i Finland, härjande krig och att svenska staten ville bryta nya marker i svenska barrskogsområden. Uppodlandet underlättades av finnarnas färdigheter i att svedja granskog. Skogsfinnarnas byggnadsskick, hantverk, traditioner och folktro hade karakteristiska drag. Folktron var högst levande. Kristendom, magi, besvärjelser och en tro på att allt i naturen har en själ smälte samman till en väv. De använde sig av de ”goda krafterna” för att skydda sig och boskapen och för att bota sjukdomar. De ”onda krafterna” kunde också tas till när det så behövdes.
Besök gärna de finngårdar som finns bevarade: • Ritamäki (Ritaberg), Lekvattnet • Kvarntorp (Myllylä), Lekvattnet
Sjutorpsleden
• Hembygdsgården Karmenkynna, Lekvattnet
– en lisa för själen
• Juhola, Östmark
Text: Camilla Classon. Foto: Gullwi Isaksson-Hougart och Per Eriksson.
• Purala, Östmark • Abborrtjärnsberg (Ahvenlamminmäki), Östmark • Mattila, Östmark • Hembygdsgården Kollsberg, Torsby, Fryksände • Vitsands hembygdsgård • Nikkela hembygdsgård, Nyskoga • Dalby hembygdsgård • Tomta, Södra Finnskoga hembygdsgård • Finngården Rikkenberget, Södra Finnskoga
Ja, det är så Susanne Marguerit Arvidsson från Karlstad beskriver känslan hon får efter att ha gått Sjutorpsleden. – Jag älskar att gå den, jag har gått den så många gånger att jag har tappat räkningen, berättar hon. Sjutorpsleden är en 8,2 km lång vandringsled som går mellan sju torp, från Torsby, väg 239 till Lekvattnet. En liten sträcka av leden slingrar sig in i Norge och går tillbaka och avslutas sedan i Sverige. De sju olika torpen är gamla bevarade finngårdar. Susanne berättar att det är en enkel led att gå, det är lätt att hitta med bra skyltning. – Du behöver inte vara orolig för att gå vilse, men känner du dig osäker finns det kartor på turistbyrån. – Jag har gått leden med barn som varit 8 år och uppåt och även haft med mig hela skolklasser. Vandringen uppskattas verkligen av alla åldrar. Sjutorpsleden har en varierad natur med höjder, gammal skog och åsar. Floran är rik och unik och många av de växter som återfinns är typiska slåtterväxter. På vissa ställen där det är lite blött finns det spångar att gå på. – Det är något speciellt med att gå mellan stugorna, jag får kraft och
– 23 –
känner mig stärkt efter en tur, berättar Susanne. Ibland tar jag med mig vänner och ibland åker jag dit ensam. Det blir som min lilla fristad som ger mig inspiration att klara av vardagen. – Det bästa med hela leden är ”efterrätten”, den sista stugan, Ritamäki, skrattar Susanne. Man kommer upp lite på höjden och ser ut över området med skogen och alla blommor. Man kan se långt bort och det är så vackert.
Jag och Sjutorpsleden har nagot speciellt .. ihop, jag alskar att ga den. 0
0
Susanne har sett en del djur under sina turer, mest olika fåglar. – Jag är inte så bra på att känna igen fåglar men en del örnar och vråkar har jag sett. Älgar har jag också stött på men då brukar jag sjunga högt så försvinner de, berättar hon. Det är ett bra knep om man inte vill träffa på djur, att sjunga. – Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga till alla – missa inte att vandra Sjutorpsleden! Ta med något gott i ryggsäcken och bara njut, säger Susanne.