Hooked on Everyday Outdoor by addnature

on everyday outdoor nr 6 / 2021

FÖRORD

En hyllning På Addnature har vi alla en sak gemensamt: vår kärlek till outdoor. Aktiviteter i skog, berg och hav är den röda tråden genom allt vi gör. Vi simmar tillsammans i kontorsnära vatten innan jobbet, cyklar ihop på lunchen och går på topptur i närmaste stadsbacke som after work. Vi tar de tillfällen som ges till att vara ute. Vi lever outdoor tillsammans. De produkter vi använder och hur vi klär oss i vardagen är en förlängning av och en hyllning till våra intressen. Det är ett sätt att hela tiden vara en del av naturen, visa den respekt och att visa våra aktiviteter kärlek – som ett visitkort. Prylar och plagg som är designade för outdoor får en större mening så fort vi tar in dem i vardagen. Användningsområdena är fler än man kan tro – det handlar om att ha färre saker och att använda dem till det yttersta. Det här numret av Hooked är tillägnat äventyren i vardagen: Everyday outdoor.

Victor Inggårde Brand & Marketing Nordics Addnature

32. Yo Running Club

INNEHÅLL 12

MY PLAYGROUND För Sofia och Jacob är äventyret vardag

FRÅN KEB TILL CATWALK Outdoor och mode har något på gång

KLÄDER FÖR LIVETS ALLA SIDOR

YO RUNNING CLUB Det ska vara lätt att springa tillsammans

MADE IN SWEDEN

12. My Playground

Närodlade friluftsklassiker

EXPEDITION VARDAG Vässa vardagen med små äventyr

EPIC GEAR: FOLD-A-CUP

TUSENSTJÄRNIG RESTAURANG Torrmat är för amatörer

48. Tusentjärnig Restaurang

KLÄTTRING TILL VARJE PRIS Kalla klippor kan också klättras

EPIC GEAR: PETZL SPATHA

SKALJACKANS ANATOMI

48. Expedition Vardag

Vi synar en kär vän i sömmarna

EPIC GEAR: ARC’TERYX SQUAMISH

DIN BÄSTA VÄN Dagsryggsäcken är med på det mesta

VARDAGSHJÄLTAR Everyday carry – små prylar, stora uppdrag

VÅGMÄSTAREN För Tim Latte är vattnet aldrig för kallt

TIDNINGSMAKARE Julia Möller

· Emelie Voltaire · Victor Inggårde

ANSVARIG UTGIVARE

Martin Netinder, VD Uddvägen 7, 131 54 Nacka 08-403 047 03 info@addnature.com / www.addnature.com

MEDARBETARE

REDAKTION

Anna Kernell Christer Myhran Daniel Lindström Dennis Wernersson Emma Carlsson Frida Dagis Jenny Wikman Jorie Einarsen Lina Åsberg Nathalie Spjälle Olof Lange Pim Shaitosa Sofia Wester Sjöberg

TACK TILL ·

Mårten Persson Oskar Eriksson Sabina Widing

OMSLAG Sofia Wester Sjöberg

COPYRIGHT Innehållet på dessa sidor är skyddat av upphovsrätten. Detta gäller texter, bilder samt grafisk form. Om någon information används i pressmeddelande eller liknande måste källan anges. Användning av innehåll måste avtalas skriftligen med Addnature. Citera oss gärna men glöm inte att ange källan. Med reservation för korrektur- och tryckfel. © Addnature 2021

Magasinet är tryckt hos Holmbergs Svanenmärkt trycksak, 3041 0140

Blown Away by Nature Optimerad för att besegra berg med stighudar – VASSI TOURING GTX JACKET är extremt lätt. Den ikoniska VASSI-designen i kombination med GORE-TEX Active materialet genererar hög andningsförmåga och är GUARANTEED TO KEEP YOU DRY™ i ombytligt väder. Jackan är tillräckligt tunn för att få plats under en isolerad jacka när du tar en paus och den atletiska passformen följer med i alla rörelser och passar utmärkt till friåkning.

VASSI TOURING GTX JACKET

addnature.com 7

I KIKAREN 8

ADDNATURES ÄLSKADE FÖDELSEDAGSBARN I spåren av pandemin är vi omåttligt sugna på att äntligen få fira milstolpar ihop, på riktigt. Själva fick vi ställa om vårt 20-årskalas till ett 21-årspartaj. Två andra födelsedagsbarn som kommit på innovativa sätt att distansfira är svenska Hilleberg och tyska Hanwag. De förstnämnda firar 50 år sedan grundaren Bo Hilleberg och hans fru Renate revolutionerade tältbranschen, bland annat med sammankopplat inner- och yttertält samt deras starka Kerlon 1500-material. De 50 åren sammanfattas i en härligt nördig bok med företagets historia, tältmodeller och bästa tips. Hanwag å sin sida firar 100 år sedan grundaren och alpinisten Hans Wagner började göra högkvalitativa läderkängor för friluftsliv i bergsmiljö. Nu som då tillverkar man slitstarka dojor som kan sulas om gång på gång eftersom ovandelen håller i princip hela livet även när sulan slits ner. 100-åringen firar med en specialutgiven jubileumskollektion med präglad jubileumslogga och skovårdskit.

ICEBUG PRISAS FÖR MILJÖINITIATIV Skotillverkaren Icebug är sedan tidigare medlem i 1% for the planet samt världens första klimatpositiva skoföretag (enligt FN:s klimatkonvention UNFCCC). Nu tar Göteborgsföretaget ännu ett stort steg och lanserar initiativet Follow the footprints ihop med det svenska spårbarhetssystemet TrusTrace. Initiativet underlättar för kunden att ta del av företagets miljöarbete och göra ett informerat val. Genom att skanna en qr-kod på skokartongen eller följa en länk på hemsidan får kunden direkt info om produktens koldioxidavtryck och materialsammansättning. Man kan även se vilka länder och fabriker produkten passerat i tillverkningsprocessen. Initiativet belönas med Scandinavian Outdoor Awards hållbarhets utmärkelse Sustainability Award. Icebug hoppas nu att fler konkurrenter tar efter, inte bara för att det gör det lättare att jämföra produkter från olika märken, utan även för att det kan minska klimatavtrycket för hela branschen. Eller som Icebug självt uttrycker det: ”In the race to zero, we all win by everybody increasing speed.”

FOLLOW THE

FOOTPRINTS

LEGENDARISK KLÄTTERSKO I NY TAPPNING La Sportivas populära sko Mythos lanserades 1991 och i 30 år nu har den tagit tradklättrare uppför sprickor och långdragna multipitcher med högsta möjliga komfort. För det handlar nog om klättermarknadens allra skönaste sko: lika perfekt för långa dagar vid klippan – som för dig med skador eller andra fotproblem och behov av en skonsam doja. Nu firar man den ikoniska klätterskon med en jubileumstappning. Förutom den iögonfallande lila färgen har man också uppdaterat mate rialen enligt 30 år av parallell utveckling på miljöområdet. Numera görs skon i ekologiskt, biologiskt nedbrytbart läder som färgats med metallfria färgämnen och limmats med vatten baserat lim.

”Jag föreställde mig att jag var en bönsyrsa, som sakta men säkert tog mig upp för väggen” Klättring till Varje Pris s. 60 / Fotograf: Pim Shaitosa

d n u o r g y a Pl EN VARDAG LÅNGT IFRÅN DET VARDAGLIGA Text: Anna Kernell / Fotograf: Sofia Wester Sjöberg

Vardagen för våra Addnature Family-medlemmar Sofia och Jacob Wester Sjöberg ligger långt ifrån den lunk de flesta av oss associerar ordet vardag med. De är lite som flyttfåglar, men de rör sig snarare mot kallare än varmare breddgrader. Större delen av året tillbringar de långt ifrån lägenheten i Stockholm, på jakt efter nyfallen snö, stora vågor, dramatiska landskap och rätt ljus. Han, professionell extremskidåkare. Hon, professionell extremsportsfotograf. Tillsammans har de förvandlat sin lekplats till arbetsplats, där äventyr blir till vardag och vardag till äventyr. Redan som tolvåring bestämde sig Jacob för att han skulle leva på skidåkningen. Den alpinsportsvärld han växte upp i präglades av mätbarhet. Sekunder och minuter avgjorde din plats i rankningen och fastställde om du var inne eller ute. För att bli någonting var du tvungen att tävla. Och vinna. Jacob förstod att han måste bli en av de kanske 50 bästa skidåkarna i världen för att kunna leva på sin sport. Men sedan kom hela den där vågen med ”ny” och fri skidåkning från USA. Och de här åkarna verkade kunna klara sig på andra sätt – genom sponsorer, skidfilmer och annat. – Jag bestämde mig redan där och då att det här ska jag göra i framtiden. Sedan att det gick vägen var väl en blandning av ren tur, ambition och hårt arbete. När jag var 17 skrev jag på mitt första bra betalda kontrakt. Och då började jag inse att kan jag hålla i det här så kan jag leva på det. Sedan har branschen gjort mig till den jag är genom att det inte längre handlar om att bara prestera på tävlingar. I dag har ju gränserna suddats ut mellan atlet och influencer.

På gott och ont. Man kan ha en karriär som inte ständigt går ut på att hela tiden slå nya rekord, om man är tillräckligt bra på att marknadsföra sig själv. För Sofia var livsstilen de lever nu långt ifrån självklar. Även fast hon länge haft en pojkvän som var professionell skid åkare, och ett stort intresse för fotografering sedan barnsben, slog det henne aldrig att fotograf var något man kunde bli. – Jag tänkte nog aldrig att man gör någonting annat än att skaffar ett riktigt jobb i Stockholm. Jag var väl mer fokuserad på typiskt högpresterande mål, som att bli ingenjör eller VD. Men under mitt sista år på universitetet började jag få lite betalt för bilder jag tagit på Jacob. Det var där jag började inse att det här kanske går att göra som ett team. Dessutom vore det härligt att slippa ha ett distansförhållande och kunna tillbringa mer tid med varandra. Jacob var ju ofta borta på vintrarna och vi sågs inte mycket alls. Så jag bestämde mig för att prova att fota på heltid för fem år sedan. Och sedan dess har vi kört på. Och det bara funkade? – Jag tror det har gått bra för att vi ser oss som ett team. Som frilansfotograf är det inte alltid att det rullar in en massa pengar, men jag känner ändå att jag hjälper Jacob att bygga hans varumärke och vice versa. – Företagen har ju mycket att vinna på att Sofia tar bilder eller filmar eftersom de då slipper skicka ut någon själva, lägger Jacob till.

My Playground är en serie kortfilmer där vi under en tid följer våra Addnature Family-medlemmar när de kombinerar sina passioner, sin träning och sitt dagliga liv. Varje avsnitt är fristående och visar varför Addnature Family-medlemmarna har en sådan passion för det de gör. Filmerna finns att se på Youtube. Sofias och Jacobs avsnitt kommer ut våren 2022. Följ dem på Instagram: @sofiasjoeberg / @jacobwester

VINTER När november lider mot sitt slut tar Sofia och Jacob sitt pick och pack och åker norröver. Mot Åre. Korta dagar och ett folkglest fjäll gör det till en perfekt mjukstart på säsongen. Det är inte många liftar öppna vid det här laget så det är ett bra tillfälle att börja gå på tur och mata in höjdmeter i benen. Börja snällt och inte kasta sig ut i allt för stora berg efter ett halvår på barmark. När kroppen är uppvärmd och äventyrsnerven spänd styr de kosan mot Chamonix i Frankrike, som bjuder på allt från snäll terräng till världens mest extrema åk. Efter många års tävlande blev Jacob mätt på att resa runt hela tiden. Han stannar hellre på ett och samma ställe under några månader så att de kan komma in i lite mer av en vardag. Lära sig området och få bättre koll på snö- och lavinförhållanden. Därför tillbringar de större delen av vintrarna här, i Chamonix, och pushar gränser till vardags, både bakom och framför kameran. Kan äventyret någonsin bli en vardag? – Det blir ju en vardag när veckorna mer eller mindre ser likadana ut, även om det är äventyr varje dag, säger Sofia. För mig är det ofta under vintern. Då stiger vi upp tidigt flera dagar i veckan, är uppe på berget under dagen och gör lite samma grej varje dag. Sedan går man och lägger sig efter middagen för att man är så trött. – För att det ska kvala in som ett äventyr tycker jag ändå att man nästan måste definiera det som motsatsen till en vardag. Det måste innehålla en ovisshet, något slags osäkerhet eller utmaning, menar Jacob. – Så i Alperna tycker du nog kanske inte att det finns en vardag? frågar Sofia. – Nej. Eller det beror väl på vad man gör i Alperna. Klart det finns vardagssituationer där också. Att man sticker ut och fotar några svängbilder för någon katalog eller så. Men är man ute och pushar gränserna till max då blir det aldrig en vardag. Då är det ju skarpt läge liksom.

VÅR Så mycket vårkänslor får inte Sofia och Jacob uppleva. De hinner få en glimt av våren i slutet av Chamonix-vistelsen och vid sin snabba mellanlandning i Stockholm i slutet av april. Sedan fortsätter de att följa snön och ljuset uppåt mot polcirkeln. Mot Riksgränsen, Tromsö eller Lofoten. Trots att dagarna knappt kan skiljas från nätterna i början på juni där uppe finns det knappt en knopp på ett träd så långt ögat når. Men att missa våren verkar inte vara någon big deal. I Nordnorge finns både hav och berg vilket ger goda möjligheter att kombinera skidåkningen med Jacobs andra stora intresse: surfing. Dagen efter en storm kan de vakna upp i sin van till en perfekt våg 50 meter framför sig och ett 1 000 meter högt berg fullt med nysnö strax bakom sig. Hur mycket ren skidåkning blir det egentligen under en säsong? – Jag tror att säsongarna åker dubbelt så mycket skidor, säger Jacob. De sticker ju ut varje dag oavsett väder. Vi är mer petiga. Är det dåligt väder måste vi fundera om vi kommer att få något bra gjort. Ibland är det vettigare att vila och komma i kapp med lite datorjobb. – Det är ju mer fix, väntan och upprepning än man kanske tror. Mindre aktiv skidåkning, men mer tid ute på berget. Det kan ta en hel dag att få till en enda filmsekvens. Och funkar det inte på första eller andra försöket så kan det ta tre dagar, säger Sofia. – Det man ser på Instagram, det är ju de fem bästa minuterna från en hel vinter, fortsätter Jacob. Det är ju helt komprimerat, man visar inte allt slit runt omkring. Ger ni er någonsin ut utan kamera och bara njuter? – Du får ju som ”fomo” när du inte har med en kamera, säger Jacob och skrattar. Jag sticker ut ganska mycket bara för att träna. Men då drar jag inte ut och hoppar en femton metersklippa direkt. Det skulle kännas dumt att göra det utan att någon filmade. Man måste ändå börja tänka på att man är över 30, kroppen håller inte för vad som helst längre. Så jag försöker välja mina dagar då jag verkligen laddar på, och då vill jag ju helst att det dokumenteras. – Och jag är ju ute för att fota, säger Sofia. Det har hänt att jag inte haft med mig kameran och då har jag nästan alltid ångrat mig. Kanske hade det varit annorlunda om jag var skidåkare i grunden, då hade jag nog uppskattat att få åka skidor i fred mer. Men jag är ju mer fotograf än skidåkare. – Skidåkningen är mer som en transport till bilden för dig, flikar Jacob in. – Ja kanske … får man säga så? undrar Sofia och skrattar.

SOMMAR I sex månader kretsar deras liv kring snö men när den svenska sommaren står i full blom återvänder de till Stockholm. Och då är det inte konstigt att de båda är lite less på allt vad skidåkning heter. Less på att leva ur en massa väskor. Vid slutet av säsongen brukar Jacob rasa samman lite. Det sliter på kroppen att vara ute och jobba hårt flera månader i sträck i bergen. Långa dagar följer på varandra och maten innehåller inte alltid allt man egentligen behöver. Konditionen kanske är på topp men muskelmassan och energin har gått ner och han behöver tid att återhämta sig. Tid att ta hand om sitt arbetsredskap – kroppen. För Sofia handlar det mycket om att ta vara på värmen och sommaren som hon kan sakna när allt handlar om kyla och vinter under så lång tid. Hänga med kompisar. Kanske jobba någon dag, skita i att jobba en annan. Ta semester och dagen lite som den kommer.

HÖST Egentligen kan man dela in Sofias och Jacobs liv i två delar. Under vintern samlar de på sig en hel massa material, men har inte tid att ta hand om det. Därför gäller det att göra det under andra delar av året och det stora hästgörat brukar pågå under hösten. Då åker de till Fårö och kör kontorsjobb i en stuga i skogen. Redigerar filmer och bilder. Planerar inför nästa säsong. Skriver artiklar och levererar mer långsiktigt content. Varvar med löpning, styrketräning och surfing. Och kanske är det här på Fårö de kommer närmast ett traditionellt vardagsliv? Dagarna är lugna, de rullar på och flyter in i varandra. Men bara för en kort tid. En sak är säker: winter is coming. Och med den ett vardagsliv utanför normen. Finns det någonting som alltid ger er kickar, även om det ingår i er vardag? – Varje gång jag får till bra bilder eller ett bra shot. Det är ju det jag lever för och det kan ju hända året runt. För dig kanske det är lite mer beroende på var vi är någonstans? säger Sofia och vänder sig till Jacob. – Det kan ju vara ganska subtilt det där med kickar. Jag kan stanna upp ibland och liksom lukta på blommorna, som man säger. Det behöver inte vara en speciell dag alls. Vi kanske bara var uppe och tog lite lifestyle-bilder och drog några svängar. Men så är man på väg ner från berget och det är solnedgång och så där otroligt vackert. Då kan man stanna upp och bara: ”Shit, det här är min vardag just nu! Hur sjukt är inte det? Du gjorde samma sak i går och kommer göra det i morgon också.” Det är en kick i sig. Det är i-stunden-lycka i vardagen. Det är ju egentligen så man vill att vardagen ska vara.

FRÅN KEB TILL CATWALK Text: Daniel Lindström

En gång, för inte alls länge sedan, var gränserna mellan friluftskläder och mode skarpa som pressveck och hårda som pjäxor. Inte längre – faktum är det börjar bli svårt att se var det ena börjar och det andra slutar. Modejournalisten Daniel Lindström har funderat litegrann på det här.

Paris, januari 2020

Jag står i ett tält i Tuilerieträdgården och trängs på en liten yta med modemänniskor och superstylade världsartister som Tyga, Pop Smoke och J Balvin. Vi befinner oss backstage efter Louis Vuittons påkostade visning av höstens kollektion och väntar på att designern, den hyllade amerikanska multikonstnären Virgil Abloh, ska komma ut och ta emot våra applåder. Han har varit ansvarig för det anrika och prestigefulla franska modehusets herrkollektion sedan 2018 och för ett arv av läderhantverk från 1854 in i framtiden. När Virgil Abloh så småningom tittar fram bakom ett draperi – omgärdad av storväxta livvakter och ett entourage av strama pr-kvinnor – gör han det i en turkos skaljacka från Arc’teryx. Det är en smått sensationell syn och markerar outdoor klädernas definitiva genombrott inom modet. (På front row sitter även artisten Frank Ocean i en gul dunjacka från Mammut.) När Virgil Abloh några veckor senare, precis före pandemin, visar sitt eget märke Off-White på den franska dammodeveckan har han integrerat dekonstruerade versioner av Arc’teryxjackor som matchas med romantiska klänningar i tyll. Två världar förenas på en och samma catwalk.

En annan plats, en helt annan tid

Jag växte upp i Östersund och Åre på 1980-talet. Mitt första minne av att känna stark attraktion och ha-begär till kläder är från 1986 då Stefan Engström och Peter Blom grundade Peak Performance. Jag gick på mellanstadiet då, åkte skidor varje helg på vintern, och önskade inget hellre än att ha en tröja eller bomullsanorak med den broderade indianen på. Långt senare fick jag jobb som redaktör på Magazine Café i Stockholm. Att bevaka klädbranschen blev mitt heltidsjobb, en ynnest för en modeintresserad kille, och vid det här laget har jag sett hundratals och åter hundratals visningar och kollektioner i Sverige och runt om i världen. Men jag återkommer ständigt till en och samma slutsats: det är alltid mer intressant att studera funktionskläder från outdoorvärlden. Visst, det finns otroliga italienska skräddarsydda kavajer i kashmirblandning – men vad är det mot en trelagers skaljacka? Och ett par jeans i rådenim vävd på en antik japansk vävstol kan aldrig mäta sig med en teknisk vandringsbyxa du kan zippa av till shorts. Varumärkena inom outdoorvärlden måste vara progressiva, det ligger i sakens natur. Att hela tiden leta efter nya, lättare, mer vattentäta material som gör plaggen funktionsdugliga både i vardagen och i skog och mark är ett sätt att berättiga sin existens och sin plats på marknaden. Rörelsen framåt har alltid fascinerat mig.

Frank Ocean håller värmen med en dunjacka från schweiziska Mammut.

När jag besökte Köpenhamns modevecka nyligen, till sammans med min vän, löpar kompis och branschkollega Petter Lundgren, fastnade vi länge i Norse Store, en butik som är specialiserad på japansk workwear och limiterade sneakers. De hade fått in några enstaka produkter från Visvims första sportkollektion och jag kunde inte hålla mig från att köpa en t-shirt i merinoull för 3 400 kronor. Det är hutlöst dyrt, jag vet, men säger också en del om hur stark attraktionskraft vissa varumärken och kvalitetsprodukter fortfarande har på mig. Och: merino är ju merino. Liksom jag klär sig Petter till vardags helst i en blandning av funktionsplagg och ”vanliga kläder”. – Jag växte också upp i Norrland och har haft skidkläder på mig sedan barndomen. I dag lever jag ett aktivt liv i stan, springer och cyklar mycket, vilket gör att jag alltid vill klä mig bekvämt. Jag köper en skaljacka för att åka skidor eller vandra i den, men sedan använder jag jackan även i stan på grund av dess överlägsna funktion, förklarar han.

”Att hela tiden leta efter nya material som gör plaggen funktionsdugliga både i vardagen och i skog och mark är ett sätt att berättiga sin existens”

Det här är bara början

Men när och hur hamnade outdoorplaggen på catwalken i Paris, Milano och New och York och blev trendiga? Varför säljer världens mest framstående modebutiker Salomons trailsko XT6 intill varumärken som Balenciaga och Prada? Och hur kommer Guccis geniförklarade chefsdesigner Alessandro Michele på att han ska göra ett samarbete med The North Face (en dunjacka såldes för 75 000 kronor på vintagesajten Grailed!)? Svaret är så klart en stark efterfrågan på tekniska kläder som skyddar oss mot naturens krafter. Även modeföretagen har förstått att det finns pengar att tjäna här. – Jag är generellt skeptisk mot modevarumärken som ska göra outdoorplagg till tredubbla priser. De saknar trovärdighet eftersom de inte har någon tradition av att

tillverka funktionskläder, och då väljer jag mycket hellre ett svenskt varumärke med fokus på genuint hantverk och inte minst hållbarhet, säger Petter Lundgren. Ingenting talar för att friluftsmodet ännu har nått sin peak. Under pandemin har vi sökt oss ut i naturen för att vandra i stället för att flyga på charterresor. Och då får ändamålsenliga kläder, som skyddar mot regn och vind, också gärna vara snygga. En del av mig längtar efter en dubbelknäppt kostym, skjorta och slips igen – det är snart två år sedan sist – men jag vet att min vardagsoutfit i höst och vinter kommer bestå av klättringskängor och trailskor, undertröjor i merinoull, lätta skaljackor och, när det är riktigt kallt, en Mount Everestanpassad dunjacka. Livet blir så mycket enklare – och snyggare – då.

”Ett par jeans i rådenim vävd på en antik japansk vävstol kan aldrig mäta sig med en teknisk vandringsbyxa du kan zippa av till shorts”

Virgil Abloh slår modevärlden med häpnad i en Arc’teryx-jacka i Paris 2020.

KLÄDER FÖR LIVETS ALLA SIDOR

Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

Modevärlden – ständigt på jakt efter nästa stora grej – har hittat en inspirationskälla i det vi kallar ”outdoor”. Och samtidigt har många av de märken som ligger oss nära hjärtat fått upp ögonen för att också vi har en, mer urban, vardag mellan äventyren. Ett plus ett är tre, och ingen kunde vara gladare än vi, för resultatet är en garderob med sköna plagg som både gör vardagen mer funktionell och livet i naturen snyggare. Och vi behöver inte ens byta om mellan jobbet, träningen och en välbehövlig tur ut i naturen.

Designed for the middle of everywhere.

The new IC3 collection pays tribute to our mountain heritage. Designed in close collaboration with outdoor lifestyle and performance design pathfinders Piers Thomas and Nigel Cabourn, the IC3 collection is defined by timeless craftsmanship and contemporary performance materials of the highest quality. “What makes this collection so special I feel is that we have been able to take 70 year old ideas but interpret them into a new and contemporary collection,” says Nigel Cabourn.

addnature.com

8. 5. 6.

10.

7. 9.

11.

1. Dunjacka, Salomon Transition / 2. Linne, Patagonia Cotton in Conversion / 3. Skaljacka, Klättermusen Allgrön 2.0 / 4. Handskar, Black Diamond Lightweight Screentap / 5. Pannlampa, Black Diamond Spot Lite 200 / 6. Tröja, Houdini Campus Crew / 7. Hudvård, Climb On Mini Lotion Bar 8. Jeans, Black Diamond Forged Denim / 9. Skalbyxor, Marmot Minimalist / 10. Skor, Adidas Five Ten Five Tennie / 11. Kniv, Opinel N°10 Corkscrew

5. 6. 3.

7. 4. 8.

11. 9. 12.

10. 13.

14.

1. Kniv, Mora Eldris / 2. Mössa, Lemmel Kaffe Glöden / 3. Handskar, Hestra Wakayama / 4. Tröja, Patagonia Synch Anorak / 5. Jacka, Black Diamond First Light Hybrid / 6. Första hjälpen, Lifesystems Pocket / 7. Ryggsäck, Haglöfs Bergspår 25 / 8. Flaska, Addnature V2 Insulated / 9. Chinos, Houdini Omni / 10. Sockor, Kavu Moonwalk / 11. Kaffe, Lemmel Kaffe Kokkaffe / 12. Kåsa, Kupilka 37 13. Skor, Lundhags Stuore Low / 14. Tändstål, Kupilka Firesteel 8

7. 8.

11.

12. 9. 10.

1. Dunjacka, Klättermusen Liv 2.0 / 2. Skor, Danner Mountain 600 / 3. Tröja, Patagonia Synch Anorak 4. Minikåsa, privat / 5. Fickplunta, Stanley Classic Wide Mouth / 6. Skidor, Black Diamond Helio Recon 105 / 7. Ryggsäck, Arc’teryx Alpha FL 30 / 8. Gas, Primus Power Gas / 9. Gaskök, Soto Wind Master Micro Regulator / 10. Byxor, P atagonia Skyline Traveler / 11. Vantar, Black Diamond Spark 12. Hund, Mila

5. 9.

6. 7.

10.

11. 12.

1. Solglasögon, Oakley Latch / 2. Skalkjol, Houdini The Square / 3. Skjorta, Patagonia Insulated Fjord Flannel / 4. Skaljacka, Houdini One Parka / 5. Handskar, Black Diamond Dirt Bag / 6. Flaska, United By Blue Insulated Steel / 7. Tröja, The North Face Lightning / 8. Byxor, Black Diamond Alpine Light 9. Kök, Trangia Mini Trangia 28 / 10. Skor, La Sportiva Mythos 30th Anniversary / 11. T-shirt, Marmot Coastal / 12. Urskog Skateboard, privat

4. 1.

6. 7. 8.

10.

1. Keps, Arc’teryx 5 Panel Label / 2. Tubhalsduk, Buff Heavyweight Merino / 3. Jacka, Arc’teryx Atom SL Anorak / 4. Jacka, Houdini The Cloud / 5. Mugg, United By Blue Stainless Compass / 6. Tröja, Icebreaker Nature Dye Helliers / 7. Flaska, Hydro Flask Wide Mouth / 8. Byxor, Devold Nibba / 9. Skor, On Cloudventure / 10. Skor, Haglöfs L.I.M Mid Proof Plus

4. 5.

6. 9.

7. 10.

11.

13. 12. 14.

1. Väst, Patagonia Classic Retro-X Fleece / 2. Dunjacka, Patagonia Down Sweater / 3. Keps, Black Diamond Camper / 4. T-shirt, Houdini Activist / 5. Solglasögon, Julbo Vermont Classic / 6. Spork, Optimus Titan Folding / 7. Ryggsäck, Exped Black Ice 30 / 8. Kniv, Fällkniven LTC / 9. Kompass, Silva Pocket / 10. Mugg, Hydro Flask Wine Tumbler / 11. Byxor, Patagonia Skyline Traveler / 12. Handskar, Hestra Windshield / 13. Skor, On Cloudventure / 14. Skor, Haglöfs L.I.M Mid Proof Plus

Fotograf: Emelie Voltaire

”En av många puderdagar vi hade i Åre förra säsongen. Här är Lovisa Rosengren och Jacob Wester ute och kompisåker på ett hemligt ställe nordost om Åre, inga andra skidåkare i sikte, sol och puder hela dagen – helt klart en lyckad dag”

Fotograf: Sofia Wester Sjöberg

YO Löpning, finns det någon mer tillgänglig träningsform? På med skorna och ut och kuta, svårare är det inte. Men vad gör man när man känner att man bara springer i gamla spår, när man vill ha nya vyer och större utmaningar – och när man inte vill offra kompishänget för att man måste träna? Lina Åsberg har träffat Henrik, Rasmus och Tommy från löpklubben Yo Running Club. Yo Running Club. Namnet står for Your Own Running Club, en finger visning om vad klubben handlar om: löpglädje, vänskap och äventyrslusta. Klubben startades av musikern Daniel Adams Ray och fotografen Fredrik Wannerstedt, två vänner som ville kombinera konst med löpning, foto med svettiga pass, tuffa utmaningar

RUNNING CLUB Text: Lina Åsberg / Fotograf: Dennis Wernersson

med efterföljande kompishäng, kaffe och croissant på favoritkaféet vid Sankt Eriksplan. – Daniel och Fredrik startade det här som är ett alternativ till traditionella friidrottsföreningar. De har en viss estetik, en hel del normer om hur saker ska vara. Daniel och Fredrik är två väldigt kreativa personer och ville utforska hur de kunde kombinera sin passion för att kuta med konst och foto, säger Tommy Gulstrand. Och det fanns inte riktigt utrymme för det i befintliga klubbar, så de startade något eget. Det de startade var Yo Running Club, en klubb av vänner som möts varje tisdagskväll och varje lördagsmorgon för att ta sig an stadens gator med kamera i hand och en uppsjö av idéer för att utmana och ompröva sin löpning. Klubben består av ett tjugotal medlemmar, de flesta gamla vänner som mötts i olika träningssammanhang och tävlingar, bland annat swimruntävlingen Ö till Ö. Henrik Kindgren är en

”Vi åker längst ut på pendeltågslinjen och sedan springer vi inåt längs linjen, så länge vi orkar. När någon inte pallar mer kan de droppa av och ta pendeln hem” av dem som varit med längst i klubben. – Ja, jag och Daniel tävlade ihop … 2013 eller 2014, tror jag. Så körde vi – och vann! En väldigt, väldigt stor tävling, berättar han och skrattar. – Det stod i tidningen sedan: ”Daniel Adams Ray vann extremtävling.” – Daniel Adams Ray med en kompis, tillägger Rasmus Regnstrand och skrattar. Ouch! – Ja, nej det var ingen stor grej, det var en tävling som heter Beach to beach.

Yo’s tips för att starta en löpklubb ”Gör det bara”, säger medlemmarna i Yo som tycker att folk krånglar till löpklubbar i onödan. Det enda som behövs är ett gäng kompisar som man tycker om att springa med samt fasta rutiner. Hjälper gör det också att vara ett lite större gäng, så att det alltid finns några som springer även om inte alla kan. Själva springer de varje tisdag och lördag, samma plats, samma tid. Och sedan får de motivationshjälp av hänget efter: croissant och kaffe på stamhaket.

Betongdjungelbok möter bondgård

Själen och hjärtat ligger i utmaningen. Yo är inte en klubb för dem som vill springa samma gamla spår morgon och kväll – de vill utmana sin löpning och upptäcka sin omgivning medan de springer. Kanske är det passionen för foto som har lagt grunden för den outsinliga lusten efter nya vyer, för det klubben håller på med påminner lite om konceptet urban exploration, fast i light-version. En av de utmaningar som de blivit omskrivna för är sin tunnelbanelöpning. Konceptet är enkelt: – Vi åker längst ut på en linje och springer en ny rutt där varje gång. När vi tagit alla slutstationer är vi klara, säger Tommy. – Ja, det är inte ett så avancerat koncept egentligen, säger Rasmus. Bland favoritscenerier nämner de Akalla och Hjulsta. – Det är fantastiskt verkligen hur betongen sluter upp mot Järva fältets landsortsliknande vyer, säger Rasmus. Det känns nästan som att vara på landet, med stora fält och bondgårdar. Och sedan i centrum är det en helt annan känsla. Stora betongblock, miljonprojekt. Och det blir ju fantastiska bilder i sådana betongdominerade miljöer. – En annan pärla var den övergivna tunnelbane stationen Kymlinge i Sundbyberg, lägger Tommy till. Stockholm är en stad av kontraster: betong och grön idyll, miljonprojekt och medeltida kullerstensgränder. Att få upptäcka staden i gryningen, när den inte ännu har vaknat, är fantastiskt, menar medlemmarna i Yo Running Club. När Yo inte längre hade några slutstationer att ta av startade de vad de kallar för safari runs och tog sig an pendeltågslinjerna i stället. – Vi har ju löpare på många olika nivåer, säger

”Det är det bästa sättet att komma ut, att göra det med kompisar och att ha ett skönt häng efteråt”

Yos tips för att utmana din löpning Utnyttja kollektivtrafiken i din stad

Hitta ett färdmedel som kan ta dig till nya platser på orten där du bor och utgå därifrån för att upptäcka nya löprundor. Ska du springa långt kan du följa kollektivrutten tillbaka och hoppa på bussen, tåget eller t-banan hem igen när benen tröttnat.

Spring alla gator eller spring mönster

Leta upp en karta över din ort och spring sedan varenda gata och liten gränd på kartan. Använd en GPS-klocka för att logga var du sprungit och se var du inte varit. Eller rutta ut ett mönster och försök få till ett ord eller en form över stadsgatorna.

Mack-till-mack eller utsiktsplatslöpning

Spring mellan mackar på landsbyggden och fyll på med energi på varje mack, eller ta en utsiktsrunda och beundra vyerna. Förvarna en kompis som bor någonstans längs vägen om du springer långt, så att hen kan plocka upp dig med bilen om mjölksyran tar överhanden.

Hitta inspiration hos andra löpklubbar

Yo tipsar om Köpenhamnsbaserade Nørrebro running och holländska Patta för inspiration till nya löputmaningar. Eller varför inte Yo själva? Du hittar dem på Instagram under namnet yorunningclub, där de lägger ut inspirerande bilder från sina löp och äventyr.

Tommy, och det är klart viktigt att vi kan hålla fart, men också att alla kan vara med. Så vi åker längst ut på pendeltågslinjerna och sedan springer vi inåt längs med linjen, så länge vi orkar. När någon inte pallar mer kan de droppa av och ta pendeln hem. En vacker rutt som de vill tipsa om från sina safari runs är leden som går från Kallhäll in mot city, där man kan springa längs med vattnet och ta del av hav, broar och slott.

Alla stadens gator

2019 var det dags för en ny utmaning. Yo ville springa inte bara för kompisgänget utan för ett högre syfte, och resultatet blev en utmaning till fördel för Musikhjälpen. Löpklubben tog sig an Stockholms alla innerstadsgator med en utmärkande frenesi, och alla som ville kunde delta – med förutsättning att de skänkte en slant till insamlingen. Totalt fick de in 150 000 kronor, inte bara genom gatuloppet utan också genom att sälja träningsupplägg och andra produkter på Tradera. Det var en sak jag funderade över innan jag träffade Yo: Hur navigerade de? Hur visste de hur många gator de

tagit och vilka de hade kvar? – Först började vi lägga upp en rutt, en sorts schema, men det blev alldeles för krångligt och tidskrävande, säger Rasmus. Så vi började använda våra GPS-klockor för att logga var vi sprungit i stället, och i slutet av dagen la vi in rutterna som klockan mappat i en karta för att kunna se vad vi hade kvar. Hann ni alla gator? – Ja, nästan, säger Rasmus. Det var några vi missade runt Vasastan. Men nästan alla gator. 17 timmar tog det totalt, vi sprang runt två timmar per dag i en vecka. Jag var nog den som sprang alla dagar, andra anslöt när de kunde. – Det var jätteroligt, vi träffade så många människor som vi aldrig träffat förut. Personer som sett vad vi gjorde på Instagram och slöt upp. Vänners vänner. Min pappa anslöt en stund, sprang en kilometer och hoppade sedan av, säger Rasmus. På frågan om de fått en annan bild av sin stad efter utmaningen svarar de alla unisont ja.

– Det är så mycket man inte vet om Stockholm, så mycket man inte sett. Det allra häftigaste stället var nog Gamla stan. Det kan man inte tro men det finns många pärlor, man får ju alltid de gamla klassikerna: Västerlånggatan, Svartmangatan. När vi sprang för Musikhjälpen fick vi se så många små gränder, gömda gator och platser som vi aldrig sett förut, det var fantastiskt. säger Rasmus. – Man upptäcker hur vackert Stockholm är, på nytt, lägger Henrik till. För enstaka löpturer tipsar de om ö-hoppning i Stockholms innerstad – att ta alla gator i Gamla stan, Kastellholmen, Riddarholmen och vidare.

Utmana dig sjäv, var du än är

Det är tydligt att det här är ett gäng som älskar att springa på nya och oväntade sätt. Men Stockholm i all ära, det är bara var tionde svensk som bor där. Har de några råd till andra som vill utmana sin löpning – i landsbygd såväl som i stad? Spårvagns- och busslöpning förstås, enligt samma mönster som tunnelbanelöpningen. Men hur gör man ute på landsbygden? Kan man springa långt i okänd mark, även om man inte har en pendel att hoppa på? – Jag är ju från landsbyggden, kommenterar Tommy, som är född och uppvuxen utanför Jönköping. Jag brukade göra så att när jag skulle ut på en ny långtur, någonstans där jag aldrig varit förut, så ringde jag upp en kompis som hade hus någonstans långt fram längs vägen och frågade om de kunde skjutsa mig hem. Det är ju ingen stor förlust för dem, om en sträcka tar en timme för mig tar det kanske en kvart med bilen. Och orkade jag inte hela vägen fram så var det bara att ringa och bli upphämtad längs med vägen. – En annan bra utmaning som man kan köra är mack-

Medverkande

till-mack, lägger han till. Det är vad det låter som. Man springer en sträcka där man vet att det finns mackar, och så stannar man på varje mack och tar en fika. Det är också ett bra sätt att vänja magen vid att hantera matoch energiintag för längre lopp, exempelvis om man är intresserad av ultralöpning. – Jag brukar kombinera med lite familjehäng, säger Rasmus. Jag ber min fru köra i förväg med barnen till någon strand, och så springer jag dit. Då behöver jag inte oroa mig för att jag ska orka hem, bilen är ju där. Och så kan jag ta ett dopp och hänga med familjen efteråt. Ett annat tips, både för stads- och landsbygdslöpning, är utsiktsplatslöpning. Även där är namnet självförklarande: man springer till en utsiktsplats, tar en paus och beundrar vyerna, och springer sedan vidare till nästa. Ett utmärkt sätt att mätta ögats behov av skönhet samtidigt som kroppen får röra på sig. På frågan om de har några nya utmaningar i kikaren nämner de att de gärna gjort mönster med sina löpturer. – Vi har testat lite grejer, sprungit åttor i stan och lite annat sådant, säger Tommy. Men det hade varit coolt att göra mer avancerade grejer, typ springa ett ord eller en mening. Hela gänget stämmer in. – Löpning är ju i slutändan också något som kräver disciplin, det är jobbigt att springa. Det kan vara tråkigt och kräver uthållighet, fortsätter Tommy. – Mycket av våra löp går ut på att fika, lägger Rasmus till och skrattar. Det låter roligt men egentligen skämtar jag inte. Det är det bästa sättet att komma ut, att göra det med kompisar och att ha ett skönt häng efteråt. Vi går alltid till samma kafé. Så vill ni hitta Yo får ni leta rätt på deras favorithak, någonstans i Vasastan i Stockholm.

Rasmus Regnstrand, Tommy Guldstrand och Henrik Kindgren. Tre Yo-vänner som utöver löpning tränar i flera andra grenar, däribland cykling och swimrun. Ni hittar gänget på: @yorunningclub.

Text: Anna Kernell

MADE IN n e d e Sw

rg be Fo

ofi

W es

te r

Gra

Sj ö

n är

re Åka

n orte

I takt med globaliseringen blir det svensktillverkade allt mer exotiskt. Samtidigt växer sig hela tiden intresset för det lokala starkare. Mikrobryggerier poppar upp till höger och vänster, efterfrågan på närproducerad mat ökar och vi klär och utrustar oss gärna med svensktillverkade produkter. Att hålla produktionen på hemmaplan innebär ofta unika möjligheter för varumärken att kvalitetssäkra, utvärdera, utveckla och följa upp sina produkter. Det leder även till färre led i produktionskedjan, vilket många gånger bidrar till en produktion som inte belastar miljön lika hårt. Men självklart innebär det också stora utmaningar. Hooked tittar närmare på tre svenska friluftsmärken som i med- och motgång har lyckats innanför landets gränser.

a i g n Tra Friluftsköket från glesbygden

Var och varannan frilufsare här uppe i Norden äger eller har ägt ett Trangia-kök. Och om inte du har ett i dag så minns du säkert när päronen plockade fram hela anordningen för att koka kaffe eller pulvermos under barndomens utflykter. Trangia har blivit synonymt med kvalitet och pålitlighet, ett stormkök som fungerar i alla lägen, för såväl barnfamiljen som den kräsna vildmarkstypen. Så det är inte konstigt att företaget har lett den svenska stormköksindustrin i generationer. Och de har gjort det från samma plats där allt en gång började: en liten by i Jämtlands mitt. Vi backar bandet närmare ett sekel tillbaka i tiden. Vid den tiden bodde John E. Jonsson i byn Trång, och han hade en stor passion för teknik och design. Så pass stor att han sa tack och hej till sitt utstakade liv som bonde och i stället grundade Trangia 1925 tillsammans med sin svärfar. De började med att tillverka hållbara hushållskärl i aluminium för hemmabruk. Men när fler och fler arbetare på 30-talet fick möjlighet att ta semester från sitt arbete ökade efter ett och samma tak. Visst kan man tycka att det ligger lite frågan på campingutrustning. Så John och hans svärfar avlägset till. Efter att du har passerat den närmsta staden beslutade sig för att skifta fokus. 1935 kommer det första campingsetet ut på marknaden Östersund får du åka flera timmar för att komma till nästa. och får namnet no. 24. Det består av en uppsättning Men det ligger nära det som räknas. Praktiska tester i tuffa kastruller, tallrikar, koppar, kaffepanna och stekpanna för två väderförhållanden blir en naturlig del av verksamheten när man befinner sig mitt i obygden och har den jämtländska personer och kostar 11 kronor fjällvärlden runt hörnet. Från att införskaffa. Sexton år senare ett landsbygdsperspektiv är det lanserar John, tillsammans också positivt att företag väljer med sina två söner, den första att stanna kvar och fortsätta proto typen av ett komplett skapa arbetstillfällen, som i matlagningssystem som mindre samhällen annars blir Gör: Tillverkar stormkök i aluminium förbränner flytande bränsle. allt mer sällsynta. Just Trangia Under åren har kökens Grundat: 1925 har ökat enormt bara de funktion optimerats och Var: Trångsviken i Jämtland senaste åren. 2017 hade man detaljerna moderniserats. runt 20 personer på lönelistan På 60-talet kunde man få sin och i dag är de runt 80 stycken. stekpanna i nonstickversion, Det är ganska mycket i en by på 70-talet fick tånghandtagen sina lufthål och på 80-talet introducerades gasbrännaren med endast 266 invånare. Det är inte så konstigt om många av er som läser detta som tillval. Men än i dag är den ursprungliga konstruktionen aldrig har hört talas om byn Trångsviken tidigare. Och än nyckeln till dagens framgångsrika kök. Är ditt 70-talskök mindre att Trangia kommer just därifrån. Men ibland är fullt brukbart fast det fattas en del eller två behöver du inte banden mellan ort och företag så starka att det är svårt att kassera hela paketet. De nya delarna som tillverkas i dag missa kopplingen. Den lokala anknytningen så påtaglig att fungerar lika bra tillsammans med de gamla köken. Både företaget och uppfinningsrikedomen har gått i arv den enes goda rykte smittar av sig på den andres, och vice från generation till generation. Traniga är än i dag familjeägt versa.

Trangia

och ligger kvar i samma by med all produktion under

Malin Bergman, systemadministratör & projektledare på Trangia Vilka fördelar ser ni med en lokal p roduktion? – Det är ju att vi är så nära till där det händer. Kontoret ligger ju på fabriken vilket gör att det går snabbt att bestämma saker. Vi kan gå från ord till handling på nolltid och kan enkelt ändra vår tillverkning om något skulle behöva rättas till. Behöver vi nya verktyg så kan vi även tillverka dem här på plats. Finns det någonting ni inte tillverkar på plats? – Vi tillverkar allting själva förutom detaljerna i plast, så som Multidiscen, själva bränsleflaskan och korken till bränsleflaskan. De här delarna köper vi in, och kan vi köpa lokalt så gör vi det. Som exempelvis vår nya T-Spoon och korken till flaskan, de kommer från Essge-Plast i Östersund. Vi planerar att lägga ännu mer av vår tillverkning hos dem i framtiden. – Kan vi inte köpa lokalt så köper vi åtminstone svenskt. Våra multifuel- och gasolbrännare till exempel, dem tillverkar Primus åt oss. Så egentligen kan man säga att vi är Primus största kund. – Det enda vi inte tillverkar själva eller köper in från Sverige är våra tygfodral, dem köper vi in från Kina, men det är också det enda.

Oskar Eriksson, inköpare på Addnature Vilken är den ultimata Morakniven? – Jag skulle säga Eldris Neck Knife Kit. Den är liten, smidig och kommer med tändstål. Oftast behöver man inte mer än en enkel liten kniv så i de flesta lägen väljer jag att ta med den.

tillverkarna fick tampas om både arbetskraft och marknad delade de samtidigt en känsla av samhörighet, en känsla som har bestått genom åren. Den så kallade Östnorsandan, Precis som äkta champagne alltid kommer från regionen där företag hjälper varandra i med- och motgång, lever kvar Champagne i Frankrike är en Morakniv alltid tillverkad i i bygden än i dag. Mora. Och det borde inte ha undgått någon att de tillverkas Med tiden sker många förvärv bland knivtillverkarna här i Sverige, när alla knivblad är stämplade med ett i Östnor och när 1980-talet lider mot sitt slut slås även konstaterande ”Made in Sweden”. Krång Johans och Frosts fabriker ihop. Ett helt sekel av I området kring Mora lever en 400 år lång tradition av konkurrens, uppfinningsrikedom och företagsanda smälter knivmakeri vidare. Ursprungligen skedde knivtillverkningen till slut samman under ett och samma tak. 2016 döps hantverksmässigt men när 1800-talet led mot sitt slut familjeföretaget, som än i dag ägs av Krång Johans barnbarn tog fabriksproduktionen över. Och där börjar den långa och barnbarnsbarn, till Morakniv AB. och brokiga historien om en av världens mest omtyckta Man kan fråga sig hur Morakniv har lyckats hålla sig i knivtillverkare. framkant och producera världsledande produkter under År 1891 grundar en man vid namn Frost Erik Erson en så många år nu. Vad är det som gör att Morakniv sticker åkdonsfabrik som tillverkar kälkar och vagnar i byn Östnor ut? Ja, visst tillverkar företaget en vinnande kombination utanför Mora. Det är en tid utan överflöd, att hushålla av användarvänliga knivar, med resurser är självklarhet, med grym prestanda och och i den andan tillverkas livstidsgaranti, till ett bra pris. knivar av överblivet material Hur man behandlar, härdar för verkstadens interna bruk. och slipar sitt unika knivstål Med tiden blir knivarna en är fortfarande en välbevarad eftertraktad bytesvara bland Gör: Tillverkar knivar i stål hemlighet. Men gräver man kringresande gårdfarihandlare lite djupare finner man en Grundat: 1891 och de sprids över landet. Det del av svaret i att Morakniv Var: Östnor i Dalarna dröjer inte länge innan Morakniv har valt att stanna i Mora är ett väletablerat begrepp bland och utnyttja de resurser och slöjdare och hantverkare, och den kompetens som funnits i med tiden även bland grossister trakten i århundraden. och järnhandlare ute i Europa. Så Frost Erik byter riktning Kanske har de också formats av den hårda konkurrensen och lägger fullt fokus på knivtillverkningen. som länge bubblade mellan de olika knivtillverkarna. Än i Under åren som följde startade fler knivmakare i trakten dag håller sig företaget på tårna och strävar ständigt efter sin egen tillverkning. Bland annat en tidigare anställd på förbättring. Vid utvecklingen av nya knivar tar man hjälp av Frosts, Krång Johan, som blev avskedad efter en kontrovers ambassadörer som får testa knivarna i sitt dagliga arbete med arbetsledningen. Många aktörer på en liten ort ledde och komma med input. Allt från slöjdare, hantverkare oundvikligen till hård konkurrens, men rivaliteten sporrade och utomhuskockar till profiler inom vildmarksmedicin, också tillverkarna att hela tiden hålla sig på tårna och bushcraft och överlevnadsteknik ger ovärderlig återkoppling försöka utmärka sig, vilket gav upphov till en utveckling av från verkligheten om vad som fungerar och vad som skulle knivutbudet för en växande världsmarknad. Och även om kunna förbättras.

En knivig historia

Morakniv

Värme från norr Även om en lokal produktion kommer med många fördelar så får man inte glömma att den också innebär stora utmaningar. Ofta stavas det kostnader. Det är mycket billigare att tillverka utanför Sverige och ofta gäller principen ju längre bort, desto billigare. Kostnaden för en sömmerska i Sverige motsvarar ungefär 30 sömmerskor i exempelvis Bangladesh. Men för den som ger sig fan på att trotsa oddsen finns det hopp ändå. Det är kanske inte många som vet att Sveriges största sömnadsfabrik i dag ligger i Östersund. Och snart kanske den är Sveriges enda. Men så är det. Woolpower växer så det knakar, i nuläget har företaget 130 anställda och nästa år ska en nybyggd fabrik på 10 000 kvadratmeter stå klar. Vinetta, som företaget hette i början, startades 1969 i Östersund, som ett projekt initierat av Kooperativa Förbundet för att skapa arbetstillfällen i Norrland, och tillverkade då nylonstrumpor. I början av 70-talet utvecklade Vinetta tillsammans med Försvarsmakten materialet Ullfrotté Original. Försvaret behövde lättskötta underställ som skulle värma i kyligast tänkbara förhållanden. Materialet blev en stor succé och under det nya namnet Ullfrotté specialiserade sig företaget de följande åren på att skapa fler funktionella produkter i samma material som skulle klara extrema väderförhållanden, plötsliga väderomslag och aktiviteter med varierande intensitet. känsliga landskap och naturliga flora. Utan fåren skulle Företaget tog större och större kliv på den internationella marken snabbt utarmas. När de får gå fritt på stora betesytor marknaden och 2006 ändrade man varumärkesnamn till bidrar det även till öppna landskap såväl som arbetstillfällen Woolpower. När man sysslar med ull är det svårt, för att inte säga ute på landsbygden. När ullen blivit till garn och landat i Östersund sker omöjligt, att hålla alla delar av produktionskedjan inom dock resten av tillverkningen under samma fabrikstak. Sverige, då förutsättningarna saknas. Tyvärr finns här inte tillräckligt med får med den ullkvalitet som krävs för att Från produktutveckling och sömnad till förpackning och tillverka underställ i stor skala, och inte heller tillräckligt med försäljning. Av garnet stickas det unika Ullfrotté-materialet tvätterier, färgerier eller spinnerier för att kunna leverera och efter beredningen tar sömmerskorna över. Varje plagg sys av en och samma person den mängd garn och fina från början till slut. kvalitet som krävs. När plagget är färdigt Ullen som Woolpower kontrollerar sömmerskan det använder sig av kommer därför och syr fast en etikett inuti med från merinofår i Uruguay samt sitt namn. Etiketten fungerar den argentinska delen av Gör: Tillverkar kläder i merinoull som en kvalitetsstämpel Patagonien. Här finns en lång Grundat: 1969 men också som ett sätt att tradition av fåruppfödning Var: Östersund i Jämtland uppmärksamma människan som är värd att stötta, då och hantverket bakom plagget. fårskötseln spelar en viktig roll

Woolpower

i att upprätthålla Patagoniens

Jenny Odqvist Kristensson, produktchef på Woolpower Vilka är de största fördelarna med att v erka i Östersund? – Anledningen till att vi har valt att behålla all produktion i Östersund är den stora delaktigheten bland medarbetarna som är helt avgörande för Woolpower. Här i norr har människorna också en stor kunskap om hur man klär sig vid kallt och kärvt väder, vilket skapar trovärdighet för oss som arbetar med produkter vars huvudsyfte är att sprida värme. – Dessutom är Östersund en kommun som satsar på att skapa bra förutsättningar för företagande, en kommun med ett starkt driv och framåtanda, och som även arbetar med ett miljö- och hållbarhetstänk som går i linje med vårt. Därför känns det helt rätt för oss att ha kvar vår produktion här och bidra till en ökad tillväxt och arbetstillfällen i kommunen. Och vilka är de största utmaningarna? – Eftersom textilproduktionen i Sverige traditionellt har funnits i och omkring Borås och Sjuhärads bygden, inte i norra Sverige, så är vår största utmaning att hitta kompetens inom textilproduktion. Industrisömmerskor eller maskintekniker är inte helt enkla att hitta här, och därför har internutbildning varit ett måste. Alla nysvenskar som kommit till Sverige och besuttit framför allt sömnadskunskap har med sin värdefulla kompetens dessutom varit en stor fördel för företaget.

EXPEDITION VARDAG Text: Anna Kernell / Illustratör: Jorie Einarsen

När blir något ett äventyr? Det är en högst personlig fråga. Var just du drar gränsen beror på hur långt dina tidigare erfarenheter sträcker sig, och kanske var dina rädslor tar vid. Du vet i alla fall att du är rätt ute när du känner att du bryter ny mark, när magen pirrar av spänning, när du helst vill ge upp – men i stället tar utmaningen vid hornen. Du måste inte bestiga Everest eller kasta dig ut i en vild fors för att jaga spänning och hänförelse inför naturens makter. Små äventyr i vardagen rymmer de centrala delarna hos de stora. Dessutom är de billigare, mindre tidskrävande

och mer genomförbara. Det gäller bara att rita om kartan lite. Försöka se på normala saker på ett lite annorlunda sätt. Ett äventyr kan vara så enkelt som något vanligt på en ovanlig tidpunkt eller plats. Något som ruckar på invanda rutiner och utmanar gamla tankemönster. Här har vi kokat ihop några idéer på roliga vardagsäventyr och staplat upp dem i en behändig krysslista, så att du kan bocka av alla dina bravader eftersom och jämföra med kompisarna. Sitt inte och vänta på Lottovinster, semestrar eller att stjärnorna står rätt på himlen. Utmana dig själv och dina vänner – nu!

Fyll i dina vita fläckar

Alla blir vi hemmablinda. Tror att vi känner orten vi bor på utan och innan, att vi har varit överallt och sett allt som är värt att se. Känner du igen dig? Då är det kanske läge att tänka om. Ge dig ut och upptäck varje liten vrå i ett löpprojekt som går ut på att springa på alla gator i din stad. Det gäller att inte missa en enda liten bakgata, sidogata eller gränd. Extra kul blir det om du har en papperskarta och markerar avklarade gator under tiden, så att du kan följa dina framsteg i svart på vitt. Hur klyschigt den än låter så vet man faktiskt aldrig vad man kan stöta på runt hörnet, om man ger sig fan på att se efter.

Bekanta dig med vatten nära nollan

Inte ska du behöva sitta och vänta på sommartider för att bada. Ge det iskalla doppet en chans, du kommer att bli överraskad – vi lovar! Känns det motigt? Förbered med en brasa, rykande te och ett varmt ylleunderställ att krypa in i. Endorfinerna dansar samba när kroppen klarar av att göra något som huvudet bestämt säger nej till.

Gå upp med solen

Se dagen gry från en bergstopp. Bor du inte nära fjällen eller har en resa inplanerad till något imponerande berg går det minst lika bra att välja den högsta punkten nära dig. Kolla vilken tid solen går upp och beräkna hur lång tid det tar att nå toppen så att du är på plats lagom till solens entré. Och packa med dig frukosten, den kommer att vara guld att avnjuta medan du bevittnar spektaklet. Efteråt har du fortfarande hela dagen framför dig.

När mörkret faller … … börjar äventyret. Det som är vardagslunk i dagsljus blir spännande på natten. Den vanliga löprundan blir allt annat än vanlig när den ligger inbäddad i mörker, med skuggor och dunkla former som eggar fantasin. Köp en pannlampa och förlägg löpträningen till småtimmarna, eller planera in en skidtur där fullmånen lyser upp din väg.

Afterwork o’clock

Varför vänta med äventyr till helgen? Maxa vardagen i stället. Dra i väg direkt från jobbet. Hoppa på ett tåg, en cykel eller gå till fots – bara du tar dig ut i naturen. Leta upp en fin plats att slå upp tältet på eller sov under bar himmel. Kicka i gång stormköket, njut av en måltid som aldrig skulle smaka lika bra i hemmets lugna vrå och låt naturens sus skölja bort arbetsdagens brus. Nästa dag vaknar du med solen, tar ett stärkande morgondopp och återvänder till jobbet igen. Kanske känns kroppen öm och stel under dagen men inuti brusar det garanterat av lycka.

Låt ryggen vila och hjärnan jobba

Gör det svårt för dig. Lägg bort stora vandringsryggan och ta fram en dagsryggsäck inför helgens vandring i stället. I den får du inte plats med allt du brukar ha med på flerdagsturer, så du tvingas tänka nytt. Kanske får bara liggunderlaget, förstärkningsjackan och ett myggnät följa med i stället för tält och sovsäck. Eller så byter du ut stormköket mot inövade göra-upp-eldkonster. Hur du än packar kommer begränsningen att tvinga dig att tänka kreativt och det blir ett roligt projekt redan innan du ger dig ut. Ett tips är att göra dina första minimalistiska försök på rimligt avstånd från hemmet eller en busshållplats. Skiter det sig kan du bara dra hem och tänka om till nästa gång.

Kasta tärningen i sjön

Trött på samma gamla vattendrag och badsjöar? Då är det dags att röra runt i grytan med lite Sjö-lotto. Öppna upp din kart-app eller ta fram en karta över ett sjötätt område nära dig. Välj ut sex stycken sjöar i lagom storlek och numrera dem 1 till 6. Slå en tärning för att se vilken sjös omkrets du ska simma runt. Om du vill ha ännu mer utmaning sätter du ett mål på ett antal sjöar du ska runda innan året är slut. När kylan slår till är det bara att dra fram våtdräkten.

Streckhajk

Ett kul sätt att göra samma gamla skogsrunda roligare, addera lite mer utmaning till vandringen och jobba på dina kompass- och kartkunskaper. Ta fram en karta över området du tänkt vandra eller promenera i. Dra ett streck från punkt A till punkt B. Nu ska du följa kompasskursen och vandra längs strecket så rakt du kan. Råkar ditt streck gå över en sjö eller en stor stenbumling? Ja då är det över sjön och klippblocket som gäller, inte runt.

Seven (närliggande) summits

Att ta sig upp på den högsta bergstoppen på varje kontinent, sju till antalet, är en prestigefylld bedrift i bergsbestigningskretsar. Från den kan du hämta inspiration, men skippa jorden runt-resorna och lägg i stället ribban på din egen nivå. Bestig de högsta bergen, kullarna eller höjderna i din stad eller ditt landskap och joina den inoﬃciella 7 summits-klubben där alla är välkomna.

Remixa traditionerna

Helgdagar. Långa timmar vid matbordet och efteråt sitter du och kippar efter luft i soffan, när matkoman breder ut sig. Okej, här pratar vi per definition inte vardag men även traditioner kan behöva en makeover. Varför inte hedra Jesu födelse, eller uppståndelse för den delen, på ett lite mer okonventionellt sätt? Droppa en nål på kartan och låt dina gäster navigera sig till en julmiddag över öppen eld bäst de kan. Paddla genom midsommarnattens oändliga ljustimmar. Dra ihop ett gäng vänner, klä ut er till tomtar, pepparkaksgubbar och tärnor och starta ett luciatåg världen sällan har skådat, löpande fram på stigar. Eller varför inte skridande fram på skridskor om isen bär? Bara fantasin sätter gränser.

SVENNE BANANS HELIGA PLAST-GRAAL Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

För ful för Instagram, besudlad av barndomsminnen från påtvingade familje- och förskoleutflykter. Drabbad av inflation på mässor och bland profiltryckerier. Vikkåsan må se anspråkslöst osexig ut vid första anblicken, men den har en särskild plats i våra hjärtan. Och är en sådan briljant designklassiker att den klassats som ett konstnärligt verk av föreningen Svensk Form. Sent 1900-tal – långt innan emalj muggen trendade på Pinterest och hipsters började släpa med tunga träkåsor ut i skogen (läs: närmsta naturreservat, ett stenkast utanför stadsgränsen) – uppfanns en tvättäkta svensk klassiker. Den är svenskare än GES och snapsfylla, svenskare än snus: Wildos briljanta Fold-A-Cup. Företaget Wildo såg dagens ljus 1979 när en minimalistisk friluftsentusiast slog sina påsar ihop med en före detta militär. Tillsammans tog de fram en uteservis med hög funktionalitet och låg vikt – gjord för att palla de mest primitiva miljöer som vandrare och andra friluftsentusiaster vistas i. 35 år har gått sedan dess, men servisens vikbara plastkåsa är en fortsatt bästsäljare och ett upphovsrättsskyddat konstverk.

2021 går en Fold-A-Cup loss på 30– 40 spänn, ett blygsamt pris för dess funktionalitet. Den väger nämligen nätta 25 gram och är därmed i princip den enda produkt i vårt sortiment som heligt allierar Addnature-personalens gramjägare, småbarnsföräldrar och komfortmaximalister. Den är onekligen bland de lättaste och smidigaste dryckeskärl du får för pengar. Vik ihop den och den tar ingen plats i packningen, bara 2,5 centimeter tjock i vikt läge får den till och med plats i byxfickan. För minimalisten ersätter den en vattenflaska i sötvattentäta områden, du kan enkelt dra vapen och smutta rakt ur vikkåsan närhelst du behöver. I hopvikt läge kan du kila fast några tepåsar inuti kåsan för kommande fikapaus – alltid redo! Har du ett

klassiskt Trangia-kök ryms den här rackaren inuti som en permanent del av kittet. Vid lägerplatsen tjänar den troget som skål till jordnötter och snacks. Om du vandrar med familjen kan ni effektivt eliminera gnäll om ”min” och ”din” eftersom vikkåsan kommer i regnbågens alla färger. Och vill du slippa släpa en extra vattenskål till din fyrbenta vandringskamrat, servera vattnet ur din hopfällbara. Om hunden är av modell större, eller blir så förtjust i din älskade kopp att du missunnsamt vill hålla den för dig själv, så finns även Fold-A-Cup Big – en större version à 6 deciliter. Men här blir det kanske hunden som får dela med sig … den stora skålen passar ju så ypperligt till din gulaschsoppa.

Namn: Nathalie Spjälle Ålder: 29 år Gör: Jobbar i delidisken

på Ica och skapar veganska recept för matlagning på stormkök.

g i n r ä j t s n e s Tu Restaurang Nathalie Spjälle är matkreatören från Jämtland som tillbringar större delen av sin lediga tid utomhus – med sitt stormkök. Här delar hon med sig av fyra recept till din nästa utemiddag.

Instagram: @foodbynatta

SÖTPOTATISRÅRAKOR MED FRITERAD GRÖNKÅL & KANTARELLER 2–3 portioner Rårakor

2 stora sötpotatisar 3 msk majsstärkelse 2 msk olja ( + till stekning ) Örtsalt Rosmarin Vitlökspulver

Tillbehör

200 g kantareller 70 g grönkål

Lingonkräm

1 dl havrefraiche 2 msk lingonsylt

Gör så här

Förbered sötpotatisen hemma: Skala, finriv och krama ur vätskan. Blanda sötpotatisen med olja och majsstärkelse. Krydda med örtsalt, rosmarin och vitlökspulver. Blanda havrefraiche med lingonsylt till en jämn kräm.

Ute

Häll rikligt med olja i stekpannan och låt den bli varm. Klicka ca 1 dl av smeten till varje råraka i stekpannan. Platta till med en stekspade och fräs rårakorna tills de blir frasiga och gyllenbruna. Fräs sedan svampen i olja och örtsalt. Hacka grönkålen och fräs i olja och örtsalt tills den blir krispig (går förbereda hemma också). Servera med lingonkräm!

KRÄMIG CITRONRISONI MED SPENAT OCH PARMESAN 2 portioner Du behöver

½ liter kokt vatten 1 buljongtärning 1 msk olivolja Ca 2 msk smör 1 gul lök 3 klyftor vitlök 2 dl risonipasta 1 msk rivet citronskal 1 dl vitt vin 1 näve färsk spenat 1 dl riven parmensan (jag använder vegansk) 100 g körsbärstomater Salt, peppar och muskot

Topping

Parmesan (jag använder vegansk), rucola & pinjenötter

Gör så här

Koka upp ½ liter vatten. Lägg i en buljongtärning. Ställ åt sidan. Ringla olja i kastrullen. Tillsätt smör. Finhacka lök och vitlök. Fräs en kort stund och tillsätt sedan risonin. Rör om och tillsätt rivet citronskal. Tillsätt vitt vin och en del av buljongen. Fortsätt tillsätta buljongen, lite i taget, och rör om tills risonin får önskad krämighet. Rör sedan i färsk spenat, smör, parmesan och tomater. Smaka av med peppar, salt och muskot. Toppa med extra parmesan, pinjenötter och rucola.

Ride Clean

100% PFAS free shell layers that most waterproof clothing available today is treated with PFAS, a group of chemicals that are hazardous to ourselves and the world around us? No Houdini clothes are treated with PFAS. Instead, we use circular performance fabrics treated with a biobased, biodegradable water repellency treatment. DID YOU KNOW

SWEDISH CIRCULAR SPORTSWEAR / HOUDINISPORTSWEAR.COM

ONE POT PASTA MED BASILIKA OCH FETAOST 2 portioner Du behöver

3 klyftor vitlök Olivolja till stekning 3 msk tomatpuré 200 g körsbärstomater (spara några till topping) 100 g vita bönor 300 g pasta 1 grönsaksbuljongtärning Ca 3 dl havregrädde 1 näve basilika + lite till topping Svartpeppar 100 g fetaost till topping (jag använder vegansk)

Gör så här

Fräs vitlöken i olja. Tillsätt tomatpuré, körsbärstomater och vita bönor. Tillsätt pastan, buljongtärningen och grädden och smaksätt med basilika och svartpeppar. Rör om och se till att pastan är täckt av grädde hela tiden, tillsätt eventuellt mer. Ju grädde mer du har i, desto krämigare blir pastan. Avsluta med att toppa med smulad fetaost, färsk basilika och tomater.

MAPLE PECAN TOAST   2 portioner Du behöver

4 brödskivor 100 g smör Lönnsirap Kanel 70 g pekannötter 125 g blåbär

Gör så här

Lägg i rikligt med smör i stekpannan och låt det smälta ner. Doppa båda sidorna av brödskivorna i smöret. Tillsätt eventuellt mer smör så hela brödet täcks. Stek så brödet blir gyllenbrunt. Ringla över lönnsirap och kanel på varje sida och stek ca 1 minut till. Toppa med pekannötter och blåbär.

KLÄTTRING TILL VARJE PRIS Text & Fotograf: Pim Shaitosa

För Pim Shaitosa är klättringen allt; hon lever för att klättra – och klättrar för att leva. När pandemin tvingade henne att stanna i Sverige fick hon ge sig ut till iskalla klippor för att få sin dos. Vad hon tyckte? Inte illa, inte illa alls.

Namn: Pim Shaitosa Ålder: 34 år Gör: Frilansande kreatör Instagram: @pim.shaitosa

Gör vinterklättringen till en ren njutning 1. Klä dig ordentligt: stor dunjacka, ordentliga skor, tjocka sockor, underställ och – om du är riktigt proffsig – ett par dunbyxor. 2. Ta med värmepåsar, antingen återanvändningsbara av gel eller engångs ”hot spot”-påsar. Dessa kan man dels lägga i skorna för att mjuka upp dem lite. Annars känner man sig lite som en av Askungens elaka styvsystrar när de provar hennes sko. Inte skönt. Man kan också ha värmepåsarna i fickorna eller kritpåsen för att hålla fingrarna varma. 3. Det absolut viktigaste för klättringen: Håll fingrarna

I MER ÄN ETT DECENNIUM har jag varit besatt av klättring. I början låg jag vaken om nätterna för att gå igenom boulderingsekvenser, som sedan gestikulerade vilt, grepp för grepp, inför mina kolleger. De fattade nog inte ett dugg, men de verkade tycka att det var underhållande att titta på. Sedan klättringen kom in i mitt liv har allt långsamt förändrats: hur jag väljer att jobba, vilka jag umgås med, hur jag spenderar mina pengar, vad som ger mig energi, min humor, mitt sätt att agera och vad jag äter. Det är få fritidsaktiviteter som har så pass stor inverkan på hela ens levnadssätt som klättring och nu, tolv år senare, är jag fortfarande lika pepp. För sju år sedan lovade jag mig själv att aldrig tillbringa en till vinter i Sverige, för jag blir så himla påverkad av mörkret, och det löftet har jag hållit. Jag har tillbringat vintrarna på varmare breddgrader, men så kom pandemivintern och jag hade inget annat val än att stanna i Sverige. Jag åker inte skidor, så vill jag komma ut för att få lite ljus, frisk luft och röra på mig skulle jag kunna ta en promenad. Men det är ganska tråkigt. Så vad gör man? Man trotsar kylan och drar ut och klättrar i stället. Vinterklättring är inte fullt lika trevligt som klättring på en sval sommardag, det ska vi inte sticka under stol med, men det är ändå härligt att komma ut. Och inte minst: det är klättring.

varma! Om de är superkalla kommer du inte ens att kunna känna det största greppet även om du tittar rakt på handen. Och kan du inte känna greppet så kan du inte heller lita på det. Man kan värma händerna i nacken och i armhålorna innan och under klättring. Innan klättring brukar jag gilla att kasta händerna nedåt, lite som om jag åkte längdskidor, för att få ut blod till fingertopparna.

Klättra i block. Den första som klättrar gör ett uppvärmningspress, det kommer att kännas som skit och fingrarna kommer att göra ont men så fort du slutar att klättra kommer allt blod att rusa till fingrarna. Se till att inte klättra för hårt så att du blir kallpumpad. Efter att du kommit ner, se till att röra dig konstant och hoppa på igen inom max 5–10 minuter och gör ett riktigt press. Sedan är det nästa persons tur att klättra sitt block. På detta sätt hinner man inte bli kall och stel mellan pressen. Håll skorna varma mellan pressen; Jag brukar lägga mina skor innanför jackan, nära kroppen.

5. Ta med varm mat och dryck, det kan göra hela skillnaden mellan en trevlig dag ute på klippan och en helt miserabel.

NÄR JAG TÄNKER PÅ KLÄTTRING i vintertid tänker jag på Alperna och bergsbestigning, men jag var ju fast på i kalla Sverige, och här hade vi kallar och mer snö än på många år. Men allt går om man är pepp! Det blev många dagar på Örnberget i Stockholm. Under de varmare årstiderna är den här klippan väldigt populär, nästan som ett gym fast ute, men i kylan och snön var läget ett annat, och ofta var vi helt ensamma på klippan. Klätterfönstret på vintern är kort då man inte kan börja förrän solen träffar klippan, i skugga och mörker blir greppen iskalla och man tappar känseln helt i fingrarna. Och sedan går solen ner tidigt också, men det gör också att man ofta får klättra i väldigt fint och mjukt ljus. FÖRUTOM ATT SPORTKLÄTTRA och bouldra på vintern kan man även köra dry tooling. Det är en udda form av klättring där man använder sig av isyxor och stegjärn för att ta sig upp för stenväggar som inte är täckta av is. I klippan finns små skåror där man precis kan sätta in yxan. Dry tooling utvecklades som ett sätt att träna när det inte fanns is att klättra på, men i dag sysslar klättrare med det som en egen disciplin. Eftersom både stegjärn och isyxor är vassa är det bra med ett topprep ifall man inte är proffs och ordentligt kunnig när det gäller både teknik och säkerhet. Ett ledfall med en cocktail av vassa knivar skulle kunna innebära att man skär

av sitt rep och landar i backen i stället för att fångas av repet. När det gäller vinterklättring skulle jag nog säga att dry tooling är den mest bekväma disciplinen. Man har storskor på fötterna, så det finns plats för ordentligt varma sockar, och man använder inte sina små ömtåliga fingrar på svinkall sten utan greppar isyxan med hela handen i en mysig vante. Att klättra på topprep kan också kännas betryggande om kroppen känns lite stel och osäker på grund av kylan. Men tänk på att man bara dry toolar på väggar som är specifikt till för dry tooling, eftersom verktygen man klättrar med kan sabba stenen för annan form av klättring. JAG BLEV HELT SÅLD på dry tooling första gången jag provade, det var så sjukt mycket roligare än jag trodde det skulle vara. Jag tänkte att det skulle vara lite som att klättra uppför en stege fast man hackade med yxor, men i stället kändes isyxorna som en förlängning av mina armar. Jag föreställde mig lite att jag var en bönsyrsa, för de har ju typ krokar till armar, som statiskt och sakta men säkert tog mig upp för väggen. Det var första gången någonsin som jag inte kände mig hämmad av min längd, var det för långt kunde jag bara byta grepp på isyxan, och så vips nådde jag 20 centimeter längre. Helt magiskt! Så nu klättrar jag året om, i alla förhållanden. Det är alltid klättersäsong om man är taggad.

PETZL SPATHA

– VÅR VASSASTE KLÄTTERKOMPIS

Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

”Vi ska hylla några favoritprodukter i tidningen”, råkade jag säga högt, och vips blev det ett jäkla mas om Petzl Spatha. Att nämna denna kniv på Addnature-kontoret är som att öppna Pandoras ask. Och om isklättrarna och kajakpaddlarna bland oss behövt ett gemensamt Mekka att vända sig mot hade det varit i syd-sydvästlig riktning ner mot franska Crolles, där det legendariska märkets högkvarter ligger sedan 45 år tillbaka. Hjärnan bakom företaget hette Fernand Petzl och pysslade med grottkrypning, en aktivitet inte allt för avlägset besläktad med bergsklättring. Efter att ha uppfunnit det första nylonrepet på 40-talet producerade han egna repklämmor och en alpinistpannlampa på 60- och 70-talen. Resten är, som en säger, historia. Bland klätterrep, grigrier och annan säkerhetsutrustning kanske en kniv inte framstår som den mest självklara av livlinor. Men medan andra kanske skulle vända hem om de hade blivit av med passet eller om färdbiljetterna blivit kvar hemma, skulle min klätter kollega Lotta förmodligen avbryta sin resa om hon glömt sin älskade Spatha hemma. – Om något händer vill man verkligen inte stå där utan den kniven! Jag har haft den på varenda klätterresa jag gjort. Så himla lätt att kunna hänga den i en karbin i selen och ständigt ha på sig. Förutom att skära repsnören till abalakovar eller kapa klätterrep

som blivit naggade av stegjärn, så använder hon den tacksamt till att öppna snacksförpackningar med när temperaturerna vid isväggen inte inbjuder till att ta av sig sina varma handskar. Och genom åren kanske det är just det partytricket som raggat flest Spatha-fans i hennes bekantskapskrets. – Efter att ha varit med och isklättrat nyligen så köpte så klart min vän en egen Petzl Spatha inför vår klätterresa till Chamonix. Genialiteten i denna lilla fällkniv ligger egentligen i två egenskaper: Dess karbinhål gör den sjukt smidig att fästa på en klättersele eller vandrings ryggsäck. Och dess nätta 43 gram gör den svårslagen i lättviktssammanhang. Till och med vår mest nördiga kollega till gramjägare Olof (här snackar vi borrhål i tandborsten och torkad tandkräm, jajamän) medger att han ibland må resa utan sambo och barn, men aldrig någonsin utan sin Spatha. – För paddling åker den fram som förstakniv på västen. Forspaddlare har

så klart speciella knivar och fästen på västen för dem, men om en inte har råd med och plats för all specialutrustning så räcker Spatha långt. Den är grymt bra till att i nödfall kapa en bogserlina eller någonting som fastnat. Väl ute på ön kan du hjälpa en desperat båtägare som har fått nät uppsnurrat på propellern. Allra viktigast är den så klart för att bärga ovärderliga vrakfynd som kilat fast sig mellan stenarna på öns utsida! Petzl-kniven hänger självklart med även när han släpper paddeln för att traska vandringsled eller åka skidor. Och så erkänner han motvilligt att även om själva köpet motiverades av att det var en cool pryl till klättringen så har den med tiden fått ett annat huvudsyfte. – Jag har aldrig behövt använda den i skarpt läge, men formatet och hålet för karbin är helt enkelt oslagbart! Så den är mest med ”ifall”. Pratar vi kvantitet så har den nog ändå mest åkt i dagsryggan land och rike runt och skurit äpplen …

DWR

Text: Emma Carlsson / Fotograf: Emelie Voltaire

SKALJACKANS ANATOMI

När de allra kyligaste vindarna tar ett stadigt grepp om din kropp, eller när det utlovade solskenet helt plötsligt slår om till nederbörd. Där och då kommer du att tacka dig själv för skaljackan du med hast slängt ner i ryggsäcken innan avfärd. Men vad är det som gör skaljackan till det ultimata väderskyddet, och hur fungerar det? Och inte minst: Ska du tvätta den eller inte? Följ med när vi på fibernivå finner svaren på skaljackans många funktionella gåtor.

Durable water repellent, förkortat DWR, är en vattenavvisande ytbehandling som gör att regnet lägger sig likt pärlor på jackan och rinner av. Precis som en teflon beläggning i en stekpanna fungerar. Länge sedan du såg skymten av regnpärlor? Släng ett öga på Tvättakuten så får du goda råd om hur du impregnerar din jacka på nytt.

Andningsförmåga

Lika viktigt som att hålla regnet ute är det att jackan andas så att du inte blir blöt från insidan. Andningsförmågan i ett plagg mäts ofta i g/m²/24h. En enhet som visar den mängd fukt som kan förflyttas på en kvadratmeter från intill utsidan på 24 timmar. Och ju högre siffra, desto mer fukt kan jackan släppa ut.

5 000–10 000 g/m²/24h: Gåturer i vardagen 10 000–15 000 g/m²/24h: Vandring & cykling >15 000 g/m²/24h: Löpning & topptursskidåkning

Tejpade sömmar

När en jacka sys ihop med tråd punkteras tyget med små hål. För att få sömmen vattentät appliceras därför en tejp över stygnen som hjälper till att hålla regnet ute. En tejp som antingen limmas eller svetsas på plats över sömmarna, och som oftast sitter på insidan av jackan. För att få ihop delarna av jackan går det också att svetsa ihop dem med hjälp av hög värme och ett högt tryck. Något som gör jackan helt sömlös, och som hjälper till att hålla både regn och rusk ute.

Ventilationsdragkedjor

Dina bästa vänner när pulsen stiger! När jackans tyg har lägre andningsförmåga finns det ofta dragkedjor placerade i armhålorna. Och ibland kan du öppna dragkedjan i fram i båda ändar tack vare en tvåvägsdragkedja. Perfekt möjlighet för att vädra ut extra kroppsvärme utan att behöva kränga av sig jackan.

Denier

När det talas om denier handlar det om hur tjocka fibrerna i jackans material är. En högre siffra innebär tjockare fibrer, och därmed en mer slitstark jacka. Ska du exempelvis vandra vill du ha en jacka med ett denier-tal mellan 30 och 80. Kul fakta: Alla fibrer med mindre än 1D kallas för mikrofiber.

Membran

Där inne på djupet finner du ofta ett membran som har mikroskopiskt små porer. Porer stora nog att släppa igenom fukt från din kropp, men små nog att hålla snö och regn på bortaplan. En smart funktion för att få plagget att andas utan att din kropp blir blöt vare sig från in- eller utsidan. Det mest kända membranet är Gore-tex, men håll också ögonen öppna för Dermizax, Event och Haglöfs eget membran Proof.

Lager

”Men jag ser bara ett lager tyg!?” Helt sant, men vad som har hänt är att flera lager har laminerats till ett stycke tyg. Att din jacka har olika lager handlar främst om hur mycket, och på vilket sätt, membranet i jackan har skyddats.

2 lager – Ett yttre lager material där membranet laminerats på insidan, och som skydd för membranet kan du på insidan hitta ett löst nätfoder. Finns på vardagsjackor och är ofta billigare. 2,5 lager – I stället för ett löst nätfoder finner du på insidan en ytbehandling som skyddar membranet. Dessa jackor packas lätt, och är perfekta för dagsturer med överraskande regnskurar.

Vattenpelare

För att veta hur mycket regn och snö din jacka tål går det att mäta dess vattenpelare, alltså hur högt vattentryck jackan klarar innan vattnet tar sig igenom. Vattenpelare mäts i millimeter och ju högre siffra, desto bättre skydd.

<10 000 mm: Duggregn & torr snö 10 000 - 15 000 mm: Lätt regn- & snöfall 15 000 - 20 000 mm: Måttligt regn- & snöfall >20 000 mm: Kraftigt regn- & snöfall

3 lager – En tjockare och mer tålig jacka som fått ett inre lager för att skydda membranet. Alla tre lager lamineras ihop, vilket ger en jacka med högre slitstyrka, redo att bäras under ryggsäck eller klättersele.

Tvättakuten ”Bäst att inte stoppa skaljackan i tvättmaskinen för att inte sabba vattenskyddet.” Tänk så fel vi alla har tänkt, och tänk så viktigt det faktiskt är att tvätta skaljackan. Och det är för att smuts och svett täpper igen porerna i membranet, något som försämrar förmågan både att hålla vatten ute och att släppa ut fukt och värme.

1. Stäng alla dragkedjor och kardborrband 2. Vänd jackan ut och in 3. Följ instruktionerna på tvättlappen (även det finstilta!) 4. Satsa på tvättmedel specifikt för skaljackor 5. Obs! Skippa produkter med mjukmedel, fläckborttagare och blekmedel 6. Behov av impregnering? En del tvättmedel har en smart 2-i-1-kombo! 7. Skydda membranet och välj ett snällare tvättprogram 8. Tips! Gör en extra sköljning för att få ur allt tvättmedel 9. För att kickstarta vattenskyddet behöver du torka och värma jackan i torkskåp eller torktumlare på låg värme 10. Funkar också med strykjärn eller hårfön (också på låg värme) om du har en bit tyg emellan

INTE UTAN MIN VINDJACKA! Text: Jenny Wikman / Fotograf: Emelie Voltaire

En bästsäljande klassiker med tio år på nacken, en dedikerad skara trogna fans och ett mörkertal av kopior hos andra varumärken världen över. Vindjackan Arc’teryx Squamish är en kronjuvel i Addnaturesortimentet och i mångas garderober där hemma. När jag sätter mig för att skriva den här hyllningen är det något som slår mig: Vad är det egentligen med män och jackor? Det är en ärlig undran. Som dotter till en jacksamlare av rang har jag sett osunda mängder av såväl skaljackor som vindjackor under min uppväxt. Mamma gav tidigt upp drömmen om den fördomsfullt kvinnliga klackgarderoben till förmån för pappas sökande efter den ultimata jackan, och den stora samling av kandidater han hamstrat på sig under åren. Eventuellt kan jag räkna hans dyraste rackare som mitt andra syskon. En till? ”Ja, den förra hade ju ingen bröstficka.” Eller: ”Det här är ju den enda jag har med huva.” ”Den här röda är speciellt designad för vandring, älskling.” ”Den blå är till löpning.” Min lika nördiga kollega David däremot, han har funnit den heliga graal. Sitt livs största och enda kärlek, svaret på alla behov. – Jag använder min Squamish året runt. Hela tiden! Om jag inte har den på mig så har jag den med mig!

David bubblar i gång. Eventuellt är han den enda person min farsgubbe skulle se som sin överman. Har man jobbat ett decennium i friluftsbranschen, såväl på butiksoch distributionssidan som på ett dedikerat skidklädmärke – ja då bor det sannerligen en liten jackgalning inombords. David lever i sin vindjacka. – Jag har den för löpning, skidåkning, pendling … Jag bara nickar tyst och hör honom rabbla: – … fjällvandring, på båten … Här misslyckas jag med att få en syl i vädret och han fortsätter: – … jag använder den också till 99 procent av alla mina toppturer! Men det handlar så klart om vilken setup man har i övrigt: underställströja, fleecetröja, vindjacka och puffjacka … Innan han trillar ner i kaninhålet som är jackor och deras specifika användningsområden styr jag in frågan på varför just Arc’teryx Squamish ligger i den absoluta toppen av vindjackorna i vårt sortiment.

– Passformen är perfekt! Tyget är lagom tjockt för att skydda mot vinden, utan att det känns prassligt, men samtidigt är det tunt nog för att bibehålla lätt vikt – trots att den egentligen inte är särskilt nedskalad. Den har alla de där genialiska små detaljerna som man behöver, så som bröstficka, dragsko i fållen och en laminerad skärm på huvan. Och när den är bra impregnerad så står den ju till och med emot väta på ett schyst sätt. Ju mer David rabblar, desto mer känner jag hur dragningskraften från Squamish ökar. Det kanske inte hade varit så dumt ändå? Den har ju skärm på huvan. Min nuvarande vindjacka har inte det – och inte heller någon bröstficka för bilnyckeln. Den vita jag har är ju egentligen för löpning. Men den där blå Squamishen skulle jag även kunna ha för vinterns toppturer … Jackornas jacka, svaret på alla behov. E = mc² = Squamish – är det eviga letandet över nu? Måste ringa farsan!

DIN BÄSTA VÄN Text: Olof Lange / Illustratör: Jorie Einarsen

En guide till den perfekta dagsryggsäcken En vän som alltid finns där för dig, som aldrig sviker och följer med på allt du gör … den perfekta ryggsäcken alltså, finns den? Hur hittar du den? Vi tittar närmare på ryggsäckens olika funktioner i jakt på en rygga som ska funka till mycket och briljera främst i sin flexibilitet. Många detaljer och lösningar är lika praktiska i vardagen, till träning och ute på äventyr. Vilka är viktiga för dig och vad kan du välja bort?

Vad bär du med dig och vart bär det av?

Dagsryggsäckar är designade med fokus på låg vikt och mångsidighet medan de håller allting åtkomligt när du är i rörelse. Från lättare promenader i stan till extrema alpina turer så delar de samma grundläggande funktion: att rymma och organisera det du behöver under dagen. Form följer funktion och estetik har en lika självklar funktion i ryggsäckar som kompressionsremmar eller ytterfickor har. Stilen dikterar när en ryggsäck passar in och när den kan kännas malplacerad. Hemma på stan eller snygg i skogen? Var bär du ryggsäcken mest och vilka funktioner är viktigast? • Om du alltid har ryggsäcken med i vardagen kan lättåtkomliga fickor och ett datorfack vara nyckelfunktioner. Med ett nedtonat yttre som inte skriker sport och funktion passar den fint på jobbet och i stadsmiljön, även om den gör sig bra också på skogsturen. • För den som alltid är på språng mellan jobb, klättergym och helgturer blir tekniska funktioner viktigare och ryggsäcken måste rymma och hålla ordning på allt du behöver för flera aktiviteter. Axelremmar med bra passform, flexibel volym och avdelade fack ökar mångsidigheten, men kan vara klurigare att matcha med slips och affärslunch. • När det urbana livet mest är en väntan på nästa äventyr är rullförslutning ett robust alternativ med justerbar volym och utan extra remmar eller tingeltangel. Den minimalistiska designen i moderna klätterryggsäckar är riktigt snygg också på stan men alltid redo för tuffa utmaningar. Bara det allra nödvändigaste av detaljer och funktioner kan vara helt rätt även i vardagen.

Design, nyckelfunktioner och kompromisser

En påse med två remmar – så långt är alla ryggsäckar likadana, och det kan vara allt som behövs. Men under längre turer är det skönt att kunna anpassa hur säcken sitter och inte heller så dumt att kunna stänga den ordentligt. Redan här börjar variationerna grena ut sig med olika varianter av förslutning, remmar och vaddering. Fack och ytterfickor gör det sedan lättare att organisera innehållet och fästpunkter på utsidan kan hålla extra utrustning. De möjliga kombinationerna är lika många som alla aktiviteter och äventyr du kan tänka dig att ha en ryggsäck till! Att bara lägga till smarta funktioner blir till slut tungt och onödigt krångligt. De flesta dagsryggsäckar är designade för ett huvudsyfte, ofta med några extra funktioner som gör dem mer mångsidiga. Vi vill antagligen att den perfekta dagsryggsäcken ska vara full med fickor och funktioner, samtidigt som den är ultralätt och dessutom avskalad och stilren. Men precis som din bästa vän har sina små egenheter, så är det svårt att få med alla tre – så vad är nödvändigt och vad är du villig att kompromissa med?

Designtriangeln är ett verktyg för att belysa det svåra i att få allt på en gång – av tre önskvärda egenskaper kan vi oftast bara få två åt gången.

Dragkedja, rullförslutning eller topplock?

Alla olika stängningar har sina för- och nackdelar men tillsammans kan de ge extra funktionalitet, som en rullförslutning på toppen med en extra dragkedja längs sidan. Snabb åtkomst kan tyvärr även göra det lättare för andra att komma åt innehållet. De allra flesta dagsryggsäckar har dragkedjor som gör dem lätta att öppna också med en hand och öppningen kan placeras på olika sätt. Det ger bra åtkomst till innehållet, men är också en svag punkt för slitage. En rullförslutning är praktiskt taget oförstörbar men lite krångligare att öppna och stänga. Volymen är justerbar och säcken kan göras helt vattentät. I kombination med till exempel en öppningsbar ryggpanel får du det bästa av två världar. Dragsko och topplock är riktiga klassiker som kan ge en ryggsäck både stil och funktion som håller länge. De är snabba och enkla att använda och återfinns därför på ryggsäckar för allt från retroinspirerat vardagsbruk eller vandring till extrem ultralöpning.

Dator eller vätskeblåsa?

Funktioner som är designade för ett specifikt syfte kan vara bra till flera ändamål och den mångsidigheten är nyckeln till en långvarig vänskap. Ett datorfack kan rymma en vätskeblåsa eller tvärt om, du vill antagligen ändå inte ha dem där i samtidigt. Pennfack är perfekta till hopfällbara grillspett och ätpinnar av titan. Skidryggsäck på stan? Mobil och plånbok ligger skyddade i det fodrade facket för goggles och avdelningen för lavinutrustning är som gjord för anteckningsbok, hörlurar eller en powerbank och ett hjälmfäste funkar både till skid- och cykelhjälmen.

När äventyret är viktigast

Arc’teryx Alpha FL 30 är en lätt och riktigt teknisk ryggsäck för klättring, is och alpina turer men med den minimalistiska designen passerar den även obemärkt i stan. Dubbel stängning på toppen gör volymen justerbar med stor flexibilitet och två fickor med dragkedja är ovärderliga detaljer. Alpha FL 30 blir bara bättre ju längre upp i bergen du kommer.

Bäst i vardagen

Haglöfs Bergspår 25 har en enkel och klassisk stil som passar väl in i stadens vardagsbestyr, samtidigt som den rymmer många funktioner med sidofickor, en stor och låsbar öppning med inre organisering och en dragkedja i sidan till datorfacket. Säcken har förstärkt botten och står stadigt på egen hand när du väntar på bussen.

Mångsidig och stilren

Osprey Apogee 30 lyckas samla många riktigt bra detaljer för olika aktiviteter men ser ändå mer stilren än funktionell ut. Ventilerande ryggpanel, justerbar bröstrem och midjerem passar på skogsstigar och i pendling med högre tempo. Dator, ombyte, nycklar och värdesaker – allt har sin plats. De stretchiga sidofickorna har en öppning bakåt så att vattenflaskan nås på språng utan att du behöver ta av hela ryggsäcken.

Bär du fortfarande plast?

Vandra mer. Svettas mindre.

Välj 100% merino.

Sofia Wester Sjöberg Var är du nu och vad har du med dig? Just nu är jag på Fårö och klipper skidfilm från Riksgränsen i våras. Så jag varvar träning och svamp promenader med att sitta framför datorn. Därför reser jag just nu med min lilla enkla ryggsäck där jag får i min dator och ”bara” en kamera med ett objektiv. Jag använder även den på kortare skogspromenader för att ha fika i!

När två favoriter är bättre än en Skid- och friluftsfotografen Sofia Wester Sjöberg bär med sig känslig och utrymmeskrävande utrustning i minst sagt utmanande miljöer i sitt jobb. Så det är inte att undra på att hon har en hel del matnyttigt att säga om den perfekta dagsryggsäcken. Har du en dagsryggsäck som är favoriten både på turer och i den mer urbana vardagen? – Jag jobbar ju mycket på berget och den ryggsäcken är inget jag har i stan eftersom den blir så stor och klumpig med lavingrejer och kameragrejer, men å andra sidan finns det ingen ryggsäck jag har på stan som skulle fungera på berget, haha. Så jag antar att jag fortfarande letar efter den perfekta dagsryggan! Vad innefattar din dag som ryggsäcken ska hänga med på? – Jag har två varianter på ryggsäck: en större för berget som rymmer kameror, extra kläder, lavingrejer etcetera, samt en mindre som jag använder i mer urbana miljöer, som när jag ska på möten eller till kontoret och behöver ha med dator och hårddiskar. Har du alltid en kameraryggsäck som fotograf, eller är det andra funktioner på ryggsäcken som är v iktigare ute på fjället? – Jag använder faktiskt en vanlig skidryggsäck som kameraryggsäck. Den funktionen som är viktigast för mig

är att det går att zippa upp ryggsäcken i ryggen så man kommer åt hela stora facket uppifrån. Jag packar alltid min kamerautrustning i en ICU (interal camera unit) och det är viktigt att komma åt hela den så man slipper dra upp kameran genom matlådor och extra kläder. Vilka detaljer och funktioner kan du inte vara utan? – När det gäller skidryggsäcken så är det viktigaste för mig att det går att zippa upp ryggsäcken i ryggen så man kommer åt hela stora facket uppifrån. Uppskattar även många olika fack samt att det finns justerbara remmar i midjan. Vad kan du tänka dig att kompromissa med? – Jag kompromissar helt klart med komforten för att ha en mer snygg ryggsäck i stan. Jag använder en klassiker som saknar dragkedja i ryggen, justerbara band i midjan etcetera. Men det känns inte helt nödvändigt när jag aldrig går längre sträckor. Är det några detaljer som känns onödiga eller funktioner du helt undviker? – För små fack. Är det någonting du alltid packar i den, oavsett vad du ska göra? – Kamera, vatten och energibars. Hur länge håller en vardagsrygga i ditt liv? – Jag använder sakerna tills de går sönder. Oftast är det dragkedjorna som börjar strula och till slut ger upp.

Fotograf: Sofia Wester Sjöberg

Text: Olof Lange / Fotograf: Emelie Voltaire

VARDAGSHJÄLTAR

6. 7.

10. Termosen har räddat ryggen från en sten, det är riktig multifunktion.

15. Det händer något särskilt med tankarna när vi kommer ut. 16.

Bland kläder för alla tänkbara väder och specialutrustning för storslagna äventyr finns det några små prylar som lätt skulle komma i skymundan – om de inte var helt oumbärliga. De är helt enkelt alltid med oss, oavsett vart vi skall och vad vi än gör. Alla har sitt eget EDC (every day carry) men det här är några av sakerna vi aldrig går hemifrån utan.

4. Solskydd, regnskydd, bad hair day, en cool look. Kepsen funkar för allt. 3.

9. Läppvalla är helt oumbärligt, baserat på bivax.

14. 11. 12.

13.

19. 17. 20. 18. Tältpinne, kan i nödfall agera bajsspade.

1. Tröja, Houdini Outright Houdi / 2. Keps, Outdoor Research Pub / 3. Plånbok, Kavu Fairbanks / 4. Keps, Black Diamond Camper / 5. Bälte, Kavu Beber / 6. Karbin, Camp Nano 22 / 7. Handskar, Black Diamond Wind Hood Gridtech / 8. Silvertejp / 9. Läppbalsam, Climb On Lip Tube / 10. Termoflaska, Klean Kanteen TK Wide / 11. Tändstickor, UCO Firestarting Kit / 12. Packrem, Exped Accessory Strap / 13. Tygpåse, Sea To Summit Ultra-Sil 14. Solglasögon, Oakley Latch / 15. Anteckningsbok, Internetstores / 16. Klocka, Garmin Forerunner 45 / 17. Sked, Optimus Titanium Long / 18. Tältpinne, MSR Blizzard 19. Tubhalsduk, Buff Lightweight Merino Wool / 20. Mugg, Primus 4 Season

@timlatte

TIMOTHY LATTE Text: Anna Kernell / Fotograf: Christer Myhran

…Addnature Family-medlem, passionerad fotograf och surffantast. Efter många år av aktivt tävlande, med ett flertal SM- och NM-titlar och ett antal världsmästerskap och Europamästerskap i bagaget, gör Tim bara det han själv tycker är kul med surfning. Inga tävlingar, inga rankningar, inga poäng – bara njutning. Han brinner för äventyret, livsstilen och jakten på bra vågor. Särskilt på kallare breddgrader. Mest unika stället du surfat på? Helt klart Kallsjön i Jämtland med David Kantermo och gänget. Galet att det faktiskt går att surfa bra vågor i en liten sjö. Mäktigaste äventyret 2021? Hittills är det Polen. Jag och Joel Den-Besten flög dit nyligen innan en storm för att jaga vågor och se om de var något att ha, och de var det! Det var både kul och annorlunda att surfa andra sidan Östersjön.

Skandinaviens bästa surfspot? Sveriges bästa vågor finns i Varberg. Kan inte säga var, men runt omkring Varberg. Bästa sättet att värma sig efter iskall surf? Det är nog att byta om fort som tusan, trycka en kaffe eller två samt blasta stjärtvärme och AC på högsta. Nästa våg du drömmer om att surfa? Kan inte säga just en, det finns så många jag har spanat in. Och sedan finns ju de jag faktiskt inte hittat än. Blir att köra runt en del i Norden i vinter och reka spots. Väntar bara på rätt stormar!

It’s more than a jacket.

Hooked on Everyday Outdoor

Articles inside

VÅGMÄSTAREN

DIN BÄSTA VÄN

EPIC GEAR: ARC’TERYX SQUAMISH

SKALJACKANS ANATOMI

EXPEDITION VARDAG

MADE IN SWEDEN

EPIC GEAR: PETZL SPATHA

KLÄTTRING TILL VARJE PRIS

MY PLAYGROUND

FRÅN KEB TILL CATWALK

EPIC GEAR: FOLD-A-CUP

YO RUNNING CLUB