Metallbulletiner

Text av Anders Ohlsson ao.ohlsson@telia.com

Om rädsla och risk

Vi återkommer till ett ämne som har farit fram och tillbaka på listan över stora faktorer som påverkar råvarupriser de senaste åren. Självklart ligger krig högt på den listan, och det vi nu upplever på avstånd är naturligtvis en avgörande influensfaktor för hur aluminiummarknaden ska utvecklas. Men de kringliggande faktorerna som lyfts på grund av länders agerande i nuvarande situation är det som i slutänden får störst genomslagskraft då de går in med full kraft rakt in i marknadens hjärta. Kriget i sig är ett faktum som marknaden kan förhålla sig till, det påverkar på ett fundamentalt plan. Här kan vi konstatera att kriget som sådant inte i någon större utsträckning har påverkat aluminiummarknaden fundamentalt. Visst finns det aluminiumproduktion i området, men inte i någon avgörande omfattning. Med det sagt så skulle man kunna påstå att den globala marknadsbalansen inte påverkats i någon större omfattning. Och det stämmer, så länge som man inte tar hänsyn till de sekundära effekterna som ju längre kriget pågår får större och större genomslag.

Det som påverkar marknaden mest just nu är utan tvekan rädsla, rädslan för vad som ska komma här näst och rädslan över hur diverse olika beslut kan påverka utvecklingen framöver. Man brukar säga att ett visst mått av rädsla är bra, för det får en att vara på sin vakt och inte bara luta sig tillbaks i soffan och låta tiden ha sin gång. Utan rädsla så går inte utvecklingen framåt skulle man då kunna lockas till att sammanfatta. Det stämmer säkert enligt vissa, men inte i min bok. Jag har svårt att se hur nuvarande skeenden ska föra något gott med sig, möjligtvis då bortsett från om Putin avsätts. Men inte ens det är nödvändigtvis positivt.

Tillbaka till rädslan då, vad har den inneburit. Först har vi då Putins trumfkort råvaror. Putin kan spela på västvärdens rädsla för brist på olja, naturgas, metaller etc., alla med direkt koppling till ekonomin. Väst kan göra sitt bästa för att låtsas som om man minsann kan klara sig utan, allt med vetskapen om att i de flesta fall flöden bara dirigeras om globalt. Även om det stämmer så påverkar rädslan för avbrott mer än det fundamentala. Det sägs att de tyska naturgaslagren är fyllda inför vintern men priserna på gasen ligger kvar på extremnivåerna, varför? Rädslan för brist, att lagren inte räcker till, att vintern blir kallare än normalt osv. Den amerikanska dollarn är urstark, varför? Ja, inte är det för att den amerikanska ekonomin är så stark. Det är snarare så att den är mindre direktpåverkad. Rädslan för den höga inflationen är däremot stark och riksbanker står på kö för att få medieutrymme för att basunera ut nya räntehöjningar i någon slags nyevangelisk tro på att just de kan vara de som vänder trenden och motar inflationen i grind. För dom är det ett sifferspel, men dom glömmer att för andra är det ännu en tung sten att bära.

Att allt för gemene man går upp i pris är inte så konstigt, hur skulle det inte göra det när el, gas, drivmedel och även räntor går spikrakt uppåt. De höjda räntorna blir som en hämsko vilken minskar möjligheter för människor att rida ut stormen. Med det är vi framme vid det som nu påverkar marknaden mest, rädslan för konjunkturen. Eller snarare sagt, rädslan för att konsumtionen inte ska fortsätta att öka i linjär takt. Som läget är nu så får du, som jag tidigare skrivit, vänta upp emot ett år på din nya bil, men du vet inte om du har jobbet eller för den delen huset kvar när det är dags för leverans. Varför ska du då köpa en ny bil? Rädslan för konsumtionen blir således det som påverkar marknaden mest i det korta perspektivet.

Tyvärr för ovan nämnda krigssituation med sig en del obehagliga tilläggseffekter, och nu på senare tid har sanktioner på rysk metall åter hamnat i fokus. På kopparsidan indikeras premierna för nästa år gå upp med 85 % reflekterande en situation utan rysk koppar. För aluminium propagerar Alcoa i USA för amerikanska sanktioner mot Rusal. Dessutom så början man sent omsider vakna i London och ”Londons Finest”, LME funderar över om det är så bra det där med att tillåta rysk metall i LME’s lager. Underförstått, ska Rusal fortfarande anses som rumsrena när Roman inte fick behålla Chelsea?

För att sammanfatta så råder det stor riskaversion i marknaden med kortsiktig risk på nedsidan, men om riskaversionen avtar eller sanktionerna blir verklighet kan det kosta att ligga kort.