FUF i Världen no 21 2016 by Föreningen för Utvecklingsfrågor

FUF-korrespondenterna No 21 2016

FUF I VÄRLDEN FUFkorrespondenterna är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor ute i världen göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter. Genom webbtidningen FUF i Världen, bloggen fufkorrespondenterna.com och Instagramkontot @fufkorrespondenterna vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen. Foto: Michaela Mark

Att bada eller inte bada - en kvinnas dilemma ANNA WIKMAN WIDIYANTO - INDIEN

– Varför badar du inte? frågar rektorn på skolan och pekar ut över havet vid den indiska östkusten i Tamil Nadu, där närmare hundra skolpojkarna springer runt i shorts och skvätter och skrattar. – En gång räcker, svarar jag där jag sitter på en sten med fötterna i sanden. Jag har ju inga andra torra kläder än dessa, fortsätter jag och pekar ner på mina långbyxor, tunika och matchande dupatta - sjalen som ogifta kvinnor i Tamil Nadu bär. Den hänger över min bröstkorg med båda ändarna lite slarvigt slängda över varsin axel så att de far runt i blåsten. – Men varför inte byta om till kläderna ni badade i tidigare? försöker han en gång till. – Nej tack, svarar jag och ryser av tanken på att dra på mig iskalla, fortfarande dyngsura långbyxor och långtröja och vira en blöt dupatta runt mig.

Han tittar lite misstroget på mig, men ger sig och går vidare mot pojkarna. Jag tittar ut över vattnet. Vid strandkanten har flera av de kvinnliga skolbarnen dragit upp byxbenen och verkar stå och fundera över hur långt det dröjer innan vågorna når upp till deras byxor och kanten på tunikan. De andra flickorna har satt sig ner och småpratar och tittar på sina manliga klasskamrater där de leker i vattnet. Kanske tänker de tillbaka på tidigare idag då det själva skrattande slängde sig ut i vattnet med alla kläderna på. Nu är det lite mer komplicerat. Vad ska de i sådana fall ha på sig efter att de har badat? Och var kan de byta om så att ingen ser? Pojkarna slängde bara av sig tröjan och hoppade i vattnet. De behöver inte bekymra sig för, vad som känns som flera kilo, blöta kläder som tynger ner en under vattnet. Och så dupattan som blöt fastnar i allt den får tag i.

ANTHONIA ZACHARI - GAMBIA

Könsstympning förbjuds i Gambia Den 28 december förbjöds kvinnlig könsstympning i Gambia. Många människorättsorganisationer välkomnar lagen som ses som ett viktigt steg för flickors rättigheter och jämställdhet. Samtidigt är sedvänjan djupt rotad i samhället och många undrar vilken förändring den nya lagen faktiskt kommer att innebära.

Manneh berättar att både pappor och mammor brukar vara delaktiga i beslutet att låta könsstympa sina döttrar. Pappan ger tillåtelse till mamman att lämna flickan för könsstympning. Familj och vänner firar händelsen genom en ceremoni med mat, dans och sång när flickan har läkt. Gästerna brukar ge pengar eller kläder i present till flickan och familjen för att hedra händelsen.

– Lagen kommer att betyda mycket för vårt arbete med att avskaffa kvinnlig könsstympning. Nu finns det en lag som är stödd av presidenten, och de som utför ingreppen kan straffas och bli skadeståndsskyldiga. Nyligen dog en bebis på grund av omskärelse och det fallet är nu i rättegång, berättar Fatou Manneh som arbetar på en frivilligorganisation i Gambia. Kvinnlig könsstympning innebär att ett ingrepp FAKTARUTA utförs på det kvinnliga könsorganet utan att det Enligt en rapport från finns medicinska skäl. UNICEF 2013 har 76 procent av kvinnor Exempel på vanliga ini åldrarna 15-49 år i grepp är att klitoris eller Gambia genomgått delar av blygdläpparna kvinnlig könsstympskärs bort för att sedan ning, de flesta innan de fyllt 15 år. sys ihop så att endast en liten öppning är kvar. Kvinnlig könsstympning innebär bland annat allvarliga hälsorisker och ger vanligtvis både fysiska och psykiska komplikationer. Ingreppen genomförs ofta med smutsiga verktyg och av outbildade barnmorskor eller äldre kvinnor i byarna.

Sociala normer bakom kvinnlig könsstympning Trots den nya lagen är kvinnlig könsstympning en sedvänja som är svår att avskaffa. Sociala normer om kvinnors roll i samhället är ofta anledningen till att sedvänjan utförs. Att könsstympas anses vara ett kliv in i vuxenvärlden och ska göra könsorganet rent och bevara kvinnans oskuld tills hon gifter sig. Könsstympning är även ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet eftersom det minskar eller tar bort kvinnans njutning helt vilket anses förhindra otrohet. – Vi måste fortsätta att arbeta mot detta och sprida information i byarna. Vi måste även bjuda in sjuksköterskor som berättar om konsekvenserna, och kvinnor som har slutat utföra omskärelser som berättar om varför. Föräldrarna betalar för omskärelsen och därför är det viktigt att föreslå en annan inkomstgenererande aktivitet för dem som slutat utföra ingreppen så att de kan försörja sig och sina familjer. Detta är ett pågående arbete och vi måste återkomma till alla byar som vi arbetar i för att få dem att förstå konsekvenserna av sedvänjan, avslutar Manneh. Fatou Manneh heter egentligen något annat

Kvinnor som har slutat genomföra ingreppen deltar i en workshop om kvinnlig könsstympning och diskuterar alternativa aktiviteter som inkomstkälla. Foto: Fatou Manneh

CARL BRADSHAW THORELL - SYDAFRIKA MIRIAM FOLLIN - KINA

När fotboll blir feminism “Ett tjejlag i fotboll?” Lärarna i rummet tittar förbryllat på mig som om jag sagt någonting märkligt. “Tjejer vill inte spela boll.” Men jag har sett kidsen därute på skolgården och visst vill de lira. Både tjejer och killar. Detta är Sydafrika och fotboll är religion.

på Belthorn Primary School i Kapstaden är situationen likadan som när jag lirade boll på skolgården i östra Göteborg. Då var jag själv en av dem som tyckte att tjejerna skulle placeras där de gjorde mest nytta – framför mål för att täcka skotten.

Planen består mestadels av sand. Som stolpar använder vi vattenflaskor och trots att det då och då blir hetsiga diskussioner om bollen skjutits över mål eller inte har tjejerna lika kul som om vi skulle ha spelat på en nationalarena.

Tack och lov har mitt perspektiv förändrats sedan dess och när jag ser skillnaden i talang och engagemang hos tjejerna när de får spela för sig själva, vet jag att jag har tagit rätt beslut. Det behövs mer av detta, både i Sydafrika och i det så kallade jämställda Sverige.

En liten kille kommer framspringande med förhoppningsfulla ögon. Han undrar när killarna ska få spela. Jag försöker förklara att jag har valt att träna ett tjejlag eftersom killarna redan spelar så mycket och tjejerna nästan aldrig får vara med. Han berättar för mig att tjejer inte kan spela och föreslår att han kan vara med och lära dem hur man spelar på riktigt. När jag säger att det inte går tittar han oförstående på mig, vänder sig om med sin alldeles för stora Barcelonatröja och springer trotsigt därifrån. Det är kanske svårt att förstå det större perspektivet för en liten kille som bara vill spela boll. Ändå är det värt det. För

Carl Bradshaw Thorell

Foto: Privat

Migranter i Shanghai har sämre tillgång till utbildning Många kineser flyttar till Shanghai i jakten på jobb, högre löner och bättre utbildning. Men för att migranterna ska få samma tillgång till exempelvis utbildning måste de folkbokföras i staden. Detta är en lång och komplicerad process som många inte lyckas ta sig igenom. Därför saknar många migranter i Shanghai samma sociala rättigheter som de infödda stadsborna och lever som andra klassens medborgare. Kinas folkbokföringssystem, hukou, samlar information om Kinas alla hushåll och garanterar invånarna sociala rättigheter i det område där de är registrerade. Vilket område som hushållet tillhör står tryckt i en röd pass-liknande bok. Hukousystemet trädde i kraft 1958 och huvudsyftet var att hindra landsbygdsbor från att flytta in till städerna. Det enda sättet att flytta var då att bli förflyttad av staten, vilket för landsbygdsbor oftast innebar tillfälliga förflyttningar som arbetskraft. Men i och med flera politiska och ekonomiska reformer under 80-talet fick individer mer kontroll över arbets- och bostadsort . Idag rör sig människor fritt inom landet, och det är oftast inga problem att flytta till en plats där man inte är folkbokförd. Däremot är det mycket svårt för en migrant att bli folkbokförd i någon av Kinas storstäder. I Shanghai finns runt tio miljoner migranter, men de flesta av dem lyckas inte bli folkbokförda i staden

och deras sociala rättigheter blir därför begränsade. Processen att bli folkbokförd i Shanghai tar många år. Under tiden kan migranten ansöka om uppehållsrätt, ett tillfälligt hukou, som måste förnyas varje till vart tredje år. För att kunna bli permanent folkbokförd i Shanghai bedöms individerna utifrån en poängskala. Det som ger poäng är till exempel typ av examen (och från vilket universitet), speciella färdigheter, diplom, anställningsform, och hur länge man har betalat socialförsäkring.

Var i Kina en person är folkbokförd påverkar dennes tillgång till exempelvis utbildning.

Foto: Miriam Follin

Segregering i grundskolan Trots att unga migranter ofta låter sina barn stanna kvar i hemprovinsen, blir det vanligare att barnen flyttar med sina föräldrar. Möjligheterna i storstaden är trots allt fler för alla i familjen. Enligt den officiella statistiken finns det idag runt 500 000 migrantbarn i Shanghai. Sedan 2008 har de rätt till kostnadsfri grundskoleutbildning. Detta beslut väckte starka reaktioner hos infödda Shanghaibor, eftersom migrantbarnen ofta har en lägre kunskapsnivå och därför anses dra ner undervisningsnivån i skolorna. För att gå dessa föräldrar tillmötes har flera skolor nu segregerade klasser. Familjer som är folkbokförda i Shanghai har företräde till skolorna i sina bostadsområden. Därför blir de bästa grundskolorna otillgängliga för migranter. De som inte är folkbokförda i Shanghai får ta de platser som är lediga, ofta i skolor som ligger långt bort från hemmet. Runt en tredjedel av Shanghais migrantbarn är inskrivna på någon av de 150 migrantskolorna som migranter eller icke-statliga organisationer har startat. Morgan Banaszek arbetar som samordnare på Stepping Stones, en organisation som förser ett tjugotal migrantskolor med gratis undervisning i engelska. – Staten har investerat mer i migrantskolorna de senaste åren. Men pengarna går till själva klassrummen och undervisningsmaterial, och tyvärr inte till högre löner, vidareutbildning för lärarna, eller för att locka till sig bättre kvalificerade lärare. När det gäller utbildningsnivån har vi tyvärr inte sett någon förbättring, säger hon. Fler universitetsplatser till infödda Shanghaibor Till gymnasiet och universitet antas studenter utifrån resultat på de nationella inträdesproven. Proven skrivs där eleven är folkbokförd, vilket innebär att många 15-åringar får återvända till hemprovinsen för att fortsätta sina studier när de nationella proven närmar sig. Om eleven blir temporärt folkbokförd i Shanghai får denne skriva intagningsprovet på plats. Universitetsstudenten Yue Wan och hennes familj lyckades bli temporärt folkbokförda i Shanghai innan det var dags för intagningsproven. Att hon skulle få utbildning i Shanghai var en av orsakerna till familjens flytt.

Av Shanghais 24 miljoner invånare är runt tio miljoner migranter från andra provinser.

Nästan en tredjedel av migrantbarnen går på skolor avsedda för migranter där undervisningsnivån fortfarande är låg.

Foto: Miriam Follin

– De bra universiteten har fler plaster reserverade för studenter som är folkbokförda i Shanghai så konkurrensen är inte lika hög om de platserna, förklarar hon. Examen garanterar inte permanent hukou Om en person från en annan provins lyckas klara intagningsprovet och får en plats på ett universitet i Shanghai folkbokförs studenten tillfälligt i Shanghai. För att folkbokföringen ska kunna förlängas efter studierna måste den nyutexaminerade bland annat visa upp anställningsbevis och ett hyreskontrakt. Chen Lin tog en masterexamen från ett universitet i Shanghai förra året. Hon menar att ett anställningsbevis oftast inte är några problem då det finns många jobbmöjligheter i Shanghai. Kravet på hyreskontrakt ställer däremot till problem för många, eftersom hyresvärdar runt om i staden hellre hyr ut till personer som inte är folkbokförda i Shanghai. Detta eftersom det krävs extra mycket arbete från hyresvärden om hyresgästen vill bli folkbokförd på adressen. En hyresgäst som blir folkbokförd ökar dessutom konkurrensen om skolplatserna i området. – Jag hade tur, för min kompis har släktingar här, så vi skrev på ett kontrakt med dem. Fast vi bor bara där på pappret. Om du inte har vänner eller släktingar i Shanghai är det svårt att hitta en hyresvärd som vill hjälpa till. Chen Lin heter egentligen någonting annat.

Foto: Dominik Wiedmann

NIUSHA KHANMOHAMMADI - FRANKRIKE

Europa fortsätter bygga murar Flyktinglägrena i franska Calais har blivit en symbol för Europas misslyckade flyktingpolitik. I Calais bor tusentals människor under svåra omständigheter i väntan på att ta sig genom Euro-tunneln till Storbritannien, ett land som står på tröskeln till att stänga dörren till EU. I början av mars rev fransk polis delar av lägret efter att franska myndigheter beslutat om tvångsevakuering. Vad som kommer att hända med alla människor som väntar vid Europas numera stängda gränser återstår att se. 15 mars 2016 var det fem år sedan kriget i Syrien bröt ut. Samma dag återupptogs fredssamtalen i Genève. Kriget har hittills tagit hundratusentals liv och tvingat ännu fler

människor på flykt. Enligt siffror från EU:s statistikkontor Eurostat har över 70 000 människor tagit sig till Frankrike i hopp om ett bättre liv. Majoriteten av dessa kommer från det krigsdrabbade Syrien. Jag vill tro att det ännu finns hopp. Hopp om ett enat Europa som fokuserar på människoliv och som arbetar för en human flyktingpolitik - något som knappast den nya Turkiet-överenskommelsen kan sägas sträva mot. Överenskommelsen mellan EU:s ledare och Turkiet innebär i korthet en ”en-för-en” princip. Detta betyder att migranter som reser från Turkiet till Grekland utan giltiga resehandlingar riskerar att skickas tillbaka till Turkiet. För varje syrisk migrant som skickas tillbaka släpps en annan in i EU. Avtalet har kritiserats av bland annat FN:s flyktingorgan UNHCR. I Frankrike, liksom i övriga Europa, skrivs det mycket om den rådande flyktingkrisen. Jag menar att det är viktigt att komma ihåg vad dessa människor flyr ifrån, och att “krisen” faktiskt inte är hos oss i Europa, utan hos alla de människor som befinner sig på flykt eller som befinner sig i krigszonerna. Jag vill tro att det ännu finns hopp om ett solidariskt Europa.

KAJSA LITTON FREDRIKSSON - INDONESIEN

I väntan på att ta sig till Storbritannien lever människor under svåra omständigheter i Calais.

Foto: malachybrowne, Flickr

Niusha Khanmohammadi

Foto: Privat

Världen i tusen färger Mycket ställs på ända i en ny kultur. Allt som är nytt är oförutsägbart, och det som är ovant skaver. Så lätt det är att hysa agg mot andras beteenden, att frustreras över hur saker fungerar, eller rent av bli förbannad på det som avviker. Som representant för västvärlden ligger det nära till hands att slå sig för bröstet och tycka att vi minsann vet vad som är rätt och fel. Men som enskild individ bland miljoner andra vinner du sällan varken förtroende eller lyckas skapa goda mänskliga kontakter genom att agera överlägsen. Först genom att acceptera och våga absorberas av en kultur blir du en del av den. För att förstå krävs att du kan kliva ur sina egna alltför ingångna skor och prövande stoppa ner fötterna i någon annans. Det kräver en stor dos tålamod.

Det finns lika många sätt att leva ett liv på som det finns människor. I jordens alla vrår finns människor som älskar och hatar, som sparar pengar och som uppfostrar barn. Alla ser vi ibland upp mot stjärnorna och förundras över tillvaron. I en tid då kulturer ständigt tvingas integrera med varandra har det aldrig varit viktigare att värna om likheter. Vi är ju alla människor. Lika som bär men i olika färger.

I tanken konstruerar jag ett kalejdoskop som jag betraktar världen genom. Då ser jag tusen färger istället för skarpa linjer i svart och vitt. Kajsa Litton Fredriksson Foto: Privat

JENNIFER EVANS - NICARAGUA

Protester mot kinesiskt kanalbygge i Nicaragua I Nicaragua har regeringen gett ett kinesiskt företag tillstånd att bygga en kanal som kommer att gå genom hela landet. Förhoppningen är att kanalen ska lyfta landet ur fattigdom. Regeringen har dock kritiserats hårt, bland annat av företrädare för ursprungsbefolkningen. Redan när diskussionerna om att bygga en kanal genom Centralamerika påbörjades under 1800-talet var Nicaragua ett av förslagen. Trots att Panamakanelen slutligen byggdes finns intresset kvar för att bygga en kanal genom Nicaragua. Ökad handel och att större fartyg ska kunna passera är några av anledningarna. 2013 godkändes ett lagförslag av den nicaraguanska kongressen som beviljade det kinesiska privatföretaget Hong Kong Nicaragua Canal Development Group (HKND) ensamrätt till att konstruera, driva och förvalta kanalen. Kanalen, som kommer att bli tre gånger längre än Panamakanalen, planeras att gå genom hela landet. Projektet har dock fått kritik, bland annat från lokalbefolkningen, människorättsorganisationer och miljöexperter. Kanalen kommer att ha stor inverkan både på natur och människor. Till exempel kommer många människor som bor där kanalen planeras att byggas att tvingas flytta från sina hem. Kritiker menar även att regeringen har misslyckats med att utföra en miljökonsekvensbeskrivning och med att presentera ett dokument som visar konstruktionen. Maria Louisa Acosta är advokat med inriktning på mänskliga rättigheter och grundare av organisationen Centro de Asistensia a Pueblos Indigenas (CALPI) som stöttar ursprungsfolkningens rättigheter. Hon berättar att det finns lagar som garanterar deras rätt till självbestämmande och territorium. Lagarna säger bland annat att ursprungsbefolkningens territorium är oförstörbart; alltså att det inte

Kanalen planeras att byggas genom floden Rio Punta Gorda.

kan doneras, säljas, hyras ut eller beskattas av andra. Nicaragua har skrivit på FN:s deklaration om ursprungsbefolkningens rättigheter och ratificerat ILO-konventionen 169, en konvention som antogs av Internationella Arbetsorganisationen 1989. Det är ett bindande dokument som kräver diskussion och samråd med ursprungsbefolkningar som berörs inför dessa typer av projekt. Kontraktet med HKND skrevs på utan diskussioner med den territoriella regeringen över territoriet, menar Acosta. För att kringgå lagarna som skyddar ursprungsbefolkningens rättigheter har regeringen skapat en helt ny lag, som ger HKND exklusiva rättigheter att använda land och naturresurser. Processen att etablera en lag som denna kan ta flera år, men den nicaraguanska regeringen gjorde det under en vecka, utan samtal med medborgarna, berättar Acosta. Många har kritiserat regeringen för just avsaknaden av kommunikation, information och transparens kring kanalprojektet.

Ramafolkets livsstil är främst baserad på fiske och jordbruk och kanalen kommer förmodligen att påverka deras försörjningsmöjligheter.

Foto: Jennifer Evans

Boende kritiska På en liten ö vid den karibiska kusten bor Abelardo som tillhör ursprungsfolket rama. Han är, precis som många andra, förargad över bristen på information och samarbete från regeringen. – Vi är beroende av vårt fiske och vårt jordbruk. Det ligger i vår kultur att resa med båt från den ena byn till den andra för att handla, sköta om våra farmar och träffa våra familjer. Kanalen kommer förstöra allt detta. Den kommer att förstöra vår livsstil, då vi inte längre kommer kunna resa. De bryr sig inte om vad som kommer att hända oss. Han tror att det främst är regeringen och HKND som kommer att gynnas av projektet. – Regeringen försöker endast fylla sina egna fickor. Det kommer inte att gynna folket, det kommer inte att gynna oss, säger Abelardo. Sex timmars bussresa från Managua och ytterligare fyra timmar i en lastbil i lerig terräng genom djungeln ligger Punta Gorda. Här planeras kanalen att gå igenom floden Rio Punta Gorda. Längs denna flod bor många bönder. En av dem är Alfonso som har varit bonde i hela sitt liv. – Jag fick först reda på att kanalen skulle byggas när det en dag dök upp massa kineser som började mäta min tomt. När jag frågade vad de höll på med svarade de inte.

Böndernas längs Rio Punta Gorda vet inte ännu om de kommer behöva flytta.

Foto: Jennifer Evans

Vissa bönder, som Alfonso, vägrar att lämna över sina egendomar, medan andra är villiga att bosätta sig i ett annat område om de får bra ersättning för sin mark. Hur mycket de kommer få för sin mark vet de ännu inte. – Ingen har kommit och pratat med oss om någonting, säger Alfonso. Framtiden för kanlaen är just nu oviss. Chefen för HKND, Wang Jing, nyligen förlorade en stor del av sin rikedom när den kinesiska aktiemarknaden föll. Jing har heller ännu inte presenterat några investerare. Projektet har därför blivit uppskjutet, och vad som händer framöver återstår att se.

FUF-KORRESPONDENTERNA Följ FUF-korrespondenterna i webbtidningen FUF i Världen, på bloggen fufkorrespondenterna.com och på Instagramkontot @fufkorrespondenterna! Ska du ut i världen och vill bli FUF-korrespondent? Maila oss på fuf@fuf.se!

REDIGERING OCH LAYOUT Isabella Axelsson Anna Sjöberg Tibblin VILL DU BLI FUF-KORRESPONDENT? LÄS MER Kontakta fuf@fuf.se www.fuf.se www.fufkorrespondenterna.com VILL DU ANNONSERA I FUF I VÄRLDEN? @fufkorrespondenterna (Instagram) Kontakta fuf@fuf.se Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret är uteslutande författarens.