Växande kronviltstam kan öka risken för viltolyckor

Kronhjorten är det näst största hjortviltet. Foto: AdobeStock

Kronviltstammen i norra Skåne växer så mycket att allmänjakt nu tillåts. Dock ökar stammen, vilket enligt Anders Jarnemo, viltforskare och talesperson för Projekt Skånsk Kronhjort beror främst på att det som jagas är handjur och kalvar.

Projekt Skånsk Kronhjort är en arbetsgrupp vid Naturskyddsföreningen Skåne med fokus på att värna och vårda den skånska kronviltstammen. – Kronhjorten är det näst största hjortviltet vi har efter älgen. Ett fullvuxet handjur som är sex till åtta år eller äldre väger ofta mer än 200 kilo, uppåt 300 kilo om det är en riktigt stor individ. Hindarna väger mellan 100 och 150 kilo, vilket kan jämföras med en fjolårskalv älg, säger Anders Jarnemo.

Rejäla skador

Han känner själv inte till några dödsolyckor med kronvilt men konstaterar samtidigt att det vid en kollision kan bli rejäla skador både på människor och bilar. Vidare ser han kronhjorten som ett i jämförelse med älg ”trafikklokt” djur som ser sig om innan den går över vägen. Den ursprungliga svenska underarten är kvar i södra Skåne där man har en särskild licensförvaltning. Man behöver söka licens för att jaga kronhjortar. I detta förvaltningsområde sker också årlig inventering av beståndet och i nuläget räknar man till ungefär 3 000 djur inom förvaltningsområdet, vilket också varit en mängd att uppnå för att få en långsiktigt livskraftig stam.

– Vi har också mindre stammar i norra Skåne som har kommit ut från hägn, men hur stort detta bestånd är har vi i nuläget ingen koll på. Vi vet att det inte är så mycket som i södra Skåne men vi vet också att den håller på att växa.

Anpassningsbar

Kronhjorten är anpassningsbar och universell i sitt födointag. Den trivs bäst i blandad terräng och löv- dominerade skogar, men den kan också gå ut på stora öppna fält och trivas där. – Kronhjortar äter mer gräs än vad rådjur och älgar gör. Kronhjortar är blandbetare men en stor del av födan kan utgöras av gräs. De är flocklevande, vilket kan jämföras med rådjur och älgar som är mer ensamlevande.

Hindarna lever i matriarkat med närbesläktade hindar ihop med deras kalvar och fjolårskalvar, det kan röra sig om ganska stora flockar. Handjuren lever inte tillsammans med hindarna när det inte är brunsttider. Handjuren går ihop med andra handjur i egna flockar tills brunsten drar igång och då kan de bli fiender, åtminstone när det gäller vuxna handjur. – Problematiken med växande kronviltstammar i norra Skåne gäller också dovhjort där vi ser en ökning både i Skåne och övriga Sverige. I vissa delar av Skåne kommer vi att få stora problem framöver om man inte gör någonting. Anledningen är allmän jakt med ett mycket högt jakttryck på handjur, samtidigt som det skjuts väldigt lite hindar, säger Anders Jarnemo.