Funkismamman

Page 9

Inledning ”Jag måste få hjälp, jag törs inte vara ensam med honom längre.” Orden stockade sig i halsen på mig. Snyftningarna ville aldrig ta slut. Jag torkade bort snoret som rann ur näsan. Ögonen var nästan igensvullna av all gråt. Jag hade sjukskrivit mig från jobbet, kunde inte visa mig bland folk. ”Vad menar du? Törs du inte vara själv med honom?” svarade den trygga mansrösten på andra sidan linjen. ”Nä, jag klarar det inte längre … Jag är så rädd. Jag kan inte hantera honom längre. Jag är så rädd att han ska skada sig själv, att jag inte ska kunna stoppa honom. Han är mycket starkare än jag. Han har misshandlat mig.” Jag hasplade hulkande ur mig de hemliga, förbjudna orden. Det som ingen annan kände till. Det som höll på att slita mig i bitar och förgöra min själ. Det hade varit en mardrömsnatt och jag visste inte längre vad jag skulle ta mig till. Hampus ville inte sova. Så fort vi gick in i sovrummet vände han om och gick ut därifrån. Vi gick omkring i mörkret, genom rummen i lägenheten och tittade ut genom fönstren. Min man hade gått i säng. Jag hade bett honom att lägga sig och vila en stund, att vi skulle dela upp vaknatten mellan oss för att orka. Jag hade försökt med allt. Försökt få Hampus att sitta och se

9


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.