Demokratins barnkammare. Av Ingvar Selin

barnkammare Av Ingvar Selin

Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund kongressar på 1930-talet. Foto: Märta Wetter, gift Selin

Demokrati fick jag med modersmjölken. Far och mor möttes i nykterhetsrörelsen på 1930-talet. Den tidens folkrörelser var demokratins barnkammare. Här utvecklades mötesrutiner och man fick lära sig att ta ansvar.

SEN KOM KRIGET OCH kastade ut oss i ett oroligt globalt framtidshav. Mina trevande försök att förstå och senare hantera demokratin var inte som att montera ihop brorsans motorcykel. Halvt omedvetet måste ju krigsåren, med utrymningsövningar, Tredje rikets järnvägstransporter och olika sabotageskriverier ha programmerats in i min unga själ.

FÄDERNEGÅRDEN I SEVALLA ÄRVDES av farbror Edvard och far fick söka sitt. Han fick börja studera och buda VLT inhyst hos sina systrar som var sömmerskor högst upp i Tegelvreten. Så småningom, via en snickerifabrik, nåddes familjebygget. Redan här formerades den ideologiska hemvisten utifrån vardagens realiteter. Staden växte och egnahemstanken blev en rörelse, fler släktingar byggde och bosatte sig runt Kristiansborg. Vårt första egna hem låg vid Bomansgatan.

PÅ MORS SIDA FANNS skomakare och slit vid Skultuna bruk. Hon bodde en liten tid i torpet vid ”pissbacken”, där gubbarna reglerade sitt stadsbesök. Svenska Metallverkens expansion fick morfar att bli stadsbo. Familjen fick då en etta i nybyggda bostäder på Johanneslund. Kök, finrum och tambur, vilken hade ett litet förvar som senare byggdes om till WC. Morfar var starkt påverkad av nya kristna ideologier och redan på 30-talet sände han sonen Bertil, som läst engelska på kvällstid, till det stora landet i väster för sondering.

SKOLÅREN FRAM TILL TONÅRSPERIODEN var hektisk. Kriget hade satt sina spår och ungdomsligor härjade. Korsängsskolan hade sin matsal i Folkets Parks lokaler. Dit sprang vi efter förmåga, många säkert av hunger. Samhället var en garant, alla fick skolmat. Socialvården var inte utbyggd, men intill skolan byggdes barnrikehusen för riktigt stora familjer.

EFTER FOLKSKOLAN KOM KLIVET in i vuxenlivet. Det var efterkrigstid med expansionism, en tid då borgarna fått släppa fram Tage Erlander och Socialdemokraterna. Folkpartiet och Bertil Ohlin utmanade de röda. Minnet släpper fram dessa enormt uppslagna debatter, demonstrationståg på första maj och affischer. Morbror Erik var en tid ’deputerad’ och man kan finna hans namn i stadsfullmäktiges rullor.

SLÄKTTRÄFFARNA VARJE LÖRDAG HOS mormor och morfar var inte bara ett livets nav, det var snatter, umgänge och varma känslor i den lilla ettan där tjogtalet bjöds mat, kortspel och rök samt inte minst politisk debatt. Även här fanns ett tudelat läger, företagare mot arbetarrörelse. Någon höger trädde aldrig fram och bönderna hade ju sitt på landet, men något alternativt kunde kanske anas, det som redan då fanns som en tvärpolitisk rörelse och sedermera blev Levi Petrus och kristdemokratisk samling. Ännu styrde demokratin det gemensamma samhällsbygget men här kan man redan ana våra tiders fullständiga splittring.

DET FINNS MER

LÄSTIPS: En längre variant av texten ovan finns att läsa på: https://www.facebook.com/ingvar.selin.7 Selin, Ingvar. Korgestarötter, Föreningen Arospennor. Västerås 2001 Helge, Per (red.). Hur kunde vi bli som vi blev, Länsbiblioteket/ Västerås stadsbibliotek. Uppsala 2001