HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN TL MEDIA GROUP
INDUSTRIHISTORIA
Meldersteins herrgård, där brukspatron bodde när ett helt samhälle växte fram runt järnbruket på 1700-talet, är nu en levande hotell- och konferensanläggning.
Meldersteins bruk
Det var här Norrbottens järnhantering startade Strax utanför tätorten Råneå, några mil från Luleå stad, ligger Meldersteins Herrgård. Det var här som Norrbottens idag så mäktiga järnhantering hade sin linda, den första stora industriverksamheten i nuvarande Norrbotten. TEXT PER-ÅKE HULTBERG
D
et började med en liten sten, en gåva från samerna till en ortsbo i samband med en byteshandelsresa i början av 1700-talet. Det visade sig vara en bit järnmalm. Men det kom att dröja några decennier innan den då bortglömda stenens värde uppdagades. Det var officeren Carl-Johan Thingvall som förstod och gjorde den första inmutningen i Malmberget, samma berg där LKAB än idag bryter järnmalm i Gällivare kommun. Han var utsänd till den här delen av landet på uppdrag av kungen. Det berättar Göran Thingvall, vars anfader Carl-Johan 1738 fick tillstånd och privilegium att anlägga en masugn och två stångjärnshammare i Råneå socken. Samma år överlät han privilegierna till de två kompanjonerna Jonas Meldercreutz och Abraham Steinholtz. – Meldercreutz var känd i akademiska kretsar i Uppsala och hade tagit sig upp till de här trakterna tillsammans med Anders Celsius. Han hade ingen kunskap om järnhantering, men däremot gott om pengar. Steinholtz var industriman och kunnig i bergsmekanik. De båda etablerade Meldersteins bruk. Namnet var alltså en mix av Meldercreutz och Steinholtz, säger Göran Thingvall.
Så småningom växte ett helt litet samhälle fram kring järnbruket. Här fanns sågverk,
6
smedjor och allt annat som järnhanteringen krävde. Arbetarbostäder, mejeri, bränneri och självklart en herrgård för brukspatron. Från Bergslagen, där gruvorna började sina, värvades ett par hundra valloner, kända för sin kompetens ifråga om bergsbruk.
Platsen som tidigare varit ödebygd ansågs lämplig då malmen med hjälp av ren och häst kunde fraktas längs med Råne älv, de cirka 20 milen mellan Malmberget och bruket. Här fanns också den helt nödvändiga vattenkraften. Det var dessutom nära till havet, dåtidens självklara transportled. – Men Meldersteins bruk blev aldrig någon succé. Det var problem med transporter, fartyg som sjönk och hyttor som brann. Malmen var dessutom för fosforrik, så bruket gick aldrig med vinst, berättar Göran Thingvall. Många ägare kom och gick genom århundradena. Här har bedrivits många olika verksamheter, både skolhem och storjordbruk. Det enda som står kvar idag är själva herrgården, som Göran och hans bror Gunnar köpte 1995. Herrgården har sedan dess restaurerats, så långt som möjligt i 1700-talssnitt. Med den ursprungliga släkten som ägare, idag Görans dotter Katarina Thingvall, är Meldersteins herrgård nu en levande hotelloch konferensanläggning. – Vi är stolta över våra rötter och är oerhört angelägna att den här fina miljön ska
bevaras och att minnena från förr lever vidare. Det är ett stort och jätteroligt ansvar som jag nu bär vidare, säger Katarina Thingvall. – Vi tror att runt 20 000 norrbottningar har sitt ursprung härifrån Melderstein. Bara det är väl en häftig tanke?
Här fanns sågverk, smedjor och allt annat som järnhanteringen krävde.
Görans Thingvall och hans dotter Katarina. Det var deras anfader, Carl-Johan Thingvall, som 1738 fick tillstånd att anlägga ett järnbruk i Råneå.
