Eftersöksjägaren Birger har koll på rådjuren

Viltolycka. Foto: Privat Birger Fransson och hans hannoveranska eftersökshund. Foto: Privat

Rådjuren är det överlägset mest frekventa viltet vid viltolyckor sedan länge. Eftersöksjägaren Birger Fransson i Finsjö i Kalmar län har under årens lopp medverkat vid många tillfällen där rådjur varit inblandade.

Själv är han medlem i spårhundsutbildargruppen, Barbro Börjesson gruppen (Gruppen bildades 1999 och består av entusiastiska medlemmar som tillsammans med Barbro Börjesson, fick i uppdrag att bredda hundkunskapen inom Svenska Jägareförbundet.) och därmed en av 16 instruktörer som utbildar hundar i lydnad, spårning och eftersök. Birger har sin syn på varför rådjuren är så representerade vid viltolyckor. – Rådjursstammen har varit lite upp och ner över åren men det är en stark stam vi har nu, helt klart. Olyckstalen ligger stabilt på en hög nivå på de flesta ställen, säger Birger Fransson.

Oftast i grupp

Rådjur rör sig ofta i grupper om flera individer. När en fordonsförare får syn på ett rådjur tror denne att det bara finns ett djur medan det i verkligheten kan dyka flera direkt efter varandra. – Det är därför lätt att köra på djuren när man inte saktar ner så mycket som man borde göra. Det kan vara en get med några kid eller några handjur på samma gång. Ett annat klövvilt som har ett liknande beteende är dovhjorten.

Rådjur är inte något försiktigt djurslag när det kommer till trafik till skillnad från exempelvis kronhjort, utan när de ska gå över vägen så går djuren oavsett trafiken.

Allsidig kost

Birger Fransson berättar att rådjuren äter såväl buskar som sly och tallplantor, vilket ger god överlevnadsmöjlighet. Något som kan driva djuren mot vägen är någorlunda kraftigt vinterväder med lite snödjup. Då beger sig rådjuren inte sällan upp på vägarna för att få i sig lite salt. – Rådjuren har också sina bestämda vägar i naturen där de tar sig fram. Det märks inte minst när jag håller på med trafikeftersök då det ofta är vid samma ställen de försökt att ta sig över. Att jag håller på så mycket med olika sorters eftersök är för att bli bättre på det jag gör och därigenom få fram bättre hundar att jobba med. Vill man ha fram ett bra underlag när det gäller eftersökshundar måste man göra en stor mängd eftersök för att få det materialet.

Runt 60 procent av eftersöken Birger Fransson gör varje år är att söka efter trafikskadat vilt och resten är rena jakteftersök. Han har en teori han också hört av många kollegor om varför man ibland tappar spåret efter ett påkört djur. När ett vilt blir påkört triggas stresshormonet vilket hunden känner av och när viltet lägger sig ned minskar nivån av stresshormon och hunden tappar spåret.

Undantaget brunsten håller sig rådjuren inom ett ganska avgränsat område och speciellt getter med killingar är inte benägna att röra sig så långt.

Kraftigare avskjutning

För att minska risken för viltolyckor med rådjur ser Birger Fransson en väg genom att öka avskjutningen, något han menar också har gjorts på senare år. Att fortsätta öka stängslingen är en annan viktig väg för att minimera riskerna. – Vi jägare måste också hålla oss på tå. Har vi starkt trafikerade vägar och en tät viltstam runt omkring måste vi skjuta mer djur och framförallt måste vi tänka på att i de fall vi stödutfordrar vintertid måste detta ske på ett smart sätt långt från vägarna, säger Birger Fransson.

Text: Carl-Magnus Wennerholm