Den enes död är en annans croissant

Den enes död är en annans croissant

Vad menar jag med detta? Finns det ljus i mörkret för gjuterier?

Text av Staffan Zetterström

Svaret är ja – men om man tror på det jag tror på: en samverkan av faktorer som krisen i bilindustrin i kombination med en växande non-automotive-sektor och det handelskrig som pågår. Låt mig förklara hur så trista processer kan vara bra för delar av gjuteriindustrin. Non-automotive växer. Det tillkommer rätt bra volymer från nya produkter och applikationer som behöver pressgjutgods. Efterfrågan kommer framför allt från: telekom, solenergi, AC-producenter och, sist men inte minst, LED-industrin. Många nya applikationer kräver lite finess – något som mindre och flexiblare gjuterier har en förmåga att erbjuda i form av andra legeringar och tekniska lösningar, men framför allt en snabbhet som oftast efterfrågas inom non-automotive. Handelskriget – starkt ord, men detta är de facto något som vi upplevt de senaste 3–4 åren, hur kunder frågar om kapacitet i Asien men inte i Kina. Det senaste året ser vi ett ökat intresse för ”near sourcing”, vilket i gjuterisvängen betyder typ samma kontinent. Ett flöde som sker lite i det tysta, och vi ser effekterna av det i form av fler projekt och offertförfrågningar till våra kunder.

Krisen i bilindustrin. Ett faktum. Det som är intressant att notera är att det numera är större gjuteriföretag som går i ackord eller konkurs, samt att kunderna inte räddar dem. Gjuterier som AE Group och Trimet är exempel på större företag, och det intressanta vi hör är att bilföretagen inte går in och garanterar någonting – snarare tvärtom: de hämtar sina verktyg och placerar dem hos andra gjuterier.

Nu till slutsatserna

Leveransproblem kommer att uppstå vid konkurser, varför bilföretagen har insett att de måste ha en plan för vart de ska flytta de krympande behoven för att slippa många och komplicerade leveransstopp. Så att de kommer släppa taget om icke strategiskt viktiga leverantörer och satsa på ett fåtal utvalda leverantörer är nog en rätt säker slutsats.

Personligen tror jag att planerna varit klara rätt länge och att avtalen finns på plats, för det går så snabbt just nu – och det är lite olikt hur bilindustrin brukar agera.

De som jag tror kommer att ta den värsta smällen är de medelstora gjuterierna. De är ofta ordentligt investerade i bilindustrin, ofta underfinansierade och har en storlek där det krävs rätt långa beslutsprocesser i större frågor. De mindre gjuterierna lider inte av samma problematik och kan agera snabbare, då de ofta har en eller ett fåtal ägare – varför de kan agera snabbare och mer flexibelt.

Alltså kommer många gjuterier, framför allt de som gjuter ICE-komponenter, att försvinna – och med dem deras kapacitet. Men vad vi har lärt oss genom åren är att underkapacitet snabbt förbyts i överkapacitet och vice versa. Därför är min slutsats att det inom vissa segment och marknader kommer att uppstå kapacitetsbrister – och de leder till en förändrad prisbild. Och det ser nog fler än jag fram emot!