Meldersteins bruk – Det var här Norrbottens järnhantering startade

Meldersteins herrgård, där brukspatron bodde när ett helt samhälle växte fram runt järnbruket på 1700-talet, är nu en levande hotell- och konferensanläggning.

Meldersteins bruk

Det var här Norrbottens järnhantering startade

Strax utanför tätorten Råneå, några mil från Luleå stad, ligger Meldersteins Herrgård. Det var här som Norrbottens idag så mäktiga järnhantering hade sin linda, den första stora industriverksamheten i nuvarande Norrbotten. TEXT PER-ÅKE HULTBERG

Det började med en liten sten, en gåva från samerna till en ortsbo i samband med en byteshandelsresa i början av 1700-talet. Det visade sig vara en bit järnmalm. Men det kom att dröja några decennier innan den då bortglömda stenens värde uppdagades.

Det var officeren Carl-Johan Thingvall som förstod och gjorde den första inmutningen i Malmberget, samma berg där

LKAB än idag bryter järnmalm i Gällivare kommun. Han var utsänd till den här delen av landet på uppdrag av kungen.

Det berättar Göran Thingvall, vars anfader Carl-Johan 1738 fick tillstånd och privilegium att anlägga en masugn och två stångjärnshammare i Råneå socken. Samma år överlät han privilegierna till de två kompanjonerna Jonas Meldercreutz och

Abraham Steinholtz. – Meldercreutz var känd i akademiska kretsar i Uppsala och hade tagit sig upp till de här trakterna tillsammans med Anders

Celsius. Han hade ingen kunskap om järnhantering, men däremot gott om pengar.

Steinholtz var industriman och kunnig i bergsmekanik. De båda etablerade Meldersteins bruk. Namnet var alltså en mix av

Meldercreutz och Steinholtz, säger Göran

Thingvall. smedjor och allt annat som järnhanteringen krävde. Arbetarbostäder, mejeri, bränneri och självklart en herrgård för brukspatron. Från Bergslagen, där gruvorna började sina, värvades ett par hundra valloner, kända för sin kompetens ifråga om bergsbruk.

Platsen som tidigare varit ödebygd ansågs lämplig då malmen med hjälp av ren och häst kunde fraktas längs med Råne älv, de cirka 20 milen mellan Malmberget och bruket. Här fanns också den helt nödvändiga vattenkraften. Det var dessutom nära till havet, dåtidens självklara transportled. – Men Meldersteins bruk blev aldrig någon succé. Det var problem med transporter, fartyg som sjönk och hyttor som brann. Malmen var dessutom för fosforrik, så bruket gick aldrig med vinst, berättar Göran Thingvall.

Många ägare kom och gick genom århundradena. Här har bedrivits många olika verksamheter, både skolhem och storjordbruk. Det enda som står kvar idag är själva herrgården, som Göran och hans bror Gunnar köpte 1995.

Herrgården har sedan dess restaurerats, så långt som möjligt i 1700-talssnitt. Med den ursprungliga släkten som ägare, idag Görans dotter Katarina Thingvall, är Meldersteins herrgård nu en levande hotell- och konferensanläggning. – Vi är stolta över våra rötter och är oerhört angelägna att den här fina miljön ska bevaras och att minnena från förr lever vidare. Det är ett stort och jätteroligt ansvar som jag nu bär vidare, säger Katarina Thingvall. – Vi tror att runt 20 000 norrbottningar har sitt ursprung härifrån Melderstein. Bara det är väl en häftig tanke?

Här fanns sågverk, smedjor och allt annat som järn- hanteringen krävde.

Sveaskog lanserar ny inriktning för ett hållbart skogsbruk

Sveaskog har ambitionen att gå i spetsen för den EU-gemensamma strategin för biologisk mångfald i Sverige. Det framgår av bolagets nya långsiktiga inriktning. På det här sättet vill Sveaskog på ett kraftfullt sätt bidra till att nå de svenska miljömålen, Parisavtalet liksom EU:s biodiversitetsmål.

Utgångspunkten för företagets nya inriktning är att hotet mot världens biologiska mångfald är lika akut som klimathotet. För att kunna möta detta måste skogen klimatanpassas. Sveaskogs lönsamhet och förmåga att leverera råvara på kort och lång sikt är avhängigt av hur man lyckas med denna uppgift.

– Dessa utmaningar kräver nya arbetssätt och samarbeten. Vi behöver klara hela pusslet, att skydda och stärka den biologiska mångfalden, att vi har skogar som har ett nettoupptag av kol för att klara klimatutmaningen och samtidigt leverera nödvändig råvara till klimatomställningen, säger Per Matses, VD Sveaskog.

I ett första skede har Sveaskog tagit fram åtgärder för tre olika delar av skogslandskapet. På så sätt ska företaget bidra till nationella mål och mål på EU-nivå för klimat och biodiversitet. Den nya inriktningen fokuserar på tre övergripande områden – de brukade skogarna, vattnet i skogen och naturvårdsskogarna.

– I norra Sverige kommer vi fortsätta att gallra och röja, vilket också är ett önskemål från samebyarna. Det underlättar framkomligheten och sikten för renskötseln samt ger bättre förutsättningar för marklaven, ökar ljusinsläppet i skogen och ger oss högkvalitativa skogar. En vinst för alla, säger Anette Waara, marknadsområdeschef för Sveaskog i norra Sverige.

1. De brukade skogarna

• Skogarna ska anpassas för dagens och framtidens klimat, och ges större motståndskraft mot skadeangrepp av olika slag. Det gör Sveaskog genom att välja plantor med speciellt utvecklade egenskaper och planerar alltid för bland annat minst tio procent lövinslag i barrskogen.

• Nytt program för ekologiskt funktionell naturhänsyn. Delar av de lågproduktiva skogarna och den hänsyn som lämnas vid avverkning kan få ökade ekologiska värden med hjälp av naturvårdande skötselåtgärder, till exempel framhuggning av stora tallar eller ekologiskt värdefulla lövträd.

• En övergång till hyggesfritt, som till exempel mosaik- eller luckhuggning, på brukad areal i fem ekoparker. Detta kompletterar de fyra försöksområden

Sveaskog redan har och kan bidra till ökade upplevelsevärden för rörligt friluftsliv och naturturism.

• Utreda hur en begränsning av storlek på hyggen kan göras för att på bästa sätt bidra till etablering av en grön infrastruktur.

• För att bättre samordna den övergripande planeringen för skogbruk och renbete vill Sveaskog få till stånd en gemensam landskapsplanering i dialog med rennäringen.

• Sveaskog ska öka röjning och gallring i renskötselområdet utifrån samebyarnas behov. Det är insatser som underlättar framkomligheten för renarna och som samtidigt gynnar förutsättningarna för marklavstillväxt när då ljusinstrålningen ökar.

2. Vattnet i skogen

• Ett våtmarksprogram för de närmaste fem åren för att skapa eller återskapa i genomsnitt 20 våtmarker per år (från nuvarande 3-5 per år).

• I samarbete med länsstyrelser och lokala föreningar väljer vi tio särskilt värdefulla vattensystem, och påbörjar med varsamhet en återställning efter att dessa rensats för timmerflottning eller kraftutvinning, vilket haft stor negativ påverkan på de ekologiska värdena i vattnen.

• Sveaskog ska bidra till nationella miljömål och EU:s biodiversitetsstrategi där 30 procent av skogsmarken har ett skydd i vid bemärkelse. 10 procent, jämfört med sju procent idag, ska vara ett strikt skydd.

• Sveaskog planerar att de närmaste åren öka den årliga arealen naturvårdande skötsel från cirka 1 000 hektar till 3 000 hektar.

• Främja skogar med förutsättningar för ädellövsbestånd som många skogslevande arter behöver.

• I nordvästra Sverige planerar Sveaskog att skydda all identifierad kontinuitetsskog över 140 år, cirka 14 000 hektar, som inte redan ingår i bolagets naturvårdsskogar. Därefter är 185 000 hektar gammal skog långsiktigt skyddad på Sveaskogs mark.

3. Naturvårdsskogarna

Sveaskog ägs av svenska staten och är Sveriges största skogsägare med 14 procent av Sveriges skogsmarksareal. Vi har verksamhet i cirka 170 kommuner och har drygt 800 medarbetare. Bolagets inriktning är skogsbruk med hänsyn till biologisk mångfald.