■ Folk
Opera om livet som teater Årets avgångsföreställning för operastudenterna blev annorlunda. Endast åtta personer fick vara i publiken, i gengäld filmades framförandet. – Givet den situation vi befinner oss i var detta den bästa lösning som gick att ordna, menar studenten Sally Svensson. Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg
Livets teater heter föreställningen som består av två enaktare, den ena av Puccini, den andra av Cimarosa. – Puccinis Syster Angelica är den minst spelade av de enaktare som ingår i samlingen Triptyken, berättar regissören Mira Bartov. Den handlar om nunnor i ett kloster, där en av nunnorna har ett illegitimt barn. Även om det inte var avsikten när vi bestämde programmet är operan väldigt aktuell. Vi lever ju just nu isolerade i karantän, utan möjlighet till fysisk beröring och vårt behov av tro och hopp är enormt. Cimarosas Den nödställde impressarion är något helt annat, en opera buffa om livet bakom teaterscenen. – Den handlar om sådant vi alla känner igen, som kärlek, konflikt och maktkamp. Det är inte precis en djupsinnig historia men ger ändå tillfälle att fundera över teatern och varför vi håller på som vi gör: Är det för pengarna, kändisskapet eller kanske för kärlek till konsten? Studenterna har fått särskilt tillstånd
54
GUJOURNALEN VINTERN 2020
att öva tillsammans. Men förutsättningen är att de är noga med att hålla avstånd, betonar Mira Bartov. – När det gäller Syster Angelica är det inte så svårt. Men i Den nödställde impressarion byter studenterna föremål med varandra, vilket vi löst med att de får ha handsprit på scen. Personligen tycker jag dock att avståndet inte är något problem, tvärtom mår opera bra av lite distans. Allt är förstorat i operans värld, det är en expressionistisk konstform där naturtrogna kärleksscener sällan passar in. Uttrycket ligger närmare dansteater är talteater, eftersom också operan är bunden av rytm och takt. Sally Svensson är mezzosopran och spelar bland annat nunnan
Zelatrice. – I våras bedrevs undervisningen mest på distans. Så när vi alla studenter så småningom träffades igen kändes det som en stor hän-