Ostkakans hemligheter

Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå. Irene Martinsson 91 år bor i Häradsbäck och sa en dag till mig:

– Jag ska lära dig att baka ostkaka!

En dag i april svänger jag uppför allén till Arnanäs gård. Johanna Olsson tar emot mig i mjölkrummet och fyller två hinkar med mjölk som är så färsk den kan bli – mjölkningen pågår fortfarande i ladugården och korna vänder nyfiket på huvudet när jag tittar in.

Morgonen efter knackar jag på hemma hos Irene som redan har tagit fram stora grytor och vi börjar genast värma mjölken som ska upp till cirka 37 grader innan ostlöpet ska i.

– Nu ska vi ha kaffe och hembakade kringlor med smör medan vi väntar på att mjölken ska löpna säger Irene. Vi sitter vid bordet i det lilla köket och hon berättar att hon har bakat många ostkakor i sitt liv och hur hon tidigare gjorde eget ostlöpe från magen på en gödkalv.

– Receptet kommer från ”Emma på nöjet” som bodde i Härlunda men det var min svägerska som lärde mig baka.

Hela dagen pysslar vi i köket och Irene förklarar de olika momenten, hur mjölken ska röras från botten, mjölblandningen silas och ostmassan smulas för att slippa klumpar i ostkakan. Vasslan sparas till brödbak.

Det är vila och arbete i en skön förening, samtal om förr och nu och livets glädjeämnen och sorger. Irene utstrålar trygghet och tacksamhet när hon berättar om hur livet har varit. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns på fotografier och vid soffan ligger handarbetet – bebissockar och bebiskofta till det nyaste tillskottet i familjen.

I bilen på väg hem tänker jag på hur livet levdes förr. Långa dagar med hårt arbete men också en stor tillfredställelse i att vara Guds medskapare. Att använda sina händer och sin kropp för att få mat på bordet, kläder på kroppen men också avsätta tid för att göra det gott och vackert. Odla, inte bara mat utan också blommor, sy kläder men också brodera och väva vackra dukar och bonader. Arbeta hårt men alltid fira högtider och helger tillsammans med familj och vänner och en riktigt god ostkaka.