EU:s solenergistrategi

Text av Patrik Ragnarsson

RePowerEU, som presenterades av Europeiska kommissionen den 18 maj 2022, innehåller en ambitiös plan för att påskynda utfasningen av ryska fossila bränslen och öka användningen av förnybara energikällor i Europa. Med den tillhörande solenergistrategin - och Solar Industry Alliance som hjälper till att förverkliga EU:s plan för solenergi - har EU tydligt satt solenergin i centrum för sin agenda för minskade koldioxidutsläpp och minskat beroende av importerad energi. EU har satt ett mål att öka den installerade solenergikapaciteten från dagens 136 GW till 600 GW år 2030 och redan i dag är solenergi den snabbast växande energikällan i Europa. Internationella energiorganet (IEA) uppskattar att solpaneler kommer att stå för en tredjedel av världens totala elproduktion år 2050.

I och med den gröna energiomställningen kommer efterfrågan på metaller också att öka betydligt, framför allt på aluminium. I en rapport som Europeiska kommissionen offentliggjorde 2020 bekräftas metallernas roll för genomförandet av målen för EU:s gröna omställning: utbyggnaden av batteri-, sol- och vindkraftsteknik kommer att leda till en betydande ökning av efterfrågan på råvaror. Rapporten tillägger dock att EU:s övergång till grön teknik kan ”äventyras” av svagheter i den framtida försörjningstryggheten för viktiga råvaror. För de europeiska sol- och aluminiumsektorerna utgör solcellsstrategin en viktig möjlighet att säkra en stark värdekedja för solcellstillverkning i Europa, att aktivt bidra till målen för EU:s gröna omställning och samtidigt möjliggöra en snabbare övergång till helt koldioxidfri elförsörjning i Europa. Det sistnämnda är helt avgörande för den europeiska aluminiumindustrins färdplan för minskade koldioxidutsläpp.

Aluminium: En förutsättning för solceller

I genomsnitt krävs 21 ton aluminium för att tillverka 1 MW solcellskapacitet (främst för ramen runt solpanelen och för montering av solceller på tak eller på mark). Det innebär att, för att nå EU:s mål om 600 GW installerad kapacitet år 2030, kommer det fram till dess att krävas 10 miljoner ton aluminium. Med tanke på energiomställningens höga metallintensitet och aluminiumets strategiska roll i all teknik för förnybara energikällor, från solceller och vindkraft till solcellsanläggningar, batterier och vätgasproduktion, är det av avgörande betydelse att EU kan garanterar en motståndskraftig råvaruvärdekedja i Europa. Dagens importberoende av solenergiteknik och råvaror äventyrar ett framgångsrikt genomförande av energiomställningen. Under de senaste tjugo åren har den europeiska aluminiumindustrin förlorat mer än 30 % av sin produktionskapacitet av primäraluminium. Sedan september 2021 har ytterligare 50 % av den europeiska produktionen dragits ner på grund av de skyhöga energipriserna i Europa. Kina har i sin tur byggt upp en marknadsandel på 60 % av primäraluminiumproduktionen. En färsk rapport från IEA bekräftar att Kina också dominerar de globala försörjningskedjorna för solceller: Kinas andel av världens solcellstillverkning överstiger 80 % - detta är mer än dubbelt så mycket som Kinas andel av den globala efterfrågan på solceller. Utlokaliseringen av den europeiska solcellsindustrin har kostat kontinenten tusentals arbetstillfällen och vi har förlorat vår tidigare ledande roll inom solcellsteknik. Internationella energiorganet (IEA) uppskattar att solcellsindustrin skulle kunna skapa 1 300 tillverkningsjobb för varje gigawatt produktionskapacitet som vi lyckas flytta hem till Europa. För att skapa långsiktiga incitament för solcellsföretag att bedriva verksamhet och investera i Europa och inte flytta till tredjeländer måste Europa säkra hela värdekedjan och aluminiumindustrin är en viktig del av den.

För att klara detta måste industrin och beslutsfattarna arbeta tillsammans för att skapa lika villkor för inhemska och internationella aktörer om vi ska kunna vända trenden med koldioxid- och investeringsläckage från Europa och se till att importberoendet inte underminerar EU:s ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen. Att åter flytta solcellsproduktionen till Europa, inklusive materialvärdekedjan, tillverkningsanläggningar och arbetskraft, kommer dock att kräva långsiktigt lagstiftningsstöd.