Benins stolthet, bronsskulpturerna, ”hemtagna” av upptäcktsresanden till Europas och USA:s museer, blir nu återkrävda. De små bronsgubbarna, guldvikterna från Ashantifolket, som Meschak Asare, Ghana, berättar om i Kwajo och bronsgubbens hemlighet, hör till detta kulturarv, och har motsvarigheter i många andra afrikanska länder. Asare har också gett oss arketypen av ”afrikanen” i sina kraftfulla bilder och berättelser ofta hämtade från det ståtliga Ashanti-folket, som var slavhandelns favoritobjekt. Dak´Art,Tingatinga och First Words in Print
Bild ur Kwajo och bronsgubbens hemlighet av Meshack Asare, 2010.
72
bilden av afrika 1
Och brukskonsten, färgglädjen i textil, dekor och vardagsliv har tagits till vara av Christian Epanya i Papa Diops taxi – en röd minibuss som kör mellan Dakar och St Louis i Senegal. Redan i slutet av 1960-talet hade Senegal en sammanslutning av konstnärer, Ecole de Dakar, som tog tillvara afrikanska motiv och teman och hade hög konstnärlig status. Sedan 1990 har Dakar en biennal – Dak´Art – som är öppen enbart för afrikanska konstnärer och följs av hela konstvärlden. Till brukskonsten hör också Tanzanias folkliga/populära Tinga-tinga-måleri, som fått sitt namn av den lokala konstnären Edward Saidi Tingatinga. Djur är mycket viktiga i detta måleri, och John Kilaka har fört över det till elegant bilderbokskonst med humoristiska detaljer i böcker som Färsk fisk, Vilken vän och Förtrollad frukt. Han är också en viktig insamlare av sagor och berättelser i Tanzania och Östafrika. Många läsebokprojekt i Afrika – även de tidigare – har arbetat med workshops där man tillsammans tagit tillvara gamla berättelser eller skapat nya från dagens samhälle.