AUTONOMA VÄRLDAR |
Gabriel Widing
Slutdiskussion Levande rollspel bär på ett löfte. En vision om att vi kan försvinna. Att vi kan leva, om så för en stund, bortom enfaldiga politikers tillsyn, kapitalismens varufierade ekonomi och statens juridiska och sociala kontrollmekanismer. Jag har i den här uppsatsen diskuterat hur lajven skapar nya sociala överenskommelser som understryks av en särpräglad estetik knuten till deltagande. Med detta i åtanke måste lajv betraktas som en rörelse starkt präglad av en antimodern strävan. Lajv framträder som uttryck för en vilja att ta kontrollen över sitt eget liv och den värld vi lever i . En makt över livet självt som inskränkts genom att den privata och den offentliga sfären, sammanförts och underordnats samhällets kontroll, såsom Hannah Arendt beskriver det i Människans villkor. När det känns som om makten över vardagen är förlorad föds viljan att skapa alternativa världar som står under deltagarnas gemensamma kontroll. Deltagandet i lajv är på många sätt så långt vi kan komma från det moderna samhällets vardagsvillkor utan att lämna kroppen och det mänskliga mötet därhän. Detta kan ses som en utopisk aspekt av lajv, men det betyder inte att spelens innehåll svarar mot någon utopisk strävan. Tvärtom är många lajv fyllda med estetiskt stoff som är att betrakta som antimodernt på ett tydligt reaktionärt sätt, även om de fall jag fördjupade mig i inte är exempel på det. Spel som inspirerats av fantasygenren är ofta präglade av en romantisk syn på feodalsamhället och ett begagnande av könsstereotyper som oproblematiserat reproducerar patriarkala strukturer. Världarna befolkas dessutom av diverse ihopfantiserade raser som ofta står i konflikt med varandra på den enda grunden att de är av olika ras. Jag tror att denna reaktionära estetik har att göra med lajvens antimoderna bevekelsegrunder. Genom mina exempel har jag dock lyft fram exempel på en motsatt rörelse inom lajvkulturens estetik som visserligen är antimodern, men som till skillnad från fantasyn inte försöker återvända till ett förmodernt idealiserat tillstånd (en fälla som även Hannah Arendt hamnar i från och till), utan som försöker överkomma och överskrida moderniteten på ett progressivt sätt. Futuredrome, genom att beskriva en värld ”efter apokalypsen”, efter det moderna samhällets sönderfall. En värld som genom sin estetik kunde inrymma en kritik av dagens konsumtions- och arbetsinriktade samhälle och på samma gång, genom sin form, visa på hur en gemensamt skapad värld kunde byggas upp och befolkas. Mellan himmel och hav genom att osäkra den heterosexuella matrisen och i förlängningen den könsmaktsordning som är sammanbunden med de produktionsförhållanden som är kapitalismens. Uppsatsen har undersökt hur deltagande och rolltagande blivit strategier för att manifestera en mänsklig tillvaro bortom modernitetens begränsningar och som i samma stund aktiverar det som Arendt kallar handlande. Genom handlingar befolkas en fiktiv värld som står bortom samhällets kontroll. Lajvarnas handlingar är dock inte politiska i den 50