Se jag gör allting nytt

Birger Olsson, professor emeritus i bibelvetenskap och f.d. EFS missionsföreståndare, reflekterar över Guds förnyelsearbete i världen och i människan.

Över målet för Guds stora projekt med oss människor och med hela sin skapelse står det med stora bokstäver SE JAG GÖR ALLTING NYTT.

Det är något som enligt Uppenbarelseboken hör framtiden till. Vi vet inte tid eller stund. Vi vet inte heller hur det ska ske. Men enligt Bibeln finns det ett löfte om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Det finns skäl att påminna om det i dessa svåra tider.

Denna gudomliga förnyelseprocess finns enligt kristen övertygelse redan här och nu. Den har blivit verklighet “i honom och i oss” som det står i Första Johannesbrevet, dvs i Jesus och i de kristna. Och Gud verkar också vid sidan av sin kyrka.

Vi 80-plussare har levt länge nog för att kunna berätta om hur världen förändras. Jag ser det tydligt i Nordingrå där jag vistas varje sommar. Det är inte som det varit förr. Det kan skrämma oss. Vi drar oss undan. Vi känner oss inte längre hemma i denna värld.

Men det finns många former av förnyelser i denna föränderliga värld. Somliga gör oss glada. De gör det trots allt lättare att leva. De ger mening åt livet. Förändringar skapar nya behov och de täcks av förnyelser av olika slag. Jag ser det tydligt i EFS historia i Nordingrå som jag just nu håller på att försöka beskriva i en bok jag författar.

Vi är i olika mening delaktiga i Guds förnyelseprocess i världen. Jag blev ombedd att predika i Härnösands domkyrka på pingstdagen för femton år sedan, på min 70-årsdag. Helgens texter gav temat: Förnyelse för 70-plussare. Jag är fullt övertygad om att det finns förnyelser även för oss.

En av vår tids stora psalmförfattare, Olov Hartman, har sammanfattat vad som utmärker Guds förnyelse genom att berätta om Jesus: Han tog inte det gudomliga sig till en krona, han valde smälek och fattigdom, han steg ned hit till de plågade, hit till de dömda (Svensk psalm nr 38). Vi kan sammanfatta Jesu väg med ordet kärlek.

Evangelisten Lukas har en annan beskrivning av Jesu väg som en förebild för hans lärjungar, en lång resa från Galileen upp till Jerusalem och upp till Guds tron. Resan börjar i kapitel nio, vers 51 och pågår till evangeliets slut. Nästan halva evangeliet. Påskdagen hos Lukas avslutas med Jesu himmelsfärd!

Vad vill evangelisten säga genom att berätta om Jesus på det sättet? Målet för Jesu gärning var “hans upptagande till himlen” och de följder som detta hade. Under den långa resan hinner han undervisa om hur hans efterföljare skulle leva. Målet för Jesu resa enligt Lukas är inte Golgata, uppståndelsen är bara en mellanstation, slutmålet är Guds tron, platsen på Guds högra sidan. Det gör det möjligt för Jesus att utgjuta Guds ande över människorna.

Jesus uppstår som den förste, han är ett löfte om alla dödas uppståndelse. Anden är en del av Gud själv. Den gör oss bättre rustade för att bli en del av Guds förnyelsearbete. Påsken och pingsten är löften om den stora förnyelsen. Det beskrivs vackert i Svensk psalm 517 ”Världen som nu föds på nytt”, läs den gärna.