Med hundarna vid sin sida

reportage

Karin Lundin har haft ett stort intresse för djur i hela sitt liv. Hon kom till Rättvik som ung då hon började på Lantbruksgymnasiet, det som idag har utvecklats till ett av Sveriges bästa naturbruksgymnasium.

TEXT: RIESBECK REKLAM

Redan då var det möjligt att ta med sig egen häst till skolan, vilket var avgörande för Karin som var helt övertygad om att hon skulle utbilda sig till ridlärare. Nu blev det inte så, nyfikenheten och intresset för att jobba i ladugården tog överhand. – Jag fick jobba med kor, grisar och får. Det var kul och dessutom insåg jag ganska snabbt att man fick betalt när man jobbade extra hos de lokala bönderna.

Efter gymnasietiden började Karin arbeta som husdjurstekniker och foderrådgivare. Hon besökte gårdar runt om i Dalarna och arbetade också på en seminstation. Åren gick och antalet bönder minskade succesivt i länet. Karin som ville arbeta med djur insåg att en stor del av hennes dagar gick åt till att köra långa sträckor med bil. Det var då hon såg annonsen – Stiernhööksgymnasiet sökte en ladugårdsförman. Hon sökte och fick arbetet och när hon nu i april valde att sluta hade hon arbetat på gymnasiet i nästan 10 år. – Det var ett jätteroligt jobb. En mycket

Karin tillbringar mycket tid i skogen med sina hundar. Just nu tränar hon mycket med Labradoren Luna för att hon en dag ska bli nordisk champion. Foto: Emma Ekholm fin och välskött ladugård, många härliga elever och trevliga kollegor.

Nu är det hundar som gäller

Familjen Lundin har haft flera hundar genom åren, stora som små. En hund som verkligen gjorde stort intryck på familjen var Labradoren Bianca. – Vi hämtade Bianca när hon var sex månader gammal. Hon skulle utbildas till ledarhund, så vi visste redan från början att vi skulle vara tvungna att lämna tillbaka henne vid 1,5 års ålder. Bianca var en fantastisk hund som visste exakt vad som förväntades av henne. Dagen då vi skulle lämna tillbaka henne glömmer jag aldrig. Det var hemskt. Hon flyttade till Norge och jag ringde många gånger och kontrollerade hur det gick för henne och hur träningen fortlöpte. Redan den tredje veckan fick hon eksem i tassarna och den fjärde veckan ringde de tillbaka och sa att hon inte skulle fungera som ledarhund. Vi fick hämta hem henne och lyckan var fullkomlig!

Bianca blev 14 år och tillsammans vann de många tävlingar bland annat SM i Viltspår för Spaniel och Retriever. Idag har Karin två bruna Labradorer. Tio år gamla Fie som hon importerat från Danmark och hennes valp Luna som nu är tre år. – Fie är en otroligt trevlig och duktig hund. Hon är nordisk champion och vi har varit med i Spaniel- och Retrieverlandslaget sedan 2015. Vi är med i nationella viltolycksrådet, vi spårar vid olyckor och söker också skadeskjutna djur vid jakt. Så fort vi får möjlighet att resa igen ska vi åka till Norge, Danmark och Finland och gå så kallade lagda spår. Målsättningen är att även Luna ska bli nordisk champion. Självklart vill jag gärna få med även henne i det svenska laget men det krävs meriter och nu under Coronan har vi ju inte kunnat tävla.

Det finns olika typer av spårning och naturligtvis olika svårighetsgrad. De officiella proven innehåller först ett anlags- prov. Det är ett spår som är 600–700 meter långt i fyra vinklar där man använder 2 dl. blod som får ligga i 2–5 timmar. Därefter kommer den öppna klassen. Det spåret är lika långt och man använder lika mycket blod, men blodet ska ligga kvar i 12–24 timmar och över en natt. Karin berättar att det är två svårigheter i den klassen. För det första vet man inte var spåret börjar utan man får en så kallad startruta. Det andra är att klassen också innehåller ett skott, vilket kräver en hel del träning.

Karin tränar gärna och ofta med sina hundar. Hon kan varmt rekommendera Nedansiljans Brukshundsklubb där det finns fina träningsmöjligheter. n