Kolumn sid

Kolumn: Gith Johnsson

Gith Johnsson, Ungdoms ansvarig och ledamot i styrelsen för KRIS Stockholm.

Har en del tankar och funderingar efter Narkotikamässan i Västerås.

Allt var väldigt välorganiserat och människorna var trevliga. Fick en känsla av att vara på ”Oscarsgalan” för missbruksvård. Mycket ryggdunk, kramar och ”gud vad bra du/ni är”.

Det var en del KRISare som deltog i debatterna och gjorde väldigt bra ifrån sig. Men som KRISare och dessutom ansvarig för den förebyggande ungdomsverksamheten i KRIS Stockholm kunde jag inte annat än bli väldigt fundersam. Båda dagarna kom skolklasser ifrån Västerås på studiebesök till mässan. De gick runt med varsin pappkasse, plockade material och godis. Det hände att en och annan sa -Hej vilka är ni? Nästa fråga var -Har ni någon knapp eller penna man kan få? Men de flesta tog bara godis och gick vidare. Kanske var det så att just vi, KRIS inte var intressanta. Vi stod dessutom inte på deras lista över organisationer som var bra att ta reda på mer om! Jag kan bara undra varför?

Seg gubbe eller karamell

Skulle det inte ha varit möjligt att ha lagt en del bra föreläsningar för alla dessa tonåringar under deras besök? Någon eller några av alla dessa organisationer och myndigheter som var representerade skulle via en föreläsning om droger, livet och konsekvenser kunnat ge alla dessa unga så mycket mer än en seg gubbe eller karamell.

Jag har inga fakta på vad hela denna jättemässa har kostat men jag vet att de vuxna som hade råd kunde köpa biljetter för att lyssna på intressanta föreläsare och debatter. I priset ingick lunch och fika. Men jag saknade schemalagda bra föreläsningar för ungdomarna. Fast det är klart, dom fick ju gratis godis!

”Det finns väl inget bättre än KRIS i alla fall”

Vi hade med oss två 17-åringar ifrån Stockholm på torsdagen. Den ene drogfri i bara några dagar. Båda gick med KRIStröjor och fick en uppgift att lösa. Uppgiften gick ut på att ta reda på det bästa behandlingshemmet för en ung person utifrån deras perspektiv. De hittade inget! Inte för att det inte fanns något men dom blev bemötta på samma sätt som de flesta unga. När de kom tillbaka till KRIS-montern efter 2 timmar så hade dom fickorna fyllda med pennor och Kriströjan behängd med knappar med diverse text. Den ena 17-åringens kommentar var: -Det finns väl inget bättre än KRIS i alla fall! Och det kunde vi väl hålla med om.

Vi gick en runda tillsammans för jag hade svårt att tro på att de inte hade fått veta något om organisationerna eller behandlingsmodellerna.

Anonyma Narkomaner

Vi hittade en ung tjej som berättade om stället hon bodde på och som hon dessutom trivdes på. Det blev ett bra möte för våra ungdomar. Det var även en kille från Anonyma Narkomaner som tog sig tid att berätta om hur han hade gjort för att hitta en väg ut ur sitt missbruk. Han talade direkt till ungdomarna och det var med det mötet på näthinnan som ungdomarna somnade i bilen på vägen hem.

Jag kan önska att till nästa mässa har man tänkt till vad gäller den förebyggande och informativa delen av ett så stort projekt som Sverige Mot Narkotika-mässan. Det är en unik möjlighet för staden/kommunen som mässan hålls i att nå så många ungdomar som möjligt.

Jag är säker på att vi ifrån KRIS och säkert många andra organisationer med oss skulle ställa upp och föreläsa.

Godis kan ungdomarna få på köpet.

Text: GITH JOHNSSON KRIS Stockholm