Sälens biologi i Östersjön och artkännedom

Sälens biologi och artkännedom

I Östersjön finns främst två typer av säl, gråsäl (Halichoerus grypus macrorynchus) och vikare (Pusa hispida botnica). I södra delen av Östersjön finns också knubbsälar, även kallade morungar (Phoca vitulina). Enstaka exemplar av knubbsäl kan också ta sig norrut, men det är mycket sällsynt.

GRÅSÄL

• Gråsälen är den största och överlägset talrikaste sälen i

Östersjön.

• Hanar, ”ståtar”, kan bli runt 250 centimeter långa och väga 300 kilo.

• Honor, ”gamlor”, är mindre och kan bli runt 180 centimeter och väga 150–180 kilo.

• Gråsälen bildar flockar, till skillnad från vikaren. Ser man fler än två–tre sälar på samma ställe kan man utgå från att det är gråsälar. Under parningstiden bildar hanarna ofta harem med flera honor.

• Kutarna föds i mars eller april och parningstiden följer kort därefter.

• Kutarna väger omkring tolv kilo när de föds och diar i tre veckor. Under diandet ökar de sin kroppsvikt till 40–50 kilo och ömsar sin vita kutpäls till en ljusgrå med mörka fläckar. • Efter 3–4 veckor överger honan sin unge och den får klara sig själv.

• I slutet av maj och början av juni samlas gråsälar i stora kolonier för att ömsa päls på hällar i havet.

VIKARE

• Vikaren, eller ringsälen som den också kallas, är mindre än gråsälen både till storlek och antal. Den är i genomsnitt 150 centimeter lång och väger runt 100 kilo som vuxen.

Honorna är något mindre än hanarna.

• Vikaren bildar inte flockar och lever i regel sina liv ensamma.

• Parning, kutning och diandet av kuten är i mångt och mycket likt gråsälens.

• Både gråsälen och vikaren uppges kunna nå en ålder av 40 år men mellan 20–30 får betraktas som den regelrätta övre åldern i det vilda.

▲ Då stammen av vikare ännu inte återhämtat sig på samma sätt som gråsälen är den fortsättningsvis fredad från jakt runt Åland. Lär dig se skillnad på våra olika sälar.

GRÅSÄL

• Gråsälen känns igen på sin avlånga huvudform och släta panna.

• Täckningen i pälsen är oftast ljus med mörka fläckar, men speciellt gamla hannar kan också vara väldigt mörka.

• Gråsälen ligger också ofta och ”ropar”, speciellt under parningstiden och pälsömsningen på försommaren, medan vikaren är tyst. VIKARE

• Vikaren har ett nästan runt huvud, kortare nos och tydligare markerad panna än Gråsälen.

• Pälsen är oftast mörk med ljusa fläckar formade som ringar. Dessa kan dock vara mycket svåra att se på håll.