Veritas & Jocus

Om jag skulle kunna beskriva det kommande året med ett ord är det just det här ordet: slay. För dem som inte har helt koll på vad begreppet innebär, så kan ordet i princip översättas till att man lyckats med något fantastiskt eller att något är enastående. Jag hoppas begreppet även kommer att prägla genom verksamhetsåret 2023.
Tre år har jag nu tillbringat med Åbo Nation och oj vad det har hänt mycket. När jag som vice skattmästare år 2021 blev informerad att “grattis, du har nu getts möjligheten att korrigera alla bokslut från 2015 framåt”, kunde jag inte tro mina öron. Mitt år hade endast bestått av att betala ett fåtal räkningar och ta betalt för inträde på sitsar och plötsligt förvandlades mina lugna söndagskvällar till timtals långa möten med nationens egna ekonomikommittée för att reda upp bokslut. Under skattisåret 2022 hade den initiala chocken av mängden arbete övergått till en humoristisk atmofär och tro det eller ej, men under året har ekonomikommittéen gett mig flera högljudda och tårögda skratt. Tydligen har två år av skattisarbete gett mig ett så fantastiskt budgeteringsperspektiv att jag struntar i att betala för en årsprenumeration på Excel för att se Harry Styles live på scen. Men skämt åsido, kommittéen och deras hjälp med boksluten har lärt mig otroligt mycket under åren, som jag nu bär med mig i tankarna som ordförande 2023.
Åbo Nation har sedan mitt gulisår betytt otroligt mycket för mig. Att ha en grupp människor som oavsett studier, ålder och intressen samlats på Nypolen för att skapa minnen tillsammans är något jag blott kunde drömma om när jag funderade på att flytta till
Helsingfors. Att jag i år får fungera som ordförande för nationen som gett mig vänner för livet, stressfria stunder i vardagen och mera kunskap om bokföring än jag någonsin kunnat förvänta mig är en otrolig ära – inte minst på grund av att Åbo Nation fyller 380 år!!!
Det är med hopp i sinnet som jag ser fram emot det kommande året, som förhoppningsvis är virusfritt. Istället ser jag fram emot en hiss till vår kära Nypolen och att jubileumsåret medför resor till vännationer, nya vänskaper och samarbeten och inte minst att få tillbringa tiden med nationens alldeles underbara aboenser.
Slutligen vill jag tacka alla de som bidragit till att göra Åbo Nation till den hemtrevliga nation den är – ett hem för oss med hjärtat i Åbo, skärgården eller något däremellan. Låt Åbo nation alltid finnas där när vardagsatmosfären blir lite för tung att kämpa mot ensam. Ni är alla slay. Vi ses på Nypolen!
Aboenser!
SURPRISE! Jag är ännu kvar som kurator. Det var ju helt omöjligt att avgå när det roliga precis hade börjat. I år ska jag ändå på riktigt avgå, för det heter ju att man ska gå hem när det ännu är roligt.
Även om jag själv inte kunde delta i årsfesten (p.g.a. you know what) så var det ändå en höjdpunkt att följa med festen hemifrån. Tacka vet jag sociala medier och styrelsechatten!
I maj fick vi äntligen besöka våra vänner i Uppsala igen! Vädret var igen strålande och sällskapet likaså. Som med alla fester, försöker man ju ge sitt allt och det kan jag lova att vi gjorde. Vet att det för vissa var svårt att lämna Uppsala, men alla kom vi slutligen hem.
En annan höjdpunkt på året var nog valmötet. Mötet är ett sorts resultat av hela verksamhetsåret. Även detta år hade styrelsen gjort ett fantastiskt jobb. Än en gång hade de rekryterat en massa fina nya medlemmar och ordnat roligt program, på vilka deltagarna helt enkelt varit top-notch. Jag är dessutom fullt övertygad om att uttrycket “random läppän sedan 1643” uppkommit under ett valmöte. Om inte, så är uttrycket en perfekt beskrivning av det över tre timmar långa valmötet i november.
Jag skulle ljuga, om jag inte medgav att jag till en viss mån har njutit av våra ekonomiekommittémöten på söndagseftermiddagar. Lika som valmötet drog de ofta ut på tiden, men slutligen efter både hårt slit och tårögt skratt fick vi ändå mycket gjort. Missförstå mig inte, men jag ser fram emot att ha lediga söndagar i framtiden.
Nu tar mina givna 1 500 tecken slut, så jag låter bilderna berätta resten. Kuratorslivet är verkligen härligt!
Aboenser!
Vi hoppas att ni är lika taggade för jubileumsåret och vårt 380:e verksamhetsår, som vi årsfestmarskalker är!
Vilka är vi då? Jag heter Abbe, jag inledde mina studier 2021 och studerar andra året till sjukskötare på Yrkeshögskolan Arcada. Jag är hemma från paradisön Kimitoön, med fri tolkning på paradis. Även jag har suttit i styrelsen sedan 2022. Det är ett stort ansvar vi sitter på och speciellt nu för jubileumsåret, men vi sitter ju inte heller ensamma på denna post, utan vår årsfestkommité hade inte det här varit möjligt.
Jag heter Julia och studerar mitt andra år till Lärare inom småbarnspedagogik på Helsingfors universitet. Jag kommer från den underbara skärgårdsstaden Pargas. Jag gick med i nationen direkt då jag började mina studier 2021 och har suttit med i styrelsen sedan 2022.
Årsfestvecka:
Vi förväntar oss en årsfest man sent kommer glömma. En med många härliga skratt och fina minnen att bära med. Det är ett stort ansvar såklart, med jubileum och allt, men roligt och spännande är bara förnamnen. En liten nervositet finns för oss båda då det är första årsfesten som vi har äran att agera årsfestmarskalker på. Så småningom börjar alla pusselbitarna falla på plats och helheten blir allt mer detaljerad. Med varandras stöd och årsfestkommittéen vid vår sida kan vi inte tro annat än att vi kommer gå på ett lyckat sätt i hamn med denna årsfest. Vi ser väldigt mycket fram emot att få fira årsfesten med er den 18.3, vi ses då!
13.3 Cocktail night
14.3 På spåran
15.3 Nationsmöte & 100-klubben
16.3 Sy- och sångkväll
17.3 Försittning
18.3 Årsfest
19.3 Sillfrukost
Samma regler som under våra vanliga fester tillämpas även under årsfester. Huvudregeln är att vara trevlig mot sitt bordssällskap och alla andra och bemöta dem med respekt. När någon ber om ordet lägger du ner besticken, tystnar och vänder blicken mot talaren. Inga onödiga toalettbesök uträttas under middagen. Om det trots allt är nöd, se till att inte röra dig under sång eller tal.
För att undvika att begå ett etikettsbrott, så rekommenderar vi att ligga lågt och följa strömmen. Om du inte känner till våra traditioner, så var försiktig med att ta initiativ. Ta inte in en sång till exempel utan att tala med sångledarna. En tumregel under middagen är att följa honnörsbordets handlingar. Var särskilt försiktig med etikettsbrott medan Finlands flagga är i rummet.
De olika klädslarna på en årsfest är inte könsbundna, men samma regler tillämpas. Oavsett klädsel så kommer nationsbanden i ordningen uppifrån ner: studentförening, nation och övriga. Den förening du representerar kommer överst.
Traditionell frackklädsel innehåller inte granna färger. Till klädseln hör gärna lackskor och vit näsduk, viken som en rektangel. Vita handskar rekommenderas särskilt under dansen, eftersom händer inte får röra bar hud. Nationsbanden går från höger axel till vänster midja och ska vara fastsatt under västen. För mörk kostym gäller samma regler som för frack. Nationsbanden fastsätts på vänster sida.
Aftonklänningar ska gå ner till fötterna. Tårna får inte synas. Axlarna får inte heller skymta förrän klockan 18. Inte heller håret får röra axlarna. Handskar får bäras, men inte under middagen. Ringar ska vara under handskarna. Väskor får inte ha axelrem. Mindre vanligt, men precis lika tillåtna som ovannämnda högtidsdräkter är uniform och folkdräkter. De ska bäras i enighet med de regler som tillämpas för dessa specifika plagg.
Liam Törnqvist ChefredaktörEfter mycket positiv feedback för förra upplagans drinkhörna, där min företrädare Melinda hade tyglarna över kuren, sker kurens drinkhörna i repris. Förutom att köra underhållande fyllor och ha talangen att göra drinkar som endast jag älskar, har jag tillbringat mina senaste somrar bakom Najadens bar i Nagu (Eller Nadjaden som det heter då jag är på skift). Har därför kommit fram till att jag borde vara tillräckligt kvalificerad för att dela med mig några drinkar för att lyxa till och lysa upp vardagen.
rekommendation:
Kan låta skrämmande men lita på mig då jag säger att 12 cl iskall Finlandia i ett whiskyglas på en varm sommardag
är en oförglömlig upplevelse. Kan endast beskrivas som att ha hela världen i din hand, samtidigt som inget är under kontroll.
Om det finns feedback, kan den endast ges genom att anmäla sig till årsfesten och sedan delta på försittning, efterfest och sillfrukost där jag garanterat står bakom baren ovan.
Råkar du ha lite överlopps lonkeron och vill ge förfesten en kick eller har du helt enkelt tröttnat på smaken? Här är din lösning. Direkt taget från Najadens drinkar, men för bra och enkelt för att inte sprida denna information. Instruktioner: blanda ingredienserna.
- 1 gin&grapefruit lonkero
- 2cl sourz apple
- 2cl sour mix (går lika bra med 50/50 inpressad citronoch limejuice)
Likören Passoã är en gudagåva och måste därför inkluderas på något sätt i min drinkhörna, därför denna söta drink som passar utmärkt till sommaren. Instruktionerna är igen så svåra som att slänga alla ingredienser i ett glas och blanda om.
- 3cl Passoã
- 3cl vodka
- 2cl limejuice
- Toppa med sprite/7up
- Is och limeklyfta för dekoration Passar även med en skvätt apelsin- eller tranbärsjuice, en drink man mycket kan experimentera med enligt eget tycke!
Nu ska shakern och självsäkerheten fram, i ett försök att verka sofistikerad och allvetande framför dina vänner. Ville inkludera en drink med någon mer komplicerad ingrediens, vilket i detta fall är äggvitan, som används i många lite finare drinkar för att ge ett fint skumlager på ytan.
- 4 cl gin
- 2 cl citronjuice
- 1 cl sockerlag (väldigt enkelt att laga med bara kokande vatten (2/3) och socker (1/3))
- 1 cl äggvita
- 3 droppar bitter (kan köpas från bl.a. Alko, själv föredrar jag drinkar utan beskt tillägg)
Om du vill vara lite extra kan du ännu ersätta sockerlaget med grenadin för färg och lite smak, samt lämna bort bitter och tillägga några bär för garnering
Instruktioner: först mixas alla ingredienser i shakern torrt (dvs utan is) för att äggvitan ska skumma så mycket som möjligt, sedan tilläggs is i den andra omskakningen för nedkylning. Därefter silas drickan in i ett glas (Old Fashioned whiskyglas om du vill vara helt korrekt men enligt mig smakar drycken likadant oberoende glas) fyllt med is.
Allt var bättre förr. Åbo Nation huserade under Kupol’n, man fick röka inomhus på festerna och “Kilimanjaro” var betydligt kortare. Eller bättre och bättre, men åtminstone var det så under det som jag minns som min glansperiod på nationen 2002–2004 då jag under början av min studietid fungerade som kurir på nationen. Då var det ännu ingen som kollade studiekort på folk som ramlade in på Kupoln’s efterfester vid 4-tiden då krogarna stängt – på gott och ont.
Vid sidan av Nylle var “Åbo Nation”, som Kupol’n i folkmun kallades oberoende av vem som ordnade fest där, “the place to be” för en stor del av de svenskspråkiga studerandena i Helsingfors. Flera gånger har jag moppat ut den sista gästen klockan sju på morgonen, rökt en sista cigg vid skurhinken och lagt mig för att sova på soffan (Q-ex Micko Carlström minns min frukostspecial œuf brûlé).
Jag är själv hemma från Dalsbruk på Kimitoön och skrev främst in mig i nationen för möjligheten att hyra lägenhet. Men stora delar av medlemskåren var då från helt andra ställen än Åboland. Många av medlemmarna studerade liksom jag journalistik och kom både från Västnyland och
Helsingfors, men kände sig inte riktigt hemma i Nylle, som upplevdes som “överklassig”. Några år tidigare var det Teaterhögskolans studerande som invaderade nationen. ÅN:s rykte som något av en raggig hund i nationssammanhang stadfästes på 70-talet då många inom vänsterrörelsen aktiverade sig i ÅN, och detta arv fördes vidare ännu in på 2000talet med marxisten Lars “Lala” Eriksson som inspektor. Han inledde sina tal med “Aboenser! Kamrater!”
Jag hann precis uppleva Lala, innan Fred Karlsson valdes till inspektor i början av 2000-talet. Lingvisten Karlsson anlade en annan ton – han inledde gärna festliga tillfällen en tyst minut för dem som dött i Finlands krig, och var särdeles mån om att värna om nationens traditioner, snarare än att spexa till dem.
Det var inte inspektorsbytet som gjorde att jag 2005 lite föll ur nationssammanhangen, utan främst att jag blev invald i styrelsen för StudOrg, och året därpå började arbeta somStudentbladets chefredaktör. I något skede fann jag mig ändå under Kupol’n efter en nationsårsfest och efter ca 20 timmars festande i
sträck, skrev jag på en näsduk att jag lovade ställa upp som funktionär på vilken som helst nationspost om det behövdes i framtiden. Det var bakgrunden till att jag 2010 “tvingades” ställa upp som nationens ordförande (ännu för något år sedan fanns näsduken inramad på nationens kontor). Jag har ett minne av att det var samma år som Mats Gyllenberg efterträdde Fred Karlsson, men minnet kan svikta. I mitt minne upptas mycket av ordförandeåret av den ohyggligt segdragna affären med att vektorisera Åbo Nations vapen och beställa en ny fana, men också de första varningarna om att nationerna tvingas lämna den legendariska Kupol’n.
För mig är nationen fånigt mycket förknippad med just Kupol’n, som var som ett andra vardagsrum. Så när
ÅN flyttade, var det också en naturlig tidpunkt för mig att gå vidare. Men fortfarande är många av mina käraste vänner sådana jag träffade på nationen, och i år har jag efter många års paus betalat nationsavgiften och hoppas kunna göra mig till nytta för dagens studerande som gamylmedlem. Kalla det medelåldersnostalgi om ni vill, men längtan till nationen drar igen. Jag kommer fortsättningsvis att vara den där jobbiga socialisten som vägrar ta på mig pingvinkostym och sjunga Modersmålets sång, men lika litet som det är lokalen som gör nationen, är det de formella omständigheterna som skapar den. Åbo Nation har alltid haft ett alldeles speciellt pulserande hjärta i kärnan för sin verksamhet, och det litar jag på att bultar lika starkt än idag.
Nationsmötet har beslutat att från och med nästa år kommer Veritas & Jokus inte delas ut fysiskt till nationsmedlemmar som studerar. Tidningen kommer fortsättningsvis delas ut till gamyler och hedersmedlemmar. MEN om du vet att du inte längre vill få den i pappersformat eller vill uppdatera adress, vänligen fyll i formuläret i QRkoden till höger.
I 15 år har Mats Gyllenberg, professor i matematik vid Helsingfors universitet, plikttroget fungerat som inspektor för Åbo Nation. Inget gott varar dock för evigt, och nationens 380-årsjubileum kommer att vara den sista som Mats deltar på i egenskap av inspektor.
Det är en som alltid stiligt klädd inspektor som Veritas & Jocus träffar på Finska Vetenskaps-Societeten innan årets första nationsmöte. En lokal som nationen i allra högsta grad har haft tillgång till just tack vare Mats.
– Jag tycker att det är en väldigt viktig uppgift som jag har haft. Studenterna är den absolut viktigaste gruppen i universitetssamfundet. Man kan ha ett universitet utan
administrativ personal, man kan till och med minska på antalet professorer, men utan studenter så har vi inget universitet, säger Mats om sin roll som inspektor.
Då Mats började som inspektor för nationen år 2008 hade han väldigt lite studentliv i bagaget från sin egna studie-tid vid Tekniska högskolan. Det här till en stor del eftersom han hade fyra små barn under sin studietid.
– Allt var ganska nytt för mig på nationen, men med hjälp av kuratorernas stöd så kom jag snabbt in i det hela. Sen har det gått väldigt mycket på rutin, men det var
jättespännande i början, säger Mats om hur det kändes att tillträda posten som inspektor.
Många saker var annorlunda år 2008. Katy Perrys I kissed a girl hittades på den finländska topplistan, Quantum of Solace var den populäraste filmen i Finland det året, och Sannfinländarnas valresultat i kommunalvalet var inte ens en procent högre än SFP:s.
Då är det snarast självklart att det också inom universiteten har skett märkbara förändringar på 15 år. Mats lyfter fram det digitala språnget som den största enskilda förändringen inom universiteten under sin tid som inspektor.
– Det är kanske inte enbart helt positivt. I mitt egna område, alltså matematik, har jag aldrig använt något annat hjälpmedel i min undervisning än en svart tavla och krita. Därför var pandemin speciellt svår för mig, eftersom att undervisa på distans är en väldigt dålig modell, säger han.
Han säger också att det har skett en attitydförändring hos studerande bara under de senaste åren, och i äkta Mats-anda passar han på att göra en tydlig linjedragning.
– Efter pandemin har många studenter blivit lata. De ids inte komma på föreläsningar och verkar förvänta sig att man ska producera digitalt material för dem. Jag vägrar. Närundervisning är det enda riktiga, åtminstone inom matematik.
När Mats tillträdde som inspektor gav inte hans företrädare professor (numera emeritus) i allmän språkvetenskap Fred Karlsson några råd eller tips om hur man fungerar som inspektor för nationen. Det är Mats tacksam för.
– Jag tror att varje inspektor formar sin egen verksamhet på sitt eget sätt. Det är bra att en ny inspektor får forma sin verksamhet helt som han eller hon vill, säger han.
Och liksom alla bra saker här i världen, måste både Mats tid som inspektor och den här artikeln ta slut någon gång. Hur känner sig då Mats om att 380-årsjubiléet kommer att vara hans sista som inspektor? Nå, han ser åtminstone till att poängtera att han ännu är inspektor ända fram till årsskiftet.
– Då avgår jag, inte av egen fri vilja utan eftersom stadgarna säger så. Jag tar alltså avsked från mina vänner på nationen i och med inspektorsskiftet som jag tror att äger rum i början av 2024, säger Mats. (Save the date!)
Till slut passar också Mats på att betona hur fint det har varit att se hur aboenser
har kommit, gått och blivit framgångsrika också utanför Nya Studenthusets väggar.
– Jag har träffat så väldigt många unga, intelligenta människor som har startat sin karriär inom nationen, och det har varit hemskt givande, säger Mats med det varma tonfall som redan flera generationer av aboenser har blivit bekanta med under årens lopp.
Åbo nations verksamhet har fluktuerat under de senaste åren. Under våren 2020 förändrades hela samhället, när coronapandemin kom som en chockvåg. Restauranger, muséer och teatrar var tvungna att stänga; något som ingen i västvärlden hade upplevt i modern tid. Också studielivet påverkades. Stark kritik riktades mot studerande. De anklagades för att vara den främsta samhällsgruppen som spred viruset. Studentföreningar i Helsingfors försökte sitt yttersta för att bibehålla gemenskapen och tryggheten för studerandena, trots att evenemang var tvungna att ordnas utomhus eller på distans. De ville samtidigt behålla sitt rykte. En studentförening ville inte ensamt ta på sig ansvaret för att ha stängt ner samhället.
Åbo nation påverkades också av restriktionerna. Intresset för nationen sjönk märkbart under pandemin, vilket evenemangens deltagarantal förtäljde. Vi återställer oss ännu och är väldigt glada över att medlemsantalet växer. Under valmötet inför 2023 fylldes samtliga poster utan problem och utan omröstning. Det påvisar att också många utanför styrelsen är villiga att ställa upp som funktionärer och att intresset för nationens verksamhet är hög.
Pandemin har även lämnat spår efter sig på andra fronter. En utmaning för styrelse 2022 har onekligen varit att återskapa nationens verksamhet, eftersom det var det första normala året utan restriktioner (bortsett från den första månaden). Styrelse 2022 har efterträtt två styrelser som inte har upplevt ett vanligt verksamhetsår. Det finns många saker som vi har gjort och som vi senare har fått reda på att var fel. Det finns också gjort antaganden, men som senare har visat sig vara falska.
Trots att vi nästan har haft ett pandemifritt verksamhetsår, så uppstod nästa hinder på vägen. Vår nationslokal Nypolen har sedan maj varit begränsad på flera sätt. Huset renoveras eftersom en hiss installeras. Vårt utrymme påverkas inte, så vi har kunnat vara där under vissa tider under dygnet, men där finns ingen ström. Det har inneburit inget fungerande kök, ingen värme och kallt vatten. Det har medfört extraarbete till styrelsen, men det har löst sig fint bland annat tack vare vår vännation Satakuntalainen osakunta, som har låtit oss använda sitt utrymme. Ett tack riktas också till vår kära inspektor Mats Gyllenberg, som lät oss hålla nationsmöten på Finska vetenskapssocietetens utrymme. Nypolen är snart tillbaka igen och Åbo nation likaså – starkare än någonsin.
Åbo nation har erbjudit ett stort utbud av aktiviteter under förra året. På grund av restriktioner började vi hela året med en utomhusaktivitet. Vädret var dessutom perfekt för skridskoåkning. Två veckor senare åkte vi också pulka och stjärtlapp vid Himmelberget. Andra fysiska aktiviteter har varit hundpoloträning och bowling.
Åbo nation har främjat utbildning. Vi har ordnat så kallade studiecirklar, där medlemmar har haft möjlighet att studera tillsammans. I oktober ordnades även frågesporten “På spåran”, något inspirerad av svensk tv-serie. Dessutom såg vi på Top Floor Comedy med Janne Grönroos.
Vi har också lagat god mat. I mars gjorde vi vietnamesiska sommarrullar och i november våfflor. Inför årsfesten kokade vi egen punsch tillsammans med Leo Gammals. På fastlagstisdagen bjöd vi på ärtsoppa och fastlagsbullor. Inför påsken ordnade vi en äggjakt. Under ett av gulisprogrammen bjöd vi på pizza. Under självständighetsdagen bjöd vi på smörgåstårta. Vi har också avnjutit vin under “Silent wine night + sykväll”. Under evenemanget satt deltagarna helt knäpptysta och sydde på sina halare och fick uppdrag att lösa. Personen fick inte tala förrän hen hade druckit upp hela sin flaska vin (eller annan valfri dryck).
Åbo nation har även ordnat några sitsar under året. Tillsammans med Östra Finlands nation och Åländska studentföreningen ordnade vi pre-wappensits, gulissits och julfest. Själva ordnade vi också en kräftskiva. Allihopa hade höga deltagarantal. Åbo nation tackar er alla för att ni var med och förgyllde vårt studieliv år 2022. Vi hoppas på ett ännu händelserikare år 2023 och hoppas att ni hänger med oss!
Efter två års uppehåll var det äntligen dags för Åbo nations årsfest. En stor del av arrangemanget var kaotiskt, särskilt för de nya i styrelsen. Detta var det första stora evenemanget vi kunde ordna efter att restriktionerna lättade. Tack vare de två väldigt duktiga och hårt arbetande årsfestmarskalkerna Emelia Karlsson och Lotta Siltanen, som båda har lång erfarenhet i nationen, blev årsfesten slutligen en succé.
Vi började med en försittning för aboenser och våra gäster från vänföreningarna i Sverige. De var färre till antalet i år, på grund av pandemin, men vi var väldigt glada över att se så många av dem hos oss. Pandemin satte även käppar i hjulen för övriga gäster. Moa Nyström, som äntligen skulle få hålla sitt kuratorstal, var tvungen att hålla det på distans. Problemet löste sig enkelt genom en högtalare och en bild på Moa framför marskalk Emelia. Även årsfesttalaren fick förhinder. Det löste sig också galant. Henrik Grönroos tog sig an rollen och levererade ett fint och minnesvärt tal, tidsbrist till trots. Talet finner ni till höger.
Vi fick även höra ett känsloväckande tal av inspektor Mats Gyllenberg, som bland annat talade om det förödande kriget, som nyligen hade utbrutit i Ukraina. Å andra sidan levererade civis
Frida Kriikku ett väldigt humoristiskt och festligt tal, där hon drev med sina egna svenskkunskaper.
Efter en god trerätters middag fortsatte festligheterna med högtidliga danser. Festen fortsatte natten lång och sista årsfestfiraren lämnade klockan 9 på morgonen. Tre timmar senare fortsatte firandet med en lyxig sillfrukost tillredd av vår vännation Östra Finlands nation. Under frukosten återupptog vi dessutom traditionen av nationssporten hundpolo. Det var riktigt lyckat, trots några små skrapsår som uppstod av alltför stor iver och alltför vassa redskap. Vi ber om ursäkt för den psykiska och fysiska påfrestan som förorsakades. Åbo nation kommer ej ersätta skadorna.
Aboenser!
En glädjens dag, och en fröjdens stund. Att få vara med om en aboensisk årsfest. Efter att de pausats under ett par år. Jag vill kort presentera mig. Jag heter alltså Henrik Grönroos, skrevs in i nationen som extra medlem 1989. Kom då från Pargas, och bor där nu igen efter ett drygt dussin år här i tf hufvudstaden. Extra medlem, eftersom jag studerade på Teaterhögskolan. På den tiden var vi rätt många från Thalias barnträdgård som var aktiva i detta förträffliga sammanhang. Av de i dag mera kända kan nämnas Maria Sid, Mitja Sirén och Tobias Zilliacus. Jag fungerade som director cantus under alla mina aktiva år på nationen. Se min hälsning i sångboken på sidan 51.
Efter avslutade studier och med ett Magister i teaterkonst papper i handen fungerade jag som frilansskådespelare och regissör under många år, och blev något slag efter millennieskiftet intresserad av dramapedagogikens olika möjligheter, vilket ledde mig in i folkhögskolornas värld. Där har jag stannat nu med små avbrott i snart 20 år; för närvarande fungerar jag som rektor på Västra Nylands folkhögskola i Karis.
Aboenser!
Vad gav mig då åren under Kupolen? Vad lärde jag mig, måste väl frågan formuleras, om man en gång utger sig för att vara pedagog? Jag skall här göra några nedslag i det jag tog med mig från nationslivet ut i det riktiga livet:
Sångerna. Det myckna sjungandet. Ibland vackert, ibland mindre skönsångsaktigt. Och allt dög lika bra. På årsfestens nachspiel 1993, tror jag att det var, uppträde jag tillsammans med dåvarande chefen för Finlands nationalopera Walton Grönroos, men inte släkt med mig.
Mycket improviserat sjöng vi tillsammans Heppeneppetepp.
Det var en stor upplevelse.
Frid över hans minne. Och jag hoppas att den sången sjungs fortfarande. Finns i sångboken på sid 70.
Jag lärde mig alltså att både skönsång och allsång har sin givna plats. Och jag lärde mig många aboensiska sånger Vitsvansade hjortar, Merimaskun herrojen laulu med flera.
Idiomen, uttrycken, berättelserna. För mig är det fortfarande oklart vem som har myntat uttrycket Ringa är konsten att supa och falla, långt större är konsten att supa och stå. Jag har forskat en del i det men inte kommit fram till ett svar. Men att det är ett aboensiskt uttryck är ställt utom allt tvivel. Och en utmärkt levnadsvisdom. Det har jag lärt mig på ÅN, och försökt följa.
Historier om vad som hänt under olika tider i nationens historia. Den vid det här laget legendariska och mytomspunna ockupationen av Gamla studenthuset 1968 lär ha planerats på Åbo nation. De första finlandssvenska Stand up eller Ståupp komik showerna ägde rum På Åbo nation. Det var sisådär 1992. Hur med skoj hette evenemanget. Eller när nynazister infiltrerade sig i vår marsch på väg från årsfesten till Kupolen. Jag lärde mig mota bort nynazzare vid dörren och släppa in hyggliga aboenser.
Valdemar. Som alla initierade aboenser känner till är Valdemar en kreation av skulptören Felix Nylund, som ju var född i Korpo. Som modell för Valdemar stod, ja eller kanske snarare låg, hans egen son. Och min familj och jag har bott granne med denna sons syster. Det hände långt efter att Valdemar skapades. Men det var i alla fall ett roligt sammanträffande tyckte också vår dåvarande granne.
Lars D Eriksson. Det är omöjligt att diskutera livet på nationen under -80 och 90-talen utan att nämna dåvarande inspektor Lala. Hans generösa och uppmuntrande habitus gjorde honom till en sann förebild för de flesta aboenser. På ÅNs hemsida presenteras Lala bland annat så här: ”Prof. Eriksson har under sina år vid Åbo Nation uppmanat aboenser till ett ledigt umgänge kryddat med absurdism, anarkism och kritiskt tänkande.” Jag måste få ge ett exempel: Vi hade till en vanlig onsdagskväll inbjudit Helsingin Sanomats mycket kontroversielle musikkritiker Seppo Heikinheimo. Förutom att han var musikkritiker var han också en aktiv motståndare till det svenska språket i Finland. Han var tex ordförande för Suomalaisuuden liitto. Han accepterade vår inbjudan och föreslog själv att han håller en kort inledning, som sedan efterföljs av en diskussion. Efter att hans inledning, som tog närmare en timme och som innehöll en massa påståenden, som alltid kom fram till att ”svenskan är ett främmande element i Finland” inleddes diskussionen.
Lala var den som först bad om ordet. Han sade ungefär så här. -Ja du Seppo. Jag har nu hört på dig länge. Tillräckligt länge för att konstatera att du är sjuk i huvudet.
Och det var bara ett exempel på Lalas anarkism och humanism. Jag har lärt mig mycket av Lala. Och fantastiskt fina Florafester bjöds det på hemma hos dåvarande inspektorn nära Floradagen i maj.
Josef Julius Wecksell. Nationens hedersmedlem. Jag tror inte att JJ Wecksell var bekant för mig då jag skrevs in vid Åbo nation. Men hans liv och hans diktning kom på nationen att bli både välkända och viktiga för mig. Då man skulle imponera på läraren i teaterhistoria på Teaterhögskolan, var det bra att dra fram ett citat av Wecksell. Och det gjorde jag då och då. I samband med en kurs i radioteater fick jag framför mig Wecksells text Almqvist. Inga problem att läsa in den. Jag hade ju övat otaliga kvällar på nation. Aboenser. Jag tänkte avsluta med ett utdrag ur nämnda monolog Almqvist, eftersom jag tycker den innehåller så mycket som beskriver det virriga sinnet som mången aboens delar med vår hedersmedlem.
”Att våga eller icke är det första, Att lyckas eller icke är det andra, Och deremellan ligger handlingen.
I handling ligger lifvets makt, all lycka,
All ära och all rikedom. Blott den Bevisar att vi finnas. Hvad är tänka?
Ett embryo till lif — hvad samvetsqval?
En sjuklig handlings mord emot sig sjelf. Jag mycket tänkt, jag till exempel tänkt
Att intet högre finnes än förnuftet.
Den tanken jag som mången öfvergifvit
Och flytt till tron, sagt der det högsta finns — Och medan jag i tysta böner ligger
Vid Kristi kors, så somnar jag och drömmer
Om sköna qvinnor, guld och glada lag.
Ha! sällsamt huru fantasin dock flyger, Den gycklaren, och visar oss att allt Ett narrverk är.
Aboenser. Låtom oss skåla!
Den 12:e maj startade 12 exalterade aboenser mot Uppsala med båt. Båtfärden innehöll buffé, snapsvisor och lite för hårt festande för vissa. Humöret morgonen därpå var tudelat; hälften hade klokt nog vilat ut och andra hälften hade sovit dåligt p.g.a. krabbis eller p.g.a. att ha delat hytten med en som hade krabbis. Med denna start på resan stod ett hektiskt och fantastiskt roligt veckoslut framför oss.
Väl i Uppsala bemöttes vi med mackor och glada miner på Smålands nations innergård. Sedan tillbringade vi några lugna timmar i diverse utlånade lägenheter. Lugnet följdes av en av de mest roliga och kaotiska sittningarna jag någonsin varit med om. Efter första bäskan hade sjunkit fanns det inte längre kontroll över middagen, sånger sjöngs i varsitt hörn och endast en bråkdel av gästerna satt kvar på de ursprungliga platserna. Det mest minnesvärda från efterfesten var karaoke, Traktor Alban och kebab som nattmat.
Hur måendet än var morgonen därpå, botades allt då vi stod i det ljuvliga vårvädret med ett glas skumpa i handen, omringade av fina klänningar och människor. Vårbalen innehöll kuratorsskiften, god mat och uppträdanden. Södermanlands-Nerikes nation levererade en hejdundrande efterfest, varpå vi in i morgontimmarna fick uppleva en magisk stund i Universitetsparken med körsång och soluppgång. En del av aboenserna körde på sovandet, en annan del raveande inne i Smålands utrymmen och en tredje del åkte med den mycket omtalade Lennakatten. Att åka ett gammalt tåg i morgontimmarna till en sjö för att festa och simma låter för bra för att vara sant, men det var precis så bra som det låter.
Då festligheterna avtog var det dags för nästa, nämligen poolparty på innergården. Vet inte om det var efterfestens efterfest eller förfest för nästa fest, men fest var det. Efter en kort återställning, drog hela bunten till Stocken för en drömliknande fest. Det var semestertema och vi hade än en dag med klarblå himmel och sol. Festsugna människor fanns det gott om och DJ:n spelade banger efter banger. Riktig känsla av festival blev det då konfetti fyllde luften.
Så mycket mer av veckoslutet kan jag ej berätta då de flesta minnen tar slut här. Alla lyckades packa och ta sig hem säkert med planerad färdmedel (med vissa motgångar som exempelvis att vissa somnar på efterfesten och inte kan kontaktas). Med några få ord kan vårbalsveckoslutet i Uppsala på Smålands nation beskrivas som magiskt, sömnlöst och oförglömligt. Har redan nu paxat en plats för nästa vårbal.
Westerholm RedaktörInnan gryningen en fredags i november samlades nio glada aboenser på Helsingfors–Vanda flygfält för att påbörja den efterlängtade resan till Lund. Vi började med att flyga till Köpenhamn där vi innan avgång till vår slutdestination hann ströva runt i staden och därtill avnjuta en mysig brunch.
Väl framme i Lund sökte vi oss direkt till Blekingska nationens nya nationshus. Nationshuset har 162 moderna lägenheter, ett fint utrymme för festligheter och det viktigaste av allt; en ny, fräsch, röd bandloge. Resten av fredagen firades med försittning. Här överräckte vi utrustning för hundpolo, nödvändiga inflyttningsartiklar och salmare till värdnationen. Efterfesten präglades såklart av svensk musik och trevliga människor, vilket förgyllde upplevelsen.
Aningen trötta aboenser vaknade på lördagen för att tacksamt äta färdigt framplockad frukost och mentalt förbereda sig för “pääpäivä”, med det efterlängtade höstblotet. Innan årsfestklänningen och sminket lades på, tog sig några aboenser in till centrum av Lund, där en snabb sväng via Systembolaget såklart kändes obligatoriskt. Några timmar senare stod vi förväntansfullt i kön till höstblotet.
Det stora höstblotet var en rolig upplevelse. Plötsligt hörs det ”Ja må han leva” någonstans i festsalen samtidigt som någon annan stiger upp på sin stol för att direkt få en tillsägelse. Detta var något helt nytt för oss, men som verkligen livade upp stämnin-
gen. Sånguppträdanden och efterfest med Blekingska nationens inspektor präglade blotkvällen. Roliga bilder på quokkor, som fick Kalle och Nadja att nästan dö av skratt och en promenad tillbaka till nationshuset iklädd årsfestklänning och klackar i minusgrader och snöstorm tillsammans med några smålänningar är två andra minnen av kvällen som är nämnvärda.
Sist men inte minst efterföljdes blotet av ballunchen. Nu plockade vi fram våra fina halare som vi släpat med oss under den långa resan. Med paj, grönsaksstavar och kelkka i magen fortsatte vi sedan glatt hela dagen. Som pricken över i:et avslutades vårt besök i Lund med en hederlig korridorsfest där vår nationssäl föddes till tonerna av Mumin visar allt.
Tack Blekingska nationen i Lund för att vi fick fira höstblotet med er. <3
Inte direkt en favoritstund men nog ett favoritminne med tanke på hur traumatiskt det var, ska därför räkna upp allt som for fel med HUS inskription 2022.
1) Det var jag (dåvarande nationsmedlem) och Liam (dåvarande vice skattis) som reppade ÅN, alla andra nationer hade sina ordföranden och mer kompetenta som representanter.
2) Vi hade förstått att klädkoden var lite finare vardagligt (kan ses på bilden), dock till vår fasa kom alla andra med klädkoden mörk kostym o vissa bar till och med frack.
3) Vi tog så få uppgifter som möjligt (finskan var lite svår) o den enda uppgiften vi hade (dvs byta plats med andra representanter på trappan då vi stod som prydnader under inskriptionen) misslyckades vi med och gick för tidigt så att resten av nationsmedlemmarna måste vinka till oss att backa.
4) Då programmet förflyttade sig till kyrkan, sprang jag och Liam iväg eftersom vi aldrig upplevt något pinsammare.
5) Hjälpte inte heller att marskalkbanden hade varit vikta hela sommaren, räckte ju inte med att vi märkbart var sämst klädda, nu hade vi också skrynkliga marskalkband medan alla andra nationerna bar silkesband som föll perfekt över axeln.
6) Jag lånade Erins studentmössa, som inte passade mitt huvud alls. Liam bar sin mössa, som är fel variant och totalförstörd.
Liam och Erin har en förkärlek för sillisar. Höstblotets ballunch AKA “ballis” föll således i smaken. Väcning 1.45 stoppade inte oss från att fira ordentligt. Firandet uppskattades på olika sätt, men under ballisen myntades ett begrepp, som jag hoppas tas i be(tr)aktande under nästa valmöte. Med Liams förkärlek till sälar, valde Liam och Erin att demonstrera hur en “nationssäl” tar sig fram i en korridor i Lund.
I november ordnade nationen ”silent wine night” där konceptet är att du inte får prata innan du tömt en hel vinflaska. Taggade sätter sig ett gäng på 20 personer ner på golvet i SatOs kök. Tio minuter (!!) senare hade första aboensen tömt vinflaskan. Snabbt där efter tömdes resten och ett härligt aboensiskt kaos tog fart. Det planerade programmet struntade alla i, så vi kan kalla det för ett lyckat misslyckat evenemang.
“Hösten 2022 började väldigt kaotiskt. Styrelsen tog sommarlov lite väl länge. Vi hade missat att svara på e-post och vissa av dem hade inte ens nått fram. Första lördagen i september stod alla nationer i Helsingfors uppradade i Hesperiaparken för att marknadsföra sig. Vi som hade missat vad hela evenemanget gick ut på, men deltog likväl. Vi kom dit med en kass nationsartiklar. Vissa basala grejer hade vi glömt, som till exempel ett kassaskrin.
De andra nationerna runt oss hade lagt upp tält (något vi inte ens äger) där de satt bakom ett bord. Bakom dem stod stora vimplar med nationens logo på. På borden fanns tiotals olika halarmärken och annan merch. Några nationer bjöd på godis, andra på våfflor. Åbo nation satt på gräset med en tygkasse med två olika halarmärken och någon enstaka sångbok.”
Nypolen har som bekant renoverats under året. Vi blev informerade om att elektriciteten kommer slås av och därmed ombads köksansvariga i varje förening tömma kylskåpen. Vi glömde visst bort att vi också har en frys ...
Hösten 2022 präglades av min gulishöst –ett par månader av mitt liv, som jag aldrig kommer att glömma. Jag anlände lite för sent till studierna vid Soc&kom eftersom jag fullgjorde min värnplikt fram till mitten av september. Jag var orolig över att det skulle vara svårt för mig att få vänner, eftersom jag missade introveckan och allt umgänge som pågick då. Lyckligtvis var tutorerna snabba med att få mig att känna mig välkommen när jag väl anlände och de flesta nya människor jag träffade var väldigt trevliga och lätta att komma överens med.
Att gå från militärtjänstgöring till högskolestudier var sannerligen ett intressant och välkommet miljöombyte, även om det finns vissa paralleller som kan dras mellan dem. Jag gick från att stiga upp klockan sex på morgonen till att festa till klockan sex på morgonen. Det brukar sägas att man inte behöver tänka själv i militären eftersom man bara lyder order. Det finns också ett antal citat från studeranden vid Soc&Kom, som antyder att man inte behöver tänka så mycket där heller.
Att uppfylla tidskraven är väldigt viktigt i militären, likaså på Soc&Kom. Nu talar jag inte om skolarbete, utan om att fylla i ett formulär på så få sekunder som möjligt för att få plats på ett evenemang. Om de militära tidskraven skiter sig, så blir man skriken på av en arg snubbe med vinklar på bröstet. Hinner man inte anmäla sig till ett evenemang upplever man FOMO.
Jag gick med i Åbo nation utan att ha deltagit i ett enda gulisevenemang. Min syster Alva hade däremot gjort det och det var hon som lockade mig med till nationsmötet. Hon berättade att ÅN var en liten och mysig nation där alla var trevliga och det var lätt att få plats på evenemagen. Perfektion om ni frågar mig.
Jag måste ändå erkänna att jag lite missförstod hur högtidligt ett nationsmöte egentligen är. Jag klädde mig i mörk kostym och förväntade mig en högtidlig tillställning i en stor sal. Sedan satt vi där, tio människor i ett litet rum på SATO-huset. Det var bara en annan som hade klätt sig lika högtidligt som jag. Det var min morfar Mats; också känd som nationens inspektor.
Att gå med i ÅN är det bästa beslutet jag fattat under min studietid. Nationen känns redan som en familj för mig; inte bara för att jag säkert är släkt med hälften, utan för att jag har fått ta del av en av de roligaste gemenskaperna jag någonsin upplevt. Jag har fått massor nya vänner och har verkligen känt mig välkommen sedan dag ett. Dessutom har vi haft många hejdundrande evenemang. Kräftisen var en riktig höjdare och julfestsillisen var just så galet rolig som en sillis ska vara. Jag ser med stor iver fram emot nationslivet 2023.
Namn? Heddi Lindberg.
Varifrån? Ljuvliga Åbo.
Studerar? Statskunskap på Soc&kom för tredje året.
Favoritevenemang? Sitser sitter nog nära hjärtat, men måste svara bokföringsmöten med ekonomikommittéen. <3
Styrelsemöte eller nationsmöte?
Namn? Erin Lindblom.
Varifrån? Kimitoön. <3
Absolut styssemöten! Där gör det inget fast ämnet skulle spåra helt och styssen i misstag pratar evigheter om nationens hetaste te.
Studerar? Allmän- och vuxenpedagogik för första året.
Favoritevenemang? Sillizen!! Med hundpolo och härligt shakk.
Läsa mail eller svara på dem? Jag
svarar hellre på mail, för de känns proffsigt och vuxet.
Namn? Evelyn Winqvist
Varifrån? Paradisön Nagu.
Studerar? Första året på Hanken.
Favoritevenemang? Kräftskivan.
Finns det pengar? Alltid!
Namn? Abbe Karlsson.
Varifrån? Kimito.
Studerar? Sjukskötare på Arcada
för andra året.
Favoritevenemang? Årsfesten.
Favoritsome? TikTok.
Namn? Alva Zilliacus.
Varifrån? Helsingfors, men jag tillbringar somrarna på en öde ö i Åboland.
Studerar? Sociologi på Soc&kom för första året.
Favoritevenemang? Silent wine night, jag har fina minnen från början av kvällen och har hört att jag hade roligt i slutet också.
Favorittypsnitt? Helvetica, för det är som Arial men ännu värre.
Namn? Julia Karlsson.
Varifrån? Allas favorit, Pargas!
Studerar? Lärare inom småbarnspedagogik på Helsingfors Universitet för andra året.
Favoritevenemang? Pre-wappen va lit!
Inomhus- eller utomhusevenemang?
Utomhusevenemangen har sin charm, men måst nog säga att jag hellre håller mig inomhus.
Namn? Nadja Westerholm.
Varifrån? Neutrala Åbo.
Namn? Liam Törnqvist.
Varifrån? Kimitoön. Som jag nämner några gånger för ofta.
Studerar? Journalistik på Soc&kom för andra året.
Favoritevenemang? Kräftskivan, som jag sångledde på. För-, varm- eller efterrätt? Ingen ordentlig middag utan alla dessa tre, men jag tycker det är roligast att tillreda förrätter.
Studerar? Socialpsykologi på Soc&kom
för andra året.
Favoritevenemang? Allt annat förutom
HUS inskription.
Söt eller sur drink? En söt underton kan aldrig gå fel med men definitivt sur (min goto drink har döpts till magsår).
Namn? Kaisa Leveelahti.
Varifrån? Shhh St Karins… men säger alltid Åbo.
Studerar? Statskunskap på Soc&kom för första året.
Favoritevenemang? E en sucker för kräftor så de måste väl va höstens kräftis.
Pre-gulis- eller gulissits? Allt för svår fråga. Gulissitsen är ju helt härlig, men det här året kommer nog pre-gulissitsen tillbaka med en smäll och blir ännu härligare.
I bokstavsboxen nedan finns totalt 47 nationsord. Orden kan vara allt från våra evenemang till våra rekryteringsområden. Orden går upp och ner, kors och tvärs, samt baklänges. Lycka till!
Chefredaktör & layout:
Redaktion:
Skribenter:
Utgivare:
Tryckeri:
Liam Törnqvist
Kalle Grönroos Nadja Westerholm
Abbe Karlsson Moa Nyström
Julia Karlsson Janne Wass
Heddi Lindberg Einar Zilliacus
Erin Lindblom
Åbo nation vid Helsingfors Universitet
Aboprint
Inspektor delar ut nationsband:
- Grattis!
- Grattis!
- Jag tror vi e släkt.
“Sku jag o Jesus prata, så sku ändå jag framstå som den roliga”.
- E ni släkt?
- Nä int egentligen, vi e bara kusiner.
Inspektor tre timmar in i valmöte:
“Punkt 7 ekonomi. Ja den e ju ändå åt helvete, så vi tar punkt 8”.
“Jag e för packad för att packa”.
- Jag kan ha en presentation om HUS, de känns som att de e en helt främmande organisation.
- Jag va faktiskt på inskriptionen!
Kurator om SF och Smålands samarbete:
- Sen har vi en fyrkant.
Skattis om budgetplanering:
“För att vara modell krävs även ett fint ansikte”.
- Sågs vi på Harry’s i helgen?
- Alltså jag vet int.
“Snälla lilla vän du är för gammal för BeReal”.
- Vem är snyggast i Blekingska?
- Där finns nog många puddingar.
- Jag trodde du var normal.
- Hon är kurator för Åbo nation. Vad tror du?
“Det här har aldrig varit ett problem, det ha alltid funnits pengaaaa!
“Tur att int Me too fanns på den tiden”.
- Livet e bara som en piska som slår en konstant.
- Jo, men åtminstone har vi vaselin.
“Jag måste nog ta en tequila som plåster på såren”.
“Det känns som att jag har semester året om på Drumsö”.
“Ska vi ta både apelsinsaft och mimosa? De e ju typ samma sak”.
“Hellre e man kimitobo än hemlös”.