SOFIA DANIELS:
”DET VAR BARNMORSKA JAG VILLE BLI, DET HAR ALLTID LOCKAT MIG”
VVår vardag kretsar inte bara kring medicinsk teknologi eller avancerade behandlingsmetoder – den handlar också om människor. Människor som lägger sina liv i våra händer. Det är ett enormt ansvar och vi är stolta över den vård vi ger dem.
För oss på Akademiska är varje dag en möjlighet att göra en avgörande skillnad i människors liv. Det finns en gemenskap här som är unik och vi stöttar varandra, i både glädje och sorg. Det är en plats där all möjlighet till att växa finns – inte bara inom sin yrkesroll, utan även som människa. Innanför våra väggar ryms ett helt yrkesliv med oändliga karriärmöjligheter. Jag tänker på Sofia, (intervju sid 6) som hade ett tydligt mål att arbeta som barnmorska eller Alexander, (intervju sid 8) som drömde om att bli en del av helikopterteamet. Den specialistkunskap som finns här är unik.
Som sjukhusdirektör känner jag mig djupt tacksam för att få leda detta fantastiska sjukhus med engagerade medarbetare. Sjukhuset är inte
byggnaderna, utan innehållet – vi som jobbar här, våra studenter och forskare och inte minst våra patienter. Varje dag ser jag hur våra medarbetare arbetar med passion och engagemang för att ge dagens och morgondagens patienter den bästa vården.
Vi är alla delaktiga i att forma vår gemensamma framtid, och varje individ behövs för att nå framgång.
Vi är stolta över vår roll och vårt bidrag till samhället, och vi strävar ständigt efter att förbättra och utveckla vården. Tillsammans är vi starka, och vi är fast beslutna att fortsätta vara en plats som varje dag erbjuder möjligheter till att förändra liv och växa som människa.
Tillsammans gör vi livsviktig skillnad. Vi är Akademiska sjukhuset.
Marianne Van Rooijen, sjukhusdirektör
Producerad av: Active MediaPartner Nordic AB
Projektledare: Jörgen Lundh
Redaktör: Anders Post
Omslag: Rosie Alm
Formgivning: Joakim Forsberg
Tryck: Bold Printing Mitt, Sundsvall
För tidningar kontakta: Jörgen Lundh, tel. 070-282 07 50 jorgen.lundh@activemediapartner.com www.activemediapartner.com
… föds elva barn och fyra IVF-behandlingar utförs.
… går 5 500 vårdpersonal till arbetet.
… besöker 1 500 patienter en läkare, varav 220 är akuta besök.
… gör 650 studenter och elever klinisk praktik i våra verksamheter.
… administreras drygt 12 000 läkemedelsdoser.
… genomförs 100 strålbehandlingar.
… opereras 125 patienter.
… röntgas 724 patienter.
… skickas 4 800 remisser på vilka det utförs 28 500 analyser.
… pågår 844 kliniska studier på sjukhuset.
… utförs 50 videovårdmöten.
… genomför sjukhusets 18 ambulanser 122 uppdrag, varav 40 är akuta utryckningar.
… genomför intensivvårdhelikoptern två uppdrag samt tio planerade transporter med ambulansflyget.
Vid frågor om innehållet kontakta: Tobias Bokström, kommunikationsstrateg Tel. 076-496 39 18 tobias.bokstrom@regionuppsala.se www.akademiska.se
Vill du hellre läsa tidningen digitalt? Scanna QR-koden med din mobil. akademiska akademiskasjukhuset
Everything we do at Avantor® is tied to our mission of setting science in motion to create a better world. We provide access to mission critical product and service solutions across life sciences and other regulated industries.
We offer an integrated, seamless purchasing experience optimized for the way our customers do business and it is supported by a strong global distribution network. Our website se.vwr.com gives you easy access to an extensive portfolio of our own branded products, as well as products from thousands of other manufacturers.
Tillsammans bedriver Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet världsledande forskning för att skapa nya behandlingar och lösa allvarliga sjukdomars gåta. Dessutom utbildar vi årligen över 3 000 läkare, sjuksköterskor och annan kvalificerad personal inom vård och hälsa. Kanske är du en av framtidens eftertraktade arbetsterapeuter, barnmorskor, logopeder eller specialistsjuksköterskor?
Setting science in motion to create a better world
Högspecialiserad vård
NÄR JAG BERÄTTAR för ett par personer att jag ska intervjua
Emma Schols får jag reaktionen: Var det inte hon som räddade sina sex barn från att brinna inne för ett par år sedan? Jo det stämmer, sedan dess har hon både fått hjältestatus och blivit rikskänd, och dessutom kommit ut med en bok.
TEXT: ANDERS POST | FOTO: PRIVAT
EEmma räddade sina sex barn som oskadda klarade sig när familjens villa i Edsbyn eldhärjades. Själv fick hon 93procentiga brännskador. Något man egentligen inte överlever. Men Emma gjorde det.
Jag får kontakt med Emma, som är på väg från Göteborg tillbaka till Hälsingland och Edsbyn där hon fortfarande bor, nu med åtta barn. Sambon som kommit in i hennes liv efter branden hade två barn med sig.
I Göteborg har Emma haft en av sina många föreläsningar som handlar om det trauma hon varit med om, och hur hon kunnat gå vidare i livet med en kropp som är märkt av brännskadorna.
– Det har blivit mycket föreläsningar runt om i landet efter att min bok Ärren bär jag med stolthet kom ut i höstas.
Det var den 3 september 2019 tidigt på morgonen som det började brinna i tvrummet på bottenvåningen i familjens villa. I huset fanns Emma och hennes sex barn. Två av dem befann sig där nere, medan fyra av barnen var däruppe i olika sovrum.
– Branden tog sig otroligt fort, berättar Emma. När jag öppnade dörren för att få ut de två på bottenvåningen kom det in syre som gjorde att elden spred sig ännu snabbare. Så gällde det att få ut dem däruppe, men det brann för fullt i trappmattan som jag klev på för att ta mig upp. Det var rökigt och svårt att andas. De fyra barnen där uppe fick jag ut via balkongen.
I vilket skick var du då?
– Väldigt dåligt, jag hade dragit på mig 93-procentiga brännskador och skinnet på fotsulorna började lossna och hängde som trådar, jag var blodig, sotig och håret var uppbränt.
Var du vid medvetande hela tiden?
– Ja, ända tills man sövde mig på Bollnäs akutmottagning dit jag åkte ambulans.
Emma transporterades sedan med helikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala där hon låg nersövd i tjugo dygn. Chansen att hon skulle överleva var inte stor. Det blev allt som allt fyra månader på Akademiska, och två månader på Hudiksvalls sjukhus.
– Läkningen gick snabbare än planerat, vilket jag tror beror på min starka vilja att fortsätta leva och se mina barn växa upp. Jag fick lära mig allt från början igen, andas, röra mig, gå, eller bara kunna sitta upp i sängen. Allt dessutom med många bakslag.
Emma berättar om smärtan som varit central både under och efter behandlingen.
– Det har varit så många svarta stunder när jag tänkt att det går ju inte att leva så här, med denna smärta. Man skriker och gråter för att det gör så fruktansvärt ont. Kommer jag behöva mediciner för resten av livet? Men svaret är att det faktiskt går över. I dag har jag slutat med smärtlindrande mediciner och kan vakna på morgonen och sätta mig upp i sängen utan att gråta. Kroppsstrumpan har hjälpt mycket liksom att smörja och töja. Det kan kännas ibland som att huden är en för trång kostym.
Hur är ditt liv i dag?
– I dag lever jag med mina barn, sambo och två bonusbarn. Och jag lever ett vanligt liv med aktiviteter och jobbar som personlig assistent. Jag vill visa barnen att så länge man lever har man ett val, att gå vidare i stället för att slås ner när man varit med om något traumatiskt. Man blir medveten om vad som verkligen är viktigt i livet. Som det är nu känns livet meningsfullt även om jag har en del komplikationer, som till exempel att benen inte riktigt fungerar som tidigare. Men ett av mina delmål var att kunna springa Tjejmilen, och det har jag gjort. Allt det här hade jag inte klarat om jag inte fått den fantastiska vård som läkarna och sjukvårdspersonalen på Akademiska gav mig.
Hur mår dina barn efter allt som hänt?
– När jag svävade mellan liv och död i början så var de förstås väldigt oroliga och rädda. Men när jag fick flytta hem så släppte den oron och de har tagit allt det här väldigt bra. Vi har den här upplevelsen tillsammans och kan prata om branden och bearbeta allt som hänt.
Läkaren Fredrik Huss har personlig erfarenhet av brännskada. När han var tre år satt han ensam i baksätet på en bil och lekte med tändstickor. Det började brinna och han fick 30-procentiga brännskador.
Fredrik Huss på Akademiska sjukhusets brännskadeavdelning var en av de läkare som tog emot Emma Schols när hon kom in nedsövd från Bollnäs med 93-procentiga brännskador. Han berättar här om hur man behandlade henne.
– Det är inte så stor sannolikhet att man överlever med så svåra skador som Emma hade, berättar Fredrik Huss.
När Emma kommer in till Akademiska ”packas hon upp” för att man ska få ett begrepp om skadeläget. Hon tvättas ren och nya förband läggs på.
– Den första fasen är ren intensivvård där det även krävs tillförsel av enorma mängder vätska, eftersom brännskadorna ger upphov till en massiv inflammatorisk reaktion i hela kroppen, säger Fredrik Huss. Inflammationen gör att blodkärlen börjar läcka och inte håller tätt längre. Då måste ny vätska tillföras så att det finns tillräckligt mycket blodvolym till alla organ. Det kan röra sig om upp till 40 liter vätska som pumpas in det första dygnet.
Fredrik Huss berättar om svullnaden som uppstår. I Emmas fall var det benen som blev svårast utsatta.
– Den brända huden är inte elastisk
och töjbar. När vävnaden svullnar och inte kan expandera utåt stiger trycket inåt och pressar på blodkärl och nerver, och kan stänga av cirkulationen till muskulaturen. Detta kallas Compartmentsyndrom och kan uppstå på olika ställen över hela kroppen. Då måste man i regel öppna den brända huden där det är stramt för att släppa på trycket.
Nästa steg är operation där den brända huden skärs bort eller smälts bort. Sårytorna behandlas med donerad hud från avlidna personer, vilken fungerar som ett tillfälligt förband.
Frisk hud ska så småningom tas från olika ställen på kroppen och täcka sårytorna. Men i Emmas fall fanns inte mycket frisk hud, så man fick odla hud, det vill säga ytterhudens celler.
– Vid så här stora brännskador kan patienten få en eller flera blodförgiftningar och infektioner som kräver tung antibiotikabehandling, säger Fredrik Huss.
Emma låg sedan inne under lång tid för sårbehandling där hon sövdes vid omläggningarna på grund av den svåra smärtan.
– Sedan handlar det mycket om att kunna röra sig, komma upp ur sängen, gå och äta, säger Fredrik Huss.
Text: Anders Post | Foto: Rosie Alm
Sverige har historiskt haft högspecialiserad vård på fyra sjukhus i landet när det gäller svåra brännskador. 2008 infördes Rikssjukvård, bland annat för svåra brännskador. Kvar blev då två sjukhus, Uppsala och Linköping som hade förutsättningarna och kompetensen att behandla svåra brännskador. Rikssjukvård har sedan genomgått vissa förändringar och kallas nu Nationell högspecialiserad vård. Upp mot 500 patienter med svåra brännskador kommer varje år in till Akademiska sjukhuset. Många orsakade av sängrökning där det börjat brinna.
Så togs Emma emot av teamet på Akademiska
”Sannolikheten att hon skulle överleva var inte stor”Emma Schols har både sommarpratat och tagit emot Svenska hjältars pris som Årets livräddare. Dessutom klarat av att springa Tjejmilen. Emma berättar om smärtan som stundtals varit outhärdlig under den långa rehabiliteringen.
”Jag hade inte klarat mig utan den fantastiska vård jag fick”
Emma Schols
VI BEFINNER OSS i den delen av Akademiska sjukhuset där nya små liv ser dagens ljus för första gången. Här möter jag barnmorskan Sofia Daniels som ska berätta om sitt arbete.
TEXT: ANDERS POST | FOTO: ROSIE ALM
SSofia har arbetat som barnmorska i fyra år, och innan dess som intensivvårdssjuksköterska i åtta år.
– Det var barnmorska jag ville bli, säger Sofia. Det har alltid lockat mig, men det blev en åttaårig omväg på IVA, innan jag nådde mitt drömyrke. Det jag jobbar med nu är inte i första hand sjukvård, utan friskvård. Det är så jag ser det.
Sofia berättar att redan i gymnasiet vaknade intresset för att arbeta med kvinnor.
– Jag läste en artikel om en barnmorska i Tanzania som arbetade för kvinnors rättigheter, och det lät väldigt häftigt.
För att bli barnmorska krävs en 3-årig sjuksköterskeutbildning, därefter 1,5 år och 50 handledda förlossningar innan man blir examinerad och får sin legitimation.
På Akademiska sjukhusets förlossningsavdelning finns tretton salar, varav två är reserverade för vattenförlossningar med speciella förlossningsbadkar.
En barnmorska per födande, hur är det här?
– Det ger stora vinster och är en målsättning, men det är inte alltid det går. Bemanningen på ett arbetspass ska ligga
på 6–7 barnmorskor och lika många undersköterskor. Dagtid finns minst två läkare på avdelningen, och under jourtid ansvarar en läkare för förlossningen och BB, samt en läkare för gynekologin som kan hjälpa till vid förlossning om det behövs. Dessutom finns en bakjour i hemmet som kan ringas in vid behov.
Hur bemannas ni vid själva förlossningen?
– Det är barnmorskan och undersköterskan som finns inne hos den födande och gör alla förberedelser. För det mesta är även en partner med, och det är inte ovanligt att också den personen behöver vårt stöd. Förlossningar med låg risk och medel-lågrisk, utförs av oss barnmorskor med viss inblandning av läkare när det behövs. Vid hög risk har vi tät kontakt med läkare. Vår målsättning är att kvinnan får en så positiv upplevelse av förlossningen som möjligt. Att de känner en styrka som de kanske inte visste att de hade.
När var du senast med på en förlossning?
– I går natt tog jag emot en liten pojke, säger Sofia med ett leende.
Hur känns det när en ny liten människa kommer till världen?
– Det känns mycket speciellt. Känslan går inte att beskriva. Jag kommer ihåg den första förlossningen jag var med om. Det var fyra personer i rummet från början, men plötsligt var vi fem.
Hur ser en dag ut?
– Jag jobbar dagtid, kvällar, nätter och helger, vilket gör att det egentligen inte finns några ”vanliga” arbetspass. Det kan plötsligt vara full fart dag som natt. Det går inte att säga i förväg, säger Sofia, som själv fött två barn på avdelningen.
Är ni som arbetar här lyckligare än andra inom sjukvården?
– Jag kan bara svara att min personliga upplevelse är att barnmorskor är väldigt stolta och känner en stor nöjdhet med sina arbetsuppgifter och trivs i yrket. Vad vi kan vara missnöjda med är aldrig arbetsuppgifterna, vi älskar det vi gör. Då handlar det istället om arbetstider, överbeläggning, ekonomi och sådana saker.
På en förlossningsavdelning ansvarar barnmorskan för förlossning, stöd och vård av mamman under hela förloppet, och de första timmarna efter att barnet är fött. Den födande undersöks och barnets hjärtljud kontrolleras. Barnmorskan ger kvinnan smärtlindring vid behov, samt instruktioner och stöd under hela förlossningen.
Luftburen intensivvård
ATT BLI HELIKOPTERSJUKSKÖTERSKA var Alexander Méstamandys drömjobb när han började utbilda sig till sjuksköterska. Nu ingår han sedan sex år i Akademiska sjukhusets luftburna intensivvårdsteam.
LLuftburen intensivvård innebär avancerad transport av svårt sjuka patienter under krävande förhållanden. Man är tillgängliga dygnet runt, året om. Det går snabbt och man tar sig fram till mer otillgängliga platser, som exempelvis öar ute i skärgården. Teamet, som består av pilot, specialistläkare och specialistsjuksköterska, utför ett avancerat arbete på ett minimalt utrymme ombord på helikopter, flygplan och ibland även i ambulans.
– Det här är mitt drömjobb, säger Alexander. När jag gick grundutbildningen till sjuksköterska såg jag vid ett tillfälle hur ett helikopterteam lyfte för ett uppdrag. Jag tänkte att där ska jag jobba någon gång i framtiden. Det blev mitt mål där jag skulle kunna göra skillnad.
Hur blir man helikoptersjuksköterska?
– Det tar ganska lång tid, säger Alexander. Först är det den vanliga utbildningen och praktiken som gör dig till legitimerad sjuksköterska. Sedan krävs många års praktik och specialisering. Jag är både anestesi- och intensivvårdssjuksköterska. Men som utvald till att få arbeta i en helikopter krävs, förutom lång erfarenhet
inom vården, även noggrannhet och dokumenterad samarbetsförmåga. Det gäller inte bara teamet, utan man ska även kunna kommunicera med olika yrkesgrupper, till exempel polis och personal inom brandkåren som vi ofta samarbetar med. Man kan säga att vi kommer i kontakt med hela samhället på olika sätt.
Om det är för dåligt väder till exempel, så kanske ni inte kan rycka ut med helikoptern?
– Vi använder oss inte bara av helikopter, det viktiga är teamet. Då kan det bli ambulans eller andra transportmedel.
Alexander berättar att det ofta kan bli dramatiskt, som till exempel vid en bilolycka förra sommaren där två personer, pappa med dotter, var inblandade. Pappan dog och dottern fördes svårt skadad till sjukhus med helikoptern, men var ännu ovetande om att hennes pappa inte fanns i livet.
– Ja det var dramatiskt, men så är det för det mesta, säger Alexander. Ofta gör vi utryckningar till skärgårdsöar, dit det inte går att ta sig med bil. Då kan det vara svårt att hitta en landningsplats, vilket gör att alla i teamet ombord diskuterar
Alexander Méstamandy
skadeläget, var man kan gå ner med helikoptern, och hur vi sedan tar oss till patienten.
– Blir ni aldrig oeniga?
Jag märker att Alexander tycker att frågan inte är riktigt relevant, och svarar:
– Vi har ett gemensamt mål där det viktigaste är patienten. Så, nej oeniga eller osams blir vi aldrig, då skulle det inte fungera. Det handlar om samarbete i varje detalj.
När det kommer ett larm, hur snabbt kan ni vara i helikoptern och komma iväg?
– Oftast är vi startklara inom tio minuter.
När du gick sjuksköterskeutbildningen och fick se en ambulanshelikopter lyfta satte du som mål att ingå i ett sådant team. Nu är du där sedan flera år. Blev det som du tänkte dig?
– Ja absolut, det här är drömjobbet som verkligen gör skillnad. Och jag vet att det är så mina kollegor ser på det också, säger Alexander. Det är faktiskt så intressant att när jag är ledig kan jag längta till att få börja jobba igen.
”Det krävs lång erfarenhet, praktik och specialisering”Alexander Méstamandy har alltsedan han gick sjuksköterskeutbildningen siktat på att få arbeta i helikopterteamet. På bilden syns ett bårunderrede. ”När jag är ledig kan jag ibland längta till att börja jobba igen”.
Att ha ett yrke där man steg för steg kan förändra en människas möjligheter, att från smärtor och kognitiva svårigheter uppnå livskvalitet – det är något som ger meningsfullhet och arbetsglädje. Här berättar arbetsterapeuten Aikaterini om sitt yrke.
Efter ett par år som arbetsterapeut i Stockholm flyttade Aikaterini Bournaka till Uppsala och Akademiska sjukhuset, där hon just nu jobbar inom öppenvården på reumatologimottagningen med patienter som har en reumatisk diagnos. Generellt kan man säga att arbetsterapeuten har som mål att patienten ska uppnå välbefinnande och livskvalitet i sin vardag vid nedsatt eller förändrad aktivitetsförmåga, orsakad av sjukdom eller olyckshändelse.
– De jag träffar kan ha ont, uppleva trötthet och har svårt att klara av vissa vardagliga aktiviteter som till exempel att ta sig upp på morgonen, knyta skorna, gå uppför en trappa eller borsta tänderna, säger Aikaterini. Det kan även vara så att man hanterar dessa vardagsrutiner, men upplever att all energi går åt till att genomföra dem, och sedan finns ingen kraft över till allt annat man vill syssla under dagen.
Vad kan arbetsterapeuten göra för att underlätta patientens vardag så att livet kan levas på ett bra sätt?
– Vi ser människan som en helhet, och tänker inte bara på de aktiviteter som är nödvändi-
Känns yrket arbetsterapeut som något du skulle vilja ägna dig åt? Det råder stor brist på arbetsterapeuter i hela landet, så arbetstillfällen kommer inte att saknas. Hösten 2024 har du i så fall chans att börja utbildningen på Uppsala universitet.
Att utbilda sig till arbetsterapeut, vad handlar det om? Frågan går till Maria Borgestig, som är universitetslektor och programansvarig för den nya utbildningen.
– Man lär sig hur arbetsterapeuter kan främja delaktighet och hälsa genom vardagens aktiviteter. Utbildningen ger kompetens att utreda individers förmågor, kartlägga faktorer i omgivande miljö, och genomföra åtgärder som möjliggör för individen att kunna delta i sådant man vill och behöver.
– Arbetsterapeuten kan arbeta såväl på individnivå som på grupp- eller samhällsnivå, säger Maria Borgestig.
Samhällsnivå, kan du förklara?
ga för att klara vardagen, utan även det som man vill och har lust att göra. För att kunna hjälpa så måste jag veta så mycket som möjligt om patienten. Det börjar med en intervju där jag identifierar de faktorer som kan vara hindrande för att patienten ska må bra och uppnå sina mål. Det kan handla om att hitta nya strategier och hjälpmedel som underlättar. Men vi tittar även på bostaden, vilka förändringar kan göras där? I det här yrket måste man vara kreativ och uppfinningsrik. Det är en fantastisk känsla att se sin patient göra framsteg och komma närmare sina mål med stöd av mina insatser. Det fyller mig med energi och arbetsglädje, säger Aikaterini.
– Under mina år som arbetsterapeut har jag många exempel på goda resultat. Inte minst gäller det personer som varit inneliggande på IVA i flera veckor och fått en stor försämring i sin aktivitetsförmåga – och som bland annat efter mina insatser kunnat komma upp och börja delta i aktiviteter. Jag har sett människor med tårar i ögonen för att livet vänt till det bättre. I morse träffade jag en kvinna som tidigare lade all energi på det hon måste göra, och sedan var hon helt slut. Hon deltog i en rehab-grupp på fem veckor där vi bland annat talade om hur man kan arbeta mer ergonomiskt på ett arbetsbesparande sätt. Den här kvinnan fick verktyg och hittade sätt som gör att hon numera både klarar vardagsrutinerna, och även det hon vill och har lust att göra, till exempel träna, vilket tidigare inte var möjligt.
50 studenter till arbetsterapeututbildningen tas in varje höst på Uppsala universitet Bakgrunden till att Uppsala universitet startar utbildningen är att det i dag råder stor brist på arbetsterapeuter både i kommuner och regioner. Många av de yrkesverksamma arbetsterapeuterna är på väg att gå i pension.
– Det kan till exempel handla om att man med sin kompetens bidrar till stadsplanering där man skapar tillgängliga och inkluderande miljöer för alla oavsett funktionsnedsättningar.
Var kan man hitta arbete efter utbildningen?
– Inom många olika områden då det är en bred utbildning. Dessutom saknas det arbetsterapeuter inom hälso- och sjukvården över hela landet. Men arbetsterapeuten behövs även på nya arenor, inom elevhälsan på skolor, företagshälsovård och arbetsförmedling, för att ta några exempel.
Utbildningen är på tre år och leder till en arbetsterapeutexamen. Den finns på nio lärosäten i landet, men unikt för Uppsala universitet är två profilområden: Hälsofrämjande och preventiv arbetsterapi, samt innovativ arbetsterapi.
– Innovativ arbetsterapi handlar om att studenterna lär sig konkreta metoder för att jobba fram nya arbetssätt inom både hälso- och sjukvården och inom nya arenor. Profilområdet Hälsofrämjande arbete och prevention tar upp tidiga aktivitetsfokuserade insatser på individ- och gruppnivå för att minska risken för ohälsa. Det ser jag som viktigt i ett framtidsperspektiv. Arbetsterapeuterna är jättebra på rehabilitering, men kan även bidra med kompetens inom det hälsofrämjande och förebyggande arbetet, säger Maria Borgestig.
”Jag har sett människor med tårar i ögonen för att livet vänt till det bättre”
DU BEHÖVER INTE vara 20-någonting för att börja din läkarutbildning. Man kan faktiskt även vara 47 år fyllda, som den tidigare IT-chefen
Mikael Fritzing, som bytte yrkeskarriär mitt i livet. Han tycker att livserfarenhet är en fördel när man arbetar som läkare.
TEXT: ANDERS POST | FOTO: ROSIE ALM
Vi ska träffas på Akademiska sjukhuset ingång 40, i närheten av ambulansintaget, där Mikael Fritzing ska möta mig. Han är ledig i dag och vi får ett konferensrum för oss själva.
Mikael Fritzing kommer från Stockholm, men växte upp i Borlänge. Nu bor han utanför Uppsala med hustrun Lotta och två barn.
Vi har en gemensam beröringspunkt, visar det sig. Nämligen intresset för gamla Volvo-bilar. Mikael har bland annat en Volvo 164, ett vackert egenrenoverat exemplar som han gärna visar bilder på i mobilen.
Men det var IT-chefen som sadlade om till läkare vid mogen ålder som det skulle handla om här.
Vi tar det från början.
Efter gymnasiet flyttade Mikael till Uppsala för att påbörja en gymnasielärarutbildning.
– Fast det var inte min grej. Så jag började jobba och körde buss några år för att så småningom börja plugga igen, och den här gången blev det en systemvetenskaplig utbildning.
Mikael fick jobb som systemutvecklare på ett Telia-ägt bolag och avancerade till IT-chef. Med åren blev det flera befattningar som IT-chef, bland annat för lokaltrafiken i Uppsala där han tidigare kört buss.
Vad var det som hände? Du sadlade om och började läsa till läkare?
– Ja, men det kom inte plötsligt. Det var en lång process, säger Mikael. Redan några år efter gymnasiet föddes en idé om att bli läkare, gärna inom någon akutverksamhet. Men jag var inte klar över hur utbildningen såg ut, och hade definitivt
inte de gymnasiebetyg som krävdes. Det kändes helt ouppnåeligt.
Men tankarna på att bli läkare fanns kvar, berättar Mikael, och han bestämde sig så småningom för att läsa upp betygen, särskilt biologi. Det gick bra, liksom även högskoleprovet.
Har du någon gång reflekterat över din ålder i sammanhanget. Att du helt enkelt skulle vara för gammal för att börja något nytt?
Mikael dröjer lite med svaret.
– Jag har nog inte tänkt så. Men kanske att om jag väntar ännu längre så blir jag för gammal. Jag har ett par gånger mötts av förutfattade meningar om att jag inte skulle kunna bli tillräckligt bra i yrket. Men jag har ju å andra sidan ganska lång livserfarenhet där jag mött människor i olika situationer. Det är absolut en styrka i läkaryrket.
Hur ser en dag ut på akuten?
– Jag jobbar antingen dag eller natt. Den stora akutmottagningen är för närvarande indelad i tre olika linjer: medicin, kirurgi och ortopedi. I de här kategorierna finns alltid bemanning och jag arbetar framför allt med medicin eller kirurgi.
I januari 2015, vid 47 års ålder kunde Mikael börja på läkarprogrammet i Uppsala. En tidig dröm gick i uppfyllelse.
Berätta om utbildningen.
– Grundutbildningen är fem och ett halvt år på universitetet. De två första åren handlar om teoretisk kunskap. Den resterande tiden är man omväxlande på sjukhus och i föreläsningssalen. Därefter examination och AT-tjänstgöring i minst arton månader på sjukhus och vårdcentral. När allt detta är klart så får man sin läkarlegitimation och kan börja söka specialisering som är på fem år.
Var befinner du dig nu i din utbildning?
– Jag är ett knappt år in i min specialisttjänstgöring inom akutsjukvård. Det är en bred specialitet som jag tycker är väldigt intressant.
Vad är din uppgift när det till exempel kommer in en skadad vid en trafikolycka?
– Först kommer ju larmet med uppgifter om nivå på skadeläget, där trauma 1 är mest allvarligt. Patienten kommer in i akutrummet där allt förbereds. Min roll i det läget är som undersökande läkare. Jag står vid patienten och säger högt vad jag ser, hör och känner till traumaledaren och läkarna runt omkring som har olika specialiteter. Så tas beslut om vad som ska göras.
Och så en sista fråga i den här intervjun: Blev det som du tänkt när du en gång hoppades på att kunna bli läkare?
Mikael tänker efter några sekunder. Sedan kommer ett obetingat ja.
– Och jag vill gärna tillägga: att börja sin utbildning lite senare är ingen nackdel.
”Jag hade länge haft en idé om att bli läkare”
Mikael Fritzing
Hos CTC finns många yrkeskategorier: biomedicinare, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, farmaceuter och andra med medicinsk bakgrund, liksom även administrativ personal och statistiker.
När ett nytt vaccin eller läkemedel kan börja användas krävs långvarig forskning, ofta med hjälp av forskningspersoner som frivilligt ställer sig till förfogande och deltar i kliniska tester.
CTC (Clinical Trial Consultants) är specialiserat på kliniska studier som för forskningen framåt. Det kan gälla allt från vaccin mot Borrelia till nytt läkemedel för diabetessjuka.
CTC är ett CRO-företag med egna kliniker som anlitas bland annat av läkemedelsföretag för att genomföra den kliniska datainsamlingen. Men även för att kvalitetssäkra insamlad data, optimera studieplanen, sammanställa och rapportera utfallet av den insamlade datan, samt utföra olika administrativa delar av en klinisk studie.
– Här är vi unika, eftersom vi tar hand om allt detta, inklusive genomförandet av kliniska stu-
dier, säger Maria Englund, som arbetar med att starta upp CTC:s kliniker samt ansvarar för kunder som efterfrågar CTC:s kliniker och patienter.
Företaget har sex kliniker i landet, varav tre ligger i Uppsala, där en av dem finns på Akademiska sjukhuset som en så kallad first-in-human godkänd forskningsenhet. Det betyder att här görs kliniska förstagångstester på människor, och måste därför ligga i närheten av en intensivvårdsavdelning.
– Men innan studien görs här så har en mängd tester och djurförsök gjorts. Säkerheten är rigorös för de som deltar. Alla studier är dessutom godkända av Etikprövningsmyndigheten och Läkemedelsverket, berättar Maria Englund.
På CTC:s kliniker pågår många olika studier, till exempel en vaccinstudie för att hitta ett Borreliavaccin, något som ännu inte finns.
Vilka kan delta som försökspersoner?
– Det beror på studien. Det är många kriterier som måste uppfyllas för att man ska få delta. Det
kan vara såväl friska personer som personer med en sjukdom där studien syftar till att hitta läkemedel eller vaccin mot just den sjukdomen.
Blir försökspersonen inlagd under tiden som studien pågår?
– Det kan man bli, från några dagar upp till ett par veckor. Många, till exempel studenter, tycker det här är ett bra sätt att kunna ägna sig åt att plugga och samtidigt tjäna en slant. Dessutom gör man ju en insats för forskningen. Vid andra studier kommer försökspersonen på kontinuerliga besök under kortare eller längre tid för provtagning. Det kan handla om ett nytt läkemedel mot diabetes, eller att vi fått uppdrag inom Alzheimerforskningen. Vi kan även göra studier helt virtuellt när inga prover behöver tas.
Maria Englund vill gärna poängtera den goda stämning som råder på CTC:s kliniker, vilket bidrar till att försökspersonerna alltid känner sig väl omhändertagna.
Vår vardag handlar om människor. Människor som lägger sina liv i våra händer. Det är ett enormt ansvar och vi är stolta över den vård vi ger dem. Tillsammans gör vi livsviktig skillnad.
Scanna QR-koden med din mobilkamera för att se lediga jobb och för att läsa mer om hur det är att jobba på ett av Sveriges största sjukhus.