERK STÖDER EKUMENISKT ARBETE Lunds Missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. De allra första svenska missionärerna i Indien och Kina kunde resa ut på uppdrag av sällskapet. Idag har missionsarbetet tagit helt nya former och utvecklats till gränslösa samarbeten, utbyten och dialog och genomförs av grupper eller enskilda. Missionsbegreppet omfattar även arbetet för fred och ickevåld och en världsvid gemenskap.

Kina, men också till teologisk utbildning för de många minoritetskyrkorna i Sydostasien. I Kapstaden finansierar sällskapet The Desmond Tutu Chair vid University of Western Cape. I Jerusalem ges stöd till Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi, bland annat genom medfinansiering av en professur i religionsteologi. I Malmö stöder sällskapet olika projekt med inriktning på dialog och ökad förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt judendom, islam och kristendom. www.lundsmissionssallskap.se

Lunds Missionssällskap har ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete och har biskopen i Lund som hedersordförande. Sällskapet verkar ekumeniskt utifrån de breda nätverk som Svenska kyrkan och styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands.

VILL DU BLI MEDLEM?

UNGDOMAR VIKTIGA Lunds Missionssällskap förvaltar avkastningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till sökande från hela landet, och antalet sökande har ökat markant under de senaste tio åren. – I första hand stöder vi ungdomar och deras utbildning för tjänst i den globala kyrkan med en betoning på möten över kultur- och religionsgränser, säger Samuel Rubenson, ordförande i Lunds Missionssällskap. Sällskapet ger resebidrag för volontärinsatser och utbyten av olika slag, bidrag till projekt med inriktning på bland annat utbildning, integration och fredsarbete, gärna i en mångfald av uttrycksformer, inklusive musik, konst och film.

Som medlem i Lunds Missionssällskap, LMS, får du tidskriften Uppdrag Mission (5 nummer/år) som speglar sällskapets arbete. Du får också kallelser till givande årsmöten där du är med och väljer ordförande och styrelse. På det viset kan du påverka inriktningen på styrelsens arbete och vilka projekt som ska få stöd. Medlemsavgiften är 50 kr/år alternativt en engångssumma på 500 kr för livslångt medlemskap. Skicka ett mail till styrelsen@ lundsmissionssallskap.se om du vill bli medlem och ange namn och adress.

VILL DU PRENUMERERA PÅ UPPDRAG MISSION? Tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). En helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga Europa och 350 kronor i övriga världen. Du kan anmäla dig genom att maila till red@uppdragmission.se. Ange namn, adress, mailadress och telefonnummer. Du kan också kontakta redaktionen, 073-998 23 27.

SÅ SÖKER DU LUNDS MISSIONSSÄLLSKAPS STIPENDIER Lunds Missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer. Resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet. Numera kan stipendieansökan bara göras via Lunds Missionssällskaps sida, www.lundsmissionssallskap.se/ stipendier. Fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till stipendium@lundsmissionssallskap.se Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. Räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare. När resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag Mission och/eller på hemsidan. Maila in text och bilder till rapport@lundsmissionssallskap.se

pendium ansökan om resestismissionssallskap.se

0805.pdf epost till: stipendium@lund Ansökan skickas per datum, t.ex: Hans_Hansson_10 ditt namn och dagens Namnge pdfen med Beslut (fylls i av LMS) Datum (fylls i av LMS)

ansök an om

projektbidrag

Ansökan skickas per epost till stipendium@ Namnge pdfen lundsmissionssallskap.se med ditt namn och dagens datum, Eventuella bilagor t.ex: Maria_Larsso ska skickas per n_20110214.p post Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsentill Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet, df med ”Ansökan Projektbidrag”. i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Beslutsdatum (fylls

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Sökandes namn

Adress (obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt

)

KUNSKAPSUTBYTEN Lunds Missionssällskap arbetar dessutom med fyra noder över världen. Dessa mötesplatser för utbildning och interreligiös dialog finns i Hongkong, Kapstaden, Jerusalem och Malmö. I Hongkong ges stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i

E-post (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt

)

VILL DU MEDARBETA?

Resans längd, alternativt

datum för utresa och

hemresa (obligatoriskt) E-post (obligatoriskt

)

Samarbetspartner på

Vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag Mission? Hör av dig till Anna Braw på adressen red@uppdragmission.se.

resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom

Projektets längd

(obligatoriskt)

en organisation (obligatoriskt) Samarbetspartner

Resans budget (obligatoriskt)

Privat initiativ eller

Syfte med resan (obligatoriskt)

Projektets budget

(obligatoriskt)

genom en organisation

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)

Syfte med projektet

(obligatoriskt)

1 (2)

1 (2)

www.lundsmissionssallskap.se

VÅRA TEMANUMMER:

NÄSTA NUMMER UTE 28/9 EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKA P • NR 4, 2016 • ÅRGÅNG 170 • 45 KR

en tidskrift från lunds missionssällskap

nr 4 • 2011 årgång 166

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4 • 2013 • ÅRGÅNG 167 • 45 KR

Halva sanningen finns på den andra sidan

KR 4, 2014 • ÅRGÅNG 168 • 45 MISSIONSSÄLLSKA P • NR EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS

llskap lunds missionssä en tidskrift från

166 • 45 kr • nr 4 • 2012 • årgång

Kapstaden

–detta är mit t mal mö! ann ilmar nils per martin sHifaa

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14 Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24 analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

EN TIDSKRIFT FRÅN LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP • NR 4, 2015 • ÅRGÅNG 169 • 45 KR

andreas sonja CeCilia lina riCHard BoB

jeHosHua karin tony marie jonas sandra

Birgit Bo rafael elsie kristina

HENNES SOPBERG FÅR SYDAFRIKA ATT VÄXA 10 HÄR HJÄLPS MAMMOR OCH BARN TILL ETT TRYGGT LIV 30 INTERNATIONELL FÖREBILD I KAMPEN MOT HIV 36 FRAMTIDEN FORMAS FÖR DEN FRIA GENERATIONEN 38

6 sin kärlek till malmö 16 ilmar reepalu om d är en del av malmö per Brinkemo somalilan 20 är olika i malmö BoB Hansson alla 39 om framtidens malmö kristina olsson

BLIR DET SOMMAR FÖR KRISTNA I MELLANÖSTERN?

Vattenlinjer

KONTAKTA ANNA BRAW 073-998 23 27 PREN@UPPDRAGMISSION.SE

TEMA:

DET GODA MÖTET

MALMÖ DÄRFÖR TIGGER MARIA FRÅN RUMÄNIEN 4 LIMA GATUBARNET LUIS ENRIQUE BLEV SKOLBARN 26 1 UPPDRAG MISSION NR 4 2015: DET GODA MÖTET HAMMENHÖG ERIC STARTADE ASYLHJÄLPEN 34

DÄRFÖR ÄR VATTEN EN KYRKLIG RITUAL 10 HOLLAND VÄXER UPP UR HAVET 12 DE MARSCHERAR FÖR RÄTTEN TILL VATTEN 36

SKALAN 10 PAKISTAN LÄNGST NER PÅ ÄR INTE ÖVER 30 EGYPTEN OROLIGHETERNA 40 ANALYS EMIGRATIONEN FORTSÄTTER

UPPDRAG MISSION NR 3 2017: LUNDS MISSIONSSÄLLSKAP 47


POSTTIDNING B Returadress: Nätverkstan ekonomitjänst Box 311 20 400 32 Göteborg

Foto: Håvard Bjelland/NCA

4 1 1 1 8 6 3 0 0

SMS:a SVÄLT till 72 905 och ge 100 kr. Din gåva går bland annat till rent vatten och mat!

STA R Ö T NS I S R 45 9 Ö F 1 N I N n. DA ÅR E T S tiopie S E S h N c I R ao DE K L omali A R S R , Ä n a Ä V ud IT N i Sy d s A v i l M a d HU t t rä d u Just n

a v i fö r r a t e arb

Läs mer på: svenskakyrkan.se/svält

Uppdrag Mission #4 2017  

Hur mår Europa? Här har vi samlat 48 sidor svar och dessutom många tankar om vad vår världsdel och vår värld behöver framöver. Heikki Huttu...