Vira Eklund. Författare, lärare, agitator. Av Katarina Curman

Av Katarina Curman

Vira Eklund (1880–1967) ägnade sitt liv åt att upplysa om vad demokrati och rättvisa innebar. Född i Rytterne hade hon en god inblick i de vanliga landsbygdsbornas levnadsvillkor, och hon levde tillräckligt länge för att se många av sina idéer förverkligade.

”FATTIGHJONEN” FINGO EJ GÅ utom hemmets område, kallades av klockan på bestämda tider till mat eller arbete, ja, även till predikan och läsning. Den nya ’systern’ höll ju morgon och aftonbetraktelser, och då måste alla hjonen vara inne med och höra på, såvida de inte voro sängliggande. Eljest blev det straff./..../Men mor Anna kunde inte sitta still och lyssna, hon blev så trött och det begynte krypa i tårna –––”

CITATET ÄR HÄMTAT UR novellen Mor Anna i Vira Eklunds novellsamling Joakim Karlsson och annat statfolk publicerad år 1924. Författaren beskriver de villkor som många äldre på landsbygden levde under. En miljö som Vira Eklund kände väl genom sin uppväxt och sitt yrkesarbete med fattigdom, sprit och förödmjukelser. Livet för de flesta svenskar var hårt, en ständig strid.

MARIA ELVIRA – VIRA – Gustavsson föddes i Rytterne där hennes föräldrar Gustaf Johansson och Maria Andersdotter Johansson var statare. Familjen skaffade sig med tiden en egen gård och blev lantbrukare. ARTON ÅR GAMMAL BLEV hon färdig småskollärarinna, senare fick hon dispens för att arbeta som folkskollärare. Yrkesbanan började i Strömsholm, det första steget i ett långt liv som pedagog. Först år 1940 slutade den banan, då hade hon varit ”fröken” i fem skolor. Hon tillbringade hela nitton år i Herrö folkskola norr om Nynäshamn. År 1902 gifte hon sig med Oskar Eklund, paret fick två barn, Ellen Maria och Eyvind.

HON HANN MED MYCKET mer än att lära barn räkna, läsa och skriva. Hon publicerade ett tiotal romaner och novellsamlingar. Ofta handlar dessa om kvinnors arbete, om förhållandena på landsbygden och om skolfrågor. Titlar som Folket i Rågmora (1923), Det ljusnar över bygden (1933), Joakim Karlsson och annat statfolk (1924) och Sjöboda skola (1927) kan fortfarande hittas på antikvariat. Alla ger de oss ögonblicksbilder från det liv som levdes av de icke priviligierade i samhället, tidsdokument väl värda att läsas.

HON HANN ÄVEN MED att engagera sig fackligt och politiskt. Hon blev medlem i partiet Frisinnade landsföreningen år 1925 och vice ordförande i dess förtroenderåd. Redan år 1924 tog hon tillsammans med andra engagerade kvinnor, initiativet till bildandet av Frisinnade folkpartiets kvinnogrupp som från 1935 blev Folkpartiets kvinnoförbund. Där verkade hon som ordförande fram till år 1938.

UNDER EN KORT PERIOD, åren 1934–1936, satt hon i andra kammaren för Stockholms läns valkrets. Hennes hjärtefrågor var skol- och utbildningspolitik samt frågor om nykterhet. Under sin period i riksdagen lämnade hon in ett dussintal egna motioner, de flesta behandlade utbildningsväsendet och dess personal. Under sin tid i riksdagen var hon en mycket frispråkig ledamot i den liberala kretsen. Hon for även runt i landet på föredragsturnéer där hon talade för rösträtt, kvinnors rätt till lika villkor, vikten av en allmän god utbildning och spritens fördärv.

VIRA EKLUND ARBETADE AKTIVT i nykterhetsrörelsen. Från 1920 till 1939 var hon ledamot i IOGT:s verkställande råd. Hon engagerade sig även i den kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita Bandet, under många år som ledamot av centralstyrelsen. Hon arbetade oförtröttligt för ett mänskligare samhälle, en mer demokratisk ordning och en bättre framtid för den växande generationen.

Vira Eklund t.v. tillsammans med Bertil Ohlin och Ellen Hagen. De har just tagit emot Karl Staaff-plaketten år 1952. Foto: Sjöbergs bildbyrå