VIRESTAD-HÄRLUNDA Att skapa är en livsstil

Patrick Hassel-Zein är en tusenkonstnär som för ett drygt ett år sedan flyttade tillbaka till Sverige, närmare bestämt till Apelhult, efter att ha bott på Island i 14 år.

– Vi har blivit så väl mottagna här i byn, säger Patrick och berättar att en månad efter de flyttat in kom grannarna med fikakorgar till ”grabbarna i dalen” som de kallar Patrick och hans man Wolfgang.

Båda sjunger i kyrkokören och tycker det är ett bra sätt att komma in i gemenskapen.

Skapar mönster

Under en tid på Island när Patrick bodde där själv, upptäckte han ett stickcafé, och lusten att handarbeta väcktes. I sin ungdom hemma i Sverige hade han provat på, när hans systrar lärde sig sticka, men där och då blev det inget mer. På Island hittade han sin stora hobby och Wolfgang säger att han ibland kallade deras bostad för ”ylleaffär” på grund av alla garner som Patrik köpte hem. På Island finns gott om ull och priserna är inte så höga.

– Som IT-specialist är matematik en viktig del i mitt jobb. Jag använder det när jag skapar mönster, allt är matematik. Hur stort avstånd det ska vara från axel till armhåla, hur man får till rätt storlek och så vidare, säger Patrick.

Författare

Patrick har skrivit två böcker om krokning med sina egna mönster– en på svenska och en på isländska som han översatt till svenska. Sina mönster säljer han bland annat på internet, som exempel på handarbetsforumet ravelry. com. Både Patrick och Wolfgang lärde sig prata isländska under sina år på Island.

– Jag har också undervisat i språk när vi bodde där, italienska och mandarin, och jag håller även kurser i krokning i både Sverige, på Island och i Finland, säger Patrick. Krokning kallas också tunisisk virkning.

TV-program i Australien

Ett tv-team var på Island för att filma och fick syn på stickcaféet där Patrick, tillsammans med några killar, satt och stickade, så Patrick är känd inte bara på Island utan också i Australien, berättar Wolfgang med ett leende.

Folkdräkt från Österbotten

Patricks mamma växte upp i Österbotten i Finland i en by som heter Hassel – därav Patricks efternamn. Han har skapat sig en folkdräkt därifrån, Gamla Karlebydräkten, genom att sy för hand, sticka och väva för hand. Dräkten är otroligt färgrik, enligt traditionen i svenskbygden. Patrick lovade sin mamma att ha den på sig på hennes begravning.

– Jag var den enda som hade färgglada kläder, alla andra var svartklädda. Jag bar urnan och kände mig så stolt där jag gick längst fram i min folkdräkt, precis som mamma hade önskat, säger Patrick med tårar i ögonen.

Bockstensluvan

– Jag såg huvan som Bockstensmannen haft när jag besökte Varbergs fästning, och efter det har jag gjort många sådana, både stickat och krokat. Mitt nästa projekt blir att göra en till kantor Magnus Björkman, för han har önskat sig en sådan, säger Patrick och ler.

OSTKAKAN har troligen ett medeltida ursprung, men den kan inte med säkerhet beläggas i Sverige före år 1538. Enligt den småländska traditionen börjar man alltid äta ostkaka från mitten. Enligt några för att att ostkakan förr bakades i en kopparbunke med beläggning av tenn. Blev det sprickor i tennet så blandades ostkakan med den giftiga kopparn. Då fick de finare gästerna vilka serverades först inte i sig så mycket av giftet. En annan tes är att den krämigaste delen av ostkakan skulle serveras de finare gästerna medan de lite torrare och mera bränd i kanterna sparades till barnen och tjänstefolket.

Källa: smakasverige.se