Amelia höjer rösten för äldrevården

Reportage

#2 Amelia Adamo

–Anhörigskap är inget yrke eller något man kan välja. Anhörigskap är en självklarhet. Man lämnar ingen i sticket. Amelia Adamo är inte rädd att säga vad hon tycker, även om det utmanar en av Anhörigas Riksförbunds allra viktigaste hörnpelare, att allt anhörigskap ska vara frivilligt.

Vi Anhöriga träffar Amelia Adamo

då hon ska hålla ett föredrag på

Ersta Diakoni på Södermalm i Stockholm. Efter föredraget får vi en pratstund med tidningsdrottningen. I vuxen ålder har Amelia haft en lång och mycket framgångsrik karriär som journalist och chefredaktör. Hon har skapat tidskrifter som Amelia, Tara och nu senast M-Magasin som riktar sig till en äldre målgrupp. Hon har vunnit Stora journalistpriset två gånger av flera beskrivits som en svensk Oprah Winfrey.

Amelia Adamo kom till Sverige nio månader gammal tillsammans med sin mamma Elda. Amelias biologiska pappa var son i huset där Elda arbetade och det var skammen och skulden för det utomäktenskapliga barnet som fick mamman att emigrera till Sverige. Amelia har senare beskrivit sin tidiga barndom i överklassens pigkammare på Östermalm i Stockholm där mamma Elda försörjde sig som hembiträde. Ett av hushållen som Elda arbetade i tillhörde den mäktiga mediafamiljen Bonnier vars tidskrifter Amelia senare skulle leda.

I sin position som chefredaktör och tidningsägare har Amelia länge haft en plattform att tala ifrån och hon har inte

varit rädd att använda sin röst i frågor som engagerar henne. Familjerelationer har varit ett av de mest frekventa ämnena. Det var när mamma Elda drabbades av demens som Amelia fick på allvar rycka in som anhörig. –Det är ett verkligt deltidsjobb och på den tiden arbetade jag ju väldigt mycket. Jag var i ständig jour och fick regelbundet ställa in möten och tjänsteresor. Det kunde vara red-alert mitt i natten, berättar Amelia.

Mamma Elda ville absolut inte in på något boende. Aldrig i livet, svarade hon då biståndshandläggaren frågade, och det spelade ingen roll vilka argument Amelia lade fram. Men senare, efter att de larmat tillräckligt många gånger, fick så mamma Elda en plats på ett boende. Mammans ilska mot Amelia var inledningsvis stor, men senare visade hon tacksamhet. –Den äldre fattar beslut utifrån rädsla, en rädsla för förändringar. Det kan vara himla jobbigt för anhöriga att köra över sina föräldrars vilja i en sådan situation, säger Amelia som tänkt mycket på frågan om de äldres fria vilja: –Jag tycker anhöriga ska få mer att säga till om. Anhöriga måste få lov att köra över den äldres beslut. Det står jag för, säger en bestämd Amelia.

26 Vi Anhöriga

n för äldrevården

//Jag tycker anhöriga ska få mer att säga till om. Anhöriga måste få lov att köra över den äldres beslut. Det står jag för//

Mamma Elda gick bort för tre år sedan nu. Idag så är det Amelias moster som tar uppmärksamheten som närstående, men den här gången är det lättare. Amelia säger att hon gör det av kärlek. – Hon skulle ju gjort det för mig så då är det väl konstigt om jag inte skulle göra detsamma för henne. Man måste vara människa, säger Amelia.

Anhörigas Riksförbund driver ju frivilligheten som en viktig fråga. Hur ser du på det? –Alltså, anhörigskap är inte ett helt igenom underbart åtagande. Men jag tror inte att det blir bättre av att vi låtsas som att det är frivilligt och att vi väntas fatta det här svåra beslutet själva med en massa skam och skuld som följd, svarar Amelia. >>>

Amelia Adamo

Vi Anhöriga 27

Amelia är medveten om kulturskillnaden och att hon har sina italienska rötter att tacka för sin syn på familj, släkt och anhörigskap. –I Italien är det naturligt att leva närmare varandra, sina grannar och sin familj. Man kliver utan vidare in på grannens tomt. Som mamma ska man lägga sig i sina barns gifta liv och ha synpunkter på hur de uppfostrar sina barn, förklarar hon.

Amelia engagerar sig hårt i äldrepolitiken och har i flera debattartiklar kritiserat vår dåliga beredskap inför den stora ökningen av antalet äldre vi står inför i Sverige. Trots sin mer kontinentala syn på anhörigskapet så föredrar hon boenden framför att äldre ska tvingas bo hemma då det riskerar att leda till en ökad ensamhet bland äldre. –Det är i gemenskap med andra som du blir en människa, säger Amelia som vill se en kraftig utbyggnad av antalet äldreboenden. –Idag är man så sjuk när man väl får plats på ett boende så vården blir avancerad och kostsam, säger Amelia.

Hon ser en stor risk för att anhöriga kommer tvingas ta ett allt större ansvar. –Vi kommer tvingas lära oss mycket om vård i hemmet för staten kommer

28 Vi Anhöriga

lasta över det hela på anhöriga. Ska inte samhället ställa upp? Det borde finnas lösningar, konstaterar Amelia.

Men talar vi inte här om en viss form av frihet i anhörigskapet? –Jo, jag räds den här utvecklingen i samhället. Jag vill absolut inte ha den formen av ofrivillighet där de som inte har en möjlighet tvingas ta hand om sina äldre, svarar Amelia.

//jag räds den här utvecklingen i samhället. Jag vill absolut inte ha den formen av ofrivillighet där de som inte har en möjlighet tvingas ta hand om sina äldre//

Vis av erfarenhet har Amelia förberett sin egen ålderdom noga. Vita arkivet är upprättat och testamentet skrivet. Hon har även tecknat en framtidsfullmakt, något hon råder alla att överväga.

–Det är mina söner som ska fatta alla beslut och sköta ekonomin, förklarar Amelia

Mamma Eldas och Amelias liv ska nu bli biofilm. Det är makarna Peter och Christina Birro, skaparna av Monica Z och Upp till kamp, som ligger bakom filmprojektet.

Amelia Adamo är glad och stolt över att bli porträtterad på film. – Jag går ju inte omkring och tänker att mitt liv är en film. Men har faktiskt sagt flera gånger att mitt liv är en jättebra story. Jag är förstås både stolt och smickrad men allra mest berörd. Berörd över att Peter och Christina såg det italienska mammabandet, urstarkt, ilsket, men alltid lojalt, säger Amelia.

Text: Lars Tegermark Bild: Linnea Bengtsson

Hur kan platsbristen inom äldrevården vara en nyhet?

Så till dagens nyhet: Platsbrist inom äldreomsorgen. Hur kan det ens vara en nyhet? Hur kan vi gång på gång läsa i media om hur gamla människor saknar särskilt boende? Särskilt i Sverige, där de styrande politikerna ständigt har munnen full med löften om trygghet och välfärd.

Det går ju knappt att lyssna till en politiker utan att de berättar för dig om alla de satsningar som de vill göra inom äldrevården. Dessutom vet vi ju att åldrandet har förändrats dramatiskt de senaste 50 åren – i positiv riktning. Dagens 70-åring är som 70-talets 50-åring.

Och år 2028, alltså om mindre än tio år, beräknas Sveriges folkmängd att passera 11 miljoner. Allra mest, procentuellt sett, ökar de som är 80 år och äldre och år 2028 beräknas de vara 255 000 fler än idag, en ökning med 50 procent! Detta enligt Statistiska Centralbyrån.

Så vad väntar ni på politiker, sätt igång och bygg!

Det är nu hög tid att lyfta frågan om ansvaret anhörig kontra samhälle. Som det är nu smygs de anhöriga in i omvårdnadsarbetet eftersom de äldre ska bo kvar hemma så länge som i dag. Och jag vet av egen erfarenhet, då jag vårdade min egen mamma – och jag minns hur kände mig lurad. Ingen hade pratat med mig om att vi i dag i praktiken har anhörigvård.

När mamma inte längre klarade sig själv hemma, trodde ju jag att välfärden skulle finnas där med en plats på ett äldreboende. Uppvaknandet blev bryskt. Enligt biståndsbedömaren var mamma inte dålig nog för äldreboende. Det fick räcka med hemtjänst, som inte räckte alls. Jag kände mig tvingad att rycka in själv, samtidigt som jag arbetade heltid.

Visst, vi blir äldre. Men glöm inte att de sista hemska åren också har förlängts. På grund av bra läkemedel. Flytten av min mamma skulle ha skett långt tidigare. Hon bodde hemma ett eller två år för

länge. Men en plats på äldreboende kostar, så det är klart att kommunen drog ut på det.

Ja, jag har vid ett tidigare tillfälle sagt i media att man måste vara ”pain in the ass” på kommunen, ringa dem varje dag för till slut ger de sig. Idag är det många som efter semestern går till jobbet med en klump i magen, eftersom dom vet att mamma eller pappa ligger där hemma utan att få någon riktig tillsyn.

Jag vet. Jag var en gång en av dem.

Återigen, vad väntar ni på? Sätt igång nu politiker: bygg, bygg, bygg nya äldreboenden. Och använd de nya hjälpmedlen, som till exempel robotar, för att underlätta för personalen. För såhär kan vi inte ha det.

Amelia Adamo Publicerad 20 augusti 2019

Svt Opinion

Vi Anhöriga 29

Amelia höjer röste