TT-Gruppen – medarbetarmöten

Ett magasin fr책n TT-Gruppen 2012

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Fredrik Sandberg/Scanpix

SPRÅKTÄVLING – vinn en Ipad mini

Det här magasinet följer TT-språkets ­rekommen­da­­tioner. Nästan.

På några tydliga ställen har vi smugit in felaktigheter. Vi lottar ut en Ipad mini bland er som hittar och mejlar minst tre av felen till heltokigt@uppdragsmedia.se.

Vi ska ge er några ledtrådar.

• Felen är av den art som inte går att misstolka.

•D e är spridda i hela tidningen.

• Om du använder TT-språket som vägledning, titta extra noga på kapitlen förkortningar, sifferuttryck och svengelska. tt.se/tt-spraket

Vi vill ha dina svar senast den 10 december. Lycka till!

N

är jag pluggade på JMK i slutet av 1990-talet stod inte TT särskilt högt i kurs. Anonymt, myndig­hets­lik­ nande och dammigt var ord som dök upp i samtalen när vi lämnade före­läs­nings­­salen efter att en representant från den nationella nyhetsbyrån hållit ett föredrag. Även om bilden vi fick av TT den där timmen säkert var färgad av ung­ domlig naivitet och en skev syn på hur journalistiskt vardagsarbete såg ut, är det lätt att konstatera att en presentation av TT:s verksamhet på en journalistutbildning i dag skulle låta annorlunda. Den tradi­ tionella nyhetsbyrån TT har om­vand­ lats till ett modernt service­bolag inom mediesektorn, med en flora av tjänster som Daniel Åberg, före detta kraftigt breddat den kärn­verk­samhet TT TT Spektra-medarbetare ägnade sig åt i nästan 80 år innan för­änd­ rings­processen inleddes.

Det har gått fort. TT Spektra, Scanpix, Svenska Grafikbyrån, Retriever, TT Kompetens och Uppdrags­media – alla är de delar av den palett som i dag är TT-Gruppen, och det är delar som har

”Det är inte utan att en del av mig längtar tillbaka.”

Produktion: Uppdragsmedia.

Projektledare: David Stark, david.stark@uppdragsmedia.se.

Art director: Jonas Larsson.

Layout: Kristin Groth.

tillkommit på kort tid, många bara de senaste åren.

Mångfalden som TT-Gruppen år 2012 består av har vi under året försökt skildra i ett antal möten mellan de olika före­tagens och avdelningarnas med­ arbe­tare. Utrikesreportern har mött affärs­utveck­ laren, tecknaren har lunchat med javautvecklaren, nöjesjournalisten har utbytt erfarenheter med medieanalytikern, utbildningskoordinatorn har druckit kaffe med kommunikationschefen och sport­­ reportern har delat pasta­sallad med test­­redaktören.

Medarbetare inom TT-Gruppen med spretande arbets­områden som funnit – ibland till sin egen för­våning – att de har en hel del gemensamt utöver koncern­till­hörig­heten.

Jag lämnade TT-Gruppen och TT Spektra sommaren 2010 för att börja frilansa. Efter att ha modererat hälften av årets medarbetarmöten och fått höra hur de som medverkat verkar sjuda av framtidstro och optimism är det inte utan att en del av mig längtar tillbaka.

Daniel Åberg, frilansreporter

Texter: Fredrik Wass, Daniel Åberg, Sara Hörberg.

Bilder: Scanpix, Janerik Henriksson, Pontus Lundahl, Anders Wiklund, Leif R Jansson, Bertil Enevåg Ericson, Claudio Bresciani.

Grafik: TT/Svenska Grafikbyrån, Ingela Landström, Johan Hallnäs.

Tryck: Exakta.

Språkkonsult: Rolf Janelm/TT-språket.

Hemsida: www.tt-gruppen.com • Blogg: www.publish.tt-gruppen.com • Twitter: @ttgruppen • Facebook: www.facebook.com/ttgruppen

3

Glashuset 26 september 2012 Linn Bjรถrklund, testredaktรถr, Wiseguide โ ข Jens Bornemann, sportreporter, TT

4

Tester och sport kräver bred

kunskap Linn Björklund från Uppdragsmedias avdelning Wiseguide och Jens Bornemann på TT-sporten träffas för ett lunchsamtal i Glashuset. De finner snart att deras arbeten på vissa sätt liknar varandras.

Text: Daniel Åberg • Foto: Claudio Bresciani/Scanpix

Jens: Börja med att berätta lite om vad det är du gör, jag ska ärligt erkänna att jag inte vet så mycket om Wiseguide.

Linn: Vi är helt nya inom TT-Gruppen, vi tillkom i september. Jag och min kollega Linda Lundin jobbade tidigare för testföretaget Smartson, som TT Spektra hade ett mångårigt samarbete med. Men när Smartson ville satsa i en annan riktning köpte TTGruppen den redaktionella delen och valde att driva den vidare under namnet Wiseguide. Så nu är jag och Linda redaktionen på Wiseguide, vi är testredaktörer och har ett antal frilansare knutna till oss.

Jens: Och ni testar olika produkter har jag förstått. Hur går det till rent konkret?

Linn: Det är ett väldigt praktiskt arbete, vi gör jämförande konsumenttester med åtta–tio produkter som ställs emot varandra. Det vi testar kan vara nästan vad som helst – kaffekvarnar eller vandringskängor, eller smaktester av bearnaisesås och juicer.

Jens: ”Nästan vad som helst” säger du. Vad testar ni inte?

Linn: En del produkter är praktiskt svåra att göra sådana här jämförandetester av. Friggebodar till exempel, de är så stora och behöver testas under så speciella förhållanden och lång tid. De största produkter vi testar är i storleken av gasolgrillar, barnvagnar och gräsklippare.

5

Linn berättar att de alltid använder sig av samma mall i sina tester och att varje produkt bedöms efter fem betygskriterier – design, kvalitet, kapacitet, funktioner samt prisvärde. Att de håller en rak linje i produkttesterna ser Linn som en styrka, men ibland skapar det vissa bryderier.

Linn: Som senast till exempel, när vi testade dörr­ mattor – vilka funktioner kan man egentligen för­vänta sig av en sådan? Det kan vara lite lurigt, men i det fallet tittade vi mycket på skötsel och hur enkel den var att rengöra. Men Jens, nu får du allt ta och berätta lite om dig i stället!

Jens: Jag jobbar på TT:s sportredaktion, som består av ett tiotal reportrar. Vi har medarbetare ute i landet också, och även en del frilansare. Vi täcker all sport du kan tänka dig, men i någon sorts fallande skala utifrån allmänintresse. Vi bevakar fotboll mycket inten­sivare än curling, exempelvis. Vi har olika ansvarsområden, jag gör främst friidrott på sommaren och alpint på vintern, men sedan blir det att vi alla gör en massa andra sporter också.

Linn: Det måste vara ett rätt stressigt arbete?

Jens: Är vi ute på fältet och jobbar sker det oftast under tids­press. Vi skriver ofta det vi brukar kalla slutsignalstexter, vilket innebär att när vi exempelvis bevakar en fotbollsmatch så ska texten i princip vara klar att skicka iväg när slutsignalen går.

”Vi genomför ett till två tester varje vecka, så mitt arbete blir väldigt varierat” säger Linn Björklund, testredaktör, Wiseguide.

Linn: Hur gör man det? om Carolina Klüft och Christian Olsson, alla visste Jens: Vi brukar skoja om att man inte tittar på vilka de var. Nu är det svårare, mycket färre har matchen eftersom man inte hinner det, men det är koll på de främsta svenska friidrottarna. Det är lika klart att man gör det. Man får förbereda sig en del med det alpina, jag kunde skriva vad som helst om före matchstart, och i halvlek börjar man fundera Anja Pärson så länge hon höll på och alla tidningar över vartåt det lutar, börjar fila på texten och ville ha den texten, men om jag skrev en text som hoppas helt enkelt att det går som man tänker. Ofta kanske egentligen var bättre om en mer okänd blir det ju inte så, det står 0–0 alpin svensk åkare, så var det med fem minuter kvar och så lägre intresse för den. blir det mål i slutminuterna, då är det bara att slänga stora Linn: Har det blivit ett större delar av texten och börja fokus på utlandet inom om. Ibland har man inget exempelvis fotbollen? annat val än att skriva två Jens: Ja, i och med att nästan parallella texter och välja den alla fotbollsmatcher i de som stämmer bäst överens stora ligorna sänds på någon med hur det går. Slutar en tv-kanal har det blivit så.

Champions League-match En del kan ha ett jättestort 22.45 har man inte mycket tid intresse för internationell Jens Bornemann, att spela på, texten måste iväg fotboll och bryr sig inte alls sportreporter, TT så att tidningarna hinner få in om hur det går i Allsvenskan. den före tryckning.

Och det påverkar så klart hur vi arbetar till viss del också, även om vi inte har Linn: Vilka sporter är intresset störst för? en särskild reporter stationerad i Paris som följer Jens: Fotboll är störst, men intresset för olika Zlatan dygnet runt som kvällstidningarna har. sporter går i vågor. Ta friidrott till exempel, där hade vi en boom i Sverige som startade för tio Jens: Men berätta lite mer om hur ni testar era år sedan, och vid OS i Aten 2004 tog vi tre guld produkter nu. Hur klarar du av att testa så olika i friidrott, då var det väldigt tacksamt att skriva saker?

”Även om jag har varit i Rom och arbetat, så har jag spenderat nästan all tid ute på en arena och ofta slitit häcken av mig.”

Hänt sedan sist: de Linn och Wisegui har flyttat in i de nya lokalerna i Marieberg.

6

Linn: Ja, vi har nog det gemensamt att vi båda måste vara allround i det vi gör. Vi genomför etttvå tester varje vecka, så mitt arbete blir väldigt varierat. Men vissa produkter kan jag inte göra rättvisa själv, och då har vi frilansare som vi tar in.

Som när det gäller kameror och mobiltelefoner till exempel, där finns det andra som kan göra testerna bättre än jag kan.

Jens: Hur reagerar tillverkarna på era tester då?

Blir de någonsin arga?

Linn: Faktiskt nästan aldrig! Snarare tycker jag att de ofta lyssnar till vår kritik och går igenom resultatet med sin utvecklings­avdelning så att de kan förbättra produkten till nästa version.

Jens: Hur får ni tag på produkter att testa?

Linn: Vi lånar dem först och främst. Och allt vi testar skickar vi tillbaka, om det inte är så att tillverkarna inte vill ha dem tillbaka, som vissa förbrukningsvaror som skor. Sådana produkter skänker vi till välgörenhets­organisationer som Stadsmissionen eller Myrorna, det brukar vara väldigt uppskattat. Det är väldigt viktigt att ingen kan få uppfattningen att vi gör ett urval utifrån vad vi själva vill ha för prylar, vi måste stå oberoende. Inget stannar kvar hos oss.

Jens: Det måste vara väldigt utrymmes­ krävande?

Linn: Ja, det behövs mycket utrymme och bra godshissar! Och nu får vi snart ett riktigt testkök i våra nya lokaler i Marieberg, det gör att vårt arbete blir mycket enklare när det gäller tester av köksprodukter.

Linn: Du måste resa mycket i ditt jobb?

Jens: Ja, det blir många resor. I samband med stora mästerskap åker vi ju många reportrar, men ganska ofta åker jag helt själv som svensk journalist, det är ju lite TT:s uppgift att vi reser för att andra ska slippa, våra kunder ska kunna känna sig trygga i att vi levererar material åt dem.

Linn: Har du familj?

Jens: Jag har en sambo, och det är klart att hon inte tycker att det är roligt om jag är borta tre veckor i sträck, som det blev i somras på OS i London till exempel. Men samtidigt blir det mycket komptid, vilket gör att jag får många lediga långhelger också.

Men visst, det är mycket kvälls- och helgjobb, och det är nog inte alltid så lätt för dem av oss på sporten som har småbarn.

Linn berättar att de alltid gör sina tester på uppdrag av kunderna. När ett test är klart får kunden ensamrätt på det under en period, innan Wiseguide får rätt att sälja det vidare till andra medier. Hon tror generellt att testmarknaden går en ljus framtid till mötes, eftersom konsumenter köper allt fler av sina produkter på rekommendation. Att googla sig fram till den bästa produkten och därefter beställa den på nätet blir allt vanligare. De har därför också märkt av ett ökat intresse från medier för att deras tester ska publiceras på webben, och eftersom materialet är åtråvärt hamnar det ofta bakom betalväggar, som exempelvis Aftonbladets Plus-tjänst.

Jens: Hur utbildar man sig till att bli testare egentligen?

Linn: Haha, jag har ingen aning! Jag är utbildad hälsopedagog i grunden, jag hade ingen bakgrund som testare när jag började.

Men jag har alltid gillat att skriva, och via kontakter kom jag som frilansare in som testskribent hos Smartson. Tanken var från början att jag skulle ha en sorts hälso- och skönhetsredaktörsroll, men med tiden kom jag att bli allt mer allround.

Linn: Men på tal om bakgrund, du har jobbat på inrikesredaktionen tidigare om jag förstått det rätt?

Jens: Ja, jag var kvällsredaktör på central­ redaktionen under ett par år innan jag kom till sporten. På vissa sätt liknar jobben varandra, det är samma ”TT-tänk” på alla avdelningar, men skillnaden var att jag mest satt som nyhetschef på kvällstid då, medan jag nu får vara mycket ute på jobb och skriva själv. Det var det som lockade över mig till sporten.

Linn: Jag måste säga att jag tycker att du verkar ha ett rätt glassigt jobb.

Jens: Många kompisar säger att de är avundsjuka på mig, och visst är det häftigt ibland. Men det är ju ändå så att även om jag har varit i Rom och arbetat, så har jag spenderat nästan all tid ute på en arena och ofta slitit häcken av mig. Visst är det kul, men man jobbar väldigt hårt på de där resorna. ■ ■ ■

7

Linn Jens

Linn Björklund

Ålder: 32 år.

Bakgrund: Rastlöshet och nyfikenhet har styrt mig i olika riktningar.

Från krokimålning och fisksortering till hälsopedagog och journaliststudier. Började som frilansskribent för Smartson 2008.

Fritidsintressen: Hänga i nyinköpta huset med familjen, mat och natur.

Vad gör du om fem år: Är flerbarnsförälder, har sprungit min första maraton och trivs på jobbet.

Hur var det att träffa Jens: Verkligen kul! Skulle vilja byta jobb med honom en vecka under OS.

Jens Bornemann

Ålder: 38 år.

Bakgrund: Fast anställd på TT sedan 2000. På sporten sedan 2006, dessförinnan bland annat kvällsredaktör och på webb-tv.

Fritidsintressen: Leka torpare på landstället, foto och, förstås, lite sport.

Vad gör du om fem år: Skulle vilja svara något i stil med ”bor på en strand i Söderhavet”. Men är förmodligen kvar på TT. Hur var det att träffa Linn: Överraskande, intressant och utom­ ordentligt trevligt!

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film6

Marieberg 3 juli 2012

Therese Lindström, nöjesreporter, TT Spektra • Katarina Holm, medieanalytiker, Retriever

Therese Katarina

Nöjesjournalistik och krisanalys Therese Lindström

Ålder: 33 år.

Bakgrund: Född i Göte­ borg, uppvuxen i London och framför allt Stock­ holm. Har jobbat på TT Spektra sedan 2002.

Var dess­förinnan på Mitt i-tidningarna efter journalist­utbildningen.

Fritidsintressen: Musik, film, familj och vänner.

Vad gör du om fem år: Intervjuar en 23-årig Justin Bieber för TT Spektras räkning när han släpper sitt tionde album.

Hur var det att träffa Katarina: Supertrevligt, lärorikt och intressant.

Katarina Holm

Ålder: 30 år.

Bakgrund: Har arbetat som medieanalytiker i tio år med en fil kand i medieoch kommunikationsvetenskap.

Fritidsintressen: Resa, läsa och umgås med familj och goda vänner.

Vad gör du om fem år: Arbetar kvar på Retriever som då ytterligare stärkt sin ställning som Nordens ledande företag inom medieanalys och omvärldsbevakning.

Hur var det att träffa Therese: Väldigt intressant att få en inblick i Thereses vardag och de utmaningar som hon ställs inför, plus att hon var en otroligt trevlig tjej!

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film5

– att vara i händelsernas

centrum När Retrievers medieanalytiker Katarina Holm och TT Spektras nöjesreporter Therese Lindström sammanstrålar för en lunch i Marieberg blir det ett samtal om bland annat krisanalys, att vänta på ett samtal från Madonna och en ”hel-TT”.

Text: Daniel Åberg • Foto: Bertil Enevåg Ericson/Scanpix

Therese: Berätta lite om vad du jobbar med just nu.

Katarina: Jag har jobbat mycket med en krisanalys för Kolmården efter den tragiska händelsen då en skötare dödades i varghägnet. Det var ju en söndag det inträffade, jag satt på ett tåg när jag fick höra och det var bara att ringa dem direkt, en sådan sak går inte att skjuta upp till måndagen. Jag har jobbat dag och natt med det i princip. Det har skrivits otroligt mycket om det, nästan 2 000 artiklar, och allt måste lusläsas, det går inte att skumma.

Jag måste se vilka argument som tas upp, vilka aktörer som är drivande och vilka frågor som kan leva vidare i framtiden. Kolmården är ju så klart intresserade av att ta del av debatten och kritiken de får emot sig, så att de kan dra lärdomar inför framtiden gällande säkerhet och liknande.

Therese: När det händer sådana här extrema saker, jobbar du enbart med det då?

Katarina: Nej, det kan jag inte göra, jag har många kunder som jag jobbar parallellt med som har olika leveransintervaller – varje vecka, månad, kvartal,

8

tertial. Man får försöka schemalägga så gott det går, men det är svårt, det är så oförutsägbart när något stort händer. Uppstår en kris måste man lägga mycket tid på det samtidigt som inte andra kunder får bli lidande. Det blir väldigt intensivt ibland. Jag försöker njuta av de ”normala” arbetsdagarna när det inte händer något ovanligt.

Katarina: Berätta lite om ditt jobb.

Therese: Jag jobbar som nöjesreporter, ett väldigt varierat arbete. En del reportrar har specialområden, två reportrar jobbar bara med kultur och vi har en filmreporter, men det blir ändå att vi gör lite av allt. Nu i sommar har jag till exempel recenserat mycket film. Jag recenserar även mycket skivor, och som tur är, så är vi på redaktionen intresserade av rätt olika musik – jag är främst fokuserad på r’n’b, soul och hiphop.

Katarina: Vilka jobb är roligast att göra?

Therese: Roligast är när man kan varva jobb som får ta lite längre tid att genomföra, som egna

”Expressen använder ofta våra nöjesjobb, och jag tycker att det är lite extra kul att toppa deras nöje på nätet”, säger Therese Lindström, nöjesreporter, TT Spektra. Sanna Lennartsson står bakom filmkameran.

idéer som kanske kräver mer bakgrundsarbete, med de snabba intervjuer som vi gör varje vecka.

Sedan gillar jag särskilt jobb som får pulsen att gå upp. Som vinnarintervjuer i Melodifestivalen eller möten med stora stjärnor som har något spännande att berätta.

Katarina: Är det väldigt uppstyrt när man ska intervjua stora stjärnor?

Therese: Ja, ofta är det så och det är tråkigt. Jag hade hoppats få intervjua Madonna när hon spelade i Göteborg, konsertarrangören gav mitt nummer till hennes stab och så fick jag veta att hon kunde ringa när som helst på dygnet från veckan före midsommar fram till konsertdagen. Jag satt på helspänn på midsommarafton, men så fick vi till sist veta att hon hade ”dragit tillbaka sin tillgänglighet”, som de uttryckte det. Jag intervjuade Usher över telefon häromdagen, och då ringde de upp vid en specifik tidpunkt, och han hade en assistent som satt bredvid under hela intervjun och kontrollerade att jag inte ställde fel frågor, han har någon bitter

vårdnadstvist som det skrivits mycket om i USA som de inte ville att jag skulle ta upp.

Katarina: Men visst var du kändisreporter först?

Therese: Jag var ju ansvarig för en extratjänst som hette Bling, vilket var rena kändisnyheter. Det var en del tjafs i början när det drog igång, en del tyckte inte att TT borde befatta sig med sådant, men internationellt hade de stora byråer­na hållit på med det som kallas ”lifestyle”- och ”entertainment”material länge. Bling skulle bara skriva om bekräftade nyheter, alltså inte löst skvaller, och fokusera på kända personers liv – som att de hade gift sig eller fått barn och sådant – i stället för att skriva om att de släppt en ny skiva.

Katarina: Men nu finns inte Bling längre?

Therese: Nej, vi märkte att det var svårt att dra en linje mellan en ”vanlig” nyhet och en Blingnyhet.

Sedan såg vi också att det fanns ett stort intresse från tidningarna, men att få var beredda att betala extra för det. De gånger vi råkade publicera

9

Blingmaterial på den ordinarie linan såg vi att jättemånga tidningar publicerade det, så till sist beslutades att det skulle ingå i det ordinarie materialet. Men det har fortfarande en egen kategori på kundwebben kallad ”kändis”.

Katarina: Men ni skriver alltså inte skvaller?

Therese: Nej, bara sådant som har bekräftats på ett eller annat sätt. Det var som när det började skrivas om att Tom Cruise och Katie Holmes skulle skiljas, jättemånga skrev direkt, men vi väntade tills det hade kommit ett officiellt uttalande i samband med att Katie Holmes lämnade in papper till domstolen.

Therese: Du är rätt ny på Retriever?

Katarina: Ja, jag började där i februari, men jag har jobbat i den här branschen i 15 år. Jag började på det som hette Pressurklipp, som faktiskt ägdes av TT då, så nu är cirkeln sluten! Då satt man med skalpell och skar ut artiklar, jag var 15 år och började sommarjobba där. Då var det här med medieanalyser helt nytt, och jag bestämde mig redan då att jag ville jobba med det, så jag pluggade medie- och kommunikationsvetenskap samtidigt som jag arbetade. Jag har jobbat som analytiker i tio år nu.

”När jag tidigare jobbade för en konkurrent så hatade jag Retriever, mina kunder kunde säga saker som att ’Retriever har en så jäkla bra tjänst och hög digital täckning’, och det gick inte att komma med några motargument.”

Katarina Holm, medieanalytiker, Retriever

Therese: Hur kommer det sig att du hamnade på Retriever?

Katarina: Retriever bestämde sig för att göra en jättesatsning på analysområdet, och det var i den vevan som jag kom hit. Retriever har byggt upp en så fantastiskt enkel och rolig tjänst att använda, 98 procent av materialet vi får från dagspressen är digitalt, vilket vi är helt ensamma om. När jag tidigare jobbade för en konkurrent så hatade jag Retriever, mina kunder kunde säga saker som att ”Retriever har en så jäkla bra tjänst och hög digital täckning”, och det gick inte att komma med några motargument, Retriever HAR den överlägset bästa produkten på marknaden. Därför var det så roligt att få komma hit och slippa det manuella bevakningstjafs man var tvungen att hålla på med hos konkurrenterna.

Här kan vi lägga mycket större tid åt analyser och strategiska frågor eftersom den automatiska digitala bevakningen fungerar så bra.

Therese: Hur stor del av analystjänsten är automatiserad?

Katarina: De enklaste statistikrapporterna är automatiserade. Allt fångas upp och kunden kan

10

se vilken räckvidd de når, hur många artiklar som gjorts, var i landet det har skrivits, de hårda variablerna alltså. Men sedan tillkommer alla mjuka variabler som en analytiker måste göra, att analysera vad som är positivt och negativt, att sätta in det som skrivs i ett större sammanhang och komma till en slutsats.

Therese: Hur jobbar ni med sociala medier?

Katarina: Det är olika, en del har standardiserade bevakningar, där man bara redovisar hur många gånger kunden nämns i olika kanaler, men det ger ju mer om man köper till en analytiker. Jag ser det lite som en kundtjänst, en fokusgrupp, som man tidigare betalade mycket för men nu kan man se vad kunderna säger om företaget för en låg kostnad, vad som är positivt och vad som är negativt, vilka bitar som lyfts fram. Det är förvånansvärt få företag som lyssnar på vad kunderna säger, men det börjar bli lite bättre.

Katarina: Jobbar ni mycket med sociala medier?

Therese: Ja, man får ju en del direkt från kändisar via Twitter, många använder det som ett sätt att skicka ut egna små pressmeddelanden nästan, som nu precis twittrade Markoolio att han hade blivit pappa för andra gången, sådana grejer är ju lätta att få reda på numera.

Samtalet mellan Katarina och Therese äger rum bredvid ingången till Dagens Nyheter, och strömmen av människor som passerar in och ut är stor, några är bekanta och stannar till och pratar en stund.

Hur är deras relation till tidningarna som sitter i huset vi befinner oss i?

Therese: Expressen använder ofta våra nöjesjobb, och jag tycker att det är lite extra kul att toppa deras nöje på nätet. Särskilt skoj för egot är det när de väljer att ta våra artiklar trots att de själva har haft reportrar utsända på samma jobb.

Katarina: Dagens Nyheter och Expressen ingår i det vi kallar The Big Five tillsammans med Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Dagens Industri, där våra kunder väldigt gärna vill publiceras eftersom räckvidden blir stor och pr-värdet väldigt starkt. Sedan har jag också en närmare relation till DN då min sambo är nattchef där. Fast jag skulle definitivt säga att det är viktigare att bli omskriven av TT än av DN. TT:s artiklar får en så mycket större spridning.

På Retriever brukar vi prata om en ”hel-TT” eller en ”halv-TT”, det är när runt 100 respektive 50 tidningar publicerar en artikel ni publicerat. Sedan har vi ”små-TT” också, det betyder 10–15 tidningar.

Therese: Aha. Det där ska jag använda när jag försöker boka in svåra intervjuer! ■ ■ ■

”Jag skulle definitivt säga att det är viktigare att bli omskriven av TT än av DN”, säger Katarina Holm, medie­ analytiker på Retriever.

11

kurser och rörliga bilder lockar nya

kunder När Emma Funke och Sara Perers träffades jobbade Emma i Glashuset och Sara i Marieberg. Sedan dess har båda två flyttat till nya lokaler och fått delvis nya arbetsuppgifter.

Text: Daniel Åberg • Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Emma: Börja med att berätta lite om ditt jobb!

Sara: Jag jobbar som kommunikationschef på Scanpix vilket innebär att jag håller koll på hur vi som företag kommunicerar på bästa sätt i olika sammanhang, till exempel i en kundtidning, i ett riktat nyhetsbrev, i sociala medier eller på ett event för potentiella kunder. Hur ser signaturen i våra mejl ut, hur bemöter vi våra kunder eller vilken känsla får man när man går in i våra lokaler – allt är kommunikation.

Emma: De här kundeventen, vad kan det röra sig om?

Sara: Just i dag är det faktiskt ett event, en gala kallad Tv-producenternas pris som anordnas av branschföreningen Film- och tv-producenterna, där Scanpix är huvudsponsor. På kvällens event vill vi främst visa upp vårt rörliga material.

Målgruppen är produktionsbolag och många känner inte till vilka otroliga arkiv vi sitter på.

Emma: Hur många sådana här event är ni med och anordnar på ett år?

Sara: Det är väl kanske en gång i månaden eller så, men maj-juni är väldigt intensiva. Vi har till

exempel fyra fotoutställningar som öppnar i sommar – en med Lennart Nilsson-bilder, en med Björn Borg-bilder och två med OS-bilder, dels en stor OS-utställning på Fotografiska och en utställning på Konserthuset med bilder från OS 1912. Så det är mycket förberedelser som måste göras, främst pressbearbetning och arrangemang av kundmingel.

Sara: Berätta lite vad det är du gör!

Emma: Jag jobbar ju både på TT Monitor och på TT Kompetens. TT Monitor ansvarar för TT:s omvärldsbevakning, tjänster som företag, organisationer och myndigheter köper. TT Kompe­ tens är den verksamhet jag jobbat mest med sedan augusti förra året, det är TT:s resurscentrum för kompetensutveckling. Vi jobbar med utbildning och rådgivning av olika slag, en del öppna kurser och seminarier men framför allt jobbar vi med kundanpassade utbildningar. Det kan röra sig om ledarutbildningar, kurser i mediejuridik, fotokurser och språk- och skrivträning. Sedan jobbar vi även med rådgivande tjänster, vi kan hjälpa till med medarbetarundersökningar för att kartlägga arbetsmiljöer samt kompetensinventeringar

12

Glashuset 4 juni 2012

Sara Perers, kommunikationschef, Scanpix* • Emma Funke, kundansvarig, TT Monitor & utbildningskoordinator, TT Kompetens*

”För oss innebär flytten till Marieberg bättre lokaler för att bedriva utbildningar och ta emot kurs­ deltagare”, säger Emma Funke.

13

”Vi har funderat på att göra någon sorts print on demand-lösning på nätet där vem som helst ska kunna köpa bilder”, säger Sara Perers.

: *Hänt sedan sist till Sara har flyttat tar be ­ lashuset och ar G ions­chef som kommunikat en. för hela TT-Grupp mera Emma arbetar nu petens heltid för TT Kom i Marieberg. där vi går in på arbetsplatser och ser vilken kompetensnivå som råder. Om ett företag vill satsa på utbildning kan det vara bra att veta hur kompetensnivån ser ut innan.

”Cirka 2 000 historiska bilder per år läggs in i butiken på scanpix.se. Det är mycket jobb – men det är värt mödan när man hittar guldkorn som opublicerade bilder på Greta Garbo!”

Sara: Vilka är det som köper kurserna?

Emma: Det är väldigt olika. En del kommer från mediesektorn, men ofta är det företag, organisationer och myndigheter som kontaktar oss för att de behöver olika typer av utbildning. Vi ser till exempel ett stort behov av skrivutbildning för kommunikationspersonal.

Vissa kommer till oss direkt och andra säljer vi in. Många vänder sig också till oss och vill utbildas i hur TT fungerar, och det ser Sara Perers, vi inte som något negativt. Vi kommunikationschef, Scanpix lämnar så klart inte ut någon känslig information, men att myndigheter och organisationer förstår hur TT arbetar tjänar vi också på.

14

Sara: Vilken kurs är populärast?

Emma: ”Pang på rödbetan” är en väldigt populär halvdagskurs som handlar om hur man skriver snabbt, kortfattat och effektivt. Helt enkelt hur man kan förbättra sin kommunikation för att på bästa sätt få ut sitt budskap. Till exempel har vi nyligen kört denna utbildning med en grupp IT-tekniker från en myndighet. Önskemålet från arbetsgivaren samt målsättningen för utbildaren var att lära dessa tekniker att förklara så att folk förstår vad de säger.

Jag skulle gärna gå kursen själv. Den får alltid höga betyg och verkar väldigt rolig, alla som gått kursen får med sig konkreta verktyg.

Sara: Utbildar ni internt inom TT-Gruppen också?

Emma: Ja, det finns en stor efterfrågan på det. En stor del av medarbetarna inom koncernen har gått någon form av utbildning via TT Kompetens.

Emma: Ni sitter ju på ett enormt bildarkiv. Hur hanterar ni det?

Sara: Scanpix har över 45 miljoner bilder i arkivet och cirka 25 miljoner av dem är analoga.

Sedan mitten på 90-talet har de flesta fotografer levererat digitala bilder, men behöver man äldre bilder hämtar vi dem från vårt analoga arkiv.

Väldigt många bilder från förr är förstås redan inscannade, men många ligger kvar i väntan på digitalisering. Mina kollegor Stephan Bergman och Michael Persson som jobbar i arkivet tar fram bilder efter hand som kunderna efterfrågar det. För drygt tre år sedan startade vi Scanpix Historical, där några äldre herrar fått i uppgift att ta tillvara alla glasplåtar och gamla negativ och se till att bilderna läggs in i vårt digitala arkiv. Cirka 2 000 historiska bilder per år läggs in i butiken på scanpix.se. Det är mycket jobb, de ska restaurera repiga gamla negativ, veta vem och vad som syns på bilderna och mata in rätt metadata till filerna – men det är värt mödan när man hittar guldkorn som opublicerade bilder på Greta Garbo!

Emma: Är det många som vänder sig till er med förfrågningar om äldre bilder?

Sara: Ja, allt från företag som vill veta hur deras kontorshus såg ut 1899 till Volvos reklambyrå som vill ha bilder på deras bilar genom tiderna. Och förstås alla bokförlag! Det kan vara både specifika frågor och handla om mer övergripande sjok. Vi får en del förfrågningar från privatpersoner också, någon som sett sig själv eller sin mormor i bild i Dagens Nyheter och vill ha en kopia. Men vi säljer inte till privatpersoner, det skulle bli ohanterligt. Men vi har funderat på att göra någon sorts print on demand-lösning på nätet där vem som helst ska kunna köpa bilder, men det är inget som har konkretiserats ännu.

Emma: Din avdelning flyttar ju till Glashuset i höst. Hur känns det?

Sara: Det blir en stor och kul utmaning eftersom vi nu ska jobba med extern- och internkommunikation för hela TT-Gruppen.

Vi kommer att börja med en rejäl analys av vad TT-Gruppen och alla dess varumärken står för i dag. Sedan kommer vi att arbeta fram en varumärkesplattform för hur alla affärsområden ska kommuniceras i framtiden. Det är extra viktigt nu i samband med integrationen att få alla anställda att känna sig trygga med vilka de är och vad de representerar när de möter olika kundgrupper. Det kommer att bli riktigt spännande!

Emma: Att ha TT-Gruppen som ett starkt och gemensamt varumärke i ryggen är väldigt bra när man pratar med människor. För det mesta är det bara positivt men ibland kan det upplevas som ett litet problem för TT Kompetens att vi förknippas väldigt mycket med mediesektorn, vi riktar ju även våra tjänster till näringsliv och offentlig

sektor där TT kanske inte känns som en lika naturlig aktör att vända sig till.

Sara: Jag känner igen det där. TT kan ofta vara superbra att använda, men i vissa sammanhang, som i kontakt med reklambyråer eller företags marknadsavdelningar, så kanske TT klingar lite mindre attraktivt, det är så starkt förknippat med nyheter och inte kreativa bilder.

Sara: Visst jobbar du med TT-språket också?

Emma: Det ligger under TT Monitor, men det är Fredrik Billinger, Sophia Nyberg och språkredaktören Rolf Janelm som arbetar med tjänsten. TT-språket finns ju på Twitter som @ttspraket också och det har varit roligt att följa, de får väldigt mycket respons den vägen, det öser in svar och kommentarer kring ämnena de twittrar om, människor har väldigt mycket åsikter om språket.

Sara: Du flyttar till Marieberg med TT Kompetens i höst. Hur blir det?

Emma: Jag ser det som positivt. För oss innebär det bättre lokaler för att bedriva utbildningar och ta emot kursdeltagare. Ibland kan jag känna att vår verksamhet stör lite grann i Glashuset och det kommer vi bort ifrån nu. Samtidigt är det ju många som är väldigt attraherade av att få gå den lilla rundturen och få se hur TT jobbar i samband med deras kurs, vi får väl skaffa en liten buss och köra hit folk så de får titta, haha. Sedan ska det bli spännande med ny arbetsmiljö och att få bekanta mig med ”annat” TT-folk. Jag trivs väldigt bra här, men det är roligt med förändringar.

Sara: Men TT Monitor stannar i Glashuset?

Emma: Ja, de blir kvar, de är mer direkt kopplade till nyhetsdelen.

Emma: Hur tror du att utvecklingen ser ut för din avdelning?

Sara: Framtiden känns absolut ljus. Det blir nog mycket produktutveckling och kundanpassning framöver, att utforma våra produkter efter kundernas behov. Marknadsavdelningen är viktig när det gäller den biten, att vi är med och hjälper till att forma och lansera nya produkter och tjänster.

Sara: För er då?

Emma: Situationen är liknande hos oss, det är de kundanpassade utbildningarna som fungerar bäst, det är mer administrativt arbete med de öppna kurserna som vem som helst kan anmäla sig till, de tar mycket tid och ger kanske inte riktigt lika mycket tillbaka. Får vi bara ut marknadsföringen kring att vi finns och vad vi kan erbjuda så är jag övertygad om att vi har en ljus framtid. ■ ■ ■

15

Sara Emma

Sara Perers

Ålder: 41 år.

Bakgrund: Arbetat med kommunikation och projekt­ledning. Har pluggat på Handelshögskolan samt bland annat media och kommunikation vid Stockholms universitet.

Fritidsintressen: Fotografi, golf, skidåkning, familjen och det nya; löpning.

Vad gör du om fem år: Jobbar fortfarande med kommunikation, och är förhoppningsvis fem år klokare.

Hur var det att träffa Emma: Jättekul. Emma är en driven tjej med glimten i ögat. Ser fram emot att jobba med henne mer och se till att TT Kompetens blir ännu starkare.

Emma Funke

Ålder: 34 år.

Bakgrund: Började på TT med sommarjobb i reception/vaktmästeri när jag studerade statsvetenskap.

Har även läst kriminologi.

Kalenderredaktör på TTkalendern innan jag blev anställd på TT Monitor.

Fritidsintressen: Vänner, familj och resor. Gillar friluftsliv och är en nybliven trädgårdsentusiast.

Vad gör du om fem år: Om fem år har jag vidare­ utbildat mig och jobbar möjligtvis kvar på TT Kompetens som då har breddat sin verksamhet.

Hur var det att träffa Sara: Väldigt roligt. Jag fick intrycket av en lugn, avspänd kvinna med koll på läget. Det var intressant att höra vilken bredd på arbetsuppgifter hon sysslar med. Hoppas att vi får möjlighet att mötas i arbetet längre fram.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film4

komplexa it-miljöer till

vardags Att mötas av tystnad när allt fungerar perfekt men starka reaktioner när det blir fel är något som Åsa Yngve och Håkan Arvidsson har gemensamt. Hon är tablåsamordnare på TT Spektras tv-redaktion och han är systemutvecklare på Scanpix samt tillhör IT-avdelningen.

Text: Fredrik Wass • Foto: Pontus Lundahl/Scanpix

Åsa Yngve har jobbat på TT Spektra sedan hösten 2007 och har haft rollen som tablåsamordnare sedan förra sommaren.

tv-redaktionen är organiserad, och själv blir jag mer och mer fascinerad över hur databasen är programmerad.

Håkan: Du är utbildad journalist alltså? Åsa: Ja, jag är även ekonom. Jag jobbade med lite olika saker innan jag hamnade på TT Spektra, och just tv-tablåer visste jag faktiskt knappt ens att någon jobbade med innan jag själv började här.

Håkan: Du får komma till IT-avdelningen om du vill lära dig. Åsa: Ja, det vore spännande.

Håkan: Hur många kanaler har ni koll på? Åsa: Det är mellan 350 och 370 kanaler som vi jobbar aktivt med – antalet förändras hela tiden. Förenklat är min roll att samordna så att tablåinformationen flödar ut och in i databasen som den ska. Det är ett nära samarbete mellan redigerarna i tablådatabasgruppen, resten av tvredaktionen och IT-avdelningen för att få det att fungera.

Håkan: Hur fungerar samarbetet med ITavdelningen? Åsa: Det går bra, och det har varit en bra utveckling. Det var lite knepigt tidigare och IT visste kanske inte riktigt vem de skulle prata med hos oss, och det är därför jag har det här jobbet. Nu är det förhoppningsvis tydligare hur

Åsa: Hur ser en vanlig dag ut på jobbet för dig Håkan?

Håkan: Jag gör mycket webbprogrammering.

Jag jobbar med scanpix.se och utvecklar nya funktioner. Det är även mycket samarbete med till exempel säljavdelningen som vill ha nya funktioner för sälj. Nyligen lanserade vi en klippkortslösning där man kan köpa till exempel 20 bilder i förväg av Scanpix. Åsa: Vilka köper det?

Håkan: Tidningar och bokförlag, även reklam­ byråer. Vi säljer även videomaterial. Vi får in runt 10 000 bilder om dagen i databasen. En del sparas, men vi sparar inte allt. Ibland blir jag fascinerad av att det faktiskt fungerar när man ser hur snårigt det kan vara med en databas som ligger i Norge och bilder som kommer in från hela världen med bland annat olika filtyper.

16

Marieberg 10 april 2012

Åsa Yngve, tablåsamordnare, TT Spektra* • Håkan Arvidsson, systemutvecklare, Scanpix

: *Hänt sedan sist ed Åsa har flyttat m edaktion TT Spektras tv-­r till ­lokalerna arbetar i Marieberg och för nu som redaktör ga. ila ­Aftonbladets tv-b

17

Åsa: Varför finns databasen i Norge?

Håkan: Scanpix Norge var duktiga på det och det blev en ekonomisk fördel att ha databasen där.

Det är en utmaning som vi någon gång måste ta tag i, att göra en egen bilddatabas.

”När det gäller marknaden för digital tablå­ information så har den utvecklats enormt sedan jag började 2007.”

TT Spektras tv-redaktion producerar innehåll som läses av väldigt många och fler än någonsin tar även del av till exempel elektronisk programinformation direkt i tv-apparaternas inbyggda guider. Ändå upplever Åsa Yngve att inte alla vet vad de sysslar med.

Åsa: Sett till hela TT-Gruppen känns det som att det är en lite bortglömd redaktion. Men inom TT Spektra är den välkänd eftersom tv-redaktionen rent historiskt är en del av kärnverksamheten Åsa Yngve, – och dessutom en viktig inkomstkälla. tablåsamordnare, TT Spektra Men det blir ibland en sammanblandning mellan Scanpix video och TT Spektras tv-redaktion. På tv-redaktionen produceras i stort sett landets alla tv-bilagor och dagliga tv-sidor. Det är också vårt material som läggs ut i de elektroniska programguiderna som var och varannan person har i sin tv.

18

Håkan: Tyvärr blir man mest påmind när saker inte fungerar. Det är sällan folk kommer och säger ”vad bra att det fungerar”. Åsa: Känns det jobbigt?

Håkan: Vi är inte ett IT-företag utan en bildbyrå och ett nyhetsjournalistik-företag. IT är inte människors stora intresse på företaget. Det är alltid en utmaning, speciellt när man startar upp nya projekt. Samarbete är det viktigaste för att det ska bli lyckat i slutändan. Marknadsavdelningen och sälj brukar ha mycket önskemål. Vi vill ju att det ska finnas en tanke med det vi gör, att det ska öka försäljningen eller kundnyttan. Åsa: Är det mycket övertid?

Håkan: Vi brukar kunna dela upp arbetet ganska bra så att vi slipper peaka med tolvtimmarsdagar. Vi gör någon form av kalkyl för hur lång tid ett projekt kommer att ta men den stämmer nästan aldrig. Det är väldigt lätt att identifiera det man ska göra, men sedan är det alla sakerna man inte visste skulle dyka upp … Det är därför samarbetet med beställaren är så viktigt. Att man inte bara sätter upp hur det ska göras i början utan stämmer av hela tiden. Vi vill jobba agilt.

Åsa Håkan

Åsa Yngve

Ålder: 34 år.

Bakgrund: Utbildad journalist och ekonom.

Började på TT Spektra 2007 och som tablå­sam­ ordnare 2011.

Fritid: En flitig kultur­ konsument – jag är särskilt förtjust i teater!

Vad gör du om fem år?

Ingen aning – det har hänt så mycket roligt de gångna fem åren som varit helt oplanerat!

Hur var det att träffa Håkan? Väldigt intres­sant att höra om en helt annan jobb­verklighet. Det var intressant att höra hur han driver sina projekt och att det finns beröringspunkter med hur vi jobbar.

Håkan Arvidsson

Håkan: Har ni deadlines för allt ni ska göra? Åsa: Under min tid på TT Spektra så är min nuvarande roll den som är minst styrd av deadlines. Men självklart finns det tydliga deadlines för när tablåer ska vara klara. Annars försöker man lösa problem eller jobba med pågående projekt. Kunder kan höra av sig och säga att något är fel. Ibland så hör kunder även av sig med spontanbeställningar med fler kanaler, och det är ju roligt. Det vanligaste felet är att källinformationen från tv-kanalerna ändrats så att IT måste göra om filtret. Det är ganska sällan som enskilda redigerare gjort fel, och då är det oftast bara att rätta till.

Beskedet om att tv-redaktionen kommer att flytta till lokalerna i Marieberg togs emot med blandade känslor. Samtidigt kommer nu Åsa och Håkan bli jobbarkompisar och närheten till övriga IT-avdelningen ökar. Håkan i sin tur får se några av arbetskamraterna flytta ut när Scanpix byter lokaler. Åsa: Jag tycker det känns tråkigt att lämna Slussen och att TT Spektra delas upp. Sen är det skönt att det är fina lokaler i Marieberg och att det ligger bra. På sätt och vis kommer man ju närmare

kunderna eftersom två av dem sitter i samma hus.

Förhoppningsvis blir det något positivt. Man kan ju inte gå runt och tänka att det blir sämre.

Håkan: Det blir säkert jättebra i lokalerna. Men de vi jobbar med flyttar härifrån så det blir lite knepigare. Vi vill inte ses som IT-konsulter som sitter i ett annat hus, utan att vi jobbar för samma företag och har samma kultur. Även om många trendspanare förutspått tablå-tv:ns snara död är Åsa Yngve inte oroad.

Tablåinformationens ställning är stark, även inför framtiden. Åsa: När man inser hur många som läser den och hur bra tv-bilagorna fortfarande säljer så förstår man att tablåinformationen är både viktig och populär. Tidningarnas tv-bilagor har varje vecka flera miljoner läsare och när Svenska Dagbladet tog bort sin tv-bilaga i början av året blev läsarna så upprörda att tidningen fick sätta in en förlåtannons och återinföra tv-bilagan. När det gäller marknaden för digital tablåinformation så har den utvecklats enormt sedan jag började 2007.

Där finns TT Spektra med och tanken är att göra vår tablåinformation än mer flexibel i framtiden. ■ ■ ■

19

Ålder: 41 år.

Bakgrund: Började på Scanpix IT-avdelning 2009.

Utbildad till system­vetare och ekonom. Jobbade tidigare bland annat på IBM som konsult.

Fritid: Mitt mål är att genomföra Stockholm Marathon i juni. Jag läser även kinesiska vid Stockholms universitet.

Vad gör du om fem år?

Kanske talar jag flytande kinesiska och bor i Peking?

Lär förmodligen arbeta med IT. Hur var det att träffa Åsa?

Det var spännande och kul. Jag slogs av att det var ganska mycket som var lika ändå. Hon sitter mycket med detaljerna kring tv-tablåerna. Det är mycket information och man måste vara nog­grann, det är samma sak inom IT. Tv-tablåer är lite okänt för mig, och det är spännande att det är en så pass stor produkt som kommer ut i miljoner exemplar.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film2

Glashuset 27 februari 2012

Carl Fridh Kleberg, utrikesreporter, TT • Jennie Larsson, affärsutvecklare, Uppdragsmedia

20

Med människan i

fokus Det finns två saker som förenar Jennie Larsson och Carl Fridh Kleberg – intresset för att möta nya människor och att arbeta med förtroende som byggsten i yrkesrollen.

Jennie är affärsutvecklare på Uppdragsmedia, TT-Gruppens bolag för uppdragsproduktion. Carl är utrikesreporter på TT. Text: Fredrik Wass • Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Jennie och Carl möts över en lunch i Glashuset.

Det är första gången de träffar varandra och diskussionen böljar mellan bensinstopp i den libyska öknen och en vinnande pitch vid precis rätt tillfälle.

Jennie: Hur ser en vanlig dag ut för dig, Carl?

Carl: Jag jobbar kvällspass så jag kommer till jobbet vid 14.00 och då läser jag in mig på det som har hänt. Ofta har jag redan läst hemifrån. Sedan har vi möte och ofta skriver man någon större grej till fem eller sex på kvällen. Eftersom jag kommer till jobbet 14.00 istället för 9.00 som alla andra så blir det snabba ryck.

När Carl Kleberg inte sitter på redaktionen på TT:s utrikesdesk är han ibland ute på uppdrag utom­lands. I fjol åkte han till exempel iväg på fyra större uppdrag. Först Norge med bevak­ningen av Utøya, sedan London och kravallerna där, efter det Libyen och sedan Kairo när det var val i Egypten.

Jennie och Carl diskuterar hur sociala medier spelat en viktig roll för Carl i hans arbete med utrikes­bevakning, bland annat när det gäller händelserna i Nordafrika och under senaste tiden i Syrien.

Jennie: Hur får du tag på folk i Syrien?

Carl: Det är något jag själv har byggt upp. Det handlar mycket om att inte bara kasta ut frågor

21

och efterlysningar, utan mer om att jag själv rapporterar vad jag vet om Syrien så man syns utåt. Då blir man en del av samtalet och man lär sig var man ska leta. Inom journalistiken finns det en konflikt mellan gamla och nya medier som i min värld är otroligt konstruerad.

Jennie: Möter du många invändningar från omgivningen kring hur du använder sociala medier?

Carl: Ja, absolut. På grund av den påhittade konflikten så sitter folk i var sin skyttegrav.

Ena sidan säger ”varför håller ni på med den här twitter-grejen, hur kan du veta att det här stämmer?”. Och andra sidan säger ”ni fattar ingenting”. Det finns hela tiden en misstänksamhet och det har blivit en polariserad grej där man antingen är för eller emot.

Jennie: Vad har varit ditt mest utmanande uppdrag?

Carl: I augusti åkte jag till Libyen. Jag hade inte varit i en konflikt på det sättet tidigare. ”Hur ska det här gå?”, tänkte jag när jag åkte.

Jennie: Var du rädd?

Carl: Jag var orolig för hur det skulle gå i lås. Det gick inte att flyga till Libyen, det gick inte att planera någonting. Tanken var att jag skulle åka till Tripoli. Jag fick åka till Tunis och se vad som

hände. Det var något av det häftigaste jag har gjort. Jag fick åka till en rebellpost vid libyska gränsen och sen upp i bergen. Det var ett steg i taget. Allt löste sig, men ibland tänkte man ”vad har jag gett mig in på”. Vi fick motorstopp mitt ute i öknen t.ex.

Jennie: Åkte du själv?

Carl: Ja, men jag träffade kontakter via sociala medier. När jag kom till gränsen var det en person där som jag varit i kontakt med tidigare. När vi fick motorstopp kom det en person och plockade upp oss som vi sen bodde hos. Det svåraste var att planera. Det fanns ingen telefoni och det var svårt att komma ut på internet.

Jennie: Hur påverkas du av alla konflikter du bevakar?

Carl: En del saker har varit jättejobbiga, som att folk man har snackat med i Libyen eller Syrien har blivit ihjälskjutna eller fängslade. Vi är väldigt försiktiga med hur vi använder källor.

Jag åkte runt på ett par sjukhus och träffade krigsskadade barn och det är jättejobbigt och sorgligt. Men man måste se det som ett jobb på något sätt. Det är svårt att förklara. Om man hade stött på samma saker utanför arbetslivet så hade det varit jobbigare och svårare att dis­tan­ sera sig. Kanske bearbetar man det genom att skriva och berätta för andra.

22

Carl: Berätta om ditt jobb!

Jennie: Jag har jobbat på Uppdragsmedia lite mer än ett år och klev in som affärsutvecklare.

Jag har verkligen fått en utmaning i att bygga upp en avdelning och hitta nya kunder. Vi har tre olika kundsegment. Medier som gör till exempel bilagor; vi gör bland annat bilagor åt Dagens Samhälle. Sen jobbar vi mot organisationer och företag. Jag har använt mycket av mitt eget nätverk och de kontakter som jag haft sen tidigare. Men det händer mycket på företagen.

Det gäller att hela tiden vara uppdaterad och träffa de nya beslutsfattare som kliver in.

Carl: Hur ser en vanlig dag på jobbet ut?

Jennie: Det kan verkligen se olika ut. Vissa dagar är det mycket möten och det är kul att komma ut och träffa företag. Sen är det mycket interna möten vissa dagar. En del av jobbet är också att coacha andra personer. Jag har en ganska bred roll och det är mycket frihet under ansvar. Ju mer jag hinner affärsutveckla desto mer händer det. Senaste tiden har vi haft möjlighet att anställa fler och jag har fått uppdraget att coacha dem.

Carl: Vad är roligast?

Jennie: Jag älskar mötet med nya människor och att fånga upp företagens behov. När jag började jobba i januari tog jag kontakt med ett företag som jag haft goda kontakter med tidigare. Jag

Hur ser ni på den kommersiella aspekten av journalistiken?

Jennie: Jag är inte journalist men jag vet att det varit ganska mycket debatt kring kvalitén på det redaktionella innehållet och att det är viktigt att man särskiljer fakta från köpt reklam. Det finns många fall där man har kapitaliserat på vissa titlar, att vissa företag har fått köpa en text. Det har gjort att förtroendet för vissa upplägg har gått ned. Det gäller att vara tydlig. När vi skapar produkter så vill vi ta upp specifika ämnen och teman där vi intervjuar experter, har en objektiv syn och utbildar våra läsare. Samtidigt erbjuder vi dem som annonserar att synas i rätt kontext för rätt målgrupp.

Jennie Carl

Jennie Larsson, Carl: Det får inte vara så att man är lite otydlig och att det sker en sammanblandning. Om koncernen TT-Gruppen skulle göra det så skulle det bli kannibaliserande verksamhet. Man skulle såga av den gren man sitter på eftersom man är beroende av en journalistisk trovärdighet samtidigt som många skulle se en ihopblandning som ganska oseriöst, även på den kommersiella sidan. Det är viktigt att man förstår varandra, och många problem och frågor uppstår inte för att någon försöker lura någon annan, utan för att det är olika typer av klimat och arbetskulturer.

ringde upp kommunikationschefen som berättade att de har en stor upphandling på gång av en medlemstidning som egentligen var stängd. Men det slutade med att vi gick in i sluttampen och gjorde en bra pitch och vann uppdraget. Det är kul och det går jag igång på. Att bygga förtroende gör man inte över en dag, det tar tid, och det är en av de roligaste delarna av jobbet.

Är konflikten mellan det kom­mersiella och det oberoende överdriven?

Jennie: Ja, för ett par år sedan var många oroliga för att det skulle skada, men i dag ser fler nyttan av att innehållet ska vara objektivt och att journalistiken inte är på uppdrag av ett företag.

”Jag älskar mötet med nya människor och att fånga upp företagens behov.”

Carl: Ibland blir diskussionen konstig. En del säger att redaktionen upplever påtryckningar om att skriva om vissa saker och det är klart att när det råder stor tidsbrist kan man föreställa sig att kvalitén sjunker. Men grejen är att det är en fråga om professionalitet.

Som journalist är det en del av mitt jobb att skriva något jag kan stå för.

Carl: Hur tror du att ditt jobb kommer att förändras?

Jennie: Strategin förändras hela tiden, det märker man. Folk går mer mot sociala medier i sitt sätt Jennie Larsson, att kommunicera. Men framförallt affärsutvecklare, gäller det att förstå kunden och Uppdragsmedia vad deras budskap är. Jag hoppas att mötena med människor inte förändras. Man märker hur allt mer sker via Twitter och Facebook, Jennie: Försöker folk påverka dig? men jag tror att för att etablera kontakt och få Carl: Inte så öppet. Däremot är det fortfarande förståelse så måste man ses. så att det händer att man intervjuar någon i tio minuter och så skriver man något, och så säger Carl Kleberg representerar den klassiska de ”varför tog du med just den här biten?”. Men journalistiken med en tydlig oberoende ställning då får man säga ”tyvärr, men det är inte det som gentemot kommersiella intressen samtidigt som är mitt jobb”. Alla man snackar med har en egen Jennie Larsson jobbar med uppdragsproduktion agenda, de vill något. Men man kan inte klaga och att utveckla redaktionella plattformar där över att personer driver en egen agenda när det är annonsörer och företag vill ha en närvaro. mitt jobb att ta ansvar för det jag skriver. ■ ■ ■

23

Ålder: 31 år.

Bakgrund: Började som projektledare för sju år sedan på Media Planet. Sedan Metro och deras bilageavdelning där hon arbetade som affärsutvecklare och senare försäljningschef. Efter det en tid på produktions­ bolaget Baluba.

Fritid: Löptränar, kör kickboxning och styrketräning nästan varje dag. Är en nyfiken person med en stor portion energi.

Gör om fem år: Jag jobbar gärna som coach och har kvar affärsutveckling men mer i en coachande roll.

Hur var det att träffa Carl?

Det var intressant. Han berättade om bevakningen i Libyen och det som hände där. Det är en stor kontrast mot det jag upplever.

Carl Fridh Kleberg, utrikesreporter på TT

Ålder: 25 år.

Twitter: @cfklebergtt Bakgrund: Utbildad vid journalisthögskolan. Har bevakat den arabiska våren och profilerat sig genom att använda sociala medier som verktyg för research.

Fritid: Tränar brasiliansk jiu jitsu och MMA, spelar i punkband.

Gör om fem år: Jag tror och hoppas att jag jobbar som utrikesreporter fortfarande.

Hur var det att träffa Jennie? Det var intressant att diskutera mötet mellan det journalist­iska och det som görs på uppdrag. Bara att sitta ner och snacka lite om vad det är man håller på med och hur en arbetsdag ser ut gör att man lär sig.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film1

Henrik Jens

Henrik Montgomery Ålder: 42 år.

Bakgrund: Jag jobbade först på Pressens Bild som sedan gick samman med Scanpix och nu ingår i TTgruppen.

Fritidsintressen: Min familj, långa middagar, segling, musik och lite träning.

Vad gör du om fem år: Tar ännu bättre bilder.

Hur var det att träffa Jens: Det var riktigt trevligt. Jag kan absolut tänka mig en lunch till.

Jens Broman Ålder: 36 år.

Bakgrund: Medie- och kommunikationsvetare.

Var tidigare anställd på TT i tre år.

Fritidsintressen: Musik.

Vad gör du om fem år: Jag jobbar med media i någon form inom TT-gruppen, gärna hos Retriever.

Hur var det att träffa Henrik: Trevligt och kul att träffa någon som gör något helt annorlunda än jag själv. Det var intressant att höra om personer han träffat i sitt yrke.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film7

möten och ny teknik för relevant

bevakning

Den ene dokumenterar världen genom en lins, den andre hjälper företag att välja anpassad och relevant mediebevakning. När Retrievers säljare Jens Broman och Scanpix-fotografen Henrik Montgomery möts på Jens kontor en solig fredags­efter­middag är de båda nyfikna på varandras vitt skilda arbeten.

Text: Sara Hörberg • Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Jens: Du vann Årets Bild 2010 med din bild på Barack Obama och andra världsledare som sam­ lats i ett rum under FN:s klimatkonferens i Köpen­ hamn. Hur har utmärkelsen påverkat din karriär?

Henrik: Ja, det är min stora hit skulle man kunna säga. Men eftersom anställda fotografer på Scanpix inte får frilansa samtidigt har det inte lett till mer jobb i den bemärkelsen. Däremot händer det oftare numera att folk ber om att få mig specifikt som fotograf till vissa uppdrag. Men framför allt har jag märkt skillnad på att jag bemöts med mer respekt.

Priset fungerar lite som en dörröppnare i och med att jag blir insläppt som fotograf på ställen där det annars kan ta stopp.

Jens: Jag sökte på ditt namn i vårt mediearkiv och fick femtusentvåhundratrettiosex träffar sedan ett år tillbaka.

Henrik: Ja, jag har tagit en hel del bilder.

Jens: Du är ju lite kändis i din bransch och har ett ganska ovanligt efternamn. Tror du att det hade varit svårare att ”bli ett namn” om du hade hetat Henrik Svensson?

Henrik: Nja, jag hade ju fortfarande tagit samma bilder. Men visst kommer folk lättare ihåg mitt efternamn. Min släkt kommer från Normandie och det sägs att namnet Montgomery härstammar från den danske vikingen Gomric. En förfader deltog i slaget vid Hastings där släktnamnet fördes vidare till England, och så småningom Skottland.

På 1700-talet kom det till Stockholm. Jag har släktforskat lite.

24

Henrik: Jag har hört att även du är ett ”namn” här på Retriever?

Jens: Haha, förra året kan man väl säga att jag gjorde bra ifrån mig och visade fina siffror. Men det är hård konkurrens från mina kollegor i år, så jag får kämpa ordentligt för att nå samma höga resultat. Men det är ju å andra sidan just det som driver oss säljare att bli framgångsrika i vårt yrke.

Vi måste arbeta mot nya mål, vara tävlingsinriktade och gilla att vinna.

Henrik: Vad är hemligheten bakom dina framgångar?

Jens: Först och främst tror jag på det jag säljer, vilket gör mig trovärdig i mitt jobb att ta reda vad kunder behöver och se till att de får rätt hjälp av oss. Ofta är många medvetna om sitt behov av mediebevakning men vet inte hur de ska gå tillväga för att hitta rätt verktyg. Häromdagen sa en kund ”gör mig till en hjälte på företaget”, vilket jag tycker är en ganska träffande beskrivning av våra tjänster.

Vårt jobb förvandlar press- och informationschefer till företagets hjältar när de kan servera sina chefer användbar information.

Henrik: Men hur hittar du nya kunder?

Jens: Det är väldigt blandat. Ibland hör folk av sig efter att ha blivit rekommenderade till det av någon annan som anlitat oss, ibland får vi nya kunder genom nätverkande. Vissa hör själva av sig till oss på mejl eller telefon, andra tar vi säljare kontakt med. Mitt jobb handlar om att knyta nya kunder till Retriever, därefter tar mina fantastiska kollegor

Retriever 26 oktober 2012 Henrik Montgomery, fotograf, Scanpix • Jens Broman, säljare, Retriever

på Costumer Relations hand om och vårdar våra långsiktiga kundrelationer.

som hjälper dagens företag, vilket förhoppningsvis märks när jag pratar med våra kunder.

Jens: Till skillnad från mitt jobb känns det som att fotograf­yrket handlar mycket om att iaktta och notera sin omgivning, stämmer det?

Henrik: Jo, det gör det nog. Om jag är ute på ett jobb med en reporter står jag vanligtvis i bakgrunden och kliver fram först i slutet när det är dags att ta bilder. Visst kan jag inflika något om jag vill, men det blir oftast bäst när det är ett samtal mellan två människor. Som fotograf är det en fördel att inte vara en linslus som måste synas och höras hela tiden.

Jens: Den tekniska utvecklingen måste även ha påverkat ditt arbete som fotograf?

Henrik: Ja, allt går ju mycket snabbare i dag. Om jag fotar på en presskonferens skickar jag bilderna direkt till redaktionen via ett ständigt uppkopplat modem, det tar bara en minut så har de fått mina bilder i full upplösning. Men mitt jobb som fotograf handlar fortfarande mycket om att hitta och fokusera på en bra idé och vinkel ute på ett uppdrag.

Där spelar inte tekniken någon roll.

Henrik: Erbjuder ni även bevakning av sociala medier?

Jens: Ja, liksom webbtidningar, radio och tv. Till skillnad från våra konkurrenter samlar vi all relevant information i en gemensam portal med samma gränssnitt, oavsett forum. Det är absolut en av våra största styrkor, samtidigt som vi hela tiden måste se till jobba extra hårt för att hänga med i den snabba utvecklingen av sociala medier och inte halka efter andra byråer som specialiserat sig på enbart denna tjänst.

Henrik: Hur mycket av tekniken bakom era tjänster är du insatt i?

Jens: Ganska mycket, hoppas jag. För att kunna få andra att förstå värdet i det vi kan erbjuda är det viktigt att kunna mycket om ämnet själv. Jag tycker ju att vi har bra och konkurrenskraftiga tjänster

Jens: Vad tycker du om att allt fler reportrar även tar bilder, till exempel på TT där de får gå fotoutbildning? Ökar det konkurrensen?

Henrik: Nej, mig personligen påverkar det inte eftersom jag är fast anställd på Scanpix. Som frilansfotograf är det däremot tuffare, då många känner sig kallade till yrket men jobben är få. Där handlar det om så mycket mer än att bara kunna ta en bra bild. Du måste se till att befinna dig på rätt plats och känna folk för att släppas in där det händer.

Jens: I det avseendet är det nog många som är avundsjuka på dig som blev insläppt bakom kulisserna hos Fredrik Reinfeldt …

Henrik: Det var ett svårt projekt att dokumentera och ge ut en bok med bilder på en sittande statsminister. För att kunna behålla min objektivitet var det viktigt att inte bli tjenis med honom, så jag

25

26

Henrik Montgomery spelade virveltrumma i säckpipebandet Caledonian Pipe Band. Bandet var bland annat med i Lasse Åbergfilmen ”Den ofrivillige golfaren”.

Jens Broman var tidigare sångare i ett melodiöst trash metal-band.

försökte hela tiden hålla mig i bakgrunden. I och med att jag följde Reinfeldt under ett halvår fick jag tillfälle att fotografera honom i många olika situationer, även privata.

Jens: Fick han godkänna bilderna innan de hamnade i boken ”Statsministern”?

Henrik: Nej, eftersom jag valde att göra projektet som Scanpix-anställd fotograf är det en journalistisk produkt där vi själva valde ut bilderna utan inblandning. Sedan köpte jag och förlaget loss bilderna från Scanpix för att publicera i boken.

Jag vet till exempel att Fredrik Reinfeldt ogillar en av bilderna där han iklädd flygarhjälm sitter i ett plan, på väg till Afghanistan. Det är viktigt att kunna göra en gränsdragning mellan reklam och journalistik och jag diskuterade mycket med mina chefer på Scanpix under arbetet med denna bok.

Henrik: I mitt yrke möter jag alla möjliga sorters människor, men hur ser en typisk kund ut hos er?

Jens: Åh, det varierar mycket det med. Alla företag som nämns i olika medier och är intresserade av att veta hur de och deras konkurrenter uppfattas, skulle man kunna säga. Då våra tjänster kräver en viss investering från kunden är det dock mest större verksamheter som anlitar oss, men där kan det röra sig om vitt skilda branscher och nischer.

Sedan är det klart att om en säljare har ett eget specialintresse är det roligt att rikta in sig på kunder inom det området.

Henrik: Vilka sorters kunder är svårast att övertyga?

Jens: Jag skulle säga en manlig presschef i 60årsåldern. Min erfarenhet är att många män i den åldern inte vill prova något nytt och det kan därför vara svårt att få dem att engagera sig i större för­ ändringar.

Henrik: Har du någon särskild sorts favoritkund?

Jens: Inte som jag kan säga på rak arm. Men jag tycker om när jag kan hjälpa kunder som känner sig förvirrade. I går ringde till exempel en kvinna som började känna sig smått desperat inför valet

av leverantör för mediebevakning till företaget hon jobbar på. Då är mitt jobb att reda ut hennes behov och matcha detta. Jag gillar också upphandlingar hos statliga myndigheter där det finns en del kryp­ hål som ofta innebär en utmaning att hitta. Oj oj, när man tycker att pappersarbete är roligt börjar man bli gammal.

Henrik: Apropå att bli gammal, har du lagt din tid som rockstjärna bakom dig?

Jens: Ja, jag har lagt av med det för nu eftersom det är svårt att kombinera det livet med mitt jobb.

Jag var sångare i ett melodiöst trash metal-band, men för att fortsätta hade jag behövt ta tjänstledigt ibland vilket inte funkar så bra här med tanke på all kundkontakt. Det är slitigt att turnera och uppträda – för att sedan vara tillbaka på jobbet måndag morgon, jetlaggad och alldeles slut. Vi turnerade bland annat i USA och Tyskland och har uppträtt på Sunset Boulevard i Los Angeles. Det var en mäktig känsla.

Henrik: Jag har också varit med i ett band.

”Jag tycker om när jag kan hjälpa kunder som känner sig förvirrade.”

Jens: Så du är också musiker. Berätta!

Henrik: Jag spelade virveltrumma i ett säckpipeband som hette Caledonian Pipe Band för några år sedan. Vi spelade en hel del i Sverige, men även i länder som Indonesien och USA, där jag förresten var jättenära att få uppträda i Letterman Show som gästspelare i ett finskt säckpipeband. Men precis som du tyckte jag det var svårt att kombinera bandet med mitt jobb och jag valde därför att sluta.

Jens: Vi har båda valt ganska speciella musikgenrer, skulle jag vilja säga.

Henrik: Ja, varken metal eller säckpipa är särskilt mingelvänlig musik direkt. När vårt band spelade på ett cocktailparty stannade allt mingel upp när vi tog första tonen. Men hemma lyssnar jag gärna på Bach. Eller Grace Jones som är min husgud.

Jens: Jag håller med, hon är grym! ■ ■ ■

27

Jens Broman, säljare, Retriever

Pernilla Johannes

Pernilla H Pettersson

Ålder: 36 år.

Bakgrund: Redaktör Jarowskij, bildredaktör, kultur­producent, frilans­ journa­list, projekt­ledare i Thai­land för Sida.

Fritidsintressen: Klättra i berg, Rättvise­förmed­ lin­gen, bra musik på hög volym och pitepalt.

Favoritsak/känsla/ situation på jobbet?

Min cykel! Allt-är-möjligtkänslan, Att vi gör och säljer bra saker.

Hur var det att träffa Johannes? Kort och inten­sivt, Johannes verkar toppen.

Johannes Cleris

Ålder: 32 år (33 den 6 december, gratta gärna).

Twitter: @johannescleris Driver fotbollsbloggen spanskaligan.wordpress. com Bakgrund: Snart ett decennium i jour­nalist­ branschen. Började på TT 2004 men har även arbetat på Sveriges Television, Göte­borgs-Posten, Syd­­ svenskan och flera lokal­ tidningar.

Fritidsintressen: Läsa, träna, umgås, se på och lira fotboll, samt snacka en hel massa journalistik.

Favoritsak/känsla/ situation på jobbet? När man levererar en riktigt bra text trots extrem tidsbrist. Helst ska den vara bättre än texter skrivna i samma ämne av reportrar med mycket tid.

Hur var det att träffa Pernilla? Kul och intressant, som det alltid är att träffa nya människor.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film8

viktigt att erbjuda utbud till fler

Kanaler Fler kanaler och mer material, dessutom snabbare och för mindre pengar. Medielandskapets förändring märks tydligt på jobbet hos både Pernilla Pettersson och Johannes Cleris.

När en key account manager från Scanpix och en reporter från TT-redaktionen i Malmö hittar de många beröringspunkter.

Text: Fredrik Wass • Foto: Bertil Enevåg Ericson/Scanpix

Vi träffar Pernilla Pettersson och Johannes Cleris i Glashuset vid Slussen i Stockholm. Det är en relativt ny arbetsplats för Pernilla sedan Scanpix flyttat in, och för Johannes är det ett tillfälligt besök då hans bevakningsområde som journalist är södra Sverige med bas i Malmö. Johannes inleder diskussionen och vill veta mer om vad det egentligen är som Pernilla gör i sin roll.

Johannes: Vad gör en key account manager? Det känns som ett begrepp man har hört om, men vad betyder det egentligen?

Pernilla: Man kan översätta det till svenska som kundansvarig. Jag är ansvarig för pr- och reklam­ byråkunder som är mitt segment. Jag jobbar med kommunikation för våra kunder. Jag jobbar jättetätt med en bildredaktör och hjälper till vid försäljning. Som kundansvarig kommunicerar jag kundens önskemål internt och söker hitta smidiga säljprocesser och passande erbjudanden. Externt

28

kommunicerar jag vårt utbud på kund­besök och kundanpassade event. Jag är kultur­vetare i grunden och har tidigare jobbat på produk­tions­ bolag och som bildredaktör på Aftonbladet. En period jobbade jag utomlands. Men sen kom jag tillbaka till Sverige och så såg jag att det fanns en tjänst på Scanpix och då sökte jag den. Det är smidigt när man jobbar med den här typen av produkter att ha min bakgrund. Vi har flera journalister i säljkåren så det är inte alls ovanligt.

Johannes: Vilka bilder är det ni säljer?

Pernilla: Vi säljer bilder ur hela vårt arkiv, men självklart kan man inte sälja bildlicenser hur som helst. Ibland har exempelvis inte kunderna koll på juridiken och vill använda en strikt redaktionell bild till en kommersiell kampanj. Då får man ta på sig den juridiska hatten, en del av arbetet handlar också om att kvalitetssäkra vår produkt. Men vi

Glashuset 8 november 2012

Pernilla H Pettersson, key account manager reklam & pr, Scanpix • Johannes Cleris, sport- och allmänreporter, TT Malmö

har jättemånga andra typer av bilder också. Vi har bilder från fotografins begynnelse till i dag och det är sällan som en bild används två gånger.

Det är vissa bilder, som till exempel bilden från högertrafikomläggningen, som kan användas många gånger.

Samtalet kommer in på att Scanpix och den nya säljorganisationen nu finns på plats i Glashuset tillsammans med nyhetsredaktionen, en förändring som kan vara svår att veta konsekvenserna av redan nu.

Johannes: Journalister har en grundskepsis till allt som andas reklam. Hur är det att jobba så nära journalister, är vi jobbiga?

Pernilla: Det känns som att allt är i process just nu och säkert en tid framåt, därför är jag inte riktigt hemma än. Det är ju inte som att någon kommit och sagt att ”gud vad kul att sälj har kommit till

oss”, men det är ingen som sagt motsatsen heller.

Det är nog heller ingen som i nuläget riktigt vet hur säljorganisationen kommer att se ut framöver.

Det är mycket bra att ha närhet till redaktörer och projektledare, det underlättar försäljningen enormt.

I en annan annan intervju (sidan 4–8 i andra halvan av detta magasin) har TT-gruppens försäljningsdirektör Johan Emtefall berättat om hur han ser på framtiden för TT-gruppen när det gäller till exempel vilka plattformar och kunder som kan tänkas använda sig av TT-material framöver. Det utvecklas hela tiden nya format och platser där redaktionellt innehåll kan ta plats.

Till exempel nämner Johan Emtefall skärmar i bilar hos taxibolagen eller nyheter som visas i grönsaksdisken i livsmedelsaffären. Pernilla Pettersson ser utvecklingen på nära håll.

– Mina kunder, ofta reklambyråer, ligger i framkant

29

på ny teknik och kreativa lösningar, så jag säljer redan till olika typer av användningsområdet som små skärmar och liknande. Så det känns inte så nytt för mig.

Pernilla: Kan du Johannes, se en koppling mellan ditt jobb som journalist och den typen av nya plattformar?

Johannes: Ja absolut. Allt handlar om presentation, sen vilken plattform det är spelar inte så stor roll.

Journalistik är journalistik. Jag tror även att i den journalistiska rollen så är det bra att man inte tänker på sälj och marknad till exempel. Det är bättre att vi gör det vi är bra på och att det finns andra i organisationen som gör det de är bra på. Om alla ska tänka på helheten för koncernen hela tiden så kan det nog bli konstigt. Man tänker mest på hur text och bild ska nå läsare, tittare eller lyssnare.

”Man vill ha en viral kampanj, en printkampanj och en utomhuskampanj, men man har samma peng” Pernilla H Pettersson, key account manager reklam & pr, Scanpix

Pernilla: Man vill ha så mycket som möjligt nu. Det finns så många nya kanaler. Man vill ha en viral kampanj, en printkampanj och en utomhuskampanj, men man har samma peng och pengarna ska räcka till så mycket mer än tidigare. Det är den största skillnaden mot hur det var tidigare.

Johannes: De redaktionella kunderna vill också ha material som funkar i olika kanaler. Är man ute och gör ett jobb så kanske man gör en tv-intervju först, sen fortsätter man och ställer fler frågor som används till en text. Sen har man en fotograf med sig som gör både stillbilder och tv. Då har man vid en intervjusituation gjort material som räcker till både text, bild och ett tv-inslag. Man tänker mer så nu och det är hyfsat nytt i branschen även om det har pågått några år.

Pernilla: Hur ser Malmö-redaktionen ut?

Johannes: TT i Malmö bevakar saker som ska vara av riksintresse. Det finns ibland en missuppfattning om att vi bara jobbar med lokala nyheter. Även TT-redaktionen i Stockholm bevakar ju lokala saker som händer men som har riksintresse. Skillnaden är att vi är så mycket färre. Vi är sex personer och i Göteborg är man något fler. Då måste man vara beredd att jobba med det mesta och man har inget specialområde på samma sätt. Jag är den enda som skriver om sport i Malmö, så på pappret är halva min tjänst sport och halva vanlig reportertjänst.

Pernilla: Tycker du om mixen?

Johannes: Ja, jag älskar den mixen. Många frågar om jag inte bara vill göra sport eller bara göra allmänna grejer, men jag gillar variation. Jag tror att fler sportjournalister borde ha erfarenhet från att

30

ha jobbat med allmänna nyheter. Det gör dem till bättre sportjournalister när det inte bara handlar om matcher och mästerskap utan även att granska.

Johannes Cleris använder sociala medier både i jobbet och privat. Pernilla undrar hur det fungerar att till exempel skriva om att man hejar på ett fotbollslag och sedan bevaka en match som sportreporter.

Johannes: Det finns främst två olika åsikter. Det ena är att man absolut inte ska skriva om lag man håller på, för att man inte kan vara objektiv. Men andra menar att bara man är tydlig med vilka man håller på så spelar det inte så stor roll. Jag brukar jämföra med politik. Alla journalister har politiska åsikter men det hindrar dem inte från att skriva om politik. Det handlar om att förhålla sig professionellt. Jag aktar mig noga för att uttrycka parti- och lagsympatier i sociala medier.

Pernilla: Hur hamnade du där du är nu Johannes?

Johannes: I många år frågade folk mig var jag skulle vilja jobba om jag fick välja själv, då har jag alltid sagt TT, vilket i efterhand låter smörigt. Men det är sant. Jag var vikarie från och till i sju år på Göteborgsredaktionen och när chansen till jobbet i Malmö dök upp var det fantastiskt. Och jag hade redan jobbat på Sydsvenskan tidigare.

Vad gör ni om fem år och hur tror ni att era roller kommer att utvecklas?

Pernilla: Jag tror att jag kanske jobbar ännu mer mot kommunikation om inte här så på en marknadsavdelning eller en pr-byrå. jag tror att min roll som key account manager kommer att förändras på samma sätt som marknaden, det vill säga att det finns ännu fler kanaler och ännu fler produkter att sälja för samma person.

Johannes: Jag tror och hoppas att jag jobbar på TT fortfarande. Jag kan absolut pröva på något annat inom TT framöver, oavsett om det är i Malmö, Göteborg eller Stockholm. Sen om det är en desktjänst eller en specialreportertjänst, det vet man inte. Den tjänst jag har nu passar mig väldigt väl.

Johannes: TV4 har jobbat mycket med enmansteam som både fotograferar, gör inslag och intervjuar.

Det är jättesvårt. Jag hoppas inte att det blir regel, snarare att det är undantag. Det är en oviss tid i vår bransch och får man hoppas så vill man såklart ha en större redaktion och mer resurser. Jag gillar att TT anses mer trovärdiga än andra och att vi värnar om den trovärdigheten. Jag tycker det är roligt att vara i nyheternas centrum och det gör man alltid när man jobbar på TT. ■ ■ ■

31

Ingela Jørgen

grafik och kod – med smak för Ingela Landström

Ålder: 41 år Bakgrund: Utbildad på Konstfack, har tidigare arbetat på tryckeri som originalare/grafisk formgivare, teknisk illustratör på Ericsson, har även frilansat som illustratör.

Fritid: På fritiden umgås jag med mina tre barn och min man, spelar dragspel och virkar.

Vad gör du om fem år: Fantastisk, superduperbra informationsgrafik!

Hoppas jag.

Hur var det att träffa Jørgen: Det var jättekul att träffa honom och få veta mer om Retriever.

Spännande att höra om en helt annan typ av arbete än mitt, som utförs inom samma företag.

Jørgen Repshus

Ålder: 36 år Bakgrund: Tolv års erfarenhet av javautveckling som konsulent, systemutvecklare och ledelse.

Fritid: Spelar curling i division 3. I övrigt spenderar jag mycket tid med familjen.

Vad gör du om fem år: Fortsätter att leda javateamet som då har vuxit från 5 till 25 utvecklare. Med specialteam för sociala medier, mobil och webb.

Hur var det att träffa Ingela: Lite ovanlig inramning, men kände ändå att det gick väldigt bra. Under lunchen lärde jag känna både Ingela och Grafikbyrån.

Se filmen från mötet: bit.ly/motet-film3

webben

Ingela Landström är tecknare på Svenska Grafikbyrån i Stockholm och Jørgen Repshus arbetar som Java Manager på Retriever i Oslo. När de möts för ett lunch­samtal visar det sig att båda är vana att samarbeta med kollegor från grannlandet.

Text: Daniel Åberg • Foto: Anders Wiklund/Scanpix

Ingela: Berätta lite om ditt jobb på Retriever!

Jørgen: Jag har jobbat på Retriever i Oslo i fem år. Företaget har funnits i tio. Jag jobbade som utvecklare förut och fick tjänsten som Java Manager för ett år sedan. Det innebär att jag är chef för javaavdelningen som är ansvarig för utvecklingen av portalen som kunderna loggar in i och använder. Det är väldigt spännande och ett nytt område.

Ingela: Retriever har väl vuxit rätt mycket?

Jørgen: Ja, när jag startade var vi 45 personer, nu är vi 110 totalt i Norge och Sverige där TT äger största delen och norska nyhetsbyrån NTB resten.

Allt som har med teknik och utveckling att göra är placerat i Oslo, medan kundsupport och analys finns både i Stockholm och Oslo.

Ingela: Så ni som jobbar med tekniken har ingen direkt kundkontakt?

Jørgen: Nej, tanken är att utvecklarna ska kunna sitta koncentrerat och jobba med sitt.

Gången är så att säljavdelningen säljer in våra produkter, och därefter tar supportavdelningen över kundkontakten så att kunden får det den förväntar sig. Sedan får vi så klart en del kundönskemål vidareförmedlade till oss från säljoch supportavdelningen.

Jørgen: Hur fungerar kundkontakten för dig?

Ingela: Jag har mycket kundkontakt. Svenska Grafikbyrån har två verksamheter, dels en

32

nyhetsbyrådel och dels en uppdragsdel, och vi har delat upp redaktionen i två halvor. Jag jobbar med uppdragsdelen i nuläget och pratar regelbundet med kunderna om deras beställningar.

Jørgen: Hur stor är Svenska Grafikbyrån?

Ingela: Vi är ju rätt små – åtta tecknare, en nyhetsredaktör och en chef. Vi har till exempel ingen egen säljorganisation, det är TT som säljer vår grafik. Men vi har ändå vuxit en del genom åren. Företaget grundades 1997, jag började två år senare och då var vi sex som jobbade där, så vi har i alla fall nästan dubblerat antalet anställda!

Jørgen: Vad är det för typ av grafik ni gör?

Ingela: Det är väldigt varierande, men man kan väl sammanfatta det genom att säga att det är informationsgrafik som ska tryckas som vi gör i första hand. Vi gör även en del rörlig grafik för webben, tidningarna är jätteintresserade och tycker att det är kul. Men det är tidskrävande och kostar därför mer än vad tidningarna oftast är villiga att betala.

Retriever är det enda företaget inom TT-Gruppen som har delat svensk-norskt ägande. Svenska Grafikbyrån har dock ett välutvecklat samarbete med den byrå som är deras norska motsvarighet, så Ingela är likt Jørgen van vid att jobba med personer från grannlandet.

Retriever 9 maj 2012

Ingela Landström, tecknare, Svenska Grafikbyrån • Jørgen Repshus, java manager, Retriever

Ingela: Ja, vi har ett bra samarbete med norska grafikbyrån, det är nog dem vi arbetar mest med av de utomstående redaktioner vi jobbar med.

Exempelvis nu under Breivikrättegången har vi samarbetat mycket med dem.

Ingela: Hur många är ni på din utvecklings­ avdelning?

Jørgen: Vi är fem stycken just nu, två till kommer i augusti så vi blir sju.

Ingela: Vad jobbar du med nu?

Jørgen: Just nu jobbar vi bland annat med att byta ut de diagram vi använder i kundportalen, de är ursprungligen byggda för att vara mer anpassade för tryckta medier och utskrifter, men nu byter vi ut det. Användaren ska kunna interagera med resultatet på ett nytt sätt, zooma in i grafer och få fler val. Ett annat stort projekt är en satsning på sociala medier.

Ingela: Är Retriever störst på marknaden inom mediebevakning?

Jørgen: Ja, vi är absolut störst i Norge, och om ett par år är vi det i Sverige också. Retriever ligger dessutom på en hög nivå internationellt sätt i vad vi erbjuder, jag vet att det finns konkurrenter som fortfarande klipper med sax ur tidningar och skickar klipp med fax till kunder, vår tjänst är ju helt digital. Så det känner vi oss trygga med, att vi ligger långt framme.

Jørgen: Du jobbar med uppdragsgrafik nu, berättade du. Vad är det du gör då?

Ingela: Det är väldigt varierade jobb på uppdragssidan, det kan vara allt möjligt. Det är mycket redaktionella kunder på uppdragssidan, tidningar som beställer en grafik till ett eget jobb som de håller på med. Men sedan även facktidningar som vi inte har på nyhetssidan, myndigheter, kundtidningar, alla möjliga sorters kunder.

Kunderna på uppdragssidan har blivit visuellt mer kräsna på senare år, berättar Ingela. Förr var det ofta nyhetsredaktörer som kom in med beställningarna, men i dag är det ofta en formgivare eller AD som de för en dialog med.

Ingela: Det innebär andra krav, de vill ofta ha större grafik och den ska vara mer bildmässig.

Nyhetsredaktörer blir glada nästan vad man än gör, men AD:ar är mer kräsna, har en tydligare bild av hur de vill att det ska se ut i slutändan.

Det kan vara rätt svårt, för ibland är kunden mycket bestämd med hur de INTE vill att det ska se ut men lyckas inte förmedla hur de vill att det ska se ut i stället …

Jørgen: Hur mycket grafik får era kunder ta?

Ingela: Det fungerar som en nyhetsbyråtjänst, tidningarna abonnerar på vårt material och kan gå in och plocka allt de vill ha. De kan även gå in i efterhand och ändra och göra om den så som

33

34

de vill ha den, men de flesta av våra kunder är landsortstidningar och tar oftast grafiken som de är, de har inte personalkapacitet att göra ändringar. Men de större tidningarna gör ofta det, plockar delar och så där.

Ingela: Hur ser ni till att era kunder får rätt sorts material från er?

Jørgen: Supportavdelningen sätter ju upp söksträngar för de olika kunderna, det finns möjlighet att skapa ganska avancerade sökuttryck och de vet vilka knep man ska ta till för att få fram relevanta resultat. Allt körs genom en stor sökdatabas, som fylls på kontinuerligt med allt nyhetsredaktionellt material som trycks i Norden samt att vi även söker av bloggar och dylikt. Vi har runt 200 miljoner nyhetsartiklar från tidningar sparade i dagsläget.

Ingela: Vad gör kun­derna med informa­tio­nen de får från er?

Jørgen: Det är ju väldigt olika hur den hanteras.

Oftast är det informations­med­arbetare som plockar upp materialet, och kanske sållar de ut de tio viktigaste punkterna för dagen som de lämnar vidare till rätt personer. Det kan gälla pressekreterare till politiker också, som vill ha koll på vad som kan vänta deras chef under dagen, så att de inte ska bli överraskade av de frågor de kan komma att få.

Jørgen Repshus, java manager,

Vänd

180° Magasinet fortsätter från andra hållet

”Jag vet att det finns konkurrenter som fortfarande klipper med sax ur tidningar och skickar klipp med fax till kunder”

35

Vänd

Ingela: Blir det alltid rätt?

Jørgen: Haha, nej, röstigenkänning är svårt, så det blir inte alltid perfekt. Det är ett militärt system från början, och det har inte stöd för svenska ännu, men finns för norska. Vi har en sex-sju provkunder som testar tjänsten, och än så länge kvalitetssäkrar vi utskrifterna innan vi sänder ut dem. Vi är i slutfasen nu och ska snart lansera tjänsten på riktigt. ■ ■ ■

180°

Jørgen: I Norge hade du kunnat använda det speech to text-system vi håller på och utvecklar nu för att få ut det vi sagt från din bandare. Vi bevakar allt tal som sänds i radio och tv och lagrar det som text. Du hade kunnat ladda in din fil i det systemet och fått det utskrivet direkt.

Magasinet fortsätter från andra hållet

Retriever Norge Lunchsalladerna är uppätna och sorlet som präglat Retrievers matsal under tiden samtalet pågått klingar av när de anställda börjar återvända till sina arbetsplatser.

Jørgen tittar på diktafonen som använts för att spela in samtalet.