Passo di Gavia Giro d´Italia 1988 etapp 17
G
iro d´Italia hade under ett par år tappat åskådare och tv-tittare så inför 1988 års upplaga av Giro d´Italia var organisatörerna desperata. Inte sedan 1962 då Luxemburgaren Charly Gaul vann etappen, hade Passo Gavia varit med i Girot, men 1988 var det återigen dags. Passo Gavia, 2618 meter över havet är beläget i alperna mellan Ponte di Legno och Bormio. Vägen kan närmast beskrivas som en smal och slingrande kostig belagd med något som liknar dålig asfalt. Vägen sägs vara anlagd redan på 1700-talet och användes då främst av venetianska handlare på väg till Bormio. Under första världskriget hade passet en strategiskt viktig betydelse och blev skådespel för ett antal våldsamma slag och ännu vittnar gamla befästningar och krigsmonument om den våldsamma epoken i Gavias historia. Passet är känt för sitt nyckfulla väder och under den tid i maj och början av juni, då Giro d´Italia pågår, är förhållandena vid passövergången ofta vinterlika. Inför etappen blev vädret mer ogynnsamt och på morgonen hade det fallit en dryg meter 10 VGMAG 3
snö på de högre höjderna. Man beslöt ändå att genomföra etappen. Cyklisterna kämpade sig upp genom en alltmer intensiv snöstorm. 2 km från toppen attackerade Andy Hampsten, som sedan kom att bli totalsegrare i Girot. Nedfarten till Bormio blev inte mycket lättare. Johan vad der Velde stannade vid ett härbärge för att värma sig och förlorade 48 minuter. Med 8 km kvar blev Hampsten inhämtad av holländaren Erik Breukirk, som blev etappsegrare. Etapp 17 på Giro d´Italia 1988 har sedan blivit känd som den tuffaste etappen som genomförts i något av de stora etapploppen. Fransmannen Jef Bernard sa efter etappen ”det spelade ingen roll hur mycket tid jag förlorade under etappen, allt jag vet är att jag inte kommer vara cyklist särskilt länge till. Att vinna lopp är ingen kompensation för den här sortens lidande.”