DEN INRE KOMPASSEN
DEN INRE KOMPASSEN
JCE I MEDVIND OCH MOTVIND
KRISTIAN WEDEL
» DEN HĂR BOKEN ĂR INTE EN
BERĂTTELSE OM ENBART FRAMGĂ NGAR, UTAN LIKA MYCKET
EN BERĂTTELSE OM ATT BEMĂSTRA MOTGĂ NGAR OCH MISSTAG.«
FĂRORD
Vad Àr ett företags sjÀl? Jag tror att den syns tydligast nÀr en kris ska bemÀstras.
NĂ€r jag Ă„r 2009 tog över ledarskapet och huvudansvaret för jce var det mitt i den globala finanskris som utspelade sig frĂ„n 2007 till 2010. jce hade miljardskulder. Vi hade ocksĂ„ vĂ€sentliga förluster bakom oss och â Ă€n vĂ€rre â enorma förluster framför oss. LĂ€get för jce var mycket allvarligare Ă€n vad mĂ„nga kunde tro. I dag, drygt tolv Ă„r senare, Ă€r vi starkare Ă€n nĂ„gonsin och jubileumsĂ„ret 2021 Ă€r jce :s bĂ€sta Ă„r sedan starten.
NĂ€r min far, sjökapten J Christer Ericsson, klev i land sommaren 1971 och grundade jce startade han med âtvĂ„ tomma hĂ€nderâ men han hade en affĂ€rsidĂ©. Med hjĂ€lp av egenutvecklade surrningar ville han förĂ€ndra transportbranschen. Snart skulle han dessutom, genom entreprenörskap och innovation, förĂ€ndra offshorebranschen med moduler och bostadsplattformar. I dag har jce helt lĂ€mnat surrnings- och offshorebranschen, men har en fot i den traditionella industrin och en fot i framtida branscher. jce Ă€r ett konglomerat i konstant förĂ€ndring. Det tror jag Ă€r nyckeln till vĂ„r framgĂ„ng och lĂ„ngsiktighet.
Vi lever i en utmanande och förÀnderlig vÀrld och 2020-talets vÀrld Àr annorlunda Àn 1970-talets.
Vi mĂ„ste hantera frĂ„gor som var nĂ€stintill okĂ€nda dĂ„. Men vi hanterar fortfarande frĂ„gor pĂ„ samma sĂ€tt â inte genom att frukta utvecklingen, utan genom att försöka leda den. Vi fĂ„r aldrig stanna och sĂ€ga âsĂ„ hĂ€r har vi alltid gjortâ. Vi mĂ„ste oavbrutet frĂ„ga oss var vi vill vara i framtiden. jce :s sjĂ€l Ă€r tron pĂ„ den stĂ€ndiga och goda förĂ€ndringen.
Ibland Ă€r det svĂ„rt att hĂ„lla modet uppe. NĂ€r jag skriver dessa rader har vĂ€rlden â förhoppningsvis â just klivit ur en pandemi. Vi befinner oss i en klimatkris, en geopolitiskt orolig vĂ€rld sĂ„som konflikten i Ukraina och vissa av morgondagens stora frĂ„gor kan vi Ă€nnu blott ana. Men vi pĂ„ jce ska fortsĂ€tta att bidra till en del av lösningarna. Sedan jce grundades 1971 har vi över Ă„rtionden skapat en ovanlig berĂ€ttelse. Det Ă€r av det skĂ€let som vi beslutat oss för att ta fram denna jubileumsbok. Uppdraget att skriva jce:s historia gav vi till Göteborgsförfattaren Kristian Wedel. Han Ă€r ingen traditionell författare av företagsmonografier och detta Ă€r följaktligen inte heller en traditionell företagsmonografi.
Den hĂ€r boken Ă€r inte en berĂ€ttelse om enbart framgĂ„ngar, utan lika mycket en berĂ€ttelse om att bemĂ€stra motgĂ„ngar och misstag. Det handlar ocksĂ„ om entreprenörskap, mĂ€nniskor och erfarenheter. Det Ă€r dĂ€rför historien om jce kĂ€nns viktig för mig att berĂ€tta â för att den sĂ€ger sĂ„ mycket om vad vi tillsammans kan Ă„stadkomma. I dag har jce över 5 000 medarbetare och verksamhet över stora delar av vĂ€rlden.
Min förhoppning Ă€r att denna bok ger en inblick i jce :s sjĂ€l â var vi kommer ifrĂ„n och vart vi Ă€r pĂ„ vĂ€g.
Göteborg, september, 2022 hampus ericsson
Arbetande styrelseordförande och huvudÀgare jce
INNEHĂ LL
1971â2000
Pojken med mössan / 15
âJag avskydde de dĂ€r evenemangenâ / 22
En sjökapten gÄr land / 25
Björn Borg och polismÀsterskapen Àggkastning / 25
Surrningar, containrar, bostadsplattformar ⊠/ 26
Likheten mellan en jazztrummis och en entreprenör / 30
Rabatt med getost / 32
âPappa pratade alltid affĂ€rer med migâ / 34
Containerknepen / 37
Fru Philipsons stövlar / 39
Det stora vemodet rullar in i Göteborg / 41
Kolosserna vacklar / 45
Consafes folkhem och den gröna badhusvÄgen / 46
JÀttarna i snön / 49
âVi mĂ„ste vilja förĂ€ndrasâ / 52
Jultomten finns â och han heter Ericsson / 56
âKan utvecklas till flytande lyxhotellâ / 59
âJag fick vĂ€nner för livetâ / 60
AffÀrsvÀrldens omedvetna spÄdom / 64
FrÄn 0 till 300 miljoner / 65
Den lÀngsta dagen / 67
Direktörerna tar tÄget / 68
âJag Ă€r rĂ€tt eftertĂ€nksam av migâ / 72
âJag mĂ„ste ha strumpbyxor med guldtrĂ„darâ / 73
En entreprenör ser sig omkring / 74
Var Àr bubbelpoolen? / 76
Hotellet som inte gick av pÄ mitten / 78
Musikern Christer Ericsson / 80
2000â2009
Diskret kliver Hampus in / 85
En ung man reser till London / 86
âVi var överens mycket â men inte i alltâ / 89
âVi gĂ„r all inâ / 90
Den förvandlade staden / 93
HÀmtpizza och börsintroduktion / 94
PĂ„ djupt vatten / 96
UrsÀkta, var ligger Panama City? / 97
âDet fanns förstĂ„s en sĂ€rskild glĂ€djeâ / 102
JCE köper vingar för pengarna / 103
âChrister, jag behöver en miljon pundâ / 106
Nya vindar blÄser / 107
âSom en blixt frĂ„n klar himmelâ / 108
2009â2021
Löpsedelslejonets sista rytande / 114
âJag var en sĂ„dan vd som bara banker Ă€lskarâ / 117
âJag gillar bara överraskningar tvĂ„ gĂ„nger om Ă„retâ / 118
âDet var ju den perfekta stormenâ / 122
âHampus tog över vid rĂ€tt tidpunktâ / 128
âSiffrorna fĂ„r tala för sig sjĂ€lvaâ / 133
âEn fabrik Ă€r som en symfoniorkesterâ / 136
âSkillnaden var enormâ / 140
âDet var inte bara en dans pĂ„ rosorâ / 143
JCE i takt med tiden / 143
Reservofficer Flyborg till bryggan / 144
HÄllbarhetsambassadörerna / 148
âHan var inte intresserad av en quick fixâ / 150
âJCE kan inte sitta och vĂ€nta pĂ„ den perfekta planenâ / 154
âOm du aldrig trillar omkull Ă„ker du inte tillrĂ€ckligt fortâ / 157
Det sydamerikanska benet / 158
Rekordfiskar och ambulanser / 160
âRisker Ă€r bra â annars överlever vi inteâ / 167
âDet mĂ„ste finnas nĂ„gon form av unicitetâ / 169
Ett halvsekel Àr en bra början / 176
âVi kan underlĂ€tta för mĂ€nniskorâ / 177
âInget konstigt om medarbetarna vill förĂ€ndra vĂ€rldenâ / 180
âVi har gjort allt det hĂ€r tillsammansâ / 185
BOLAGEN / 194
APPENDIX
JCE â Ăverkursen / 228
FemtioÄrsjubileet / 244
Register / 252
1971â2000
< Hampus Ericsson och Fabienne Ericsson i ett av sammantrÀdesrummen pÄ HögÄsplatsen.
> JCE:s huvudkontor pĂ„ HögĂ„splatsen 3 i Göteborg. Villan Ă€r ritad av den legendariske Göteborgsarkitekten Ernst Torulf som â bland mycket annat â ocksĂ„ skapade Naturhistoriska museet Slottsskogen.
Har du nÄgon gÄng besökt det gamla huset pÄ HögÄsplatsen 3 i Göteborg?
Det Ă€r ett vackert hus â en tegelvilla som Ă€r omgiven av formklippta enbuskar, med stentrappa och smĂ„ skulpturhuvuden i vĂ€ggen.
En gÄng bodde Göteborgs redarkungar och storgrosshandlare i de trygga och vackra trÀdgÄrdskvarteren bakom Götaplatsen.
Villan Àr ingalunda den största, men den Àr vacker.
HĂ€r bodde arkitekten Ernst Torulf. Han var en av de numera legendariska arkitekter som skapade Götaplatsen. Ă r 1918 â vid 46 Ă„rs Ă„lder â var han klar med det hus som han sjĂ€lv skulle bo i. Det ligger lĂ€ngs med en stentrappa med skeppsredardynastin Broströms palatsliknande villa pĂ„ motsatta sidan. Villa Torulf Ă€r en byggnad som inte gör nĂ„got vĂ€sen av sig. Den Ă€r lĂ„gmĂ€ld i sin smakfullhet och perfektion: stadig, trygg. Villan byggdes av en person som ville fullfölja sin egen vision, utan kompromisser.
I dag Àr Villa Torulf pÄ HögÄsplatsen familjeföretaget jce :s huvudkontor.
Det gĂ„r, Ă„tminstone om man Ă€r inbjuden, att gĂ„ husesyn. Ibland har jag â historieskrivaren, krönikören â gjort mig Ă€renden hit trots att det egentligen inte varit nödvĂ€ndigt. NĂ€r man gĂ„tt genom grinden ringer man pĂ„ porttelefonen. PĂ„fallande ofta tittar dĂ„ nĂ„gon ut genom fönstret. PĂ„fallande ofta Ă€r ocksĂ„ den som tittar ut antingen Hampus Ericsson eller Carl Backman. Ett bolag dĂ€r Ă€garen eller vd:n tittar ut genom fönstret och springer ner och öppnar Ă€r ett bolag som inte bĂ€r pĂ„ onödigt administrativt bagage.
Omedelbart till vÀnster innanför trÀporten hÀnger en oljemÄlning frÄn 1840-talet. Det Àr ett starkt, dramatiskt motiv: ett fartyg i storm som nalkas klipporna. MÄsar och vÄgor, vitt skum kring bogen. En söndersliten norsk flagga i masttoppen. Intill tavlan finns entrén till jce :s bibliotek. Det Àr ett litet bibliotek, men spÀnnvidden Àr
< Gruppbild pĂ„ hela JCEÂkontoret. FrĂ„n vĂ€nster: Johan Martinsson (Investeringar), Gabriel Berg (Juridik), David Andersson (Investeringar), Karin Dennford (Investeringar), Hampus Ericsson (Styrelseordförande och huvudĂ€gare), Ulf Gillberg (Investeringar), Malin Welke (Ekonomi), Sofia Karlsson (Investeringar), Carl Backman (vd), Dipesh Chouhan (Ekonomi), Helene RindebĂ€ck (HR) och Rasmus Lindgren (Skogsförvaltning).
» STYRELSERUMMETS UTSEENDE
SKULLE KUNNA BETRAKTAS SOM ETT SLAGS AVSIKTSFĂRKLARING : DE
BESLUT SOM FATTAS HĂR STĂ R MED
BLOTT ENA BENET I TRADITIONEN. «
fin. HĂ€r finns till exempel Nordenskiölds Vegas fĂ€rd kring Asien och Europa, Clarke Chapmans Marina Electric Cargo & Ship Handling Equipment, Svenska Flottans historia i tre himmelsblĂ„ band, BohuslĂ€n â ett bildverk, Register of Offshore Units Submersibles & Diving Systems 1978â79, Spansk-svensk ordbok, Emily BrontĂ«s Wuthering Heights och Sista seglatsen av Eric Newby.
PÄ andra vÄningen möts besökaren av en sÀllsam kombination: ett skÄp med intarsiadekor i form av Stockholmsmotiv och pÄ detta skÄp stÄr en mÀssingsmodell av en container. PÄ containern, knappt synligt, sitter ett emblem.
Det Àr jce :s rederiflagga.
Det Àr svÄrt att undvika att betrakta denna miniatyrcontainer med jce -flaggan symboliskt: det tar en stund innan man upptÀcker den, men nÀr man har upptÀckt den prÀglar den rummet.
SÄ hÀr lÄngt hunnen in i villan brukar jag vanligen ocksÄ ha sett Hampus Ericsson. DÀrmed inte sagt att jag egentligen har trÀffat honom, för han har ofta brÄttom i trappan. I hast manar han besökaren att förse sig med kaffe i köket. PÄ vÀg till köket tittar man förstÄs in i styrelserummet. Det liknar bara delvis ett traditionellt styrelserum. Naturligtvis finns ett utstrÀckt bord i ÀdeltrÀ och i kortÀndan av rummet syns en vit öppen spis dÀr en brasa skulle kunna spraka vid nÄgot högtidligt tillfÀlle.
Men takmÄlningarna Àr vilda och grÀlla. Det Àr hjortar, barbröstade skönheter med ormar kring halsen, rosa bulliga schÀslonger, lejon, fruktskÄlar, turbaner, tjurfÀktare och drakar. KonstnÀrens namn Àr insmuget i motivet: Gunnar Erik Ström. Och den stora marinmÄlningen pÄ vÀggen mitt emot entrén förestÀller varken ett klipperskepp eller ens en ÄngbÄt hÀngande under sköna vita rökplymer. Den förestÀller en offshorerigg: bostadsplattformen Safe Concordia i storm.
> Bilden pĂ„ VasaloppsĂ„karna (30 km) hĂ€nger köket pĂ„ HögĂ„splatsen. FrĂ„n vĂ€nster syns David Andersson, Ulf Gillberg, Johan Martinsson, Anton Berg och Hampus Ericsson. Ăven Carl Backman och Gabriel Berg deltog men i en annan startgrupp.
NĂ€sta uppslag: Modell mĂ€ssing av en ursprunglig JCEÂcontainer frĂ„n 1970Âtalet. Modellen finns pĂ„ HögĂ„splatsen.
Styrelserummets utseende skulle kunna betraktas som ett slags avsiktsförklaring: de beslut som fattas hÀr stÄr med blott ena benet i traditionen.
Intill styrelserummet ligger alltsÄ köket. HÀr sitter en lapp som fördelar ansvaret för diskning och vetelÀngder. PÄ bordet ligger dagens nummer av Dagens Industri Tidningen brukar se vÀllÀst ut. En liten burk med kakor stÄr pÄ bordet. PÄ vÀggen hÀnger ett fotografi av Hampus Ericsson tillsammans med jce -medarbetarna David Andersson, Ulf Gillberg, Johan Martinsson och Anton Berg. De ser snöiga och utsjasade ut, efter att just ha genomfört Kortvasan mellan Oxberg och Mora.
Detta allmĂ€nna intryck kan misstĂ€nkas vara en del av en filosofi. Om man rĂ€knar alla delar omsĂ€tter jce numera över fem miljarder och har över 5 000 anstĂ€llda. jce Ă€r större Ă€n nĂ„gonsin. ĂndĂ„ har jce fortfarande vĂ€ldigt mycket en prĂ€gel av familjeföretag.
Hampus Ericsson stÄr inte i mitten av skidÄkarfotografiet. Jag tror att det finns en poÀng med det. Ty Hampus Ericsson vill ogÀrna stÀlla sig i centrum vid en sammankomst eller pÄ ett fotografi.
Men i överförd betydelse stĂ„r han förstĂ„s i centrum. Han gör det oavsett om han vill det eller inte. Han har haft det yttersta ansvaret för jce sedan 2009 â som vd, huvudĂ€gare och arbetande styrelseordförande â och under det dryga decennium som passerat har jce utvecklats mer Ă€n under det 1970-tal dĂ„ bolaget var flamboyant och yvigt och dagligen Ă„terkommande pĂ„ löpsedlarna.
POJKEN MED MĂSSAN
Tisdagen den 7 september 2021 hade jag â författaren, krönikören â stĂ€mt möte med Hampus Ericsson i Villa Torulf pĂ„ HögĂ„splatsen i Göteborg.
< Köket i villan pÄ HögÄsplatsen fungerar ocksÄ som kreativ mötesyta.
> Hampus Ericsson jobbade nÀra J Christer Ericsson mÄnga Är och har sedan 2009 huvudansvaret för JCE.
NÀsta uppslag: JCE Family Office har möte pÄ Semcon i september 2021. FrÄn vÀnster: Miriam Ericsson, Gabriel Berg, Fabienne Ericsson, Erik Haglund, Malin Welke, Hampus Ericsson, Hillevi Agranius, Ulf Gillberg, Niklas Flyborg och Eva Fors.
Jag rÄkade ha en halvtimme till godo. Hampus Ericsson ledde i samma stund ett styrelsemöte i jce och skulle komma till HögÄsplatsen sÄ fort det var klart. Medan jag vÀntade strosade jag tvÄ varv runt villan, intill de meandrande stenmurarna, under gjutjÀrnslyktor och vÀlvda fönster. Gruset knastrade under mina fötter. Hela byggnaden utstrÄlade ett stillsamt och vÀrdigt behag. NÄgra gÄnger ringde jag pÄ dörren. Efter en stund blev jag inslÀppt.
Jag tog en kopp kaffe och passade sedan pÄ att kliva upp pÄ vinden.
DÀr hade jag inte varit förut.
Denna lite ovÀntade vindsvÄning ser utifrÄn ut som en saftrosa lÄda pÄ Villa Torulf.
Jag satte mig i en grön lÀnstol. Det var ett vackert rum. KornblÄ soffor. PÄ vÀggarna hÀngde svartvita foton frÄn Göteborgs hamn: sjösÀttningar, pojkar i Àppelknyckarbyxor. Det sÄg ut att vara fotografier frÄn 1940-talet, frÄn den stora skeppsbyggarepoken i Göteborgs historia.
Jag hade med mig nÄgra fotografier som jag ville prata med Hampus Ericsson om. Kanske kan man numera förse Àven dessa fotografier med etiketten varvshistoria. De Àr tagna under den sista och hektiska storhetstiden för Göteborgsvarven, det vill sÀga slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
Jag hade funnit fotografierna pÄ Landsarkivet i Göteborg.
NÄgra av de fotografier som jag denna dag medförde till Hampus Ericsson förestÀllde en sjösÀttning den 8 mars Är 1980. Jag hade skÀl att tro att han kunde kommentera dem. PÄ dessa bilder syns en mÀngd honoratiores. Fotografierna Àr tagna pÄ Götaverken Arendal. Det som sjösattes var bostadsplattformen Treasure Supporter
< Christer Ericsson samtalar med Rolf Bergstrand, som var vd för Arendalsvarvet och GVA 1978â1987. Bilden togs en decemberdag 1983 i samband med ett dop av en bostadplattform.
> Dop av bostadsplattformen Treasure
Supporter den 8 mars 1980 och Drottning
Silvia Àr gudmor. Hampus Ericsson hÄller pappa Christer i handen. Framför dem stÄr Fabienne Ericsson och till höger ser vi
Miriam Ericsson. Kungen har blicken riktad uppĂ„t â pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll var plattformarna imponerande jĂ€ttar.
PÄ en av bilderna syns kung Carl Gustaf, med vÄgigt hÄr kring tinningarna, lite sned slips och vÀlknÀppt rock. Det ser ut att vara kallt. LÀngst till vÀnster stÄr drottningen, med blomsterkvast i handen och iförd pÀls samt en för vÀderleken tÀmligen opraktisk och huvudsakligen dekorativ hatt.
PÄ samma bild syns ocksÄ den man som 1980 allmÀnt ansÄgs vara Göteborgs nya redarkung: Consafe Offshores och jce :s grundare, sjökapten J Christer Ericsson.
Christer Ericsson har rocken Ànnu högre knÀppt Àn kungen. Slipsen Àr obekymrat randig. Fru Miriam Ericsson utgör fotografiets högerflank, i vÀldig vit pÀlskrage.
I förgrunden syns sexÄriga Fabienne Ericsson, i flÀtor och överdÄdigt rutig halsduk.
I bakgrunden anas karg varvsmiljö: betong och snö. Och hÄllande pappa Christers hand, stÄr en sjuÄrig pojke med mössan djupt neddragen i pannan.
Det Àr Hampus Ericsson.
âJAG AVSKYDDE DE DĂR EVENEMANGENâ
Medan jag â författaren â denna septemberdag Ă„r 2021 satt pĂ„ vindsvĂ„ningen i villan pĂ„ HögĂ„splatsen hördes buller frĂ„n bottenvĂ„ningen. Det var styrelsen i jce . De hade avslutat mötet pĂ„ Hisingen. Det hade Ă€gt rum i Semcons lokaler â det vill sĂ€ga i en miljö som Ă€r typisk för den nya tidens jce . Nu kom de i bil till jce :s Göteborgshistoriska ankarpunkt: villan som arkitekten Torulf, en av de mĂ€n som skapade 1900-talets Göteborg, hade ritat och verkat i.
Jag stÀllde mig i trappkröken och betraktade styrelseledamöterna.
Och jag kunde Àven rÀkna in tvÄ av kvinnorna frÄn 1980 Ärs sjösÀttningsfotografi: Miriam Ericsson och Fabienne Ericsson.
»JAG AVSKYDDE DE DĂR
EVENEMANGEN, FĂR DĂ MĂ STE JAG HA FLANELL -
BYXOR. DE KLIADE.«
En fotograf vÀntade; Àven denna dag pÄ 2020-talet skulle alla fotograferas, till jce :s nya hemsida.
Medan jag betraktade myllret av armar och kavajer och stativ och kamerareflektorer sprang Hampus Ericsson förbi mig â först uppför trappan och sedan nedför. Jag tror inte att han sĂ„g mig. Men jag Ă€r van. Man fĂ„r liksom fĂ„nga honom. Mitt i denna hektiska dag lyckades det mig dock att skjuta in en frĂ„ga om 1980 Ă„rs fotografier av sjösĂ€ttningen och kungaparet. Jag frĂ„gade om det inte var fantastiskt och glamoröst.
Hampus Ericsson stannade i trappan och svarade:
â Jag avskydde de dĂ€r evenemangen, för dĂ„ mĂ„ste jag ha flanellbyxor. De kliade.
Han tillade:
â Men jag minns att det var spĂ€nnande att se plattformarna och alla glada mĂ€nniskor.
Ja, det kan vÀl hÀnda att Hampus Ericsson har rÀtt i att byxorna inte var sÄ roliga.
Men plattformarna var pÄ sÀtt och vis tekniska underverk.
Framför allt visar bilden att det finns en historia att ta avstamp i: ett halvt sekel.
Det har â för att lĂ„na en metafor frĂ„n det hav som alltid har stĂ„tt jce nĂ€ra â varit en resa med tidvis stark sjögĂ„ng, stora brottsjöar men ocksĂ„ vind i seglen. Men tvĂ€rtemot vad den tidningslĂ€sande allmĂ€nheten kan förledas att tro Ă€r det egentligen inte de tvĂ€ra kasten som har prĂ€glat jce :s första halvsekel:
Det Ă€r en vilja â nĂ€stintill en besatthet â att stĂ€ndigt förĂ€ndras.
Sagan om jce Àr en spÀnnande historia.
Under det dryga Är som arbetet med denna bok tar ska jag lÄngsamt komma att inse att det rentav Àr en av den göteborgska nÀringslivshistoriens mest spÀnnande berÀttelser.
< Bilden med sjökapten J Christer Ericsson pĂ„ fartygsbryggan torde vara tagen i slutet av 1960Âtalet. Christer Ericsson gick i land och blev entreprenör â men hans identitet som sjökapten och reservofficer gick som en röd trĂ„d genom hela livet.
EN SJĂKAPTEN GĂ R I LAND
Det finns, som i alla jubileumsberÀttelser, ett startdatum att förhÄlla sig till: den 12 juli 1971.
Denna dag intrÀffade en hÀndelse som skulle pÄverka Göteborgs moderna varvshistoria; sjökapten J Christer Ericsson gick i land för att registrera bolaget Container
Safe J. C. Ericsson.
Han skulle snart bli bekant för varje göteborgare.
Den nyligen ilandgÄngne kapten Ericsson var 29 Är gammal. Energisk. Driftig. Uppfinningsrik. NÄgon har sagt: fruktansvÀrt envis.
Kapten Ericsson var i övrigt lite knotigt gÀnglig i sin i framtoning. Han hade en kantig och envis haka som pÄ fotografier emellanÄt skjuts ut pÄ ett sÀtt som antyder just ett betydande mÄtt av envishet. Hans frisyr föreföll förresten lika omöjlig att besegra. Det var en bÄngstyrig, lÀtt krullig kalufs som effektivt mÄste ha motstÄtt varje tyglingsförsök med kam eller borste.
De enorma pilotglasögonen, som karikatyrtecknarna sedermera skulle komma att Àlska, dök upp senare.
BJĂRN BORG OCH POLISMĂSTERSKAPEN I ĂGGKASTNING
Veckan dÄ jce grundades var en i övrigt ganska sömnig sommarvecka i Göteborg.
Den 12 juli 1971 skrev Göteborgs-Posten om en jazzkonsert vid NÀckrosdammen.
Det var jazzmusikern Don Cherry som framtrÀdde. gp :s förstasidas dominerande
figur var den treÄrige Eagle-Eye Cherry som spelade ukulele.
Det var alltsÄ stilla. En ny stor hÀllristning var funnen av misstag av en halkande dansk prÀst som besökt Tanum. En statskupp hade misslyckats i Marocko.
< Ă ret Ă€r 1973 och Christer Ericsson mĂ„lar en container i den för Container Safe typiska orange kulören â samma kulör som syntes pĂ„ surrningsbanden av polyester. De orange âConsafecontainrarnaâ var synliga i svenska hamnar Ă€nda in pĂ„ 1990Âtalet.
> Container Safe J. C. Ericssons registreringsbevis frÄn den 31 december Är 1971.
Dessutom hade tvÄ smÄlÀndska bröder pÄ moped krockat med varandra.
En lÄng ledartext i gp handlade om reglering av potatismarknaden.
LÀsarna varnades för stundande skjutning med skarp ammunition pÄ Björlanda skjutfÀlt.
PÄ Bio Mignon gick Kellys hjÀltar pÄ trettionde veckan.
Svenska sjömansbiblioteket meddelade att utlÄningen under 1970 hade ökat med 40 procent, till 110 000 band pÄ 481 fartyg.
PolismÀsterskapen i Àggkastning hade avgjorts i New South Wales. Konstapel Lassau vann med 62 meter. Hootenanny Singers lÄg etta pÄ Svensktoppen med Aldrig mer.
Sportsidorna rapporterade om ett nytt intressant tennishopp: en femtonÄring vid namn Björn Borg.
Och naturligtvis fanns det ocksÄ annonser för Stena Line.
BÄtresa och hotell för ett paketpris pÄ 35 kronor.
Fram till alldeles nyligen hade ett av fartygsbefÀlen hos Stena Line hetat Christer Ericsson. Han hade lÀmnat Stena, men titeln och sjöfararidentiteten skulle han bÀra med sig under resten av livet. Företagsledaren skulle alltid förbli sjökaptenen.
SURRNINGAR, CONTAINRAR, BOSTADSPLATTFORMAR âŠ
Hur ska eftervĂ€rlden förstĂ„ den halvsekellĂ„nga sagan om jce ? Det finns naturligtvis kalla och neutrala fakta, sĂ„vĂ€l tidningsartiklar som berĂ€ttelser. PĂ„ Landsarkivet i Göteborg förvaras flera kartonger med material som uteslutande handlar om jce âhuvudsakligen under sökorden âEricsson, Christerâ, âConsafeâ, âvarvsnĂ€ringâ och âoffshore-verksamhetâ.
< Det började med surrningar. Sedan kom containrarna och dĂ€refter bostadsmodulerna. Faksimil ur reklammaterial för Consafe 1978. Att surra lastbilar, slĂ€p och containrar till sjöss med polyesterband var nĂ„got helt nytt. Tidigare anvĂ€nde man sig av tunga kĂ€ttingar â mĂ„nga tvivlade pĂ„ att polyester var starkare Ă€n stĂ„l. FrĂ„n 1972 blev Consafes surrningar standard Skandinavien och revolutionerade sĂ€kring av last vid transport till sjöss och land.
> JCE:s första logotyp.Samma orange kulör fanns pÄ Consafes containrar.
Dessa signalord tecknar i sig ett portrÀtt.
Starkt sammanfattat Àr den berÀttelse som trÀder fram via de samlade tidningsklippen denna:
Sjökaptenen Christer Ericsson hade observerat att containrar pÄ dÀck och i lastrum pÄ fartyg surrades med tunga och klumpiga jÀrnkÀttingar. Han tog istÀllet fram en enklare och billigare lösning med polyesterband i en spÀnnanordning, sÄ kallad surrning. Idén till surrningarna fick han frÄn fordonsbranschen, dÀr bilbÀlten hade slagit igenom. NÀr Christer Ericsson inte vann gehör för idén att producera surrningar valde han att lÀmna Stena och kliva i land som egen entreprenör. Det skedde den 12 juli 1971.
Inom ett decennium, berÀttar tidningsklippen, hade affÀrerna med surrningar transformerats till affÀrer med containrar som hade blivit bostadscontainrar som hade blivit service- och bostadsplattformar för oljebranschen.
Sjökaptenen Christer Ericsson betraktades plötsligt som mannen som skulle rÀdda hela den krisande varvsnÀringen och halva Göteborg.
jce â mest kĂ€nt genom dotterbolaget Consafe â expanderade i princip oavbrutet frĂ„n denna lovande julidag Ă„r 1971 fram till en julidag med en helt annan prĂ€gel, Ă„r 1985.
Men dels finns det goda sjÀl att revidera och komplettera denna ofta berÀttade historia om jce :s första fjorton Är. Dels vore det onödigt att gÄ hÀndelserna i förvÀg.
Ty det finns jÀmte arkiv- och tidningsmaterialet ytterligare en kÀlla till dessa första fjorton Är.
Det Àr Christer Ericssons memoarer.
< Containerverksamheten vĂ€xte snabbt och JCE exporterade internationellt. Bilden, som Ă€r tagen under tidigt 1970Âtal, visar lastning av de första JCEÂcontainrarna.
> Christer Ericsson var jazzÀlskare och en duktig trummis. Men hans far satte stopp för den professionella musikkarriÀren. HÀr jammar han med en jazzorkester nÄgonstans Sverige.
LIKHETEN MELLAN EN JAZZTRUMMIS OCH EN ENTREPRENĂR
Christer Ericssons Utan omsvep frĂ„n Ă„r 1987 â skriven i samarbete med journalisten Sven Bergquist â Ă€r en högst ovanlig memoarbok. Den Ă€r berĂ€ttad av en man som Ă€r mitt i steget och röjer ingen antydan till Ă€ngslighet. Christer Ericsson uppvisar ett hĂ€pnadsvĂ€ckande glatt berĂ€ttarhumör. HĂ€r framtrĂ€der en munter entreprenör med en hel rĂ€vfarm bakom örat.
Naturligtvis finns de för genren nÀstan obligatoriska hÀnvisningarna till den enkla barndomen (i Skövde), men Christer Ericsson Äterger dessa tablÄer pÄ ett sÀtt som Àr befriande fritt frÄn jolmighet. SÀrskilt nöjd verkar han vara med sitt tips frÄn tidningsförsÀljarbranschen: lÀmna aldrig tillbaka en femtioöring, lÀmna istÀllet tvÄ tjugofemöringar, för dÄ kan du med sÀkerhet rÀkna med att fÄ den ena tjugofemöringen tillbaka i dricks.
En överraskande detalj Ă€r att han inledningsvis var helt och seriöst inriktad pĂ„ att bli musiker. Det var som jazzbatterist Christer Ericsson skulle upptĂ€cka vĂ€rlden. Han lyckades rentav fĂ„ ett erbjudande att vara trummis pĂ„ en folkparksturnĂ© med Lill-Babs. Men hans far â ytterst skeptisk till musik som födkrok â förbjöd unge Christer att resa. I vredesmod gick sonen till sjöss. Han hade fortfarande musiken som grundlĂ€ggande plan; fartygen gick till New York och dĂ€r fanns det jazzklubbar. En ung och vaken svensk sjöman kunde lyssna pĂ„ bĂ„de Art Blakey, Miles Davis och Max Roach.
NÄgonstans pÄ vÀgen förvandlades musikerplanerna till en sjökaptensutbildning, reservofficersutbildning i flottan och sedermera arbete i handelsflottan. Efter ytterligare nÄgra Är stod entreprenören Christer Ericsson redo att i grunden skaka om de gamla göteborgska strukturerna.
Kanske Àr steget frÄn jazztrummis till entreprenör inte sÄ lÄngt.
» KANSKE ĂR STEGET FRĂ N JAZZTRUMMIS TILL ENTREPRENĂR INTE SĂ LĂ NGT. DET GĂLLER
ATT IMPROVISERA UTAN ATT FĂRLORA KONTROLLEN.«
< JCE:s första fartyg, Safe Transporter, passerar pÄ Göta Àlv slutet av 1970talet. Safe Transporter fÀrdigstÀlldes den 15 mars 1977 pÄ varvet Niigata Engineering Co, Ltd i Japan. Safe Transporter anvÀndes till att transportera Consafes containrar i NordsjöomrÄdet.
» I TELEXSAMMANHANG
BETRAKTADES BOLAGSNAMNET CONTAINER SAFE
J C ERICSSON AB SOM ALLTFĂR BĂKIGT...«
Det gÀller att improvisera utan att förlora kontrollen.
Det sedermera nÀra nog mytologiserade steget frÄn tillvaron som sjöbefÀl till grundare av Consafe och jce skildras av Christer Ericsson som en nÀstan obeveklig process.
I nÄgon mÄn Àr det nog sant att utvecklingen var obeveklig, men lÀsaren fÄr en stark kÀnsla av att denna obeveklighet snarare fanns i kapten Ericssons personlighet Àn i yttre omstÀndigheter. Vissa fartygsbefÀl kan tillbringa tre decennier i samma rederi, seglande pÄ samma rutter. Men det Àr alldeles uppenbart för lÀsaren av Utan omsvep att Christer Ericsson inte tillhörde denna kategori. BerÀttelsen om hur det unga sjöbefÀlet observerade att containrarna hanterades pÄ ett klumpigt sÀtt Àr ofta Ätergiven. LikasÄ historien om hur oförstÄende Stena var (enligt Christer Ericsson) nÀr man stÀlldes inför förslaget om billigare och bÀttre lösningar med surrningar.
Christer Ericsson verkar redan frÄn början ha haft större planer Àn surrningar, en ambition som bolagets namn antyder. Han observerade att trebokstavskombinationer tycktes klinga bra i containerbranschen och dessutom tedde de sig synnerligen lÀmpliga pÄ rederiflaggor. DÀr fanns ics och acl .
Christer Ericsson petade in sin tredje initial: J för Jan. DĂ€rför fick logotypen â den rederiflagga som Ă€nnu oförĂ€ndrad finns pĂ„ villan vid HögĂ„splatsen â tre bokstĂ€ver: jce .
Christer Ericssons berÀttelser om dessa pionjÀrÄr Àr fÀrgstarka. Och jce har en fÀrgstark historia. PÄ bevarade fotografier framtrÀder Christer Ericsson gÀrna i blÄstÀll. Det var vÀl en lÀtt överdrift, men ingen historieförfalskning. Skalan var
liten i början. I memoarboken beskriver Ericsson hur han söker en tillverkare för surrningarna. Han fann Birger Ekströms mekaniska verkstad i Skillingaryd. Ericsson framhÄller uppskattande om Birger Ekström att denne pÄ fritiden arbetade som utkastare i Folkets hus. Via samarbetet med Birger Ekström inleddes ocksÄ vad som förefaller vara en livslÄng och allmÀnt god tilltro till smÄlÀnningar i allmÀnhet.
Birger Ekström tillverkade surrningarna som skulle hÄlla containrarna pÄ plats. Vinschen kostade 18 kronor och 40 öre. Surrningarna kostade 12 kronor. Förpackningen kostade 1 krona. Den totala kostnaden var lÀgre Àn 40 kronor.
Christer Ericsson vÀnde sig sedan till olika containerföretag och erbjöd dessa nya och effektiva surrningsanordningar för 267 kronor. Eller snarare: 267 kronor och 45 öre. De 45 örena, förklarar Ericsson förtjust i memoarboken, förmedlar en för köparen allmÀnt tilltalande bild av noggrannhet och omsorg om kostnader.
Detta Àr ett knep av samma kaliber som manövern med tjugofemöringarna, som Christer Ericsson anvÀnde sig av som tidningsförsÀljare.
NÄgra norska redare, skriver han uppskattande, bjöd pÄ getostsmörgÄs under förhandlingarna. Av detta skÀl erhöll de rabatt. Getosten uppfattades som ett uttryck för ett ekonomiskt sinnelag. Eftersom Christer Ericsson inte hade tagit patent pÄ surrningsanordningarna, en av fÄ saker som han sedermera uttryckte Änger över, dök konkurrenter upp, vilket gjorde att lönsamheten minskade. (Surrningsanordningsbolaget sÄldes i slutet av 1970-talet till Christer Ericssons bror Sven-Olow Ericsson som sedan drev det vidare i mÄnga Är under namnet Cargo Safe.)
I telexsammanhang betraktades bolagsnamnet Container Safe J C Ericsson AB som alltför bökigt. Det Ă€r lite oklart vem som vid vilken telexapparat förkortade det otympliga namnet till âConsafeâ.
RABATT MED GETOST
< Christer Ericsson, huvudÀgare i bolagen Consafe och Philipsons, poserar pÄ huven till sin nya Mercedes Benz 500. Bakom den lÀtt franska parkeringen pÄ sniskan i Stigbergsliden syns entrén till Consafes dÄvarande huvudkontor, belÀget i den anrika Henriksbergsbyggnaden.
> Att placera Consafes kontor i Henriksberg var ett smart val av Christer. DÀrmed markerade uppstickaren JCE banden till den göteborgska varvs och sjöfartstraditionen. Consafe lÀmnade lokalerna efter konkursen 1985. Bilden togs Är 1983.
Consafe var ett rubrikvÀnligt bolagsnamn. Det började dyka upp i tidningsspalterna under första halvÄret 1977. Ty dÄ fanns det anledning att skriva om Consafe.
âPAPPA
PRATADE ALLTID AFFĂRER MED MIGâ
Hur upplevde Hampus Ericsson dessa pionjĂ€rĂ„r hos jce ? Jag ringer honom. Det Ă€r en tisdag pĂ„ hösten 2021. Han sitter i bilen pĂ„ vĂ€g till Uddevalla, eftersom jce pĂ„ 2020-talet har planer pĂ„ att bekosta och utveckla en vandringsled och ett naturskyddsomrĂ„de i Uddevalla tillsammans med kommunen. Hampus Ericsson Ă€r denna tisdag inte pĂ„ vĂ€g för att övertyga finansiĂ€rer, banker eller styrelseledamöter. I dag ska han beveka politiker och tjĂ€nstemĂ€n. Medan Hampus Ericsson far upp genom regndiset lĂ€ngs kusten pratar vi om Consafeepoken. Det ser ut som en tanke. Uddevalla var en av de stĂ€der vars 1970- och 80-tal kom att prĂ€glas av Consafes plattformsprojekt. Varven i Göteborg rĂ€ckte inte. Hampus Ericsson Ă€r född Ă„r 1972. Han första minnen av jce och Consafe Ă€r av naturliga skĂ€l otydliga. Det mĂ€rkliga Ă€r hur tidiga dessa minnen trots allt Ă€r. Hampus Ericsson minns hur pappa Christer promenerade ivĂ€g tidigt pĂ„ morgonen â alltid i kostym och slips, alltid med en brun lĂ€derportfölj. Innan Hampus Ericsson var tio Ă„r gammal fick han inblickar i en vĂ€rld som fĂ„ â om ens nĂ„gra âbarn brukar ana.
â Pappa pratade alltid affĂ€rer med mig. NĂ€r jag var liten och vi var ute och seglade berĂ€ttade han om kontrakten för bostadsplattformarna eller om det var nĂ„gra förhandlingar som inte gick som han tĂ€nkt sig. Han pratade taktik och affĂ€rer. Och nĂ€r det var dags att börsintroducera Consafe 1984 fick han massor av brev, handskrivna och maskinskrivna. De var frĂ„n mĂ€nniskor som ville teckna aktier. DĂ„ satt
< Christer Ericssons memoarer Utan omsvepâMitt berikande liv med Consafe Han berĂ€ttade ocksĂ„ om livet och karriĂ€ren ett sommarprat i Sveriges Radio Ă„r 2006.
> En femĂ„rig Hampus styr Vagabond familjens segelbĂ„t. âPappa pratade alltid affĂ€rer med mig. NĂ€r jag var liten och vi var ute och seglade berĂ€ttade han om kontrakten för bostadsplattformarna eller om det var nĂ„gra förhandlingar som inte gick som han tĂ€nkt sig.â
han och lÀste breven högt för mig. Breven, som var fulla av beundran och vÀrme, gjorde honom glad och Consafe blev en riktig folkaktie. Faktiskt blev det Sveriges mest övertecknade aktie, ett rekord som höll sig fram till det glada sekelskiftet och it-hysterin.
â Sedan minns jag att mamma, min syster och jag följde med pĂ„ resor. Det var inga charterresor direkt, men vi flög alltid ekonomiklass. Det var affĂ€rsresor för Consafe. Det kunde vara Mexiko, Chile, Skottland eller Norge. PĂ„ den tiden hade entreprenörer mycket fler resdagar Ă€n i dag. Det var konstiga och spĂ€nnande semestrar. Och antagligen, inser man som vuxen, var de ocksĂ„ lĂ€rorika.
CONTAINERKNEPEN
NĂ€r Christer Ericsson i memoarboken Utan omsvep berĂ€ttar om Consafes expansiva 1970-tal ter sig utvecklingen frĂ„n surrningar till bostadsplattformar nĂ€stintill oundviklig. Det var den uppenbarligen inte â för Consafe var trots allt ensamt om sin vĂ€g.
Men nÀr Christer Ericsson beskriver hur han rÄkade bli sittande pÄ en flygplats och dÀr luslÀste tidningarna i jakt pÄ annonser om begagnade containrar, fÄr han det att lÄta som en fullstÀndigt naturlig aktivitet. Han insÄg att det fanns en marknad för begagnade containrar.
DÀrmed vidgade jce verksamheten frÄn surrningar för containrar till sjÀlva containrarna.
En dag observerade Christer Ericsson att nÄgra gubbar hade inrett en liten raststuga i en container pÄ verkstadsgÄrden.
Det fanns antagligen containrar med fyra fÀllstolar och en kaffebryggare pÄ varenda lastterminal i hela vÀrlden.
< Bostadsplattformen Safe Jasminia har lĂ€mnat torrdockan pĂ„ Götaverken Arendal. Ăverdelen Ă€r Ă€nnu inte fĂ€rdigstĂ€lld. Ă ret Ă€r 1982 och Consafe har gett de krisdrabbade göteborgska varven nytt hopp.
< Ă r 1984 köpte JCE bolaget Philipsons. Philipsons var bland annat generalagent för bilmĂ€rkena MercedesÂBenz och Nissan och hade mĂ„nga decennier en sĂ€rstĂ€llning bland svenska bilĂ„terförsĂ€ljare. Sedermera lĂ„g Philipsontransaktionen till grund för dagens JCE.
Men Christer Ericsson var den ende som drog slutsatser om denna observation. Han insÄg att det borde gÄ att inreda containrar i stor skala. NÄgra Är senare utvecklade och Àgde Consafe bostadsplattformar baserade pÄ det containermodulsystem som kallades Modul80. Consafe Engineering (varav Burntisland Fabrications var en del, ett bolag som vi Äterkommer till) skulle med tiden bidra till att bygga över 20 000 sÀngplatser som hamnade pÄ oljefÀlt runt om i vÀrlden. Consafe Engineering blev vÀrldsledande.
Consafe satte fart pÄ mÄnga delar av Sverige. En del av modulerna tillverkades till exempel hos Emtunga pÄ VaraslÀtten.
Sedd i det perspektivet ter sig vĂ€gen frĂ„n surrningar till bostadsplattformar och âsedermera â flytande eller modulbyggda hotell sjĂ€lvklar.
Men det var alltsÄ bara Christer Ericsson som sÄg denna möjlighet att storskaligt anvÀnda containrar till annat Àn att lasta i.
Christer Ericsson framstĂ€ller i memoarboken och intervjuer gĂ€rna sig sjĂ€lv som en försiktig och sparsam general. Han bodde pĂ„ FrĂ€lsningsarmĂ©ns hotell nĂ€r han var pĂ„ tjĂ€nsteresa och han lĂ„ter nĂ€rmast urskuldande nĂ€r han berĂ€ttar att familjen flyttat till gĂ„rden Ăsterbodarne utanför AlingsĂ„s. Dessa berĂ€ttelser hade vĂ€l bara till hĂ€lften tĂ€ckning i verkligheten. Christer Ericsson hade som privatperson inga svĂ„righeter att unna sig livets goda. Men han hade insett signalvĂ€rdet av att framstĂ„ som ekonomisk â och i detta avseende anas inspiration sĂ„vĂ€l frĂ„n Ingvar Kamprad som frĂ„n de norska redarna och deras getostsmörgĂ„sar.
Det finns ingen anledning att betvivla historierna om FrÀlsningsarmén och getostsmörgÄsarna till lunch med norska storredare.
Men som entreprenör och affÀrsman var Christer Ericsson ingen försiktig kapten.
FRU PHILIPSONS STĂVLAR
Med lĂ€tt hand â nĂ€rmast pĂ„ anekdotisk nivĂ„ â berĂ€ttar Christer Ericsson i sin bok ocksĂ„ om en manöver som befann sig mycket lĂ„ngt bort frĂ„n bostadsplattformar och surrningar. Det Ă€r en affĂ€r som av samtiden tycks ha betraktats som nĂ€stintill kuriös, men som med facit i hand blev mycket viktig för jce, förvĂ€rvet av Philipsons.
BilĂ„terförsĂ€ljningskedjan Philipsons var i slutet av 1970-talet ett sjĂ€lvspelande men inte helt vĂ€lstĂ€mt piano â en brokig koncern som inte enbart sĂ„lde Mercedes utan ocksĂ„ drev hotell. Grundaren Gunnar Philipson hade avlidit Ă„r 1970. Ănkan MĂ€rta Philipson hade i flera Ă„r försökt sĂ€lja bolaget, utan att hitta nĂ„gon köpare som hon var riktigt nöjd med. Hon tycks ha blivit charmerad av den trevlige och munvige sjökapten Ericsson frĂ„n Göteborg. Han fick köpa Philipsons. Ett förtjusande avsnitt i Utan omsvep beskriver nĂ€r de ska Ă€ta middag pĂ„ OperakĂ€llaren för att fira att affĂ€ren Ă€r klar. Fru Philipson â som vid denna tidpunkt var Sveriges högst taxerade privatperson och prĂ€glad av en drottninglik framtoning â var bekymrad över att hennes stövlar (troligen föga folkliga) inte lĂ€mpade sig för ett besök pĂ„ OperakĂ€llaren. LĂ€saren av Utan omsvep konstaterar en smula i marginalen â intill historien om fru Philipson och stövlarna â att Christer Ericsson dĂ€rmed skaffade sig ytterligare ett heltidsarbete. Bolaget Philipsons var inget lĂ€ttskött pastorat.
Man kan ocksÄ konstatera att affÀren med Philipson Àr den enda som Christer Ericsson sjÀlv beskriver som ett klipp. Annars Àr boken full av invÀndningar mot klippmentalitet. Ericsson Àr mÄn om att framhÄlla sig sjÀlv som entreprenör och utvecklare.
Men Philipsons â som Christer Ericsson effektiviserade med nĂ„gra raska Alexanderhugg â sĂ„g han sjĂ€lv som en snabb och lysande affĂ€r. En del av vinsten investerades i lĂ„ngsiktiga projekt. Vissa av dem prĂ€glar jce Ă€nnu pĂ„ 2020-talet. Philipsons rensades fermt. Den enda trĂ„kiga detaljen var att fru Philipson blev sĂ„ rasande nĂ€r
»JCE EXPANDERADE I EN OMVĂRLD
SOM PĂ 1970-TALET HADE FĂRĂNDRATS I GRUNDEN. DET
GĂLLDE BĂ DE GĂTEBORG OCH
DEN GLOBALA MARKNADEN.«
< Denna flygbild visar Götaverken Ă„r 1971. Fotografiets intryck av vitalitet Ă€r delvis missvisande â bakom kulisserna var varvets situation problematisk.
> Philipsons huvudkontor i Stockholm pĂ„ en odaterad bild. Gunnar Philipson blev Ă„r 1931 generalagent för DaimlerÂBenz i Sverige. Efter Gunnar Philipsons död Ă„r 1970 Ă€rvdes imperiet av hans Ă€nka MĂ€rta Philipson.
hon pĂ„ avstĂ„nd betraktade Ericssons hantering av det som varit hennes vördnadsbjudande â men aningen ineffektiva â koncern, att hon aldrig mer ville prata med den trevlige sjökaptenen frĂ„n Göteborg.
NĂ„gra fler middagar pĂ„ OperakĂ€llaren â med eller utan stövlar â tillsammans med fru Philipson var inte aktuellt.
DET STORA VEMODET RULLAR IN I GĂTEBORG
jce expanderade i en omvÀrld som pÄ 1970-talet hade förÀndrats i grunden. Det gÀllde bÄde Göteborg och den globala marknaden.
Vi behöver ta nÄgra steg tillbaka och betrakta det landskap dÀr den unge sjökaptenen Christer hade landstigit.
Det var för det första staden Göteborg.
Göteborg var i mitten av 1970-talet en stad som hade det motigt, men som inte var van vid motgÄngar.
Göteborg hade i över hundra Är upplevt en exempellös expansion och framgÄng. BefolkningstillvÀxten hade katapulterats. De smÄ landsortsgrannarna, till exempel VÀstra Frölunda och Angered-Bergum, hade mer eller mindre frivilligt lÄtit sig uppslukas av den vÀxande storstaden. 1950- och 60-talens energiska stadsplanerare förberedde sig pÄ att Göteborg skulle vara en miljonstad pÄ 1970-talet. Göteborgarna var vana vid att ha de bÀsta fotbollslagen och industrier som var nationella stoltheter: skf och Volvo.
Som frĂ€msta symbol för denna expansiva stad vid havet fanns allt som var knutet till sjöfarten: hamnen, rederierna och â framför allt â de mĂ€ktiga skeppsvarven Götaverken, Eriksberg och Lindholmen.
» INGENSTANS HADE SCEN-
FĂRĂNDRINGEN VARIT SNABBARE
OCH MER SKRĂMMANDE FĂR
GĂTEBORGARNA ĂN NĂR DET
GĂLLDE DE STORA SKEPPSVARVEN
ERIKSBERG OCH GĂTAVERKEN.«
BÄde Götaverken och Eriksberg förekom regelbundet pÄ den internationella pressens topplistor över vÀrldens största skeppsvarv. Vid nÄgra magiska tillfÀllen var Götaverken rentav störst i vÀrlden.
Men i mitten av 1970-talet hade denna vackra och fÀrgstarka tavla av Göteborg börjat flagna betÀnkligt.
BefolkningstillvÀxten avstannade. Den magnifikt anlagda förstaden Angered, som skulle hysa bortÄt hundratusen göteborgare och tÀnktes bli en symbol för den vÀldiga och nya metropolen Göteborg, blev inte alls vad stadsplanerarna hade tÀnkt sig. IstÀllet för stadskÀnsla uppstod ödsliga förstÀder som snart började komma i vanrykte och med bekymrade blickar skulle betraktas som miljonprogramsomrÄden i behov av sÀrskilda omsorger.
Redarfamiljen Broström â som inofficiellt betraktades som Göteborgs kungliga dynasti â hade fĂ„tt se sitt kungarike implodera. Svenska Amerika Linien hade, trots desperata anstrĂ€ngningar med tv i varje hytt, tvingats lĂ€gga ner verksamheten Ă„r 1975. Ty pĂ„ 1970-talet var det inte mĂ„nga som ville ta sjövĂ€gen mellan Göteborg och New York.
BlÄvitt hade rentav Äkt ur Allsvenskan.
VĂ€rlden tedde sig plötsligt â ur göteborgarnas perspektiv â besvĂ€rande kall och frĂ€mmande. Inget var lĂ€ngre riktigt sĂ„ trevligt som det brukade vara.
Det var inte mÄnga göteborgska aktörer som trivdes bra i denna nya vÀrld.
Ett lysande undantag var det nya bolaget jce , mer kÀnt som Consafe, lett av den unge, rubrikvÀnlige och fÀrgstarke kapten Ericsson.
I slutet av 1970-talet tycks det rentav ha varit en betydande andel göteborgare som var av uppfattningen att Consafe skulle ârĂ€ddaâ Göteborg. Det hade att göra med en gammal göteborgsk sjĂ€lvbild: skeppsbyggarstaden.
FöregĂ„ende uppslag: VĂ„rvintern 1978. Safe Astoria vĂ€xer fram i Cityvarvets flytdocka. Bygget av Safe Astoria utgjorde det första stora steget nĂ€r det gĂ€llde förverkligandet av Consafes sedermera vĂ€rldsledande floatelidĂ©. Genomslaget blev sĂ„ starkt att offshorebranschens historia kan sĂ€gas bestĂ„ av ett âföre Safe Astoriaâ och ett âefter Safe Astoriaâ. Consafe gjorde att Götaverken Arendal hade fortsatt sysselsĂ€ttning medan andra varv runt om vĂ€rlden var i kris. Under Rolf Bergstrands ledning transformerades Götaverken Arendal för att kunna bygga bostadsplattformar.
< Bilden Ă€r tagen mitten av 1980Âtalet, antagligen i samband med Safe Regalias invigning. Det Ă€r en form av salut (i avsaknad av kanoner) att köra igĂ„ng alla brandsprutor pĂ„ ett skepp eller en plattform.
KOLOSSERNA VACKLAR
Ingenstans hade scenförÀndringen varit snabbare och mer skrÀmmande för göteborgarna Àn nÀr det gÀllde de stora skeppsvarven Eriksberg och Götaverken.
Visserligen hade nÄgra illavarslande tecken anats pÄ 1960-talet, men dessa problem tycktes snarare handla om att Göta Àlv var sÄ smal att varven inte kunde leverera tillrÀckligt stora fartyg. Götaverken hade tidigt försökt lösa detta genom att investera i en ny anlÀggning vid Arendal. Eriksbergsvarvet försökte möta samma utveckling i slutet pÄ 1960-talet genom att investera i en nÀstan 80 meter hög bockkran som under bragdartade omstÀndigheter baxades rÀtt mellan bergklackarna pÄ Hisingsstranden.
BÄda dessa besvÀr var inledningsvis i grunden smickrande för den göteborgska sjÀlvidentiteten: det handlade om att vÀrlden ville ha mer tonnage frÄn Göteborg, inte mindre. Dessutom var Göteborgsvarven vana vid tillfÀlliga svackor. NÀr fartygskonjunkturen vek i slutet av 1960-talet var oron först inte sÄ stor. Varven fortsatte ungefÀr som vanligt, planerade att investera sig ur krisen och rÀknade med att bestÀllningarna skulle Äterkomma.
Men det gjorde de inte.
För de göteborgare som förstrött lĂ€ste tidningarnas ekonomisidor (som i 1970talets gryning kallades handelsspalter) mĂ„ste utvecklingen ha tett sig blixtsnabb och chockartad. Ena dagen var Götaverken vĂ€rldsledande. NĂ€sta dag â i princip â kunde lĂ€sarna inhĂ€mta att Götaverken var konkursmĂ€ssigt.
Chocken var sÄ stor att det tog mÄnga Är innan göteborgarna vande sig vid att de göteborgska varven inte lÀngre var störst i vÀrlden.
DÀremot fanns de enorma anlÀggningarna kvar pÄ Hisingsstranden. Ingenjörerna fanns kvar. Varvsarbetare i vÀrldsklass fanns kvar.
» CHRISTER ERICSSONS FĂRMĂ GA
ATT SE MĂJLIGHETERNA LEDDE
1976 TILL BESTĂLLNINGEN AV EN
SENSATIONELL INNOVATION â
< Kontrollrum ombord pĂ„ en oljeplattform âtroligen för dykeriverksamhet. Att dyka djupare Ă€n 100 meter vid en oljeplattform kallas mĂ€ttnadsdyk och Ă€r förenat med stora risker. Dykarna mĂ„ste ibland stanna i tryckkammare flera dygn för att kunna tryckutjĂ€mna sĂ€kert.
I ett försök att rĂ€dda nĂ„got övertog staten Götaverken och Eriksberg. DĂ€rmed fortsatte en dominoeffekt som ter sig uppenbar för eftervĂ€rlden, men dĂ€r aktörerna i princip blev spelets fĂ„ngar â för de bestĂ€llarstöd som skulle rĂ€dda varven, ledde i förlĂ€ngningen till mer tonnage. Och tonnageökningen bidrog i sin tur till att sĂ€nka rederierna. Exempel pĂ„ svenska rederier som drogs ned i denna malström av marknadskrafter och vĂ€lmenande statliga stödĂ„tgĂ€rder var SalĂ©ninvest, Transatlantic, Johnson Line och Svenska Amerika Linien.
Slutligen bör ocksÄ nÄgra ord sÀgas om de stora internationella trenderna. Det skulle bÀra alltför lÄngt frÄn huvudspÄret i denna berÀttelse att teckna hela det globala perspektivet, men den viktigaste faktorn bör trots allt nÀmnas: oljepriset. Det steg med 3 000 procent under 1970-talet, eller uttryckt i absoluta tal: frÄn 1,39 dollar per fat Är 1971 till 40 dollar per fat Är 1980.
Oljeprisökningen ledde till att kostnadskrÀvande oljeborrplattformar i Nordsjön och andra offshoremiljöer plötsligt blev lönsamma för oljebolagen.
Det skapade möjligheter för Consafe.
Och plötsligt sÄg allt inte lika mörkt ut för Göteborg.
CONSAFES FOLKHEM OCH DEN GRĂNA BADHUSVĂ GEN
Den internationella offshorebranschen var lÀnge outvecklad. Det mest akuta var arbetsmiljön för dykarna, som inledningsvis inte alls var rustade eller utbildade för att klara kylan och djupen vid mÄnga av oljefÀlten i Nordsjön. Dödstalen var förfÀrande. Enligt vissa kÀllor dog var femte dykare under pionjÀrÄren pÄ 1960-talet, antingen av dykarsjuka eller av att de helt enkelt frös ihjÀl. FörhÄllandena var kÀrva Àven för annan personal. Sjösjukan var ett stÀndigt problem.
HÀri ligger mycket av förklaringen till att Consafe sÄ snabbt kunde nÄ en vÀrldsledande position nÀr det gÀller service- och bostadsplattformar: behovet av bÀttre förhÄllanden och praktiska lösningar för att kunna arbeta och underhÄlla olje- och gasinstallationerna till havs var enormt.
Christer Ericssons förmĂ„ga att se dessa möjligheter ledde 1976 till den i svensk sjöfartsnĂ€ring historiska bestĂ€llningen av en sensationell innovation â en bostadsplattform eller, som det kom att kallas, floatel. Denna typ av specialfartyg kunde utföra underhĂ„llsarbete till havs, för den globala oljebranschen. Consafes första floatel byggdes pĂ„ Cityvarvet i Göteborg. PĂ„ typiskt Christer Ericsson-manĂ©r hade det första konceptet skisserats pĂ„ en servett under en arbetslunch.
Plattformens namn var Safe Astoria. Den förÀndrade för alltid premisserna i offshorebranschen, sÄ pass att det kan sÀgas finnas ett före och ett efter Safe Astoria I de gamla varvshistoriska bildarkiven finns en serie underbara interiörfotografier frÄn Consafes bostadsplattformar som frÄn slutet av 1970-talet byggdes pÄ Götaverken Arendal. För nutidens betraktare skildrar dessa bilder inte enbart en för tiden toppmodern affÀrsidé.
De ger ocksÄ en nÀstan rörande bild av svenska kulörer och stÀmningar runt Är 1980: orange och lÀttavtorkade ytor, brunrutiga vaxdukar, rostfritt stÄl.
Kanske mest uppseendevĂ€ckande Ă€r den centralt placerade, enorma grĂ„gröna badhusvĂ„gen som enligt ryktet inte enbart anvĂ€ndes för att vĂ€ga bagage. Arbetsledningen lĂ€r Ă€ven ha bedrivit in- och utvĂ€gning av personalen. Detta tycks ha ett visst samband med den förstklassiga restaurangen. PĂ„ Consafes service- och bostadsplattformar förekom nĂ€mligen fenomenet âNordsjömuskelâ, vilket var ett finkĂ€nsligt sĂ€tt att formulera att personalen blev för tjock.
> Komforten var med tidens mÄtt sensationellt hög pÄ Consafes bostadsplattformar. TrÀningslokaler för personalen var en sjÀlvklarhet. Det var viktigt att hÄlla kroppen i form.
Kanske var det för att kompensera ryktena om Nordsjömuskeln som fotografen ocksÄ vinnlade sig om att fotografera bordtennisbord och plattformsarbetare som flitigt satt pÄ trÀningscykel.
Det fanns restaurang, omklÀdningsrum, trÀningsanlÀggningar, biograf och samlingslokaler pÄ Consafes plattformar.
Bilderna frÄn restaurangen prÀglas av rostfritt stÄl, orange plastbrickor och en kock i kockmössa. PÄ en bild sitter nÄgra rufsiga mÀn vid ett av restaurangborden.
De Àr iklÀdda overaller med Consafes flagga pÄ ryggen. HjÀlmarna ligger pÄ bordet. Vaxduken Àr brunrutig. Stolarna Àr stÄl och brunt. Buffémöbeln Àr stÄl och brunt.
Dörren Àr stÄl och brunt. Tavlorna pÄ vÀggarna gÄr i brunt och orange. I bakgrunden stÄr en orange stol.
En bild frĂ„n det vĂ€ldiga duschrummet â dĂ€r en naken rumpa sticker fram i högerkanten â visar samma kolorit. Det enda som inte gĂ„r i brunt, orange och stĂ„l Ă€r en ytterst liten, mörkblĂ„ badhandduk.
Hallen har ett utstrÀckt orange linoleumgolv. Bruna, kantiga konstlÀdersoffor stÄr grupperade utmed vÀggarna.
Och pĂ„ vĂ€ggen hĂ€nger stora fotoreproduktioner med naturmotiv. Solen silar mellan trĂ€dstammarna. Kanske var det en psykologiskt skarpsinnig pĂ„minnelse om livet pĂ„ land â eller ocksĂ„ var det helt enkelt Christer Ericssons naturintresse som prĂ€glade detaljen.
Viktigast var naturligtvis de ConsafeblĂ„ containerbaserade modulhytterna âsjĂ€lva hjĂ€rtat i Christer Ericssons kommersiella idĂ©.
Standarden var â för sin tid â sensationellt hög: endast tvĂ„ personer i varje hytt, kaptener och högre befĂ€l hade rentav enskilda krypin. Det fanns till och med stĂ€dpersonal pĂ„ plattformen.
< Consafehytten var som ett litet och enkelt, men bekvÀmt, hotellrum. Allt i tidsenliga fÀrger och material.
I Riggbyggarna â en stor och brokig entusiastbok om offshoreepoken pĂ„ Götaverken Arendal â finns ett stĂ€mningsfullt fotografi frĂ„n en hytt. En vĂ€lkammad man i tvĂ€rrandig lĂ„ngĂ€rmsskjorta lĂ€ser en veckotidning. GlasögonbĂ„garna Ă€r tidsenligt stora (de pĂ„minner en smula om Christer Ericssons glasögon). Ett silverne digitalur anas pĂ„ vĂ€nster handled. Och runt denna riggbyggare utbreder sig Consafehytten i all sin funktionella effektivitet. Det Ă€r stĂ„lrörsstolar och stĂ„lrörsbord med laminatskiva. En beige telefon hĂ€nger pĂ„ vĂ€ggen. I den rundade fönsterventilen anas ett blekt solljus. Gardinerna Ă€r gulrandiga och sĂ€ngarna prydligt bĂ€ddade med yllefiltar. Det kan inte förvĂ„na en nutida betraktare att de enda barn som Ă€r synliga i âRiggbyggarbokenâ â detta bokmonument över ett stycke svensk industrihistoria â Ă€r Hampus Ericsson och lillasyster Fabienne.
JĂTTARNA I SNĂN
Den författare som bĂ€ttre Ă€n nĂ„gon annan â med den auktoritet som bara det sjĂ€lvupplevda kan ge â har skildrat tillvaron pĂ„ Götaverken Arendal, Ă€r Göteborgsförfattaren Aino Trosell. Hon arbetade som svetsare i början av 1970-talet. Hennes skildringar ger en aning om stĂ€mningarna nĂ€r Consafes bostadsplattformar byggdes:
âMorgondagen kommer överhuvudtaget inte att kunna leva sig in i slitet pĂ„ varven.
Ă andra sidan kommer de kanske heller aldrig att fĂ„ uppleva nĂ€rheten till sĂ„ mĂ„nga mĂ€nniskor, dagligen, spĂ€nnande möten som satte fĂ€rg pĂ„ tillvaron.â
Utöver denna skildring i ord finns Ätskilliga skildringar i bild. Det finns ett par flygbilder tagna under denna offshoreepokens guldÄlder i Göteborg. En visar Safe Astoria i Cityvarvets docka. Bilden Àr inte daterad men den skulle kunna vara tagen
> Christer Ericsson strĂ„lar av sjĂ€lvförtroende pĂ„ denna bild som troligen Ă€r tagen början av 1985. bakgrunden syns Arendal â det göteborgska varv som oftast fick Consafes stora uppdrag.
< NÀrbild pÄ en ankarvinsch frÄn en av bostadsplattformarna. Safe Regalia hade exempelvis Ätta ankare utöver dynamisk positionering. Att ankra en bostadsplattform krÀver enorma förberedelser och specialfartyg. Det gÀller att hamna rÀtt, pÄ botten finns det gott om rörledningar och anordningar.
> Bostadsplattformar hade generellt stor brandslÀckningsförmÄga för att kunna assistera vid eventuella olyckor.
vÄrvintern 1977. Ett tunt lager snö har fallit, hjulspÄr och byggbrÄte framtrÀder som svarta streck. Varvsarbetarna Àr nÀstan osynliga i sin litenhet. Safe Astorias dimensioner framstÄr som gigantiska. Bygget mÄste ha upplevts som en sensation.
En annan odaterad flygbild Àr tagen nÄgra Är senare, nÀr Götaverken Arendal hade fÄtt Consafes stora offshoreuppdrag. Den vÀldiga kontorsbyggnaden pÄ Arendal ter sig blygsam intill den halvbyggda plattformen. Det Àr en vÀrld för jÀttar, dÀr jÀttefartygen och plattformarna vÀxer fram sida vid sida, dÀr de orange kranarna framstÄr som enorma betande djur.
Aino Trosells bild skulle kunna kompletteras av skeppsbyggnadsingenjören Magnus Engströms minnen frÄn denna storhetstid i den göteborgska industrihistorien. Han anstÀlldes pÄ Consafe Engineering Är 1981 och arbetade sedan i mÄnga Är pÄ olika centrala befattningar inom jce , bland annat pÄ Consafe Engineering, Good Morning Hotels och Consafe Offshore. Han minns frÄn det tidiga 1980-talet ett offensivt Consafe, fullt av entreprenörsanda och framtidstro.
â Det var en expansiv tid som banade vĂ€g för mycket. jce hade en central roll nĂ€r det gĂ€llde att behĂ„lla Göteborgs position som innovationsstad.
âVI MĂ STE VILJA FĂRĂNDRASâ
Vad finns kvar av allt detta hos jce i dag? Jag passar pÄ att stÀlla just den frÄgan i telefon den dÀr tisdagen nÀr Hampus Ericsson sitter i bilen pÄ vÀg till Uddevallas politiker, pÄ fÀrden lÀngs de grÄa bumlingar och dyningar som utgör BohuslÀn, det vill sÀga kungariket Sveriges möte med VÀsterhavet och resten av vÀrlden.
Det har varit ett ganska lÄngt telefonsamtal. Hampus Ericsson har svarat eftersinnande. Ibland har han bett att fÄ Äterkomma med svar en annan dag. Han
»JCE HADE EN CENTRAL ROLL NĂR DET GĂLLDE ATT BEHĂ LLA GĂTEBORGS POSITION SOM
INNOVATIONSSTAD.«
FöregÄende uppslag: Bostadsplattformen
Safe Jasminia sjösattes Är 1982 och Àr hÀr pÄ vÀg att bogseras ut frÄn varvet pÄ Götaverken för en provtur.
> Förutom bostadsplattformar konstruerades Àven dykarklockor till de dykare som jobbade pÄ djup över 100 meter. HÀr inne stannade de ibland i flera dygn under arbetet.
förhastar sig ogÀrna. Det verkar inte ligga i hans natur att yttra sig snabbt i otrÀngt mÄl. Men pÄ denna frÄga om vad 2020-talets och 1970-talets jce har gemensamt svarar han omedelbart:
â FörĂ€ndring.
Jag ber honom utveckla svaret.
â Ja, det Ă€r till exempel dĂ€rför jag Ă€r pĂ„ vĂ€g upp till Uddevalla för att prata om utvecklingen av en vandringsled och ett naturskydd pĂ„ familjens marker. Och det Ă€r dĂ€rför vi pĂ„ jce tar hĂ„llbarhetsfrĂ„gorna pĂ„ största allvar och jag vill hĂ€vda att det Ă€r en del av hur vi alltid har tĂ€nkt, trots att begreppet hĂ„llbarhet inte ens existerade pĂ„ 1970-talet. Att vi Ă€r förĂ€ndringsbenĂ€gna. Att vi mĂ„ste vara det. Vi mĂ„ste hitta nya branscher, vi mĂ„ste anpassa oss till nya förutsĂ€ttningar. Det Ă€r viljan och förmĂ„gan att förĂ€ndras, den Ă€r ⊠den Ă€r âŠ
Ja, vad Àr den?
Det brusar i telefonlinjen mellan Göteborg och Uddevallatrakten.
â Den Ă€r jce:s sjĂ€l.
JULTOMTEN FINNS â OCH HAN HETER ERICSSON
Krönikören Torsten PetrĂ©s spalt i gt av den 12 december 1979 fĂ„ngar den uppskruvade â nĂ€stintill desperat hurtiga â stĂ€mningen och den tilltro som fĂ€stes vid Christer Ericsson och Consafe.
âTĂ€nd ett ljus för Christer, vĂ„r jultomte, som samtidigt rĂ€ddat Göteborgs Ă€ra.
Skulle stapelstaden Göteborg med bĂ„tbyggeri vid sina Ă€lvstrĂ€nder sen hedenhös â hĂ€r byggde vikingarna sina skepp â bli utan varvsindustri?
» PLATTFORMSBYGGENA Mà STE
BETECKNAS SOM EN AV DE STĂRSTA INGENJĂRSBEDRIFTERNA
I SVERIGES INDUSTRIHISTORIA.«
Vi som vuxit upp med nithamrarnas sÄng och svetslÄgornas sken frÄn varven vid Àlven har nÀrts av en dov förbittring över nedklassningen av Göteborg som Sveriges ledande varvsstad. Skulle en lysande skeppsbyggarepok vara till Ànda?
SÄ kommer Christer med bestÀllningar som hÄller produktionen igÄng och en skicklig arbetarstam samman.
VÀnta bara, ljusa tider ska randas. Det kommer Äter att byggas fartyg vid Arendal. Bostonrapporten om nedskrotningen av Göteborgsvarven visade sig vara en Bostonvals.
PĂ„ julafton höjer vi en mummaskĂ„l för jultomten Christer och hans vackra Lucia Miriam.â
Det var mĂ„hĂ€nda en spalt i glöggfryntligaste laget. Men nĂ„got lĂ„g det faktiskt i uppfattningen att Christer Ericsson var jultomten. Offshoreindustrin framstod under andra halvan av 1970-talet alltmer som den svenska varvsnĂ€ringens hopp. Consafe blev â efter det inledande bygget pĂ„ Cityvarvet â den i sĂ€rklass viktigaste uppdragsgivaren till Götaverken Arendal. Fram till 1985 bestĂ€llde Consafe Ă„tta plattformar av Arendal. De flesta var bostadsplattformar â fyra av dem av amerikansk Pacesetterdesign â men det viktigaste för den göteborgska varvsnĂ€ringen var naturligtvis att ett par plattformar var designade och konstruerade av Götaverken Arendals ingenjörer. Det var en prestation som gav Götaverken Arendal chansen att Ă„ter konkurrera i den internationella tekniska frontlinjen. TvĂ„ av bostadsplattformarna var av ren Götaverkskonstruktion och design, liksom tvĂ„ dykeri- och serviceplattformar.
Plattformsbyggena mÄste betecknas som en av de största ingenjörsbedrifterna i Sveriges industrihistoria.
Det finns gott om fascinerande fotografier frÄn dessa de göteborgska skeppsvarvens sista storhetstid. SjösÀttningarna och provkörningarna dokumenterades ofta
< Ett sĂ„ kallat coastel â det vill sĂ€ga ett kustnĂ€ra flytande hotell. Detta lĂ„g i Mexikanska golfen utanför Mexicos kust.
»
I LUGNARE VATTEN ANVĂNDER VI EN ANNAN VARIANT PĂ SAMMA
TEMA
â COASTEL.«
av flygfotografer. NĂ€r Consafes plattformar bogserades ut ur Ă€lvmynningen var det ett imponerande evenemang som lockade nyfikna göteborgare till strĂ€nderna. Dimensionerna var nĂ€stan ofattbara; det var som om ett stycke av sjĂ€lva staden slĂ€pades till sjöss. Consafeplattformarna var ingenjörs- och hantverksmĂ€ssiga mĂ€sterverk, med kranar, gang ways och helikopterplatta. Och naturligtvis prĂ€glades de av Consafes Unique Selling Point â containermodulerna.
Ibland var provkörningarna ofattbart strapatsbetonade; nÀr dykeri- och serviceplattformen Safe Karinia skulle levereras till Consafe 1983 krÀvde testerna av dykarklockan ett vattendjup pÄ 450 meter. Följaktligen mÄste provturen gÄ frÄn Götaverken till norska kusten.
âKAN UTVECKLAS TILL FLYTANDE LYXHOTELLâ
Hur sĂ„g Consafe ut frĂ„n toppen av denna första framgĂ„ngsvĂ„g och vilket perspektiv hade kapten Ericsson sjĂ€lv vid denna tidpunkt? För att fĂ„ svar pĂ„ dessa frĂ„gor finns faktiskt en mer samtida kĂ€lla Ă€n memoarboken Utan omsvep att tillgĂ„. I jce:s arkiv pĂ„ HögĂ„splatsen â intill den gamla vinkĂ€llaren â finns ett opublicerat maskinskrivet manuskript, med Christer Ericssons handskrivna korrigeringar. Dokumentet som bĂ€r titeln Utkast: manus â broschyr Consafe Ă€r daterat den 29 oktober 1984.
Det Àr en glad entreprenör som tar till orda.
NĂ€r Christer Ericsson denna höstdag 1984 sĂ€tter papperet i skrivmaskinen Ă€r omsĂ€ttningen cirka en miljard kronor. Utöver huvudkontoret i Göteborg har Consafe elva kontor utomlands. Bolaget Ă€r noterat pĂ„ Stockholmsbörsen och betraktas som en riktig âfolkaktieâ. Christer Ericsson Ă€ger sjĂ€lv 60 procent av bolaget.
< PÄ bilden, tagen Göteborg 1983, ser vi Christer Ericsson tillsammans med Pehr
G Gyllenhammar, vd för Volvo, kung Carl XVI Gustaf samt statsminister Olof Palme.
> Del av Consafes ledningsgrupp bestÄende av, frÄn vÀnster: Robert Göthman (vd Consafe Engineering), Rune Ljung (vice vd och finansdirektör Consafe), Christer Ericsson (arbetande styrelseordförande och huvudÀgare Consafe) och Lars G Larsson (extern vd Consafe). Bilden Àr tagen cirka 1983 Christer Ericssons arbetsrum pÄ Henriksberg.
I nĂ„gra komprimerade rader sammanfattar han framgĂ„ngssagan Consafe â den unika affĂ€rsidĂ©n och framtidsplanerna. Samtidigt tecknar han ett sorglöst snabbportrĂ€tt av offshorebranschen som helhet:
âFörst letar man under havsbotten efter olja och gas. Denna fas pĂ„gĂ„r i kanske 1â3 Ă„r. NĂ€r man sedan gjort fyndigheter görs en konstruktion pĂ„ land, en fast installation, som sedan sĂ€tts ut i Nordsjön, Mexikanska Gulfen, Arabiska Gulfen, eller nĂ„gon annan plats dĂ€r man hittat olja. Det tar sedan 1â2 Ă„r att bygga upp den fasta konstruktionen. NĂ€r detta pĂ„gĂ„r behövs bostĂ€der och arbetsdĂ€ck för plattformsjobbarna. I det lĂ€get kan nĂ„got av Consafes floatel, flytande hotell, ta sig till platsen med eget maskineri och ligga intill den fasta installationen under konstruktionsskedet.â
âI lugnare vatten anvĂ€nder vi en annan variant pĂ„ samma tema â coastel. Det Ă€r en prĂ„m med bostĂ€der och arbetsdĂ€ck. Den kan ligga pĂ„ redden eller vid kaj och kan vara tillfĂ€llig bostad för 600 personer. Consafe har 3 coastel. TĂ€nker man vidare i de hĂ€r banorna kan det utvecklas till ett flytande lyxhotell. En annan tankegĂ„ng har resulterat i ett tĂ€nkt projekt med flytande sjukhus.â
âJAG FICK VĂNNER FĂR LIVETâ
Den uppmÀrksamme lÀsaren har naturligtvis redan noterat att en kÀlla till jce :s historia hittills har saknats i skildringen. Det Àr dags att slÀppa in Christers fru Miriam Ericsson. Ingen levande person Àr bÀttre lÀmpad att beskriva jce :s tidiga utveckling. SkÀlet Àr mycket enkelt: hon var en del av denna utveckling. Miriam Ericsson har minnen av Christer Ericssons entreprenörskap som kan hÀnföras till tiden innan företaget jce överhuvudtaget existerade i formell mening.
»I NĂ GRA KOMPRIMERADE RADER SAMMANFATTAR HAN FRAMGĂ NGSSAGAN CONSAFE â DEN UNIKA AFFĂRSIDĂN OCH FRAMTIDSPLANERNA.«
< Miriam och Christer Ericsson pÄ en odaterad bild (troligen cirka 1980). Christer bÀr sin reservofficersuniform. Miriam har en vacker aftonklÀnning och handskar.
> Pressklipp frĂ„n 1980Âtalet. LĂ„ngsiktighet var en integrerad del av JCE redan pĂ„ Christers tid.
â Christer var född entreprenör. Han hade alltid Ă€lskat att göra affĂ€rer och nĂ€r han Ă€nnu var styrman pĂ„ Stena importerade han bĂ„de bilar och cyklar. Jag gjorde Ă„tskilliga resor tillsammans med Christer till Tyskland och Danmark.
NÀr sedan Christer gjorde sina observationer av klumpiga jÀrnkÀttingar och istÀllet lÀt ta fram och tillverka surrningar, var det inledningsvis Miriam som fick hÄlla igÄng affÀrerna de veckor Christer Ericsson var till sjöss med Stena. De bodde i ett hus pÄ Kanotgatan 7 i LÄngedrag. Kontor och bostad lÄg i sjÀlva huset. Lagret med surrningar fanns i kÀllaren.
â SĂ„ jag stod i kĂ€llaren och packade surrningar till olika kunder. Sedan Ă„kte jag ut till kunderna och levererade. De veckor dĂ„ Christer var hemma hjĂ€lptes vi Ă„t. Samtidigt passade han ocksĂ„ pĂ„ att renovera huset. Han var vĂ€ldigt hĂ€ndig.
â Sedan vĂ€xte det ju. Men det tĂ€nkte man inte sĂ„ mycket pĂ„. Vi var liksom mitt i det. Efter ett tag började vi handla med begagnade containrar och dĂ„ stod jag ute i GrĂ„bo och mĂ„lade dem. Det gick vĂ€ldigt bra att sĂ€lja begagnade containrar.
SjösÀttningarna frÄn Consafeperioden minns hon som lÄngstrÀckta och roliga men rÀtt arbetskrÀvande evenemang.
â I praktiken tog det flera dagar. Det kunde vara smokingmiddag kvĂ€llen före dopet. Och det skulle vara damprogram dĂ€r gĂ€sterna visades runt i Göteborg. Och det kunde vara övernattningar och besök pĂ„ Ăsterbodarne. DĂ€r hade jag ansvar för all representation. Och sedan, pĂ„ sjĂ€lva sjösĂ€ttningsdagen, var det ju dopet och visningen och lunchen. Och barnen som alltid tyckte att det var jobbigt att de mĂ„ste vara finklĂ€dda. Och den stora middagen. DĂ„ kunde inte barnen vara med. Men jag var vĂ€l alltid yngst pĂ„ middagarna. Av det skĂ€let fick jag dansa vĂ€ldigt mycket. DĂ„ var vi runt 40 Ă„r sĂ„ vi var ju vĂ€ldigt unga, Christer och jag.
» AFFĂRERNA FĂRDE OSS
TILL FANTASTISKA PLATSER
MED INTRESSANTA OCH
TREVLIGA MĂNNISKOR.
JAG FICK VĂNNER FĂR LIVET.«
< Christer Ericsson i arbetsrummet pÄ Henriksberg med utsikt och kontroll över varvsomrÄdet Göteborg. Bilden Àr tagen i februari 1983.
Familjen Ericsson var lokala celebriteter i Göteborg, men Miriam Ericsson kan inte minnas att hon nÄgon gÄng kÀnde att uppmÀrksamheten var besvÀrande:
â Det har faktiskt alltid varit vĂ€ldigt lugnt. Det var inte sĂ„ att vi sprang pĂ„ kĂ€ndisfester.
Miriam sĂ€ger sjĂ€lv att hon efter ett par Ă„r blev âhemmafruâ. Det fĂ„r sĂ€gas vara en sanning med modifikation eftersom hon fortfarande ansvarade för i princip all representation.
â Sedan var vi ocksĂ„ mycket pĂ„ resande fot, hela familjen. Eftersom det varken fanns mejl eller videomöten pĂ„ 1970- och 80-talen innebar det mycket resande nĂ€r man skulle förhandla kontrakt. Och det var hĂ€rligt att komma till exempelvis Mexiko och Chile. AffĂ€rerna förde oss till fantastiska platser med intressanta och trevliga mĂ€nniskor. Jag fick vĂ€nner för livet.
AFFĂRSVĂRLDENS OMEDVETNA SPĂ DOM
Det godmodiga tonfallet i Christer Ericssons manuskript ansluter sig till de glada stĂ€mningarna i den analys som nĂ„gra Ă„r tidigare â den 18 mars 1981 â hade publicerats i tidskriften AffĂ€rsvĂ€rlden:
âNy jĂ€tte vĂ€xer fram â Consafe har försprĂ„ng och miljardinvesterar. Genom skickligt timade bestĂ€llningar och nytĂ€nkande har det lilla offshore-företaget Consafe skaffat sig ett ekonomiskt och tekniskt försprĂ„ng pĂ„ marknaden för bostadsplattformar. PĂ„ tre Ă„r har bolaget byggt upp ett eget kapital pĂ„ ca 300 mkr. Nu har man fĂ„tt tid att hitta lösningar pĂ„ morgondagens problem. Investeringsplanerna ligger i miljardklassen.â
Faktum Àr att AffÀrsvÀrldens analytiker nÀstan lÀt mer optimistiska Àn Christer sjÀlv.
âDet Ă€r svĂ„rt att pĂ„ ett realistiskt sĂ€tt mĂ„la upp en finansiell hotbild för Consafe.
De dolda reserverna i bostadsplattformarna Ă€r sĂ„ stora (och stiger ytterligare nĂ€r de sista tre bestĂ€llningarna levereras 1982) att marknadsvĂ€rdena knappast kan förvĂ€ntas falla sĂ„ snabbt och sĂ„ kraftigt att Consafe fĂ„r problem med sin balansrĂ€kning.â
Den enda lilla invÀndningen gÀller Consafes likviditet:
âAmorteringarna ligger i Ă„r kring 40â50 mkr och kostnadsrĂ€ntorna pĂ„ ungefĂ€r lika mycket. Likvida medel i storleken 15â20 mkr förefaller i minsta laget i detta sammanhang.
Skulle Consafe, mot förmodan, fĂ„ problem med ett eller flera av sina kontrakt pĂ„ plattformar kan situationen bli olustig.â
Med facit i hand ter sig den lilla reservationen â vĂ€l dold i textmassorna â nĂ€stan kusligt trĂ€ffsĂ€ker. Situationen skulle mycket riktigt sĂ„ smĂ„ningom bli olustig.
FRĂ N 0 TILL 300 MILJONER
HÀr finns det ocksÄ skÀl för 2020-talets betraktare att stanna upp ett ögonblick och sammanfattningsvis betrakta de konkreta utvecklingsstegen under jce :s första Är.
Det Àr en kronologi som visar ett bolag i oavbruten rörelse:
1971: Surrningsremmar för containrar introduceras.
1973: Consafe börjar sÀlja containrar.
1974: Containrar börjar anvÀndas som bostadsmoduler enligt Modul80-systemet.
1975: Consafe hyr ut plattformar till borrplatser i Mellanöstern och Nordsjön.
< Christer Ericsson vid en presskonferens i september 1985 i samband med förhandlingar för att försöka rÀdda Consafe.
1977: Consafe bestĂ€ller Safe Astoria, ocksĂ„ kallat âvĂ€rldens första flytande hotellâ.
1978: Utlandskontor öppnas i London och Stavanger.
1978â1981: Kontinuerliga bestĂ€llningar av bostads- och serviceenheter, framför allt pĂ„ Götaverken Arendal i Göteborg. Consafe öppnar kontor i bland annat Houston, Aberdeen, Mexico City, Singapore och Rio de Janeiro. Volvo köper 30 procent av Consafe.
Men den siffra som tydligast visar Consafes utveckling Àr omsÀttningen.
1972 var omsÀttningen en dryg miljon kronor.
1981 var den 300 miljoner.
1984 var den cirka en miljard. Samma Är noterades Consafe pÄ Stockholmsbörsen.
Consafe var pĂ„ vĂ€g att bli ett storföretag â nĂ€stintill en nationell angelĂ€genhet.
Peter Kjörling, som 1977 anstÀlldes som Consafes första skeppsbyggnadsingenjör, minns att det eventuellt formalistiska allvar som kunde förmodas följa av en sÄdan upphöjelse knappast var nÄgot som anammades av Christer Ericsson. Sjökaptenen gillade fortfarande att skjuta frÄn höften. Skeppsbyggnadsingenjören Kjörling sÀger:
â Det hĂ€nde att Christer gjorde upp stora kund- och varvskontrakt pĂ„ en pappersservett, och sedan stĂ€ngde affĂ€ren med en handskakning.
Kjörlings bild av Christer Ericsson delas av norrmannen Reidar Lund som arbetade med Consafe frÄn slutet av 1970-talet (och sedermera, runt sekelskiftet, som vd och styrelseordförande vid nÄgra av jce :s offshoreprojekt):
â Han var en man som jobbade otroligt hĂ„rt och han förvĂ€ntade sig att alla i hans omgivning skulle ge allt. Han drev allting ensam med en minimal organisation.
»VI SATT OCH VĂNTADE I BILEN.
DET VAR VARMT OCH VI VILLE Ă KA
TILL MARSTRAND. MEN NĂR PAPPA
KOM UT FRĂ N KONTORET VAR HAN
GRà I ANSIKTET. HELT GRà .«
DEN LĂNGSTA DAGEN
Hampus Ericsson kommer aldrig att glömma lördagen den 8 juni 1985.
Inte heller Christer Ericsson glömde den nÄgonsin.
Lördagsförmiddagen beskrivs sĂ„ ingĂ„ende i memoarboken Utan omsvep att den nĂ€stan gĂ„r att rekonstruera minut för minut. Det var inledningsvis semesterstĂ€mning. Hela familjen â Christer, Miriam, Hampus och Fabienne â satt i bilen pĂ„ vĂ€g frĂ„n hemmet i Ăsterbodarne till sommarstĂ€llet pĂ„ Klöverön utanför Marstrand.
Hampus var tolv Ă„r gammal, Fabienne var elva. PĂ„ vĂ€gen skulle Christer som hastigast kila in pĂ„ Consafes kontor â belĂ€get i Henriksbergsbyggnaden vid Stigbergsliden â för att se om det hade kommit in nĂ„gra telex.
Han beskriver i Utan omsvep att han lyckades avstyra att Hampus och Fabienne följde med in för att förse sig med pennor och radergummin i kontorsförrÄdet.
Efter ett par minuter kom Christer tillbaka till bilen.
Efter nÀstan fyrtio Är minns Hampus detta ögonblick med glasklar skÀrpa.
â Vi satt och vĂ€ntade i bilen. Det var varmt och vi ville Ă„ka till Marstrand. Men nĂ€r pappa kom ut frĂ„n kontoret var han grĂ„ i ansiktet. Helt grĂ„.
Det som hade intrÀffat var att Mobil Oil Canada hade skickat ett telex och sagt upp kontraktet för plattformen Safe Gothia. Detta telex var början pÄ den Consafekris som slutade med konkurs tre mÄnader senare, den 10 september.
Det ter sig för eftervÀrlden inte glasklart vad som egentligen hÀnde. Framför allt Àr det inte lÀtt för en utomstÄende betraktare att avgöra vems fel det var att ett bolag
â som vid börsintroduktionen 1984 kontrollerade vĂ€rldens största flotta av bostadsplattformar och hade ett börsvĂ€rde pĂ„ 1,5 miljard â Ă„ret dĂ€rpĂ„ begĂ€rdes i konkurs.
OvedersÀgliga omstÀndigheter Àr att Consafe, framför allt till följd av sjunkande oljepriser, förlorade nÄgra stora uthyrningskontrakt. Vissa fÀlt var helt enkelt inte
< Consafes och Christer Ericssons kamp för att rÀdda Consafe var en följetong pressen under Äret 1985.
> TvĂ„ legendariska göteborgska nĂ€ringslivsprofiler pĂ„ sprĂ„ng. Christer Ericsson och Sverker Albrektson â som vid denna tidpunkt var Consafes affĂ€rsutvecklingschef och medlem av koncernledningen â pĂ„ vĂ€g till en förhandling med Svenska Varv juli 1985.
lĂ€ngre lönsamma att exploatera. Bostadsplattformarna behövdes inte. Situationen förvĂ€rrades successivt under sensommaren och hösten. Christer Ericsson betonar i memoarerna vad han betraktar som allmĂ€n oginhet frĂ„n svenska staten â Consafes största lĂ„ngivare.
Det Àr bara pÄ en punkt som Christers och Hampus minnesbilder skiljer sig Ät nÀr det gÀller den ödesdigra lördagen den 8 juni 1985. Christer Ericsson skriver i memoarerna att han trots allt tog semester resten av dagen, om Àn i dyster stÀmning.
Hampus Ericssons minnesbild Àr annorlunda.
â Vi Ă„kte hem till Ăsterbodarne och han började jobba direkt.
DIREKTĂRERNA TAR TĂ GET
I ett större perspektiv Àr en skillnad mellan far och son Ericsson alldeles uppenbar för betraktaren. Christer var mycket engagerad och oavbrutet synlig i debatten.
Hampus Àr ocksÄ mycket engagerad, men han undviker att synas i debatten.
En orsak till att Christer Ericssons memoarbok Utan omsvep sĂ„lde bra nĂ€r den kom ut Ă„r 1987, var att den Ă€r frejdigt och ogenerat ideologisk, nĂ€stintill politisk. Det Ă€r en rolig och orĂ€dd bok som inte Ă€r lĂ€tt att genrebestĂ€mma. Den hymlar inte med att den Ă€r en sluggande partsinlaga. Och trots att författaren Ă€r ganska frikostig med dagsedlarna Ă€r det lĂ€tt att kĂ€nna sympati med kapten Ericsson. Han Ă€r till exempel hela tiden mĂ„n om att framstĂ„ som företagare och inte som âklippareâ.
Han uttrycker dÀrutöver en allmÀn skepsis mot aktiehandel som skulle glatt mÄngen röd debattör. Men sedan vore det slut med en sÄdan eventuellt ömsesidig förstÄelse, för Christer Ericsson rÀds inte för att uttrycka allmÀnborgerliga Äsikter som i historiens ljus inte ter sig sÀrskilt uppseendevÀckande, men som uppfattades
< Den stora demonstrationen mot löntagarfonderna Stockholm oktober 1983 pĂ„verkade opinionen â och fick nog en del politiker att börja vackla om löntagarfondernas vara eller inte vara.
> Pressfotograferna följde med pĂ„ tĂ„get frĂ„n Göteborg till demonstrationen i Stockholm. Texten pĂ„ skylten lyder: âConsafe riggar utan fonderâ.
som kontroversiella â för att inte sĂ€ga konfrontativa â i det tidiga 1980-talets svenska politiska landskap.
Det som framför allt gjorde honom kĂ€nd var engagemanget i 4 oktober-rörelsen mot löntagarfonder. Det socialdemokratiska projektet med löntagarfonder â vars avsikt var att pĂ„ sikt kraftigt förskjuta maktbalansen i det svenska nĂ€ringslivet âimploderade sĂ„ smĂ„ningom. I början av 1980-talet upplevdes det emellertid som ett direkt hot av mĂ„nga företagare.
Ett skÀl till att 4 oktober-rörelsen fick sÄ starkt genomslag var att den för tv-publik och tidningslÀsare tedde sig som en oerhört sÀllsam typ av folkrörelse. Demonstrationer hade i hundra Är genomförts av den vÀnstra politiska halvan med udden mot den högra politiska halvan. Utmed denna skala förekom en nÀstintill oÀndlig mÀngd variationer. Dock var det etablerade vÀnster-höger-perspektivet i princip aldrig ifrÄgasatt, bortsett frÄn mindre manifestationer i politikens extrema utmarker.
Med 4 oktober-rörelsen protesterade tusentals svenska företagare mot en socialdemokratisk politik som de upplevde som orĂ€ttvis och konfiskatorisk. Direktörer som Christer Ericsson â mĂ€nniskor som dagligen styrde över tusentals mĂ€nniskors arbete â blev plötsligt synliga med plakat pĂ„ gatorna.
Inledningsvis tedde det sig mest kuriöst: direktörer pÄ marsch.
Men löntagarfondernas föresprĂ„kare underskattade grovt 4 oktober-rörelsen, för nĂ€r press- och tv-bilder frĂ„n manifestationerna dök upp blev det ocksĂ„ mycket tydligt att den typiska svenska företagaren inte alls motsvarade karikatyren av feta grosshandlartyper. De var hĂ„rt arbetande medborgare. I historiens ljus â och pĂ„ lĂ€ngre sikt â blev 4 oktober-rörelsens bidrag att synliggöra en gestalt som periodvis fĂ„tt verka nĂ€stintill i osynlighet: entreprenören.
»I HISTORIENS LJUS â OCH PĂ
LĂNGRE SIKT â BLEV 4 OKTOBER-
RĂRELSENS BIDRAG ATT SYNLIG -
GĂRA EN GESTALT SOM PERIODVIS FĂ TT VERKA NĂSTINTILL I
OSYNLIGHET: ENTREPRENĂREN.«
NÀr Christer Ericsson tog tÄget till Stockholm i oktober 1983, och dÀrtill deltog i direktsÀnda tv-debatter, banade han vÀg för en förÀndring som fortfarande Àr synlig.
âJAG ĂR RĂTT EFTERTĂNKSAM AV MIGâ
För den industrihistoriskt intresserade göteborgaren ligger en historisk parallell nĂ€ra till hands: jĂ€mförelsen mellan familjen Keiller â Götaverkens grundlĂ€ggare â och familjen Ericsson. I bĂ„da fallen var den inledande fadersgestalten en temperamentsfull nytĂ€nkare. Alexander Keiller sĂ„g den industriella revolutionens möjligheter i Göteborg i mitten av 1800-talet. Han var en genial ingenjörspersonlighet och en mycket skicklig entreprenör. Men Alexander Keiller var ocksĂ„ en risktagare. Han spelade högt. Ibland förlorade han stort. Det var först sedan sonen David Keiller hade tagit över som familjen Keiller pĂ„ allvar kunde konsolidera sin stĂ€llning. Detta arbete skedde tĂ„lmodigt och metodiskt â det pĂ„gick i decennier â och bidrog starkt till att pĂ„ sikt göra Götaverken till ett av vĂ€rldens ledande skeppsvarv och Göteborg till en av vĂ€rldens ledande varvsstĂ€der. Sonen David Keiller var en mindre eldfĂ€ngd personlighet Ă€n Alexander Keiller. Fadersgestalten kunde understundom te sig som en bufflig gambler.
Sonen hade en förvaltande personlighet, försiktigare, kanske kunde han rentav betraktas som en eftertĂ€nksam kamrer â men han fick saker gjorda.
Framför allt fick han saker gjorda pĂ„ Norra Ălvstranden, till exempel i de trakter dĂ€r jce-bolaget Semcon pĂ„ 2000-talet har sitt huvudkontor.
För den historiskt intresserade göteborgaren Àr det svÄrt att frigöra sig frÄn denna jÀmförelse nÀr den andra generationen Ericsson urskuldande sÀger:
â Jag Ă€r rĂ€tt eftertĂ€nksam av mig.
> Fabienne Ericsson med mamma Miriam Ericsson vid dopet av bostadsplattformen Safe Astoria.
NĂ€sta uppslag: Familjen Ericsson pĂ„ segelbĂ„ten Vagabond i Marstrand i mitten av 1970Âtalet. Bilden Ă€r tagen av en pressfotograf som behövde en bild av en flytvĂ€stbĂ€rande familj och av en slump fann familjen Ericsson. FlytvĂ€st var inte en sjĂ€lvklarhet pĂ„ 1970Âtalet sĂ„ fotografen kan eventuellt ha behövt leta efter motivet en stund. I dag Ă€ger familjen Ericsson sjösĂ€kerhetsföretaget Baltic.
âJAG MĂ STE HA STRUMPBYXOR MED GULDTRĂ DARâ
LĂ„t oss ocksĂ„ för ett ögonblick Ă„tervĂ€nda till det andra barnet pĂ„ sjösĂ€ttningsbilden frĂ„n 1980 (se sidan 23) â den sexĂ„riga flickan med flĂ€tor och storrutig halsduk.
Fabienne Ericsson, född 1974, Ă€r fjorton mĂ„nader yngre Ă€n Hampus. Ăven hon har ljusa minnen av 1970- och 80-talen â och Ă€ven hon minns sjösĂ€ttningarna som underbara men lĂ€tt obegripliga evenemang som krĂ€vde underliga klĂ€der.
â Framför allt minns jag en gĂ„ng nĂ€r jag mĂ„ste ha strumpbyxor med guldtrĂ„dar och hĂ„rda skor. Jag tyckte att de var obekvĂ€ma. Men det var ocksĂ„ vĂ€ldigt spĂ€nnande. Det var fullt av snĂ€lla mĂ€nniskor. Det var stora dessertbord. Vi visades runt pĂ„ bostadsplattformarna. Jag fick titta pĂ„ maskiner och tryckkammare. Jag minns att det var vĂ€ldigt roligt, men jag minns ocksĂ„ att jag inte tyckte att det var nĂ„got sĂ€rskilt konstigt. Det var helt enkelt vad pappa jobbade med. Min bĂ€sta kompis i AlingsĂ„s hade en pappa som jobbade pĂ„ bank. Jag tĂ€nkte mig att det var vĂ€ldigt fint, mycket finare Ă€n pappas jobb. Jag tĂ€nkte inte att det var nĂ„got sĂ€rskilt att ha en pappa som byggde bostadsplattformar.
Fabienne Ericsson minns ocksÄ Christer Ericsson som en vÀldigt nÀrvarande pappa, nÀr han var hemma.
â Han var borta ofta, men nĂ€r han vĂ€l var hemma hade han tid. Han var rolig och uppfinningsrik. Vi snickrade och var ute i skogen. Det dröjde lĂ€nge innan jag förstod att han var ganska kĂ€nd. Och inte heller förstod jag som barn att han tjĂ€nade mycket pengar pĂ„ sina företag. Vi levde vanligen ett rĂ€tt stillsamt och oglamoröst liv, det fanns liksom inte sĂ„ mycket annat att göra Ă€n att vara ute i naturen i Ăsterbodarne. Och nĂ€r vi gjorde resor Ă„kte vi alltid i ekonomiklass.
â Jag minns ocksĂ„ att pappa nĂ€stan alltid var pĂ„ gott humör och att han hade ett slags jĂ€klaranamma. En gĂ„ng hade det varit jordbĂ€vning i Chile och ett hus
»JAG MINNS OCKSà ATT PAPPA
NĂSTAN ALLTID VAR PĂ GOTT
HUMĂR OCH ATT HAN HADE ETT SLAGS JĂKLARANAMMA.«
som han Àgde hade strukit med. Efter tre dygn var han igÄng med att planera ett nytt hus.
Naturintresset har alltid funnits hos hela familjen Ericsson.
â Vi var vĂ€ldigt mycket ute i naturen. Jag fick min första hĂ€st nĂ€r jag var fyra Ă„r.
En underbar och envis liten en, vid namn Knasten. Han blev 38 Är, sÄ Àven mina barn har ridit honom. Jag tror inte att sÄ mÄnga hÀstar har blivit Àldre Àn sÄ.
EN ENTREPRENĂR SER SIG OMKRING
Det finns grĂ€nser hos alla företag som har en lĂ„ng historia. Stora hĂ€ndelser. Ett före och ett efter. Ett stort förvĂ€rv, ett samgĂ„ende, en rekonstruktion. NĂ€r det gĂ€ller jce kan Consafes konkursansökan i september Ă„r 1985 i förstone te sig som en skarp grĂ€ns, men egentligen Ă€r grĂ€nsen inte sĂ€rskilt tydlig. I ett visst perspektiv ter den sig inte som en grĂ€ns alls. Consafekonkursen var en smĂ€ll för jce , men ingen knockout. Ăgandet i Philipsons var en god kompensation och företagsgruppen var redan dĂ„ diversifierad. Christer började sĂ„ledes ingalunda frĂ„n noll. Han fortsatte. Det ter sig för eftervĂ€rlden lite oklart exakt hur Christer Ericsson personligen hanterade Consafekonkursen. Fabienne Ericsson tycker sig minnas att han var tĂ€mligen samlad. Hampus Ericsson tycker sig minnas att fadern blev tyst och inbunden under en kortare tid innan han tog nya krafttag och gick vidare med nya idĂ©er.
NÄgon annan har sagt: han skakade av sig Consafes konkurs som en blöt schÀfer skakar av sig sjövatten.
Men likvĂ€l var det nĂ„got som intrĂ€ffade. Christer Ericsson klev â tillfĂ€lligt â ur sjösĂ€ttningarnas och tv-soffornas rampljus. Han antogs vara detroniserad. Det var han pĂ„ intet vis. Men efter Consafes konkurs â nĂ€r dammet och krutröken hade
< Good MorningÂhotellet Lerum med sin karaktĂ€ristiska tupp toppen av tornet. Byggnaden ritades av en dĂ„ rĂ€tt okĂ€nd Gert WingĂ„rdh. Good Morning Hotels grundades av JCE 1989 och fanns som mest pĂ„ 23 orter Norden.
blĂ„st undan â gjorde han det han var van vid att göra, det som han i sjĂ€lva verket hade börjat med redan i slutet av 1960-talet. Det som fick honom att sluta allianser med sega smĂ„lĂ€nningar eller annonsera pĂ„ mĂ„fĂ„ efter containrar till salu. Han gjorde det som mĂ„nga goda entreprenörer gör. Han sĂ„g sig omkring.
VAR ĂR BUBBELPOOLEN?
PÄ Landsarkivet i Göteborg finns en omfattande serie tidningsklipp om Christer Ericsson och jce under andra halvan av 1980-talet. Via de lÀngre intervjuerna gÄr det att följa jce :s nystart efter Consafekonkursen.
Den 11 september 1988 publicerade Göteborgs-Posten en lĂ€ngre text â skriven av ekonomireportern PĂ€r DĂŒsing â dĂ€r Christer Ericsson berĂ€ttade om den nya internationella inriktningen. Det handlade mycket om hotell och bostĂ€der, eller om hotell pĂ„ prĂ„mar. Hotell pĂ„ prĂ„mar â det var alltsĂ„ den gamla bostadsplattformsidĂ©n som hade utvecklats. Hösten 1988 togs första spadtaget, i Jönköping, för jce :s landbaserade minihotell: God Morgon Sverige-hotellen. (En för nutida betraktare kuriös detalj Ă€r förresten att God Morgon-hotellen ritades av Gert WingĂ„rdh som i intervjuer lĂ„ngt senare har framhĂ„llit att hotellen Ă€r det projekt han Ă€r minst stolt över. Men det var ju ingen tvekan om att hotellens egensinniga design var ett starkt igenkĂ€nningsmĂ€rke pĂ„ varje ort dĂ€r de etablerades.)
Hotellen var, kan man sÀga, bostadsplattforms- och prÄmhotellsidén som flyttat upp pÄ land.
Tanken, berÀttade Christer Ericsson, var att varje hotell skulle kunna drivas med sju anstÀllda.
»
GOD MORGON - HOTELLEN RITADES
AV GERT WINGĂ RDH SOM I INTERVJUER LĂ NGT SENARE HAR FRAMHĂ LLIT ATT
HOTELLEN
ĂR DET PROJEKT HAN ĂR
MINST STOLT ĂVER.«
Christer Ericsson sade i samma intervju att jce hade gjort framstötar i Mexiko och Brasilien, men besvĂ€rats av korruptionen. IstĂ€llet hade jce köpt skog i Chile. Han framhöll rentav att han var âoerhört förĂ€lskad i Chileâ. Det var en typ av uttalanden som han sedermera kom att fĂ„ viss kritik för eftersom Chile var en diktatur. Men han svarade â och dĂ€rvid gav historien honom rĂ€tt â att han betraktade sina investeringar som mer bestĂ€ndiga Ă€n regimen.
MĂ„let, enligt gp -intervjun, var att i Chile bygga en hel infrastruktur med âplantskola, sĂ„gverk, hus och möbelindustriâ.
jce gick ocksĂ„ in i den chilenska fiskeindustrin som delĂ€gare i bolaget Sunnan, vilket hade sju fartyg. De svenska storköken, framhöll kapten Ericsson, kunde nu köpa antarktiska fiskar som âAntarktisk kummelâ, âKingclipâ och âQueenâ. (Med facit i hand kan man konstatera att satsningen pĂ„ Sunnan inte lyckades. Fisken maldes istĂ€llet ner till djurfoder. Christer Ericsson sĂ„g detta som slöseri med fin matfisk och lĂ€mnade fiskeribranschen. I dag skulle manövern, att lĂ€mna ett sĂ„dant bolag, ha kallats ett hĂ„llbart beslut.)
SkĂ€let till engagemanget i Chile â men det stod inte i gp -intervjun â var i hög grad vĂ€nskapen med den göteborgska frukthandlarfamiljen Larsson. Dess medlemmar missade aldrig en chans att upplysa Christer Ericsson om hur fantastiskt landet Chile var. Framför allt talade familjen Larsson sig varm för alla trevliga mĂ€nniskor i Chile. (PĂ„ en resa med familjen Larsson fick förresten Christer Ericsson kontakt med Francisco Olivos. Det mötet prĂ€glar jce Ă€nnu pĂ„ 2020-talet.)
För eftervÀrlden ter sig naturligtvis kombinationen av kontinuitet och förÀndring intressant.
Det fanns ett sjÀlvklart och praktiskt samband mellan containrar, bostadsplatt-
> Det flytande hotellet Astoria klarade resan till Sverige â till olyckskorparnas förvĂ„ning. Bilden Ă€r tagen 2022 Göteborgs hamn. I dag har detta flytande hotell andra Ă€gare.
formar och God Morgon Sverige-hotellen. Det var containeridén som oavbrutet transformerades.
God Morgon Sverige-hotellen skulle snart byta namn till Good Morning Hotels. Den internationella hotellmarknaden skulle bli mer lĂ€tthanterlig med ett engelskt klingande namn. Dessutom hade Sveriges Television â som producerade tvprogrammet God morgon Sverige med Lennart Hyland som programledare âprotesterat.
Med facit i hand kan det konstateras att namnbytet gagnade hotellkedjan.
Den 17 februari 1991 intervjuades Christer Ericsson i kvÀllstidningen gt .
Det fanns dĂ„ fem Good Morning-hotell â i Jönköping, Ărebro, Lerum, Mölndal och Lund.
Christer Ericsson röjde enorma ambitioner: inom de nĂ€rmaste Ă„ren skulle hundra hotell byggas i Sverige och utomlands. Christer betonade att det skulle saknas âbubbelpooler och pianobarerâ. Det skulle vara spartanskt och billigt. Inga restauranger skulle finnas, men det skulle gĂ„ att fĂ„ mikrovĂ„gsmat i cafeterian.
Hundra hotell blev det inte riktigt utan snarare 23. Men hotellkedjan vÀxte onekligen. En bidragande orsak till denna fina expansion var vd:n för Good Morning Hotels, Göran Nilsson. Hans vÀg in i jce fÄr betecknas som typisk för Christer Ericssons benÀgenhet att fÄ syn pÄ talanger som kom i hans vÀg. Göran Nilsson var ursprungligen vd pÄ Hotell Bore i Sundsvall. NÀr fastighetskrisen rammade hotellet, togs fastigheten över av banken, som gav Nilsson i uppdrag att hitta en köpare. DÀrmed korsades Göran Nilssons och Christer Ericssons vÀgar.
» MEN CHRISTER ERICSSON â SJĂKAPTENEN â TRODDE PĂ ASTORIAS
SJĂEGENSKAPER.
HAN TOG
PERSONLIGEN ĂVER ANSVARET.«
Med Göran Nilsson som vd â och med marknaden full av krisande hotell âgick jce och Good Morning Hotels pĂ„ shoppingrunda. Innan hotellkedjan slutligen sĂ„ldes bestod den av 23 oglamorösa men högeffektiva hotell.
NĂ€r Göran Nilsson i dag â med över tjugo Ă„rs distans â ska sammanfatta höjdpunkterna Ă€r det dock inte nĂ„got hotellköp som han hĂ„ller i ljusast minne. Det handlar istĂ€llet om den remarkabla flytten av hotellprĂ„men Astoria frĂ„n Tyskland till Göteborg. Astoria var designad som en charmig pastisch pĂ„ en AmerikabĂ„t i ungefĂ€rlig skala 1:2. TyvĂ€rr delade den inte AmerikabĂ„tarnas goda sjöegenskaper. För att försĂ€kringen skulle gĂ€lla under flytten mĂ„ste det vara kav lugnt under resan mellan Tyskland och Sverige. En pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt oroande besiktning antydde att Astoria helt enkelt skulle kunna brytas itu av vĂ„gor pĂ„ blott en halvmeter.
NÀr Göran Nilsson förstod att det tyska regelverket föreskrev att han personligen mÄste stÄ för risken vid eventuella bÀrgningsexpeditioner bleknade den garvade hotelldirektören.
Men Christer Ericsson â sjökaptenen â trodde pĂ„ Astorias sjöegenskaper. Han tog personligen över ansvaret.
â Jag fick ta nĂ„gra dagars semester, minns Göran Nilsson.
Christer Ericsson Äkte ner och tog risken. Sedan ringde han till Göran Nilsson och sa:
â Nu Ă€r jag i Göteborg med Astoria.
I samband med marknadsföringen för Good Morning Hotels â framgĂ„r det av tidningsklippen pĂ„ Landsarkivet â passade ocksĂ„ Christer Ericsson pĂ„ att visa upp sin Ă€ldsta specialkompetens: den som trummis.
HOTELLET SOM INTE GICK AV PĂ
MITTEN
»...ATT CHRISTER ERICSSON
UNDER DENNA PERIOD PRĂVADE
SIG FRAM, TESTADE OLIKA
HATTAR FĂR ATT SE VILKA
SOM PASSADE.«
MUSIKERN CHRISTER ERICSSON
jce anvĂ€nde sig 1991 av funksaxofonisten Maceo Parkers band för att marknadsföra hotellen. Christer Ericsson hade kontaktat bandet pĂ„ inrĂ„dan av vĂ€nnen Harald Ekman som haft med sig en skiva pĂ„ en gemensam segling. Som av en lycklig tillfĂ€llighet behövde Maceo Parkers band pĂ„ denna SverigeturnĂ© emellanĂ„t förstĂ€rkning av en bra trummis. Den gamle batteristen Christer Ericsson fick sĂ„lunda plötsligt sin tonĂ„rsdröm uppfylld. Han spelade med ett professionellt amerikanskt band â men kanske inte riktigt under de premisser som han hade förestĂ€llt sig den dag dĂ„ han mönstrade pĂ„ ett fartyg för att Ă„ka till New York och lyssna pĂ„ jazz. Nutidens lĂ€sare av dessa gamla intervjuer fĂ„r en stark kĂ€nsla av att Christer Ericsson under denna period prövade sig fram, testade olika hattar för att se vilka som passade. Det gĂ€llde inte bara affĂ€rerna utan Ă€ven sĂ€ttet att framtrĂ€da i media. En hatt av mer bokstavlig karaktĂ€r som han emellanĂ„t bar frĂ„n och med tidigt 1980-tal var jĂ€garhatten. NaturĂ€lskaren och jĂ€garen sjökapten Ericsson lĂ€t sig gĂ€rna konterfejas i vĂ€st eller grön jaktrock. Han var rentav sĂ„ jaktintresserad att han tillsammans med vĂ€nnen Anders Wall köpte den lilla vapensmedjan Caprinus i Varberg.
âPangaffĂ€r för nya radarparet.
Det nya radarparet i affĂ€rsvĂ€rlden: Anders Wall och Christer âConsafeâ Ericsson.
De Àr nyblivna Àgare i det lilla företaget Caprinus Vapen ab i Varberg.
De bĂ„da framgĂ„ngsrika direktörerna Ă€r inte pĂ„ jakt efter nĂ„got âklippâ.
Snarare har de klippt till efter att ha varit pĂ„ jakt.â
KvÀllstidningen GT, 19 nov 1983
Christer Ericsson och funksaxofonisten Maceo Parker sparkar igĂ„ng den landsomfattande turnĂ©n för Good Morning Hotels. Ă ret Ă€r 1991 och Maceo Parker hade precis lanserat skivorna Roots Revisited Moâ Roots samt Life on Planet Groove. Skivan Roots Revisited spelades dagligen hemma hos familjen Ericsson.
» CHRISTER VILLE MARKERA ATT INGEN â INTE ENS ĂGARENS SON â KUNDE RĂKNA MED NĂ GRA
OTILLBĂRLIGA FĂRMĂ NER.«
DISKRET KLIVER HAMPUS IN
Och in pĂ„ scenen â mycket diskret â klev Hampus Ericsson. De allra första framtrĂ€dandena intrĂ€ffade i slutet av 1980-talet.
I början fick han göra Ă€renden av nĂ€stintill demonstrativ springpojkskaraktĂ€r. Det Ă€r svĂ„rt att frigöra sig frĂ„n intrycket att pappa Christer ville markera att ingen â inte ens Ă€garens son â kunde rĂ€kna med nĂ„gra otillbörliga förmĂ„ner.
Det första arbetsuppdraget för jce som Hampus Ericsson utförde skedde nÀr han var arton Är. Det var Är 1990. Det var ett underbetalt och oglamoröst sommaruppdrag: en bilturné. Hampus Ericsson lÄg en sommar ute pÄ svenska vÀgar mellan SkÄne och VÀsternorrland. Bilen var strajpad med Good Morning Hotels logotyp. Vid varje betydande bensinstation eller trafikknut och i varje smÄstad med en fungerande turistbyrÄ stannade han. Han bad hövligt att fÄ deponera ett litet stÀll med broschyrer för Good Morning Hotels.
Christer Ericsson var glad över att sonen och medarbetaren var billig i drift, men skickade ocksÄ med en förmaning: Hampus fick under inga omstÀndigheter bötfÀllas för fortkörning. Bilen bar Good Morning Hotels logotyp. Buskörning skulle vara skadligt för varumÀrket.
En annan sommar stod Hampus Ericsson och kompisen Hjalte Wiberg och rev ut all inredning pÄ Good Morning Hotels hotellprÄm Astoria Astoria hade bogserats upp frÄn Stralsund för att renoveras i sin nya hemmahamn Göteborg. Hampus och Hjalte var billiga i drift. Ingen sÀkerhetsutrustning hade de. BÄten lÄg pÄ ett varv vid Hisingsstranden. Mattor och paneler var fastlimmade. Hampus och Hjalte Wiberg slet med hammare och kofot. Hampus sÀger i dag att han över ett kvartssekel senare fortfarande kan frammana minnet av dammet i nÀsborrarna.
Med 2020-talets glasögon Àr det sjÀlvfallet lÀtt att se det anekdotiska vÀrdet i att
FöregÄende uppslag: Hampus och Christer Ericsson fotograferades pÄ JCE:s kontor i Lerum samband med en intervju för tidningen AffÀrsvÀrlden Är 2001.
< Hampus Ericsson som vĂ€rnpliktig pĂ„ minfartyget HMS Ălvsborg. Bilden togs i Karlskrona under 1992 Ă„rs Tall Ships Race. Systern Fabienne var pĂ„ besök.
> Hampus Ericsson seglade Är 1989 pÄ HMS Gladan i Tall Ships Race. BesÀttningen embarkerade i Karlskrona, Bilden Àr tagen La Coruña (Spanien).
Hampus Ericsson nÄgon gÄng i mitten av 1990-talet naturligtvis arbetade pÄ Good Morning-hotellet bredvid à by Travbana i Mölndal. Det var i sin containerliknande framtoning en nÀstan provocerande torftig byggnad, liksom utkastad pÄ en parkeringsplats. Titeln portier fÄngar pÄ intet vis den slitsamma mÄngsysslarkaraktÀr som prÀglade dagar och nÀtter. Hampus Ericsson checkade in gÀster, lade piroger i mikrovÄgsugnen, bÀddade, stÀdade och mottog stoiskt klagomÄl frÄn kverulerande gÀster.
Till detta hotell â med dess utprĂ€glade enkelhet och lĂ„gprisprofil â anlĂ€nde en kvĂ€ll Ingvar Kamprad tillsammans med en av sina söner. Det Ă€r en svindlande tanke att de valde att bo pĂ„ Good Morning Hotels. Kamprad skulle trots allt â om han sĂ„ önskade, utan större oro eller betĂ€nketid â ha varit kapabel att köpa Göteborgs samtliga hotell.
Det Àr ocksÄ en fascinerande bild av villkoren för tvÄ arvtagare i svenskt nÀringsliv. De sÄgs över en receptionsdisk pÄ ett mycket enkelt hotell med smÄ rum och mikrovÄgsugnar istÀllet för hotellkök. Det Àr inte troligt att Ingvar Kamprad begrep vem portieren var.
Det fanns naturligtvis för Hampus Ericssons vidkommande ocksĂ„ en mer konkret inskolning och utbildning, men till skillnad frĂ„n situationen i en del andra familjeĂ€gda bolag arrangerades ingen av familjen eller patriarken fastlagd âGrand Tourâ. Hampus Ericsson fann sina egna vĂ€gar â emellanĂ„t inom jce , oftast utanför.
Somrarna under Hampus Ericssons uppvÀxt bestod av sommarjobb som att arbeta i kiosk, dela ut reklam eller jobba pÄ restaurang. Det varvades med seglingar pÄ skolfartyg i Kryssarklubben och pÄ flottans övningsskonert Gladan. Havet var alltid
EN UNG MAN RESER TILL LONDON
» DEN FINANSIELLA UTBILDNINGEN OCH
ARBETSLIVSERFARENHETEN GAV HAMPUS
ERICSSON EN PROFESSIONELL PROFIL
SOM SEDERMERA KOMPLETTERADE
CHRISTER ERICSSONS ENTREPRENĂRS -
EGENSKAPER.«
ett gemensamt intresse för Hampus och Christer, vilket ledde till mÄnga Àventyr pÄ Nordsjön, Karibiska havet och Stilla Havet. à r 1992 var Hampus Ericsson tjugo Är och for till Chile. Det officiella Àrendet var att arbeta för dotterbolaget Nordchil i Santiago. Det egentliga Àrendet var att lÀra sig spanska.
Parallellt skaffade han sig under dessa Ă„r olika utbildningar â framför allt en examen i internationell ekonomi vid det amerikanska universitetet Johnson & Wales. Den kompletterades med studier i finansiering och redovisning pĂ„ Handelshögskolan i Göteborg.
Slutligen skulle Hampus Ericsson komma att ha en gedigen utbildning som inte saknade brokiga inslag. Han torde till exempel vara en av fÄ svenska företagsledare som, utöver ekonomiutbildningarna, Àven har en examen i amerikansk historia. Det innebÀr, bland mycket annat, att nÀstan inga svenskar har en chans att besegra honom i en debatt om George Washington.
Och nog bör det i en företagsgrupp med jce :s historia rĂ€knas som en nyttig erfarenhet att ha gjort lumpen i flottan. Hampus for hem frĂ„n Chile och tjĂ€nstgjorde pĂ„ minfartyget hms Ălvsborg som minör i femton mĂ„nader. Som flottist sĂ„g han exempelvis Portsmouth, Molde och Stettin. Han lĂ€rde sig sjömanskap, betydelsen av ord som âflaggspelâ, âangöraâ och âluseplattingâ, men Ă€ven att hantera minor. Men det var framför allt ett par Ă„r i London som kom att forma Hampus Ericsson. PĂ„ Enskilda Securities hade han den sorts yrkesliv som egentligen Ă€r omöjligt att beskriva för den som inte sjĂ€lv har upplevt det. Arbetsdagar och arbetsveckor tar i princip aldrig slut â jobbet invaderar Ă€ven de delar av tillvaron som borde kallas fritid. Det Ă€r en vardag som bestĂ„r av en oupphörlig rĂ€cka övervĂ€ganden och beslut som ibland blott avlĂ€gset har bĂ€ring pĂ„ de kunskaper som
< PÄ bilden ser vi Hampus Ericsson, Bo Zethraeus och Niclas Rosenlew i samband med JCE 50 Är. Hampus, Bo och Niclas Àr gamla kolleger frÄn Enskilda Securities i London.
förmedlas vid en aldrig sÄ relevant universitetsutbildning. Det Àr en sak att teoretiskt prata om bolagsvÀrderingar, m&a -processer, börsintroduktioner och private placements. Det Àr en helt annan sak att göra det pÄ allvar, under premisser som ibland kan förÀndras frÄn en minut till nÀsta.
Hade Hampus Ericsson nÄgra mentorer? Ja, det finns ett par namn som alltid dyker upp nÀr man pratar med honom om dessa formativa Är i London. Det Àr exempelvis Hampus Ericssons pÄ den tiden nÀrmsta chef Malcolm Crowe. En klassisk engelsman i kostym. Full av roliga historier. FÀrgstark. Och det Àr Bo Zethraeus. Han förmedlade inblickar om aktiehandel, börsintroduktioner och Àgarstrukturer som Hampus sedermera skulle fÄ skarp och praktisk nytta av. Och det Àr förstÄs Peter de Jounge. En transaktionsexpert med glimten i ögat. Erfaren. Han visade Hampus den konkreta nyttan av nÀtverksbyggande. Den finansiella utbildningen och arbetslivserfarenheten gav Hampus Ericsson en professionell profil som sedermera kompletterade Christer Ericssons entreprenörsegenskaper. De erfarenheter som Hampus Ericsson skaffade under dessa Är skulle visa sig bli en solid grund för att ta över det operativa ansvaret för jce i framtiden.
âVI
VAR ĂVERENS I MYCKET â MEN INTE I ALLTâ
Hur betraktade Hampus sjÀlv det jce som han ÄtervÀnde till i början av 2000-talet efter sin sejour i London?
Ja, till att börja med lÄg det vÀstsvenska huvudkontoret i Lerum. Först nÀr Villa Torulf köptes Är 2003 kunde verksamheten successivt flyttas hem, det vill sÀga till Göteborg. Hampus Ericsson var drivande i strÀvan att Äter synligt manifestera jce som en göteborgsk aktör.
< Hampus Ericsson och Christer Ericsson kommer ut frĂ„n ett möte i samband med förÂ
sÀljningen av Consafe Offshore 2 till Prosafe. AffÀren slutfördes Är 2006.
DÀrutöver kunde han, tack vare nyvunna erfarenheter, betrakta jce med en vÀlgörande distans.
â Vad kom jag hem till? Ja, det fanns naturligtvis mycket som var bra och jce verkade i flera olika branscher. jce var i grunden starkt och dynamiskt. Det som var bra var att Christer var snabbtĂ€nkt och riskvillig. Han var bra pĂ„ att vĂ„ga göra investeringar, bra pĂ„ att ge medarbetare handlingsfrihet.
â Men samtidigt fĂ„r en sĂ„dan handlingsfrihet inte leda till att bolag springer i fel riktning. I nĂ„gon mĂ„n, insĂ„g jag, fattades ett skyddsnĂ€t. Och det fanns liten eller obefintlig kommunikation med bolagen. Jag upptĂ€ckte att vissa bolag tillĂ€ts driva i fel riktning under för lĂ„ng tid. Operationell handlingsfrihet Ă€r viktig, men det mĂ„ste ocksĂ„ finnas en âradarâ, i detta fall regelbunden rapportering, som kan stötta Ă€gare och bolag att navigera i en komplex vĂ€rld. Christer sĂ„g sĂ„dant som en administrativ belastning, medan jag sĂ„g det som ett hjĂ€lpmedel för jce och bolagen. Ofta hade vi samsyn om Ă€garfrĂ„gor och nya investeringar, men nĂ€r det gĂ€llde styrning av bolagen skilde sig vĂ„r syn oftast Ă„t.
â Vi hade roligt och vi jobbade bra tillsammans, Christer och jag. Vi var överens i mycket, men inte i allt.
âVI GĂ R ALL INâ
Omkring sekelskiftet var sÄlunda tiden inne för Hampus Ericsson att ÄtervÀnda till jce i en mer kvalificerad roll Àn tillfÀllighetsarbetaren, hotellportieren eller bÄtinredningsutrivaren.
PÄ ett sÀtt Àr det svÄrt att sÀtta fingret pÄ denna tidpunkt. Det enkla skÀlet har redan antytts.
»VI HADE ROLIGT OCH VI JOBBADE
BRA TILLSAMMANS, CHRISTER OCH JAG. VI VAR ĂVERENS I MYCKET, MEN INTE I ALLT.«
Ty Christer Ericsson hade ju alltid diskuterat jce :s affÀrer med Hampus. SÄ hade det varit Ànda sedan 1970-talet.
Men det finns trots allt skÀl att förestÀlla sig att Christer Ericsson frÄn och med slutet av 1990-talet började ta alltmer intryck av sonen Hampus synpunkter. Det vore nog för mycket sagt att Christer Ericsson pÄ allvar skulle övervÀga ett annat beslut Àn det han hade planerat. SÄdan var hans natur. Men vi kan med fog anta att han var medveten om att sonen Hampus hade utvecklats till nÄgot mer Àn blott en begÄvad och intresserad ung lyssnare.
UngefĂ€r Ă„r 1995 hade ocksĂ„ ett nytt intressant Ă€mne börjat dyka upp pĂ„ familjemiddagarna i Ăsterbodarne.
Christer Ericsson förberedde en Äterkomst i offshore-branschen.
Ăven om jce under 1990-talet hade utvecklats till en betydligt mer diversifierad företagsgrupp Ă€n pĂ„ 1970-talet var det inte svĂ„rt att se symbolvĂ€rdet i denna Ă„terkomst. Den skulle komma att intrĂ€ffa stegvis â först med bolaget Safe Offshore, för att sedermera, efter nĂ„gra hĂ€ndelserika Ă„r med olika bolagskonstellationer, avslutas med försĂ€ljningen av jce :s innehav i offshoreföretaget Prosafe och floatellet Iolair
Safe Offshore grundades av jce 1997 och noterades kort dÀrpÄ pÄ Oslobörsen.
Bolaget bestod av de tre bostadsplattformarna Safe Britannia, Safe Caledonia och
Safe Lancia som förvÀrvades frÄn Offshore Accommodation Group.
En detalj i denna process kan antas ha varit sÀrskilt betydelsebÀrande för familjen Ericsson.
Dessa tre bostadsplattformar hade nÀmligen en gÄng byggts för den gamla
Consafeflottan.
Utvecklingen gick snabbt och kan för en utomstÄende betraktare te sig svÄr att följa. à r 1998 gick Safe Offshore, som var marknadsledare pÄ bostadsplattformar,
< Göteborgs identitet Àr knuten till havet.
Barken Viking â sjösatt 1906 och anvĂ€nd bland annat pĂ„ vetetraden till Australien âfinns kvar som en symbol för industri- och sjöfartsstaden Göteborg.
samman med Procon Drilling, som erbjöd olika typer av tjÀnster till oljeproducenter till havs, och bildade Prosafe. Prosafe blev marknadsledare över hela vÀrlden, med bostadsplattformar men ocksÄ med stÀngning av borrhÄl, underhÄll, uppgradering och tekniska tjÀnster pÄ oljeinstallationer. jce blev huvudÀgare i den nya konstellationen med 29 procent.
Hampus Ericsson kan i dag inte minnas exakt vilket av bolagen som diskuterades nÀr han en gÄng undrade hur mycket jce borde satsa pÄ denna investering.
Men han minns faderns, kapten Ericssons, typiska svar:
â Vi gĂ„r all in! Vi kan inte missa en sĂ„ hĂ€r bra affĂ€r!
Kapten Ericsson satsade, sin vana trogen, allt pÄ ett kort.
DEN FĂRVANDLADE STADEN
Det finns hÀr anledning att Äter lyfta blicken och betrakta det landskap som i tre decennier bÄde hade format och formats av jce .
Göteborg hade kring sekelskiftet förvandlats i grunden. Den tunga och slamriga industristaden hade flutit in i skuggorna. I praktiken var det en utveckling som hade pÄgÄtt i decennier. Ekonomihistoriker anser att Göteborgs förskjutning frÄn renodlad industristad till postindustriellt kunskapssamhÀlle inleddes redan pÄ 1950-talet. Men strukturer och traditioner Àr sega.
jce :s 1970-tal via Consafe och de stora plattformsbyggena pÄ Götaverken Arendal kan sÀgas ha varit en del av Göteborgs sista framtrÀdande som utprÀglad varvsstad.
Men samtidigt â i mycket hög grad via Consafe â var plattformarna viktiga pĂ„ den internationella scenen för den nya kunskapsstaden Göteborg. Consafe och Götaverken Arendal hade arbetat med gemensamma extremt kunskaps-
»
FĂRSKJUTNINGEN FRĂ N INDUSTRI -
TILL KUNSKAPSSTAD VAR INTE
TYDLIGARE
PĂ NĂ GOT ANNAT STĂLLE
ĂN PĂ DE FĂRE DETTA VARVS -
OMRà DENA Pà HISINGSSTRANDEN.«
< Gabriel Berg Àr chefsjurist pÄ JCE sedan Är 2004. Hans första projekt var floatellsatsningen. Han har en central roll i JCE.
och teknikintensiva projekt. Consafeplattformarna hade varit tekniskt vÀrldsledande.
jce och Consafe hade dÀrmed varit delaktiga i den göteborgska identitetsförÀndringen.
Förskjutningen frÄn industri- till kunskapsstad var inte tydligare pÄ nÄgot annat stÀlle Àn pÄ de före detta varvsomrÄdena pÄ Hisingsstranden nÀr 1900-talet kunde summeras. Göteborg var pÄ god vÀg att bli en kunskapsstad.
Det innebar inte bara nya möjligheter utan Àven nya problem. PÄ vÄrvintern 2000 dök just ett sÄdant problem upp. Dock var det inte göteborgarnas fel den hÀr gÄngen.
Det var hela vÀrldsekonomin som kom i gungning nÀr it -bubblan sprack.
HĂMTPIZZA OCH BĂRSINTRODUKTION
Kanske berodde det pÄ intuitiv motvilja mot abstrakt klippmentalitet. Kanske berodde det pÄ god analys. Men i alla hÀndelser drogs jce aldrig med i it -kraschen. jce hade ingen sÀrskilt stor exponering mot den del av it -branschen som pÄ bara nÄgra mÄnader sÄg de enorma övervÀrdena brinna upp.
Det betydde inte att det saknades â som det eufemistiskt heter â utmaningar för jce i kölvattnet av it -kraschen.
Hampus Ericsson hade dĂ„ börjat jobba som projektledare i dotterbolagen âframför allt med den planerade börsintroduktionen av konsultbolaget Consafe Infotech. Introduktionen misslyckades, trots att Hampus Ericsson kĂ€mpade tillsammans med medgrundarna Stefan Nilsson och Thomas Barge. Det var helt enkelt omöjligt att hitta en rimlig vĂ€rdering i en vĂ€rld dĂ€r skenbart likartade bolag imploderade i spĂ„ren av den spruckna it -bubblan.
Samtidigt fanns det ett vÀrde i misslyckandet. Det gav viktiga lÀrdomar inför framtida projekt, till exempel skapandet av Cybercom, börsintroduktionen av Consafe Offshore och byggandet av Green Circle (betydelsefulla jce -bolag, allesammans, som vi kommer att Äterkomma till senare).
NĂ€r Consafe Infotech-grundaren Thomas Barge i dag ser tillbaka pĂ„ it-vĂ€rlden Ă„ren runt sekelskiftet Ă€r det med blandade kĂ€nslor. Det rĂ„dde en ren vilda vĂ€sternstĂ€mning, prĂ€glad av absurda vĂ€rderingar, vilket periodvis kunde göra det svĂ„rt för seriösa aktörer som Consafe Infotech att manövrera. Samtidigt fungerade samarbetet med far och son Ericsson vĂ€ldigt bra â framför allt med Hampus Ericsson som jobbade sĂ„ nĂ€ra bolaget att Barge nĂ€stan upplevde honom som en arbetskamrat pĂ„ Consafe Infotech. Trots sin ungdom kunde Hampus Ericsson tillföra perspektiv och kunskaper som var helt avgörande.
â Jag minns att vi var djupt imponerade av Hampus. Han var sĂ„ otroligt ung, men han kom in med en enorm kraft och energi. Han var en skolad och effektiv corporate finance-person frĂ„n Londons finansvĂ€rld, men samtidigt vĂ€ldigt lĂ€tt att ha att göra med. Vi fick snabbt förtroende för honom. En medarbetare som var med under detta 2000-talets första decennium â och som fortfarande Ă€r en central person inom jce â Ă€r jce-medarbetaren och juristen Gabriel Berg. Han började arbeta med floatellsatsningen Ă„r 2004. Han minns att han direkt klev in i nĂ„got som bĂ€st kan beskrivas som ett kontrollerat kaos. I rummet intill satt Hampus Ericsson. De skulle genomföra en börsintroduktion med Consafe Offshore under ledning av vd Peter Jacobsson â inom loppet av nĂ„gra mĂ„nader. Det borde vara omöjligt. Eller som Gabriel Berg lakoniskt sammanfattar det i dag:
â Det blev mycket sena kvĂ€llar med pizza och hĂ€mtmat âŠ
< JCE har haft ett mÄngÄrigt samarbete med Keppel Fels. Notera att det inte Àr bostadsplattformar pÄ bilden utan jackups som inte tillhör JCE.
NÀsta uppslag: Bilden visar Safe Concordia, bestÀlld och tidigare Àgd av Consafe Offshore 2, som Àr uppkopplad till en plattform byggd av Burntisland Fabrications. Plattformen ligger vid oljefÀltet Solan. utanför Shetlandsöarna. Fundamentet Àr ett av Nordsjöns största och stÄr pÄ ett djup om 135 meter. BÄda bolagen har historiskt tillhört JCE.
I början av 2000-talet ville Christer Ericsson att Prosafe skulle satsa vidare och investera i fler floatels, men han fick inte gehör av övriga i Prosafes styrelse. Detta ledde till att jce började att sĂ€lja av alla sina aktier i Prosafe. Ă r 2004 bildade jce , vad som numera kallas, Consafe Offshore 2 och Peter Jacobsson â en av veteranerna frĂ„n Consafes tidiga 1980-tal â rekryterades som vd. Han minns en extremt intensiv tid med tvĂ„ generationer Ericsson nĂ€rvarande och ett högt tempo â Christer som grundare och Hampus som medarbetare i ledningsgruppen och ansvarig för börsintroduktionen och investor relations. Peter Jacobsson fick en rivstart.
â Jag rĂ„kade ha vĂ€garna förbi HögĂ„splatsen och ringde pĂ„ dörren för att sĂ€ga hej. Efter ungefĂ€r trettio sekunder hade jag blivit erbjuden vd-posten i Consafe Offshore2. Peter Jacobsson drev bolagets utveckling i rask takt, tills Consafe Offshore 2 sĂ„ldes till Prosafe.
â Jag tror att jag flög sammanlagt fem varv runt jorden under det dĂ€r Ă„ret. Jag flĂ€ngde verkligen omkring. Men det var en fantastisk tid och det var spĂ€nnande varje dag. Bolaget förvĂ€rvade oljeborrplattformarna Sedco 602 och Sedco 600 frĂ„n Transocean och konverterade dem till bostadsplattformarna Safe Astoria och Safe Bristolia pĂ„ Yantai Raffles varv i Kina respektive Keppel Fels varv i Singapore. DĂ€rutöver bestĂ€llde Consafe Offshore 2 Safe Concordia â den första nybyggda bostadsplattformen pĂ„ 20 Ă„r â frĂ„n Keppel Fels-varvet. Utöver detta förvĂ€rvades kort dĂ€rpĂ„ Safe Esbjerg, en sĂ„ kallad jack-up, som arbetade i Nordsjön.
Allt detta krĂ€vde mycket och snabb finansiering, eftersom bĂ„de varvsbyggena och förvĂ€rvet var igĂ„ngsatta pĂ„ ren spekulation. Före noteringen pĂ„ Oslobörsen Ă„r 2005 garanterade jce leveransen â bĂ„de avseende kostnad och tid â av floatellen.
»OCH ĂRLIGT TALAT VAR DET ALDRIG
BOSTADSPLATTFORMAR
SOM VAR KĂRNAN HOS JCE. DET VAR FĂRMĂ GAN ATT
BETRAKTA OMVĂRLDEN
PĂ ETT NYTT SĂTT OCH ATT IDENTIFIERA NYA BEHOV.«
Floatellen hade levererats till rĂ€tt kostnad och i tid. Full belĂ€ggning och en lyckad börsintroduktion löste hela finansieringen. Kort dĂ€rpĂ„ 2006 sĂ„ldes Consafe Offshore 2 till Prosafe dĂ€r jce nu Ă„terigen blev huvudĂ€gare â denna gĂ„ng med ytterligare fyra bostadsplattformar i flottan. Till de spektakulĂ€ra delarna av jce :s Ă„terkomst i offshorevĂ€rlden hörde Ă€ven förvĂ€rvet av floatellet Iolair, vĂ€rldens snabbaste bostadsplattform. Iolair â det gaeliska ordet för örn â köptes gemensamt av jce och en mexikansk partner. Plattformen hade ursprungligen byggts som en följd av Piper Alpha-katastrofen i Nordsjön Ă„r 1988, dĂ„ 167 personer hade omkommit. Efter olyckan insĂ„g den brittiska regeringen att man behövde ett servicefartyg som kunde agera snabbt i hĂ€ndelse av en olycka för att bistĂ„ med brandbekĂ€mpning och sjukvĂ„rd till havs. Iolair stod pĂ„ pontoner av ubĂ„tsdesign som gjorde det möjligt att snabbt ta sig till destinationer. Under jce :s tid som hĂ€lftenĂ€gare lĂ„g Iolair pĂ„ uppdrag pĂ„ CantarellfĂ€ltet i Mexikanska gulfen. jce sĂ„lde sin andel i Iolair 2007. Alla dessa turer kan, Ă„tminstone för en sentida betraktare, nĂ€stan se ut som ett eko av det glada 1970-talet. Men det var det inte. PĂ„ Hampus Ericssons initiativ lĂ€mnade jce Ă„ter offshoreservice-verksamheterna genom att sĂ€lja Prosafe. Ăven Iolair sĂ„ldes. DĂ€rmed var jce :s andra sorti ur offshoreservice-branschen fullbordad.
Och Àrligt talat var det aldrig bostadsplattformar som var kÀrnan hos jce . Det var förmÄgan att betrakta omvÀrlden pÄ ett nytt sÀtt och att identifiera nya behov.
URSĂKTA, VAR LIGGER PANAMA CITY?
Det var följaktligen helt rimligt att Christer Ericsson en dag â troligen Ă„r 2005 â tog sig en funderare nĂ€r en frĂ€mmande person oförmedlat började prata med honom i
< Christer Ericsson pĂ„ gĂ„rden Ăsterbodarnes centralvĂ€rmeanlĂ€ggning. Den drevs â naturligtvis â av biopellets.
> Bilden Àr tagen 2012 pÄ Green Circles fabrik utanför Panama City och visar en sÄ kallad stacker reclaimer som Àr tillverkad av Bruks Siwertell. TrÀpellets Àr ett hÄllbart brÀnsle med mÄnga anvÀndningsomrÄden. Green Circles pellets sÄldes pÄ lÄnga kontrakt och stora volymer till europeiska energibolag.
skogen pĂ„ familjegĂ„rden Ăsterbodarne. Det var i samband med familjen Ericssons Ă„rliga röjning. Sly och ris och brĂ€ckta trĂ€d drogs ihop till den sedvanliga pĂ„skbrasan.
Plötsligt kom denna frÀmling och frÄgade Christer Ericsson om skrÀpet möjligen var till salu.
â SjĂ€lvklart! sade Christer Ericsson, som aldrig var sen att ta vara pĂ„ en bra affĂ€r. DĂ€refter satte han sig för att fundera.
Ty om det finns nĂ„gon som vill köpa sly och ris, ja dĂ„ finns det â enligt marknadens logik â ocksĂ„ ett vĂ€rde.
Men vad kunde man tillverka av sly och ris? Svaret var: trÀpellets.
SĂ„lunda resulterade mötet i skogen i Ăsterbodarne i en idĂ©, och denna idĂ© ledde sĂ„ smĂ„ningom till en av vĂ€rldens största pelletsfabriker: Green Circle i Cottondale utanför Panama City i Florida.
BerÀttelsen om Green Circle och om hur denna fabrik förÀndrade en hel bransch hör hemma i den senare historien om jce
Men Ă„r 2006 togs det första spadtaget inför byggandet av fabriken. Denna ceremoni blev legendarisk. Under de intervjuer som jag â krönikören â har gjort under arbetet med denna företagsmonografi har denna historia om Floridafabriken dykt upp vid minst fyra olika tillfĂ€llen, via lika mĂ„nga informanter.
SÄ hÀr var det:
Christer Ericsson skulle sjÀlvfallet delta vid ceremonin för det första spadtaget av Green Circle-fabriken. Fabriken lÄg i Cottondale, utanför Panama City i Florida. Alla vÀntade. Floridas guvernör vÀntade. StÀmningen var högtidlig.
Under tiden landade Christer Ericsson i republiken Panama i Centralamerika. Han hade Ă„kt till fel Panama City.
Det talas fortfarande om denna ceremoni i tegelvillan pÄ HögÄsplatsen.
» BERĂTTELSEN OM GREEN CIRCLE
OCH OM HUR DENNA FABRIK FĂRĂNDRADE EN HEL BRANSCH HĂR HEMMA
I DEN SENARE HISTORIEN OM JCE.«
»JAG BESTĂMDE MIG TIDIGT
FĂR ATT JAG MĂ STE HA EN BRA
UTBILDNING OCH EXTERN ARBETS-
LIVSERFARENHET FĂR ATT KUNNA
JOBBA I FAMILJEFĂRETAGET.«
âDET
FANNS FĂRSTĂ S EN SĂRSKILD GLĂDJEâ
Hampus Ericsson och Christer Ericsson var alltsĂ„ âöverens i mycket, men inte i alltâ. Det Ă€r en formulering som, mĂ„hĂ€nda oavsiktligt, antyder friktion. Det finns goda skĂ€l att lĂ„ta Hampus Ericsson utveckla detta resonemang.
â Ja, för det första vill jag understryka att vi verkligen var överens om mycket.
Men det gÀller till exempel ocksÄ att ha ⊠hur ska jag uttrycka det ⊠en viss svalka nÀr vi hanterar bolag av den hÀr storleken. Det var kanske inte Christers starkaste sida. Han var emellanÄt bÄde opportunistisk och impulsiv.
För Hampus Ericsson var det av central betydelse att inte Äta sig ett ansvar som han inte kunde hantera.
â Jag bestĂ€mde mig tidigt för att jag mĂ„ste ha en bra utbildning och extern arbetslivserfarenhet för att kunna jobba i familjeföretaget. Det kĂ€ndes ocksĂ„ angelĂ€get att ha professionella erfarenheter bortom jce, oavsett om jag skulle arbeta i familjeföretaget eller inte. Jag ser detta som en viktig princip för alla som arbetar inom familjeföretag â oavsett storlek. Den som inte har utbildning och externa erfarenheter hamnar i underlĂ€ge.
Under de första Ă„ren â i början av 2000-talet â jobbade Hampus Ericsson inom flera jce -bolag som projektledare, ofta för att bistĂ„ ledningsgrupperna med finansieringar, börsintroduktioner eller andra problem som dök upp. Det var ett sĂ€tt för honom att skapa en professionell plattform internt. Det lĂ€rde honom ocksĂ„ att odla en av de viktigaste förmĂ„gor som en företagsledare mĂ„ste ha: förmĂ„gan att hantera inte enbart framgĂ„ngar, utan Ă€ven ovĂ€ntade motgĂ„ngar.
â Det var till exempel mycket arbete med Consafe Infotech. Och det var trĂ„kigt att börsintroduktionen gick i stöpet i samband med den globala it -kraschen. Men det var en vĂ€rdefull erfarenhet.
< Hampus Ericsson och Peter Jacobsson, vd för Consafe Offshore 2, öppnar Oslobörsen genom att ringa i den klassiska börsklockan i samband med noteringen av bolaget Är 2005. Börsnoteringen var frukten av tvÄ Ärs hÄrt arbete.
Hampus Ericsson hade alltsĂ„ tidigt en central roll i Consafe Offshore 2. â Ja, jag arbetade vĂ€ldigt intensivt med Consafe Offshore 2, framför allt tillsammans med vd:n Peter Jacobsson. Under loppet av tvĂ„ Ă„r gjorde vi en nybestĂ€llning av ett floatel, förvĂ€rvade en bostadsplattformsjackup och köpte tvĂ„ oljeborrplattformar som vi byggde om till bostadsplattformar. Och dĂ€rtill börsintroduktionen pĂ„ Oslobörsen, som gjordes pĂ„ rekordtiden ett halvĂ„r. Alla sa att det var omöjligt. Men vi gjorde det.
Christer Ericsson var en person som sade sig ogilla ordet ârevanschâ. Men han kan naturligtvis inte ha varit okĂ€nslig för symbolvĂ€rdet â inte minst inför det göteborgska nĂ€ringslivet â i denna Ă„terkomst.
â Det fanns förstĂ„s en sĂ€rskild glĂ€dje i Consafe Offshore 2. Christer och jag var vĂ€ldigt glada över att vi var tillbaka i offshorebranschen. Det var Christers idĂ© och det var förstĂ„s hans pengar. Men Peter Jacobsson, personalen och jag jobbade dygnet runt för att det skulle fungera.
JCE KĂPER VINGAR FĂR PENGARNA
jce :s första decennium under 2000-talet företer sÄledes en tÀmligen brokig bild.
I viss mĂ„n Ă€r det alltsĂ„ en temporĂ€r Ă„tergĂ„ng till det gamla Consafearvet, det vill sĂ€ga den Ă„terkomst till bostadsplattformarna som Christer Ericsson ursprungligen hade presenterat vid en söndagsmiddag pĂ„ Ăsterbodarne i mitten av 1990-talet.
Sedan var det resultatet av det dÀr ovÀntade mötet i slyskogen: pelletsfabriken Green Circle i Florida.
Kanske ska man pÄ samma bonuskonto av mÀrkliga orsakssamband ocksÄ notera det faktum att jce Är 2006 förvÀrvade verkstadsföretaget Bruks. Christer Erics-
< Installation av Vattenfalls vindkraftspark pÄ OrmondefÀltet Är 2010. FÀltet ligger pÄ kusten utanför Lancaster i Storbritannien. PÄ bildens syns Bifabs gula fundament.
> Christer Ericsson och Storbritanniens premiÀrminister Gordon Brown (nummer tvÄ frÄn vÀnster) besöker Burntisland Fabrications 2009. Gordon Brown hade ett personligt intresse av Bifab. Han var uppvuxen i Kirkcaldy, Fife, nÀrheten av Bifabs huvudkontor och ena varv. I bildens vÀnstra kant syns Bifabs vd John Robertson.
son satte in en annons i Dagens Industri dÀr han efterlyste familjeföretag som var till salu. Det var lite oortodoxt. Bruks var det enda bolag som svarade.
Det gÄr inte att sammanfatta 2000-talets första decennium utan att nÀmna nÄgra av de förvÀrv som gjordes med hjÀlp av den förstÀrkta kassa som skapats av försÀljningen av Consafe Offshore 2 Är 2006.
NÄgra bolag hade diskret börjat röra pÄ sig. Consafe Logistics hade bildats redan 2003 genom en sammanslagning av ma -System Control och abb Logistic System.
Det var ett bolag som fortfarande var litet, men som â efter sammanslagningar âhade framtiden för sig. Consafe Logistics köpte, helt lĂ„nefinansierat, bolaget Captura som var noterat pĂ„ Oslobörsen.
Vid denna tidpunkt genomförde ocksĂ„ jce en offensiv affĂ€r som skapade ekoeffekter i hela Sverige â simultanbuden pĂ„ ingenjörskonsultbolagen Semcon och Cybercom. Det resulterade i att jce till slut blev huvudĂ€gare i bĂ„da bolagen.
Antennföretaget Smarteq, dokumenthanteringsföretaget Docteq och en rad norska investeringar som Remedial, Equinox med flera lades ocksÄ i rask takt till jce :s portfölj.
Det var glada tider och framtidstron var stark. Men ingenstans syntes vÀl denna sammansmÀltning av gammalt och nytt tydligare Àn vid jce :s deltagande vid management buy out av det skotska varvet Bifab. PÄ ett sÀtt var Bifab ett eko av 1970-talet, av det gamla Consafe som prÀglats av salta vindar och sjösÀttningar.
Det finns fotografier frÄn Bifab. Det ser skotskt och vindpinat ut: En grÄbrun vÀlvd utstrÀckning vid en dyster bukt. Gula kranar. Rost och vÀta.
Men det var inte plattformar som byggdes pÄ detta varv. Det skulle bli ett mycket mer framtidsinriktat fenomen.
Det var fundament till havsbaserade vindkraftverk.
âCHRISTER, JAG BEHĂVER EN MILJON PUNDâ
Bifab Àr vÀrt nÄgra extra ord i berÀttelsen om jce . Mycket av den skotska och brittiska 1900-talshistorien kunde speglas genom varvet, vars fulla (och mer dramatiska) namn löd Burntisland Fabrications. Bifabs och jce :s gemensamma historia började redan under det tidiga 1980-talet. I flera omgÄngar har jce varit storÀgare i Bifab.
Hampus Ericsson har ett tidigt minne â kanske frĂ„n Ă„r 2001 nĂ€r han Ă„ter var nyanstĂ€lld pĂ„ jce â av hur vĂ€l den skotska rĂ€ttframheten rimmade med Christer Ericssons skjuta-frĂ„n-höften-attityd i affĂ€rer.
â En gĂ„ng ringde John Robertson, en gammal affĂ€rsvĂ€n till Christer, nĂ€r vi satt i ett möte. John sa att han behövde en miljon pund för att kunna köpa Burntisland Fabrications. Christer sa ja direkt. De fanns ett sĂ€rskilt band dem emellan.
NĂ€r John Robertsons och Christer Ericssons vĂ€gar korsades blev det vĂ€nskap vid första ögonkastet. VĂ€nskapen med Robertson kom sedermera att delas Ă€ven av Hampus Ericsson. Kanske kĂ€nde sig bĂ„de Christer Ericsson och John Robertson som ett slags outsiders i den Ă€revördiga skeppsbyggarvĂ€rlden â Robertson med sin svetsarbakgrund frĂ„n Bifab, Christer Ericsson med sina minnen av att ha varit en katt bland hermelinerna i den göteborgska varvsepokens slutskede pĂ„ 1970-talet.
Nu möttes dessa tvÄ viljestarka entreprenörer för att tillsammans tillverka havsbaserade fundament till olje- och gasinstallationer och vindkraftsindustrin. Efter ett krisartat 1990-tal hade Bifab rekonstruerats och startat pÄ nytt under John Robertsons ledning. John Robertson var en fÀrgstark personlighet som hade börjat som svetsare pÄ Bifab och med seg envishet arbetat sig uppÄt. Med svenska glasögon tedde sig John Robertson nÀstan parodiskt skotsk med sin vÀnliga bullrighet och sin torra humor.
< Hampus Ericsson och Storbritanniens premiÀrminister David Cameron besöker Burntisland Fabrications sommaren 2012. I samband med mötet undertecknades ett kontrakt med Premier Oil för byggnation av ett havsbaserat fundament med top side, det vill sÀga en modul för manskap och produktion, till SolanfÀltet utanför Shetlandsöarna. Fundamentet blev Nordsjöns största med sina 144 meter i höjd.
Hampus minns Ànnu John Robertson med vÀrme.
â John Robertson var en fantastisk bekantskap och vi jobbade tĂ€tt ihop under mĂ„nga Ă„r. Han hade glimten i ögat. Framför allt var han specialist pĂ„ att fĂ„ med sig folk, bĂ„de kunder och medarbetare. Och han kunde branschen bĂ€ttre Ă€n nĂ„gon annan.
NÄgot som John Robertson var extra stolt över var att Bifab byggde Nordsjöns största havsbaserade fundament till SolanfÀltet utanför Shetlandsöarna. NÀr kontraktet skulle signeras lockades rentav Storbritanniens premiÀrminister David Cameron till varvet för att sola sig i glansen.
Det uppdrag som John Robertson hade Ă„lagt sig var oerhört svĂ„rt. Varv Ă€r extremt konjunkturberoende och kunderna Ă€r krĂ€vande. ĂndĂ„ lyckades han driva Bifab och sĂ„g möjligheten att fokusera pĂ„ en framvĂ€xande bransch â vindkraftverk utanför Skottlands kust.
NYA VINDAR BLĂ SER
Sagan om Bifab slutade sedermera i januari 2018 med jce :s sorti frĂ„n detta högst specialiserade skotska varv, dĂ„ det sĂ„ldes till ledningen (och sĂ„ smĂ„ningom till det kanadensiska bolaget jv Driver). Trots massiva anstrĂ€ngningar, bĂ„de av jce och den skotska regeringen, hade Bifab stĂ€llts inför enorma problem. Det var en tröst för ett tigerhjĂ€rta att dessa problem i princip gĂ€llde en hel bransch â övergĂ„ngen frĂ„n en vĂ€rld prĂ€glad av olja och gas till en vĂ€rld av vindkraft Ă€r mycket komplicerad. jce tog ett större Ă€garansvar för att sĂ€kra Bifabs existens Ă€n vad som rimligen kunde krĂ€vas. jce bidrog till att hitta en ny Ă€gare och sĂ€kra en finansiering, vilket rĂ€ddade skotska arbetstillfĂ€llen.
< Bilderna frĂ„n investmentbanken Lehman Brothers konkurs har kommit att symbolisera 2008 Ă„rs finanskris. Den allmĂ€nna uppfattningen var att en bank av Lehman Brothers magnitud var âtoo big to failâ. Konkursen sĂ€nde en chockvĂ„g genom vĂ€rldsekonomin.
Trots motgÄngarna blev Àventyret med detta vindpinade skotska skeppsvarv ett slags symbol för hur jce transformerats in i en ny vÀrld, utan att förlora sin sjÀl.
För vindkraftverken hade trots allt varit en del inte blott av den gamla varvsvÀrlden, utan ocksÄ av den nya tidens perspektiv.
HĂ„llbarheten.
Det var ett perspektiv dĂ€r jce â i vanlig ordning â var tidigt ute.
Men hÄllbarhetsfrÄgorna hör frÀmst till andra halvan av 2010-talet.
Först mĂ„ste berĂ€ttelsen om jce dröja lite vid de turbulenta Ă„ren 2007â2009.
Finanskrisen skakade Sverige och vÀrlden. Stormar blÄste Äter. Denna gÄng nÄdde de jce med full kraft.
Med facit i hand var det kanske det bÀsta som kunde hÀnda.
âSOM EN BLIXT FRĂ N KLAR HIMMELâ
Det började som en skakning pĂ„ nedre dĂ€ck. Efter en flerĂ„rig kursuppgĂ„ng hade vĂ€rldens börser i mitten av juli 2007 vĂ€nt nedĂ„t. Det var början pĂ„ en global, djup ekonomisk kris, Ă€ven om fĂ„ förstod det frĂ„n början. Ă r 2008 föll bostadspriserna i usa â ovĂ€ntat och dramatiskt. Det ledde till mycket stora förluster för amerikanska banker. Flera stod pĂ„ konkursens brant. NĂ„gra rĂ€ddades initialt genom insatser frĂ„n den amerikanska staten, men nĂ€r investmentbanken Lehman Brothers inte klarade sig pĂ„ egen hand fanns ingen hjĂ€lp att fĂ„. Den 15 september 2008 gick den traditionstyngda investmentbanken i konkurs. Lehmankonkursen chockade ledande ekonomer i hela vĂ€rlden och effekterna ledde omgĂ„ende till en djup ekonomisk vĂ€rldskris. Varken stater eller företag var rustade för att hantera dessa effekter.
»... ATT JCE SKYNDSAMT Mà STE
ĂNDRA FĂRDRIKTNING FRĂ N
EXPANSION TILL KONTRAKTION.
JCE MĂ STE SLUTA GASA OCH
BĂRJA BROMSA.«
Det var illa i Sverige, men det var betydligt vÀrre i mÄnga andra lÀnder. Ett flertal stater i Sydeuropa behövde ett massivt stöd frÄn eu för att klara sin ekonomi. Det blev massarbetslöshet i Ätskilliga lÀnder.
Den svenska börsen föll frÄn toppen den 12 juli 2007 till botten den 21 november 2008 med 57,88 procent.
jce hade vid den hĂ€r tiden en hög skuldsĂ€ttning i mĂ„nga bolag â bland annat engagemangen i Consafe Logistics, Cybercom och Semcon, som hade tagit förvĂ€rvslĂ„n för att köpa bolag i högkonjunkturen. Dessutom hade jce investerat tungt i ett antal norska nybyggnadsprojekt inom olje- och gassektorn, som pĂ„ grund av uteblivna kundkontrakt inte kunde ta upp nya lĂ„n. Risken för att byggnationerna inte skulle kunna slutföras blev dĂ€rmed överhĂ€ngande. I flera fall rörde det sig om rena spekulationsbyggen.
à r 2009 lÄg dessa bolag som tunga grÄstenar i jce :s ryggsÀck.
jce hade förluster i mÄnga bolag.
NĂ€r Hampus Ericsson i dag â med drygt ett decenniums distans â ser tillbaka pĂ„ detta ödesĂ„r Ă€r minnesbilden mörk:
â Christer, jag och nĂ„gon till i bolaget, men bara vi, visste dessutom att det skulle komma fler förlustĂ„r. Christer hade börjat informera mig om sina problem med att hĂ„lla koncernen flytande. jce :s likviditet var dĂ„lig och vi sĂ„g att den skulle bli markant sĂ€mre om vi inte vidtog dramatiska Ă„tgĂ€rder. Vi kunde Ă€ven ana att bankerna började skruva pĂ„ sig oroligt pĂ„ grund av sina egna ökande kreditförluster.
Hampus Ericsson sa till Christer Ericsson â inte utan vĂ„nda â att jce skyndsamt mĂ„ste Ă€ndra fĂ€rdriktning frĂ„n expansion till kontraktion.
jce mÄste sluta gasa och börja bromsa.
jce mÄste fokusera och konsolidera.
< Bilden pĂ„ Hampus Ericsson Ă€r tagen Ă„r 2009 utanför hans dĂ„varande kontor i LĂ„ngedrag. Hampus Ericsson intervjuades Dagens Industri samband med att det hade blivit offentligt att han skulle ta över vdÂpositionen efter sin far.
â Samtidigt enades vi om att den som i decennier gasat inte omgĂ„ende kunde tvĂ€rbromsa. Det hade inte varit trovĂ€rdigt mot vare sig personalen, kunderna, leverantörerna eller bankerna.
â Christer och jag kĂ€nde till jce :s problem, Ă€ven om jag inte förstod den fulla vidden eftersom jag vid den hĂ€r tidpunkten inte var aktiv i jce . Vi kom fram till att det var brĂ„ttom, mycket brĂ„ttom, om jce skulle kunna rĂ€ddas. Det behövdes omgĂ„ende en ny vd, men nĂ„gon tid för externrekrytering fanns inte. Christers och mina diskussioner ledde fram till att det bara fanns en lösning för att ta jce framĂ„t, nĂ€mligen att byta kapten pĂ„ skutan. Jag borde inte ha blivit förvĂ„nad nĂ€r Christer en dag plötsligt ringde mig och frĂ„gade om jag ville ta över huvudansvaret och vd-jobbet för jce . Jag hade en plan för omstruktureringen och en bra kĂ€nnedom om verksamheten.
Men nÀr frÄgan vÀl kom kÀndes det ÀndÄ som en blixt frÄn klar himmel.
»
FĂRUTOM ATT HA ARBETAT I
FINANSBRANSCHEN
I LONDON
HAR ĂVEN 37- Ă RINGEN ARBETAT INOM JCE ETT ANTAL Ă R.«
LĂPSEDELSLEJONETS SISTA RYTANDE
Innan Hampus Ericsson kunde tacka ja till att överta vd-rollen och huvudansvaret för jce ville han stÀmma av hemma eftersom han visste att det skulle krÀvas stor uppoffring frÄn familjen. Det Àr inte lÀtt att kombinera vd-rollen med papparollen.
Men dagen dĂ€rpĂ„ â det var den 1 september 2009 â kunde han till sin förvĂ„ning lĂ€sa i Dagens Industri att han hade blivit vd och tagit över huvudansvaret för jce :s verksamheter. Artikeln ligger fortfarande kvar i Dagens Industris digitala arkiv:
âChrister Ericsson kliver ned i Consafe
Christer Ericsson, rikskÀnd efter den dramatiska konkursen i oljeriggbolaget Consafe 1985, lÀmnar över rodret. Vid Ärsskiftet tar sonen Hampus Ericsson över vd-skapet i företagsgruppen jce
Hampus Ericsson har under flera Ă„r förberetts för att ta över familjens imperium. Men beslutet om vd-bytet fattades sĂ„ sent som alldeles före sommaren, skriver di âJag Ă€r 67 Ă„r sĂ„ det Ă€r en naturlig tidpunkt att lĂ€mna över huvudansvaretâ, sĂ€ger
Christer Ericsson till di.
Christer Ericsson har efter Consafe-smĂ€llen 1985 byggt upp sitt imperium igen.â
Artikelns pÄstÄende om att Hampus Ericsson hade förberetts för sitt tilltrÀde som vd i Äratal fÄr betecknas som en sanning med modifikation. Faktum Àr alltsÄ att Hampus, nÀr han lÀste artikeln, inte ens hade meddelat Christer att han skulle tacka ja.
Förklaringen var att Christer Ericsson â alltid angelĂ€gen om att sköta pr -detaljerna â redan hade meddelat pressen att sonen Hampus skulle ta över.
Liksom i förvÀg, för sÀkerhets skull.
JournalistkÄren fick helt enkelt informationen om att Hampus tilltrÀtt som vd, innan Hampus fick den.
Kim Lundin, DagensIndustri, 1 sept 2009.
FöregÄende uppslag: Fotografiet frÄn hösten 2009 talar sitt tydliga sprÄk. Christer Ericsson förefaller lÀttad att bli avlöst. Hampus Ericsson, betydligt mer bister, tycks vara medveten om vad som vÀntar. I bakgrunden syns kontoret pÄ HögÄsplatsen.
< NĂ€r Christer Ericsson hade överlĂ€mnat vdÂskapet till sonen Hampus kunde han helhjĂ€rtat Ă€gna sig Ă„t sin favoritsysselsĂ€ttning jakt och fiske.
Det gamla löpsedelslejonet Christer Ericssons sista utspel som vd lĂ„g dĂ€rmed helt i linje med den gamla fĂ€rgsprakande och rubrikskapande Consafestilen. Den 1 september 2009 â dagen för Dagens Industris publicering av nyheten â blev den sista dagen med kapten Ericsson pĂ„ bryggan. FrĂ„n och med nu var det slut med sprakande medieutspel.
Det var inte det enda som skulle förÀndras nÀr Hampus Ericsson tog över huvudansvaret.
âJAG VAR EN SĂ DAN VD SOM BARA BANKER ĂLSKARâ
â NĂ€r jag blickar tillbaka brukar jag sĂ€ga att under de första Ă„ren som vd för jce var jag en sĂ„dan vd som bara banker Ă€lskar. Men jag var helt enkelt tvungen att se till att bankerna gillade oss. Vi var pressade av likviditetsbrist. Stora förluster och höga banklĂ„n hotade vĂ„r existens. Det var en klassisk fĂ€lla som har fĂ„tt mĂ„nga familjeföretag att gĂ„ under.
SÄ sammanfattar Hampus Ericsson hur stÀmningen var nÀr han tilltrÀdde som verkstÀllande direktör för jce Är 2009.
Detta Àr avsett att begripas som en nödvÀndighet och en kursÀndring. Finanskrisen rÄdde över den globala ekonomin. jce :s innehav var fortfarande stort och spretigt. Det fanns bortÄt femtio innehav i portföljen och nettoskulden var ungefÀr en och en halv miljard. Bolagen hade stora förluster bakom sig. Och Àn vÀrre: allt tydde pÄ att de ocksÄ hade stora förluster framför sig. Stora nedskrivningar vÀntade. DÀrtill hade bankerna sina egna problem.
I det lĂ€get har marknaden ett högst begrĂ€nsat tĂ„lamod med fĂ€rgstarka och snabbpratande direktörer. Det behövs en allvarsam, strukturerad och jordnĂ€ra karaktĂ€r â en sĂ„dan person som bara banker kan Ă€lska.
»
DET VAR BARA SIFFROR. JĂMFĂRBARA SIFFROR. FĂRUTSĂGBARA PREMISSER.«
> Hampus Ericsson talar pÄ Dagens
Industris Gasellgala Göteborg. Platsen
Àr Konserthuset Göteborg, med cirka 1 000 besökare.
Hampus Ericsson arrangerade följaktligen den kanske lĂ„ngtrĂ„kigaste â men stabilaste â turnĂ©n i göteborgsk nĂ€ringslivshistoria.
Han stÀmde möte med bankerna. Till dessa möten medförde han en dödligt saklig Powerpointpresentation. Han visade, i detalj, situationen för jce . Han berÀttade vilka resultat som kunde vÀntas bli sÀmre och vilka som kunde vÀntas bli bÀttre.
Han presenterade precisa ÄtgÀrder och prognoser.
Han avslutade bankmötena med att berÀtta att han skulle Äterkomma efter ett
Ă„r och visa exakt samma trĂ„kiga presentation igen â blott med uppdaterade siffror.
PÄ detta sÀtt kunde bankerna exakt följa utvecklingen i jce och dotterbolagen.
Det var inget snack. Inga blÄ dunster. Inga dimridÄer. Inga visioner. Det var bara siffror. JÀmförbara siffror. FörutsÀgbara premisser. Och ÄtgÀrder.
Hampus Ericsson var dÄ vÀrldens trÄkigaste vd. Men det rÀddade mÄnga arbetstillfÀllen och lade grunden till dagens jce .
Bankerna Àlskade honom.
âJAG GILLAR BARA ĂVERRASKNINGAR TVĂ GĂ NGER OM
Ă RETâ
Det Àr lÀtt att sÀga att likviditeten ska stÀrkas och lönsamheten öka. Om det hade varit lika lÀtt att genomföra det i praktiken skulle inga bolag i vÀrlden ha problem. Den som pratar med mÀnniskor i Hampus Ericssons omgivning fÄr en förvÄnansvÀrt samstÀmmig bild av vad han gjorde för att jce skulle ta sig ur den negativa spiral av förluster och dÄlig lönsamhet som koncernen befann sig i Är 2009.
Han hade en plan. Det betyder ingalunda att det han föresatte sig att göra var lÀtt.
< Artikel Dagens Industri 3 augusti 2011, med underrubriken âSonens strategi ska vĂ€nda den skadeskjutna JCEÂgruppen till vinstâ.
Man kan sÀga att han stÀdade.
Han stĂ€rkte organisationen, införde tĂ€tare rapportering frĂ„n bolagen och skapade nĂ„got av en sambandscentral som koordinerade resurserna inom jce . Han bytte Ă€ven ut styrelser och vd:ar. Man kan lugnt utgĂ„ frĂ„n att han emellanĂ„t uppfattades inte blott som trĂ„kig, utan ocksĂ„ som ganska besvĂ€rlig. Ăgare som kastar ut direktörer fĂ„r gĂ€rna den stĂ€mpeln.
Han tvingades ocksÄ Àgna sig Ät nÄgot som han egentligen intuitivt ogillade: tidningsintervjuer.
â Eftersom min pappa Ă€lskade att vara med i media Ă€rvde jag en situation dĂ€r tidningar hade för vana att fĂ„ intervjuer av Christer, i synnerhet om det var nĂ„got i görningen eller nĂ„got hade hĂ€nt. Nu befann vi oss i en situation dĂ€r jag förutsĂ„g stora förluster framĂ„t och sjĂ€lvklart skulle detta vara intressant för medierna. Jag stod inför valet att prata med medierna eller skapa total radiotystnad. Jag valde att stĂ€lla upp pĂ„ intervjuer eftersom jag insĂ„g att jag annars inte skulle kunna pĂ„verka informationsflödet alls. Ăppenhet och rak kommunikation Ă€r ett mĂ„ste för att bemĂ€stra en kris och skapa ett förtroende.
Hampus Ericsson har i intervjuer sagt att han förvÀntar sig att en vd i princip ska veta hur det ska gÄ för bolaget under det nÀrmaste halvÄret. PÄ sex mÄnaders sikt ska det inte finnas nÄgra större överraskningar eller avvikelser nÀr det gÀller omsÀttning eller resultat.
Han har sammanfattat denna hĂ„llning: â Jag gillar bara överraskningar tvĂ„ gĂ„nger om Ă„ret. PĂ„ julafton och min födelsedag.
Lösningen för Hampus Ericsson var â starkt sammanfattat â fokus pĂ„ kĂ€rnverksamhet, struktur och kultur.
Efter fem Ă„r var skulden borta.
»
DET VAR JU DEN PERFEKTA
STORMEN SOM HADE SLAGIT
TILL. JCE VAR SĂ EXTREMT
ILLA
UTE.«
jce hade Àntligen pengar i kassan. jce hade gÄtt frÄn en nettoskuld pÄ en och en halv miljard till en nettokassa pÄ en och en halv miljard. Det var en förÀndring pÄ tre miljarder. PÄ fem Är.
âDET VAR JU DEN PERFEKTA STORMENâ
Det finns all anledning att studera denna remarkabla vÀndning lite nÀrmare. Det finns ocksÄ mer att sÀga om jce :s djupa kris och Hampus Ericssons tilltrÀde som vd. Allt Àr nÀmligen inte berÀttat. Historien Àr inte fullt sÄ rÀtlinjig som den i förstone kan te sig.
Med facit i hand ter det sig kanske sjÀlvklart att Hampus Ericsson skulle ta över ledningen för jce .
I verkligheten var utvecklingen ingalunda friktionsfri.
NÄgot intrÀffade Är 2006, det vill sÀga tre Är innan Hampus Ericsson övertog vd-ansvaret.
För en utomstÄende betraktare kan denna hÀndelse te sig dramatisk.
NÀr Hampus Ericsson i dag kommenterar saken vill han snarast tona ner den. Men faktum Àr att det finns ett kronologiskt glapp i historien om Hampus arbete med jce .
Det sakliga skÀlet Àr lÀttbegripligt: à r 2006 lÀmnade Hampus Ericsson jce .
Under ett par Är var han inte aktiv i familjebolaget, utan satt pÄ eget kontor i LÄngedrag och arbetade med ett eget bolag som investerade i vÀrdepapper.
Den djupgÄende förklaringen Àr mer komplicerad.
â Det var verkligen ingen personlig konflikt mellan mig och Christer. Vi var inte arga pĂ„ varandra. Vi firade jul tillsammans och allt sĂ„nt. Men vi var helt
»
DE SOM INTE BEFANN SIG
I DEN INNERSTA CIRKELN
FĂRSTOD ALDRIG HUR SVĂ RT
LĂGET VAR.«
enkelt inte överens om jce:s framtida strategi. Redan dÄ, Är 2006, eftersom jag hade jobbat en stor del av mitt liv med Christer och i sex Är inom jce, hade jag faktiskt en lÄngsiktig plan. Christer var Ànnu inte intresserad av min plan. DÄ tog jag min hatt och gick.
NĂ€r Christer Ericsson tre Ă„r senare â Ă„r 2009 â erbjöd Hampus Ericsson vd-posten hade han tydligen Ă€ndrat uppfattning om Hampus plan.
â Det var ju den perfekta stormen som hade slagit till. jce var sĂ„ extremt illa ute.
Ett skÀl var att jag i praktiken var den enda person som kunde kliva in som vd i jce med sÄ kort varsel. Jag hade ju redan planen. Det behövdes ingen startstrÀcka. Jag kunde sÀtta igÄng inom 24 timmar. I dag saknar jag de heta diskussionerna, för slutprodukten blev alltid bÀttre Àn vÄra respektive startpunkter. Christer respekterade alltid dem som i diskussioner vÄgade ifrÄgasÀtta honom. Det tydde pÄ engagemang och integritet. Jag Àr övertygad om att vÄra diskussioner band oss samman och banade vÀgen för Christers förtroende för mig att leda jce in i framtiden.
Ett annat skÀl till att det var lÀmpligt att Hampus Ericsson tog över ansvaret var förstÄs att kÀnnedomen om jce :s bekymmer inte var spridd.
â De som inte befann sig i den innersta cirkeln förstod aldrig hur svĂ„rt lĂ€get var. Vi hade en och en halv miljard i skuldsĂ€ttning, förluster i nĂ€stan alla bolag, inga fungerande rapporteringssystem, banker som knackade pĂ„ dörren och dĂ„ligt integrerade verksamheter.
Stora krav och förvÀntningar vilade pÄ Hampus Ericsson. Han hade ocksÄ stora krav pÄ sig sjÀlv.
â NĂ€r jag tog över som vd var det viktigt för mig att klargöra att jag verkligen mĂ„ste vara vd. Att jag skulle ha det fulla ansvaret. Det kan bara finnas en förare bakom ratten â alltsĂ„ en tydlig beslutshierarki.
FöregÄende uppslag: Faksimil ur Dagens industri den 5 augusti Är 2010. Strategin var satt i rullning men mycket hÄrt arbete Äterstod. Det skulle krÀvas ytterligare nÄgra Är innan JCE var skuldfritt.
< Kjell Nilsson var vd för Semcon under perioden 2008 till 2012. Han var dÀrefter ordförande för bolaget fram till 2016.
> Hampus Ericsson i sammantrÀdesrummet pÄ HögÄsplatsen. I bakgrunden skymtar en oljemÄlning som visar bostadsplattformen Safe Concordia
Hampus Ericsson Àr lÀttad över att det fanns en samsyn mellan generationerna.
â Christer och jag var överens om att det var jag som styrde och det fungerade, med nĂ„gra undantag, bra. För det finns alltid en risk i familjeĂ€gda bolag att grundaren ska kortsluta beslutsvĂ€gar. NĂ€r Christer och jag diskuterade detta sa jag helt enkelt: âDu fĂ„r prata med vem du vill, men du mĂ„ste respektera beslutshierarkier.â
Och jag fÄr sÀga att han respekterade mitt arbete och att pensioneringens lockelser tog överhanden, för jakt- och fiskeintresset tog mer och mer tid för honom. Semcons vd Kjell Nilsson, en ytterst erfaren person som i princip rÀddade Semcon under finanskrisen, sa till mig att fÄr han vÀl smak pÄ pensioneringen kommer han aldrig tillbaka. Kjell hade helt rÀtt.
Utöver det operativa perspektivet fanns naturligtvis ocksÄ ÀgarfrÄgan.
â DĂ€r klargjorde jag tidigt att vi behövde hitta en lösning, och jag vill betona att den överlĂ€mningen fungerade bra. Christer blev verkligen pensionĂ€r, trots att mĂ„nga trodde att han inte skulle kunna hĂ„lla sig borta. Han kunde helhjĂ€rtat Ă€gna sig Ă„t naturupplevelser. Med facit i hand var han ett föredöme nĂ€r det gĂ€ller nĂ„got som mĂ„nga familjeĂ€gda bolag har problem med: att genomföra generationsskiftet i tid. Det var klart och tydligt frĂ„n hans sida. Men Ă€ven om generationsskiftet var tydligt frĂ„n Christer Ericssons sida, kĂ€nde Hampus Ericsson under en övergĂ„ngsperiod att omvĂ€rlden â exempelvis den svenska affĂ€rspressen â inte alltid till fullo tycktes ha uppfattat att det verkligen rörde sig om en genomgripande förĂ€ndring. Och bevakningen kunde ibland kĂ€nnas nĂ€stan ogin.
â I början fick jag leva med rubriker i stil med âSon Ă€rver miljardförlustâ, âSvĂ„ra tider för jce â och âNorska bolag gav storförlustâ. NĂ„got jag vill vara tydlig med Ă€r att Christer Ericsson lĂ€mnade jce operativt 2009 nĂ€r jag blev vd och strategiskt
< Margareta Alestig var finansdirektör pĂ„ JCE Ă„ren 2009 till 2013. Efter sejouren pĂ„ JCE övergick hon till SjĂ€tte APÂfonden, dĂ€r hon var vice vd. Numera Ă€r hon styrelseproffs. Hon sitter bland annat i Wallenius Wilhelmsens styrelse.
> Faksimil av artikel Dagens Industri Green Circle sĂ„ldes 2015 till Enviva, en konkurrent Ă€gd av det USAÂbaserade riskkapitalbolaget Riverstone.
NÀsta uppslag: Möte med medarbetare frÄn JCE Semcons reception.
2013 nĂ€r jag tog över ordförandeskapet. FrĂ„n 2009 till 2013 hade vi dock fĂ„ klassiska styrelsemöten. Eftersom vi hade en liten organisation i början var jag i princip ensam med bĂ„de ansvaret och besluten. Fördelen var att det gick snabbt med alla beslut, för jag satt pĂ„ mĂ„nga beslutspositioner men ocksĂ„ med allt ansvar. Hade vi inte löst krisen mellan 2009 och 2012 sĂ„ skulle det ha uppfattats och beskrivits som om det vore mitt fel, oavsett vem eller vad som orsakat problemen. DĂ„ hade jag vĂ€l i rubrikerna istĂ€llet blivit âSonen som gjorde konkursâ. Lyckligtvis blev det andra rubriker.
Och frĂ„n och med december 2013 hade en ny generation Ă€ven tagit över Ă€garansvaret för jce med Hampus vid rodret. Christer Ă€gnade Ă„terstoden av sitt liv huvudsakligen Ă„t skogen och havet â jakt och fiske.
âHAMPUS TOG ĂVER VID RĂTT TIDPUNKTâ
En nyckelperson som kan presentera kompletterande perspektiv pĂ„ jce :s omstöpning under just dessa betydelsefulla Ă„r Ă€r Margareta Alestig, finansdirektör pĂ„ jce mellan 2009 och 2013. Hon hade sin bakgrund i bland annat Broströms â ett annat Ă€revördigt göteborgskt företagsimperium.
Margareta Alestig var Hampus Ericssons första rekrytering. Hennes uppdrag som finansdirektör var att tillsammans med Hampus skapa en fungerande koncern â och det första problemet var att överhuvudtaget förstĂ„ hur jce :s struktur sĂ„g ut.
â Man kan nog sĂ€ga att det inledningsvis var en situation dĂ€r Christer hade hela koncernen i sitt huvud. Hampus ville se till att jce blev en i administrativ mening mer traditionell koncern â och samtidigt en modern koncern som gick att styra pĂ„ ett bĂ€ttre sĂ€tt. Det var vĂ€l det första ledet i moderniseringen. Men vi behövde alltsĂ„
» HADE VI INTE LĂST KRISEN MELLAN
2009 OCH 2012 SĂ SKULLE DET HA UPPFATTATS OCH BESKRIVITS SOM OM
DET VORE MITT FEL, OAVSETT VEM ELLER VAD SOM ORSAKAT PROBLEMEN.«
»VI ARRANGERADE SĂ ATT DE ANSVARIGA I ALLA DOTTERBOLAG FICK TRĂFFAS REGELBUNDET.
DET HADE DE ALDRIG GJORT FĂRUT.«
bygga mĂ„nga strukturer frĂ„n grunden â allt frĂ„n system till rapporteringsprinciper. Det var en ganska splittrad koncern, med en hel del spretiga innehav. Vi satt i otaliga diskussioner med dotterbolag, banker och revisorer för att fĂ„ till en bĂ€ttre struktur och för att skapa en effektiv styrning av verksamheterna. SĂ„ hĂ€r i efterhand ser jag det som ett slags rensningsarbete â men det var ett roligt rensningsarbete som gav resultat.
Ăven om Margareta Alestig har ljusa minnen frĂ„n de fyra Ă„ren hos jce innebar det inte att denna omstöpning av jce var friktionsfri.
â Under Christers tid hade dotterbolagen varit vana vid att sköta sig sjĂ€lva. Ibland hörde man bara av dem en gĂ„ng om Ă„ret â i samband med Ă„rsredovisningen. Det fanns inget koncernrapporteringssystem. Allt detta som funnits i Christers huvud skulle Hampus och jag försöka bringa reda i och förstĂ„ oss pĂ„. Ute i dotterbolagen kunde de nog tycka att Hampus och jag var en smula jobbiga. Vi gick in i styrelserna i alla dotterbolagen och skapade rutiner med tĂ€tare rapportering och prognoser. Alla var inte direkt glada över detta, men det var alldeles nödvĂ€ndigt att fĂ„ det gjort. Det var inte av elakhet vi behövde fĂ„ in dotterbolagen i fĂ„llan. Vi behövde vara snabbare i vĂ€ndningarna och vara mer proaktiva Ă€n reaktiva. Vi arrangerade sĂ„ att de ansvariga i alla dotterbolag fick trĂ€ffas regelbundet. Det hade de aldrig gjort förut.
â I slutĂ€ndan tror jag att det hjĂ€lpte alla parter.
Margareta Alestig hade ocksÄ möjlighet att pÄ nÀra hÄll notera skillnaderna mellan de tvÄ generationerna Ericsson.
â PĂ„ det professionella planet var Christer och Hampus sĂ„ olika personligheter som det nĂ€stan överhuvudtaget Ă€r möjligt att tĂ€nka sig. De hade olika styrkor som kompletterade varandra. Christer var otroligt idĂ©rik. Han sĂ„g affĂ€rsmöjligheter och tog risker. Men han var inte lika intresserad av den trĂ„kiga administrationen. DĂ„ var
» DET ĂR EXTREMT SVĂ RT ATT GĂ IN OCH TA ĂVER EFTER EN GRUNDARE AV ETT FĂRETAG.
MEN BYTET FUNGERADE VĂLDIGT
BRA â FRĂ N BĂ DA HĂ LL.«
han redan pÄ vÀg in i nÀsta projekt. Det betydde att det blev mÄnga bra affÀrer, men ocksÄ att en del affÀrer inte blev sÄ bra. Hampus var i det avseendet en motpol. Han var mycket systematisk och ville ta kalkylerade risker, men framför allt ville han bygga bolagen lÄngsiktigt.
â Det var ocksĂ„ en period dĂ„ jce var i ett vĂ€ldigt utsatt lĂ€ge. Det krĂ€vdes bland annat tĂ€ta och tidsödande förhandlingar med banker. SĂ„dant ogillade Christer, men Hampus var oerhört bra pĂ„ det.
Samarbetet mellan Hampus Ericsson och Margareta Alestig handlade inte bara om att bygga rapportstrukturer och rutiner. Det handlade ocksĂ„ om en större inre förĂ€ndring â en modernisering av jce :s företagskultur.
â Hampus ville bygga en företagskultur för en ny tid. Han ville att det skulle vara tydligt att han stod för ett modernare ledarskap och han ville att det skulle mĂ€rkas i hela jce . Vi jobbade mycket med att fĂ„ en tillĂ„tande atmosfĂ€r â att se till att vi rekryterade nya medarbetare som tillförde nya tankar. Vi hade roligt i en liten grupp. Vi var ett vĂ€ldigt tajt gĂ€ng.
NÀr Margareta Alestig, med ett knappt decenniums distans, ser tillbaka pÄ jceÄren minns hon ocksÄ variationen.
â Vi gjorde verkligen stort och smĂ„tt. Högt och lĂ„gt. Ena dagen satt man i ett oĂ€ndligt lĂ„ngt möte med en bank. NĂ€sta dag stod man uppe hos Bruks i ArbrĂ„. Och veckan dĂ€rpĂ„ kanske man behövde Ă„ka till Green Circle i Florida och ta itu med nĂ„got. DĂ„ behövde man plötsligt se upp för alligatorer. Det mĂ„ste jag medge att jag inte var van vid. Man fick verkligen se sig omkring.
â Ăven om Christer hade lĂ€mnat den operativa verksamheten blev min roll sĂ„ att sĂ€ga att vara en brygga mellan de tvĂ„ generationerna Ericsson nĂ€r det behövdes. Eftersom det handlade om att förĂ€ndra koncernen enligt Hampus plan handlade
<
det i praktiken om att stötta Hampus i diskussionerna med Christer, som var jce :s ordförande fram till 2013 dĂ„ Hampus tog över ordförandeskapet. Generationsskiften Ă€r ingen lĂ€tt uppgift. Det Ă€r extremt svĂ„rt att gĂ„ in och ta över efter en grundare av ett företag. Men generationsskiftet fungerade vĂ€ldigt bra â frĂ„n bĂ„da hĂ„ll. Det var dags. Hampus tog över vid rĂ€tt tidpunkt. Christer hade varit fantastisk pĂ„ att se möjligheter, men han tyckte inte om rutinarbetet. I den rollen behövdes en annan personlighet. Hampus skapade arbetsro och ordning. Han gjorde en enorm insats som jce skördar frukterna av i dag.
âSIFFRORNA FĂ R TALA FĂR SIG SJĂLVAâ
Sven Antonson, med bakgrund som chef för Scanias Sydamerikaverksamhet, har varit rĂ„dgivare i jce och jce Chile. Han har följt Hampus Ericssons arbete pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll. Han kom i kontakt med jce nĂ€r han trĂ€ffade Christer Ericsson för första gĂ„ngen 2010 i samband med att en svensk industridelegation â inklusive kungaparet â besökte Brasilien. Det var, inte helt överraskande, en varm dag. Antonsson gick pĂ„ kvĂ€llen pĂ„ jakt efter en kall öl pĂ„ hotellet. I baren stod Christer Ericsson med sin öl. I praktiken var han redan pensionĂ€r, men den gamle entreprenörsrĂ€ven i honom kunde inte lĂ„ta bli att intressera sig för vad Scania hade för sig. Antonsson och Ericsson slog sig i slang med varandra.
Antonsson kom efter hand â med Scanialedningens goda minne â att bistĂ„ jce i strategiska frĂ„gor, men ocksĂ„ i operativa frĂ„gor som exempelvis brasilianska skattefrĂ„gor. Brasilien Ă„tnjuter i affĂ€rsvĂ€rlden det tvivelaktiga ryktet att ha vĂ€rldens mest krĂ„ngliga skattesystem.
Dessutom talar Antonsson bÄde spanska och portugisiska.
FrÄn vÀnster: Francisco Olivos, vd för Chileverksamheten, Sven Antonsson, styrelseledamot JCE Sydamerika, samt Renato Fiedler, vd för Brasilienverksamheterna.
< Ulf Gillberg Àr CIO pÄ JCE med ansvar för noterade bolag. I hans uppdrag ingÄr ocksÄ de sydamerikanska verksamheterna.
> Francisco Olivos, vd för JCE Chile, och Guillermo Salinas, chef för sÄgverksoch biopelletsverksamheten. Bilden Àr tagen pÄ JCE Aserraderos, JCE:s sÄgverk i Chile.
Sven Antonsson delar Margareta Alestigs intryck:
â Jag hade till en början lite svĂ„rt att förstĂ„ hur jce var uppbyggt. Hampus hade tagit över som vd, men delar av Christers strukturer hĂ€ngde kvar. Den omedelbara skillnad som jag först observerade var naturligtvis att Christer och Hampus var sĂ„ olika. Christer var impulsiv och kunde ibland rĂ„ka ut för folk som i princip försökte dupera honom med munvĂ€der. Det kunde vara norrmĂ€n eller schweizare eller angolaner. PĂ„ den internationella arenan Ă€r det vĂ€ldigt lĂ€tt att rĂ„ka ut för fel personer, ordrika personer som verkligen vill lura dig. Det finns ocksĂ„ en del blindskĂ€r som det nĂ€stan Ă€r omöjligt att parera i förvĂ€g, till exempel devalveringar. Det Ă€r helt enkelt svĂ„rt att arbeta i en internationell kontext. Christer var skicklig, men ibland rĂ„kade jce illa ut.
Under det dryga decennium som Sven Antonsson verkat i jce har koncernen förÀndrats i grunden.
â Hampus, Ulf Gillberg pĂ„ jce och jag har coachat ledningen i Brasilien och Chile för att styra upp den sydamerikanska verksamheten frĂ„n grunden. Vi har fĂ„tt med oss medarbetarna. Vi har sett hur vĂ€rdena utvecklats och vi har sett hur stoltheten ökar hos medarbetarna nĂ€r det sker. Det Ă€r viktigt att ha detta klart för sig. I dag finns det helt andra krav och förvĂ€ntningar pĂ„ en bolagsgrupp som jce â inte bara nĂ€r det gĂ€ller samröre med exempelvis myndigheter, revisorer, styrelser och banker. Ăven frĂ„n de anstĂ€llda finns det förvĂ€ntningar som vi mĂ„ste ha förstĂ„else för och som i grund och botten Ă€r nĂ„got gott. Vi fĂ„r aldrig glömma att vi som arbetar centralt inom jce framför allt ska vara en stödfunktion. Det som sker, det sker i bolagen. Det Ă€r dĂ€r kontakter skapas. Bolagen skapar marknaderna. Bolagen skapar vinsterna. De anstĂ€llda ska kĂ€nna att det Ă€r arbetsplatser dĂ€r de kan vĂ€xa.
â Och det Ă€r som Hampus sĂ€ger: jce :s kontinuitet Ă€r förĂ€ndringen. Det Ă€r vad
» Rà VARAN KOM FRà N Hà LLBART
ODLADE SKOGAR. PELLETSEN
FRĂ N
GREEN CIRCLE VAR I
PRINCIP EN CIRKULĂRT HĂ LLBAR
PRODUKT.«
det handlar om. Den dagen vi inte har nÄgra projekt för att utvecklas, den dagen kommer vi att bli omsprungna. Vi mÄste kontinuerligt investera i nya system, nya processer och nya affÀrer. jce Àr annorlunda och ska vara annorlunda.
Samtidigt poÀngterar Antonsson att jce :s entreprenöriella kÀrna Àr intakt.
â Hampus Ă€r lika mycket entreprenör som Christer. Men de har fĂ„tt vara entreprenörer under helt olika premisser. Christer var den klassiska entreprenören.
Stora idéer. Stora poser. Hampus har sin utgÄngspunkt i en stor kris för jce . Det krÀvs en helt annan personlig lÀggning för att vara entreprenör i dag Àn för ett par decennier sedan. Vid en första anblick kan Hampus verka vara en förvaltare, men entreprenörskapet finns dÀr. Det syns pÄ affÀrerna. Sifforna fÄr tala för sig sjÀlva.
âEN FABRIK ĂR SOM EN SYMFONIORKESTERâ
NĂ„gra av de siffror som verkligen talade för sig sjĂ€lva började ungefĂ€r vid denna tidpunkt levereras frĂ„n Florida, nĂ€rmare bestĂ€mt frĂ„n Green Circle-fabriken âden anlĂ€ggning vars första-spadtag-ceremoni sĂ„ snöpligt hade snuvats pĂ„ Christer Ericssons nĂ€rvaro ett par Ă„r tidigare.
Pelletsfabriker var i sig inget nytt, men tidigare hade pelletsfabrikerna bestÄtt av smÄ enheter med en tillverkningsvolym runt 50 000 ton per Är. De lÄg vanligen i anslutning till sÄgverk och tog frÀmst hand om restprodukter. jce :s anlÀggning Green Circle i Cottondale utanför Panama City, Florida, var nÄgot helt nytt i branschen. Det var en stor och specialiserad anlÀggning som anvÀnde bÄde restprodukter och rundvirke och kunde teckna lÄnga kontrakt med stora volymer till el- eller vÀrmeproducenter som av hÄllbarhetsskÀl och myndighetskrav ville reducera anvÀndningen av kol. Beslutet att lÀgga fabriken i Florida grundades
> Pellets har traditionellt framstÀllts av restprodukter frÄn skogsindustrin. Green Circle anvÀnder Àven rundvirke.
NÀsta uppslag: Pelletsfabriken Green Circle i Cottondale utanför Panama City utvecklades efter mÄnga utmaningar till vÀrldens största pelletsanlÀggning vid den tiden.
pÄ den stora tillgÄngen snabbvÀxande rÄvara i omrÄdet. Fabriken i Cottondale producerade snart cirka 500 000 ton pellets om Äret och köpte in 1 100 000 ton rÄvara frÄn trakten runt fabriken. EnergiÄtgÄngen för att producera pelletsen var minimal. RÄvaran kom frÄn hÄllbart odlade skogar. Pelletsen frÄn Green Circle var i princip en cirkulÀrt hÄllbar produkt.
Green Circle hade inledningsvis nÀstan oöverstigliga tekniska problem. I praktiken modifierades fabriken sÄ genomgripande att den i det nÀrmaste byggdes tvÄ gÄnger. Det var tvÄ norrmÀn tillsammmans med en svensk som drev pÄ projektet. Morten Neraas, som var vd pÄ Green Circle frÄn 2011, minns hur han och den tekniske chefen Greg Martin systematiskt Àgnade flera Är Ät att eliminera flaskhalsar i fabriken.
â Ăven om fundamenten fanns var utmaningarna enorma. Ingen hade nĂ„gonsin tidigare byggt en pelletsfabrik som hanterade liknande volymer. I praktiken handlade det om att bygga en fabrik som ingen hade byggt förut.
En del av svÄrhanterligheten i det uppdrag som Morten Neraas och Greg Martin stÀlldes inför var att flera olika problem dessutom i princip mÄste lösas samtidigt.
SÀljavdelningen kunde inte signera nÄgra kontrakt förrÀn tillverkningen var sÀkrad, och tillverkningen kunde inte sÀkras förrÀn rÄvaruinköpen var under kontroll.
â Att fĂ„ en fabrik att fungera kĂ€nns ibland som att hantera en symfoniorkester.
Om inte trumpeterna stÀmmer spelar det ingen roll om violinerna Àr i harmoni med varandra.
Den magiska volymgrÀnsen för utvecklingsarbetet var lÀnge 500 000 ton om Äret.
â Men nĂ€r vi nĂ„dde 500 000 slutade vi inte att förbĂ€ttra fabriken. Greg och jag fortsatte. I slutet av 2012 förstod vi att vi skulle klara 500 000, men det fanns ju ingen anledning att stanna dĂ€r. Vi ville att Green Circle-fabriken skulle vara som en
< Olof Cato var investeringsansvarig pĂ„ JCE 2014â2018. I dag Ă€r han vd för Formica, som jĂ€mte JCE Ă€r huvudĂ€gare i Knowit.
> Engagemanget för Bifab spred sig till bÄde det skotska och det brittiska parlamentet. JCE:s medarbetare, med Hampus Ericsson i spetsen, slet dag och natt för att rÀdda arbetstillfÀllena pÄ varven Burntisland, Methil och Arnish. Tills slut nÄddes en lösning dÀr JCE bidrog till att rÀdda bolaget och arbetstillfÀllena.
supertanker â som obevekligt gĂ„r varje dygn pĂ„ Ă„ret, med lĂ„ngsiktiga kontrakt.
Till slut blev Green Circle verkligen vÀrldens största pelletsfabrik. Bolaget sÄldes sÄ smÄningom till Enviva, vÀrldens största pelletsproducent, Är 2015. Det blev en lysande affÀr för alla parter.
Historien om Green Circle visar att det Àr lönsamt att lyssna till en gubbe som vill snacka under en skogsröjning utanför AlingsÄs.
âSKILLNADEN VAR ENORMâ
Olof Cato, som i dag Ă€r vd pĂ„ investeringsbolaget Formica, hör till de fĂ„ personer som kan betrakta det nutida jce frĂ„n dubbla perspektiv â bĂ„de frĂ„n insidan och utifrĂ„n. Innan han rekryterades till Formica var han mellan 2014 och 2018 investeringsansvarig för onoterade bolag pĂ„ jce . Inledningsvis handlade arbetet pĂ„ jce snarare om att utveckla kĂ€rnverksamheterna i efterdyningarna av finanskrisen, Ă€n att investera i nya bolag.
Men Olof Catos entré pÄ jce i maj 2014 sammanföll med försÀljningen av Green Circle. Situationen förÀndrades dÀrmed i grunden för jce . De gamla grÄstenarna som tyngde boksluten försvann. FörvÀrvsfrÄgor började prÀgla agendan.
Samtidigt var den entreprenöriella kÀrnan intakt. De befintliga verksamheterna utvecklades.
â Det som fanns kvar var en vĂ€ldigt sund affĂ€r. Det innebar att vi systematiskt kunde förbĂ€ttra bolag som hade en större potential Ă€n vad siffrorna visade.
Det fanns stora möjligheter.
Ett sÄdant bolag, som snabbt fÄngade Olof Catos intresse, var jce -bolaget Bruks.
Det fanns ett slags intuitiv koppling mellan det nyss sÄlda Green Circle, Bruks
och familjen Ericssons allmÀnna naturintresse. Bruks tillverkade stora maskiner och utrustning för bulkhantering till olika industrier. Green Circle hade sett till att det virke som skogsmaskiner levererade förvandlades till pellets med hjÀlp av bland annat Bruks utrustning.
â Det var ett jĂ€ttefint bolag med jĂ€ttefina produkter, men man hade lite svĂ„rt att fĂ„ det att synas i siffrorna.
Lösningen för Bruks blev en sammanslagning med det sydsvenska bolaget
Siwertell â en finskĂ€gd specialist pĂ„ bulkhantering.
â Om man kan sĂ€ga att försĂ€ljningen av Green Circle i praktiken genomfördes pĂ„ ett par mĂ„nader tog det kanske tvĂ„ Ă„r att slutföra samgĂ„endet mellan Bruks och Siwertell. I gengĂ€ld hann vi verkligen tĂ€nka igenom vad vi ville göra.
Olof Cato arbetade ocksÄ med rÀddningsaktionen och försÀljningen av Bifab.
â Jag upplevde att det fanns starka emotionella band mellan familjen Ericsson och Bifab. I praktiken slutade det med att jce bidrog med cirka 30 miljoner kronor till ett rĂ€ddningspaket för att rĂ€dda bolaget och skotska jobb. Vid detta tillfĂ€lle arbetade runt 2 000 personer pĂ„ Bifabvarven i Skottland. Utan stöttning frĂ„n jce , som huvudĂ€gare, hade ingen annan vĂ„gat finansiera Bifab, utan konkursen hade varit ett faktum. Det var, ur en strikt ekonomisk synvinkel, pengar i sjön för jce , men det visade att ett familjeĂ€gt bolag som jce kan ha möjlighet och vilja att agera oegennyttigt. jce :s finansiering bidrog sĂ„ledes till att Bifab fick ett rĂ€ddningspaket, nya Ă€gare och att arbetstillfĂ€llen rĂ€ddades.
Olof Cato bekrÀftar ocksÄ bilden av jce :s snabba förÀndring under 2010-talet.
â NĂ€r jag slutade 2018 var jce ett helt annat bolag Ă€n vad det hade varit nĂ€r jag började Ă„r 2014. Skillnaden var enorm. Det var ett helt annat schwung Ă„r 2018.
»JCE
FAMILY OFFICE KĂNNS
SOM EN VĂLDIGT STABIL KONSTRUKTION SOM HAR
GJORT ATT VI HAR EN LĂ NGSIKTIG OCH TYDLIG
STYRNING AV JCE.«
âDET
VAR INTE BARA EN DANS PĂ ROSORâ
Bilden av dessa kritiska â och pĂ„ samma gĂ„ng roliga och oroliga â Ă„r bekrĂ€ftas Ă€ven av Fabienne Ericsson som jĂ€mte brodern Hampus tog över Ă€garansvaret för jce Ă„r 2013. Hon minns kĂ€nslorna vid övertagandet som huvudsakligen positiva.
â Men naturligtvis var ansvaret ocksĂ„ förknippat med viss oro. Det var inte bara en dans pĂ„ rosor och Hampus har ju alltid varit den av oss som tagit det operativa ansvaret för jce . Det har han alltid gjort vĂ€ldigt bra. Han Ă€r bĂ„de omtĂ€nksam och eftertĂ€nksam och inte lika vĂ„ghalsig i affĂ€rer som vĂ„r pappa. För att skapa en lĂ„ngsiktig stabilitet och för att kunna brygga jce över generationer har Hampus skapat ett âjce Family Officeâ. Det Ă€r för de nya generationerna som jce Family Office har skapats.
â jce Family Office kĂ€nns som en vĂ€ldigt stabil konstruktion. Det Ă€r verkligen en bra skapelse som har gjort att vi har en lĂ„ngsiktig och tydlig styrning av jce och alla verksamheterna.
JCE I TAKT MED TIDEN
Kanske gĂ„r det att parafrasera inledningen av en annan slĂ€ktkrönika Ă€n den Ericssonska â Tolstojs âKrig och fredâ, som fastslĂ„r att alla olyckliga familjer Ă€r olyckliga pĂ„ olika sĂ€tt medan alla lyckliga familjer Ă€r lyckliga pĂ„ samma sĂ€tt.
Kanske sĂ„ hĂ€r: Alla lyckosamma företag Ă€r lyckosamma pĂ„ samma sĂ€tt â de har förmĂ„gan att förĂ€ndras utan att förlora kontakten med sina rötter.
Skillnaden mellan jce och andra lyckosamma företag torde dock vara att det för jce :s vidkommande i hög grad Ă€r sjĂ€lva förĂ€ndringsbenĂ€genheten â kanske rentav en rastlöshet â i sig som Ă€r rötterna.
» DĂRFĂR KONTAKTADE CYBERCOM
NIKLAS FLYBORG. CYBERCOM
BEHĂVDE
FĂRĂNDRAS I GRUNDEN,
MED NY LEDNING OCH NY VD.«
Ty vÀrlden pÄ 2010-talet var mycket annorlunda jÀmfört med vÀrlden pÄ 1970-talet. 2010-talets vÀrld befann sig pÄ andra sidan av en digital revolution. PÄ 1970-talet ville alla ha olja. PÄ 2010-talet började vÀrlden pÄ allvar inse att oljan inte var energiproblemens sjÀlvklara lösning, utan snarare kunde betraktas som ett problem.
Nya tider krĂ€ver helt enkelt nya strategier. Det var Hampus Ericssons uppdrag att utmejsla sĂ„dana â att behĂ„lla det som skulle behĂ„llas och förnya dĂ€r förnyelse behövdes.
BÄde hÄllbarhetstÀnkandet och det successivt ökande intresset för skogsbruk var i samklang med stora nya trender. HÀr gick jce :s skogs- och trÀrÄvaruhantering i takt med tiden.
NÀr det gÀllde en annan stor trend gick jce i brÀschen. Det var en hÄllning som lÀnge kunde betraktas som en förlustaffÀr i kronor och ören. MÀnskligt och moraliskt var det dÀremot en framgÄng redan frÄn början.
Det handlade om arbetet inom det lite svÄrdefinierade fÀlt som numera, med ett mycket vittfamnande begrepp, brukar kallas hÄllbarhet.
RESERVOFFICER FLYBORG TILL BRYGGAN
jce :s engagemang i hÄllbarhet har kanske synts mest konkret och tydligast i samarbetet mellan Hampus Ericsson och Niklas Flyborg.
Niklas Flyborg kom inte in i jce :s vÀrld förrÀn Är 2011, men det fanns ett slags preludium som Àr nödvÀndigt att lyfta fram för att göra berÀttelsen och jce :s lÄngsiktiga perspektiv begripliga.
Det började redan Ă„r 1995 med att it -konsultbolaget Consafe Infotech grundades â ett ambitiöst it -konsultbolag som i slutet av 1990-talet hade kontor i Malmö,
FöregÄende uppslag: Hampus Ericsson och Fabienne Ericsson Àr sedan Är 2013 JCE:s Àgare, med Hampus Ericsson som majoritetsÀgare.
> Cybercoms konferens Är 2012 i Tanumsstrand. PÄ bilden ser vi Odd Bolin (CFO), Niklas Flyborg (vd) och Hampus Ericsson (styrelseordförande i Cybercom).
NÀsta uppslag: Niklas Flyborg har lÄng erfarenhet av företagsledning och styrelsearbete inom IT, digitalisering och media Sverige och internationellt.
Oslo och Göteborg. (I Göteborg höll man till pĂ„ Magasinsgatan. Michael Svenstam, som var ansvarig för kontoret, minns hur Christer Ericsson âofta promenerade förbi och hade nya kĂ€cka idĂ©erâ.) Trots it -kraschen var Consafe Infotech strax efter sekelskiftet ett vĂ€lmĂ„ende bolag med drygt 100 anstĂ€llda. Ă r 2003 köptes bolaget upp av Cybercom som var noterat pĂ„ Stockholmsbörsen. DĂ€rmed blev jce huvudĂ€gare i Cybercom som dĂ„ hade cirka 2 000 anstĂ€llda.
Cybercom hade gjort flera förvÀrv, belÄnat dessa och tappat lönsamheten. Det försatte bolaget i en akut kris som hotade bolagets existens nÀr finanskrisen slog till Är 2008.
I samband med det kontaktade Cybercom Niklas Flyborg. Cybercom behövde förÀndras i grunden, med ny ledning och ny vd.
Niklas Flyborg minns i dag de inledande mötena med blandade kÀnslor. Han och Hampus Ericsson hade en omedelbar samsyn. För Hampus var det uppenbart att Niklas Flyborg var den som skulle vÀnda utvecklingen.
Kruxet var att Christer Ericsson tycktes ha bestÀmt sig för motsatsen; han ville absolut inte att Cybercom skulle anstÀlla Niklas Flyborg.
Niklas Flyborg â född 1962 â hade sjĂ€lv vissa vaga minnen av Christer Ericsson frĂ„n Consafetiden pĂ„ 1970-talet. Hans far hade varit chef för Lindholmen Motor.
NÄgon gÄng i de mellersta tonÄren hade Niklas Flyborg skymtat Christer Ericsson
â Göteborgs varvsindustris presumtive rĂ€ddare â vid nĂ„gon sjösĂ€ttning.
Dessa minnen hade han dock föga anvÀndning för nÀr han i styrelserummet pÄ HögÄsplatsen grillades av den gamle kapten Ericsson som visserligen i praktiken var pensionÀr, men som fortfarande emellanÄt kunde tillÄta sig att ha starka Äsikter.
Hampus berÀttar nÀstan tio Är senare att han var pÄ vÀg att ge upp.
â Det var tydligt att Christer absolut inte ville se Niklas som vd för Cybercom.
» NĂR NIKLAS FLYBORG MED NĂ GOT DECENNIUMS DISTANS
SAMMANFATTAR SIN START I
CYBERCOM ĂR TONFALLET BISTERT:
âDET VAR VĂRRE ĂN VI TRODDEâŠâ«
I detta dystra skede intrÀffade dock ett mirakel.
Niklas Flyborg rÄkade i förbigÄende nÀmna att han var reservofficer i flottan.
DÀrmed förÀndrades, som genom ett trollslag, atmosfÀren i rummet.
Christer Ericsson, som ocksĂ„ var reservofficer, hade plötsligt det största förtroende för Niklas Flyborg â ett pĂ„tagligt, men möjligen aningen anekdotiskt, bevis för sjöfolks eller officerares förtroende för varandra.
Följaktligen fick reservofficeren i flottan, femtioÄrige Niklas Flyborg, och Hampus Ericsson vÀlsignelsen att fortsÀtta.
NÀr Niklas Flyborg med nÄgot decenniums distans sammanfattar sin start i Cybercom Àr tonfallet bistert:
â Det var vĂ€rre Ă€n vi trodde âŠ
Men det var ocksÄ nya tider i jce . Det var inte lÀngre den impulsive Christer som styrde. Nu var det den metodiske Hampus som styrde jce och som klev in som ordförande i Cybercom.
Niklas Flyborg och Hampus Ericsson jobbade sedan gemensamt och intensivt med att vÀnda Cybercom. Och de lyckades. De anvÀnde ett helt batteri av ÄtgÀrder för att fÄ bolaget pÄ rÀtt köl: lönsamhetsfokus, avyttring av det som lÄg utanför kÀrnverksamheten, stÀngning av kontor (samtidigt som det gÀllde att behÄlla sÄ stor del av personalstyrkan som möjligt) och omfinansiering.
Trots alla ÄtgÀrder fick det inte nÄgon effekt pÄ aktiekursen. Att verka i en noterad miljö tar mycket kraft och energi som annars kan lÀggas pÄ operativa frÄgor. Till slut bestÀmde sig Hampus Ericsson för att lÀgga ett bud pÄ Cybercom. Cybercoms delÀgare Nicolas Hassbjer var snabbt med pÄ planen och kort dÀrpÄ köptes bolaget ut frÄn börsen till mÄnga aktieÀgares glÀdje (budpremien var tilltalande). Responsen frÄn de anstÀllda var ocksÄ vÀldigt positiv.
<
â BĂ„de Ă€gare och personal visade mig stort förtroende, sĂ€ger Niklas Flyborg i dag.
NÀr Niklas Flyborg tilltrÀdde befann sig jce fortfarande i ett kÀnsligt lÀge. Ingen hade varit förvÄnad om Àgarna hade sÄlt. Men Hampus Ericsson föredrog att utveckla bolaget.
I dag, efter flera omstruktureringar och sammanslagningar, Ă€r Cybercom â som en del av Knowit â starkare Ă€n nĂ„gonsin. jce och Formica Ă€r huvudĂ€gare.
â Hampus personifierar det lĂ„ngsiktiga Ă€garansvaret, sĂ€ger Niklas Flyborg.
HĂ LLBARHETSAMBASSADĂRERNA
En viktig aspekt av detta lÄngsiktiga Àgaransvar Àr den sÄ kallade mjuka frÄgan: hÄllbarhet.
Via Cybercom blev jce en pionjÀr inom detta brokiga fÀlt. HÄllbarhetsbegreppet Àr en smula undflyende. Ibland kan en utomstÄende betraktare fÄ intrycket att all möjlig godhjÀrtad verksamhet kan sorteras in under rubriken hÄllbarhet. SÄ Àr det inte riktigt. HÄllbarhetsfrÄgor berör mÄnga olika perspektiv och det kan underlÀtta att skilja mellan Ä ena sidan hÄllbarhetsfrÄgor i förhÄllande till klimat och miljö och Ä andra sidan hÄllbarhetsfrÄgor i förhÄllande till ett socioekonomiskt perspektiv.
Hampus Ericsson och Niklas Flyborg började diskutera framför allt socioekonomiska hÄllbarhetsfrÄgor nÀstan omedelbart efter att Flyborg tilltrÀtt. För dem tedde det sig oundvikligt.
Det fanns dÀrtill ett tryck underifrÄn, frÄn Cybercoms medarbetare.
NĂ€r Cybercom hjĂ€lpte mobiloperatörer att etablera mobilnĂ€t i Ăstafrika kom Cybercoms medarbetare hem och berĂ€ttade att det fanns en möjlighet att göra en insats. Snart engagerade sig Cybercom i ett hjĂ€lpprojekt i Rwanda. Skolor stöttades
»JAG INSĂ G I RWANDA FĂR
FĂRSTA GĂ NGEN TILL FULLO
DIGITALISERINGENS MĂJLIGHETER ATT GĂRA GOTT.«
med it -utrustning och pengar. Projektet skapades tillsammans med sos Barnbyar. Engagemanget bland Cybercoms medarbetare var stort.
Eller som Niklas Flyborg minns det i dag:
â Jag insĂ„g i Rwanda för första gĂ„ngen till fullo digitaliseringens möjligheter att göra gott.
Denna aha-upplevelse bidrog till att Cybercom â vĂ€ldigt tidigt â utsĂ„g sĂ€rskilda hĂ„llbarhetsambassadörer, som arbetade med hĂ„llbarhetsfrĂ„gor parallellt med sina konsultuppdrag.
Ett annat viktigt steg â ocksĂ„ med pionjĂ€rstĂ€mpel â blev nĂ€r Cybercom ett par Ă„r senare samlade branschen för att skapa en plan för att bli fossilfria.
NÀr svenska regeringen sedermera presenterade alla branschers fÀrdplaner fanns det ett företag i it-branschen som var mer redo Àn andra: jce -bolaget Cybercom.
DĂ€rmed var cirkeln sluten. De hĂ„llbarhetsprojekt som inledningsvis hade varit en ekonomiskt mĂ€rkbar â men moraliskt och mĂ€nskligt vĂ€lmotiverad â kostnad för ett hĂ„rt pressat Cybercom hade blivit en lönsam verksamhet.
Digitalisering i sig var ett hÄllbarhetsargument.
Plötsligt var det lönsamt att synas i hĂ„llbarhetsfrĂ„gor. jce tjĂ€nade vid försĂ€ljningen av Cybercom pengar pĂ„ sitt tidiga hĂ„llbarhetsarbete. Det Ă€r i sammanhanget vĂ€sentligt att poĂ€ngtera att en hĂ„llbar vinst inte utesluter en finansiell vinst. Drivkraften var mĂ€nsklig, moralisk och finansiell. Cybercom â personal, ledning och Ă€gare â ville helt enkelt ocksĂ„ göra rĂ€tt.
Det decennielÄnga samarbetet med Hampus Ericsson var intensivt, minns Niklas Flyborg i dag.
â Vi jobbade hĂ„rt och hade vĂ€ldigt roligt. Jag hade kontoret i Stockholm, men var i Göteborg nĂ€stan varje vecka. Vi fick mycket gjort. Det Ă€r vĂ€l bara en sak som inte har
Cybercom engagerade sig i SOS barnbyar i Rwanda.
» CYBERCOM STOD INFĂR EN MĂNGD UTMANINGAR, MEN
JAG INSĂ G OCKSĂ ATT DET
FANNS EN OERHĂRD POTENTIAL.«
< JCE:s bud pÄ Cybercom skulle pÄ sikt fÄ stor betydelse för bolagets utveckling.
Bilden nedan: Nicolas Hassbjer, grundare av HMS Networks och styrelseledamot i Consafe Logistics. Nicolas Hassbjer har arbetat tillsammans med JCE under mÄnga Är som delÀgare i Cybercom.
NĂ€sta uppslag: Nicolas Hassbjer inspekterar kretskort.
blivit av. Redan nÀr vi trÀffades första gÄngen Är 2011 pratade vi om vÄrt gemensamma seglingsintresse. Vi Är bÄda bÄtmÀnniskor. Men vi har Ànnu inte seglat tillsammans. Vi har helt enkelt inte hunnit.
âHAN VAR INTE INTRESSERAD AV EN QUICK FIXâ
En person som arbetade med samma frĂ„gor som Niklas Flyborg â som styrelseledamot och sedermera partner med jce â var Nicolas Hassbjer, som tillsammans med jce köpte ut Cybercom frĂ„n börsen.
I likhet med Flyborg hade Hassbjer haft ett tidigt möte med Christer Ericsson. Det var 2007 och kapten Ericsson satt i juryn för tĂ€vlingen Entrepreneur of the year Hassbjer hade nominerats för arbetet med det Halmstadsbaserade it -bolaget hms Networks. Nicolas Hassbjer hade rĂ€knat med att prisutdelningen skulle bli en behaglig och lagom glamorös pratstund â och att juryn i sjĂ€lva verket bestĂ€mt sig i förvĂ€g â men han möttes av en veritabel grillning. Den som grillade hĂ„rdast var en man med bĂ„ngstyrigt hĂ„r som Hassbjer vagt tyckte sig kĂ€nna igen. Det var sjökaptenen Christer Ericsson.
â Han stĂ€llde otroligt initierade frĂ„gor. Jag vann inte. Men jag blev Ă„rets stjĂ€rnskott. Först var jag en smula besviken, numera Ă€r jag stolt över priset.
NÀr Nicolas Hassbjer ett par Är senare kontaktades av jce betrÀffande ett styrelseuppdrag i Cybercom antog han följaktligen att Christer Ericsson hade viskat nÄgot i valberedningens öra om den begÄvade entreprenören som ett par Är tidigare hade svarat sÄ bra pÄ hans frÄgor. Men Christer Ericsson hade överhuvudtaget inte varit inblandad i processen. Det var Hampus Ericsson och hans team som funnit honom. Hassbjer minns att det var med blandade kÀnslor han Ätog sig styrelseuppdraget.
» OCH ĂNNU MER IMPONERAD BLEV JAG NĂR JAG INSĂ G ATT
HAN OCH JCE DREV I PRINCIP
SAMMA FĂRĂNDRINGSARBETE
I FLERA ANDRA BOLAG.«
â Cybercom stod inför en mĂ€ngd utmaningar, men jag insĂ„g ocksĂ„ att det fanns en oerhörd potential. Jag tog tidigt chansen att köpa in mig och sedan var det bara att hugga i.
Det vÀrsta var kanske redan gjort. Men Hassbjer minns att styrelsen för Cybercom fick arbeta oerhört hÄrt.
â Det var ett vĂ€ldigt roligt och intressant arbete. Jag uppskattade verkligen eftersnacken vid styrelsemötena. SĂ„dana eftersnack Ă€r oerhört vĂ€rdefulla. I styrelser sitter i regel högt begĂ„vade mĂ€nniskor med intressanta tankar. Att fĂ„ möjlighet att reflektera över bolaget pĂ„ ett lite mer avspĂ€nt sĂ€tt Ă€r vĂ€ldigt intressant. Man kan, lite mer ingĂ„ende, diskutera hur man bĂ€st kan hjĂ€lpa bolaget, vd och övriga ledningen.
â Det vi ville göra med bolaget krĂ€vde mycket arbete och en del tuffa beslut.
Kortsiktigt skulle det pÄverka lönsamheten negativt och förmodligen Àven börskursen. Sammantaget visade det sig att arbetet i princip krÀvde att bolaget köptes ut frÄn börsen.
Det blev naturligt att det var Nicolas Hassbjer som tillsammans med jce , genom ett publikt bud, köpte ut Cybercom frÄn börsen.
Cybercom var alltsÄ ingen lÀttnavigerad skuta att vÀnda. Det krÀvdes uthÄllig envishet i bortÄt ett decennium.
â Jag var vĂ€ldigt imponerad av Hampus sĂ€tt att agera lĂ„ngsiktigt under den hĂ€r processen. Och Ă€nnu mer imponerad blev jag nĂ€r jag insĂ„g att han och jce drev i princip samma förĂ€ndringsarbete i flera andra bolag. Till exempel hade Hampus samma huvudvĂ€rk i Consafe Logistics som i Cybercom! Men det var alldeles uppenbart att han inte var intresserad av en quick fix. Vi fick sakta men sĂ€kert ordning pĂ„ det. Hampus var fast besluten att bygga ett riktigt bra konsultbolag.
Och det gjorde vi.
< Sofia Karlsson Àr Investment Director pÄ JCE sedan 2016. Dessförinnan var hon managementkonsult pÄ Arthur D. Little. Hon har en civilingenjörsexamen frÄn Chalmers.
> Bolaget Nordic Seafarm, som JCE har investerat i, skördar tÄng i havet utanför FjÀllbacka.
âJCE
KAN INTE SITTA OCH VĂNTA PĂ DEN PERFEKTA PLANENâ
I dag Ă€r hĂ„llbarhetsperspektivet centralt hos jce â bĂ„de pĂ„ koncern- och dotterbolagsnivĂ„. Sofia Karlsson hör till den nya generation av jce -medarbetare som ser hĂ„llbarhetsfrĂ„gorna som en sjĂ€lvklar del av arbetet. PĂ„ koncernnivĂ„ handlar det om att sĂ€kerstĂ€lla ett aktivt Ă€gande.
â Egentligen Ă€r begreppet âaktivt Ă€gandeâ en smula missvisande. För jce har alltid haft ett âaktivt Ă€gandeâ. Men det handlar om att finslipa. Aktivt Ă€gande âoch följaktligen hĂ„llbarhetsfrĂ„gor â Ă€r viktiga strategiska initiativ. NĂ€r vi tittar pĂ„ hĂ„llbarhetsperspektivet gör vi det bĂ„de utifrĂ„n existerande innehav och hur vi ska utveckla portföljen med hĂ„llbara förvĂ€rv. Det Ă€r tvĂ„ delvis olika frĂ„gor att hantera.
Samtidigt Ă€r jce en koncern med mĂ„nga olika typer av verksamheter â bolag i olika branscher, med olika förutsĂ€ttningar. Det Ă€r helt enkelt inte samma sak att tala om hĂ„llbarhetsfrĂ„gor för ett it -bolag som för ett industribolag.
â Dessutom har vi olika inflytande i vĂ„ra bolag. I de onoterade bolagen som jce ensamt kontrollerar kan vi driva vĂ„r hĂ„llbarhetsagenda i vĂ„rt eget och medarbetarnas tempo. I de bolag som jce inte ensamt kontrollerar fĂ„r vi vara beredda pĂ„ att samverka och först skapa en gemensam Ă€garagenda.
Sofia Karlsson understryker vikten av att det i regel Àr bÀttre att göra nÄgot Àn att inte göra nÄgot alls.
â jce kan inte sitta och vĂ€nta pĂ„ den perfekt planen. Saker mĂ„ste ske under tiden. Vi har ett bra tempo och sedan ett par Ă„r har alla vĂ„ra bolag hĂ„llbarhetsfrĂ„gan i sina affĂ€rsplaner och som en stĂ„ende punkt pĂ„ varje styrelsemöte. De allra flesta bolagen driver egna hĂ„llbarhetsinitiativ. Det kan exempelvis handla om att skaffa solpaneler, eller att vĂ€lja grönare transporter eller grönare material. Och naturligt-
» MIN GRUNDSYN ĂR ATT DET VERKLIGEN GĂ R ATT FĂRĂNDRA
EN FĂRETAGSKULTUR OCH ATT
EN FĂRBĂTTRAD KULTUR ĂR EN ENORM KONKURRENSFĂRDEL.«
vis fÄr vi inte heller glömma den sociala hÄllbarheten. HÄllbarhet handlar ocksÄ om mÀnsklighet. Samtliga bolag hÄllbarhetsrapporterar till oss.
Arbetet gÄr alltsÄ framÄt. Framtidsperspektivet Àr lÄngt.
Sofia Karlsson sÀger:
â Vi ska investera för framtida generationer. Om vi gör det Ă€r det bĂ€st för jce och jce :s medarbetare â men ocksĂ„ för planeten.
âOM DU ALDRIG TRILLAR OMKULL Ă KER DU INTE TILLRĂCKLIGT FORTâ
För Kent Olsson â vd för Consafe Logistics â Ă€r det sjĂ€lvklart att utmana de gamla traditionerna. Han hör till den nya generation företagsledare inom jce som driver utvecklingen. Under hans ledning har Consafe Logistics allt tydligare utvecklats frĂ„n att ha varit ett konsultföretag inom logistik till att i praktiken bli ett mjukvarubolag som hjĂ€lper kunder att lösa logistiska problem. Distinktionen rör inte hĂ„rklyverier utan företagets hela identitet.
â Min grundsyn Ă€r att det verkligen gĂ„r att förĂ€ndra en företagskultur i grunden och att en förbĂ€ttrad kultur Ă€r en enorm konkurrensfördel. Företagskulturen representeras naturligtvis ytterst av Ă€garna â men det Ă€r de anstĂ€llda som skapar kulturen och Ă€r ansvariga för den.
En vÀsentlig konkurrensfördel i Consafe Logistics företagskultur Àr att ge medarbetarna ett successivt ökat ansvar och minska rÀdslan för att misslyckas.
â LĂ„t mig göra en jĂ€mförelse med skidĂ„kning. Om du aldrig trillar omkull nĂ€r du Ă„ker skidor Ă„ker du inte tillrĂ€ckligt fort. Vi mĂ„ste trilla bland om vi ska utvecklas. Men vi ska trilla lagom hĂ„rt.
FöregĂ„ende uppslag: Det kan verka enkelt att flytta en lĂ„da â men stor skala handlar det om komplicerade processer som krĂ€ver avancerad teknisk och logistisk kompetens.
< Kent Olsson, vd för Consafe Logistics, och Hampus Ericsson pÄ scen vid Consafe Logistics personalkonferens i Marienlyst Danmark maj 2022. Den första konferensen efter covidpandemin var efterlÀngtad av alla.
För Consafe Logistics har förÀndringen varit genomgripande. Bolaget har belönats med priser och den tekniska utvecklingen har accelererat. Kraven som stÀlls pÄ bolaget blir ocksÄ hela tiden högre.
â Tidigare utvecklade vi produkter ur vĂ„rt eget perspektiv. Nu försöker vi utvecklas genom att tillĂ€mpa kundens perspektiv. Det finns ett klassiskt exempel som jag brukar nĂ€mna för mina medarbetare. Exemplet handlar om att ett företag inte sĂ€ljer en borrmaskin utan ett hĂ„l i vĂ€ggen. Men jag brukar tĂ€nka mig att vi ska gĂ„ Ă€nnu ett steg lĂ€ngre: vi sĂ€ljer inte ett hĂ„l i vĂ€ggen, vi sĂ€ljer tjĂ€nsten att skapa förutsĂ€ttningar för att en tavla ska hĂ€ngas upp.
DET SYDAMERIKANSKA BENET
NÀr skildringen av jce :s första femtio Är nu nÀrmar sig nutid har den uppmÀrksamme lÀsaren mÄhÀnda noterat att ett geografiskt stycke av jce hittills prÀglats av viss radiotystnad.
Det Ă€r det sĂ„ kallade sydamerikanska benet â det som Christer Ericsson talade sig sĂ„ varm för i tidningsintervjuer redan pĂ„ 1980-talet. jce :s aktiviteter i Sydamerika har befunnit sig om inte i bakgrunden sĂ„ Ă„tminstone inte under samma bevakningsintensitet som de svenska Ă€ventyren.
En orsak till att bland annat den svenska affÀrspressen har haft svÄrt att följa den sensationella utvecklingen för jce :s sydamerikanska verksamheter Àr att det inte har funnits nÄgot svenskt moderbolag som visat utvecklingen.
Men frÄn och med rÀkenskapsÄret 2021 finns det ett svenskt moderbolag, Toyama Holding, som Àger jce :s bolag i Chile och Brasilien. DÀrmed blir överblicken frÄn svensk horisont betydligt bÀttre.
» DE TYCKTE HELT ENKELT
ATT ETT BOLAGSNAMN SOM
KLINGADE JAPANSKT ĂVEN
KLINGADE TROVĂRDIGT.«
Dessa tvÄ delar av jce , den chilenska och den brasilianska, med Francisco Olivos och Renato Fiedler som nyckelpersoner, svarar nu för ungefÀr en tredjedel av jce :s totala tillgÄngar.
Ulf Gillberg â en av jce :s mest erfarna medarbetare â har skött det komplexa uppdraget att inrangera den sydamerikanska verksamheten i en svensk struktur.
â Jag Ă„kte till Chile första gĂ„ngen 2012. Inledningsvis handlade det om att skaffa mig en uppfattning om verksamheten, strukturen och styrningen. De hĂ€r delarna av jce var de sista bitarna dĂ€r Christer Ericsson, sĂ„ att sĂ€ga, hade dröjt sig kvar.
Det fanns en spretig struktur att stÀda i.
Det har alltsÄ tagit nÄgra Är för jce att stÀda i den sydamerikanska bolagsstrukturen. Men nu, i 2020-talets första halva, finns det svenska holdingbolaget och strukturen pÄ plats.
Det som uppenbarat sig Ă€r bilden av ett vackert imperium â eller Ă„tminstone tvĂ„ effektiva smĂ„ kungariken.
I Brasilien Ă€r det Toyama som Ă€r den största verksamheten â ett för trĂ€dgĂ„rdsoch skogsbruksintresserade brasilianare vĂ€lkĂ€nt varumĂ€rke med exempelvis grĂ€sklippare, lövblĂ„sare, kantgrĂ€sklippare, elaggregat och utombordsmotorer.
Namnet Toyama krÀver sin förklaring. Företagsledningen i Brasilien satte sig med en karta över Japan och letade efter ett lÀmpligt namn. Bolaget har ingen som helst koppling till Japan.
â De tyckte helt enkelt att ett bolagsnamn som klingade japanskt Ă€ven klingade trovĂ€rdigt, sĂ€ger Ulf Gillberg.
I Chile har utvecklingen tagit en delvis annan vÀg Àn i Brasilien. DÀr driver jce ett stort sÄgverk och en pelletsfabrik i södra Chile samt ett fastighetutvecklingsbolag som sÀljer kontorsfastigheter, semesterstugor och villor. Direktkopplingen till de
» ATT INTERVJUA RENATO FIEDLER OCH
FRANCISCO
OLIVOS PĂ LAGOM PIXLIGA
TEAMSKANALER ĂR SOM ATT PĂ ETT
MĂRKLIGT SĂTT BĂ DE FĂ SYN PĂ JCE:S
HISTORIA OCH DESS FRAMTID.«
sydamerikanska kollegerna i Brasilien finns i en handels- och distributionsverksamhet som bland annat saluför svenska Husqvarnas produkter inom skog och trÀdgÄrd. Det Àr motorsÄgar, grÀsklippare och grillar.
För Ulf Gillberg â som har sin professionella vardag i villan pĂ„ HögĂ„splatsen âhar arbetet med jce :s sydamerikanska ben varit en rolig omvĂ€xling.
â Det Ă€r en extra dimension. Det Ă€r ocksĂ„ roligt att jce har en genuin internationell kontaktyta.
Bara en liten miss frÄn sin egen sida kan Ulf Gillberg notera. Och det misstaget Àr flera decennier gammalt.
â Jag kan varken spanska eller portugisiska. Jag valde att lĂ€sa tyska under skolĂ„ren.
REKORDFISKAR OCH AMBULANSER
Att intervjua Renato Fiedler och Francisco Olivos pÄ lagom pixliga Teamskanaler frÄn Brasilien (Fiedler) och Chile (Olivos) Àr som att pÄ ett mÀrkligt sÀtt bÄde fÄ syn pÄ jce :s historia och dess framtid.
Samtalet med Renato Fiedler prÀglas av att han hÀngande pÄ vÀggen bakom sig har en enorm blÄ taggmakrill. 28 kilo. Faktum Àr att det Àr den största blÄ taggmakrill som nÄgonsin fÄngats pÄ spö. Renato Fiedlers fÄngst Àr officiellt vÀrldsrekord, Renato visar rekordcertifikatet via Teams. Under Renato Fiedlers ledning har jce :s brasilianska bolag ocksÄ utvecklats till en underbar rekordfisk.
â Christer var ocksĂ„ en hĂ€ngiven fiskare. Jag tror att vi möttes första gĂ„ngen runt 1991.
Styrelsemöten med Chile och Brasilienbolagen Santiago de Chile, juni 2022. Ăvre bilden: Ulf Gillberg, Johan Martinsson och Guillermo Salinas. Det hĂ€r var till följd av covidpandemin det första besöket pĂ„ tre Ă„r.
Nedre bilden: Francisco Olivos, Sven Antonsson (via TeamslÀnk frÄn Sverige) och Sebastian Olivos.
»NU ĂR DET MYCKET MER LAGARBETE. DET ĂR STABILARE. MEN ENTREPRENĂRSKAPET ĂR DETSAMMA.«
FöregĂ„ende uppslag: JCE Aserraderos sĂ„gverk âCunibalâ utanför Los Angeles mellersta Chile. HĂ€r syns det enorma virkesupplaget, sjĂ€lva sĂ„gverket (byggnad med mörkt tak), hyvleriet (byggnad med ljust tak) och pelletsfabriken (fristĂ„ende byggnad uppe till höger). SĂ„gverket har en Ă„rlig kapacitet om 229 000 m3, hyvleriet 36 000 m3 och pelletsfabriken 36 000 ton.
< Renato Fiedler Ă€r ansvarig för JCE Brasilien men har Ă€ven ett vĂ€rldsrekord fiske â en blĂ„ taggmakrill pĂ„ 28 kilo.
Vid de första kontakterna var Renato Fiedler leverantör till jce . Christer Ericsson frÄgade Fiedler om han hade nÄgra bra kontakter i Brasilien.
Det hade Fiedler. Han var sjÀlv den bÀsta kontakten.
I slutet av 1990-talet blev Fiedler delĂ€gare och verksamheten har â trots nĂ„gra gropar pĂ„ vĂ€gen â vuxit med en imponerande hastighet. Renato Fiedler Ă„kte till Kina lĂ„ngt innan brasilianska entreprenörer brukade Ă„ka till Kina. Han medförde en tolk och Ă„tervĂ€nde med ett kontrakt pĂ„ pumpdelar som var lĂ„ngt mycket mer prisvĂ€rda Ă€n vad som gick att fĂ„ frĂ„n de mer traditionella leverantörerna.
Han bekrÀftar, med entusiasm, historien om att varumÀrket Toyama hÀmtades frÄn en karta över Japan.
â Vi visste att Yamaha och Honda var tvĂ„ japanska orter och det förknippade alla med kvalitet. SĂ„ vi ville göra nĂ„got liknande.
I dag har Toyama en katalog med ungefÀr 500 produkter som sÀljs genom 6 000 butiker och varuhus över hela Brasilien. Brasilien har blivit för litet.
â Vi brasilianare Ă€r inte riktigt vana vid att sĂ€lja teknisk utrustning till andra lĂ€nder. Men nu har vi kommit igĂ„ng med Toyama i till exempel Colombia, Mexiko, Costa Rica och Panama. Ambitionen Ă€r att Toyama ska bli ett globalt varumĂ€rke.
Efter över trettio Är i jce Àr Renato Fiedler en av de företagsledare som bÀst kÀnner familjen Ericsson.
â Hampus och Christer Ă€r bĂ„de lika och olika. Christer höll alltid Ă„ngan uppe.
AffÀrerna var hans liv och han var inte sÀrskilt intresserad av formalia. Nu Àr det mycket mer lagarbete. Det Àr stabilare. Men entreprenörskapet Àr fortfarande detsamma.
NÀsta Teamssamtal frÄn konferensbordet pÄ HögÄsplatsen gÄr till Chile.
Det kÀnns som en historia frÄn en nÀstintill annan era i mÀnsklighetens
< Francisco Olivos och Renato Fiedler. Bilden Àr tagen Santiago de Chile juni 2022.
> Del av projektet Valle Noble i Concepción, Chile. Till dags dato har JCE Chile byggt mer Àn 1 000 bostÀder inom ramen för detta projekt.
utveckling, nĂ€r jce Chiles delĂ€gare och ledande gestalt Francisco Olivos berĂ€ttar om kvĂ€llen dĂ„ han för första gĂ„ngen trĂ€ffade âMister Christer Ericsson from Swedenâ. Det var 1987 och Olivos var inbjuden till en middag med den till synes huvudsakliga meriten att han förmodades prata engelska.
Den svenske affÀrsmannen med de stora glasögonen ville veta allt om hur man gör affÀrer i Chile.
NÄgra mÄnader senare fick Olivos ett brev frÄn Sverige. Inte ett mejl. Inte ett fax. Inte ett telefonsamtal. Ett handskrivet brev. Christer föreslog att Olivos skulle bli partner och minoritetsÀgare i det chilenska bolaget.
â Christer och jag var lika i det avseendet. Vi gillade inte att krĂ„ngla till det. Lite senare for Francisco Olivos till Sverige.
â Det kĂ€ndes lika frĂ€mmande som att Ă„ka till mĂ„nen. Christer hade nĂ„gon slags avlĂ„ng teknisk grunka i bilen. Han sa att det var en telefon. Först trodde jag honom inte. Men dĂ„ sa han: âVi kan vĂ€l ringa till din fru i Chile?â SĂ„ jag satt i en bil i Sverige och ringde hem.
Inledningsvis var Francisco Olivos uppdrag begrÀnsat till bygg- och fastighetsutvecklingsbolaget Constructora jce , men efter hand insÄg Christer Ericsson att den duglige Olivos kunde anvÀndas Àven för att fÄ ordning pÄ jce :s andra chilenska projekt. Fiskeribolaget sÄldes till en partner, medan fastighetsutvecklingen, skogen och sÄgverken behölls och gick bra.
Den begĂ„vade unge ingenjören Guillermo Salinas rekryterades och blev snart chef för jce :s sĂ„gverk i Chile. Ăn i dag Ă€r Guillermo Salinas verksam som Franciscos högra hand. Han Ă€r delaktig i de flesta strategiska besluten. NĂ„gra gĂ„nger, minns Francisco Olivos, gick Christer Ericsson i otakt med de chilenska traditionerna. NĂ€r han skulle besöka ett sĂ„gverk hade personalen pyntat
hela anlĂ€ggningen med jce -flaggor, som om en kunglighet skulle komma pĂ„ besök. Men Christer Ericsson klargjorde att han inte var âpĂ„ besökâ. Han jobbade.
Men han kunde ha roligt pÄ jobbet. Under en period var jce delÀgare i ett sjukhus i en chilensk stad med det amerikanskt klingande namnet Los Angeles. Vid invigningen av detta sjukhus var Christer Ericsson chaufför vid en provtur med en ambulans. Sirenerna var oemotstÄndliga för den svenske entreprenören som bjöd Francisco Olivos pÄ en provtur genom hela Los Angeles med tjutande sirener och blinkande ljus.
â Men den bĂ€sta resan har vi pĂ„ jce framför oss, sĂ€ger Francisco Olivos. Det finns fortfarande otroligt mycket att göra i Chile.
âRISKER ĂR BRA â ANNARS ĂVERLEVER VI INTEâ
Det finns ett ord som Ă€r nĂ€rvarande â ibland utan att ens vara explicit uttalat â i alla historiska översikter som involverar entreprenörer. Risk.
Risktagandet Àr den faktor som stÀndigt mÄste beaktas. För hög risk Àventyrar företagets existens. För lÄg risk hÀmmar utvecklingen.
NÀr Hampus i dag betraktar jce ur ett halvsekelsperspektiv ser han en historia som i hög grad har handlat om att riskera mycket.
â Christer startade jce med tvĂ„ tomma hĂ€nder och inledningsvis var det â som för alla entreprenörer â nödvĂ€ndigt med höga risker. Men nĂ€r en entreprenör har byggt upp en företagsverksamhet och nĂ„tt en viss nivĂ„ kan ett stort risktagande bli kontraproduktivt. Fallhöjden har blivit för stor. NĂ€r man kommer in och arbetar operativt i andra eller tredje generationen Ă€r det viktigt att fundera igenom
» NĂR MAN BYGGER BOLAG
ĂVER GENERATIONER FĂ R MAN
ALDRIG SĂGA âș SĂ HĂR HAR VI
ALLTID GJORTâč «
förhÄllandet mellan tillvÀxt och lönsamhet Ä ena sidan och risk Ä den andra sidan. NÀr företaget Àr etablerat finns det ett ansvar mot bÄde anstÀllda och kommande generationer.
NÀr det gÀller jce :s hantering av risker under 2000-talets första decennium sÀnder Hampus Ericsson en tacksamhetens tanke till Marita Svenning, som verkade som finanschef fram till 2010.
â Hon hade en speciell förmĂ„ga att fĂ„ Christer att hoppa av de mest vĂ„ghalsiga projekten. Ibland tĂ€nker jag att man kanske inte i första hand ska tacka henne för alla affĂ€rer hon hjĂ€lpte till att genomföra. Hon ska framför allt ha tack för alla affĂ€rer hon stoppade.
Hampus Ericsson sÀger detta med ett stort leende.
â Marita hade en förmĂ„ga att hĂ„lla ihop komplexa transaktioner och genomföra dem.
Hampus minns alla sena kvÀllar pÄ kontoret dÀr lampan ofta lyste hos Marita Svenning nÀr han gick hem.
Ett minskat risktagande mÄste kombineras med en stÀndig rörelse framÄt. För lÄg risk kan vara lika farligt som för hög risk.
â NĂ€r man bygger bolag över generationer fĂ„r man aldrig sĂ€ga âsĂ„ hĂ€r har vi alltid gjortâ. Man mĂ„sta vĂ„ga sĂ€ga âhit vill vi komma Ă€ven om det leder till obekvĂ€ma beslutâ. Det kan innebĂ€ra att man faktiskt lĂ€mnar en bransch man har varit verksam i under lĂ„ng tid â kanske över hundra Ă„r. Men den risken mĂ„ste man ta, annars riskerar man att bli ett nytt Facit eller Kodak. LĂ„ngsiktighet utesluter inte förĂ€ndring, utan förĂ€ndring Ă€r ett mĂ„ste. jce :s förĂ€ndringscykel Ă€r ungefĂ€r tio Ă„r. Vi ser fundamentalt olika ut var tionde Ă„r. Den förĂ€ndringen mĂ„ste fortsĂ€tta.
< Hampus Ericsson (arbetande styrelseordförande) och Carl Backman (vd) i arbetsrummet pÄ HögÄsplatsen 3.
NÀsta uppslag: Carl Backman Àr extern vd för JCE sedan Är 2018. Tidigare har han bland annat varit vd för Bure och direktör i Fouriertransform.
â Det gĂ€ller att hitta rĂ€tt risknivĂ„. Under de första Ă„ren efter jag tilltrĂ€tt som vd sa vi ibland, pĂ„ skoj, att vi hade lite för mĂ„nga âleomötenâ. AlltsĂ„ möten dĂ€r man behövde ta Losec och Treo efterĂ„t, eftersom man fick bĂ„de magsĂ„r och huvudvĂ€rk av alla de problem som diskuterats. Nu Ă€r det mĂ„nga Ă„r sedan vi hade ett âleomöteâ senast.
I dag Àr jce ett helt annat bolag Àn det Christer Ericsson lÀmnade över. Men Hampus Ericsson Àr övertygad om att fadern Christer skulle ha kÀnt igen sig.
â Om han hade levt i dag skulle han sĂ€kert ha kĂ€nt att entreprenörskapet och förĂ€ndringen har gĂ„tt vidare i nĂ€sta generation.
Ett steg i jce :s förnyelse intrÀffade 2018. Efter tio Är som vd övergick Hampus Ericsson till rollen som arbetande styrelseordförande och Carl Backman rekryterades som vd.
För Hampus Ericssons vidkommande har det inneburit att han kan lÀgga mer tid pÄ strategiska frÄgor, Àven om det fortfarande finns mÄnga operationella frÄgestÀllningar pÄ agendan.
â Carl Backman och jag talas vid nĂ€stan dagligen sĂ„ vi Ă€r vĂ€l synkade. Vi har en tydlig arbetsfördelning och kompletterar varandra vĂ€l. Framför allt har vi vĂ€rldens roligaste jobb!
âDET MĂ STE FINNAS NĂ GON FORM AV UNICITETâ
Hur ska jce förĂ€ndras i framtiden? Och kan man ana denna kommande utveckling genom att teckna ett signalement av dagens jce ? I slutskedet av arbetet med denna bok intervjuar jag vd Carl Backman i styrelserummet â under de vilda takmĂ„lningarna â pĂ„ HögĂ„splatsen.
» HAMPUS OCH JAG HAR HELA
TIDEN
HAFT EN RIMLIGT ĂVERENSSTĂMMANDE SYN PĂ VILKA
BRANSCHER SOM HAR MEDVIND.«
Utanför fönstret stÄr det göteborgska ruskvÀdret, med kastvindar och snett slagregn över kastanjerna och buxbomshÀckarna bakom Götaplatsen. Carl Backman bÀr kofta. Det Àr hans signaturplagg. Under det Är som arbetet med boken om jce har pÄgÄtt har jag sett honom i kavaj vid blott nÄgot enstaka tillfÀlle.
GöteborgsvÀdret dundrar och visslar.
Carl Backman tilltrÀdde som vd för jce Är 2018.
â Hampus och jag har hela tiden haft en rimligt överensstĂ€mmande syn pĂ„ vilka branscher som har medvind, det vill sĂ€ga vilka teman vi ska investera i, sĂ€ger han.
Vilka teman Àr det?
â Vi har valt fyra breda omrĂ„den som vi successivt försöker att snĂ€va in. Det första omrĂ„det Ă€r professionella tjĂ€nster. Det Ă€r till exempel Semcon och Knowit. DĂ€r har jce enorm kunskap. Det andra Ă€r mjukvara, till exempel Consafe Logistics. Digitaliseringen Ă€r ett högintressant omrĂ„de som vi vill fördjupa oss i. Det tredje omrĂ„det Ă€r produktionsindustri. Det kan exempelvis handla om Bruks Siwertell som i huvudsak producerar utrustning för bulkhantering. Men det Ă€r exempelvis ocksĂ„ trĂ€förĂ€dlings- och pelletsbolagen i Sydamerika. Det fjĂ€rde omrĂ„det Ă€r trygghet och sĂ€kerhet, till exempel Baltic. GöteborgsvĂ€dret vĂ€snas utanför villans gamla, vita fönsterramar.
Carl Backman sÀger:
â Under de senaste Ă„ren har vi aktivt letat efter bolag som överensstĂ€mmer med dessa teman. Men vi har högt stĂ€llda krav. Om vi ska vara intresserade av att investera vill vi se en lönsamhet pĂ„ minst femton procent per Ă„r och det ska finnas tillvĂ€xt i bolaget. Det mĂ„ste dessutom finns nĂ„gon form av unicitet sĂ„ att bolaget kan prestera bĂ€ttre Ă€n konkurrenterna. Det kan handla om ett geografiskt monopol eller patent. Denna unicitet kan ta sig mĂ„nga olika uttryck.
FöregÄende uppslag: Semcons huvudkontor pÄ Lundbystranden lyser upp kvÀllen vid Göta Àlv.
< Johan Lövqvist var tidigare vd för Tenson. Han tilltrÀdde som vd för Baltic samband med JCE:s förvÀrv av bolaget Är 2019.
> Baltics flytvÀstar i aktion. Det svenska bolaget Baltic tillverkar allt frÄn enkla barnflytvÀstar till mer avancerade, sjÀlvuppblÄsbara, vÀstar. Kunderna kan vara allt frÄn barnfamiljer eller tÀvlingsseglare till yrkespersoner inom professionell sjöfart.
Under samtalet i jce :s styrelserum, med den blÄsiga Göteborgsdagen fladdrande utanför fönstret, funderar jag pÄ denna carlbackmanska glosa. Unicitet. Jag Àr osÀker pÄ om jag har hört detta ord förut. Jag skrollar diskret i Svenska Akademiens ordbok saob pÄ nÀtet. SjÀlvfallet finns unicitet. Det Àr belagt i svenskan redan Är 1904 och anvÀnds för att beteckna att nÄgot Àr unikt. Carl sÀger:
â Det första bolag inom sĂ€kerhetsomrĂ„det som jce förvĂ€rvade var Baltic. Det Ă€r ett bolag som alltid haft en fantastisk förmĂ„ga att tjĂ€na pengar. Det fanns dessutom en stor produktportfölj och ett starkt varumĂ€rke. Vi lyckades fĂ„ med oss Johan Lövqvist som vd och han kunde ocksĂ„ komplettera teamet lĂ€ngs vĂ€gen. Jag kĂ€nner att Baltic verkligen Ă€r ett exempel pĂ„ den typen av bolag som vi söker â ett bolag med stark marknadsposition, goda tillvĂ€xtmöjligheter, en unik profil och vĂ€ldigt hög kompetens.
jce har Àgnat de senaste Ären Ät att identifiera fyra omrÄden. Men vad kommer att hÀnda framöver?
â NĂ€r vi har nĂ„tt en kritisk volym inom ett omrĂ„de fĂ„r vi en kritisk massa att bygga vidare pĂ„. Det gĂ€ller till exempel förvĂ€rvet av Octofrost dĂ€r vi nu har möjlighet att addera fler bolag av samma slag och vinna samordningsfördelar. Det kan sĂ€kert tillkomma nya omrĂ„den framöver. Ett sĂ„dant Ă€r livsmedelsproduktion. Vi blir fler mĂ€nniskor pĂ„ jorden. Vi behöver Ă€ta. Marknaden kommer att vĂ€xa. Och jce kommer att fortsĂ€tta att utvecklas. Men den stora tillgĂ„ngsmassan i jce Ă€r fortfarande digitalisering, mjukvara och skogsbruk. Och det ligger helt i linje med jce :s strĂ€van efter hĂ„llbarhet.
Carl Backman fortsÀtter:
â Hampus har skapat en proffsig och framĂ„tlutad företagskultur, kombinerat med en stabil finansiell plattform. jce var moget för att öka tillvĂ€xten. Han anstĂ€ll-
< Mötena med JCE Family Office utgör en viktig kontaktyta mellan Àgarfamiljen och bolagen. HÀr har representanter för familjen Ericsson, ledningsgrupper och JCE:s styrelse samlats utanför JCE:s huvudkontor i samband med mötet september 2022.
» DETTA HALVSEKEL Fà R BETRAKTAS
SOM EN GANSKA BRA BĂRJAN.DET
ĂR MYCKET SOM ĂR ANNORLUNDA
JĂMFĂRT MED 1971.«
de mig som vd för att jag skulle hjÀlpa till med detta. Sedan Är 2018 har vi investerat runt 850 miljoner i nya bolag och startups. Det Àr mycket fokus pÄ framtidsbranscher och hÄllbarhet, en nyckel för att sÀkra framtida tillvÀxt.
850 miljoner. Jag antecknar denna siffra. Det Àr nÄgra miljoner i veckan.
GöteborgsvÀdret visslar och dundrar.
ETT HALVSEKEL ĂR EN BRA BĂRJAN
Nu börjar det bli dags att summera jce :s första halvsekel.
Detta halvsekel fÄr betraktas som en ganska bra början.
Det Àr mycket som Àr annorlunda jÀmfört med 1971. jce verkar inte bara i en annan vÀrld.
Det finns ocksĂ„ skĂ€l att Ă„tervĂ€nda till den dag som inledde denna skildring âstyrelsemötet den 7 september 2021. Det var ett styrelsemöte som mĂ„nga andra, och alla styrelsemöten Ă€r ett slags mikrokosmos. De rymmer via traditioner och oskrivna koder alltid ögonblick som i nĂ„gon mĂ„n speglar en företagstradition. Att ett styrelsemöte ocksĂ„ speglar framtiden Ă€r en sjĂ€lvklarhet.
Styrelsemötet den 7 september 2021 Ă€ger rum i ett av de högre vĂ„ningsplanen pĂ„ Semcons huvudkontor pĂ„ Norra Ălvstranden i Göteborg. Placeringen Ă€r i sig ett kondensat av jce :s och Göteborgs historia. I de miljöer som Ă€r synliga genom fönstret lĂ„g en gĂ„ng Götaverken, periodvis vĂ€rldens största skeppsvarv. NĂ€r Götaverken drabbades av varvskrisen pĂ„ 1970-talet klev Consafe in i manegen som tillfĂ€llig rĂ€ddare av den svenska varvsindustrin. Christer Ericssons bostadsplattformar kombinerade entreprenörsanda och den kompetens i vĂ€rldsklass som fanns hos Götaverken Arendal.
I dag Àr de göteborgska storvarven borta. Göteborg har transformerats frÄn industristad till postindustriell kunskapsmetropol.
FrĂ„gan Ă€r om det överhuvudtaget finns sĂ„ mĂ„nga fler gemensamma nĂ€mnare kvar sedan varvstiden pĂ„ Norra Ălvstranden Ă€n familjen Ericssons nĂ€rvaro.
1977 var det Götaverken.
I dag Àr det Semcon.
Ett nytt Göteborg Àr hÀr. Och ett nytt jce .
Det finns ett samband.
âVI KAN UNDERLĂTTA FĂR MĂNNISKORâ
Den 7 september 2021 Àr en milt disig och blÄsig höstdag. Det Àr fortfarande sommarlyster över Àlven. De tröga gröna matarbÄtarna, som gÄtt frÄn TrollhÀtte slussar i gryningen, passerar. Om nÄgon hade öppnat ett fönster under detta styrelsemöte hade vi antagligen kunnat höra pÄlkranarna frÄn Gullbergsvass.
Det nya Göteborg byggs i rasande fart.
Vid en Powerpointpresentation för styrelsen stÄr Semcons vd Markus Granlund i prydlig vit skjorta (men ingen slips) och berÀttar om Semcon. Styrelseledamoten
Niklas Flyborg skjuter in nÄgon frÄga. Han fÄr svar av bÄde Markus Granlund och Carl Backman.
Markus Granlund förefaller vara en typisk vd i ett jce -bolag: mycket stadigt förankrad i verksamheten, med stort siktdjup framĂ„t, försiktig nĂ€r han rör sig bortom sina prognoser. GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng Ă„tervĂ€nder han till konsultbolaget Semcons kĂ€rna âatt hitta it -lösningar som gör mĂ€nniskors vardag enklare. Han nĂ€mner forna tiders tekniska manualer, hur hopplöst det inledningsvis var under den digitalisering som
< Markus Granlund Àr vd för Semcon sedan 2012. Innan han tilltrÀdde som vd för Semcon var han bolagets chefsjurist.
> Omdaningen av stjÀrnarkitekten Ernst Torulfs gamla villa till JCE:s huvudkontor har varit varsam. HÀr stÄr de spröjsade pardörrarna pÄ glÀnt mot den stora balkong som har blivit en populÀr fikaplats för JCE:s medarbetare.
dÄ Ànnu inte var vÀrd namnet, dÄ ingenjörer och konstruktörer istÀllet för vettiga it-lösningar kunde stÀllas inför scenarier dÄ de tvingades plöja hundratals eller tusentals pdf-sidor.
Han sÀger:
â Vi kan underlĂ€tta för mĂ€nniskor.
Och det Ă€r tveksamt om Markus Granlund Ă€r medveten om att han Ă€ven i detta ögonblick â nĂ€r de gamla orange Götaverkskranarna skymtar i fönstret â oavsiktligt knyter samman jce :s 1970-tal och 2020-tal pĂ„ Norra Ălvstranden.
För just manualerna â den tekniska beskrivningen â var en historia för sig pĂ„ Consafes bostadsplattformar. En bostadsplattform bestĂ„r av miljoner enheter âbultar, rör, strömbrytare, ledningar, bĂ€rande balkar.
Det var skriftliga instruktioner om allt frÄn livbÄtar till installation av kylskÄp. Det gÀngse förfaringssÀttet pÄ 1970-talet var att förvara denna dokumentation i pÀrmar.
En sĂ„dan enorm ansamling av pĂ€rmar Ă€r â i vid bemĂ€rkelse â en manual. Vikten för dessa pĂ€rmar mĂ€ttes inte i kilo utan i ton.
Det inofficiella rekordet pÄ Götaverken var offshoreriggen Balmoral dÀr enbart den uppsÀttning pÀrmar som av sÀkerhetsskÀl mÄste förvaras pÄ plattformen vÀgde nÀstan tretton ton.
I leveransvillkoren frÄn varvet ingick tvÄ sÄdana omgÄngar manualer. Det var totalt drygt tjugosex ton papper och ringpÀrmar. Tjugosex ton!
I perspektivet av en sÄdan berÀttelse blir Semconchefen Granlunds trygga förvissning om it -lösningarnas absoluta nödvÀndighet högst begriplig.
» DET ĂR INTE BARA ATT OFFSHORE
HAR ERSATTS AV INVESTERINGAR
I MJUKVARA, DIGITALISERING,
PRODUKTIONSINDUSTRI OCH SĂKERHET.«
âINGET KONSTIGT OM MEDARBETARNA VILL FĂRĂNDRA VĂRLDENâ
NÀr jce nu har inlett sitt andra halvsekel finns det skÀl att lite i marginalen uppmÀrksamma de konkreta följderna av att ledarskapskulturen har förÀndrats. Den kursförÀndring som prÀglat jce sedan 2010 har inte bara handlat om en medveten förÀndring av intressen och investeringar. Det Àr inte bara att offshore har ersatts av investeringar i mjukvara, digitalisering, produktionsindustri och sÀkerhet.
Det gÀller ocksÄ sÀttet att styra verksamheterna.
Fartyget jce styrs inte pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r sjökaptenen Christer Ericsson lĂ€mnade över rodret till Hampus Ericsson. Det gĂ„r i praktiken att frĂ„ga vem som helst i firman. Inför arbetet med denna bok har före detta och nuvarande medarbetare bidragit med upplysningar. NĂ„gra arbetade nĂ€ra Christer Ericsson redan pĂ„ 1970-talet. Det Ă€r, som det heter, numera soignerade herrar som gĂ€rna pratar om gamla tider över en wienerschnitzel och en liten kall op pĂ„ Kometen. Men det kan ocksĂ„ vara unga nyrekryterade medarbetare â kanske inte matroser, men Ă„tminstone understyrmĂ€n och underbefĂ€l pĂ„ jce -skutan.
Oavsett vem jag frĂ„gar fĂ„r jag â med lite olika perspektiv â svar som pekar i samma riktning. Hampus Ericsson Ă€r en helt annan ledarpersonlighet Ă€n fadern. Christer Ericsson kunde framtrĂ€da som företagspatriark i den gamla stilen â auktoritĂ€r och entreprenöriell, med nĂ€san djupt ner i verksamheten. Ăven sedan han officiellt hade pensionerat sig följde han bolagen med intensiv nyfikenhet, fram till sin död sommaren 2016, dĂ„ han förolyckades i en fiskeolycka utanför Marstrand.
1970-talets fotografier pÄ Christer Ericsson i overall och med stÄlborste i handen var naturligtvis kavata arrangemang för att göra pressfotograferna glada. Men de gömmer ett djupare korn av sanning.
< JCE-flaggan Àr mÄlad av konstnÀren Niklas Amundson.
NÀsta uppslag: JCE pÄ besök hos
Hampus Ericsson â det sĂ€ger alla â vinnlĂ€gger sig noggrannare om att upprĂ€tthĂ„lla skillnaden mellan Ă€garansvaret och det operativa ansvaret.
Men framför allt â sĂ€ger alla â har Hampus en icke-auktoritĂ€r ledarstil, ett mjukare sĂ€tt att möta mĂ€nniskor. Eller som han sjĂ€lv uttrycker det:
â Christer kom frĂ„n 1970-talsskolan. Jag Ă€r vĂ€l mer ett barn av 2000-talet och dess ledarstil.
Christer Ericsson var â liksom Hampus â en duktig lagspelare. Men Hampus lĂ„ter medspelarna ta större plats. jce :s gamla paraddistans â att utmana gamla traditioner â kan dĂ€rigenom ta sig nya uttryck pĂ„ 2020-talet. Eller som Hampus Ericsson uttrycker det:
â jce Ă€r bra pĂ„ att bygga framgĂ„ngsrika bolag tillsammans med vĂ„ra duktiga medarbetare. Hos jce Ă€r det inte nĂ„gra konstigheter nĂ€r personalen vill förĂ€ndra vĂ€rlden, det vill vi Ă€gare ocksĂ„.
Semcon. FrÄn vÀnster: Ulf Gillberg, Louice Rosdahl, David Andersson, Karin Dennford och Johan Martinsson.
» DET HAR VARIT
FASCINERANDE
ATT VARA MED OM JCE:S FĂRĂNDRING OCH FĂRNYELSE
ĂVER Ă RTIONDEN.«
âVI HAR GJORT ALLT DET HĂR TILLSAMMANSâ
Hampus, vi nÀrmar oss slutet pÄ berÀttelsen om jce:s första femtio Är. Du föddes 1972 och har vuxit upp med jce. Du har sett verksamheten bÄde frÄn in- och utsidan. Hur skulle du kort sammanfatta jce:s period sedan starten 1971?
â Det har varit en spĂ€nnande resa med mĂ„nga Ă€ventyr sedan min pappa sjökapten
J Christer Ericsson klev i land och grundade jce . Det har varit stora framgÄngar och mÄnga motgÄngar. Det har varit lÀrorikt. Vi vet att det snabbt kan gÄ utför. DÀrför
Àr vi alltid ödmjukt tacksamma nÀr det gÄr bra för jce . Vi vet ocksÄ att hÄrt arbete lönar sig och att nÀr allt faller pÄ plats finns det inget bÀttre Àn att se det kombinerade resultatet av allas arbetsinsats. Exempel pÄ det Àr bland annat Green Circle, Cybercom och Bruks Siwertell.
â Det har ocksĂ„ varit fascinerande att vara med om jce:s förĂ€ndring och förnyelse över Ă„rtionden. Det Ă€r en spĂ€nnande historia som förtjĂ€nar att delas med alla anstĂ€llda och med dem som nĂ„gon gĂ„ng har haft eller kommer att ha med jce att göra. Jag tror att det Ă€r dynamiken med framgĂ„ngar kantat med motgĂ„ngar som gör jce till en spĂ€nnande historia. Alla gillar att lĂ€sa om framgĂ„ngar â men, Ă€rligt talat, att lĂ€sa om motgĂ„ngar gillar nog mĂ„nga Ă€n mer. VĂ„r berĂ€ttelse gör oss helt enkelt mer mĂ€nskliga och trovĂ€rdiga. Jag Ă€r glad över att ha varit delaktig i jce:s historia med Christer, alla medarbetare och för förmĂ„nen att fĂ„ leda jce sedan 2009.
PÄ 1980-talet visste alla svenskar vad Consafe var. I dag Àr jce inte lika kÀnt för den breda allmÀnheten. De som kommer ihÄg Consafeepoken undrar nog hur det var att jobba nÀra entreprenören Christer Ericsson.
â Det var bĂ„de kul och utmanande! Christer pratade alltid affĂ€rer med mig. Det gjorde han redan nĂ€r jag var barn. NĂ€r jag var liten förstod jag bara en liten del av
»DET FANNS POTENTIAL, DET FANNS EN FIN KĂRNA
ATT UTVECKLA OCH MĂ NGA
BRA MEDARBETARE SOM
KUNDE HJĂLPA TILL.«
det men det gav mig ett intresse för affÀrer. Jag beslutade tidigt att jag skulle ha en bra utbildning och att jag skulle ha haft ett externt jobb innan jag eventuellt skulle börja i familjeföretaget. Det kÀnns i dag som ett klokt val för hÀrigenom vann jag respekt bÄde frÄn Christer, mina kolleger och frÄn externa parter. Eftersom vi hade olika bakgrunder kompletterade Christer och jag varandra vÀl under de Är som vi jobbade tillsammans.
â Som entreprenör var Christer bra pĂ„ att starta eller köpa bolag â mina styrkor Ă€r att bygga upp och utveckla verksamheterna. NĂ€r Christer och jag arbetade tillsammans hade vi en vĂ€ldigt nĂ€ra och bra dialog som skapade betydande vĂ€rden för jce. Christer trodde stenhĂ„rt pĂ„ sina idĂ©er och mĂ„nga var bra, men inte alla. Ăven jag kan vara envis, vi hade mĂ„nga och lĂ„nga diskussioner, som i slutĂ€ndan ledde till nĂ„got bĂ€ttre. Vi var överens om mycket, men inte allt, dĂ€rför valde jag att lĂ€mna jce 2006.
NÀr du ÄtervÀnde till jce 2009 för att ta över ansvaret var det mitt i den globala finanskrisen. jce hade höga banklÄn och stora förluster. Hur kÀnde du inför att ta över ett jce i kris?
â jce var skadeskjutet av den globala finanskrisen, med enorma förluster och stora utmaningar framför sig. NĂ€r jag fick frĂ„gan att ta över mitt i finanskrisen hade det varit mycket lĂ€ttare för mig, bĂ„de personligen och för min familj (jag var nybliven smĂ„barnspappa), att bara tacka nej till uppdraget.
Det fanns ingen skyldighet eller nÄgra krav pÄ mig men jag kÀnde ett stort ansvar för jce och alla anstÀllda. Jag kÀnde ocksÄ att det fanns en möjlighet att vi kunde ordna upp detta. Det fanns potential, det fanns en fin kÀrna att utveckla och mÄnga bra medarbetare som kunde hjÀlpa till. Kunde vi skapa ordning och reda, fÄ bolagen lönsamma och sedan utveckla dem över tid sÄ kunde vi vÀnda jce frÄn att bara slÀcka brÀnder till att skapa vinst och framÄtanda.
FöregÄende uppslag: Hampus Ericsson pÄ en av mÄnga vandringar för att bestÀmma strÀckningen av Majorebergsleden och inventering av den biologiska mÄngfalden.
< Hampus Ericsson och Kristian Wedel vid en av de intervjuer som har legat till grund för denna bok.
â Det var uppenbart att det skulle krĂ€vas en intensiv arbetsinsats under en lĂ„ng period för att vĂ€nda skutan och det fanns inga garantier för att det skulle lyckas.
Utmaningen var enorm och utgÄngen högst osÀker. Jag tvekade dock aldrig att ta mig an ansvaret och uppgiften som vd för jce
Sedan finanskrisen har jce gjort en âturn-aroundâ. Hur skulle du beskriva arbetet med att vĂ€nda jce till vinst?
â FrĂ„n 2009 var det aldrig nĂ„gon tvekan om att det var jag som styrde. Christer gav mig helt fria hĂ€nder att leda jce , vilket var ett villkor frĂ„n min sida och en förutsĂ€ttning för att fĂ„ arbetsro. Det krĂ€vdes mycket hĂ„rt arbete och hjĂ€lp av vĂ„ra duktiga medarbetare. Men om jag ska försöka sammanfatta kokar det ner till att vara pĂ„lĂ€st, inlyssnande och att kavla upp Ă€rmarna och kĂ€mpa varje dag.
â Vi skapade tydliga Ă€gardirektiv, ordning och reda samt en tydlig ansvarsfördelning för att vi skulle kunna fokusera pĂ„ kĂ€rnverksamheterna. PĂ„ grund av jce :s utsatta lĂ€ge införde vi ett temporĂ€rt investeringsstopp och arbetade efter principen att bygga upp, sĂ€lja eller lĂ€gga ner för att rensa upp i den spretiga portföljen.
â Vi var tvungna att pĂ„ kort tid skapa vinster och likviditet för att förekomma eventuella bankkrav som hade kunnat vara förödande. Styrelserna och ledningsgrupperna inom jce förstod att det Ă€r vinster som skapar trygghet för de anstĂ€llda, ekonomisk handlingsfrihet och möjlighet att utvecklas. Vi lyckades och jce överlevde:
2009 hade jce 1,5 miljarder i nettoskuld.
2015 hade jce 1,5 miljarder i nettokassa.
2021 hade jce sitt bÀsta operationella resultat sedan starten.
â Vi Ă€r vĂ€ldigt tacksamma för resultatet 2021, dock fĂ„r man beakta att det följer ett par Ă„r av kraftiga ekonomiska stimulanser. I dag Ă€r jce ett helt annat bolag
< Kristian Wedel, bokens författare, intervjuar Hampus Ericsson pÄ JCE:s huvudkontor. Kristian Wedel har skrivit en rad prisbelönta och uppmÀrksammade böcker med bÀring pÄ Göteborg och Göteborgs historia.
Àn det jag tog över 2009, men Christer skulle nog kÀnna igen sig i jce :s sjÀl och kultur. Jag Àr tacksam för vad Christer hade skapat och för att han lÀt mig ta över ansvaret för att leda jce in i framtiden.
Under intervjuerna har du gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng understrukit ett lite svĂ„rbegripligt ord: âjcekulturenâ. Vad Ă€r jce-kulturen?
â Det Ă€r frĂ€mst viljan till förĂ€ndring och det brinnande intresset för att omfamna det nya. Men jag har ocksĂ„ en djup övertygelse om att vi pĂ„ jce Ă€ven har andra egenskaper som skiljer oss frĂ„n andra â vi Ă€r annorlunda pĂ„ ett bra sĂ€tt. Vi Ă€r inte ett traditionellt riskkapitalbolag, men vi Ă€r inte heller traditionella entreprenörer.
Vi Àr jce . För att lyckas och samtidigt trivas behöver vi ha bÄde hjÀrta och hjÀrna. Det tycker jag att vi har inom jce .
Hur stor betydelse har jce-kulturen för framgÄngarna?
â Den Ă€r central för jce :s framgĂ„ngar och lĂ„ngsiktiga överlevnad. Vi har en kultur dĂ€r vi vĂ„gar satsa och ta initiativ och dĂ€r misslyckanden ses som en erfarenhet. Det Ă€r en kultur dĂ€r mĂ€nniskor kan vĂ€xa, som attraherar smarta medarbetare och skapar professionalism. Vi jobbar i team, samarbetar och har korta beslutsvĂ€gar.
Jag Àr övertygad om att jce -kulturen till stor del förklarar vÄra framgÄngar och hur vi hanterar motgÄngar.
â Jag hoppas ocksĂ„ att min ledarstil bidrar till jce -kulturen. Jag Ă€r ingen âmachochefâ som pekar med hela handen. Jag Ă€r mer diplomatisk, Ă€ven om jag inte tvekar inför tuffa beslut. Jag försöker leda och utveckla jce genom diskussioner. Samtidigt Ă€r jag och alla runt omkring mig medvetna om att det Ă€r jag som har det yttersta ansvaret för jce :s utveckling.
» DET ĂR FRĂMST VILJAN
TILL FĂRĂNDRING OCH DET
BRINNANDE INTRESSET FĂR
ATT OMFAMNA DET NYA.«
Vad Ă€r jce:s lĂ„ngsiktiga mĂ„l och syfte? Och om nĂ„gon bad dig formulera nĂ„gra grundtankar om hur jce ska uppnĂ„ dem â vad skulle du sĂ€ga dĂ„?
â jce :s lĂ„ngsiktiga mĂ„l Ă€r i första hand att vara familjen Ericssons Ă€garbolag som ska ge en bra och jĂ€mn avkastning över generationer. Det lĂ„ter inte sĂ„ spĂ€nnande, men det Ă€r en förutsĂ€ttning för att uppnĂ„ syftet att jce ska vara en del av samtidens och framtidens lösningar. Vi kommer att vara med dĂ€r det hĂ€nder, nĂ€r det hĂ€nder.
â jce ska ocksĂ„ vara en schysst arbetsplats dĂ€r vi har en professionell âframĂ„tlutadâ organisation som gör oss till en attraktiv partner. Vi ska dessutom ha en bra avkastning över tid för att skapa handlingsfrihet, kunna investera i framtidens produkter och tjĂ€nster samt nya bolag. jce -kulturen skapar helt enkelt en grogrund för att bygga bolag tillsammans med duktiga och drivna medarbetare.
â PĂ„ Christers tid talade vi om att ha en diversifierad verksamhet, jobba internationellt och vara försiktiga med banklĂ„n. Detta Ă€r en bra och sund tanke, men jag skulle vilja lĂ€gga till: Ha en tydlig mĂ„lbild. Verka lĂ„ngsiktigt. Hitta de rĂ€tta talangerna. Ha kundfokus. Var positiv till förĂ€ndringar och anamma det nya. Identifiera kĂ€rnverksamheten och bli bĂ€st. Gör fĂ€rre misstag Ă€n konkurrenterna. Och slutligen: var nĂ€ra bolagen, gör alltid affĂ€rer och ha en likviditetsbuffert!
Vad betyder âvara nĂ€ra bolagenâ och âvara positiv till förĂ€ndringarâ i praktiken?
â Att vara nĂ€ra bolagen och att vara positiv till förĂ€ndring hĂ€nger ihop. Rent praktiskt kan det vara ett telefonsamtal, mĂ„nadsmöten eller regelbunden rapportering, alltsĂ„ bĂ„de informella och formella kanaler pĂ„ olika nivĂ„er i organisationen. Att vara nĂ€ra bolagen visar pĂ„ intresse och engagemang, men skapar ocksĂ„ utrymme att hantera risker och agera snabbt pĂ„ hot eller möjligheter.
» JCE:S Là NGA HISTORIK OCH Và RT
LĂ NGSIKTIGA AGERANDE SKAPAR
FĂRTROENDE
â VI HAR JU ETT FACIT
SOM STRĂCKER SIG 50 Ă R TILLBAKA.«
< Dörren till JCE:s huvudkontor pÄ HögÄsplatsen Göteborg stÄr alltid öppen för bra förslag.
För att jce som Àgare ska kunna fatta de rÀtta besluten mÄste jag och mina medarbetare vara pÄlÀsta och föra en kontinuerlig dialog. Vi arbetar nÀra bolagen för att kunna utveckla dem och för att skapa en konstant förÀndring. Vi mÄste vÄga att gÄ in i helt nya branscher. Det har vi alltid gjort. Det ska vi alltid göra.
Hur viktiga Àr hÄllbarhetsfrÄgorna för jce?
â Intresset för hĂ„llbarhet har alltid funnits med och kommer inte minst frĂ„n vĂ„rt intresse och engagemang för skogen. HĂ„llbarhet Ă€r viktigt och det Ă€r en integrerad del av verksamheten, vilket innebĂ€r att hĂ„llbarhet Ă€r en del av alla affĂ€rsplaner och en obligatorisk punkt pĂ„ varje styrelseagenda. jce ser hĂ„llbarhet ur ett bredare perspektiv Ă€n bara miljöfrĂ„gor, vilket bland annat inkluderar frĂ„gor som jĂ€mstĂ€lldhet och antikorruption. I framtiden kommer Ă€ven andra och fler frĂ„gor att vara viktiga. Vi Ă€r flexibla och anpassningsbara och vill fatta de rĂ€tta besluten. Oavsett vilken frĂ„ga det rör sig om kommer jce att försöka agera genom handling och goda exempel.
jce Ă€gs i dag av andra generationen Ericsson. För att sĂ€kra lĂ„ngsiktigheten för jce och styrningen för kommande generationer har ni bildat ett jce Family Office. Vad Ă€r fördelen med ett familjeföretag och ett âFamily Officeâ?
â Den största fördelen som familjeföretag Ă€r troligen vĂ„ra snabba beslutsvĂ€gar. Vi försöker minimera byrĂ„kratiska processer. Vi har till skillnad frĂ„n noterade bolag inte ett stort antal aktieĂ€gare, som kontinuerligt ska informeras om vad som hĂ€nder eller inte hĂ€nder i bolagen. Vi behöver inte lĂ€gga kraft pĂ„ att kvartalsvis redovisa vĂ„r utveckling. DĂ€remot har vi ett Family Office-möte i maj varje Ă„r dĂ€r deltagare frĂ„n Ă€garfamiljerna, frĂ„n det man fyllt 18 Ă„r, fĂ„r en Ă„rlig uppdatering av verksamheterna i jce
â Min erfarenhet Ă€r dessutom att mĂ„nga anser att det Ă€r roligt och spĂ€nnande att det finns en familj som Ă€r Ă€gare. Det öppnar dörrar inte bara i Sverige utan Ă€ven internationellt. jce Family Office ska hjĂ€lpa oss att bibehĂ„lla familjekĂ€nslan och sĂ€kra att jce lĂ„ngsiktigt styrs pĂ„ ett professionellt sĂ€tt. Jag Ă€r övertygad om att jce:s struktur med Family Office bidrar till en tydlighet och lĂ„ngsiktighet för familjen Ericsson och alla medarbetare.
Ăr det lĂ€ttare att gilla ett familjeföretag?
â Ja, jag tror och hoppas det. Jag upplever att vĂ„ra anstĂ€llda kĂ€nner en trygghet med oss som Ă€gare. Jag upplever ocksĂ„ att vĂ„ra kunder kĂ€nner en trygghet med jce som familjeföretag. jce :s lĂ„nga historik och vĂ„rt lĂ„ngsiktiga agerande skapar förtroende â vi har ju ett facit som strĂ€cker sig 50 Ă„r tillbaka.
â Vi har upplevt att mĂ„nga som vill sĂ€lja sina familjebolag uppskattar jce som köpare pĂ„ grund av att vi ocksĂ„ Ă€r ett familjeföretag. Det skapar en igenkĂ€nningsfaktor och trygghet. Till detta lĂ€ggs hĂ„llbarhetsarbetet som jag tror bĂ€ddar för en renĂ€ssans för familjeföretagen. Nu mĂ€rker vi att folk söker sig till oss för att jce som familjeföretag har en spĂ€nnande historia. Vi inspireras Ă€ven av andra framgĂ„ngsrika familjeföretag och jobbar efter devisen att vi alltid kan bli bĂ€ttre.
En verksamhet som vi inte har talat mycket om i boken men som Àr en vÀsentlig del av jce Àr skogen. jce har stora skogsfastigheter i Sverige. Jag förstÄr att skogen engagerar familjen Ericsson och ligger er varmt om hjÀrtat.
â Familjen Ericssons naturintresse Ă€r förklaringen till skogsĂ€gandet och skogsĂ€gandet Ă€r förklaringen till vĂ„rt engagemang för hĂ„llbarhet. Claes Berg Ă€r operativt ansvarig för vĂ„ra skogsinnehav och har arbetat lĂ€nge med oss.
< âFör att lyckas och samtidigt trivas behöver vi ha bĂ„de hjĂ€rta och hjĂ€rna.â
Claes brukar skĂ€mtsamt sĂ€ga att âvi fick honom med inventariernaâ nĂ€r jce 1994 köpte skogsfastigheterna av firman Bark & Warburg. Det var startskottet för vĂ„r satsning pĂ„ skogen.
â Skogen och den biologiska mĂ„ngfalden Ă€r en av nycklarna till en hĂ„llbar framtid. Vi lĂ€gger mycket energi pĂ„ dessa frĂ„gor. Som exempel kan nĂ€mnas skapandet av en vandringsled tillsammans med naturskydd i Uddevalla, skogsbruksplaner och viltvĂ„rdsplaner. Vi undersöker bland annat möjligheterna att skapa gĂ€ddvatten, vi vill förbĂ€ttra för öring och lax att vandra och vi ser över vilka trĂ€d som Ă€r lĂ€mpliga att plantera i framtiden. Nyckeln Ă€r att skogsbruket ska vara lĂ„ngsiktigt hĂ„llbart och jag ser det som en del av de framtida lösningarna för ett hĂ„llbart Sverige.
Har ni alltid haft med er naturintresset?
â Ja, Fabienne och jag Ă€r uppvĂ€xta pĂ„ gĂ„rden Ăsterbodarne som ligger pĂ„ landet utanför AlingsĂ„s. Naturen har alltid varit stĂ€ndigt nĂ€rvarande i vĂ„ra liv. Mamma och pappa tog tidigt med oss till skogen för att plocka svamp, vandra eller titta pĂ„ djuren. Ăven havet var stĂ€ndigt nĂ€rvarande, med turer till naturvikar eller lĂ„ngseglingsstrapatser till norska fjordar.
â En storm stoppade inte Christer och det gjorde inte saken bĂ€ttre att han heller aldrig kollade pĂ„ vĂ€derprognoser före en seglats. Oftast gick det bra, men nĂ€r Christer och jag höll pĂ„ att sjunka med segelbĂ„ten Stolt i full storm utanför Hirtshals i Danmark var det lite vĂ€l spĂ€nnande. Med min uppvĂ€xt fick jag bĂ„de en respekt för och en kĂ€rlek till naturen som jag bĂ€r med mig som vuxen och företagare. Jag ser dock med oro pĂ„ den stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende klimatförĂ€ndringen.
»DET
VIKTIGASTE SKĂLET TILL
VĂ RA FRAMGĂ NGAR ĂR INTE ATT
TVĂ GENERATIONER ERICSSON HAR
VARIT FRAMGĂ NGSRIKA, UTAN ATT
VI HAR HITTAT MEDARBETARE SOM
STRĂVAR Ă T SAMMA HĂ LL.«
Vad ser du nÀr du betraktar jce i dag?
â Med risk för att jag upprepar mig vill jag verkligen understryka att det Ă€r fantastiskt att vi tillsammans har lyckats Ă„stadkomma det hĂ€r. Det finns fĂ„ företagsgrupper i Sverige, inte minst om man enbart rĂ€knar familjeföretag, som har skapat sĂ„ mĂ„nga fina bolag med miljardomsĂ€ttning inom sĂ„ mĂ„nga olika branscher. Men vi ska ha klart för oss att det inte Ă€r jag â och inte heller min far â som Ă€r den yttersta orsaken till framgĂ„ngarna.
Vad Àr dÄ orsaken till framgÄngarna?
â Det Ă€r att vi arbetar nĂ€ra personalen i alla vĂ„ra bolag. Dialogen och samarbetet mellan Ă€gare och bolag skapar bra dynamik och snabba beslutsvĂ€gar. Vi strĂ€var efter balans mellan krav och uppmuntran. Det Ă€r mĂ€nskligt att fela, men vi fĂ„r inte vara slarviga och vi mĂ„ste göra fĂ€rre misstag Ă€n vĂ„ra konkurrenter.
â Men det viktigaste skĂ€let till vĂ„ra framgĂ„ngar Ă€r inte att tvĂ„ generationer Ericsson har varit framgĂ„ngsrika, utan att vi har hittat medarbetare som strĂ€var Ă„t samma hĂ„ll. Det har skapats en kĂ€nsla av att allt Ă€r möjligt. Det Ă€r de anstĂ€llda och deras förmĂ„gor som Ă€r jce :s vĂ€rde. Alla Ă€r viktiga och kan göra skillnad. Och jag försöker vara en god och visionĂ€r ledare.
Och hur blir du det?
â Jag följer min inre kompass.
»JCE:S BOLAG TECKNAR
ALLTID EN TIDSBILD. DET
ĂR EN FĂRĂNDERLIG BILD.«
STABILITET, NĂTVERKSBYGGANDE OCH FĂRĂNDRING
jce:s bolag tecknar alltid en tidsbild. Det Àr en förÀnderlig bild. Men det Àr ocksÄ en bild av kontinuerligt och lÄngsiktigt Àgande, av entrÀgenhet, mÄlmedvetenhet och entreprenörskap.
Den initierade lĂ€saren kommer att notera att flera nyförvĂ€rvade jce-bolag saknas i denna genomgĂ„ng. De har helt enkelt tillkommit sĂ„ sent att de Ă€nnu inte har hunnit bli en del av jce:s historia. DĂ€remot Ă€r de en del av jce:s framtid. Det gĂ€ller exempelvis jce-bolaget OctoFrost, som levererar industriella frysar över stora delar av vĂ€rlden â och dĂ€rmed pĂ„ ett klimatsmart sĂ€tt hjĂ€lper kunderna att hantera livsmedel sĂ„ att svinn minimeras. Det Ă€r det nyförvĂ€rvade Tysklandsbaserade Singer & Sohn, som i trettio Ă„r har bistĂ„tt livsmedelsindustrin med effektiva och hygieniska förpackningslösningar. Det Ă€r kunskapshuset Nohau, som stöttar svenska industribolag med utvecklingsverktyg för inbyggda system.
Bland de nyinvesteringar dĂ€r jce inte Ă€r majoritets- eller huvudĂ€gare mĂ€rks exempelvis Embellence â en koncern som Ă€ger flera premiumvarumĂ€rken inom tapeter, textil, mattor och annan heminredning. Embellence omsĂ€tter 650 miljoner kronor. jce Ă€r med sina nĂ€ra 13 procent en av bolagets största aktieĂ€gare.
Dessa bolags intrĂ€de i jce-familjen Ă€r exempel pĂ„ den kontinuerliga utvecklingsprocessen â en process som i sin tur vore omöjlig att förstĂ„ utan att beakta nĂ€tverkens betydelse för dagens jce. NĂ€tverken bestĂ„r inte enbart av nyckelpersoner och personal utan ocksĂ„ av yttre nĂ€tverk i form av kompetenta personer âmed skilda kunskaper och perspektiv â i jce:s och bolagens nĂ€rhet.
Dessa inre och yttre nÀtverk har bidragit till att skapa jce och kommer att bidra till att omforma jce i framtiden.
SNABBFAKTA OM JCE
⹠Grundat 1971 av sjökapten J Christer Ericsson
⹠Total omsÀttning: ~5 mdkr (2021)
âą 60+ nationaliteter
âą Ăldsta bolaget grundat 1897 (Klöckner GmbH)
⹠5 000+ anstÀllda
âą Antal bolag: 30+
âą 35 000+ hektar skog
⹠45% av marken Àr naturskyddad
⹠Representerade i 4 vÀrldsdelar
⹠20 000 000+ trÀd planterade sedan 1994
SAMMANSLAGNING :
BRUKS SIWERTELL GROUP
BJĂSSARNA I HAMNEN OCH I SKOGEN
Det ter sig som tvĂ„ olika planeter â men egentligen Ă€r det bara en frĂ„ga om produktutveckling. Ă r 1835 började smeden Anders Jonasson i Moheda tillverka skogsvagnar pĂ„ bestĂ€llning. De blev populĂ€ra och med tiden vĂ€xte smedjan. Senare blev den integrerad i industriföretaget Bruks, som har sina rötter HĂ€lsingland. Hos Bruks hade tvĂ„ bröder börjat tillverka skogsvagnar 1954. PĂ„ 1960-talet var bĂ„de Mohedavagnen och Bruksvagnen vĂ€lbekanta begrepp för svenska skogsbrukare. Bruks Mekaniska öppnade efter hand tillverkning av flishuggningsmaskiner ArbrĂ„, och har sedan förenat sina egna innovationer med produkter och idĂ©er frĂ„n flera internationella företag, dĂ€ribland Klöckner och Rockwood. JCE blev Ă€gare till Bruks Ă„r 2006.
I en helt annan del av Sverige â Bjuv â hade Ă„r 1974 verkstadsbolaget Siwertell bildats, och samma Ă„r sĂ„lde de sin första fartygslossare, till ett företag i Holland. Fartygslossaren baserades pĂ„ Arkimedes skruvprincip. Ă r 2018 gick Bruks och Siwertell samman. DĂ€rmed startades en ny koncern â Bruks Siwertell Group â med JCE som majoritetsĂ€gare. Den andra storĂ€garen Ă€r det finska logistikföretaget Cargotec.
I dag tillverkar Bruks Siwertell maskiner som kan rĂ€knas till branschens verkliga bjĂ€ssar. Det handlar om utrustning som hanterar â lastar, lossar, lagrar, transporterar â torrbulksvaror, det vill sĂ€ga exempelvis flis, sĂ€d, svavel, biopellets, gödsel och cement. Det rör sig om allt frĂ„n mobila maskiner för mindre hamnar och med lĂ€gre kapacitet, till gigantiska
maskiner med mycket hög kapacitet â upp till 12 000 ton per timme nĂ€r torrbulksvarorna ska lastas eller lossas frĂ„n fartygen. Man hanterar alltsĂ„ ett par ton sekunden.
Bruks Siwertell tillverkar ocksÄ maskiner som anvÀnds för stacklÀggning, det vill sÀga för att bygga jÀttelika högar av torrbulksmaterial.
Bruks Siwertell tillhandahÄller och tillverkar maskiner och metoder för hantering av torrbulksmaterial till industrier som biobrÀnsletillverkare, hamnar, sÄgverk och pappersindustrin. Dessutom har koncernen en stor internationell nÀrvaro med verksamheter USA, Tyskland, Litauen, Kina, Filippinerna och Taiwan. OmsÀttningen var Är 2021 nÀstan tvÄ miljarder kronor.
Bruks Siwertells största lossare vĂ€ger flera hundra ton. ĂndĂ„ Ă€r inte torrbulkslastarna det största som tillverkas inom koncernen. I den gamla Bruksfabriken i ArbrĂ„ tillverkas enskilda flishuggningsmaskiner, men det gĂ„r ocksĂ„ att bestĂ€lla en komplett undervĂ„ning till ett sĂ„gverk.
Om smeden Jonasson Moheda hade kunnat förflytta sig till 2020Âtalet en tidsmaskin skulle han troligen varit imponerad.
Peter Jonsson Ă€r vd för Bruks Siwertell: â Ibland kĂ€nns det som om Bruks Siwertell Ă€r ett âlitet ABBâ. Vi har en vĂ€ldig bredd. Det kan till exempel vara en ny hamn som ska byggas. Eller ocksĂ„ Ă€r det en kund som redan har en hamn, men dĂ€r nĂ„got nytt ska byggas. Eftersom tillstĂ„ndskraven blir allt hĂ„rdare har vi med vĂ„r kompetens
möjlighet att vara extremt konkurrenskraftiga. VÄra system Àr helt slutna, sÄ det bildas minimalt med damm och inget spill nÀr de Àr drift. VÄra lösningar Àr fantastiskt bra bÄde ur ett hÄllbarhetsperspektiv och utifrÄn sin höga effektivitet.
Det kan till exempel ocksÄ vara ett sÄgverk som ska effektiveras. SÄdana uppdrag tar vi. Sedan Àr vi ju en av Sveriges frÀmsta leverantörer av skogsmaskiner.
â Vi ligger i frontlinjen nĂ€r det gĂ€ller hĂ„llbarhet. Kunderna har tidigare inte stĂ€llt sĂ„ höga krav, men det Ă€r pĂ„ vĂ€g att förĂ€ndras snabbt och vi Ă€r redo. Det finns mycket att reflektera över. VarifrĂ„n kommer stĂ„let i skogsvagnarna?
Har vi lÄnga eller korta transportavstÄnd till leverantörerna?
Numera har vi ett hĂ„llbarhetsteam inom varje Bruks SiwertellÂbolag. Det Ă€r en stĂ„ende punkt pĂ„ agendan vid varje
styrelsemöte. Det Àr ett sÀtt för oss att skapa extra tryck i hÄllbarhetsfrÄgorna.
Ăven Hampus Ericsson ser Bruks Siwertells hĂ„llbarhetsarbete som en nyckel till framgĂ„ng.
â I en framtida vĂ€rld kommer de bolag av den hĂ€r typen som pĂ„ allvar lyckas med hĂ„llbarhetsfrĂ„gorna att bli hjĂ€ltar. Och jag Ă€r övertygad om att Bruks Siwertell kommer att lyckas. Medarbetarna pĂ„ Bruks Siwertell Ă€r oerhört skickliga pĂ„ att nĂ„ marknadsledande positioner i rĂ€tt nischer Ă€ven internationellt. Det Ă€ldsta bolaget inom Bruks Siwertell Ă€r frĂ„n slutet av 1800Âtalet. Att arbeta med Bruks Siwertell rymmer alltsĂ„ inte bara framtidsperspektiv. Det handlar ocksĂ„ om att förvalta ett stycke svensk industrihistoria.
CONSAFE LOGISTICS
HAR DU DET SMARTASTE LAGRET?
Varje ögonblick â nĂ„gonstans pĂ„ jordklotet â hĂ€mtar nĂ„gon en vara pĂ„ ett lager. Varje ögonblick packas en vara en lĂ„da.
Det kan vara tio eller hundra steg för att hĂ€mta den dĂ€r varan â en kofta eller en hatt eller ett campingtĂ€lt eller vadsomhelst. Och nĂ€r sedan varan ska packas kan det hĂ€nda att lĂ„dan Ă€r lite för stor. Den som behöver gĂ„ tio steg istĂ€llet för hundra och dessutom har en lagom stor lĂ„da har en konkurrensfördel.
Detta â starkt förenklat â Ă€r vad Consafe Logistics Ă€gnar sig Ă„t. Med hjĂ€lp av avancerade dataprogram hjĂ€lper Consafe Logistics sina kunder att optimera och kvalitetssĂ€kra sin lagerlogistik.
Consafe Logistics algoritmer rÀknar ut den kortaste plockrundan nÀr varor ska hÀmtas.
Runtom vÀrlden byggs och möbleras lager enligt
Consafe Logistics algoritmer.
För varför ska nödvĂ€ndigtvis varor placeras i olika kategorier? Ăr det kanske bĂ€ttre att stĂ€lla varor som ofta köps tillsammans nĂ€ra varandra?
Consafe Logistics har lokala bolag i Sverige, Benelux, Danmark, Norge, Finland och Polen.
Hampus Ericsson Àr inte förvÄnad över Consafe Logistics framgÄngar:
â Consafe Logistics Ă€r samtidigt bĂ„de JCE:s minst och mest kĂ€nda bolag. Det Ă€r det minst kĂ€nda eftersom min erfarenhet Ă€r att vĂ€ldigt fĂ„ svenskar skulle kunna sĂ€ga vad
Consafe Logistics sysslar med. De flesta har vĂ€l aldrig ens hört företagsnamnet. Men samtidigt vĂ„gar jag nĂ€stan lova att alla svenskar nĂ„gon gĂ„ng har haft nytta av Consafe Logistics. Bolagets mjukvara för produktflöden genom lager anvĂ€nds nĂ€stan överallt â till exempel anvĂ€nder sig flera av de vĂ€lkĂ€nda bryggerijĂ€ttarna av systemet. Men det Ă€r nog inte sĂ„ mĂ„nga som öppnar en kall öl pĂ„ bryggan och skĂ€nker en tacksamhetens tanke till Consafe Logistics. PĂ„ senare Ă„r har Consafe Logistics renodlat verksamheten pĂ„ ett fantastiskt sĂ€tt. Bolaget Ă€r helt enkelt bĂ€st pĂ„ plan. â Jag har förresten lagt mĂ€rke till att jag Ă€r den ende av oss som arbetar med bolaget som envisas med att i dagligt tal kalla det âLogisticsâ. Alla andra sĂ€ger âConsafeâ. Consafe Logisitics Ă€r i dag det enda operativa bolag som innehĂ„ller namnet âConsafeâ. För tjugo Ă„r sedan skulle den som pratade om Consafe ha kunnat syfta pĂ„ en mĂ€ngd olika bolag som var verksamma med allt frĂ„n varv och floatel till trĂ€produkter.
I dag Àr Consafe bara lagerhanteringsmjukvara. Och det Àr inte sÄ bara.
GRUNDAT
KNOWIT
OCH CYBERCOM DRĂMMEN BLEV SANN
Ă r 1990. Ăversatt till mĂ„ttstockarna frĂ„n en mer traditionell industribransch â exempelvis textilindustri eller verkstadsindustri â skulle kanske motsvarande Ă„rtal vara 1800. Eller rentav 1750.
För IT-branschen Ă€r det som intrĂ€ffade Ă„r 1990 i princip lika lĂ€nge sedan. Historia. NĂ€stan förhistoria. Det gör Knowit till en synnerligen Ă€revördig aktör i den svenska ITÂbranschen. Mycket Ă€ldre ITÂföretag gĂ„r inte att hitta.
Fem Ă„r senare â 1995 â bildades ett annat företag som ocksĂ„ rĂ€knas till branschens veteraner: Cybercom. Efter nĂ„gra Ă„r korsades JCE:s och Cybercoms vĂ€gar pĂ„ ett sĂ€tt som var mycket typiskt för Christer Ericsson, att gripa möjligheter i flykten. Han sĂ„lde JCE:s IT-bolag Consafe Infotech till Cybercom och fick betalt med Cybercomaktier.
DĂ€rmed blev JCE storĂ€gare i Cybercom. Ett par Ă„r senare försökte Christer Ericsson slĂ„ ihop Semcon och Cybercom. Han stötte pĂ„ patrull, men försöket Ă€r intressant eftersom dessa idĂ©er om (som Christer Ericsson formulerade saken) ett kluster för IT förebĂ„dade 2020Âtalets utveckling.
Drygt tio Ă„r senare, under Hampus Ericssons ledning, har JCE skapat ett av Nordens största ITÂföretag, vilket gjordes tre steg: först köpte JCE ut Cybercom frĂ„n börsen. Sedan sĂ„ldes 51 procent av Cybercom till investmentbolaget Formica. Slutligen köpte Knowit Cybercom för 2,2 miljarder kronor. I dag Ă€ger JCE 8,5 procent av Knowit och Ă€r dĂ€rmed en av de största Ă€garna i bolaget och med styrelserepresentation. OmsĂ€ttningen för Knowit 2021 var 4,8 milÂ
jarder. Koncernen har totalt 3 800 anstĂ€llda. I kombination med Ă€gandet Semcon har alltsĂ„ den gamla tanken om ett kluster för ITÂsektorn slutligen, efter drygt 15 Ă„r, förverkligats under ett paraply som delvis kontrolleras av JCE. Knowits verksamhet prĂ€glas av bland annat skrĂ€ddarsydd systemutveckling, digitala kundupplevelser och cybersĂ€kerhetsfrĂ„gor. En del av detta arbete och som mĂ€rks nĂ€ra konsumenten Ă€r âsakernas internetâ â det vill sĂ€ga nĂ€r datoriserade apparater hemmet kan prata med varandra sĂ„ att exempelvis spisen och köksflĂ€kten samarbetar. Hampus Ericsson Ă€r imponerad av arbetet inom Knowit: â Cybercom har lĂ€nge varit en sjĂ€lvklar del av JCE-familjen. Knowit, under Per Wallentins ledning, följde jag pĂ„ intresserat avstĂ„nd mĂ„nga Ă„r och har ofta varit vĂ€ldigt imponerad av resultatet. Ledningsgruppen Ă€r enastĂ„ende, med en förmĂ„ga att prestera bra motvind. Det ihopslagna Cybercom och Knowit har en vĂ€ldigt stark stĂ€llning pĂ„ den nordiska marknaden. Tack vare att man Ă€r ett svenskt bolag har man ocksĂ„ en förstĂ„else för nordiska bolags behov som de internationella jĂ€ttarna inte kan matcha. Den digitala transformationen krĂ€ver en sĂ€rskild lyhördhet. Sammanslagningen av Cybercom och Knowit Ă€r ett fantastiskt exempel pĂ„ hur det gĂ„r att manövrera framgĂ„ngsrikt â med bra fotarbete och kreativa lösningar â en extremt konkurrensutsatt bransch.
GRUNDAT : 1990 · HQ : STOCKHOLM VD PER WALLENTIN · ANSTĂLLDA : 3 800 OMSĂTTNING 4 800 MSEK
JCE FORESTRY
MED HUNDRAĂ RIG HORISONT
Göteborg Ă€r en hamnstad vid en Ă€lv fjĂ€rran frĂ„n de stora skogarna â men det Ă€r ett faktum att Göteborg alltid har varit en centralpunkt, pĂ„ olika sĂ€tt, för det svenska skogsbruket.
NĂ€r fĂ€stningen Göteborg byggdes pĂ„ 1600Âtalet var behovet av timmer till rustbĂ€ddar, pĂ„lverk och byggnader sĂ„ stort att det omkringliggande landskapet avskogades. Och redan frĂ„n slutet av 1700Âtalet började den göteborgska köpmannaaristokratin köpa upp sĂ„gar och skogar. Den framvĂ€xande industristaden Göteborg grep pĂ„ 1800Âtalet efter skogar över hundra mil bort.
JCE:s engagemang i skogsbruket kan alltsĂ„ ses som en mycket traditionellt göteborgsk position nĂ€ringslivet â en position som tidigare har sett göteborgska profiler som timmerbaronen Oscar Dickson eller jĂ€rn och trĂ€magnaten
John Hall pÄ Gunnebo.
Skogsförvaltningen sker under samlingsnamnet JCE Forestry och omfattar skog i Sverige, Chile och USA. De svenska skogarna Àgs av familjen Ericsson privat, medan den amerikanska skogen Àgs av JCE och de chilenska skogarna via den sydamerikanska koncernen.
För JCE:s rÀkning började skogsförvaltningen pÄ allvar 1994 nÀr JCE Forestry grundlades till följd av förvÀrvet av Bark & Warburgs skogar frÄn Skanska. Efter hand har ytterligare skogsfastigheter Sverige, Chile och USA förvÀrvats.
JCE Forestry Àger i dag en areal pÄ totalt cirka 35 000 hektar, varav 13 500 hektar i Sverige. JCE Forestrys lÄngsiktiga strategi, förutom att bedriva skogsbruk, Àr ocksÄ att
vÀrna om natur och djurlivet. NÀstan hÀlften av arealen Àr formellt skyddad, framför allt i Chile.
Skogsinnehaven i Chile har varit knutna till familjen Ericsson Ă€nda sedan 1987 dĂ„ Christer Ericsson investerade i chilensk skog, vilket strax dĂ€refter följdes av sĂ„gverk. För en utomstĂ„ende svensk betraktare â som frĂ€mst förknippar Chile med steniga bergsomrĂ„den â kan det komma som en överraskning att ungefĂ€r en femtedel av landets yta Ă€r tĂ€ckt av skog. Chile har en betydande skogsindustri. Samtidigt har Chile ytterst ambitiösa klimatmĂ„l med stora nyplanteringsprojekt. MĂ„let Ă€r att skogsförvaltningen ska leda till att Chile i mitten av 2000Âtalet blir klimatneutralt.
Hampus Ericsson understryker blandningen av glĂ€dje och ansvar nĂ€r det gĂ€ller skogen: â Vi har alltid haft ett starkt naturintresse i familjen Ericsson. Det var pappa som började köpa skog. Det var i Svenljungatrakten. Jag Ă€r uppvuxen med en farfar som alltid berĂ€ttade om hur han jagat tjĂ€der och metat abborre i dessa trakter. Och i dag jagar och fiskar jag med min son Emil i samma skogar som min farfar och Christer jagade och fiskade i. Det Ă€r skogsbruk för mig. Jag Ă€lskar att veta varifrĂ„n maten kommer. Frysen Ă€r för det mesta full av mat som vi har fixat sjĂ€lva: lingon, kantareller, vildsvin, lök eller morötter. Familjen Ericsson har ocksĂ„ skog i VĂ€rmland och Ă ngermanland. Sammanfattningsvis kan man sĂ€ga att vi bara Ă€ger skog som vi sjĂ€lva trivs att vistas i. Vi hade kunnat maximera avverkningar pĂ„ ett helt annat sĂ€tt om vi
hade velat det. Men vi vill inte, för vi vill sjÀlva trivas i skog och mark. Vi i familjen kÀnner ett lÄngsiktigt ansvar för vÄra skogar. Jag vet ocksÄ att jag sjÀlv aldrig kommer att fÄ se det lÄngsiktiga resultatet av vÄrt skogsbruk. Vi har en hundraÄrig skötselplan för skog och fauna. Men vi har förstÄs ocksÄ mÄl pÄ kortare sikt. Vi vÀrnar om vÄr kulturhistoria. DÀrför finansierar vi flera arkeologiska utgrÀvningar i vÄra skogar. Sedan klappar förstÄs mitt hjÀrta för
Majorebergsleden â ett projekt samarbete med Uddevalla kommun för att skapa en vandringsled och frivilligt naturskydd. Det Ă€r för Uddevallabornas skull vi gör det. Genom att ha förmĂ„nen att vara skogsĂ€gare har man ett stort ansvar via skogsbruket och förvaltningen. Det Ă€r ofta utmanande, men samtidigt vĂ€ldigt roligt. Precis som inom vĂ„ra andra verksamheter arbetar vi lĂ„ngsiktigt och försöker att vara ett gott föredöme.
GRUNDAT
JCE Chile Ă€r ett eget litet universum i JCEÂsfĂ€ren. Sedan starten 1988 har verksamheten förgrenats en mĂ€ngd företag. Det handlar inte bara om de chilenska skogarna. Det Ă€r ocksĂ„ agenturen för Husqvarna pĂ„ den chilenska marknaden för trĂ€dgĂ„rds och skogsmaskiner. Och det Ă€r sĂ„gverk och framstĂ€llning av biopellets.
Ăven fastighetsutvecklingsfrĂ„gor har prĂ€glat JCE Chile. Det började med en tiovĂ„ningsbyggnad för butiker och kontor ConcepciĂłn. PĂ„ senare Ă„r har verksamheten utökats till stora bostadsrĂ€ttsprojekt och villor i chilenska stĂ€der som Santiago, ConcepciĂłn, Temuco, Puerto Montt, Chillan, TomĂ©, Talcahuano och Calama.
Vid ett tal samband med JCE Chiles 20ÂĂ„rsjubileum sa Christer Ericsson:
â NĂ€r jag för första gĂ„ngen kom till Chile för ungefĂ€r tjugo Ă„r sedan, jag stannade en vecka, bestĂ€mde jag mig snabbt. I det hĂ€r landet ville jag bygga upp nĂ„got som fĂ„r betydelse inte bara för min företagsgrupp utan Ă€ven för landet.
Hampus Ericsson har mÄnga ljusa och tidiga minnen av JCE Chile:
â Pappa tog med oss till Chile redan nĂ€r jag var i tonĂ„ren. Det var sĂ„ vi tillbringade vĂ„ra semestrar, vi semestrade pĂ„ stĂ€llen som pappa behövde Ă„ka till. Andra familjer kunde Ă„ka till Kanarieöarna pĂ„ semestern. Vi Ă„kte pĂ„ grusvĂ€gar Chile, tog oss över Anderna, hamnade i Argentina. Jag minns nĂ€r jag sĂ„g chilensk rodeo för första gĂ„ngen. Men
framför allt trÀffade vi en massa varmhjÀrtade chilenare. JCE Chile Àr ett av de Àldsta bolagen inom JCE. Just nu bygger vi en solcellspark som kommer att minska utslÀppen frÄn vÄrt sÄgverk med ungefÀr en fjÀrdedel. Vi Àger chilenska naturskogar som vi vÄrdar för att de Àr vackra och viktiga. Nuförtiden kÀnns det extra angelÀget att vi vÄrdar den skog vi har.
FrĂ„n och med Ă„r 2021 samlas hela den sydamerikanska verksamheten under ett svenskt moderbolag. Det svenska moderbolaget heter i dagslĂ€get Toyama Holding, men avsikten Ă€r att byta namn till âEl Morro Groupâ inom kort. Namnet Ă€r en referens till den gĂ„rd familjen Ericsson har uppe i de chilenska bergen. GĂ„rden ligger pĂ„ en liten kullevilket pĂ„ spanska blir âEl Morroâ. JCE CHILE
GRUNDAT 1988 · HQ SANTIAGO · VD FRANSISCO OLIVOS · ANSTĂLLDA : 500+ · OMSĂTTNING JCE SOUTH AMERICA : 600 MSEK
NYKLIPPTA GRĂSMATTOR OCH SPORTFISKARENS BĂSTE VĂN
Namnet Toyama klingar vĂ€lbekant för de flesta brasilianare â Ă„tminstone för de brasilianare som nĂ„gon gĂ„ng har varit nĂ€rheten av ett skogsbruk, en byggarbetsplats eller en vĂ€lskött villatrĂ€dgĂ„rd. Toyama sĂ€ljer â under eget varumĂ€rke â allt frĂ„n stora generatorer och motorer till motorsĂ„gar och grĂ€sklippare.
JCE distribuerar ocksĂ„ andra varumĂ€rken Brasilien. Till familjen hör Nordtech och Aquabrasil â kĂ€nda bolagsnamn över hela Brasilien.
Nordtech importerar maskiner för bland annat skogsbruk och trĂ€dgĂ„rdsskötsel och sĂ€ljer bĂ„de egna produkter, under mĂ€rket Tekna, och andra företags varumĂ€rken â till exempel Oregon och Gardena.
Aquabrasil Àr vÀlkÀnt pÄ den brasilianska sportfiskemarknaden. Sortimentet omfattar bÄde egna och externa varumÀrken som sÀljs via externa handlare. Bakgrunden till bolaget Àr bland annat att chefen i Brasilien, Renato Fiedler, Àr en mycket passionerad sportfiskare och dÀrför sÄg möjligheten att bredda JCE:s brasilianska verksamhet till att Àven inkludera sportfiske. AffÀrsmodellen liknar JCE:s övriga verksamheter i Brasilien.
Och apropĂ„ varumĂ€rken â varumĂ€rket Toyama Ă€r registrerat i över 150 lĂ€nder. Toyama har över 450 produkter sortimentet som sĂ€ljs genom 6 000 olika butiker och varuhus. Bakom varumĂ€rkesnamnet Toyama finns en sĂ€regen berĂ€ttelse. Eftersom mĂ„nga av produkterna tillverkades i Asien ville man att varumĂ€rket skulle ha ett asiatiskt klinganÂ
de namn. Studier av kartor vidtog. Till slut fann man staden Toyama Japan och detta trevligt japanskt klingande ord fick helt enkelt bli bolagets namn och varumÀrke för bolagets produkter. Logotypen för tankarna till den röda cirkeln i den japanska flaggan, samtidigt som den syftar pÄ expansion och utveckling.
Hampus Ericsson Ă€r imponerad av JCEÂkoncernens brasilianska del:
â Det Ă€r Renato Fiedler som personifierar Toyama. Han Ă€r en otroligt skicklig entreprenör. Toyama, som Ă€r den största delen av JCE Brasilien, startade 1999. Renato Fiedler och hans kolleger Ă€r fantastiskt skickliga pĂ„ att möta kundbehoven med produktveckling. PĂ„ senare Ă„r har Toyama ocksĂ„ varit pĂ„ offensiven nĂ€r det gĂ€ller expansion grannlĂ€nderna. Toyamas vilja och ambitionsnivĂ„ nĂ€r det gĂ€ller hĂ„llbarhetsfrĂ„gor kĂ€nns verkligen lovande inför framtiden.
TOYAMA
GRUNDAT : 1999 · HQ : CURITIBA · VD RENATO FIEDLER · ANSTĂLLDA : 250+ OMSĂTTNING
Har du nĂ„gon gĂ„ng tittat riktigt noga pĂ„ din bil? AlltsĂ„ riktigt, riktigt noga? Oavsett vilket fabrikat det handlar om, oavsett om det Ă€r en personbil eller lastbil, kan du rĂ€kna med att den Ă€r full av plĂ„tdetaljer som en genomsnittlig anvĂ€ndare sĂ€llan eller aldrig tĂ€nker pĂ„. Det Ă€r, inser Ă€ven en okunnig betraktare, avancerade detaljer. De har rentav namn ânamn som den ickeÂprofessionelle bilanvĂ€ndaren kanske aldrig tidigare har stött pĂ„. Det kan vara gavelljuddĂ€mpare, golvförstĂ€rkare, ett laserskuret vĂ€rmeskydd, kabelrĂ€nna, förstĂ€rkningsbalk eller pĂ„körningsskydd.
Det Àr skyddskÄpor, fÀsten och klÀmmor.
Det Ă€r detaljer som ofta Ă€r oerhört svĂ„ra att tillverka. JCEÂbolaget Jobro, som har anlĂ€ggningar i Ulricehamn, Jönköping och Bankeryd, Ă€r specialister pĂ„ denna typ av nĂ€stan omöjliga uppdrag. Man har förmĂ„gan att framstĂ€lla dessa plĂ„tdetaljer â och verktyg för att framstĂ€lla dem â sĂ„ effektivt att det blir ekonomiskt hanterbart nĂ€r det gĂ€ller prototyper eller korta tillverkningsserier. Jobros produkter gör fordonsbranschen lite smartare, kundvĂ€nligare och roligare.
Jobro â som förresten har kunder Ă€ven inom industrin och energisektorn â Ă€r alltsĂ„ specialiserat pĂ„ kortserieproduktion och prototyper inom komplexa plĂ„tdetaljer.
Det var en ganska skumpig resa för Jobro innan JCE klev in som majoritetsĂ€gare Ă„r 2019. Bolaget hade fĂ„tt nya Ă€gare efter en konkurs i början av 1990Âtalet och var mycket nĂ€ra att krossas i efterdyningarna av 2009 Ă„rs finanskris. IstĂ€llet
reste sig Jobro och belönades flera Ă„r rad som gasellföretag â det vill sĂ€ga ett bolag som vĂ€xer snabbt och Ă€r lönsamt. Sedan Jobro klev in i JCEÂsfĂ€ren har utvecklingen Ă„ter varit gasellartad. Ă r 2018 var försĂ€ljningen 148 miljoner. OmsĂ€ttningen för Ă„r 2021 var ungefĂ€r 240 miljoner kronor. Hampus Ericsson Ă€r övertygad om att Jobro har en ljus framtid:
â Medarbetarna pĂ„ Jobro Ă€r specialister i en vĂ€ldigt nischad bransch. De Ă€r extremt konkurrenskraftiga tack vare unik kompetens och unik utrustning â framför allt om kunderna behöver smĂ„ volymer. Eftersom Jobro ursprungligen var en verktygstillverkare, som efter hand började utveckla prototyper, ligger bolaget vĂ€ldigt nĂ€ra det som krĂ€vs för storskalig produktion. Det finns en enorm kompetens kring simulering och verktygsframtagning. Jobro har korta ledtider och ett unikt sĂ€tt att hantera maskin och produktionsfaktorer. Medarbetarna pĂ„ Jobro Ă€r vĂ€ldigt entreprenörsinriktade â pĂ„ det viset kĂ€nns de sjĂ€lvklara inom JCE. Den lokala förankringen Ă€r ocksĂ„ en styrka. Jobro kommer att utvecklas fantastiskt. Det Ă€r jag övertygad om.
JOBRO
SEMCON EN GLOBAL KOMPETENSPARTNER
Christer Ericsson var inte den enda entreprenören under det sena 1900Âtalet som hade en bakgrund som trummis.
Ăven VĂ€sterĂ„s fanns det en entreprenör som var före detta trumslagare â den danske ingenjören Arvid Hansen. Ă r 1980 grundlade Arvid Hansen ingenjörskonsultföretaget Semcon. Hans danska pĂ„brĂ„ kan anas namnet âScandinavian Engineering and Marketing Consultantsâ. De första Ă„ren kunde familjen Hansen ha Semcons personalfester trĂ€dgĂ„rden, men företaget vĂ€xte med förbluffande fart. Efter nĂ„gra uppköp och sammanslagningar â de första i slutet av 1980-talet â hade Semcon vĂ€xt till en jĂ€tte pĂ„ den skandinaviska teknikkonsultmarknaden.
Ă r 2006 klev JCE in som huvudĂ€gare dĂ„ Semcons tidigare frontfigur Hans Johansson, som precis hade slutat pĂ„ Semcon, tog kontakt med Christer Ericsson â ett initiativ som pĂ„ lĂ„ng sikt skulle bli mycket gynnsamt för bĂ„de Semcon och JCE. Johansson var centralgestalt pĂ„ Semcon i nĂ€stan ett kvartssekel och hade en avgörande betydelse för Semcons utveckling frĂ„n litet konsultföretag till börsnoterat bolag. RĂ€tt snart drabbades dock Semcon hĂ„rt av finanskrisen. Mellan 2008 och 2009 tvingades var femte anstĂ€lld lĂ€mna Semcon som samtidigt tappade ungefĂ€r 30 procent av försĂ€ljningen. Den dĂ„varande vd:n Kjell Nilsson skrev i Ă„rsredovisningen: âDet hĂ€r har varit ett av de vĂ€rsta Ă„ren nĂ„gonsin i modern internationell industrihistoria.â
Men enligt Hampus Ericsson var det ocksÄ i hög grad tack vare Kjell Nilsson som Semcon repade sig. Hampus Ericsson
framhĂ„ller att Kjell Nilsson Ă€r en ledare som inte rĂ€ds de tuffa besluten, Kjell gjorde en fantastisk insats och rĂ€ddade, i princip, Semcon under finanskrisen pĂ„ 2010-talet. Under Kjell Nilssons och â sedermera â Markus Granlunds ledarskap har bolaget haft en fin utveckling.
Kombinationen av bredd och spetskompetens gör Semcon till en attraktiv partner en komplex vĂ€rld. Ett exempel pĂ„ detta Ă€r Semcons lĂ„nga erfarenhet nĂ€r det gĂ€ller att utveckla sĂ„ kallade autonoma lösningar â bland annat som kompetenspartner för mjukvaran nĂ€r norska flygplatser har infört sjĂ€lvkörande snöplogar. SĂ„dana lösningar sparar bĂ„de pengar och miljö.
Hampus Ericsson Ă€r glad över att JCE har kunnat vara delaktiga som Ă€gare i Semcons utveckling: â Semcon Ă€r numera en global spelare med över 2 000 anstĂ€llda. Otroligt duktiga och kreativa ingenjörer och ett vĂ€ldigt starkt varumĂ€rke Ă€r bolagets styrka. Och det Ă€r naturligtvis dĂ€rför Semcons konsulter Ă€r sĂ„ omtyckta av kunderna. Det Ă€r vĂ€ldigt roligt att Semcon Ă€r en del av JCE. hĂ„llbarhetstrenden, dĂ€r alltmer ska digitaliseras, har de en bra position. De har spĂ€nnande lösningar och â inte minst viktigt â de har spĂ€nnande kunder.
GRUNDAT : 1980 · HQ : GĂTEBORG VD MARKUS GRANLUND ANSTĂLLDA
GRUNDAT : 2000 HQ GĂTEBORG · VD : DANIEL Ă MAN · ANSTĂLLDA : 30 · OMSĂTTNING : 60 MSEK
SYSTEMWEAVER
Vad Àr en bil? FrÄgan Àr svÄrare Àn vad man förstone kan tro. En bil Àr förstÄs en mÀngd delsystem som chassi och kaross, bromsar och dÀck, bensintank och hastighetsmÀtare, vindrutetorkare och blinkers.
Men en bil Àr ocksÄ information och en bilmodell finns i mÄnga varianter. Det innebÀr enorma mÀngder information. princip allt en bil Àr numera datoriserat. Dessa datorprogram mÄste kunna kommunicera med varandra och harmoniera med alla delsystem och varianter.
Det Ă€r en ofattbar mĂ€ngd information som mĂ„ste tolkas och bearbetas för att en modern personbil ska fungera och konfigureras. Ett modernt stridsflygplan â för att göra en jĂ€mförelse â kan krĂ€va cirka tvĂ„ miljoner rader programkod. NĂ€r det gĂ€ller en personbil kan det röra sig om bortĂ„t hundra miljoner rader.
För att bygga en bil krÀvs det följaktligen specialister pÄ information.
Detta Àr den grundlÀggande idén för Göteborgsföretaget SystemWeaver.
Bolaget har funnits i tvÄ decennier och detta synsÀtt pÄ bilen har i sjÀlva verket varit ett sÄ revolutionerande perspektiv att SystemWeaver periodvis kan sÀgas ha legat tvÄ decennier före den fordonsbransch som Àr SystemWeavers frÀmsta kunder.
Jan Söderberg, en av SystemWeavers grundare, sĂ€ger: â De hĂ€r systemen Ă€r komplexa. Vi sĂ„g det som ett informationshanteringsproblem helt enkelt. Och det tror jag
inte nĂ„gon hade gjort före oss. Vi sĂ„g att det hĂ€r mĂ„ste man hantera med ITÂstöd helt enkelt. Vi var först med den idĂ©n och Ă€r fortfarande, skulle jag vilja sĂ€ga, de enda som har skapat en riktig lösning pĂ„ det hĂ€r problemet. Vi har fortfarande egentligen inga konkurrenter.
JCE klev in som majoritetsÀgare i SystemWeaver Är 2019. Bolaget hette dÄ Systemite. OmsÀttningen var 60 miljoner Är 2021. Hampus Ericsson Àr övertygad om att SystemWeaver kommer att vÀxa kraftigt.
â Utvecklingspotentialen Ă€r enorm. Det Ă€r ett relativt litet göteborgskt mjukvaruföretag som det kommer att bli oerhört intressant att följa de nĂ€rmaste Ă„ren.
SystemWeaver hjÀlper de stora fordonsbolagen att strukturera och hÄlla ordning pÄ sin mjukvara och mjukvarukomponenter. I takt med att fordonen blir alltmer intelligenta vÀxer mjukvarudelen. SystemWeaver ser till att klienternas utvecklingsarbete ligger linje med bland annat kravspecifikationerna och regelverk. SÄ nÀr man ska ta fram en ny bilmodell kan mycket av mjukvaran automatgenereras. Det sker genom att lÀgga samman information frÄn mÄnga databaser. Ur ett hÄllbarhetsperspektiv Àr det vÀldigt vÀrdefullt för vÄra kunder att kunna ÄteranvÀnda mjukvara. Nu hjÀlper vi kunderna att hÄlla ordning pÄ nya standarder och ny funktionalitet. Det handlar bland annat om sjÀlvkörande bilar. SystemWeaver jobbar nÀra klienterna med kvalificerad forskning och utveckling. Jag ser SystemWeaver som ett av de bolag som kommer att föra JCE in i framtiden.
: 125 MSEK
BALTIC SAFETY PRODUCTS AB SYMBOLEN FĂR DEN SVENSKA SOMMAREN
Ingen svensk bĂ„tĂ€gare har kunnat undgĂ„ att se den. Den Ă€r lika förknippad med den svenska sommaren â Ă„tminstone lĂ€ngs kusterna â som midsommarstĂ„ngen. Vanligen har den suttit pĂ„ ett barn i förskole eller lĂ„gstadieĂ„ldern. Vanligen lyser den glatt signalorange i hamnarna.
Det handlar sjĂ€lvfallet om Baltics storsĂ€ljare â flytvĂ€sten för barn i storleken 15â30 kilo.
Det finns goda skĂ€l att rĂ€kna med att den Ă€r Sveriges mest sĂ„lda flytvĂ€st genom tiderna. Den har dykt upp under lite olika namn â Watski, Pro-Safe, Crusader och Seaway â och diskret produktutveckling har kunnat konstateras under Ă„ren. Dragkedjan har exempelvis förbĂ€ttrats. Den mest kĂ€nda detaljen Ă€r givetvis hanken nacken. Ă tskilliga svenska smĂ„ttingar har blixtsnabbt fiskats upp med ett enkelt handgrepp via denna hank.
NĂ€r JCE köpte Baltic 2019 hade företaget redan en drygt fyrtioĂ„rig historia. Det grundlades 1977 av den dĂ„ 22ÂĂ„riga tĂ€vlingsseglaren Per Frode. Hans ursprungliga baktanke var att ha ett företag för att kunna köpa seglingsutrustning för egen rĂ€kning till grossistpriser och för att kunna finansiera sitt tĂ€vlande inom segling. En dag frĂ„gade nĂ„gon om han hĂ€ndelsevis kunde leverera 6 000 flytvĂ€star. Per Frode satte sig pĂ„ golvet och skissade upp en enkel och funktionell flytvĂ€st. Det var det första steget mot det som skulle bli en av vĂ€rldens ledande flytvĂ€sttillverkare.
För JCE â som har en lĂ„ng historia av arbete med sjöfartsoch sĂ€kerhetsfrĂ„gor â var Baltic ett sjĂ€lvklart förvĂ€rv.
De senaste Ă„ren har det inte bara varit vĂ€starna som har flutit bra. OmsĂ€ttningen har ökat stadigt, frĂ„n 60â70 miljoner till över 100 miljoner. Allt fler seglare vĂ€rlden över â ofta i den yngre generationen â hĂ„ller sig flytande med hjĂ€lp av Baltic.
Det gĂ€ller inte minst Hampus Ericsson och hans familj: â Det Ă€r vĂ€ldigt kul med Baltic. Allt som har med havet att göra ligger oss extra varmt om hjĂ€rtat. Min farfar var skeppsgosse pĂ„ af Chapman. Min farbror var kapten pĂ„ Stena Germanica och Christer var ju sjökapten. Och sjĂ€lv har jag alltid Ă€lskat havet lika mycket som jag Ă€lskar skogen. NĂ€r jag var tonĂ„ren seglade jag med Gratia Atlantica och Gladan. Baltic har ett starkt varumĂ€rke. SjösĂ€kerheten Ă€r enormt viktig. Man mĂ„ste vara vĂ€l förberedd pĂ„ sjön. Jag har en sjövan familj â och flytvĂ€star Ă€r en sjĂ€lvklarhet för oss.
GRUNDAT : 1977 · HQ ĂLGARĂ
S · VD : JOHAN LĂVQVIST · ANSTĂLLDA : 30 · OMSĂTTNING
JCE â ĂVERKURSEN
Det redaktionsrÄd som sedan vÄren 2021 har arbetat med denna bok, har under arbetets gÄng stött pÄ föremÄl, fotografier och illustrationer i arkiven som kanske inte har varit de mest relevanta för berÀttelsen om jce , men som i gengÀld har skapat stora leenden, vÀckt intresse hos oss eller kan vara av intresse för framtida generationer. HÀr, i slutet av denna historik, unnar vi oss ett litet axplock av de bÀsta fynden!
< Christer Ericsson som ung tillsammans med syskon och förĂ€ldrar slutet av 1940-talet. PĂ„ bilden ser vi frĂ„n vĂ€nster: JanÂChrister, Gunn, SvenÂOlow, Ewa, PerÂErik och PerÂOlow. (Brodern PerÂAnders och systern Lena Ă€r Ă€nnu inte födda vid fotograferingen.)
v HögÄsplatsen 3 i Göteborg runt 1920. Villa Torulf Àr huset lÀngst till höger pÄ vykortet. I dag Àr huset JCE:s huvudkontor.
v Brev frĂ„n Christer Ericsson till statsrĂ„det Roine Carlsson i slutet av juli 1985. Den första meningen kan misstĂ€nkas vara ironiskt menad. Christer Ericsson var frustrerad över att flera aktörer tycktes vara obenĂ€gna att engagera sig i Consafes öde âmitt i semesterperiodenâ. SjĂ€lv hade han ingen tanke pĂ„ att vara ledig.
v Ett tidigt reklamblad för surrningar frÄn Container Safe visar pedagogiskt hur polyesterbanden ska anvÀndas för att surra lastbilar pÄ fartygsdÀcket. Tidigare anvÀndes sÄ kallade spÀnnbjörnar av kÀtting. De var klumpiga att hantera. JCE:s surrningar tog snabbt över 60 procent av marknaden. TillvÀxten och lönsamheten var hög men avtog snabbt pÄ grund av konkurrenternas intÄg. Det var JCE:s första misstag att inte ta patent pÄ surrningarna.
v Safe Offshore var ÄtertÄget till offshorebranschen för JCE. PÄ bilden ser vi prospektet i samband med noteringen pÄ Oslobörsen.
v Ett talesĂ€tt lyder âDe sista dropparna olja kommer att vara dyraâ. Detsamma gĂ€ller vĂ€l nĂ„gon mĂ„n de första dropparna. Den lilla flaskan med âDen förste norske oljeâ Ă€r en gĂ„va till JCE frĂ„n norska affĂ€rspartners oljebranschen. Det Ă€r en skĂ€mtsam gĂ„va â men samtidigt Ă€r den ett stycke historia. De norska oljefyndigheterna skulle komma att i grunden förĂ€ndra Norge och det skandinaviska industrilandskapet.
> Denna lilla kassett rymmer nĂ„gra trĂ€pellets frĂ„n Green CircleÂfabrikens första produktion i april 2008. Fabriken var en djĂ€rv investering av JCE â men med tiden blev Green Circle en av vĂ€rldens största pelletsfabriker och en strĂ„lande affĂ€r.
v Jokkmokk Box var ett spÀnnande projekt som Christer Ericsson anammade efter att ha varit i Norrland och hÄllit ett föredrag om entreprenörskap. NÄgon publiken kom fram till Christer Ericsson och sa att bolaget Jokkmokk Box, som var ett bra bolag, hade det kÀmpigt. Jokkmokk Box tillverkade exklusiva trÀprodukter. à höraren sa att Christer Eriksson som var en sÄdan bra entreprenör kanske kunde hjÀlpa till. Christer Ericsson antog utmaningen. TyvÀrr fick JCE aldrig fart pÄ detta fina bolag utan sÄlde det till ledningen. Men det var vÀrt ett försök.
v PÄ bilden syns Götaverken Arendals kör som brukade sjunga pÄ Consafes dop. Kören var alltid ett mycket uppskattat inslag.
v Brev frĂ„n personalen till stöd för Christer Ericsson i samband med Consafes konkurs. De vĂ€nliga raderna demonstrerade att Consafe visserligen hade vĂ€xt snabbt â men att den tĂ€ta sammanhĂ„llningen fortfarande fanns kvar. SĂ€rskilt avslutningen mĂ„ste ha tett sig glĂ€djande för Christer Ericsson: âSlutligen, kĂ€re Christer, önskar vi att vi hade kunnat vrida klockan tillbaka nĂ„gra varv sĂ„ att Du kunde fortsĂ€tta i vĂ„r fina gemenskap. Ett varmt tack och lycka till!â
v Good MorningÂhotellen skulle komma att förĂ€ndra den svenska hotellbranschen permanent. HĂ€r ses den entusiastiske mediedomptören Christer Ericsson, iförd en mĂ„hĂ€nda mer dekorativ Ă€n Ă€ndamĂ„lsenlig hjĂ€lm, som inför pressuppbĂ„det tar det första spadtaget för den helt nya hotellkedjan. De första hotellen öppnade sommaren 1989. Bilden torde vara tagen pĂ„ vĂ„rvintern samma Ă„r.
v Trots att Consafe vĂ€xte med extrem hastighet i början av 1980Âtalet försvann aldrig prĂ€geln av familjebolag. I samband med svĂ„righeterna sommaren och hösten 1985 var det inte ovanligt att Christer Ericsson fick brev frĂ„n anstĂ€llda eller â som i detta fall â barn till anstĂ€llda. Brevet och teckningen kommer frĂ„n den Ă„ttaĂ„riga Mikael Johansson, vars far arbetade pĂ„ Safe Karinia. Den unge avsĂ€ndaren skriver: âJag hoppas att Consafe kan leva vidare, och att de konstiga farbröder som brĂ„kar med Dig sĂ„ mycket skall fatta att Du vill bĂ€st för Ditt företag.â
Möjligen anas viss vuxen handledning bakom de vÄrdade formuleringarna.
v Christer Ericssons första försök att skapa ett ITÂkluster innebar ett âfientligtâ bud pĂ„ Semcon Ă„r 2006. Teckningen utfördes som ett bestĂ€llningsuppdrag av Erik
Hammarstrand för att illustrera ett brev som Christer Ericsson skrev till Semcons personal. En liten tidsmarkör i bilden Àr Erskines Skanskaskrapa som vid tiden runt sekelskiftet ofta avbildades som en symbol för det nya kunskapsdrivna och högteknologiska Göteborg dÀr JCE alltid har varit en sjÀlvklar del.
v GPÂtecknaren Sture Hegerfors PSÂruta har publicerats sedan 1972 och blivit den sjĂ€lvklara spegeln för göteborgarnas aktuella samtalsĂ€mnen. HĂ€r apostroferas JCE:s intrĂ€de skogsbranschen med en godmodig blinkning till Consafekraschen nĂ„gra Ă„r tidigare: âDĂ„ kommer nog Christer Ericsson pĂ„ grön kvist.â
v Inbjudan till Consafes barbecuefest i Houston, Texas 1985. OljemÀssan i Houston var ett Ärligt arrangemang och ett mÄste inom branschen för att knyta kontakter och hitta nya affÀrer.
v Det gamla Göteborgs varvsdirektörer sneglar skeptiskt genom tavelramarna pÄ uppstickaren Christer Ericsson. Teckningen pryder Broströmskoncernens personaltidning BroNytt. Teckningen Àr rik pÄ symboliska skikt: den gamla Àrevördiga varvskoncernen Àr bokstavligen pÄ vÀg att hamna skuggan av Christer Ericsson.
v Bostadsplattformen Iolair, pÄ den tiden vÀrldens snabbaste bostadsplattform, byggdes ursprungligen av BP för att kunna assistera vid större olyckor och brÀnder pÄ olje och gasinstallationer Nordsjön. 1983 tryckte Storbritannien upp frimÀrken som avbildade landets största ingenjörsbragder. Iolair var ett av motiven.
Iolair, som betyder örn pÄ höglandsskotska, Àgdes av JCE tillsammans med en partner och arbetade pÄ CantarellfÀltet i Mexikanska gulfen.
v Projektgruppen för Good Morning Hotels samlas vid hotellritningarna. Christer Ericsson framtrĂ€der för en gĂ„ngs skull utan kavaj (men med slips). StjĂ€rnarkitekten Gert WingĂ„rdh har tidsenligt lĂ„nghĂ„rig frisyr. Bilden Ă€r tagen sent pĂ„ 1980Âtalet.
v Olika typer av reklamblad â med den typiska tupplogotypen â för Good Morning Hotels. BerĂ€ttelsen om det mindre reklambladet Ă„terfinns pĂ„ sidan 85 denna bok. Det var denna broschyr som den unge Hampus distribuerade pĂ„ sin SverigeturnĂ© med Good Morningstrajpad Volvo 740. Tuppen Ă„terfanns Ă€ven pĂ„ alla hotell â i toppen av tornet vid varje entrĂ©. Hotellkedjen sĂ„ldes sedermera till den franska hotellkedjan Accor.
v Astoria bogseras in i Göteborgs hamn. Det var en fÀrd som gjorde försÀkringsbolagen lÀtt nervösa. Men allt gick bra.
v Bilden tecknar ett vackert portrĂ€tt av tidens nĂ€ringslivsmode: de vĂ€ldiga kragarna och nĂ„got som tycks vara en utbredd rĂ€dsla för mörka kulörer. Men de vĂ„rdade sidbenorna och det ensamma skĂ€gget tyder pĂ„ att 1970Âtalets vildvuxna hĂ„rmode inte fullt hade slagit igenom - eller var det kanske pĂ„ vĂ€g bort  hos Consafe.
v Det var mĂ„nga tidningsrubriker nĂ€r JCE kom tillbaka tilll offshorebranschen. Första steget var Safe Offshore som sedermera ledde till Prosafe men ocksĂ„ Consafe Offshore 2. Journalisterna anvĂ€nde gĂ€rna uttryck sĂ„som âhĂ€mndâ eller ârevanschâ i rubrikerna â uttryck som Christer inte gillade.
v PĂ„ bilden, tagen 2004, ser vi frĂ„n vĂ€nster överst: Gabriel Berg, Lena Dyfverman, Marita Svenning, Magnus Engström och Hampus Ericsson. Nedan frĂ„n vĂ€nster: Helena Radö, Christer Ericsson, Veronica Christiansson och AnnÂChristine Strand.
v JCEÂpennan ges i gĂ„va till nyckelmedarbetare och familjemedlemmar. Denna tradition initierades av Christer Ericsson redan pĂ„ 1980Âtalet. BĂ„de Christer och Hampus har flitigt anvĂ€nt sina pennor för att signera viktiga kontrakt eller fakturor.
v Jobbresor rymmer ibland annorlunda element. PÄ bilden Àr Christer och Hampus Ericsson pÄ vÀg ut för att besöka skogen i Chile. Hampus fru Therese deltog pÄ resan, men avstod frÄn hÀstritten.
v Miriam och Christer Ericsson lÀt barnen följa med pÄ affÀrsresor. Denna tradition har Hampus fört vidare. PÄ bilden ser vi hela Hampus Ericssons familj pÄ plats pÄ Green Circle i Florida.
v Bilden Àr tagen i maj 2022 dÄ Hampus Ericsson besökte sÄgverket i Chile. Notera den tidstypiska covidmasken i kombination med den allmÀnna sÀkerhetsutrustning som Àr obligatorisk vid rundturer.
v Tidig morgonbild tagen av Hampus Ericsson utanför Bredbyn i à ngermanland. Med lite tur brukar man hÀr Àven kunna se Àlgar eller skogsfÄgel, framför allt vid skymning eller gryning.
v Majorebergsleden Ă€r ett samarbete mellan familjen Ericsson och Uddevalla kommun. Leden ligger pĂ„ familjen Ericssons marker och kommer Ă€ven inkludera ett frivilligt naturskydd. Leden berĂ€knas vara klar maj 2023. Bilden Ă€r en illustration av konstnĂ€ren Niklas Amundson (som Ă€ven mĂ„lat JCEÂflaggan).
v Delar av JCEÂpersonalen testar curling. PĂ„ bilden, tagen 2015, ser vi frĂ„n vĂ€nster: Viola Hansson. Gabriel Berg, Ulf Gillberg och Malin Welke.
v Ălgjakt pĂ„ Kubbe Ă€r en lĂ„ngvarig tradition som har gĂ„tt i arv frĂ„n far till son Ericsson. Kubbevisan Ă€r skriven av operasĂ„ngaren Hans Josefsson som ocksĂ„ Ă€r musiker och en fantastisk lĂ„tskrivare.
v Delar av personalen pÄ vÀg ut för att Äka Segway Göteborg. PÄ bilden, tagen 2014, ser vi frÄn vÀnster överst: Claes Berg, Viola Hansson, Ulf Gillberg och Sven Gren. Nedan frÄn vÀnster: Malin Welke, Helena Röman, Hampus Ericsson, Anton Berg, Cecilia Setterlind och Olof Cato.
FEMTIOĂ RSJUBILEET
I början av september 2022 kunde jce Ă€ntligen â lĂ€tt försenat pĂ„ grund av pandemi â fira sitt femtioĂ„rsjubileum.
GĂ€sterna â mĂ„nga frĂ„n Sydamerika â anlĂ€nde redan pĂ„ eftermiddagen torsdagen den 1 september. Den första kvĂ€llen blev det informella startskottet pĂ„ jce :s femtioĂ„rsjubileum, med en avspĂ€nd middag pĂ„ restaurang Kooperativet som ligger mitt i det numera helt omdanade gamla GötaverksomrĂ„det. Den svensknyzeelĂ€ndske stĂ„-upp-komikern Al Pitcher gjorde succĂ© med sina observationer om de vilda svenskarnas egendomliga sedvĂ€njor.
Fredagen fylldes av seminarier pÄ Lindholmen Science Park, med bland andra Anders Borg, Danica Kragic Jensfelt och Micael Dahlen som föredragshÄllare. à hörarna fick se en unik jubileumsfilm med arkivmaterial frÄn jce :s 1970- och
80-tal, en presentation av dagslÀget och lyssna till tankar om vart jce Àr pÄ vÀg.
De fick dessutom frÄn scenen ett litet smakprov av den dÄ Ànnu otryckta bok som du i detta ögonblick, kÀra lÀsare, hÄller i din hand.
PÄ fredagskvÀllen fördes gÀsterna i chartrad bÄt till den stora jubileumsmiddagen. Platsen var noga vald. Det var en göteborgsk företagshistorisk plats vÀrdig jce : Eriksbergsvarvets gamla monteringshall.
Det blev en kvÀll med mÄnga tal, mÄnga minnen, mycket historia och mÄnga berÀttelser.
PÄ lördagsmorgonen den 3 september trÀffades gÀsterna för en avslutande frukost pÄ hotellet. Alla kunde trötta, men glada, sÀga till varandra:
â Se det var ett riktigt jubileum!
< Jubileumsmiddagen den 2 september Eriksbergsvarvets lokaler. KvÀllen bjöd pÄ underhÄllning dÀr Augustifamiljen spelade och Lollo Gardtman samt Daniel Lemma sjöng.
v
Konferencier Trine Grönlund samtalar pÄ scen med Fabienne och Hampus Ericsson.
> Daniel Lemma tillsammans med Augustifamiljen bjöd pÄ musik till middagen.
> Middag den 1 september pÄ restarang Kooperativet pÄ Lindholmen med underhÄllning av komikern Al Pitcher.
v Carl Backman ger jubileumsgÀsterna en inblick dagens JCE och dess koncernbolag.
v Hampus Ericsson, Carl Backman och Trine Grönlund hÀlsar gÀsterna vÀlkomna.
v Kristian Wedel genomför en liveÂintervju med Hampus Ericsson pĂ„ scen under jubileumsfesten och ger ocksĂ„ gĂ€sterna en inblick i boken Den inre kompassen
v Renato Fiedler överlÀmnar en gÄva frÄn den brasilianska verksamheten till JCE. GÄvan symboliserar det första trÀdet som planterades 1995 av JCE i Brasilien.
v KonstnÀren Niklas Amundson presenterar sin oljemÄlning av JCE:s rederiflagga.
v Jubileumsdagen var spÀckad av programpunkter, varav flera hade bÀring pÄ JCE:s utveckling frÄn 1971 fram till i dag. Kristian Wedel berÀttade om arbetet med boken Den inre kompassen. FöredragshÄllare som före detta finansminister Anders Borg, ekonomiprofessor Micael Dahlen och AI-forskaren Danica Kragic Jensfelt vidgade perspektivet.
v Anders Borg talade under dagen om familjeföretagande och gav sin omvÀrldsanalys. Som alltid tankevÀckande och intressant.
v David Andersson â Investment Manager pĂ„ JCE pĂ„ dagen och festfixare pĂ„ kvĂ€llen â som tillsammans med Hampus Ericsson organiserade JCE:s jubileumsfest.
v GÀsterna fick, ombord pÄ M/S S:t Erik, njuta av en bÄttur i Göteborgs skÀrgÄrd med destination Eriksbergshallen.
NĂ€sta uppslag: JCE:s jubileumsmiddag Ă€gde rum i Eriksbergshallen. Platsen var vĂ€l vald. Hallen Ă€r en del av Göteborgs industrihistoria â samtidigt som Norra Ălvstrandens postindustriella utveckling tecknar konturerna av ett nytt Göteborg.
Agranius, Hillevi 20â21
Albrektson, Sverker 68
Alestig, Margareta 128â132
Amundson, Niklas 181, 243, 248
Andersson, David 12â13, 15, 182â183, 248
Antonsson, Sven 133â136
Aquabrasil 211
Astoria 78â79, 237
Backman, Carl 12â13, 15, 169â176, 247
Baltic 174â175, 222â225
Barge, Thomas 95
Berg, Anton 15, 243
Berg, Claes 206, 243
Berg, Gabriel 12â13, 15, 95, 243
Birger Ekströms mekaniska verkstad 33
Bolin, Odd 145
Brown, Gordon 105
Bruks 103, 109, 140â141
Bruks Siwertell 141, 198â201
Burntisland Fabrications, Bifab 104â107, 141
Cameron, David 106â107
Cargotec 198
Cato, Olof 140â141
Chouhan, Dipesh 12â13
Consafe 29, 34â35, 38, 46â47, 57, 64â68, 94, 230
Consafe Infotech 95, 145
Consafe Logistics 105, 156â158, 202â203
Consafe Offshore 22, 52, 95
Consafe Offshore 2 96, 103
Crowe, Malcolm 89
Cybercom 95, 105, 109, 145â149, 204â205
Dennford, Karin 12â13, 182â183
Drottning Silvia 22â23
Embellence 196
Engström, Magnus 52, 239
Ericsson, Christer 5, 22â23, 25, 29, 38, 50â51, 57, 65â68, 75â81, 91, 100, 105, 114â117, 136, 180â181, 186, 228
Ericsson, Fabienne 10, 22â23, 67, 73â75, 86, 142â143
Ericsson, Hampus 5, 12â13, 15, 34, 56, 67â68, 75, 84â91, 95â97, 103, 106, 110â111, 114â129, 142â143, 146, 167â176, 180â181, 184â193, 240â241
Ericsson, Miriam 22â23, 60, 62â64, 73, 75
Ericsson, Sven-Olow 33
Fiedler, Renato 133, 160â166, 211
Flyborg, Niklas 144â149
Formica 140, 148, 205
Frode, Per 223
Gillberg, Ulf 12â13, 15, 134, 159â161, 182â183
Good Morning Hotels 76, 78, 233, 237
Granlund, Markus 177â178, 219
Green Circle 100â101, 136â141, 231
Gyllenhammar, Pehr G 60
Götaverken Arendal 40, 42, 45, 50â51, 54â55, 57, 72, 93â94
Göteborg 41, 93â94
Göthman, Robert 61
Hansen, Arvid 219
Hassbjer, Nicolas 146, 150â153
HögĂ„splatsen 10â11, 130, 169, 179, 229
Iolair 97, 236
Jacobsson, Peter 95â96, 103
JCE 5, 13, 20â21, 32, 56, 76, 89â91, 94, 96â97, 100, 105â111, 114â118, 128â143, 154â160, 176, 180â181, 185â193, 196â197, 244â249
JCE Aserraderos 134, 165
JCE Brasilien 165, 211
JCE Chile 133â135, 159â167, 208â209
JCE Family Office 22, 143, 190â191
JCE Foresty 206â207
Jobro 214â217
Johansson, Hans 219
Jonasson, Anders 198
Jonsson, Peter 198
Jounge de, Peter 89
Kamprad, Ingvar 86
Karlsson, Sofia 12â13, 154
Keiller, Alexander 72
Keiller, David 72
Keppel Fels 96
Kjörling, Peter 66
Knowit 140, 204â205
Kung Carl Gustaf 22â23
Larsson, Lars G 61
Lehman Brothers 108
Lindgren, Rasmus 12â13
Ljung, Rune 61
Lund, Reidar 66
Lövqvist, Johan 174, 223
Martin, Greg 137
Martinsson, Johan 12â13, 182â183
Mercedes 34
Neraas, Morten 137
Nilsson, Göran 78â79
Nilsson, Kjell 126, 219 Nilsson, Stefan 94
Nohau 196
Nordic Seafarm 155 Nordtech 211
Octofrost 196
Olivos, Francisco 133, 135, 166â167, 208
Olivos, Sebastian 161
Olsson, Kent 157â158, 202
Parker, Maceo 80â81
PetrĂ©, Torsten 56â57
Philipson, MĂ€rta 39
Philipsons 39, 41
Prosafe 93, 96â97
RindebĂ€ck, Helene 12â13
Robertson, John 105â107
Rosdahl, Louice 182â183
Rosenlew, Niclas 89
Safe Astoria 43, 47, 96
Safe Bristolia 96
Safe Britannia 91
Safe Caledonia 91
Safe Concordia 98â99
Safe Esbjerg 96
Safe Gothia 67
Safe Jasminia 38, 54â55
Safe Karinia 59, 234
Safe Lancia 91
Safe Offshore 91, 95, 97, 103
Safe Regalia 8â9, 44
Safe Transporter 32
Salinas, Guillermo 161, 166
Scania 133
Semcon 105, 109, 172â173, 218â219, 234
Singer & Sohn 196
Siwertell 141, 198â199
SOS barnbyar 148
Stena Line 26
Stolt 192
Svenning, Marita 168, 239
SystemWeaver 220â221
Söderberg, Jan 220
Torulf, Ernst 10
Toyama 159, 210â213
Treasure Supporter 22â23
Trosell, Aino 49, 52
Vagabond 37, 73
Vattenfall 104
Viking 92
Villa Torulf 6, 10, 11, 229
Volvo 60, 66
Wall, Anders 80
Wallentin, Per 204â205
Welke, Malin 12â13
Wilhelmsson, Ulf 214
WingÄrdh, Gert 76, 237
Zethraeus, Bo 89
Ă man Daniel 220
Ă sling, Nils G 60
BILDREGISTER
Föreningen
vÀnster Privat 233, höger Riksarkivet 234, vÀnster Privat 234, övre Privat 234, nedre Erik Hammarstrand
övre Sture Hegerfors 235, nedre JCE
235, höger Bronytt
236, övre Stan Pritchard/Alamy.com 236, nedre JCE 237, övre JCE
237, vÀnster Henrik Ljungqvist 237, höger JCE
238 Consafe Offshore 239â243 Privat 244â251 Jonas Borg
Omslag, framsida Ola Torkelsson Omslag, baksida Riksarkivet
© JCE 2022
www.jce.se
Ett stort antal personer har bidragit med kunskap och vĂ€rdefulla synpunkter â JCE vill uttrycka sitt stora tack till alla.
Text (JCE:s historia): ©Kristian Wedel
Formgivning: Mikael Engblom
Projektledning: Sten von Rosen
Repro: Italgraf Media, Stockholm
Tryck: Livonia Print, Lettland, 2022
ISBN: 978-91-7126-564-7