Offensiv 1281-82 by Offensiv

21 december 2017 / # 1 281-82 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

År 2017 – fokus på asylkamp

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ LEDARE

Höj pensionerna – inte pensionsåldern

2 5

8-9

Foto: Andrew Herbert

Ny gruvboom och nya fiaskon

– läs mer på sid 3, 12 och 13

Nästa Offensiv kommer torsdag den 11 januari

Detta 24-sidiga dubbelnummer av Offensiv är det sista för året. Nästa Offensiv kommer den 11 januari 2018. Ge bort en prenumeration på Offensiv i julklapp eller ge en present till RS/Offensivs ekonomikampanj innan nyår. Det borgar för att vi kan ta nya steg framåt

under 2018, ett år som kommer att bli minst lika händelserikt som 2017 med fortsatt kvinnokamp – #metoo – samt anti-Trump. Och i Sverige blir det val i höst. Till sist vill vi passa på att önska alla prenumeranter och läsare: God Jul & Gott Nytt Rött År! Offensivs redaktion

10-11

RS 20 år: Upprustad välfärd utan vinst

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Skoljätten försöker tysta kritiska lärare

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

HÖJ PENSIONERNA

AV OCH FÖR DE SUPERRIKA

– INTE PENSIONSÅLDERN

”

Foto: Pensionsmyndigheten

en så kallade Pensiongruppen, som består av de båda regeringspartierna S och MP samt högeralliansens fyra partier, M, L, C och KD), presenterade i förra veckan sin överenskommelse om de framtida pensionerna. Överenskommelsens viktigaste delar är höjd pensionsålder och att det skandalomsusade premiepensionssystemet ska ”reformeras”. Vidare utlovas att grundskyddet (garantipensionen) för de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna ska höjas. Men den förbättringen ska ses mot bakgrund av att överenskommelsen i huvudsak innehåller ytterligare försämringar av ett pensionssystem som är underfinansierat, djupt orättvist och särskilt missgynnar arbetarkvinnor. Den föreslagna höjningen av pensionsåldern – åldern för att ta ut garantipension höjs från 65 till 66 år, den lägsta åldern för allmän pension höjs stegvis från 61 till 64 år samt att man får rätt att jobba kvar till 69 år – kommer att följas av fler och återkommande höjningar eftersom pensionsåldern ska höjas i takt med att medellivslängden ökar. Men alla lever inte lika länge. Det är heller inte så att alla orkar och kan jobba tills man når Pensions- p e n s i o n s å l dern. Långt systemet därifrån. är en LO-medlemkvinnofälla. mar går i snitt i pension vid 63,8 års ålder. En tidigare undersökning bland fackförbundet Kommunals medlemmar visade att bara en av tio jobbade efter 65. Samtidigt blir det allt längre till

ett hållbart arbetsliv, allt fler tenderar att slitas ut i förtid till följd av ökad press, stress och mindre möjligheter att påverka det egna arbetet. Det är inte pensionsåldern som behöver höjas, utan pensionerna. Hela pensionssystemet måste göras om. Samma partier som står bakom den senaste överenskommelsen är de partier som genomförde 1990-talets ”pensionsreform” som sänkte pensionerna samtidigt som en del av pensionen, premiepensionen (PPM), hamnade på börsen. PPM-systemet blev en dyrbar flopp som slutade i skandalerna med Allra och Falcon Funds. Dagens pensionssystem är en kvinnofälla. Gapet mellan kvinnors och mäns pensioner är till och med

större än löneskillnaderna. Lägre lön, ofrivillig deltid, högre sjukfrånvaro och större ansvar för hem och familj gör att kvinnor i genomsnitt har omkring 30 procent lägre pensioner jämfört med män. Pensionsgruppens senaste överenskommelse innebär att dessa orättvisor inte bara kvarstår, utan ökar när pensionsåldern höjs. RS och Offensiv säger: • Rättvisa åt pensionärerna. – nytt jämlikt pensionssystem. •O medelbar höjning av pensionerna och en rejäl höjning av taket för bostadstillägg. • Nej till höjd pensionsålder. • Sex timmars arbetsdag och rätt till heltid. • Uppvärdera kvinnors arbete och löner. ■

risen för den borgerliga demokratin har resulterat i att den politiska och ekonomiska makten samlas till en och samma person. När Italiens gamla politiska system rasade samman under 1990-talet krattades vägen för Silvio Berlusconi. Berlusconi var Italiens rikaste individ när han först blev premiärminister 1994 och trots alla skandaler och hotande fängelsestraff spökar han fortfarande, vilket är ett uttryck för djupet i Italiens politiska kris. En som gått i samma fotspår som Berlusconi är USA:s president Donald Trump. Sexism, rasism, högerpopulism och rikedom förenar de två. Men att Trump styr världens mäktigaste nation och största militärmakt gör honom naturligtvis mycket farligare. Trumpkopior finns det numera gott om. Det tjeckiska parlamentsvalet i år vanns av landets näst rikaste person – Andrej Babis, en mediamogul och ägare av kemisk industri och som i likhet med Trump och Berlusconi är en högerpopulist under polisutredning. I början av december fick Babis uppdraget att bilda Tjeckiens nya regering. Bara några veckor senare vann en av Chiles rikaste individer Sebastián Piñera presidentvalet. Denne skattesmitare och högerman har varit president förut och han kunde bli vald på nytt eftersom många valde att inte rösta i protest mot att valet stod mellan två borgerliga kandidater. Piñera har plats nio på listan över världens rikaste politiker. Den som toppar den listan är New Yorks förre borgmästare Michael Bloomberg som med hjälp av sin förmögenhet kunde se till att få sitta i tre mandatperioder mot lagens två. Resten av listan kan läsas som ett utdrag ur Panamadokumenten, eller som korruptionens tio i topp. Det finns dock några namn som saknas. Trump och hans regering av rika, nyliberala miljöbovar är inte med, inte heller Rysslands auktoritäre Putin har placerat sig (som ex-KGB:are vet han hur man döljer sin förmögenhet) och saknas gör även Kinas XI Jinping, som gjort sig själv, sin familj och sin klick till mångmiljardärer. Under Xi Jinpings tid vid makten har topparna – drygt ett hundratal – i landets ”parlament” och Nationella folkkongress ökat sina förmögenheter med 64 procent. Totalt sitter Kinas kapitalistiska pampar på tillgångar som är lika stora som Belgiens BNP. Andra har en bit kvar innan de fått ihop samma förmögenhet, men de är på god väg när officiell politik kan sammanfattas i: Av och för de rika. ■

Enorma klassklyftor präglar landets städer. Utöver klippets exempel nämns hur den ”skeva inkomstfördelningen” i Lund är liknande den i Peru. Samtidigt blir miljardärerna fler och rikare (skärmdump Sydsvenskan den 18 december). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2017 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Högerns nya : Krönika

radarpar i Luleå Vid ett maratonkommunfullmäktigemöte måndag innan jul togs ytterligare flera steg i högerpolitiken i Luleå. – Medan hyresgäster och vanliga lulebor drabbas av kraftigt höjda avgifter för vatten och avlopp får den avpolleterade bankdirektören Anders Sundsström ett toppjobb inom kommunen, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna. RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

Foto: Natalia Medina

”Dagbok från flyktingkampen” ABDULRAHIM (t.h på bilden)

em dagar innan skolstrejken 121212 (12 decem delade upp oss i två grupper, en med ungdomarna och ber klockan 12) var jag i min skola för att dela en med svenskarna. Tiden gick väldigt långsamt – var ut flygblad om skolstrejken mot utvisningar. Jag je minut kändes som en timme, och vi var så kalla och började dela med hjälp av Natalia. Efter någon minut frös mycket. Men någonting större var i våra hjärtan kom en lärare och började tjafsa med mig om varför som gjorde oss varma och starka – jag kan inte sätta jag delade ut bladen. Jag informerade om att det var ord på den känslan. Efter några timmar började det bli min rättighet att dela ut information på min egen sko kallare och poliserna blev strängare och försökte putta la – då gick hon för att hämta en vaktmästare för att ta oss bakåt och bakåt och bakåt. Vi ungdomar backade tills de hade blivit nöjda. Se mina grejer och köra ut mig. Efter någon minut blev jag hotad, de skulle polisanmäla mig, och vaktmästa dan hörde vi att en person hade släppts, som inte blir ren började filma och tog bilder på mig. Är det så man utvisad, och vi blev glada. Men det var många andra ska bete sig mot en elev? Jag blev ledsen, men hade som skulle deporteras. Vi demonstrerade och skrek fortfarande rätten på min sida. En av mina kompisar ”låt de stanna”. Sedan efter några minuter hörde vi att ringde då till min rektor för att förklara vem som hade det var nån annan som blev fri, och det kändes mycket rätt och att de inte ska göra så mot en elev (om det bättre. Efter några timmar kom en person och sa tre andra hade blivit fria. Jag var så glad, men också så led skulle vara en svensk, skulle de göra så då?). Dagen efter åkte vi till Åstorp för att träffa min bror sen samtidigt för att det var inte min bror som blev fri. (han kallas för ”lillebror” av alla), för att besöka honom Ju närmare deportationen kom, desto mer upprörd i förvaret. Vi fick gå in. Väl inne fick vi information om och orolig blev jag för min bror. De var sju på bussen som vad vi får göra och vad som är förbjudet. I förvaret får skulle köras till flygplatsen. Sen minskades antalet till fem. vi inte ha kroppskontakt, vi får inte röra varandra. Vi får Helt plötsligt hör jag ”Rahiiimmm Rahiiimmm!” någon inte ens ge mobilen till honom, trots att hans enda öns stans ifrån. När jag vänder mig mot gatan är det Fatemeh kan var att han ville se sitt Instagram. Två från förvars Khavari som ropar ”Rahim! Mossi blev fri!!” (Fri betyder personalen var inne i samma rum och övervakade besö inte att personen blev släppt, utan att personen inte ska ket. Det var så irriterande och omänskligt. Min bror sa utvisas). Jag blev så himla glad över det att jag nästan bröt ihop. Vi lycka till mig att per sonalen var så des till sist att I förvaret får vi inte ha kroppskontakt, stoppa utvis otrevliga, att han var stres ningen av Bror. vi får inte röra varandra. Det var en så sad, arg, ledsen bra känsla, och samtidigt en dålig känsla för de andra som och hopplös för att han skulle utvisas på måndag. Jag pratade så mycket med honom och sa att vi utvisades till Afghanistan. Jag beklagar att vi inte kunde kämpar tills du blir fri, tills du ska komma ut och att stoppa det och lät dem åka till den värsta mardrömmen, vi skulle kunna kramas, att vi inte lämnar honom, att jag beklagar. Dagen var slut och jag var helt slut också. vi kämpar, att vi håller varandras händer. Tyvärr måste vi avbryta för att tiden var slut. Vi var där en timme, Klockan ett på natten tog jag tåget mot Stockholm. Sju men kunde inte ens prata om känslorna för vi hade två på morgonen gick jag direkt från stationen till min vakter bredvid oss. skola och fortsatte dela ut flygblad om strejken. Det var den 12 december. Jag höll ett tal på skolan och för Vi kom tillbaka nästa dag för att besöka honom. Det var klarade för eleverna att för dem gäller det en lektion, kanske sista gången som vi skulle se honom, men det men för mig gäller det livet. Rektorn stod och lyssnade var samma regler – att man inte kan ha kroppskontakt. och jag sa till henne att de i personalen som hade hotat Det var hemskt, omänskligt och han var mycket orolig. mig på fredagen borde be om ursäkt. Sen åkte vi från skolstrejken på min skola och möt På måndagen samlades vi några från Stockholm på Malmö central för att åka till Åstorp och stoppa utvis te alla skolor på demonstrationen på Medborgarplats ningen. Vi var framme vid förvaret typ halv elva, po en. Jag var konferencier denna dag. Kampen fortsätter lisen var på plats. Vi var nästan tjugo personer och vi tills vi har stoppat alla utvisningarna till Afghanistan. ■

örslaget om inskränkt de mokrati och höjda kom munalrådslöner drabbades dock av ett tillfälligt bakslag. Som Offensiv tidigare har rap porterat planerar kommunens S-styre med Niklas Nordström i spetsen att inskränka insyn och deltagande i demokratiska beslut genom att slå ihop Kultur- och fri tidsnämnden, minska kommun revisionens storlek samt minska storleken på ett antal nämnder. Totalt är det ett 70-tal förtro endevalda som försvinner. Som en del av samma ärenden föreslogs även höjd kommunal rådlön till 110 procent av ett riks dagsarvode, cirka 72 000 kronor per månad. Socialdemokraterna ville dock vänta med att lansera deras illa dolda plan att sänka ersättning arna till oppositionen till efter valet, något som gjorde att flera partier yrkade återremiss med ar gumentet att alla arvoden skulle beslutas samtidigt. När riksdagsledamoten Fred rik Lund Sammeli (S) lämnade mötet i förtid innebar det att en minoritetsåterremiss blev möjlig och beslutet sköts upp. Beslutet om kraftigt höjda av

gifter för vatten och avlopp togs dock med en stor majoritet. – Rättvisepartiet Socialisterna var det enda parti som principi ellt var emot höjningen på tolv procent. Vi menade istället att kommunen gemensamt ska stå för de investeringarna, för att hålla nere de taxor som drabbar låginkomsttagare hårdast, säger Jonas Brännberg. För första gången beslutade också S-majoriteten med stöd av bland annat deras M-kompanjon en ”extern” ordförande för kom munens ägarbolag i form av den avpolleterade bankdirektören An ders Sundström. – Som före detta S-minister och som direktör och styrelsord förande på Swedbank, Folksam och KF med miljonlön symbol iserar Sundström hur socialde mokratin har blivit kapitalismens och orättvisornas försvarare. Han är en av spekulanterna som har köpt upp gruvan i Pajala och var en av de som åkte på jaktresor i privatjet med SCA-vd:n Jan Jo hansson utan att betala för sig. Att den miljonären får 200 000 kronor till per år av Luleå kom mun är inget annat än en skandal, säger Jonas Brännberg. ■

RS:are ”Årets politiker”

Årets politiker 2017 blev Rättvisepartiet Socialisternas Amer Mohammed Ali och Minela Mahmutovic, i alla fall om Mixgården i Hammarkullen får bestämma. De korades på ett fullsatt Mixgården till jublande publik med motiveringen: ”Med fanan i ena handen, andra näven upp i luften och hunden i koppel har detta powerteam stått upp och kämpat för Hammarkullen. Därför utses Amer Mohammed Ali och Minela Mahmutovic till årets politiker!” Priset mottogs på årets Mixgalan på Göteborg Stads fritidsgård Mixgården i Hammarkullen. Zahid Baloch

INRIKES

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Privatiseringar slår

cent, för män 14 procent (alla siffror från år 2016). Det är just denna grupp som särskilt har drabbats av de senaste årens politik av nedskärningar och privatiseringar inom vård och omsorg. De stora neddragningarna av vårdplatser som började på 1990-talet i och med att kommunerna fick ansvaret för vården av äldre har fortsatt under hela 2000-talet. Drygt hälften av alla sjukhusplatser avvecklades mellan åren 1992 och 2015. Samtidigt försvann 25-30 000 platser på de kommunala äldreboendena mellan år 2000 och 2016. Detta innebär att allt fler vårdas i hemmet och är beroende av sina anhöriga, men också av sina ekonomiska resurser.

Foto: Bulver / Wikimedia Commons

mot folkhälsan

Klassklyftorna och den aggressiva högerpolitiken slår mot de fattiga och äldre.

Sedan länge är det känt att livslängden skiljer sig åt mellan de med högre utbildning och bättre ekonomi och människor med lägre utbildning. Till exempel finns det flera rapporter om de stora skillnaderna i livslängden mellan svarta och vita i USA – 68 år jämfört med 75 år. KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

etta faktum är inte begränsat till USA, som är känt för att ha stora klassklyftor. En likadan bild kan ses även i Sverige. Den vetenskapliga tidskriften Äldre i centrum vigde sin senaste utgåva åt det ojämlika åldrandet och det är en delvis skrämmande läsning. Sammanfattat kan man konstatera att de senaste åren av nyliberal politik inom vård och omsorg

med privatiseringar, införandet av valfrihet och upphandlingar har drabbat äldre och fattiga kvinnor allra hårdast, och då i synnerhet utlandsfödda. Skillnaderna mellan klasserna handlar inte bara om förkortad livslängd, utan också om hälsa och livskvalitet högre upp i åldrarna. En studie bland de allra äldsta i Sverige, 77 år och äldre, som har genomförts i flera omgångar sedan

1992 visar tydliga hälsoskillnader mellan människor med olika utbildningslängd. De med lägre utbildning hade överlag en sämre självskattad hälsa med mer värk, sämre mobilitet och sämre förmåga att klara vardagliga aktiviteter än de med högre utbildning. Forskningen visar också att de med lägst utbildningsnivå har sämre läkemedelsbehandling med dels olämpliga preparat för äldre och samtidigt sämre tillgång till specialistvården. En av dem som i många år har forskat kring ojämlikhet i hälsa är Michael Marmont. Boken Statussyndromet, som på svenska kom ut 2006, visar att varje människas hälsa och livslängd är beroende av var på den sociala stegen en befin-

ner sig. Det är de mest ojämlika samhällena som också har största hälsoproblemen. Avgörande för hälsan enligt hans forskning är var en befinner sig på den sociala stegen, inte livsstilsfaktorer som rökning och övervikt, även om de är bidragande faktorer för ohälsa. Sverige har idag de snabbast växande klyftorna i ojämlikhet bland industriella länder. Andelen relativt fattiga i befolkningen, som mäts som andelen människor som har mindre än 60 procent av genomsnittet, har ökat under de senaste åren och ligger idag över EU-snittet. Bland alla kvinnor 65 år och äldre är andelen relativt fattiga 21,7 procent. Bland männen är motsvarande siffra 11,1 procent. För ensamstående kvinnor, 75 år och äldre, är denna andel 28 pro-

”Valfrihetsreformerna” har fört med sig att en större andel av vårdoch omsorgen utförs av privata utförare. År 2016 gällde detta för 23 procent av hemtjänsten och för 21 procent av vård- och omsorgsboendena. Många privata företag har till skillnad från kommunerna även erbjudanden om extra servicetjänster som de enskilde äldre betalar utöver äldreomsorgsavgiften. De här tjänsterna är rut-avdragsgilla och en del kommuner hänvisar de äldre rent av till denna möjlighet. Detta gynnar förstås de äldre som har de här ekonomiska möjligheterna och överhuvudtaget förutsättningen att kunna anlita rut-tjänster som att äga sitt eget boende. Det är mot denna bakgrund som vinsterna i välfärden behöver ses. Sju av de tio största vård- och omsorgskoncernerna ägs av riskkapitalbolag. Formellt ägs de av riskkapitalbolagens fonder, vilka är placerade i skatteparadis som Jersey, Guernsey och Caymanöarna. För att vända utvecklingen krävs en välfärd som åter tas i offentligt ägande med en planering utifrån behoven – inte för att skapa vinstdrivande företag. ■

Demokratipris till vårdkämparna i Sollefteå I veckan öppnar den medlemsägda vårdcentralen VOON (Vård och omsorg i Norrland) i Sollefteå centrum. VOON lyckades få över hundra intresseanmälningar i ett län med uttalat stora rekryteringsproblem till vården som följts av astronomiska stafettkostnader för inhyrd personal. PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

e har kunnat rekrytera en personalgrupp på 28 personer bestående av läkare, distriktssköterskor, sjukgymnaster med flera yrkesgrupper. Till invigningen kommer nu Ordfront för att dela ut sitt demokratipris. Årets pris går till Föreningen Sollefteå Framtidens akutsjukhus, Nätverket BB-ockupationen och det medlemsägda vårdföretaget VOON. Samtidigt fortsätter vårdneddragningar ute i länet och bilden

av ett krisande landsting består. I november togs beslut om att lägga ned folktandvården i Fränsta. Detta trots en lokal protestkampanj med bland annat tusentals namn på protestlistor och möten där politiker ställdes till svars. Orsaken till nedläggningen är enligt politikerna svårigheter med att rekrytera nya tandläkare samt att lokalerna har varit olämpliga. Fränstaborna säger att de inte kan se att landstinget ens har försökt rekryte-

ra och kommer nu att få åka 5 mil till Ånge för närmaste tandvård. På regionfullmäktige beslutades i höst om att lägga ned BUP-mottagningen (Barn- och ungdomspsykiatrin) i Kramfors. I praktiken har den dock inte fungerat och varit stängd i flera år. Vi har även kunnat läsa krisrubriker om akutkirurgins framtid i Ö-vik under hösten. Även här har det handlat om landstingets problem att bemanna verksamheten, i detta fall med specialistläkare. Lars Rocksén, vice ordförande i Ångermanlands läkarförening, har i Läkartidningen bland annat argumenterat för att det behövs ett mer närvarande ledarskap och en bättre personalpolitik. I november avslog förvaltningsrätten den överklagan som Förening-

en Sollefteå framtidens akutsjukhus hade gjort mot landstingets nedläggning av akutkirurgin i Sollefteå. Svårigheterna att rekrytera personal är ett återkommande argument vid neddragningarna i länet. En del debattörer menar att rekryteringsproblemen medvetet används som ett argument för nedläggningar och för att centralisera verksamheten i länet. Det är svårt att säga hur mycket som kan ligga i det. Problemen att rekrytera till exempel sjuksköterskor är stora även i Sundsvall. I dagarna presenterades också en prognos för primärvården. Enligt den går ekonomin 58 miljoner kronor minus, vilket är nästan en fördubbling mot förra året. Orsaken till underskottet är dyra kostnader för stafettpersonal. Landstinget pekar dock på att man under

tredje kvartalet har kunnat minska hyrkostnaderna och vänt trenden. Arbetet med att minska beroendet av dyr stafettpersonal inom landstinget pågår på flera håll. I december uppmärksammade Vårdförbundet att just kardiologen i länet har varit framgångsrik i detta. De har minskat stafetter på alla tre sjukhusen och i Sundsvall är de nu helt oberoende av dem. I landstingsvalet nästa år görs hela länet till en valkrets. Alla partier utom Socialdemokraterna kör då med en lista. Vänsterpartiet beslutar hur de ska göra på sin valkonferens i januari. S satsar på 4 olika listor med mer lokala namn. Sossarna tar också bort de gamla ökända toppnamnen från sina listor. Moderaterna petar sitt före detta landstingsråd och toppnamn Per Wahlberg ned till valsedelns andraplats. ■

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Academedia försöker censurera kritiken.

I korthet

Psykiska ohälsan bland unga ökar

hälsa En rapport från Socialstyrelsen den 13 december visar en oroväckande stark ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. Bland barn i åldrarna 10-17 år har den ökat med 100 procent på tio år, och bland unga vuxna (18-24 år) med 70 procent. Socialstyrelsen har tittat på andelen barn och unga vuxna som har haft åtminstone ett vårdtillfälle inom specialiserad öppenvård eller slutenvård, eller minst ett uttag av psykofarmaka. Enligt denna definition är det omkring 190 000 barn och unga vuxna som år 2016 hade någon form av psykisk ohälsa, vanligen depression eller olika slags ångestsyndrom. Det leder också till en ökad andel självmordsförsök och självmord: bland pojkar 10-17 år med depression eller ångestsyndrom är risken 25 gånger så stor för självmordsförsök jämfört med andra barn. – Även om psykisk ohälsa är vanligare bland de som har särskilt svåra psykosociala förhållanden är det allt fler från hela ungdomsgruppen som omfattas av den här ökningen, kommenterar Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, till Vårdfokus den 13 december.

Foto: Academedia / Rikard Westman

Göran Drougge.

Academedia

försöker tysta L vinstkritiska lärare Två kritiska lärare på Sjölins gymnasium, en Academedia- skola i Stockholm, har avstängts och omplacerats efter beskyllningar om att ha utgjort ett hot mot arbetsmiljön och uppträtt ”grovt illojalt”. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

nligt skolkoncernens kommunikationsdirektör har de låtit ”den politiska agendan ta över i klassrum och lärarrum”. De omplacerade lärarna, Magnus Ekblom och Göran Drougge, avvisar bestämt skoljättens anklagelser. – Varken Magnus eller jag har någonsin under våra nio respektive 16 år som lärare på skolan fått en enda konkret anmärkning för att vi skulle ha misskött våra jobb, säger Göran Drougge till Offensiv. Ekblom är ett stridbart skyddsombud. Ändå har samarbetsklimatet enligt Drougge varit gott med den tidigare skolledningen. De båda lärarna har däremot varit mycket aktiva i debatten om vinster i skolan, med mängder av debattinlägg i såväl Aftonbladet som lärarfackens tidningar. De är också initiativtagare till föreningen Elevintresse före vinstintresse, som har medlemmar på flera skolor och 3 500 anhängare på facebook. Striden började när samhällskunskapsläraren Magnus Ekblom, som sedan länge också har varit fackligt aktiv som skolans skyddsombud och ledamot i avdelningsstyrelsen för Lärarnas Riksförbund, plötsligt blev inkallad till skolans nya rektor och avstängd från jobbet.

Det skedde bara tre dagar efter att han och Drougge tillsammans med en annan lärare fått en artikel med rubriken ”Academedia hot mot demokratin” publicerad i Lärarnas tidning. – Artikeln var en reaktion på beskedet att Academedia tar över Praktiska gymnasiets 33 gymnasieskolor för en halv miljard och nu som ett av landets största företag med 15 000 anställda använder sin storlek för att försöka hindra demokratiska beslut, säger Göran Drougge till Offensiv. Magnus Ekblom avstängdes med anklagelser om att ha skapat oro och samarbetssvårigheter på skolan, något han på fackets inrådan utmanade genom att komma tillbaka redan nästa dag. Sedan han därefter tackat nej till att låta sig köpas ut för en summa pengar och även fått sina kollegors stöd genom att bli omvald som skyddsombud, inkallades han den 21 november åter till rektorn, som meddelade att han nu skulle sparkas för ”grovt illojalt beteende”. – Jag blev fråntagen nyckel och dator och blev i princip utkastad. Jag har fortfarande kvar tillhörigheter på skolan. Det var väldigt förnedrande, säger Ekblom till Arbetet.

Mer nedskärningar på lokaltidningar

När Drougge då inför både andra lärare och elever avslöjade att skolledningens version om att Ekblom och skolan ”bestämt sig för att gå skilda vägar” inte var sann blev även han avstängd. Även elever som har reagerat mot avstängningen med protestlappar och sänkning av skolans betyg på den interna facebooksidan har bemötts hårt av skolans rektor och koncernens verksamhetschef. – Det dröjde inte mer än tio minuter innan rektorn kom och skällde ut oss. Sedan tog hon bort funktionen med betygssättningen helt. Censurerade oss helt, säger några elever som har valt att gå ut med offentlig kritik i lokaltidningen Mitt i Södermalm. Under förhandlingar med facket gavs ett nytt besked om att Ekblom från vårterminens start ska omplaceras till en annan gymnasieskola på Kungsholmen och Drougge till en ny skola i Hammarby sjöstad som inte öppnar förrän nästa höst. De två lärarna får stöd av Andrés Jerez, som är koncernombud för Lärarnas riksförbund och avfärdar Academedias uppgifter. Det är när detta skrivs inte känt om Lärarnas Riksförbund ser en möjlighet att dra trakasserierna mot Ekblom till Arbetsdomstolen. Medan stämningen på skolan idag är mycket tryckt upplever Ekblom och Drougge ändå ett starkt stöd från både sina kollegor och elever. Om Academedia försökte sätta stopp för en kritisk debatt om vinstintresset och dess konsekvenser har de uppenbarligen skjutit sig själva i foten. ■

okaljournalistik Ett stort så kallat sparpaket, alltså en nedskärning, har ålagts Västerbotten-Kuriren (VK) och Folkbladet i Umeå. 9 miljoner kronor ska sparas in, vilket innebär att 14 tjänster försvinner, varav tio redaktionella. En av tjänsterna är chefredaktören för Folkbladet. Det skriver Journalisten den 18 december. – Det är ju redaktionerna som producerar det företaget ska sälja. Det innebär också att vi förlorar duktiga medarbetare som tar med sig stor kompetens ut ur bygget. Generellt har annars förhandlingarna med ledningen varit konstruktiva och vi tycker att det är bra att vi inte behövde gå till turordningsförhandlingar, säger Journalistklubbens ordförande Nathalie Huldtin till VK. Orsaken till nedskärningen sägs vara att den digitala omställningen i mediebranschen kräver stora investeringar.

Besparingar på Stockholmsgymnasier

kolan Två av fyra gymnasiechefer har nyligen sagt upp sig från Stockholms stad på grund av de stora och accelererande underskotten inom skolan. Det totala underskottet för de 20 kommunala gymnasieskolorna i Stockholms stad väntas bli 80 miljoner kronor för år 2017, och 2018 väntas besparingar, alltså nedskärningar. Det skriver Dagens Arena den 14 december. – Man kommer väl till ett läge där det känns omöjligt att hantera ett uppdrag. Det här är två gymnasiechefer som är väldigt erfarna och har jobbat länge inom Stockholms stad. Men ibland måste man ta ett sådant beslut, uppger Kjell Sjöberg, Sveriges skolledarförbunds ordförande i Stockholms stad, och menar att det är svårt för den kommunala gymnasieskolan i en marknadsanpassad verksamhet. Han säger vidare att det är köp och sälj med skolpengen som styr. Skolan är konkurrensutsatt, där ingen rektor kan prognosticera hur många elever de faktiskt kommer att få. Efter ett provval vid nyår försöker skolan anpassa utbud och efterfrågan, men sedan blir det kanske ändå inte så många som söker och då blir det svårt. Skolan måste nästan packa klassrummen fulla för att få ekonomi.

Kvinnor sjuka efter sexuella ofredanden

rbetsmiljö Antalet anmälda arbetssjukdomar efter sexuella ofredanden till Arbetsmiljöverket har i år ökat med hela 50 procent jämfört med åren 2015 och 2016. Nästan tre av fyra av dessa ofredanden har drabbat vård- och omsorgspersonal – undersköterskor, hemvårdsbiträden med mera. Det rapporterar Dagens Nyheter den 19 december. Särskilt drabbade är kvinnor inom LO-yrken, vilket bekräftas av bland annat rapporten Sjuk av jobbet. Utöver vårdpersonal handlar det om personal inom handel och hotell- och restaurangbranschen. ■

INRIKES

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Foto:Peter Tandlund / Flickr CC

Situationen har drastiskt försämrats för de som är i behov av Mikamottagningen sedan den slutade med bland annat samtalsterapi och behandling.

”Behövt neka över 1 000 tjejer stöd” Bland de mest skakande uppropen under Metoo är #intedinhora och #utanskyddsnät där prostituerade och kvinnor med erfarenhet av missbruk och kriminalitet vittnar om övergreppen. Det föranleder en uppföljning: hur gick det för Mikamottagningen i Stockholm? ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

ikamottagningarna är till för att ge stöd till personer som får ersättning för sex eller skadar sig med sex. Verksamheten har ansetts vara världsledande och genom professionell djupgående samtalsterapi

har de kunnat hjälpa personer att komma ur prostitutionen. Men nu finns inte Mikamottagningen i Stockholm kvar i sin gamla form. Det rödgrönrosa styret i socialnämnden bestämde för ett år sedan att Mika skulle

göras om, bli mer utåtriktad och uppsökande. När jag frågar politikerna om resultatet svarar Åsa Lindhagen, MP, och Anna Rantala Bonnier, Fi, att Mika nu når fler då mottagningen agerar på nätet. Men det de inte berättar är att grundverksamheten har rasat då majoriteten av de anställda på Mikamottagningen har slutat. – Personalen som sade upp sig i protest kan inte ställa sig bakom de nya direktiven, för de vet hur skadliga de är för målgruppen, berättar Malin Jenstav från Stockholms tjejjour, som för ett år sedan hade en

namninsamling mot förändringarna på Mika. – Nu erbjuds inte samtalsterapi och ingen behandling, utan max 15 stöttande och rådgivande samtal. Detta står i stark kontrast till vad en målgrupp som ofta lider av stor psykisk belastning behöver. Sedan, eller redan innan, slussas personer vidare till psykiatrin där bemötandet i majoriteten av fallen är direkt skadliga. – När Stockholms tjejjour är i kontakt med personer i prostitution eller personer som har sexuellt självskadebeteende har vi idag ingen lämplig enhet att hänvisa dem till.

Hur gick kampanjen för ett år sen? – Vi landade på över 2 000 namnunderskrifter från personer som gick emot nedmonteringen. Klienter på Mikamottagningen, forskare, yrkesverksamma som möter målgruppen, journalister med flera hörde av sig till socialnämnden. Men nästan alla av nämndens ledamöter valde att inte lyssna på de som faktiskt har kunskap och/eller egna erfarenheter. Offensiv fick svar från Åsa Lindhagen: Åsa Lindhagen, varför lät ni inte Mikamottagningen vara kvar och istället satsade nya och mer pengar på en mer utåtriktad del därutöver? – Förändringarna som gjorts kommer att ge fler personer hjälp. Det finns ett stort mörkertal och vi har ett ansvar att försöka nå fler. Mycket av det som Mika arbetade med tidigare finns kvar. När det gäller psykiatrisk behandling är det något som ska utföras av landstinget, dit Mikamottaningen länkar vidare personer vid behov. Det är detta som de som jobbar med målgruppen inte håller med om. Tillbaka till Malin Jenstav: Hur är det förresten med ekonomin för Stockholms tjejjour? – Vi behöver en mer långsiktig och trygg finansiering där vi inte måste förlita oss på olika mindre bidrag som ska sökas varje år. Så är det för alla tjej- trans- och ungdomsjourer i Sverige. Önskvärt skulle vara att Stockholms stad stödjer oss betydligt mer än de gör idag. De senaste 3 åren har vi inte fått mer än 300 000 kronor i verksamhetsbidrag från dem. Det räcker inte långt. Bara vår lokalhyra ligger runt 200 000 kr/år. – I år har vi behövt neka över 1 000 tjejer och unga kvinnor stöd, avslutar Malin Jenstav. ■

184 miljardärer har en förmögenhet motsvarande halva BNP Aldrig har så många varit så rika i Sverige som idag. Samtidigt som fattigdomen ökar och allt fler inte får inkomster och utgifter att gå ihop har Sverige fler miljardärer än någonsin; 184 stycken. Dessa 184 personer har förmögenheter som motsvarar halva Sveriges BNP. LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck @socialisterna.org

Klyftorna mellan rika och fattiga har ökat i Sverige i snabb takt sedan 1990-talet, och främst sedan andra halvan av 00-talet. 7,3 procent av alla barn i Sverige lever i fattigdom, alltså nästan en tiondel. Under förra året

riskerade 1,8 miljoner människor i Sverige att hamna i fattigdom. Det är inte bara antalet miljardärer som ökar i Sverige. Antalet som klassas som rika, alltså att de har en inkomst på över 200 procent av riksmedianen, ökar. I Sverige är 8 procent av befolkningen rik, och hela 15 procent är fattig. Nästan 20 procent riskerar fattigdom, men ändå anses Sverige vara ett relativt jämlikt land. När nedskärningar drivs igenom både på riksnivå, i landstingen och i kommunerna säger politikerna att det måste göras för att det inte finns några pengar. Men det är tydligt att pengar finns hos 184 personer med ett värde av halva Sveriges BNP. Det blir inte tydligare än så att en rejäl omfördelning av resurser krävs. 2 140 miljarder kronor är mer än dessa 184 personer kan spendera under en livstid. Det är pengar som tagits från det offentliga i form av skattesubventioner och sparande i skatteparadis,

som tjänats på barnarbetare i utvecklingsländer och som sparats in genom att bostäder inte rustas upp utan får förfalla. Det är pengar som skulle kunna gå till en upprustning av vården som inte fungerar på grund av personal- och platsbrist, till att upprusta skolorna med fler lärare och

mindre klasser, till att bygga fler billiga hyresrätter så att alla ska ha någonstans att bo. Det här är pengar som har skapats genom arbetarklassens blod, svett och tårar, och det är dags att vi kräver tillbaka dem igen. ■

Stefan Persson (H&M) – rikare än någonsin.

Foto:Holger Motzkau 2010, Wikipedia/Wikimedia Commons

ntalet miljardärer i Sverige är högre än någonsin tidigare. De är 8 fler än förra året, och antalet har ökat med 400 procent på 20 år. Sveriges 184 miljardärer har en gemensam förmögenhet på 2 140 miljarder kronor. Det motsvarar halva landets BNP. Om man utgår från befolkningsstorlek har Sverige fler rika och mäktiga familjedynastier än många andra länder. Exempel på dessa är Persson, som äger Hennes

& Mauritz, och Lundberg, som har Lundbergsföretagen. Dessa familjedynasier blir också allt fler, både genom arv och förvärvade förmögenheter. Stefan Persson är inte bara Sveriges näst rikaste person, utan även världens 17:e rikaste. Samtidigt som de rikas förmögenheter bara växer och allt fler når upp i tiosiffriga belopp ökar också antalet fattiga i Sverige. Och självklart blir det så, pengarna måste ju tas någonstans ifrån. För att räknas som fattig ska man tjäna mindre än 60 procent av riksmedianen (riksmedianen är på cirka 29 350 kronor per månad). 60 procent av det är 17 610 kronor, och tjänar man mindre än det klassas man som fattig. Man får då ut drygt 12 000 kronor efter skatt.

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Bostadsmarknad i gungning Bostadsmarknaden är i gungning. De nyliberala politikerna och experterna, som hela tiden har hävdat att det inte finns en bubbla och att behovet av att bo garanterar fortsatt stigande priser, liknar allt mer kejsarens nya kläder. Nu faller priserna trots fortsatt minusränta och att föreslagna amorteringsregler ännu inte är på plats. AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

”Svensk mäklarstatistik följer prisutvecklingen på bostadsmarknaden månadsvis. Prisnedgången i november för bostadsrätter blev större än oktober månads nedgång på 1 procent. Enligt Valueguards Hox-index rör det sig om det största prisfallet mellan två månader sedan finanskrisen 2008”, kommenterade Aftonbladet oktober månads nedgång den 14 november. I november föll priserna på bostadsrätter ännu mer, med hela 4 procent. ”Bred nedgång på bostadsmarknaden”, skrev Svensk mäklarstatistik. Priserna har fallit nästan 10 procent i Uppsala län och hela 16 procent i Västerbottens län det senaste kvartalet. Däremot fortsätter priserna att öka kraftigt i glesbefolkade län.

rige har den största genomsnittliga årliga prisökningen på bostäder i hela EU mellan år 2007 och 2016, enligt statistik från Eurostat. Men byggkostnaderna (producentpriserna) har bara ökat sjätte snabbast under samma tidsperiod. Tidigare LO-ekonomen Dan Andersson uppmärksammade i en debattartikel i Dagens Industri den 4 september att bostadspriserna i storstäderna har ökat med tre gånger mer än arbetskostnaderna i byggsektorn mellan år 1998 och 2014. Han pekar ut ränteavdraget som en viktig förklaring till prisboomen. Subventionernas storlek idag utgör en lika stor del av ekonomin som de tidigare bostadssubventionerna utgjorde på 1990-talet innan de avvecklades. Då subventionerades byggandet, idag subventioneras framför allt mer välbärgade hushålls bostadskonsumtion och renoveringar, vilket har resulterat i en konstgjord prisuppgång. Bostadsforskaren Hans Lind sa i KTH Magazine den 17 november: ”Bostäderna i Stockholm är i snitt värda bara hälften av marknadspriserna”. Han menar att på en normal marknad ska priserna på längre sikt motsvara produktionskostnaden och markens värde. Istället har utvecklingen gått åt motsatt håll under 2000-talet, till och med denna höst. Priserna har i åratal ökat till följd av förväntningar, spekulation och billiga lån och styrs inte av produktionskostnaderna. Därför har byggherrarna och deras företrädare fel när de hävdar att ökande hyror och priser beror på att det är för dyrt att bygga. Istället är en viktigare förklaring

Högerpolitikens systemskifte har skapat en instabil och dysfunktionell bostadsmarknad som utestänger allt fler med upptrissade priser och riskerar att paralysera samhällsekonomin när priserna faller. Nedgången i storstäderna visar att det inte är bostadsbehovet som har pressat upp priserna, utan spekulation. Nedgången är inte oväntad och det står ännu inte klart hur dramatiska konsekvenserna blir. Bakgrunden är att bostadspriserna har exploderat under de senaste tio åren. Sve-

till dyra bostäder ökade vinster för byggherrar och bostadsbolag. Hem & Hyra rapporterade den 4 december att samtliga 50 allmännyttiga bostadsbolag gick med vinst ifjol, på sammanlagt 4,7 miljarder kronor. På så sätt tvingas hyresgästerna att fylla de hål i kommunernas budgetar som skattesänkarpolitiken har orsakat. I samma nummer

Foto: By Xanor (Own work) [CC0], via Wikimedia Commons / Riksbanken

en ekonomiska grunden som den svenska kapitalismen står på har börjat spricka. Och det blir allt mer uppenbart att grunden består av porslin snarare än betong. Expressens Dinapengar.se återger statistik för perioden 30 oktober till 26 november från bostadssajten Booli. Statistiken visar en vikande efterfrågan på bostäder och att det är besvärligt att sälja: ”Under perioden har sammantaget 21 065 lägenheter legat ute till försäljning, en ökning med 58 procent från motsvarande period 2016.” Expressen noterar att marknaden har svalnat ännu mer i storstäderna: ”På lägenhetsmarknaden i Stockholm [...] kan noteras att utbudet ökat 61 procent det senaste året och att andelen prissänkta objekt stigit till 13,7 procent från 5,2 procent för ett år sedan.”

Spekulation har pressat upp priserna, som nu faller snabbt.

av tidningen redovisas under rubriken ”Ännu högre vinster för privata värdar” att de privata bostadsbolagen tjänar uppemot motsvarande 55 000 kronor per lägenhet och år (Wallenstam). Journalisten Per Björklund har bidragit med flera viktiga insikter om bostadsmarknaden, inte minst med sin aktuella bok Kasinolandet som recenserades i Offensiv #1250. En av tjugo bostadsköpare i Stockholmsregionen har varit spekulanter med sikte på att göra snabba klipp snarare än att bo, hävdar han i ETC den 18 november. Spekulanter stod för hela 10-20 procent av köpen i nyproducerade bostäder i Stockholm. I takt med att bostadsbyggandet har ökat har många spekulanter försökt att sälja samtidigt innan inflyttning, vilket har bidragit till prisfallet. Forskaren Hans Lind siar i KTH Magazine att toppen är nådd och tecknen på att marknaden har stoppat upp ofta är en föraning om en

förestående krasch. Riksbankens minusränta gör att penningpolitiken är förbrukad som verktyg. Räntan kan inte sänkas ytterligare för att förhindra att bostadspriserna faller. – Den nuvarande situationen på marknaden kan ändras väldigt snabbt – minsta höjning av räntan kan komma att påverka människors förväntningar radikalt. Då faller priserna, fortsätter Lind.

stad allt mer oåtkomlig för unga, flyktingar, arbetare och andra, särskilt i de större städerna. Bostadsmarknaden är inte en naturlag och att många står utan möjlighet till en hållbar bostadssituation är en politisk fråga. För att alla ska få rätt till en bostad behövs protester och gräsrotsorganisering som tvingar fram politiska förändringar för rätten till bostad. ■

Högerpolitikens systemskifte har skapat en instabil och dysfunktionell bostadsmarknad som utestänger allt fler med upptrissade priser och riskerar att paralysera samhällsekonomin när priserna faller. Priser som har stigit snabbare än inkomsterna under 2000-talet, vilket är definitionen av inflation, kan inte fortsätta hur länge som helst. Med allt längre kötider för hyresrätter och krav på allt högre insatser och inkomster för att köpa bostadsrätter blir en egen bo-

RS/Offensiv säger:

• Nej till utförsäljning av all männyt tan, ombildningar och marknads hyror. Stoppa skat tediskrimineringen av hyres rätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bo städer, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta reno veringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

INRIKES

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Ny gruvboom – nya fiaskon Priserna på några av de metaller som används i elbilars batterier har skjutit i höjden det senaste året. I spåren av detta har intresset för att leta efter dessa ämnen ökat. En ny gruvboom kan vara på väg. Samtidigt ligger regeringens gruvvänliga kurs fast. Detta är ett recept för nya miljömässiga och ekonomiska fiaskon. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

Det finns anledning att vara orolig för denna utveckling. Facit efter den förra gruvboomen förskräcker. Northland Resources järnmalmsgruva i Kaunisvaara gick i konkurs efter mindre än två år. Skulderna uppgick till 14 miljarder kronor, staten hade satsat runt en miljard på att rusta upp vägar för malmtransporterna, 140 nya bostäder hade byggts i Pajala kommun och 500 människor blev arbetslösa. Lika illa gick det för den andra nya järnmalmsgruvan i Sverige – Dannemora. LKAB valde att tills vidare inte ens börja bryta malm i den nya gruvan Mertainen, utanför Svappavaara.

länderna. I Norge gick Sydvaranger gruve i konkurs med omfattande skulder. Talvivaaragruvan i Finland är det värsta exemplet. En läckande damm gjorde att stora mängder förorenat gruvvatten släpptes ut i omgivningarna hösten 2012. Detta var bara ett av många miljöproblem. Fallande nickelpriser och problem med produktionen gjorde att förlusterna lades på hög och det hela slutade med konkurs med skulder på nio miljarder kronor. Genom miljardstöd från finska staten har verksamheten drivits vidare. Det finns en gemensam nämnare som förklarar en stor del av problemen. Den minerallag som gäller sedan mitten av 1990-talet har öppnat dörrarna på vid gavel för nya gruv- och prospekteringsbolag. Statens rätt att gå in som hälftenägare i gruvprojekt försvann. Idag har den ersatts av en mineralavgift på 0,5 promille (1/2000-del) av bolagens intäkter. Det är få branscher där fritt spelrum för privata vinstintressen kan leda till så förödande konsekvenser som i gruvbranschen. Det gäller särskilt när många av bolagen är små och helt beroende av att övertyga investerare om hur fantastiskt deras projekt är. Detta bäddar för att problem sopas under mattan och att företagen söker efter genvägar för att hålla nere kostnaderna. Northland Resources är ett tydligt exempel. Under de senaste åren har bilden klarnat allt mer av att företaget på punkt efter punkt har försökt runda sitt miljötillstånd. Avfallsdammarna har byggts på ett undermåligt sätt, undersökningarna av vad avfallet innehåller är bristfälliga, grundvattennivåerna kring gruvan

En gruvbransch i samhällets regi är alternativet till den jakt på mineraltillgångar utifrån vinstintresse som pågår idag. Gruvboomen har också orsakat stora miljöskador. När företaget Scanmining gick i konkurs i slutet av 2007 hade 3 miljoner kronor avsatts för att städa upp. Nu beräknas de verkliga kostnaderna till 400 miljoner kronor och då är det ändå osäkert om hela läckaget av metaller till vattendrag i omgivningen kommer att kunna stoppas. Lika illa har det sett ut i grann-

har inte sänkts med några decimeter som beräknat, utan med upp till 16 meter! Återkommande är att bolagen ger en förskönad bild av de planerade gruvornas lönsamhet och tonar ned problemen. Företaget Lappland Goldminers planerade för en stor guldgruva i Fäboliden och utlovade god lönsamhet. När det kom till kritan visade det sig att

Nya gruvor innebär med största sannolikhet nya ekonomiska och miljömässiga fiaskon.

fyndigheten inte alls var så bra som utlovat. Finansieringen för projektet uteblev. Men vid det laget hade Lycksele kommun redan byggt ett stort industrihus med tanke på gruvans behov. Det står fortfarande tomt efter snart tio år. Med oförändrade förutsättningar och samma typ av bolag i branschen är det i det närmaste säkert att vi kommer att få se nya miljömässiga och ekonomiska fiaskon framöver. Trots dessa erfarenheter finns det inget som pekar mot en politisk kursändring. Den Mineralstrategi som lades fram under Alliansregeringen har helhjärtat stöd av Socialdemokraterna. Snarare finns det tecken på att det finns en vilja att gå vidare i samma riktning. Inför ”högnivåmötet” hade myndigheten Tillväxtanalys lagt fram en rapport om hur utvinningen av ”innovationskritiska metaller” kan stödjas. Den argumenterar bland annat för att de nya prospekteringsbolagen ska gynnas för att snabba på processen mot att nya gruvor startas. Det här är den ena sidan av myntet, men det finns också en annan. Kritiken och protesterna mot gruv- och prospekteringsbolagen har tilltagit. I Ojnare på norra Gotland stoppades planerna på storskalig kalkbrytning efter omfattan-

de protester. När brittiska bolaget Beowulf Mining fick tillstånd att provbryta järnmalm i Kallak några mil utanför Jokkmokk 2013 blockerades platsen under mer än en månad av lokalbefolkning och andra miljöengagerade personer. På många håll har nätverk och föreningar bildats för att syna gruvbolagens verksamhet. Det senaste exemplet finns i trakterna kring sjön Unden nära Tivedens nationalpark, nära Vätterns nordvästra kust. Ett australiensiskt bolag fick för någon månad sedan tillstånd att leta efter kobolt nära Unden. Detta besvarades bland annat med att 30 vårdkasar tändes runt sjön en kväll i november för att visa på att man värnar sjön mot prospekteringen och ett framtida gruvprojekt. I spåren på protesterna har något hänt med myndigheternas beslut kring gruvfrågor. Fram till för några år sedan går det nästan inte att hitta exempel på att bolag fick avslag på sina ansökningar att starta gruvor. Nu har länsstyrelser och domstolar haft invändningar i några uppmärksammade fall: 1. Boliden vill starta en jättestor koppargruva i Laver utanför Älvsbyn. 36 miljoner ton malm ska brytas årligen och det kommer att krävas en drygt 20 kvadratkilometer stor avfallsdamm för att rymma

Foto: Fredric Alm / LKAB

en 23 november hade näringsminister Mikael Damberg (S) kallat till ett ”högnivåmöte” om ”innovationskritiska metaller och mineral”, det vill säga ämnen som behövs för att exempelvis tillverka elbilar, vindkraftverk och solpaneler. Med på mötet var bland annat representanter för en rad företag som producerar eller använder dessa ämnen. Ungefär samtidigt tillsatte regeringen en utredning om hur tillståndsprocesserna för nya gruvor ska snabbas på. Det är några tecken på att en växande gruvbransch står högt upp på regeringens agenda. Samtidigt syns nu tecken på att stigande priser gör att intresset för att leta efter metaller ökar. Antalet ansökningar för att leta efter metaller som litium och kobolt har ökat kraftigt under 2016 och 2017. Inte så konstigt med tanke på att priset på litium har fördubblats och priset på kobolt tredubblats under denna period.

1 miljard ton restprodukter från anrikningsverket. Länsstyrelsen och Bergsstaten sa nej till projektet, på grund av det skulle innebära ett stort ingrepp i Piteälvens avrinningsområde. Det är ett så kallat Natura 2000-område, som skyddas av EU:s miljöregler. Även de stora problem som gruvan skulle orsaka för rennäringen låg bakom avslaget. 2. I Norra Kärr norr om Gränna har bolaget Tasman Metals planer på att utvinna sällsynta jordartsmetaller. Här sa Högsta förvaltningsdomstolen nej. Domstolen sa att det inte är tillräckligt att beskriva miljöeffekterna av själva gruvan för att få tillstånd. Domstolen kom fram till den mycket rimliga slutsatsen att det är hela verksamheten med avfallsdammar, anrikningsverk och så vidare som måste bedömas. Detta beslut ledde till att flera gruvärenden som hade hamnat på regeringens bord för slutligt avgörande skickades tillbaka till Bergsstaten. 3. I slutet av november sa Länsstyrelsen i sitt yttrande nej till planerna på en gruva i Kallak. Länsstyrelsen pekade som i tidigare yttranden på att en gruva skulle få allvarliga konsekvenser för rennäringen i området. Länsstyrelsen sa också att den samhällsekonomiska nyttan av ett relativt kortsiktigt gruvprojekt inte motiverar ett så stort ingrepp. Det är första gången som en myndighet vi-

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Gräsrotskamp mot gruvbolagens exploatering har lett till flera segrar, som i Kallak 2013.

sat att det inte är självklart att gruvor är bra för samhällsekonomin. Det går inte att säga i hur stor grad protester och envist motstånd från lokalbefolkning och samebyar har påverkat dessa beslut. Men visst har de haft betydelse. Tidigare har gruvprojekt vid flera tillfällen fått tillstånd trots att de skulle ha påverkat naturskyddade Natura 2000-områden. Men det är först efter det tilltagande motståndet som EU:s miljöregler har blivit avgörande för myndigheters och domstolars beslut. Gruvbranschen har chockats av att möta motstånd. Strax innan protesterna mot gruvan i Kallak tog fart fick Beowulf Minings styrelseordförande Clive Sinclair-Poulton frågan om det fanns något motstånd från lokalbefolkningen vid ett möte med investerare. Han svarade med motfrågan ”What local people?” (Vilken lokalbefolkning). Inom kort blev han i högsta grad medveten om att det finns en lokalbefolkning. Numera är bolagen mycket mer noggranna om att de månar om ”hållbarhet” och ”dialog” med lokalbefolkningen. Samtidigt har tonläget skruvats upp gentemot politiker och myndigheter med krav på regeländringar för att snabba på processen för att få till-

stånd för nya gruvor. I samband med branschorganisationen Svemins senaste möte talade Göran Persson, före detta statsminister och numera styrelseleordförande i LKAB. Han var bekymrad över en gruvnäring där ”allt fler känner sig överkörda” och ställde krav på ändrade regler. Efter länsstyrelsens yttrande om gruvan i Kalllak har tonläget skruvats upp ytterligare. Svemin skickade ut ett pressmeddelande där man bland annat försåtligt ställer frågan ”Har enskilda myndigheter en agenda för att stoppa gruvor?” I en debattartikel i Dagens industri den 8 december i år rasar förra centerledaren Maud Olofsson, Luleås kommunalråd Niklas Nordström med flera mot myndigheterna. De ställer krav på att Tillväxtanalys, kommunpolitiker med flera ska få mer att säga till om vid miljöprövningen. Det här ger en bild av de hårda strider som väntar kring gruvbranschen under de kommande åren. Gruvindustrin och deras politiska supporterskara kommer att satsa hårt på att undanröja riskerna för nya motgångar för gruvprojekt vid tillståndsprövningen. Redan under perioden fram till valet skulle det kunna komma be-

slut från regeringen när det gäller några av de kontroversiella gruvprojekten. Jobben kommer att vara gruvbolagens starkaste argument för att få stöd för sina projekt. I de glest befolkade delarna av landet väger löften om några hundra jobb tungt, även om många idag nog genomskådar de mer yviga prognoserna om jobb och ekonomisk utveckling från gruvbolagen.

De nätverk och föreningar som kritiserar gruvbolagens planer måste ha ett tydligt alternativ. Ett exempel är Pajala kommun där de politiska partierna i kommunfullmäktige gemensamt har skickat ett brev till regeringen där de kräver att gruvan ska få starta på nytt även utan att genomföra de omfattande miljöåtgärder som krävs för att den ska leva upp till sitt miljötillstånd. Det är svårt att föreställa sig en mer fullständig kapitulation för näringslivets intressen.

De nätverk och föreningar som kritiserar gruvbolagens planer måste ha ett tydligt alternativ. För det första gäller det naturligtvis att visa på de miljömässiga riskerna som följer med många av gruvprojekten, särskilt i en ekonomi där det är en kortsiktig vinstjakt som är motorn för verksamheten. Vidare går det mot bakgrund av de ekonomiska katastroferna i Norden som konkurserna för Northland Resources, Lappland Goldminers, Talvivaara med flera bolag att visa vilken högriskbransch den moderna gruvbranschen är och att det är de anställda och lokalbefolkningen som får betala priset, medan mycket lite av intäkterna stannar kvar i närområdet. Detta görs mycket bra av många av de lokala grupper som engagerat sig i gruvfrågor. Men det är nödvändigt för den gruvkritiska rörelsen att ta ett steg till. Det senaste årtiondets erfarenheter har visat att mineraltillgångarna borde ses som en gemensam samhällelig resurs. Prospektering och gruvdrift ska vara en uppgift för samhället, inte för privata vinstintressen. En gruvbransch i samhällets regi är alternativet till den jakt på mineraltillgångar utifrån vinstintresse som pågår idag. Kopplat till detta går det också att ställa krav på att mer av intäkterna

från utnyttjandet av naturresurser ska stanna i närområdet. Om det ska vara möjligt att klara omställningen från fossila bränslen till eldrivna fordon, utbyggnaden av vind- och solenergi med mera kommer det att krävas en oerhört effektiv hushållning med de ändliga resurser som finns i marken. Världsbanken har tidigare i år släppt en rapport där det framgår att användningen av metaller som kobolt och litium kommer att mer än tiodubblas fram till 2050 i spåren på en växande eldriven bilpark. För att inte brist på metaller ska omöjliggöra en sådan omställning krävs stora insatser för att utveckla återvinningstekniken, samhällelig planering för att minska behovet av transporter och noggrann hushållning med de mineraltillgångar som finns i marken. Allt detta är en kapitalistisk ekonomi fullständigt oförmögen att åstadkomma. Säg den verkställande direktör som är beredd att jobba för att försäljningen av de produkter hans företag tillverkar ska minska? En demokratisk planering av gruvnäring, hushållning med metaller och återvinning kommer att vara en förutsättning för att kunna hantera de värdefulla, men knappa, resurser som finns i marken på ett ansvarsfullt sätt. ■

RÄTTVISEPARTIET SOCIALISTERNA 20 ÅR, DEL 4 10

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

RS 20 år: Mot vinster i välfärd

Kampanjen Välfärd utan vinst lanserades med ett stormöte i Stockholm i februari 2012. Bara några månader senare körde LO-kongressens ombud över ledningen och beslutade att ”non-profit” ska gälla i välfärden. Men beslutet begravdes och de privata företagens vinster på skola, omsorg och vård fortsatte att öka. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

ör Rättvisepartiet Socialisterna är kampen mot privata bolag och riskkapitalister i välfärden sedan länge en huvudfråga. Kampanjen Välfärd utan vinst, som bildades av RS-medlemmar tillsammans med fackliga aktivister och andra, fick snabbt starkt gehör. Fram till idag har en stor majoritet sagt nej till vinster i vård och skola. Efter LO-kongressen följde Kommunals kongress, som också mot den egna ledningens vilja sa nej till vinster. Den 21 september 2013 genomfördes en landsomfattande protestdag. Offensiv rappporterade: ”Med manifestationerna den 21 september skrevs ett nytt kapitel i kampen för en välfärd utan vinst. På tio platser – Malmö, Helsingborg, Göteborg, Linköping, Stockholm, Västerås, Uppsala, Sundsvall, Umeå och Luleå – genomfördes det manifestationer. Dessutom anord nade Socialistiskt Forum i Gävle, som hölls samma dag, ett stödarrangemang för kampanjen. I Stockholm var det omkring 2 500 som samlades på Medborgarplatsen för att avtåga mot Mynttorget. I Göteborg deltog cirka 1 000 personer i demonstrationen. Det fackliga inslaget var stort, vilket märktes i såväl tågen som på talarna. I Sundsvall talade exempelvis Seko Mellannorrlands ordförande Mikael Lidholm.” Privatiseringarna var sedan länge kapitalisternas dröm – för att försvaga offentlig sektor och fackföreningarna, och samtidigt öka de egna vinsterna. Grunden för de unikt svenska privatiseringarna – att skattepengar går till det privata företag som lovar att bedriva verksamheten ”billigast” – lades redan av Bildtregeringen i början av 1990-talet. Men det är särskilt de senaste åren som Academedia, Kunskapsskolan, Carema/Vardaga,

strid i enlighet med kongressbesluten hade det kunde vända hela samhällsutvecklingen. Men inte ens de värsta skandalerna på privata äldreboenden eller att skolor gick i konkurs fick facktopparna att ta strid. Istället var både LO:s och Kommunals ledningar hela tiden beredda att acceptera att de privata företagen skulle bli kvar. Dessa ”kompromisser” kulminerade med utredaren Ilmar Reepalus förslag att företagen får vara kvar med ”marknadsmässiga” 8-10 procent i vinster på operativt kapital. Förslagen räckte för att besvaras med en intensiv hetskampanj från Svenskt Näringsliv och högern, utan att tillfredsställa den majoritet som vill ha bort vinsterna helt och hållet. Arne Johansson från Offensiv och RS rapporterade från Reepalus presskonferens: ”Varför ska Sverige fortsätta att vara det enda land som tillåter aktiebolag och vinstdrivande företag att bedriva skolor? frågade jag sist av alla på Ilmar Reepalus presskonferens om utredningen den 8 november om vinster i välfärden. ’Bra fråga’ svarade han, log snett och sprang iväg till en väntande taxi. Det säger en hel del om tillståndet i svenska media att ingen annan i den enorma horden av journalister på plats hade ställt denna fråga.” I denna fråga är det också lätt att se skillnaden mellan Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna. V-ledningen är inriktade på en uppgörelse med Socialdemokraterna, i så hög grad att de nu har accepterat att vinsterna blir kvar, om något begränsade, och att företagen inom vården inte ingår i regeringens förslag. Att dessutom Sverigedemokraterna har gett upp sitt låtsasmotstånd mot vinster i välfärden gör att förslaget troligast också röstas ner i riksdagen.

Vårt parti har i en rad lokala kampanjer visat att det går att besegra politiker och privata bolag. Attendo, Aleris och några bolag till verkligen har tagit över. De skattepengar som går till privata bolag inom vård, skola och omsorg ökade från 22,5 miljarder kronor år 2000 till 70 miljarder år 2010 för att sedan nästan fördubblas till 124 miljarder 2016. Om fackförbunden hade tagit

RS har hela tiden betonat att det är en fråga om kamp, på gator och torg, arbetsplatser och bostadsområden. Det behövs en stark rörelse underifrån för att pressa fram förbättringar och stoppa försämringar. Det krävs kämpande och demokratisk organisering, särskilt i facken, men om den vägen är stängd kan nätverk

Stora protester mot vinster i välfärden anordnades under 2013, många med RS:are i spetsen.

och kampanjer vara ett alternativ. RS försöker hela tiden ta sådana initiativ till kamp tillsammans med andra, något som också har haft effekt på opinionen och inom facken. Vårt parti har i en rad lokala kampanjer visat att det går att besegra politiker och privata bolag. Det handlar om att informera och mobilisera så många som möjligt. Inte för att enbart protestera, utan för att verkligen vinna. Våra erfarenheter av tidigare strider har varit oumbärliga, samtidigt som kampanjerna har bedrivits tillsammans med andra, både andra organisationer och oorganiserade. Kampen mot ”Framtidens skola” i Luleå lyckades rädda fyra av tio skolor som den S-ledda kommunen ville lägga ner. Läsåret 2015-16, rapporterade Offensiv, ”präglades av protester från föräldrar, elever och lärare mot kommunledningens stordriftsplan ’Framtidens skola’ – de största protesterna i någon fråga i Luleå på över tio år, och dessutom sammanhållna över lång tid och ett stort antal områden. Två karnevalståg med omkring 1 000 deltagare var (28 november och 19 mars), flera mindre protester, hundratals på protestmöten, ett oräkneligt antal insändare och febril aktivitet på sociala medier samt inte minst de 8 046 namnunderskrifter som har samlats in för en folkomröstning om hur skola och förskola ska ut-

vecklas – sammantaget ’en ny folkrörelse’ som borde få vilken politiker som helst att tänka om”. Men för Socialdemokraterna i Luleå räckte inte över 8 000 namnunderskrifter för att de skulle besluta om folkomröstning. ”Framtidens skola” ska genomföras, samtidigt med fortsatt utförsäljning av bostäder och allianser med moderater och storföretag. Att RS behövs i Luleå mer än någonsin är mycket tydligt inför valet 2018. Bland det som RS har uppnått i kommunen återfinns bland annat stopp för rivningar av hus i Svartöstaden, vikariepool i förskolan och förbättringar för hbtq-personer. Lokal kamp har också präglat Rättvisepartiet Socialisternas styrkefästen i Göteborg: Hammarkullen och hela Angered, där Hammarkullen ingår. I oktober 2013 räddade Rättvisepartiet Socialisternas protester Hammarbadet och Rannebergsbadet i Angered, Göteborg. Efter demonstrationer, stormöten och namninsamling sköt kommunstyrelsen till pengar och de nedläggningshotade badhusen räddades för ett år fram. Men direkt efter valet 2014 var baden på nytt hotade, och en ny kamprörelse räddade Hammarbadet. Samtidigt har RS-initiativ och kampanjer tvingat fram beslut om gratis simskola i hela Göteborg. Kampen mot nedläggningar i Göteborg har också handlat om att rädda fritidsgårdar.

En helt avgörande fråga är kampen mot våldet. RS har tillsammans med andra demonstrerat mot våldet och för upprustning av förorten. På hösten 2015 utsattes RS-medlemmars lägenheter i Angered för brandattentat som besvarades med lokala möten och en demonstration. RS-medlemmar har tagit hyresgästkampen till en ny nivå. Tillsammans med lokala hyresgästföreningar och hyresgäster kunde RS uppnå att Bredfjällsgatan och Gropens Gård i Hammarkullen återkommunaliserades efter att i många år ha ägts av privata slumvärdar. I Jordbro i Haninge kommun, där RS liksom i Luleå har två ledamöter i kommunfullmäktige, lyckades en kampanj tvinga bort slumvärden Patrizia Immobilien KAG. Rusta upp Jordbro har blivit en permanent kampanj med stormöten och tydliga krav på vad som behöver göras. I Haninge har RS även drivit kampanjer för ökade resurser till kvinnojourerna, åtgärder mot våld i hederns namn och vunnit fler viktiga segrar i miljöfrågor. Vi har också tillsammans med andra kämpat mot nedläggning av kulturhuset Gula Villan och fritidsgården Lakeside. RS har också under lång tid drivit kamp mot utförsäljning till privata bostadsbolag och mot ombildning till bostadsrätter. I Husby i norra Stockholm riktades en av många lokala kampanjer mot att

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

den och lokala nedskärningar

Vintern och våren 2011 inträffade de arabiska revolutionerna. I Egypten och Tunisien störtades envälden. För RS och den international vi ingår i, CWI (Committee for a Workers’ International), visade det masskampens och särskilt arbetarklassens styrka. Samtidigt varnade vi för att revolutionerna var hotade om de inte gick vidare för att krossa militären, kapital och imperialismens intressen. Vändningen kom i Libyen, där USA, EU och även Sverige ingrep militärt. I Sverige gav Vänsterpartiet stöd åt JAS-plan till Libyen, medan RS varnade för precis den utveckling som har skett sedan dess – kaos med väpnade miliser som strider om makten. Detsamma med utvecklingen i Syrien, där en sund revolt mot diktaturen utvecklades till ett inbördeskrig där ena sida backades av Ryssland och Iran, och den andra av Saudiarabien, Turkiet och USA. För socialister handlar det om att stödja oberoende rörelser av arbetare och unga, mot diktaturer, ISIS och imperialism. Kurdernas befrielsekrig i norra Syrien/Rojava, särskilt i Kobane, visade vägen. RS-kamrater deltog i de stora demonstrationerna till stöd för kurderna. Även här utfär-

Foto: Jonas Brännberg

Foto: Natalia Medina bostäder sålts ut till det ökända bolaget D. Carnegie, som i sin tur har köpts upp av USA:s största riskkapitalbolag, Blackstone.

Kampanjen mot ”Framtidens skola” i Luleå räddade fyra skolor från Socialdemokraternas nedläggningsförslag.

dade vi varningar, att kurderna inte kan lita på USA-imperialismen, som levererade vapen och flygstöd, utan bara på förtryckta och arbetare i resten av landet, i Mellanöstern och internationellt. Nationell befrielsekamp på kapitalistisk grund ger ingen verklig självständighet – kampen måste leda till ett socialistiskt Kurdistan. För RS och CWI har de stora valframgångarna för Kshama Sawant i Seattle, USA, bekräftat att ett tydligt socialistiskt budskap kan vinna massivt stöd, till och med i kapitalismens högborg. I det första valet år 2013 med hela staden fick Kshama Sawant över 90 000 röster. Huvudkravet i Socialist Alternatives program handlade om höjd minimilön till 15 dollar timmen, som också har genomförts. Hösten 2013 arrangerade RS eventet Socialism i Rörelse, med seminarier, debatter och kultur. I Stockholm deltog 260 personer. Ungefär samtidigt kom rapporter om ökad nazistisk aktivitet i Kärrtorp med omnejd. RS-medlemmar deltog i Linje 17 mot rasism, som arrangerade den demonstration som attackerades våldsamt av nazister den 15 december. Att nazisterna jagades bort och att 20 000 samlades mot nazism den följande helgen la grunden för en vår av protester mot rasism och nazism 2014.

Antirasismen förstärktes av nazisternas överfall på 8 mars-demonstranter i Malmö. Antirasisten Showan Shattak var nära att dö och vårdades länge på sjukhus. Antirasistiska manifestationer samlades överallt under SD:s valkampanj inför EU-valet på våren 2014, under rubriken ”Åkesson inte välkommen”. Arbetsplatser med brandmän och sjukshuspersonal deltog i protesterna. Dessförinnan hade samma opinion riktats mot polisens REVA-kontroller, som riktade misstankar mot ”rasifierade”. Rättvisepartiet Socialisterna spelade en viktig roll i Kärrtorp och protesterna som följde. Vi drev samtidigt en rad kampanjer mot utvisningar. Ett viktigt exempel var stödet till de afghanska flyktingarnas hungerstrejk Boden, varav många fick uppehållstillstånd. Efter valet 2014 var RS ensamt parti på gatorna igen. I toppen fortsatte högerpolitiken, fastän alliansregeringen avlöstes av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet. I Pajala gick gruvbolaget Northland i konkurs. För hela landet inleddes en massiv upprustning av militären. I båda dessa frågor engagerades RS, med krav på riktiga jobb och skydd för miljön i gruvnäringen, och demokratisk nedrustning av militären. 2015 ingrep RS i generalstrejkerna i Norge i januari och Finland

i september. Båda riktades mot attacker från högerregeringar mot fackliga rättigheter. Med material på norska respektive finska fick vi bra respons, samtidigt som facken i Sverige fick en lektion i att det faktiskt är möjligt att arrangera politiska strejker. En klar socialistisk syn var absolut nödvändig för att förstå vad som hände med Syriza i Grekland, ett vänsterparti som vann val och sedan en folkomröstning på löften om att stoppa EU:s fruktansvärda årstramningskrav. RS och CWI stödde detta program, men såg hur Syrizas ledning istället för strid kapitulerade och genomförde EU:s och kapitalets program. Den största politiska frågan på hösten 2015 var klimattoppmötet i Paris, som RS mobiliserade en delegation till, och den samtidiga kampen mot Förbifart Stockholm, som är ett hot mot klimatet, förstör miljön i flera förorter och är enormt kostsam. Klimat och miljö ställer frågan om kapitalismen på sin spets, med socialistiska lösningar som det enda svaret. Sverige har haft färre strejker än de flesta andra länder de senaste åren. Trots företagens rekordvinster och försämrade villkor på arbetsplatserna har facken inte tagit strid. I de få fall det har skett, som målarstrejken 2016, hamnarbetarnas kamp mot sämre villkor, särskilt i Göteborg och sopgubbarnas

strider på sommaren 2017, har RS direkt gett stöd och besökt arbetsplatserna. Detsamma gäller nätverken för vården som BB-ockupationen i Sollefteå och En Annan Vård är Möjlig, som demonstrerat i september 2016 och 2017. Den fackliga kampen kommer med all sannolikhet att öka framöver. Under de två senaste åren har flyktingpolitiken helt dominerat som den viktigaste symbolen för högerpolitiken och EU:s politik. Den svenska regeringens chockdoktrin, att landet ”måste” stänga gränserna och inleda massutvisningar, är omänskligt mot flyktingarna och en spjutspets för fortsatt högerpolitik. RS har deltagit i alla protester mot chockdoktrinen och den införda flyktingpolitiken på EU:s lägsta nivå, tillsammans med Folkkampanj för asylrätt, Etiopiska Flyktingföreningen och enskilda flyktingar. Ung i Sveriges sittstrejk sommaren 2017 är den mest omvälvande kampen i Sverige de senaste åren, en extremt välorganiserad och imponerande kamp. RS har gett fullt stöd från första dagen. Parallellt har 2017 dominerats av kvinnokamp och feminism, där RS för fram socialistisk feminism. Det finns en begynnande radikalisering bland unga, med antirasism och antisexism i förgrunden. Där kommer RS att vara på plats, för kamp och socialistisk politik. ■

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA 2017

Foto: G age

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Skid mor e/F lick r CC

Årets provokatör Redan den 20 januari installerades den oslagbara provokatören 2017 som så klart är Donald Trump. Denna högerpopulist chockade omvärlden med en rivstart där hbtq-rättigheter och klimathotet försvann från Vita Husets hemsida redan efter en timme. Och så har det fortsatt. Inför 2018 kräver hans regering att statliga myndigheter inte längre använder ord som ”foster”, ”transgender”, ”mångfald” och ”vetenskapsbaserad” i sina officiella dokument. Men provokationen besvarades omedelbart. Den 21 januari ägde det som kan vara den största demonstrationsdagen i USA:s historia rum, med demonstrationer på 577 platser runt om i landet och i 104 andra städer i världen. I Stockholm var vi först 1 000 som samlades på det mer röda Anti-Trump Day och sedan över 5 000 på Womens’ Marsch. Kampen på gator och torg och även motståndet inom staten har gjort att många av Trumps förslag har stoppats för att sedan komma tillbaka igen i en annan form. Kampen har inte generaliserats och Trump sitter kvar. Men kvar finns också hatet mot hans sexism, rasism och arbetarfientlighet.

Foto: Natalia Medina

Prognos: Fram till valet hösten 2018 har Demokraterna nytta av att använda

Trump som en röstvärvare och kampen kan hållas tillbaka något inför valet. Trump är dock just oberäknelig – det enda som går att sia om är att han kommer att fortsätta chocka och osäkra världen med sina utfall.

Årets guldnäve

Den går utan tvekan till Ung i Sverige. Redan under vårterminen 2017 samlades många demonstrationer mot den ohållbara situationen för asylsökande, organiserade av Vi st Ensamkommandes riksförbund. Men allt ändrades i ett slag när en grupp på 15 unga besl vara nog och den 6 augusti satte sig på Mynttorget. Sittstrejken som pågick 24 timmar om dygnet, varade i 58 dagar och samlade som mest (och ännu fler vid demonstrationerna). De kallas ensamkommande, men har här skapat e slagit även socialister med häpnad. De är så unga, men vet så mycket mer. Kampen för live allvar och en beslutsamhet som inte låter sig knäckas.

De sträckte ut sin hand till vårdtagare och pensionärer i Vi bygger landet-manifestationer p vilket är ett föredöme i solidaritet. Få tog dock emot handslaget. LO:s ordförande bemödad gå tio meter från sin arbetsplats till sittstrejken när den under flera veckor var på Norra Ban Men de slutar inte att kämpa. Varje vecka fortsätter Ung i Sverige även efter sittst S-högkvarteret, utanför nobelfesten och alla enormt uppslitande och helt nödvändiga p förvaren. När kompisar sitter inlåsta. När bröder inte får ha kroppslig kontakt under de överv När utvisningar måste stoppas. De kom så många, 35 000, hit. Rättsrötan och den humanitära systemkollapsen till sv är deras första erfarenhet av det som de i väst kallar demokrati. De flesta har varit på flykt sitt liv. Deras rörelse har börjat förändra kampklimatet för alla. De har återlanserat strejk fackföreningstoppar har velat begrava. Och solidariteten. Och de har väckt en rörelse bl Sverige, se utmärkelsen ”hoppets fana”.

Prognosen inför 2018 är ganska lätt: den här gruppen ger sig inte. Flyktingkampen kommer valkampanjen. Alla socialister måste se det som sin plikt att stödja och bygga den kampen. Blan visar regeringens senaste annonserade lag som de själva påstår kan ge 8 000 ensamkommande rä fruktansvärt vidrigt staten har behandlat dessa unga. Den visar också kraften i kampen som har v och behovet av fortsatt kamp då ingenting är säkert och alla måste få stanna nu, innan fler liv gå Asyllagen som antogs 2016 kallas tillfällig och ska omprövas i juni 2018, eller 2019 om prövningen uppskjuten. Det är den lagen som ligger till grund för de unga afghanernas situa inte tala om alla som har fastnat i läger utanför murarna. Asylkampen ska förfölja varje politik i valet fram till dess att den asyllagen är skrotad.

Årets trender Kollektivism, internationalism och kvinnoradikalisering. Tre tydliga trender som samverkar i Metoo-rörelsen. Det finns flera mycket starka kvinnorörelser runt om i världen, och i Sverige är det just Metoo som utan motsvarighet helt har dominerat nyhetsflödet i två månader och bland mycket annat lyckats stjäla utrymmet från SD och hetsen mot flyktingar. Det är rätt att kalla det för en rörelse. Över 30 upprop har samlat över 70 000 underskrifter. Men det är bara toppen på ett isberg. Det pratas runt exakt varje fikabord i hela landet. Processer sätts igång, hierarkier ifrågasätts, förövare avslöjas. Återigen är det det kollektiva agerandet som gör detta möjligt. Så länge som systemet med osäkra anställningar, resursbrist, toppstyrning, diskriminering och allt annat som är inbyggt i kapitalismen består kommer könsmaktsordningen och därmed trakasserierna att fortsätta. Men det är ingen tvekan om att Metoo har släppt ut energier till den myllrande kvinnokamp som inte kommer att dö ut över julhelgen. Insikten som nu erkänns av i stort sett alla – att sexuella trakasserier genomsyrar hela samhället – är en stor erövring. Vi kan vänta oss enormt stora demonstrationer på internationella kvinnodagen och kanske som förra året även internationella strejker. Precis som har skett i bland annat Latinamerika och Italien har Ni Una Menos-rörelsen utvecklats till en demokratisk organisering med öppna lokalgrupper som möts varje vecka, med kravlistor och så vidare. Det kan ske här. Metoo öppnar också för en ökad chans för Feministiskt Initiativ att väljas in i riksdagen i höst.

Den or giorga åren h i atmo Ter hände när de militar miljar tvärto kan in under deltar imper

OFFENSIVS ÅRSKRÖNIKA 2017

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

a, men mindre, tår Inte ut och löt att nu får det

t tusen deltagare ett kollektiv som et har skapat ett

på uppåt 20 orter de sig inte ens att ntorget. trejken. Utanför protester utanför vakade besöken.

vensk asylpolitik t i stort sett hela kbegreppet som land fler unga i

r att fortsätta in i nd alla skandaler ätt att stanna hur vunnit en eftergift år till spillo. S+MP lyckas få ation här, för att ker som ett spöke

Årets förlorare

Årets kaffet i halsen Går till Hyresgästföreningens ledning som startade året genom att den 19 februari låta publicera en debattartikel på DN-debatt tillsammans med vd:arna för de tre kommunala bostadsbolagen med rubriken ”Låt attraktiva lägenheter i Stockholm få högre hyror” för att även avsluta året på DN-debatt den 14 december där ordförande Marie Linder tillsammans med Erik Elmgren förmedlar att Hyresgästföreningen tillsätter en ”oberoende kommission” av bostadsbolags-vd:ar under kristdemokraten Stefan Attefalls ledning som ska se över hyressättningen och hyresrätten som boendeform. Mellan dessa två halsbrytande utspel skapade Hyresgästföreningen rubriker, åtminstone i Offensiv, genom att kring midsommar utesluta fyra drivande i oppositionen mot marknadsanpassningen i Stockholm. Men kaffet stannade inte i halsen för det då uteslutningar av kritiker blivit tradition inom Hyresgästföreningen i Stockholm.

Prognos: Det växer en ny opposition inom Hyresgästföreningen. En opposition

som genom hundraårsjubileet har tagit fasta på föreningens radikala och stundom revolutionära arv. En opposition som har sin bas i Västsverige och som genom att mobilisera medlemmarna till kamp gått från den ena framgången efter den andra: Upprustning på hyresgästernas villkor utan någon hyreshöjning alls och nu senast kraftigt motstånd mot privatiseringshotet i Rannebergen, bland annat med ett möte med 350 deltagare där 100 Offensiv såldes. Samma tidning nyårsönskar härmed att pamparnas förräderi mot hyresgästerna och sin egen rörelse får sig ett svar. Bostadsfrågan kommer att vara het hela valåret.

Årets smitare Den går som många år tidigare till fackföreningsrörelsen. Det blev en avtalsrörelse utan strejker, det vill säga utan ett verkligt försök att flytta fram arbetarklassens positioner. Istället har treåriga avtal slutits där lönerna säkras något sånär, men där problemen med dålig arbetsmiljö, stress och osäkra villkor tillåts fortsätta. Ännu värre är det att LO hittills har hållit tyst om att moderpartiet i regeringen (Socialdemokraterna) tillsatt en utredning för att begränsa strejkrätten för att sätta åt två små fackföreningar som använt sig av strejk – SAC och Hamnarbetareförbundet. Om LO håller tyst om detta kommer det att kraftigt minska makten för alla fackföreningar framöver. Allra värst är att landsorganisationen ger tummen upp för den nya pensionsöverenskommelsen som höjer pensionsåldern för utslitna arbetare från 61 till 64 år. De som har tagit kamp har ofta gjort det utanför de traditionella fackliga strukturerna, som Metoo mot sexuella trakasserier (vilket egentligen är fackföreningarnas uppgift), som Stockholms sopgubbar och pendelstädarna mot lönedumpning. Och inte minst de olika vårdupproren En annan Vård är möjlig och Födelsevrålet. Utmärkelse för uthållighet går till BB-ockupanterna i Sollefteå som när detta skrivs har ockuperat sitt sjukhus sedan 30 januari 2017.

Klumpen i magen

Sistaplatsen delas av Islamiska Staten och Nordiska Motståndsrörelsen, med en stor varning. De är båda kraftigt tillbakapressade, men inte alls utraderade då de ständigt kan få ny näring av det kapitalistiska systemet. Ett system som bygger på rovdrift, militarisering, konkurrens och klassklyftor. Men med det sagt så låt oss fira! Höstens nykomling bland talkörer ljuder ”stoppa nassarna i ICA-kassarna”. Nordiska Motståndsrörelsen blåste, med riksmedias hjälp, under många veckor upp sig och skulle göra den största marschen någonsin. Det skulle ske genom centrala Göteborg den 30 september, förbi bokmässan och synagogan var det tänkt. Men det slutade med att några hundra nazister vandrade mellan två ICA-butiker i Mölndal. Längre kom de inte då 20 000 antirasister samlades på Heden, då vi antirasister intog stadens gator och spred mångfald och värme istället för rädsla och hat, och då vi tillsammans ställde oss i vägen för nazisterna, blockerade vägen, så att polisen inte kunde släppa fram dem. Den 30 september var årets skönaste dag. Sedan dess är NMR kraftigt stukade och kan bara samla något dussin. De har förlorat sin plats i Almedalen 2018 och Nya Tider är inte längre välkomna på bokmässan. Glöm inte att det var kampen underifrån som gjorde detta. Inte polisen eller proffstyckare, utan den samlade massan som satte stopp för normaliseringen av nazismen.

Det luktar fiasko Landets sönderprivatiserade välfärd utlöser det ena fiaskot efter det andra. Debaclet på Transportstyrelsen ledde till och med till en regeringskris. Enda orsaken att regeringen klarade sig nästan helskinnade ur den krisen är att oppositionens kris är större. Moderaterna tvingades byta partiledare. Nu sker inte samma öppna flirt med SD, men å andra sidan har partiet ännu mer tagit över SD:s rasistiska politik mot flyktingar. Det är också ett fiasko att privatiseringsfiaskon inte får större utrymme i svensk politik. Detta är inte minst Vänsterpartiets fel. Partiet nöjer sig med muntliga utspel. De sitter snällt i båten i utbyte mot ett förslag om en mild begränsning av välfärdsföretagens vinstuttag – som troligen ändå inte kommer att gå igenom i riksdagen. Det är bara genom att mobilisera kamp underifrån som eftergifter kan pressas igenom. Den största avsaknaden 2018 kommer att vara ett riktigt socialistiskt massarbetarparti som kan föra lågavlönades talan och initiera kamp.

ina

Hoppets fana

Foto: Natalia Med

rsakas av klimatet och militariseringen. Världsmeteoroloanisationen konstaterar att 2017 blir ett av de tre varmaste hittills, med rekordmycket extremväder. Koldioxidhalten osfären är den högsta på 800 000 år (403,3 ppm). rrordådet på Drottninggatan kommer att vara en sådan else där alla människor kommer ihåg precis var de var e fick reda på det. Dådet har svarats med en hämningslös risering. Statens militärutgifter beräknas öka från 42 rder 2013 till 58 miljarder 2020. Det här ger ingen trygghet, om. Terror kommer ur desperation och fattigdom. Fred nte bombas fram ovanifrån, utan kan bara växa fram rifrån ur ett gemensamt bygge av samhället. Men Sverige allt mer ohöljt i Natos militär, som tjänar den amerikanska rialismens intressen.

13 13

Den gryende ungdomsradikaliseringen. Kampåret 2017 hade inte kunnat sluta bättre än med elevstrejken mot utvisningar på minst 20 orter runt om i landet. Eleverna förberedde strejken med demokratiska möten en gång i veckan under sju veckors tid och hade en mediagrupp, demonstrationsgrupp, banderollverkstad, mobiliseringsteam och mycket mer. I Luleå har Låt oss Leva haft fredagsstrejk i flera månader. Eleverna har visat att kampen inte bara rör de som själva hotas med utvisning, utan att den måste och kan breddas. De sätter ett exempel för 2018 som alla arbetare, löntagare, feminister, antirasister, gamla, sjuka, ja alla, borde följa. De har lanserat ett upprop för den fortsatta kampen. Alla större rörelser mot krig, för demokrati och rättvisa har startat med ungdomarnas kamp. Offensiv önskar alla ett gott nytt rött år med förhoppningen om att vi ser starten på en ny ungdomsradikalisering samma år som 50-år sedan Frankrike 1968 ska firas. ■

Årskrönikan är skriven av Elin Gauffin

INTERNATIONELLT

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

förankring, organisering och uthållighet också behöver ett revolutionärt socialistiskt parti och program för att vinna bestående segrar. – Den svaga PP-regeringen skulle aldrig ha kunnat genomdriva dessa repressiva åtgärder utan stödet från socialdemokratiska PSOE. – Särskilt de unga vänder nu sig bort från PSOE och dess ledare Pedro Sánchez, som först avsattes av partihögern ifjol för att Rajoy skulle kunna bilda regering för att sedan vinna partiledarvalet med löftet om att driva partiet till vänster. Men istället för en kurs vänsterut hamnade han i knät på PP. Det ger Podemos ett större utrymme, men partiet som har en stor potential har tenderat att bli allt mer parlamentariskt och dess politiska svängningar och sicksack-kurs återspeglar reformismens begränsningar, sa Miriam Municio från IR under IEC-mötet och tillade: – PP är totalt korrupt och flera av dess ledande företrädare är fängslade, står anklagade för korruption eller är under utredning. Totalt finns närmare 900 korruptionsanklagelser mot partiet. ”PP är en kriminell organisation”, som en av de som utreder korruptionshärvan sa.

Miljontals tog till gatorna i kamp för självständighet och mot den extrema repressionen från den spanska staten.

Kataloniens kamp för rätten till nationellt självbestämmande kom under hösten i blickfånget. De många och snabba scenförändringarna, särskilt i oktober, blev en illustration av den nationella frågans sprängkraft, men gav också en bild av hur långt den härskande klassen är beredd att gå i försvaret av sin stat och den kapitalistiska ordningen. PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

dag är Katalonien under den spanska statens direktstyre, självständighetsaktivister sitter fängslade och en enorm hets- och förtalskampanj, orkestrerad av Spaniens högerregering, omger det val som ska hållas i Katalonien den 21 december. – Folkomröstningen den 1 oktober blev inledningen till en revolutionär kris. Mer än 2,2 miljoner deltog i omröstningen som inte skulle ha ägt rum om det inte vore för massornas direkta ingripande i händelseutvecklingen. Den borgerliga katalanska regeringen var beredd att ställa in folkomröstningen, men revolten underifrån förhindrade detta. Kommittéer till folkomröstningens försvar växte fram och säkrade de byggnader, oftast skolor, där folkomröstningen skulle hållas. Den 1 oktober ändrade allt, sa Miguel Campus från Izquierda Revolucionaria (IR, CWI i Spanien) när han inledde diskussionen om Katalonien och den spanska staten på CWI:s styrelsemöte för ett par veckor sedan. – Att frågan om Kataloniens framtid – ja eller nej till självstän-

dighet – skulle avgöras i en folkomröstning stöddes av upp mot 80 procent av befolkningen. Även de som var tveksamma eller motståndare till självständighet gav sitt bifall. – Vad som skedde den 1 oktober och i generalstrejken två dagar senare var att arbetarna förenades, oavsett hållning i frågan om självständighet, i motståndet mot den spanska statens repression och för rätten att rösta. Generalstrejken den 3 oktober blev också en revolt mot systemet. En revolutionär kris bröt ut och massrörelsens omfattning skrämde såväl Kataloniens kapitalistklass som den spanska statens övriga härskande klasser i Europa, sa Miguel vidare och fortsatte: – Det var endast genom att förena kampen mot det långa nationella förtrycket med den sociala kampen – mot nedskärningar och industrislakt – som det fanns förutsättningar att förena arbetarklassen. Därför kom vi att resa parollen för en katalansk socialistisk republik. – De härskande klassernas svar på generalstrejken var en kombination av ekonomisk krigföring och

hetskampanj. Den spanska högerregeringen och kungen piskade upp spansk nationalism för att splittra. – Reaktionen drog också fördel av att merparten av vänsterorganisationerna och fackledningarna tvekade och fortsatte att tala om behovet av ”dialog” och en ”legitim folkomröstning” i ett läge när PP-regeringen (PP = Partido Popular, det styrande partiet under premiärminister Rajoys ledning) hade gjort klart att man vill krossa massrörelsen. Tvekan och oviljan från Podemos, andra vänsterorganisationer och fackledningen att låta kampen i Katalonien bli avstamp till en kamp för att fälla PP-regeringen spelade Rajoy i händerna. – Med kravet på ett socialistiskt Katalonien ville vi dels klargöra vilken form av självständighet vi kämpade för och dels avskilja oss från de borgerliga nationalisterna i den katalanska regeringen som sade sig vara för självständighet, men som slutade med att de utropade en självständig republik som bara hann existera i åtta sekunder. – Som socialister måste vi främst basera oss på de politiskt mest medvetna och kampvilliga arbetarna och ungdomarna. Det var bland dessa som kravet på självständighet hade starkast stöd och det är tillsammans med dem som vi och elev- och studentfacket Sindicat d’Estudiants (SE) i Katalonien har kunnat spela en tongivande roll, särskilt bland ungdomen. Det visade sig när de två Jordis arreste-

Foto: CWI

Kampen i Katalonien mot spanska statens förtryck

rades (självständighetsaktivisterna Jordi Sánchez och Jordi Cuixart som nu hålls som politiska fångar) i mitten av oktober. SE höll i en generalstrejk den 25-26 oktober mot regeringens diktatoriska övergrepp mot Katalonien och en generalstrejk den 8 november. Efter arresteringen av de båda Jordis dröjde det knappt en vecka innan den spanska högerregeringen beslöt att börja tillämpa författningens diktatoriska artikel 155 och upphäva Kataloniens begränsade självstyre, upplösa parlamentet och avsätta regionpresidenten samt utlysa nyval till den 21 december. Med stöd av socialdemokratiska PSOE och det nyliberala högerpartiet Ciudadanos använde regeringen Francodiktaturens metoder för att stoppa kampen och skrämma massorna till underkastelse. Det var en kupp mot demokratin som välkomnades av samtliga EU-regeringar som fruktade att revolten i Katalonien skulle spridas. Trots detta fortsätter borgerliga nationalister i Katalonien att sätt sitt hopp till EU. De diktatoriska angreppen och kapitalets utpressning – närmare 3 000 bolag har flyttat eller sagt att de ska flytta verksamhet och högkvarter från Katalonien – avslöjar vilka metoder som kapitalismen och dess politiska verktyg är beredda att ta till mot varje rörelse som utmanar deras makt och prestige. Det som har hänt i Katalonien är en varning, men också en brutal påminnelse om att masskampen förutom arbetar-

Hur kommer det att gå i valet i veckan? Enligt opinionsundersökningarna kommer det att bli ett oerhört jämnt val. Oavsett vem och vilka som bildar katalansk regering kommer det inte att vara långt till nästa kris och nya vågor av masskamp. Regeringen och media gör allt för att de partier som stödjer självständighet inte ska nå över 50 procent. Det är en enorm hetskampanj. I media sprids lögner som exempelvis att kampanjen för självständighet i själva verket har initierats av Ryssland och Putin för att destabilisera Väst. Borgerliga PDeCAT (den avsatte regionpresidenten Carles Puigdemonts parti) är diskrediterade och vågar inte ställa upp under eget namn. Bland gräsrötterna i ERC (”vänsterrepublikanerna”) finns ett motstånd mot ett fortsatt samarbete med PDeCAT. En stor majoritet av medlemmarna i vänsterpartiet CUP har sagt nej till samarbete med PDeCAT. I Barcelona har vänsterns borgmästare Ada Colau brutit med PSC (PSOE i Katalonien). Allt detta återspeglar pressen underifrån efter strejkerna och demonstrationerna den 8 november och miljonmarschen för att de politiska fångarna ska släppas fria tre dagar senare. I valet gäller det att besegra de partier som stödjer artikel 155 – PP, PSOE och Ciudadanos. Men som Izquierda Revolucionària (CWI i Katalonien) säger i ett uttalande inför valet måste vänstern – CUP, En Comú Podem (en vänsterkoalition där bland annat Podemos ingår) med flera – gå samman i en enhetsfront med de kommittéer som bildades till folkomröstningens försvar (CDR) för att organisera en fortsatt och upptrappad kamp på gatorna för en arbetarnas republik i Katalonien – en socialistisk republik. ■

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Nigeria: Viktigt steg för Socialist Party Socialist Party of Nigeria har rätt att registreras. Det beslutade landets högsta domstol den 28 november, efter att domen tidigare hade skjutits upp 19 gånger sedan ansökan lämnades in 2014. – SPN kan fungera som en samlingspunkt. Idag finns inget parti för arbetare och fattiga, kommenterade Hassan Taiwo Soweto och Abbey Trotsky när jag träffade dem i november. De är ledande medlemmar DSM, Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Nigeria och initiativtagare till SPN. PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

isstron mot det styrande partiet APC och president Buhari växer. Även det andra maktpartiet, PDP, har begränsad dragningskraft. I ett delstatsval nyligen röstade bara 20 procent. Då var det ändå en av få delstater som faktiskt har betalat lön till sina anställda. I 20 av 36 delstater har löner inte betalats ut på 5-15 månader. När Muhammadu Buhari valdes för två och ett halvt år sedan var det på löften om stora förbättringar och kamp mot korruptionen. Det var första gången Nigeria fick en ny president genom val. – De styrande ville försöka med förändringar uppifrån för att undvika revolter underifrån, som i Zimbabwe nu och i Gambia tidigare i år, förklarar Hassan Taiwo Soweto. Buhari har bland annat gjort stora investeringar i jordbruket, vilket har minskat risimporten med 95 procent. Skolmat i vissa offentliga skolor har införts. Delstaterna har fått extra pengar, dock utan att betala ut de innestående lönerna. Efter dramatiskt fallande exportpriser på olja och global finanskris är utrymmet mycket begränsat för en regim som absolut inte tänker utmana kapitalets makt. 2016 krympte ekonomin i Nigeria, ett land med kanske världens starkaste befolkningsökning. År 2019 väntas befolkningen nå 200 miljoner. Buharis satsningar har gjorts med lånade pengar. De offentliga skulderna har ökat från 10 miljarder dollar till 15 miljarder de två senaste åren. Av en budget på 6 070 miljarder naira år 2016 (143 miljarder kronor, cirka 15 procent av Sveriges statsbudget) gick 1 360 miljarder naira till att betala skulder. Det

stöd av Buhari. I delstaten Oyo har lärarnas löner sänkts med 1 000 naira i månaden. Ett annat tecken är att regeringen sagt att de förbereder att höja elpriserna nästa år. – Den nya regeringen är gammalt vin i nya flaskor. De allra flesta har tappat tron på att det blir en förändring när så lite har hänt, säger Abbey Trotsky. Buharis kampanj mot korruptionen skapade hopp om en stark ledare som skulle arrestera och straffa de som hade plundrat landet. Men den har visat sig enbart gälla vissa personer från konkurrentpartiet PDP, inte mot korrupta ledare inom Buharis eget APC. Det är likadant med kriget mot Boko Haram. Deras aktiviteter avtog när den nya regeringen tillträdde, men nu ökar de igen, med bomber, attacker och kidnappningar. Med krisen har den nationella frågan återkommit med full kraft. Nigeria skapades av den brittiska imperialismen och består av många befolkningsgrupper och språk. De senaste åren har agitationen ökat för ett oberoende Biafra i sydöstra Nigeria. I norra delen av landet hotade en grupp tidigare i år med våld mot personer från folkgruppen Igbo från södra delen, om inte dessa flyttade söderut. Detta ultimatum var en mycket allvarlig varning, även om det inte fullföljts. DSM och SPN står för rätten till självstyre, men uppmanar idag inte till nya oberoende stater och argumenterar för att arbetare och fattiga inte ska stödja borgerliga självständighetsivrare, utan istället kämpa tillsammans. Borgerligheten i Nigeria är mycket orolig för sin framtid. I januari spreds ett rykte om att mili-

53,5 procent av befolkningen, 98 miljoner människor, lever på under 1,9 dollar per dag (17 kronor). är mer än dubbelt så mycket som utgifterna för utbildning och sjukvård landar på tillsammans. Med de nya lånen kommer skulderna att bli 40 procent av statsbudgeten. Satsningarna inom kapitalismens ramar kommer därför att förvärra krisen. Ett tecken på detta är att delstaten Kaduna har varslat om att avskeda 22 000 lärare. Detta har fått

tären på nytt skulle ta över makten. De har styrt landet i mer än hälften av tiden sedan självständigheten 1960. Ryktet var ett försök att testa reaktionerna. – Den sista veckan i november deklarerade Nigerias centralbank att den värsta lågkonjunkturen är över. Orsaken är egentligen att oljepriset har gått upp, men för regeringen är

DSM (CWI Nigeria) har många gånger uppmanat facken till generalstrejker mot högerpolitiken.

det ett sätt att skapa ett visst förtroende och en mer optimistisk stämning, säger Abbey Trotsky. För arbetare och unga kan det samtidigt bli en signal till ökad kamp. Vissa fackförbund har redan varit ute i eller varslat om strejker. Det gäller särskilt inom utbildningssektorn och vården. Universitetslärare strejkade i flera veckor i höstas och andra lärare har varslat om 15 dagars strejk. De största kampfrågorna är de löner som inte har betalats ut och att minimilönen ska höjas. Den tidigare presidenten Goodluck Jonathan lovade år 2015 höjda minimilöner till 18 000 naira i månaden (426 kronor), men detta har inte fullt ut införts eller betalats ut ens i den offentliga sektorn. Antalet fattiga har ökat kraftigt. Enligt Världsbanken lever 53,5 procent av befolkningen, 98 miljoner människor, på under 1,9 dollar per dag (17 kronor). Under de första åren på 2000-talet genomfördes flera kraftfulla generalstrejker mot försämringar, främst höjda priser på fotogen och bensin. Dessa är nödvändiga för matlagning och driva de elgenera-

torer som behövs för att kompensera det undermåliga elnätet. Men efter den största av dessa strejker, 2012, har de fackliga ledningarna hållit tillbaka kampen eftersom de inte är beredda att på allvar utmana regeringen. – En registrering av SPN skulle vara ett viktigt led i att samla kampen. I september höll vi ett offentligt symposium i Lagos med över 60 personer inklusive fackliga ledare och aktivister. När de fackliga ledarna en gång lanserade ett politiskt parti tillät de att partiet togs över av korrupta karriärister. Samtidigt som SPN strävar efter att stödja kamp, bygga partiet och ställa upp i val uppmanar de fackledningarna att starta och bygga ett massarbetarparti för alla som vill bekämpa och besegra de rikas partier, berättar Abbey Trotsky och Hassan Taiwo Soweto. Kamraterna i DSM och SPN bedriver redan ett omfattande kampanjarbete, till exempel till försvar för arbetare som har avskedats. En av dem arbetade på Dangote Cement Plc, ett bolag som ägs av Afrikas rikaste man, Aliko Dangote. Ett

annat uppmärksammat fall gäller Omole Ibukun, en ledande studentmedlem som har stängts av från Obafemi Awolowo-universitetet i Ile-Ife, samtidigt som studentkåren utsatts för repression. DSM är också med i flera lokala kampanjer mot den dåliga elförsörjningen och försöken att ta ut ”galna” räkningar för el när elnätet knappt fungerar. Även om högsta domstolen har sagt sitt är det formellt valmyndigheten som ska registrera det nya partiet. Ytterligare långbänk kan vänta, men processen har tagit ett viktigt steg. När väl registreringen sker kommer DSM-kamraterna att använda erfarenheter från tidigare deltagande i val, som medlemmar i National Conscience Party 2003. Då fick DSM-medlemmen Lanre Arogundade 77 000 röster, 9,7 procent, i en valkrets i Lagos, och andra DSM-kamrater fick bra resultat. – Att SPN registreras erbjuder stora möjligheter att nå ut till och organisera arbetare i hela landet, säger Hassan Taiwo Soweto och Abbey Trotsky. ■

INTERNATIONELLT

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

De stora protesterna mot inskränkningar i aborträtten under år 2016 lär återkomma då regeringen planerar nya attacker.

Den 11 november marscherade 60 000 i en nationalistisk demonstration genom den polska huvudstaden Warszawa. Trots att bara en bråkdel av dessa var medlemmar i eller sympatisörer till fascistiska grupper var deras rasistiska paroller om ett ”vitt Europa” och mot muslimer ganska brett accepterade. Detta äger rum samtidigt som en nationalistisk-populistisk regering ledd av partiet Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość, PiS) har makten med ett ganska stabilt folkligt stöd. Vad innebär det för de polska arbetarna, kvinnorna och ungdomen? Är ett motstånd möjligt? KACPER PLUTA

Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen)

ör att tydliggöra var demonstrationen i november inte den ”största extremhögermarschen någonsin”, som västmedia hävdar. De senaste sju åren har nationalistiska marscher organiserats varje år. År 2016 deltog 75100 000 och mellan åren 2012-14 var nationalisterna aktiva i upplopp mot invandrare, journalister, vänstern och hbtq-aktivister med flera. Detta resulterade i mordbränder och dödsfall bland poliser och civila. Med andra ord var årets marsch inte den starkaste och inte heller särskilt våldsam. Dock ska man inte säga att extremhögern inte utgör något hot. I flera år har den nationalistiska propagandan blivit mainstream – skolor lär ut antikommunism och patriotism, reaktionära antisemi-

tiska miliser från 1940-talet hyllas som hjältar, etcetera. När PiS kom till makten blev situationen ännu värre: Öppna fascister tillåts intervenera på skolor och statliga institutioner, och Institutionen för Nationella Minnet (historiepolisen) förfalskar historien med utrensning av arbetarrörelsen och vänstern. Det är en del av en bredare kampanj av regeringen för att introducera reaktionära och antidemokratiska åtgärder. PiS fortsätter attackerna på kvinnors rätt till sina egna kroppar, de trakasserar pro-kvinnliga NGO:er och underställer de statliga institutionerna sin vilja, särskilt rättssystemet. Men ändå har PiS makten med ett av de starkaste valstöden i modern tid. Omkring 40 procent stödjer fortfa-

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net

rande regeringen, och andra politiska partier är långt efter. PiS kom till makten efter en våg av arbetarkamp och generell besvikelse på över 20 år av nyliberalism i landet. Likt Trump i USA utnyttjade de folkets ilska och det politiska vakuumet. PiS införde barnbidrag, minimilön för timarbete och sänkte pensionsåldern. Dessa reformer var något som många arbetare förväntade sig. Men PiS’s projekt är att bygga en ”nationell kapitalism” som med nödvändighet innebär en begränsning av de eftergifter de kan ge till arbetarklassen. Därför är många skikt av arbetare fortfarande missnöjda med situationen och går ut i kamp – som sjuk- och hälsovårdspersonal, särskilt underläkare, tidigare i år. En annan fråga som vi har sett viktig kamp för är kvinnors rättigheter. År 2016 presenterade en fundamentalistisk kristen grupp ett förslag på att helt förbjuda abort till parlamentet. Även om aborträtten redan är väldigt begränsad i Polen väckte denna attack en ilska hos tio tusentals kvinnor. Massprotester bröt ut – interna-

tionellt kända som Svarta protesten och Kvinnostrejken – som tvingade parlamentet till att överge projektet. Men abortförbudet har kommit tillbaka i förändrad form, och vi kan förvänta oss nya attacker och en ny rörelse emot det den kommande perioden. I somras la regeringen fram en rad förslag om att begränsa oberoendet hos domstolar – de skulle rensa ut rättsliga organ och ersätta dem med av justitiedepartementet utvalda tjänstemän. Detta förslag ledde återigen till gatuprotester och i princip dagliga mobiliseringar som ”kvällsvakor” framför domstolar (rörelsen var till stor del präglad av medelklassen, vissa skikt av ungdomar anslöt sig senare). Resultatet blev att landets president (som stödjer PiS) la sitt veto mot lagen, för att sedan lägga fram en ny version av samma förslag som är lika hotfull som det tidigare. Alternatywa Socjalistyczna (CWI Polen) är en liten styrka som uppmanar till försvar av de demokratiska rättigheterna, men också för att utöka dem – för kvinnors rätt till sina kroppar, hbtq-rättigheter,

fackliga rättigheter för alla och mot extremhögerns propaganda och våld, med mera. I kvinnorättskampen säger vi att det inte är nog att försvara den existerande lagen, som tillåter abort i bara några få fall, utan vi måste också kämpa för säkra och kostnadsfria aborter. Detta är kopplat till kampen för en bättre offentlig vård. Om vi vill stoppa nationalisterna behöver vi få arbetarrörelsen i kamp – journalist- och lärarfack borde kämpa mot den nationalistiska propagandan i media och skolor: den senaste tidens invandrare, som särskilt kommer från Ukraina, måste bli med i facken för att hindra chefernas söndra och härska-taktik. I somras, efter justitiereformsprotesterna, argumenterade vi för att konservativa reaktionärer och nyliberaler är två sidor av samma mynt, och vi gjorde en offentlig uppmaning till vänstern om att samtidigt som man försvarar demokratiska rättigheter också måste erbjuda ett alternativ som kan utmana storföretagens partier och själva det kapitalistiska systemet. ■

Massprotester över södra Kurdistan

et var på tisdagen den 19 december massiva protester i Baschur Kurdistan (södra Kurdistan, Irak) mot de styrande partierna, korruption och maktfullkomlighet. Demonstrationerna riktas i första hand mot utgången av det misslyckade självständighetsförsöket,

men handlar om ett långtgående missnöje. ”Bort med tjuvarna och dess representanter” är en vanligt förekommande paroll. Spänningarna i Baschur Kurdistan har funnits i flera år, men har förvärrats sedan folkomröstningen i september där en majoritet av befolk-

ningen röstade för självständighet från Bagdad och Irak. Men istället för att driva igenom självständigheten med massivt folkligt stöd beordrades de beväpnade styrkorna tillbaka från kurdiska nyckelstäder av de styrande, och lät irakiska armén och shiamuslimska miliser ta över. ■ Kristofer Lundberg

Foto: Katarzyna Pierzchała

Polen: Vilken väg framåt?

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Ett verkningslöst klimatavtal Klimatavtalet i Paris hälsades när det skrevs under för två år sedan av glädjerop från regeringstoppar och miljöorganisationer. Men vad har egentligen hänt sedan dess? ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

anningen är att inte särskilt mycket har förändrats. Storföretag och nationer fortsätter att släppa ut rekordstora mängder koldioxid i atmosfären, och olje-, kol- och gasbolag får fortsatta subventioner trots det akuta hotet från klimatkrisen. Samtidigt pågår fortsatt skövling av regnskog och exploatering av olika naturområden – varje år avverkas uppemot 150 000 kvadratkilometer regnskog globalt. På grund av industriernas skogsskövling täcker nu regnskogarna blott 6-7 procent av jordens yta – innan man började avverka skogen täckte de 14 procent, visar Rainforest Foundations och flera andra organisationers rapporter. Dessutom lever hälften av planetens växt- och djurarter i regnskogarna, enligt bland annat rainforest.net. Flertalet av dessa har fått stryka med.

Enligt det norska klimatinstitutet CICERO kan utsläppen av koldioxid för år 2017 ha ökat med 2 procent, vilket står i bjärt kontrast mot Parisavtalets målsättning om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till 1,5 grader. De gamla, smutsiga fossila energikällorna är fortfarande billigare än de hållbara, gröna tekniklösningar som finns, och i en marknadsekonomi där vinstmaximering och att hålla nere kostnaderna står över allt annat är det självklart att de billigare alternativen väljs, oavsett hur skadligt det är för alla andra. Samtidigt nådde halten koldioxid i atmosfären under 2016 hela 403,3 ppm (miljondelar), enligt Meteorologiska världsorganisationen. Det är en ökning jämfört med året innan då de låg på 400 ppm – en 50 procent snabbare ökning jämfört med genomsnittet det senaste decenniet till en nivå som inte har setts på miljontals år. Det

Det finns ett akut behov av att omedelbart ställa om politiken – istället hålls marknadens diktatur vid liv. Den 12 december samlades världens ledare (dock inte Trump), banker, NGO:s med flera i Paris för One Planet Summit, ännu ett klimattoppmöte som denna gång hölls av Frankrike tillsammans med Världsbanken och FN. Det ägde dessutom rum på dagen två år efter att COP21:s klimatavtal skrevs under. Under samtalen där låg huvudfokus på finansiering: Hur en klimatomställning ska finansieras, vem som

om något borde visa på det absoluta och akuta behovet av att omedelbart ställa om politiken, men istället hålls marknadens diktatur vid liv. Vi har också under året sett otaliga exempel på allt värre naturkatastrofer, vars ökade frekvens och styrka är ett resultat av den globala uppvärmningen, som i sin tur är skapad av kapitalismens groteska jakt på vinster som skapar de akuta utsläppen. Hemska torkor, översvämning-

För kapitalismens företrädare går vinstintresset före alla behov som samhället och planeten har.

ar, tropiska orkaner, skogsbränder, värmeböljor med mera har drabbat alla delar av världen: USA, Mexiko, Sydostasien, Östafrika, Mellanöstern, Sydeuropa med flera områden. Samtidigt som en enstaka naturkatastrof aldrig direkt kan härledas enbart till klimatförändringar är det faktum att de blir allt värre ett direkt resultat av klimatförändringar och global uppvärmning. Just nu har vi varje år omkring 400 så kal�lade ”extrema väderfenomen”, och de allt tätare svåra naturkatastroferna skapar också allt fler klimatflyktingar – enligt UNHCR:s beräkningar kan antalet klimatflyktingar öka till mellan 250 miljoner och en miljard år 2050. Det kan jämföras med de dryga 65 miljoner flyktingar som finns idag i världen. Till Expressen den 12 december säger professor Filip Johnsson på Chalmers att han är orolig över ”trögheten i det globala arbetet”: – Det är väl bra att det finns ambitioner, men det ser ganska mörkt ut. Ofta presenteras rena glädjekalkyler. Det finns många uppåtgående siffror och kurvor som presenteras för soloch vindkraft i länder som Indien. Problemet är att det fortfarande är en försvinnande liten del av den totala energitillförseln i dessa länder.

Och tankesmedjan E3G menar helt riktigt att många EU-länder ”talar med dubbla tungor”, där de å ena sidan pratar om behovet av klimatsatsningar, men å andra sidan hugger klimatet i ryggen genom att exempelvis försvara olika subventioner till kolkraft. De pekar särskilt ut Tyskland, Storbritannien, Estland, Italien och Spanien. Och EIB, EU:s investeringsbank, gjorde i dagarna sin största utbetalning genom tiderna på 1,5 miljarder euro för en pipeline för naturgas från Azerbajdzjan till EU via Turkiet och det jordbävningstäta södra Italiens olivodlingar. Precis som vi i Offensiv skrev strax efter att Parisavtalet hade undertecknats av 196 länders regeringar den 12 december 2015: ”Resultatet av förhandlingarna är en livsfarlig cocktail av förlitan till marknadsmekanismer och oprövade teknologiska lösningar för att suga koldioxid ur atmosfären på bekostnad av de politiska beslut och den statliga och globala planering som krävs för att stoppa utvinningen av 80 procent av kända kol-, olje- och gasreserver och påbörja en planerad omställning till fossilfria samhällen i balans med naturen. (...)

Parisavtalet är kemiskt fritt från allt vad statlig och global planering och regleringar heter, något som också har gjorts anatema i den kapitalistiska världens alla nyliberala och internationella handelsavtal sedan murens fall, alltifrån WTO och Nafta till TPP och TTIP.” Det enda som kan ta oss ur alla de fasor som kapitalismens världs(o)ordning innebär och förstärker, det enda som kan innebära ett klimatvänligt, grönt samhälle, är att kämpa för ett socialistiskt samhälle. Bara när makten och kontrollen över ekonomin och politiken tas ur händerna på storföretag, banker, de superrika och de politiker som förvaltar kapitalismen och istället läggs i majoritetens händer kan ett verkligt demokratiskt samhälle byggas upp, där beslut fattas i enlighet med människans, djurens och naturens behov. För att nå dit krävs det aktiv och sammanlänkad kamp från gräsrötterna – fackföreningar, arbetarorganisationer, djurrättsorganisationer, klimatföreningar, arbetare, vänstern och alla de av klassamhället förtryckta grupperna – för en socialistisk samhällsomvandling på global skala. Den kampen börjar på lokal nivå. ■

Foto: Number 10 / Flickr CC

Två år efter att klimatavtalet på klimattoppmötet COP21 undertecknades i Paris är det för kapitalet ”business as usual”, eftersom inga åtgärder för att begränsa storföretagens makt och vinster har vidtagits, och heller aldrig kan vidtas utan att utmana hela det kapitalistiska systemet, vilket företrädare för kapitalismen aldrig kommer att göra. Världens ledare – förutom den ärkereaktionära Donald Trump – pratar om behovet av att ställa om till en mer klimatvänlig värld, men det stannar vid prat. Rent praktiskt och politiskt händer det inte särskilt mycket. Trump har till och med dragit sig ur det redan begränsade Paris avtalet och meddelade via Scott Pruitt, chefen för den amerikanska miljömyndigheten EPA (tillika klimatförnekaren), att ”Kriget mot kol är nu över”. Detta eftersom man nu börjar avveckla reformen Clean Power Plan, vars syfte var att minska kolkraftverkens koldioxidutsläpp.

ska betala, att det behövs mer pengar och åtaganden från privata och offentliga aktörer och så vidare. Vid mötets slut hade de kommit överens om 12 åtaganden de ska sträva efter att uppnå: minskat utsläpp av transporter, skydd av land- och vattenområden som hotas av klimatförändringar med mera, men också att banker och storföretag ska ”göra ekonomin grön”. Man pratar mycket om att marknaden ska få incitament till att ställa om till en grön ekonomi – en blind tillit till den fria marknaden. Precis som Harjeet Singh, ledare för frågor om klimatförändringar på ActionAid International, uttalade efter mötet: – Medan företagen måste agera behöver regeringarna bli påminda om att de inte kan åtgärda klimatförändringarna genom att ge upp sitt egna ansvar och låta företagen diktera klimatagendan.

INTERNATIONELLT

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Rysk 1500-talsmunk möter motstånd Det blev fullsatt på konferensen om vänsterfeminism, organiserat av sympatisörer till Sotsialisticheskaya Alternativa (CWI Ryssland) i Moskva i helgen.

låter kvinnor över hela världen att diskutera och dela sin ilska samt utveckla metoder för att kämpa mot förtrycket, för den ryska regeringen uppbackad av kyrkan att stoppa kvinnornas intåg. Därför var konferensen så viktig, eftersom när den ryska kvinnorörelsen börjar utvecklas är det viktigt att den har ett vänsterperspektiv.

ROB JONES

CWI Ryssland

ikt annan opposition har den feministiska rörelsen varit nästintill osedd de senaste tre åren – till och med på 8 mars var det blott några få okoordinerade, glesa protester. Men den senaste uppgången av protester ledd av ungdomar har väckt nytt liv i kampen för kvinnors rättigheter i Ryssland. Över 70 deltog på konferensen, många nya och unga kvinnor.

Kvinnokonferensen var ett väldigt positivt steg framåt för kvinnorättsrörelsen i Ryssland.

dent Putin, regeringen och särskilt Utbildningsdepartementet. Förra veckan beordrade utbildningsdepartementet att ämnet ”Bilda familj” ska läras ut i skolan med material skrivna av munkar och nunnor. De baserar sina verk på 1500-talsmunken Silvesters skrifter, som råder män att ”det är dåligt om kvinnan är herrelös, ärerörig eller talar med

vargar”, även om dagens version utelämnar vargarna. Mannen är intelligentare och kvinnan är understående mannen är budskapet. Än värre: En av kurserna kallas ”oskuldens vetenskap”, som baserar sig på 1800-talets rasistiska teori om telegony, som adopterades av nazisterna och stöds av nuvarande

utbildningsdepartementet, vilken innebär att kvinnans livmoder har ett minne och att nyfödda bär drag av kvinnans alla tidigare partners. Det är därför inte förvånande att kvinnor, särskilt de unga, blir allt argare och börjar organisera sig för att försvara sina rättigheter. Det är inte längre möjligt, med internet och de sociala nätverken som til�-

Foto: Rob Jones

Liksom i många länder finns det ett stort behov av en stark kvinnorättsrörelse, kanske än mer i Ryssland där situationen som kvinnor ställs inför är så dålig. Var 40:e minut dör en rysk kvinna som ett resultat av våld i hemmet, och nyligen ändrades lagen – nu är vissa former av våld i hemmet avkriminaliserade och män ”tillåts” att vara våldsamma mot sin partner så länge det inte är oftare än ”en gång per år”. Ekonomiskt är kvinnors löner blott 72 procent jämfört med motsvarande mäns löner, och kvinnor är bannlysta från över 456 yrken, som tåg- och bussförare, brandmän eller skeppsmekaniker. I arbetet utstår de diskriminering, trakasserier och ren och skär sexism – men såklart hyllas de alla av cheferna på 8 mars. Och nu blir det ryska samhället än mer religiöst. Den ryska kyrkan, en av de mest reaktionära i världen, har ett stort inflytande på presi-

Svetlana Kushtalova öppnade kon ferensen med en överblick av de olika protester som kvinnor för närvarande deltar i världen över – alltifrån ilskan mot Trump i USA till försvar av och kamp för aborträttigheter i Irland och Polen. En annan talare, Irina, berättade briljant om de enorma vinningar som Oktoberrevolutionen innebar för kvinnor, som rösträtt och lika lön, aborträtt och rätt till skilsmässa utan att behöva mannens tillstånd, med mera. Tyvärr var många av dessa framsteg de första offren för den stalinistiska kontrarevolutionen. Andra talare beskrev de kampanjer som för närvarande utvecklas för att försvara kvinnors rättigheter på landets största universitet och bland migrantkvinnor. Det påpekades hur viktigt det är att undvika splittring i motståndskampen och att lyfta frågor som höjd minimilön till 300 rubel i timmen (42 kronor) för att knyta till sig arbetarkvinnor i en bredare kampanj och lägga grunden för en enad kamp från arbetarklassen. Marta Khromova avrundade konferensen med att lägga fram planer för kommande aktioner, bland annat fortsättningen på ”300 rubel i timmen”-kampanjen och förberedelserna för en effektiv och enad – om än illegal – demonstration på Internationella kvinnodagen den 8 mars. ■

Portugal: Illusioner om regeringen krackelerar allt mer

Vänsterpolitiker över hela världen odlar alla slags illusioner om den nuvarande portugisiska regeringens lösningar som ett alternativ till nyliberal politik. Inget kunde vara längre från sanningen. Ändå sprids denna falska syn och det finns en möjlighet att liknande regeringar kommer till makten i andra länder. GONÇALO ROMEIRO

Socialismo Revolucionario (CWI Portugal)

ocialistpartiets (Socialdemokraterna) regering som styr med stöd av Vänsterblocket och UDC (Kommunistpartiet och De gröna) är en i grunden nyliberal regering. Dess politik är en fortsättning på trojka-programmet för privatisering, åtstramning och attacker på arbetarklassen i syfte att rädda bankerna och systemet som helhet. Det är en regering som är bunden till EU:s åtstramningspaket och den heliga avbetalningen på den offentliga skulden. Även om denna process nu

maskeras med några små smulor av välfärd, är dessa, som i huvudsak faller på tjänstemän och andra arbetare med säkra anställningar, en produkt av tidigare kamper. En liten, svag och ömtålig återhämtning i ekonomin har öppnat för detta. Några exempel: Utbildningsbudgeten för 2018 innehåller nya nedskärningar på alla nivåer i grundskolan. För högre utbildningar ökas budgeten något, men här ser vi istället mer privatiseringar. Regeringen har redan privatiserat ett av de viktigaste

universiteten i Lissabon och öppnar för försäljning av andra nyckeluniversitet. Hälsovårdsbudgeten ökar också något, men höjningen går till vårdföretagens fickor. Alla dessa åtgärder ska ses i ett sammanhang av en tidigare kollapsad service och välfärd. Samtidigt gav regeringen 10 miljarder euro till bankerna och strök mer än 600 miljoner euro av skulder bara denna månad. Den roll som den reformistiska vänsterns ledare har spelat är ett samarbete för att maskera SP:s åtstramningspolitik. År efter år upphävs de små smulor som de så stolt skryter med av att arbetskraften blir mer och mer sönderhackad av osäkra anställningar, av en ökning av levnadskostnaderna (kraftig ökning av priser på bostäder och mat) och ökningen av indirekt beskattning, som kommer att förvärras ytterligare nästa år. Vänsterns allians med Socialist-

partiet gör att folk falskt får för sig att det är en vänsterregering samtidigt som Vänsterblocket och Kommunistpartiets profiler minskas. De negativa konsekvenserna syntes i de senaste lokalvalen som innebar en stor framgång för Socialistpartiet, medan Vänsterblocket blev kvar som en obetydlig lokal kraft och Kommunistpartiet förlorade tio städer, varav nio till Socialistpartiet. Medvetenheten är blandad. Äldre generationer som har det lite bättre försvarar regeringen då de kommer ihåg den tidigare högerregeringens hårda tag, medan yngre inte alls ser några förbättringar i sina villkor utan tvärtom upplever snabba försämringar. Vänsterblocket är fortfarande en attraktion för arbetslösa, undersysselsatta och även medelklass som har blivit fattigare. Men åren av parlamentarism har gjort om blocket till ett tomt skal, beroende av byråkrater och några hundra okritiska medlemmar.

Vi i Socialismo Revolucionario gick med i Vänsterblocket. Vi gav ut en marxistisk tidning för ungdomsförbundet i Lissabon och var på några månader nära att vinna majoritet. I april fick vi två av 11 poster i styrelsen. Några av oss blev uteslutna då ledningen ansåg oss som för radikala, men vi fick snart nya medlemmar då folk uppskattar att vi försvarar de socialistiska grunderna. Det vore fel att nu inta en öppen opposition mot regeringen. Den omedelbara uppgiften är att genom mobiliseringar tvinga fram eftergifter från den här regeringen, inte att fälla den, då alternativet skulle vara att den gamla högerregeringen kom tillbaka. Men illusionerna om regeringen håller redan på att krackelera. Det kommer att bli oundvikligt med en regeringskris som kommer att öppna för en ny period av klasskamp i Portugal. Det förbereder vi oss inför. ■

KULTUR

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Därför är Game of Thrones så populär

Kampen har återigen pressat makthavarna.

I ett historiskt beslut på Irland har en särskild parlaments kommitté rekommenderat obegränsad tillgång till abort upp till 12 veckor – en åtgärd som skulle tillgodose 92 pro cent av alla aborter. En folkomröstning för att ta bort det 8:e tillägget i grundlagen om förbud mot abort rekommendera des också. Sinn Féin var det enda partiet som röstade mot. RUTH COPPINGER

Socialist Party (CWI Irland)

rland och Malta är de enda EU-länder där abort är olagligt. Detta återspeglar den irländska statens extremt reaktionära inställning till kvinnors rättigheter att kontrollera sina egna kroppar, bland annat att bestämma när och om de ska få barn. Samma partier som denna vecka stödde aborträtt röstade för blott fyra år sedan för att bara ge abort när kvinnans liv var i fara och besluta om 14 års fängelsestraff för alla som hjälpte eller fick abort.

Parlamentsutskottets rekommendationer är en viktig milstolpe, men måste nu gå igenom parlamentet. Det kommer vara avgörande för aborträttsrörelsen att hålla uppe pressen för att behålla rekommendationerna och till och med gå längre. Till exempel är abort efter 12 veckor också nödvändigt att kämpa för. Demonstrationer bör utlysas av rörelsen när debatten äger rum i parlamentet Dáil. En folkomröstning är nödvändig för att avskaffa det konstitutionella förbudet och förväntas i maj eller juni. Det kommer sannolikt att vara ett stort deltagande i samhället, mycket mer än omröstningen om ”samkönade äktenskap”. Det finns stor potential för en socialistisk feministisk pol i den folkomröstningskampen och för ROSA och Socialist Party att vara en attraktiv kraft för de bästa, mest ifrågasättande och mest politiska ungdomarna och kvinnorna som är arga på abortförbud, men som också ifrågasätter den växande sexismen och våldet som hänger ihop med kapitalismen. 2018 lovar att vara ett nyckelår för kvinnors rättigheter i Irland. Kampen för en verklig rätt att välja betyder också att kämpa för ett socialistiskt samhälle där alla garanteras anständigt boende, en inkomst som går att leva på och gratis barnomsorg för alla, utöver de fulla reproduktiva rättigheterna. ■

ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

e miljontals fans som har läst alla böckerna i serien väntade med spänning. Till det kom alla som gillar fantasy på film. Serien blev en succé direkt och har stadigt ökat i popularitet, inte minst på grund av skicklig reklam och marknadsföring där HBO dragit ut på antalet avsnitt och inte släppt tidigare säsonger förrän nästa ska börja. Men varför har Game of Thrones, som tv-serien heter, blivit så otroligt populär bland inte bara så kallade nördar, utan hos icke-nördar och personer som annars avskyr fantasy med flera? Gillar man svärdfäktning, sex, nakenhet, mycket action och verklighetsflykt finns det i serien. Men serien slår djupare och drar in oss som tittare på ett uppslukande sätt, mycket på grund av dess oförutsägbarhet. Den bryter raskt mot alla konventionella regler som att en hjälte ska överleva och en skurk ska förgås. Det är en vuxen serie,

utan särskilt mycket ironi eller haha-humor, en seriös fantasy med komplicerad handling och djupa underströmmar, nyanserad och komplex. På så sätt engagerar den våra hjärnor också, det fungerar rent kognitivt. Det är en smart serie som kan vara svår att följa med i, då det är många vändningar i handlingen och det är spännande. I USA talar man om en ny genre, riktad till ”the mass intelligent”; torr humor, bra dialog, komplexa moraliska frågor – tittaren blir engagerad. Sedan får vi mycket nakenhet, sex och våld, blod som sprutar och inre organ som spetsas. Det avlöser de pratiga bitarna, plötsligt dör folk, hjältar gör hemska saker och skurkar visar sig ha både hjärta och samvete. Karaktärerna är intressanta och komplexa, det står inte God mot Ond – snarare är det en inre konflikt där karaktärerna brottas med moraliska problem, gör fel, tabbar sig, tänker snurrigt och förstör för

Serien drar in en på ett uppslukande sätt.

sig själva. Alla handlingar får konsekvenser, ofta långtgående. Kvinnorollerna är ovanligt varierade för att vara en serie. Det är en manligt dominerad värld, där äldste sonen ärver allt och kvinnorna tidigt lär sig att manipulera och styra bakom scenen för att sedan bli makten bakom tronen eller på den. Kvinnorna är inte bara snygga objekt, de kan nästan alltid både försvara sig och attackera fiender. Man får inget i Game of Thrones för att man är snäll, tvärtom. Makt tas med våld, principer och heder är till för att svikas. Det finns klara paralleller till dagens politiska samhälle. Dagens USA med sin Brända jorden-taktik och totala klimatförnekelse hos politiker liknar Westeros adel som vägrar se hotet som kan komma att uppsluka hela deras värld – de föredrar att bråka sinsemellan. Det finns naturligtvis kritiska röster, genom åren har många analyserat serien och riktat kritik mot hur de senare säsongerna avviker från böckernas historia, hur man lyssnat mer på fansen och på hur karaktärerna agerar utefter behovet av handlingen, inte agerar utan reagerar, ofta ologiskt. Vi som tittare kan inte förutsäga vad som ska hända. Kritiken riktar sig också mot objektifieringen av kvinnors kroppar, hur man gör underhållning av sexuell tortyr, gör ett spektakel av allt. Nu är det sju säsonger och inte många andra tv-serier håller kreativt så länge. HBO vill förstås mjölka ur de sista dropparna och vi måste betala för att få vår fix. ■

Foto: HBO

Vad orsakade denna förändring hos de etablissemangspartier som är så kopplade till den katolska kyrkan? Förändringen tvingades fram av rörelsen utanför parlamentet, särskilt de senaste åren, vilket tvingade partierna att hantera den nya verkligheten. I synnerhet talade många parlamentsledamöter om den utbredda användningen av medicinska abortpiller på internet som gör status quo ohållbar. Socialist Partys medlemmar och den socialistiska feministgruppen ROSA har spelat huvudrollen för att öka vetskapen om abortpiller och ROSA var den enda gruppen som i praktiken gjort dem tillgängliga genom ett samarbete med Women on Web, den största internationella läkarledda onlinetjänsten som ger piller i länder där abort är olagligt. Irland har sett en växande stämning för att avskaffa abortförbudet, särskilt bland ungdomar. En djup radikalisering har skett bland ungdomar och kvinnor, och tröjor

med aborträttslogans används rutinmässigt av tusentals varje dag.

Foto: William Murphy / Wikimedia Commons

Irland: Historiskt aborträttsbeslut ett resultat av kamp

När George R R Martin skrev sin fantasyserie där den första boken heter A song of Ice and Fire hade han höga krav på att alla karaktärers handlingar skulle vara logiska, utifrån hur de tänkte och utifrån deras egenskaper. I en saga kan allting hända – fantasin sät ter inga gränser, men det måste finnas en inre logik, en konsekvens som känns möjlig att tro på. När hans böcker sålde i miljonupplagor började film bolag höra av sig. Men han sa envetet nej till alla. Inte förrän HBO och deras filmmakare presenterade sitt stora projekt kunde han släppa iväg sin saga för att bli filmad.

KULTUR

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Årsbok över revolutionsåret 1917

Då var det 1917 är en antologi om det historiska revolutionsåret som har getts ut som årsbok 2017 av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap. Även om bidragens kvalitet skiftar är boken läsvärd, med intressanta material om hungermarscherna och de sociala och politiska återverkningarna på arbetarrörelsen i de nordiska länderna av det första världskriget och de två ryska revolutioner som skakade världen i mars och november 1917. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

törst ”nyhetsvärde” har avgjort Södertörnshistorikerna Kjell Östbergs och Håkan Blomqvists kapitel om rådsrörelser i Sverige främst under 1917 samt i Tyskland och övriga Europa efter Kejsarens fall från slutet av 1918 till 1920. Med de ryska sovjeterna som förebild väckte dessa arbetarråd även i Norden förhoppningar om socialistisk demokrati. Medan Brantings socialdemokrater försökte rikta fokuset på kampen för rösträtt förstärktes ett hopp om något mer ur de arbetarkommittéer och råd som spontant hade bildats ur de lokala potatisrevolutioner som svepte genom hela landet. Östberg påminner om hur även de manliga arbetarna, trots rösträtt i valen till riksdagens andra kammare, blockerades från makt i kommunerna av den graderade kommunala rösträtten. Håkan Blomqvist redovisar hur den mäktiga proteströrelsen på ort efter ort ledde till bildandet av tillfälliga kommittéer och utskott för att leda de fattiga arbetarnas inventeringar av bönders och handlares magasin och salubodar, lista kraven och driva på för sänkta priser och stopp för spekulationen med mera. Inspirerade av de ryska sovjeterna ombildades i slutet av april och början och mitten av maj många av dessa kommittéer till arbetarråd, dit även ortens fackliga

hage i Stockholm, med avstamp i den väldiga masstrejken dagen innan i samband med högerregeringens svar på två interpellationer om rösträtt som kulminerade i kravaller på Gustav Adolfs torg. Försöken att även få stöd för landsrådet av Stockholms fackföreningsstyrelser misslyckades dock. Samtidigt hade den spontana hungerrörelsen redan bedarrat vid denna tidpunkt, på grund av både lokala eftergifter för kraven och lättnader i försörjningsläget. Även de lokala råden utvecklades därefter under hård politisk splittring allt mer från en samlingspunkt för hungerrörelsen till samarbetsorgan mellan vänstersocialister och syndikalister. Blomqvists översikt visar på deras imponerande utbredning, från norr till söder och öst till väster. Under ett försök att blåsa nytt liv i råden efter oktoberrevolutionen rapporterade det socialdemokratiska vänsterpartiet i början av 1918 om ett hundratal lokala råd som representerade 75 000 arbetare. I ett särskilt kapitel om Härnösandsortens arbetarråd, bildat den 5 maj som en uppföljning av ”21 aprilkommittén”, ger Blomqvist en bild av rörelsens speciella djup i Röda Ådalen. I detta arbetarråd, som han liknar vid ett lokalt arbetarparlament, deltog inte bara flertalet fackföreningar, alltifrån gjutare, järnar-

Utan att med ett ord diskutera nödvändigheten att erövra statsmakten från den härskande klassens händer försöker Schmidt reducera den socialistiska revolutionen till en påstått marxistisk ”individernas självemancipationsprocess”. och politiska arbetarorganisationer utsåg egna representanter. Det var för att inte tappa greppet över denna rörelse underifrån som den socialdemokratiska partiledningen och LO:s landssekretariat den 5 maj 1917 ensidigt och helt och hållet uppifrån proklamerade bildandet av ”1917 års arbetarkommitté”, vilket i sin tur provocerade syndikalisterna i SAC och det nya Socialdemokratiska vänsterpartiet som bildades 12-15 maj till att den 6 juni bilda ”Arbetarnas landsråd”. Det skedde i Hornsbergs

betare och rallare vid Ostkustbanan till byggnads-, bageri- och skrädderiarbetare och syndikalisternas LS. Till det 30-tal anslutna organisationerna hörde även den vänstersocialdemokratiska arbetarkommunen, kooperationen och dess kvinnogille, ”arbetarhustrurnas” representanter, ”lägre statsavlönade” och till och med polismannaföreningen! Under 1917 höll detta arbetarråd inte mindre än 29 protokollförda möten som redovisade en bred verksamhet. Så sent som i november 1917 hölls ett generalmöte tillsammans med Ådalens arbetarråd med 400 deltagare.

Dessvärre ger Blomqvist inget annat svar än den senare kommunistledaren Karl Kilboms tal om ”otillräckligt skolade arbetare” på varför den svenska rådsrörelsen i huvudsak redan var ett avslutat kapitel här i Sverige när det tyska kejsardömet föll i november 1918, fastän det nya vänsterpartiet reste parollen om en svensk rådsregering efter rysk och tysk förebild. Ganska säkra faktorer är den avkylande effekten från den finska revolutionens blodiga nederlag våren 1918 i kombination med den spanska sjukans enorma dråpslag mot alla arbetarmöten hösten 1918. I ett annat intressant kapitel om Hjalmar Branting av Olle Svenning redovisas S-ledarens syn på kampen i Ryssland alltifrån hans tidiga ungdomsårs ganska okända svärmande för de så kallade narodnikernas ryska terrorister som Vera Zasulitj och tsarmördaren Sofia Petrovskaja. Även de ryska revolutionerna 1905 och i mars 1917 (februarirevolutionen) hade Brantings entusiastiska stöd. Men när Branting tillsammans

med Värner Rydén och en fransk diplomat i april reste till Petrograd hade han enligt Svenning ändå ett helt annat ”geopolitiskt syfte”, nämligen att varna för Lenin och övertyga den provisoriska regeringens socialdemokrater, socialrevolutionärer och liberaler om att fortsätta kriget mot Kejsar-Tyskland på den franska och brittiska Ententens sida. Svenning hävdar felaktigt liksom så många borgerliga historiker att den provisoriska regeringens regeringschef Kerenskij i juli hade slagit ner ett ”bolsjevikiskt kuppförsök”. Som inte minst Trotskij förklarat var det i själva verket en i hög grad spontan väpnad massdemonstration av arbetare och soldater mot krigets fortsättning, som bolsjevikernas ledare ingrep i för att säkra att den inte skulle utvecklas till ett för tidigt maktövertagande i huvudstaden, då hela landet ännu inte var redo. Svenning har däremot rätt i att Kerenskij efter julidagarnas klappjakt på bolsjevikerna ändå till sist tvingades vända sig till dessa för att förhindra ett kuppförsök från den general Kornilov som Kerenskij hade

utnämnt till ÖB. Som Svenning påpekar hade detta samtidigt berövat Brantings och Ententens gemensamma kelgris Kerenskij allt politiskt stöd, från såväl vänster som höger. ”Många hundratusentals ryska bönder och arbetare, som tvingats fortsätta ett redan förödande krig, deserterade”. Svenning uppmärksammar också att Socialistinternationalens belgiske ordförande Vandervelde inte ens dragit sig för att överlägga med både Kornilov och general Denikin, ”med tiden en av kontrarevolutionens mest brutala ledare”. I ett avsnitt om Finland ger den finske historikern Aapo Roselius en bild av hur nära de finska arbetarna var att ta makten under deras generalstrejk i november. ”Den 16 november beslöt LO:s, det socialdemokratiska partiets och de röda ordningsgardenas gemensamma revolutionära kommitté att ta makten. Bara några timmar senare togs beslutet tillbaka efter omröstning med endast en rösts majoritet. Under strejken tog arbetarnas ordningsgarden makten på många orter, speciellt i södra Finland. För dem var strejken början på en re-

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Foto: Arvida Ljungqvist.

Matkö i Västervik 1917 där folket, likt på flera håll i landet, hungrade.

volution.” Genom att kommittén backade överläts dessvärre initiativet till kontrarevolutionen inför det kommande inbördeskriget. I det högintressanta avsnittet om den norska arbetarrörelsen visar Jorum Björgum hur den ryska oktoberrevolutionen i kombination med de revolutionära uppsvingen i Finland och Rumänien och massprotester i Tyskland, Österrike och Nederländerna fick den norska rådsrörelsen att sprida sig som eld i torrt gräs. Detta kastade om styrkeförhållandena i det norska Arbeiderpartiet (socialdemokraterna) på ett sätt som möjliggjorde för den av Martin Tranmæl ledda oppositionen att vinna en stor majoritet i det norska partiet, som ledde det hela vägen in i Tredje internationalen. I ett kapitel om ”Bolsjevikernas maktövertagande” i november 1917 kallas detta av Lars Olsson ”förvisso kuppartat”. Utan att redovisa att makten faktiskt togs av sovjetkongressen medger Olsson ändå att bolsjevikerna ”hade ett betydande stöd bland städernas arbetare och landsbygdens jordproletärer, inte

minst för att de lovade avbryta kriget mot Tyskland, kalla hem de hungriga och frysande soldaterna, lova de många jordproletärerna egen jord och industriarbetarna högre löner och inflytande på sina arbetsplatser”. Enligt Werner Schmidts kapitel ”Oktoberrevolutionen – mytos och realitet” välkomnades denna främst som ”en förnyad och mäktigare fredssignal”. Som Schmidt påpekar hade Lenin, liksom redan Marx och Engels på sin tid, förstått att en socialistisk revolution visserligen kunde inledas i ett mindre utvecklat land som Ryssland, men att den för att lyckas snart måste spridas till arbetarna i mer utvecklade kapitalistiska länder som främst Tyskland. När den revolutionära efterkrigsvågen i slutet av 1922 ändå tycktes ha ebbat ut i Väst utan att arbetarna tagit makten och Sovjetryssland därmed stod isolerat i ett sönderslaget land förklarade Lenin inför Kommunistiska internationalens fjärde kongress den så kallade Nya ekonomiska politiken (Nep) som en nödvändig reträtt i avvaktan på nya revolutionära tidvattenvågor.

Enligt Schmidt insåg Lenin själv under sina två sista aktiva år att Oktoberrevolutionen under givna internationella betingelser inte kunde vara startskottet till ett socialistiskt projekt i egentlig mening. Han beskriver därefter Stalins senare ”socialistiska” projekt från 1929/30 (då Nep ersattes av huvudlösa tvångskollektiviseringar av jordbruk och forcerade femårsplaner utan de nödvändiga förutsättningarna) utan att med ett ord nämna att Stalin dessförinnan hade krossat Vänsteroppositionen runt Trotskij som argumenterade för frivilliga storjordbruk och industriella femårsplaner. Inte heller nämner han de nya tillfällen att bryta den ryska revolutionens isolering när nya revolutionära situationer uppstod i till exempel Tyskland 1923, Kina 1927-28 samt Spanien och Frankrike 1936-39. Utan att med ett ord diskutera nödvändigheten att erövra statsmakten från den härskande klassens händer försöker Schmidt reducera den socialistiska revolutionen till en påstått marxistisk ”individernas

självemancipationsprocess”. I linje med detta håller han ”de proletära massornas otillräckliga mognad” ansvariga för att inte de tyska arbetarnas politiska revolution i november 1918 som störtade Kejsar-Tyskland följdes av ”den djupgående och långvariga ekonomiska sammandrabbningen mellan kapital och arbete” som enligt Schmidts tolkning av Rosa Luxemburg var nödvändig. Men samtidigt som bygget av socialismen givetvis är en utdragen process, vars objektiva och subjektiva förutsättningar skapas redan i det kapitalistiska samhället, krävs det ändå ett kvalitativt språng där det arbetande folkets stora majoritet bryter storfinansens politiska och ekonomiska makt över staten, och samhället övertar ägandet av bankerna och de viktigaste produktionsmedlen. Schmidt citerar också Rosa Luxemburgs allvarliga varning för en politik av revolutionära dekret uppifrån, skrivna under hennes isolering i ett tyskt fängelse, men Schmidt mörkar att Rosa Luxemburg tydligt stod på Oktoberrevolutionens sida: ”Allt som ett parti kan erbjuda av

mod, revolutionär framsynthet och konsistens i en historisk ödestimme, har Lenin, Trotskij och de andra kamraterna visat i stort mått. All den revolutionära ära och kapacitet som västländernas socialdemokrati saknade representerades av bolsjevikerna. Deras oktoberuppror var inte bara den ryska revolutionens faktiska räddning; den räddade också den internationella socialismens ära.” Schmidt kompletterar sin evolutionära vantolkning av Rosa Luxemburg med att citera Antonio Gramscis ord om att den historiska epok av övergång från kapitalism till socialism som ”intellektuellt” inleddes av Marx förmodligen blir ett ställningskrig ”under flera århundraden” innan den borgerligt-kapitalistiska hegemonin kan övervinnas av en socialistisk mothegemoni. Men detta är en uppgivenhetens filosofi som står i bjärt kontrast till den begränsade tid som återstår innan kapitalismen, som redan två gånger drivit mänskligheten till världskrig, tippar oss alla över kanten till ohejdbara ekologiska katastrofer. ■

KULTUR

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

1918 – ”orons och stridens år”

”Om det finns ett verkligt revolutionsår i svensk historia är det 1918”, summerar Per T Ohlsson i sin bok 1918: Året då Sverige blev Sverige (Albert Bonniers Förlag, 2017). Och författaren gör sig inte skyldig till någon överdrift. På vintern 1918 nådde den revolutionära process som hade inletts på våren 1917 sin kulmen. ”1918 var en orons och stridens år”, konstaterade Svenskt Näringslivs föregångare Svenska Arbetsgivareföreningen när året var till ända. PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

rots att 1918 blev ett banbrytande år väntar det fortfarande på att ta sin rättmätiga plats i historieskrivningen. Per T. Ohlsson vill råda bot på detta efter att han, som han skriver i inledningen, ”blivit fascinerad av året” då han höll på med sin bok om Sveriges politiska utveckling från 1809 till våra dagar. 1918: Året då Sverige blev Sverige tar sig an uppgiften att teckna en heltäckande bild av 1918, där skildringar av den politiska utvecklingen blandas med axplock om konst, litteratur och underhållning. Även den ekonomiska utvecklingen berörs, om än ytterst kortfattat. Vad som nästan saknas helt är de sociala striderna. Boken nämner visserligen den stora byggnadsstrejken 1918 och att året präglades av rekordmånga strejker – nära 800 000 arbetsdagar gick bort till följd av strejker och lockouter, den högsta siffran sedan storstrejksåret 1909.

andra länder, inte minst i Ryssland 1917 och i Tyskland i november 1918. ”Det nya Tyskland går mot bolsjevismen”, löd Svenska Dagbladets förstasidesrubrik den 12 november 1918. Här hemma trodde stora delar av det kapitalistiska etablissemanget att också ”Sverige var på väg mot bolsjevismen”. Detta återspeglas inte minst av att ”näringslivet” med Marcus Wallenberg och skeppsredare Dan Boström i spetsen krävde att högerns ledamöter i riksdagens båda kammare måste ge upp sitt motstånd mot allmän och lika rösträtt. Det var också rädslan för en socialistisk revolution och republik som fick kung Gustaf V och den reaktionära monarkin att göra helt om och ge stöd till allmän och lika rösträtt. Kapitalisterna ansåg sig helt enkelt tvungna att kompromissa om systemet skulle räddas. ”Faran för en storstrejk och hotet från en revolution som kunde ifrågasätta äganderätten i banker och storin-

Att Sverige fick allmän och lika rösträtt var en följd av revolutionär masskamp på hemmaplan och i andra länder, inte minst i Ryssland 1917 och i Tyskland i november 1918. Massornas strid och umbäranden och den utomparlamentariska kamp som omger de politiska skeendena får inte tillräckligt utrymme. Kanske beror det på att författaren vill skildra 1918 som ett år där ”klokheten och förnuftet” segrar till sist. Den kompromiss som möjliggjorde rösträttsreformen i december 1918 beskrivs i lyriska ordalag som ”en revolution” ur vilken ”det öppna, moderna välfärdssamhället vi numera tar för givet, definierat av jämlikhetens idé”, växte fram. Det är lite för mycket slutet gott, allting gott. Rösträttsreformen 1918 kan beskrivas som en begränsad politisk revolution, framsprungen ur kapitalistklassen, högerns, de borgerliga liberalernas samt LO-ledningens och högersocialdemokraternas fruktan för en social revolution i Sverige – en socialistisk revolution som avskaffar kapitalismen som i Ryssland i oktober 1917. Att Sverige fick allmän och lika rösträtt var en följd av revolutionär masskamp på hemmaplan och i

dustrier hade djupt oroat ledarna inom svenskt näringsliv”, skriver Carl Göran Andræ i Revolt eller reform: Sverige inför revolutionerna i Europa 1917-1918. Rösträtt och borgerlig demokrati var ett pris som kapitalistklassen var beredd att betala för att bli kvar som samhällets verkliga makthavare, vilket Per T. Ohlsson delvis erkänner för att sedan lovorda den kompromiss som slöts i rösträttsfrågan samtidigt som den socialdemokratiska-liberala koalitionsregeringen den 7 december 1918 bröt alla diplomatiska förbindelser med Ryssland. Det var ”regeringens mest antibolsjevikiska beslut” och högern och överklassen var utom sig av glädje. Det beslutet följdes sedan av en kompromiss i rösträttsfrågan som innebar att monarkin räddades och att rösträttsåldern höjdes från 21 till 23 år samt 27 år i landstingsval, vilket utestängde stora delar av den arbetarungdom som utgjorde den socialistiska och revolutionära

vänsterns kärna. Även socialdemokrater brännmärkte kompromissen som ”ett skammens dokument”. Men dessa invändningar förminskar inte bokens många förtjänster. Den starkt intressanta översiktsbild

som ges lockar läsaren att vilja veta mer om vad som hände under 1918, som var ett av den svenska historiens mest omskakande år, vilket Offensiv under nästa år kommer att spegla i en rad artiklar. ■

Hundraåringen

som gjorde revolution beställ den perfekta julklappsboken av och om Amaltheamannen Anton Nilson

PRIS:

212 kr

Boken om den legendariske socialisten och aviatören (flygaren) + PORTO Anton Nilsons dramatiska liv (1887-1988) är en verklig, osminkad och sanningsenlig självbiografi. Boken redovisar en ung revolutionärs dramatiska liv, som säger mycket om både den svenska arbetarrörelsens stormiga pionjärtid och den ryska revolution för 100 år sedan, som Anton Nilson anslöt sig till och kallade ”en eruption i mänskligheten”. Inbunden, 352 sidor med historiska bilder. Offensivs pris: 212 kr plus porto 69 kr. Beställ: offensiv@socialisterna.org

Författare: Per T. Ohlson Förlag: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2017 Antal sidor: 302

KULTUR / PARTI

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

The Last Jedi

– magnifik fortsättning på Star Wars-sagan

Rey, som spelas av Daisy Ridley, dominerar bioduken.

Den nya Star Wars-filmen The Last Jedi fortsätter berättelsen kring den episka sagan som har Skywalkers i centrum. Denna film är det åttonde kapitlet i filmserien. AMER MOHAMMED ALI

amer.mohammed.ali @socialisterna.org

edan nu har den toppat lis tan över sålda biobiljetter där den enda film som slår första helgen efter premiären är Star Wars: The Force Awakens. Box Office redovisar intäkter hittills på 220 miljoner dollar. Filmen fortsätter berättelsen med Rey och Finn i rampljuset.

Rey, som spelas av Daisy Ridley, är den beslutsamma kvinnan som har hittat Luke Skywalker och vill ta med honom tillbaka för att bi stå rebellerna som kämpar för att slå tillbaka Första ordern, som styrs av den mörka sidan och nu dominerar galaxen, och återupp rätta Republiken som är den gamla ordningen. Daisy Ridley totalt do minerar bioduken där Rey är den som driver fram filmens handling mer än någon annan karaktär. Finn, som blev skadad i förra fil men i sagan (bortse från Rogue One som äger rum mellan episod 3 och 4), vaknar upp på ett av rebel lernas rymdskepp på flykt från För sta ordern som mer eller mindre

Efter juluppehållet återkommer RS med veckovisa möten runt om i landet!

Svaret är socialism Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Pris: 50 kronor plus porto

har decimerat rebellerna. Finn gör tillsammans med några andra upp en plan för att i hemlighet sabotera fiendens möjligheter att spåra deras skepp för att kunna rädda det som är kvar av rebellerna. Ett intressant sidospår i filmen är när Finn tillsammans med sin kompanjon, Rose Tico, tar sig till en stad fylld med överklasstyper som har gjort sig rika på kriget. Under filmens gång kommer det också fram att dessa fula typer säl jer vapen till de båda sidorna. Luke Skywalker spelar en större roll i denna film och Mark Hamill som spelar Luke gör en heroisk in sats i att bevara Luke Skywalkers personlighet från 1970- och 80-talet. Luke, som är bitter och uppgiven,

gör en stundtals påmind om hans möte med Yoda i episod 5 från 1980. Den drygt två och en halv timme långa filmen är ett praktexempel på något som skulle kunna vara för långt, men ändå fängslar fast tittar na med nya händelseutvecklingar. Allt för många filmer liknar avsnitt av en serie, där hela filmen laddar upp inför en stor händelse som en stor strid, men inte The last Jedi. Filmen är full av episka strider, där flera karaktärer och deras agerande fullföljs med noggrannhet. Vad är det som lockar så mycket med Star Wars-sagan som har dragit till sig mer uppmärksamhet än andra filmserier? De flesta serier slutar med tre filmer – Star Wars är uppe i nio

filmer och minst tre till är planera de. Likt Harry Potter är förmodligen kampen mot fascism det som lockar med dessa berättelser och ska det gö ras några paralleller med verklighe ten idag när det gäller kampen mot Imperiet, Första ordern och Sith är det just kampen mot fascismen. Och likt verkligheten räcker det inte att stoppa Sith-lorder och an hängare till den mörka sidan när de dyker upp. Republiken och systemet det vilar på öppnar upp för korrup tion, med enorma klasskillnader: vissa planeter går så långt som till att bedriva slavhandel. Bankfederationer tillåts förtrycka med hänvisning till att Republikens senat får diskutera detta, vilket resulterar i ändlösa de batter där inget förändras. ■

Stöd oss för en röd jul

tterligare en bra vecka för ekonomikampanjen med 18 004 insamlade kronor sedan förra numret. Det betyder att vi för tillfället ligger på 43 835 kronor, vilket motsvarar ungefär 67 procent av vårt mål för december på 65 000 kronor.

I dagsläget ser det ut som att Norrbotten kommer bli först med att klara sitt lokala mål då de just nu ligger på drygt 88 procent Veckan har också varit positiv för prenumerationskampanjen. Vi har 136 nya prenumeranter utav ett mål på 200 stycken. Vi satsar på minst 150 nya till årsskiftet – om du inte hört av dig än är det nu dags att göra det (läs hur på sista sidan).

Är du redan prenumerant är det självklart möjligt att ta en stödprenumeration till ett högre pris. Det finns fortfarande gott om tid att ge oss en julklapp för att hjälpa oss att nå vårt mål. Det är enklast att Swisha till 123-240 32 85 eller att sätta in ett belopp på PlusGiro 87 96 49-2. Även SMS-bidrag fungerar genom att skicka ”Offensiv 50” till 72550. Tack! ■

Procent av mål

Totalt

67% 43 835 kr

Norrbotten

5 315 kr

Västerbotten

1 000 kr

Mellannorrland

1 170 kr

Stockholm Mellansverige

18 461 kr 472 kr

Västsverige

4 684 kr

Sydsverige

0 kr

BRÄNNANDE

21 DECEMBER 2017 # 1 281-82

Offensiv – självklar del av kampen De senaste veckornas nummer av Offensiv är skolexempel på hur en socialistisk tidning både är en självklar del av kampen och belyser hur allt hänger ihop när kapitalistmedia mörkar. Fler som är aktiva i kampen mot utvisningarna, hyreskampen och #metoo borde ta del av vår tidning! Julklappsprenumerationer är en bra idé när personen kanske ännu inte själv förstått hur mycket hen behöver Offensiv i sitt liv. Och Offensiv behöver fler som läser och sprider den samt kämpar för en socialistisk samhällsomvandling.

2 november 2017 / # 1 275 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

1917-2017

50%

Posttidning A

Posttidnin

20 krono

ing

sterna

iali t Soc

ANJ KAMP

KAMPANJ

ffensiv Stöd RS/Obidrag! – Ge ett : Plusgiro 49-2 87 96 Swish: 32 85 -240 123 50kampFör internationella : 725 har Offensiv CWI:s hem50 SMSbesök Nästa vecka som Nästa rapporter, ll. Offensiv (den international sommaruppehå ut den 27 sida sektionen t ex:

Ingen Offensiv nästa vecka nummer kommer kan ni följa juli. Under tiden och kamp Offensivs nyheter . på socialisterna.org

RS är den svenska et. av) på socialistworld.n Glad sommar!

Foto: Sari Hevosaho

först flera partier trapM med och Efter att SD-politiken ar flykting in Kinberg t na mot släppt Anna ett regelrät4 upp attacker ska lägga ledaren långt till Moderat att Alliansen att till- pat på sid steget inte – läs mer för - är Batra vill am budget te. emokra samarbe en gemens med Sveriged s samman regeringen. terna fälla

för Ingen fälls orna dödsolyck

Foto: Elin Gauffin

3 – läs mer på sid

EU:s flyktingliv politik skördar

siv RS/Offen iställetStödför välfärd

bidrag! Att regeringen köper Patri– Ge ett otsystemet innebär att ”Sverige i : blir en del av Natos ropraktiken Plusgiro botsköld” i Östersjöområdet, (Da49-2 87 96gens Industri den 9 november). Läs mer på sid 5 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

S-MP-regeringen har med stöd av högeralliansens partier beslutat att köpa luftvärnssystemet Patriot från USA. Kostnaden beräknas till minst 12 miljarder kronor.

@offensiv RattvisepartietSo cialisterna rs_offensiv 26 maj 2017

KAMPANJRättvis

/ # 1 253 / Pris:

epartie

20 krono

r / Måna

dspre t Soc ialistern n: 40 kronor as vec kot

u förorte pp rna

idning

7 6

Fler hemlösa – bygg bort bostadsbr isten

8-10

RS 20 år, del 3: Nya milstolpar passeras

– läs mer på sid 3 och 16

Posttidning A

d gen me a regerin M vill fäll rasisterna SDhjälp av

3, 8,

Posttidning A

p 12 nas kamUSA-robotar

r sid 2,

Ledare: Toppmöte för ett EU i kris

”Vår kamp ska få resultat!”

HGF-pampar utesluter kritiker

Stöd sopgubbar

– läs me

socialist

SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Illustration: Illustration: Sofia Sofia Wiking Wiking

Militärens möter mots ACE tånd

3 4

Hamnbol knäcka agen vill facket

8-9

Den amerikanske presidenten Donald Trumps Med sitt ensidiga tillkännagivand erkännande e om att USA ensidigt erkänner ger Trump och USA-imperialis Jerusalem som men sitt stöd Israels huvudstad till såväl den israeoch att USA flyttar liska regeringens krav på att Jerusin ambassad från Tel Aviv salem ska vara till Jerusalem Israels huvudstad har som en mötts av starka fortsatt ockupation protester världen av runt. östra Jerusalem. – läs mer i ledaren på sid 2

– läs mer på sid 3,4 och 5

3 4

Sälj inte ut i Rannebergen

Lördag 4 november Södergården, Stockholm kl 10.30-19.00

Vilka är lärdomarna från ryska revolutionen? – läs mer på sid 8-10

EU och därmed den svenska regeringen ger fullt stöd till högerregeringen i Madrids våldsamma repression mot Katalonien. Kravet på självständighet och rätt att bestämma utmanar både

åtstramningspolitiken och arvet efter Francodiktaturen. Det är masskampen på gatorna som satt skräck i borgare och kapital. Läs mer på sid 12-13

#Metoo: Vem har inte utsatts?

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Prenumerationskampanjen har hittills fått in 133 nya långa prenumerationer av ett mål på 200. Det innebär att 67 procent av målet har nåtts!

erna.org

@offensi v Rattvisep artietSoc rs_offen ialisterna siv

KAMP ANJ

Nya krise r för Trump och USA

Rättvisepartiet Socialisterna 20 år

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro:

Växande vrede 87 96 49-2 mot Swish: Trumps Jerus alemb 123-240 32eslut 85

Hockey- och matkorruption

socialisterna.org

Delseger i Rannebergen

d Nordirlan l nyva går till

11 9, 10 och

12/12: Historis

n: 40 kronor

s veckotidning

skolstrejker R usta för 32asylrätten

Ledaren: Efter G20 – antikapitalism

vårdkamp Fortsatt rland rnor i Väste

t Socialisterna

”En annan vård är möjlig”

till Allt stöd arna hamnarbet

0% 2017 / # 1 280 / Pris: 20 kronor / Månadspre

Rättvisepartie

Skolstrejk för asylrätten

Foto: Natalia Medina

Pris: 236 / /#1

epartie

Rättvis

KAMPANJ

Posttidning

eringar

tis Kamp mot otPriva agen m os & sexismen Protestd n störstaföljs av ka de Trump lön13edumpning 52 historia 5 i USA:s krono n: 40

kotidn s vec

dspre

r / Måna

ri 2017

26 janua

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv 14 december

Mongs

Rättvis

v @offensi ialisterna artietSoc Rattvisep siv rs_offen

@offensiv alisterna RattvisepartietSoci rs_offensiv

Foto: Lars

socialist

#metoo:

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

veckotidning

KAMPANJ

Katalonien har rätt till självständighet

socialisterna.org

16 november 2017 / # 1 277 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 40 kronor

socialisterna.org

: 40 kronor

ternas epartiet Socialis

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

Kurdistan: Fiasko för Barzani

Betala genom att swisha 240 kronor (halvår) eller 480 kronor (helår) till 123 240 32 85. Du kan också ta en prenumeration via autogiro: talong hittar på socialisterna.org. ■

erna.org

& socialism

67%

Vår prenumerantkampanj handlar om att vi vill sprida Offensiv till fler läsare. Och ju fler prenumeranter vi har, desto bättre tidning och möjligheter att backa upp alla som kämpar mot rasism, sexism och högerpolitik. Måndagen den 18 december har vi nått 133 nya prenumeranter på minst ett halvår, av ett mål på 200. Du kan bidra till kampanjen genom att: • ge bort en prenumeration i julklapp • värva vänner eller arbetskamrater som prenumeranter.

Månadspren 20 kronor / / # 1 260 / Pris: 13 juli 2017

Revolution

socialisterna.org

Posttidning A

Offensiv är på flera sätt en unik tidning: • Vi är en del av kampen. Just nu handlar det om att stödja och delta i asylkampen, motståndet mot utförsäljning av bostäder, för mer resurser och bättre villkor i vården med mera. • Vi står för ett demokratiskt socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, utsugning och miljöförstöring. • Vi är internationalister – vi rapporterar och stöder kamp världen runt.

100%

Kamp Ha14 mmarkuoch organis ering llen oc h Ange i red – läs me

Jemen: Humanitä r kris utan motstycke

Jubileu –Stöd RS/Offensiv Ge ett bidrag! ins 1917-20ms Plusgiro:amlin g 17 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

100 000 kronor gusti. Det till den 31 auleumsin är målet för samma den samling lanseras 1917-20 jubi- sedan. revolutionsåret i veckans 17 för Hemsid Offensiv som 25 hittills), Offensiv a, artiklar 100 år och Rättvise . (cirka öppna Socialist dagar, möten, erna studieunik satsning har under partiet i höst läger och en jubileum året en ingår. på att sdag uppmär k– läs mer på sista sidan

r på sid

6-7

8-9

Maj 1917 : vänsterpar Nytt ti bilda s

Stöd RS/O – Ge ett ffensiv bidrag! Plusgiro 87 96 : 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 725 t ex: Offe 50 nsiv 50

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också! Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro.