gänget i grusgropen del 31 text: bo emanuelsson | bilder: arkiv
Gänget i Grusgropen Minnen från 1940-talet av Bo Emanuelsson. Del 31.
Den här gången tänkte jag berätta lite om min övergång från skola till arbetslivet. Men jag startar berättelsen 1939, då jag var 9 år gammal. De senaste numren fastnade vi i gamla bilar på mitten av 1920-talet. Det blev mest berättelser om ägarna till dessa bilar. Utav oss i gänget var det bara Sten-Olof Andersson och jag, vars far var bilägare. Jag berättade dessutom om de övriga bilägarna. De var inte många. ÅR 1939.
Det var på våren 1939. Min far behövde bil i sin elfirma. Tidigare hade han alltid köpt begagnade bilar. Grannen Ivar Andersson hade nu också skaffat bil. Min far hade lärt honom köra. Varken Ivar eller hans son Holger hade bilkörningen i blodet. Ivar klarade en gång inte kurvan vid Anton Bengtssons i Thårstorp. Han fick sladd på grusvägen och for ut i åkern. Det var innan den nya vägen var byggd. Man körde över den gamla bron vid Åsbro. Först efter kriget började man projektera en ny väg mellan Veddige och
Derome. Anledningen var visst, att ett cirkussällskap från Tjeckoslovakien blev hängande i kurvan vid bron och kom varken fram eller tillbaka med sina vagnar. Men det var det här med begagnade bilar. Ivar Andersson körde alltid Chevrolet, som han köpte av Orre i Varberg. Bilhandlaren höll till i några skjul mitt emot Varbergs station. Det hände, att min far övertog Ivar Anderssons begagnade bilar. På våren 1939 hade min far drabbats av investeringslust. Han hade köpt en Blixt lättviktsmotorcykel. Det var ett stort framsteg. Innan hade montörerna fått cykla ut med kuloringen på axeln. Nu tog han ett ännu djärvare grepp. Han åkte in till Orre och köpte en splitter ny Opel Olympia. Vi hade också en Chevrolet grön lastbil. MORSAN TAR KÖRKORT.
Om man skall säga om Ivar Andersson, att han inte bemästrade bilkörningen, vad skall man då säga om min mor. Hon var nu 42 år gammal. Den nya Opeln skulle inte använ-
das i firman. Endast min far skulle ha den, när han körde ut och räknade på entreprenader eller utförde sina servicejobb. Min mor, som var barnmorska, hade nu tröttnat på att sitta och frysa på hästskjutsar, när hon mitt i vintern tvingades uppsöka havande mödrar. Hon skulle lära sig köra bil. Det blev ingen lätt uppgift för bilskolelärare Magnusson från Väröbacka att lära henne detta. Efter en oändlig massa körlektioner lyckades hon köra upp och få sitt körkort. Det dröjde inte länge, innan en av våra grindstolpar stod lutande i 45 graders vinkel. Men det skulle bli värre. En dag tog vår mor med oss pojkar till Kärra på en badresa. Det var efter det, att kriget hade brutit ut, för vår moster Elin var med och satt i framsätet jämte min mor. Hon hade arbetat som hushållerska hos sjömansprästen i Gdynia men tvingats fly, när tyskarna angrep Polen. Det var förstås vänstertrafik fortfarande. Vid Darragården i Kvarnome var en gärdes-
Emanuelsson återvänder hem efter att ha hjälpt en ny medborgare till världen. Huset till höger är handlare C. E. Bengtssons affär, senare Föreningsbanken. Längst till vänster uppför trädgårdsmästare Viktor Johansson sitt bostadshus, senare bostad för Arne och Lilly Tjärnmo. Huset ovanför hästens rygg byggdes av ”Murare-Sven”.
Barnmorskan Gerda
22
ViSKA! 2010-1