Turkuposti | Åboposten 4 | 2012
Jätteläskigt!
11
– Vad får man skriva om i barnböcker? Snart är hösten här och med årstiden kommer den nya bokutgivningen på förlagen. I samband med höstutgivningen arrangeras den svenskspråkiga författarserien i Gamla Rådhuset, den första träffen presenterar barnböcker och bilderböcker då Stina Wirsén och Lena Frölander-Ulf gästar Åbo. Wirsén har skrivit bland annat En liten skär och alla rysligt ruskiga brokiga och Frölander-Ulf har illustrerat bland annat Mörkerboken. Deras böcker är alltså spännande och kanske lite skrämmande för den lilla läsaren. Så, vad kan en barnbok riktigt innehålla? Och vad säger barnboken om oss vuxna? Maria Lassén-Seger på Åbo Akademi är verksam som bibliotekarie och forskare i barnlitteratur. Hon är
Freja Nyman i rosa tröja, Fabian Tötterman i grönt och vitt, Theo Grönholm i mörkblå tröja med röd krage, Markus Lindblad i röd och blårandig tröja, Melvin Clayhills i spindeltröja och Miro Ingman i gul och grön fotbollströja tycker till om litteratur för barn.
Tulokset tietoon jo alakoululaisten vanhemmille Tulokset tulisi ulottaa kaikkien tietoon, jotka ovat tekemisissä lasten ja nuorten kanssa. Tuloksista on jo kerrottu muun muassa vanhempainilloissa, alaja yläkoulujen psykologeille, kuraattoreille ja kouluterveydenhoitajille. – Suuren tietomäärän hyödyntäminen on haastavaa. Näen sen kuitenkin ykkösjutuksi, ja olen valmis laittamaan itseni likoon asian puolesta, jatkaa Salonen. – Jo alakoulujen vanhempainilloissa voisi kertoa tuloksista ja lähestyvästä murrosiästä. Turussa on kokoontunut moniammatillinen Focus-ryhmä, joka pohtii toimenpiteitä kyselyn tulosten hyödyntämiseksi. Asiaa työstetään tänä syksynä myös oppilashuoltoryhmien kanssa. Tulosten tulisi myös olla osa paikallista hyvinvointijärjestelmää. – Olisi hienoa, jos Turku nostaisi 1–2 asiaa tuloksista laajemmin pohdittavaksi, Salonen päättää. Lisätietoa: www.thl.fi/kouluterveyskysely sekä Facebook-sivuilta hakusanalla kouluterveyskysely. Teksti: Tiia Laakso ja Lisa Salonen Kuva: Lisa Salonen
också medlem i juryn för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne – världens största barn- och ungdomslitteraturpris. – Spöken, död och allt möjligt. Vad ”får” man skriva om i barnlitteratur? – I allmänhet kan man säga att det i Finland och Sverige inte pågår fullt så radikala barnboksexperiment som exempelvis i Norge och Danmark. Som danska Oskar K och Dorte Karrebaeks bilderbok Lägret som skildrar barndomen som ett koncentrationsläger, till exempel. Den riktar sig i och för sig till äldre barn och ungdomar, för de allra yngsta barnen försöker vuxna nog skapa en trygg värld i barnböckerna, det kan bero på att vi vuxna upplever oss leva i en allt farligare värld, vi känner oss allt otryggare men vill inte utsätta barn för samma sak. Men samtidigt måste barnlitteraturen också kunna innehålla svärta och smärta, läser man om klassiker som Lindgren och Jansson ser man många mörka teman där. – Har barnlitteratur vuxit som forskningsfält? – Absolut! Barnlitteraturforskningen har ökat otroligt mycket internationellt sett. Numera är det i stort omöjligt att hinna läsa alla avhandlingar och studier om barnlitteratur som utkommer, man får fokusera på det som är intressant och relevant för det man själv håller på med. Inom det akademiska har synfältet breddats och tidigare marginaliserade litteraturer får allt mer uppmärksamhet, bland dessa finns litteratur för barn. Barnlitteraturen är också ett spännande forskningsfält eftersom det är så brett, allt från bilderbok till poesi och prosa kan undersökas. – Vilka trender finns det just nu inom barnlitteratur och inom forskningen? – Inom forskningen är bilderboksforskningen en stark trend och har varit så en tid. Vi lever i en visuell kultur där bilder utgör en stor del av diskursen. En annan trend är att forskingen tidigare fokuserade mer på stora linjer, medan det nu allt oftare görs smalare studier, t.ex. om enskilda författarskap. Barn- och ungdomslitteraturen är också, liksom annan kultur och litteratur, både trendkänslig och medskapare av trender. Vi såg Harry Potter-boomen under början av 2000-talet som banade väg för vampyrtrenden. Idag är det dystopier för ungdomar som gäller och bilderboken som är het på alla håll och kanter. Theo Grönholm, Fabian Tötterman, Markus Lindblad, Freja Nyman, Miro Ingman och Melvin Clayhills är mellan 3 och 6 år gamla och läser alla mycket, både på dagis och hemma. – Hur är det, får man skrämmas i böcker? – Neej, svarar alla unisont. – Bara större barn som mig och 6-åringarna, säger Markus. Och skolbarn, men det finns inga skolbarn här. – Vad skulle ni skriva för böcker om ni skulle skriva en bok? Och vad skulle ni skriva för bok åt en vuxen? – Jag skulle skriva Mumin, säger Freja, för dom är roliga. Om Freja skulle skriva för vuxna, så skulle hon skriva en prinsessbok som handlar om maskar. – Jag skulle skriva om Star Wars för det är spännande, säger Miro. Och för en vuxen skulle han skriva en naturbok om hur naturen ser ut. – Jag skulle skriva så att Sniff kastar en snöboll i muminpappans ansikte på vintern! säger Melvin. – Jag skulle skriva om vargen och grisen som är en lek, säger Markus. – Och jag skulle skriva om sjörövare, säger Theo. – Har ni något som ni skulle vilja fråga av Stina Wirsén, som skrivit till exempel böckerna om Rut och Knut? – Hur man skriver och ritar de där böckerna, frågar Freja.
FÖRFATTARE OCH FÖRFATTARSKAP 2012,
kl. 18.30, Gamla Rådhuset, Gamla Stortorget 5 on 3.10: Skelettet i bilderboken – Vad får man skriva om? Stina Wirsén och Lena Frölander-Ulf ti 9.10: I hemlandets gränsland – När identiteten finns i marginalen. Peter Mickwitz och UllaLena Lundberg on 17.10: Rasande rörande renande – Varför ska vi skriva om det värsta? Eirik Ingebrigtsen och Mats Wahl ti 23.10: ”Det finns så olika karlar nuförtiden” – Vem är den finske mannen? Robert Åsbacka och Peter Sandström Fritt inträde, försäljning av böcker. Med förbehåll för förändringar i programmet. Serien arrangeras av Åbo kulturcentral i samarbete med Centret för livslångt lärande, ämnet litteraturvetenskap och ämnesföreningen prosa vid Åbo Akademi, tillsammans med Åbolands litteraturförening.
Stina Wirsén besöker Gamla Rådhuset 3.10 och berättar om sina böcker. Foto: Carl Thorborg.
Så svarar Stina Wirsén – illustratör utbildad på kontfack, tidigare chefsillustratör på Dagens nyheter och upphovsman till över tjugo barnböcker: – Får man skrämmas i böcker? – Jag är själv väldigt lättskrämd! Men lite läskigt tycker jag om- till och med jätteläskigt! Bara det går bra på slutet. Jag har skrivit och ritat både sorgliga och läskiga böcker- men det blir alltid bra på slutet! Annars skulle jag ju inte våga läsa dom själv! – Frejas fråga då: hur gör man när man ritar böckerna? – När man gör en bok så måste man rita och skriva först, ganska länge. Sen bestämmer man var alla bilder och texter ska vara, på vilken sida. Men man syr eller klistrar inte ihop boken själv, man skickar allt till ett tryckeri- det är dom som trycker boken, klistrar ihop alla papper och gör så att den blir hård på utsidan. Mer om detta och annat diskuteras i föreläsningsserien Författare och författarskap i Gamla Rådhuset i oktober. Text: Johanna Slotte