19
GUJOURNALEN 1 | 2015
»Med disciplin och idog träning går det faktiskt att bli bättre. Och det gäller inom alla områden ...«
ner än något annat land, finns här också en stark tradition av civilt motstånd på ett sätt som knappast längre förekommer i Sverige. Det tog universitetet två år att välja rätt person för tjänsten. Bland annat fick Stellan Vinthagen genomgå ett trettiotal intervjuer samt ge två provföreläsningar. – Man ville ha någon som kunde bygga nätverk, söka forskningsmedel och samar beta med både aktivister och akademiker. Och det är ju precis det jag har gjort under hela mitt akademiska liv! Stellan Vinthagen är nämligen uppvuxen med berättelser om Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Hans far var vapenvägrare och hans farfar fackföreningsak tivist som hamnade i militärfängelse för att under kriget ha släppt in judar när han skulle bevaka gränsen i Skåne.
kakelugnarna. Stellan Vinthagen plockar fram kaffekoppar och det märks att han fortfarande är tagen av storheten i det upp drag han fått. – Professuren är nästan osannolikt förmånlig. Dels är den på livstid, precis som det var förr i Sverige, men med utvärdering vart sjunde år. Dels förväntas jag resa mycket och har därför bara undervisning tre månader på hösten. Professuren finansieras av en kväkarfa milj med en donation på 2,8 miljoner dollar. Familjen har tidigare varit aktiv i Vietnamoch medborgarrättsrörelserna men vill vara anonym. – USA är fullt av kontraster. Samtidigt som landet står för drygt hälften av världens militära utgifter och utför fler interventio
– M I N A FÖ R Ä LD R A R uppfattades nog som hippies i det lilla samhället Ramsjö utanför Ljusdal där jag växte upp med new age, yoga och meditation i en sorts vegetarisk diktatur. Min första protesthandling utförde jag redan som fyraåring när jag en dag rusade till köttdisken i mataffären och knyckte en korv som jag genast stoppade i mig. Slaktaren hade jätteroligt, som de enda vegetarianerna i bygden var vi förstås ganska kända. Men mamma insisterade på att betala för likdelarna. Idag både snusar och dricker han, och vegetarian är han inte heller. Men den viktigaste lärdomen från föräldrarna, att människan har ett moraliskt ansvar för vad hon gör med sitt liv, har lett honom genom tillvaron. Livsvisdom kom dock inte bara från familjen. – Idag är jag helt ointresserad av sport. Men när jag var ung var det fotbollen som lärde mig att med disciplin och idog träning går det faktiskt att bli bättre. Och det gäller inom alla områden: människan har kapa citet till både det ena och det andra men genom övning kan vi stärka det som är gott. På 1980-talet blev Stellan Vinthagen aktiv i plogbillsrörelsen och protesterade bland annat mot Jas 39 Gripen och Bofors. 1986 var han en av de aktivister som så små ningom fick tre månader i västtyskt fängelse för att ha knackat sönder avfyrningsutrust ningen till en kärnvapenmissil. 1998 deltog han i en aktion mot brittiska kärnvapenubå
ten Trident, som ledde till ett halvår bakom lås och bom. Trident protesterade han också emot 2007, tillsammans med ett sjuttiotal andra forskare, genom Academic Seminar Blockade. Och 2012 var han en av de elva svenskar som greps av israeliska myndighe ter på Ship to Gaza-fartyget Estelle. Sin doktorsavhandling skrev han delvis i fängelse. – När jag kom till universitetet trodde jag först att jag skulle betraktas som kontro versiell. Men så har jag aldrig upplevt det. Istället är det från aktivistmöten som jag bokstavligen blivit utkastad. Men att hans tid i fängelse till och med skulle ses som en merit när han sökte professuren i Massachusetts hade Stellan Vinthagen inte väntat sig. Inte heller att samarbete med aktivister över hela världen skulle bli en avgörande del av jobbet. – Det finns de som menar att samhällsvetare ska vara neutrala till sitt studieobjekt men det håller inte jag med om. Man kan jämföra med medicin. Ingen ifrågasätter att medicinska forskare samarbetar med kliniker och tar tillvara deras praktiska erfa renhet för att bekämpa sjukdom. På samma sätt ser jag på konflikt- och fredsforskning: det finns aktivister runt om i världen som under svåra omständigheter bygger upp kunskap om hur man kan bedriva motstånd. För mig är det självklart att min forskning ytterst handlar om att stödja deras kamp för demokratisering och mänsklig frigörelse. FÖ R ÄV E N O M tillståndet i världen kan synas dystert händer det faktiskt saker. Sedan 1970-talet har ett fyrtiotal länder lyckats befria sig från förtryck och utvecklats mot större frihet genom folkrörelsers motstånd, dessutom nästan helt utan att använda våld. – Det finns knappast något som är starkare än organiserad folklig makt! Demokratiseringen är anmärknings värt hoppfull i exempelvis Sydafrika, Indonesien, Filippinerna, Chile, samt inte minst i många länder i forna Östeuropa. Om man tittar på de senaste 106 åren så har fredligt motstånd varit dubbelt så effektivt som väpnad kamp. Världen har aldrig tidi gare sett en sådan folklig mobilisering och transnationell samverkan som idag, kampen är mycket större än exempelvis mot slaveriet på 1800-talet. Men det som förvånar mig är att så få forskare intresserar sig för hur de latinamerikanska militärregimerna föll, för Solidarnoscśeller för den frihetslängtan som nu finns i arabvärlden. Traditionellt under söker konflikt- och fredsforskare orsakerna till krig, diktatur och orättvisor. Nu borde det vara dags att ta reda på hur man går vidare och åstadkommer förändring. Men Stellan Vinthagen vill inte fungera som en megafon som okritiskt förmedlar det aktivisterna vill föra fram. – Istället är min uppgift att vara sympa tisk men kritisk: Varför ger upproren inte bättre resultat, vad finns det för interna svårigheter, pågår maktkamper eller rentav förtryck också bland dessa människor? Eftersom jag själv ägnat mig åt civil olydnad kan jag upptäcka sådant som aktivisterna, av goda skäl, ogärna pratar om.