“Det känns som att man är… en del i någonting.” Men det här med att dela skola och träningslokaler med snowboard- och jibbgymnasium då? Gör inte det att det blir lite oseriöst? Eller hjälper det till för att man får en annorlunda syn på saker och ting, och inte är kvar i fartdressboxen hela tiden? Agnes verkar inte oroad. – Jag tror att det är bra. Många tror kanske att det drar ner, men jag tror det bygger upp. Det är självklart lite olika inställningar, på gott och ont. Vi kan inte träna som dem. Men man kan lära sig mycket av dem ändå, att de åker lite mer för att det är roligt. Alpina åkare kanske glömmer av det ibland… Men det känns inte som att det är något problem med det här i Malung, det är ingen som tutar på bara för att. Kul att åka skidor ju! JAG FRÅGAR BÅDE elever och tränare vad de tror om andra skidgymnasier, men ingen verkar lägga speciellt mycket vikt vid det, utan koncentrerar sig på det som är bra, och det som kan förbättras, på hemmaplan istället. Sammanhållningen och det personliga utrymmet är dock någonting som ofta nämns. Återigen pratar Henrik och Agnes i munnen på varandra. – Alla får sitt utrymme i Malung. Sammanhållningen är för alla. Vi pushar varandra på ett positivt sätt. Det känns som att man är… en del i någonting.
FRAMGÅNGSFABRIKEN | 157