Mina skolminnen

■ Jag kom till Finland från Krim för fem månader sedan, och fick ganska snabbt jobb som assistent för några ukrainska barn i en svensk skola i Borgå. Min yngsta bror började i Box lågstadieskola. Jag vill betona att jag inte är utbildad pedagog, det här är mina egna reflektioner och jämförelser av det finländska och ukrainska skolsystemet.

Jag gick ut årskurs 9 år 2014 på Krim, samma år som Ryssland invaderade halvön. Eleverna på årskurserna 9 och 11 var därmed de sista som fick ukrainskt betyg. Åtta år har gått sedan annekteringen av halvön, och undervisningen har förändrats. Jag vet inte så mycket om förändringarna, men jag vill berätta om mina minnen och säga vad jag har upplevt som både häpnadsväckande och annorlunda i skolorna i Finland.

I förberedande årskurs 1 lärde vi oss skriva, läsa, räkna och dessutom att sitta stilla vid skolbänken hela 45 minuter. Jag minns hur svårt det var att sitta stilla i flera timmar under skoldagen.

■ Det förvånade mig att eleverna i de finländska skolorna kan välja att läsa de böcker de själva vill. Jag tror att det är så kärlek till läsningen uppstår. Vi hade inte samma valfrihet, vi läste alster för vuxna vilkas tankegångar är svåra att förstå än i dag. Jag kommer ihåg hur vi fick till läxa att lära oss ett utdrag ur Furst Igor (opera av Alexander Borodin som handlar om varjagfursten Igor). Läxan ledde till många tårar, förstörda nerver, anmärkning i dagboken – och ändå förstod jag ingenting.

I vår skola var vi tvungna att ha skoluniform. För det mesta var det obekvämt och tråkigt, men vi hade ingen annan utväg. Var du inte klädd i skoluniform fick du anteckningen ”otillfredsställande” i dagboken. ■ Redan i den förberedande klassen hade vi välskrivning. Vi fick skriva endast med bläckpenna. Den minsta lilla korrigeringen räknades som fel. Läraren korrigerade felen och betygsatte med sin röda penna. Det var skamligt att få en röd tvåa.

I vårt utbildningssystem läggs stor vikt vid akademiska kunskaper. Att kunna lösa en andragradsekvation anses viktigare än att kunna laga mat och tvätta sina kläder. Många unga får det svårt när de ska klara sig på egen hand senare i livet.

Praktiskt taget alla i Finland kan engelska. Jag började läsa engelska på årskurs 2, men lärde mig inte att förstå och tala det. År efter år studerade vi samma ämne, Storbritanniens kultur, och mot slutet av årskurs 9 visste jag att London är Storbritanniens huvudstad. Lyckligtvis har situationen i Ukraina förändrats dramatiskt sedan 2014, då landet fick visumfrihet. Allt fler ungdomar är nu motiverade att lära sig engelska i skolan.

■ I min skola stod läraren högst upp i hierarkin. En boss med röd penna. Eleverna kunde inte opponera sig: lärarens ord var lag och därmed basta. Läraren i den finländska skolan däremot är mera som en vän man kan diskutera och argumentera med, och be om hjälp av.

Trots alla nackdelar tyckte jag om att gå i skolan. Skolan lärde mig studera, vilket senare var till stor nytta. Det verkar som om det ukrainska systemet har börjat förändras mot det bättre. Och när kriget tagit slut behöver vi lära oss av det finska undervisningssystemet.

Kira Shkarun

FOTO: MUSEIVERKET

Åldersskillnaden mellan Elsa, 8,5 månader och barnrådgivningen i Finland är hundra år. Barnrådgivningen i vårt land inledde sin verksamhet år 1922 i en vedkällare i Helsingfors och idag kryper Elsa i lekrummet på mottagningen i Nickby, Sibbo. Hon är klädd i en röd Helsingfors IFKklänning.

Micaela Röman,text • Erika Lindström, foto

Hundra år av råd och omsorg20 • HEM & SKOLA • 3/2022

– Klänningen är Elsas pappas val, säger Outi Heiskanen, Elsas mamma. När han hörde att Elsa skulle vara med i artikeln ville han absolut att Elsa skulle berätta vilket vårt favoritlag är.

Elsa har varit på en rutinkontroll och träffat hälsovårdaren Tiina Hakamaa. Många bebisar kan bli lite ställda inför möten med främmande personer, men Elsa känner Tiina. – Vi har haft sådan tur när vi alltid fått gå till Tiina, säger Outi Heiskanen.

Elsa är Heiskanens första barn och de första besöken på rådgivningen gjorde de redan under graviditeten. Fördelarna med en långvarig relation mellan föräldrar, barn och hälsovårdare är många. – I och med att vi känner varandra litar vi på varandra, säger Hakamaa. Vi kommer närmare varandra på en djupare nivå, det är viktigt och givande för mig i min yrkesroll. Tilliten är viktig för att vi ska upptäcka eventuella utmaningar och problem i tid. – Det finns ingenting jag inte skulle kunna säga till Tiina, säger Heiskanen. Jag uppskattar det att jag kan skicka ett mejl med mina tankar och frågor och veta att Tiina känner oss och att jag alltid får ett svar.

Grundfrågorna är återkommande

– Det har hänt att det kommit in blivande föräldrar som jag haft som klienter då de själva var bebisar, säger Tiina Hakamaa.

Hakamaa har arbetat med barnrådgivning i 28 år och säger att många av de frågor som var aktuella då hon började är aktuella också i dag. – Amning och barnets ätande är ämnen som alltid dyker upp.

Sociala medier fanns inte när Hakamaa började jobba, och det hade sina fördelar anser hon. – Det som läggs upp på sociala medier förorsakar mycket stress och en hel del ångest hos nyblivna föräldrar. Jag hade en mamma på mottagningen som var väldigt ångestfylld på grund av att hon inte ville låta sitt barn äta med fingrarna, hon var rädd för att barnet

Elsa och hennes mamma, Outi Heiskanen (t.v) har ett gott förhållande till hälsovårdaren Tiina Hakamaa. Hälsovårdare Tiina Hakamaa följer barnens tillväxtkurvor, men är främst intresserad av att barnet mår bra och utvecklas i.

skulle sätta mat i halsen och kvävas. Det här är ett typiskt exempel på hur sociala medier bygger upp krav som inte finns på riktigt, det finns inget tvång på att låta barn äta med fingrarna, säger Hakamaa.

Det händer också att föräldrar kommer in med googlade svar på sina egna frågor och att de testar om Hakamaa hakat på de senaste trenderna. – När jag började jobba på rådgivningen var det med betoning på just råd. Man kom till oss för att få råd, råd man i dag kan få på internet på egen hand. Tidigare var hälsovårdaren något av en auktoritet, en som sade hur saker och ting skulle vara och hur föräldrarna skulle göra. I dag handlar det mer om att ge föräldrarna alternativ, säger Hakamaa. – Jag vill få föräldrarna att själva våga fatta beslut och bära ansvaret för bebisen.

För både Heiskanen och Hakamaa är det lätt att säga vilken fråga som ställs oftast: – Är det här normalt, säger de med en mun och brister ut i skratt. Frågan om det normala kan handla om allt från färg på bebisens bajs till frågor som berör oro, rädslor och utbrändhet.

Barn är mer än mått och kurvor

Outi Heiskanens bror har ett barn i samma ålder som Elsa, och bebisarna är väldigt olika – också till storleken. Vikt, längd och huvudmått är något som under hela rådgivningens historia har mätts och kurvorna, som de kallas, är något som nyblivna föräldrar kan bli stressade av. – Jag brukar inte visa kurvorna till föräldrarna, om de inte specifikt ber om att få se dem eller om det är något avvikande vi måste tala om, säger Heiskanen.

Kurvorna har under årens lopp uppdaterats, senast år 2011, tack vare bättre kost och allmän välfärd är barnen till exempel längre nu än vad de var på 1950talet. – Huvudsaken är att barnet mår bra och utvecklas i sin egen takt, säger Hakamaa. Under mina snart trettio år som hälsovårdare har det bara hänt ett par gånger att kurvorna indikerat något som visade sig vara följd av en sjukdom.

Överviktiga barn är också ett växande problem. – Övervikten syns inte bland bebisar och småbarn, men en del av de barn som ska inleda sin skolgång är, om inte överviktiga så i riskzonen för att bli det, säger Hakamaa.

Elsa har hittat en boll som hon sätter sina nyutspruckna två tänder i, också mammas skor känns bra i munnen.

– Det är bra med lite nya bakterier, säger Outi Heiskanen och Tiina Hakamaa håller med.

Framtid och förändring

– Under min graviditet blev jag uppringd av Sibbo kommuns familjearbete, säger Outi Heiskanen. Vi kom överens om ett besök och under besöket fick jag information om allt från rådgivning till träffar för nyblivna föräldrar och sedan dess har jag känt att jag inte är ensam i mitt föräldraskap, det finns alltid någon jag kan vända mig till.

Sibbo är en inflyttningskommun och många nyinflyttade invånare saknar både släkt och vänner i sin närmiljö. Också därför ordnar rådgivningen babyträffar för föräldrar. – Det finns alltid en familjearbetare på plats under träffarna, säger Tiina Hakamaa. Föräldrarna kan få hjälp eller svar på sina frågor. Mest av allt handlar träffarna ändå om att hjälpa föräldrarna att hitta nya nätverk, eventuellt nya vänner. Stöd av människor i samma situation är oerhört värdefullt. – Det är egentligen helt otroligt att en service som den här erbjuds alla barn och föräldrar, säger Outi Heiskanen. Helt gratis dessutom!

Hälsovårdare Tiina Hakamaa kommer att vandra vid Elsas och hennes föräldrars sida ända tills Elsa börjar skolan och om Hakamaa fick önska något, är det följande: – Att vi kunde erbjuda skolelever och deras familjer en likadan service som vi gör på barnrådgivningen. Hälsovårdarna i skolorna ansvarar för ett så stort antal elever att det finns en risk för att eleverna förblir anonyma.

fakta

Barnrådgivningsverksamheten startade år 1922 i en vedkällare i Berghäll, Helsingfors. Verksamheten drevs i början av all-

männyttiga organisationer

och deras lokalföreningar. År 1944 blev rådgivningen en lagstadgad kommunal service. Verksamheten är universal, den riktas till hela målgruppen och servicen är gratis.

Tidigare kom man till mottagningen för att få konkreta råd, i dag handlar det mer om att se efter hela familjens välmående, säger Tiina Hakamaa.

VILL NI VARA MED OM ETT RIKTIGT SKÄRGÅRDSÄVENTYR? Då ska ni välja Albanus! Skeppföreningen Albanus r.f. tillvaratar och förmedlar kunskap, färdigheter, kultur och traditioner om seglation, fartyg och kustbyggden.

Vi har erfarenhet av lägerskolor och erbjuder hämtning och lämning också till fastlandet - ta kontakt och skapa er egna seglats idag!

Segla med oss!

+358 (0)457 0450 013 info@albanus.ax www.albanus.ax

En spännande utflykt i pengarnas värld!

FINLANDS BANKS

MYNTMUSEUM

presenterar centralbankens och penningekonomins nutid och historia på ett mångsidigt sätt. Fyra multimedier skildrar interaktivt ekonomins historia och fenomen. Du kan pröva på att vara centralbankir, på att vara centralbankir, testa dina kunskaper i penningpolitik eller följa hur pengarnas köpkraft varierat under årtionden. Boka gratis studiebesök för din klass!

Finlands Banks myntmuseum Snellmansgatan 2, 00170 Helsingfors ti–fr 11–17, lö–sö 11–16, må stängt guidade visningar, tfn 09-183 29 81 fritt inträde, kafé, www.rahamuseo.fi

Läger vid hav och sandstrand!

Pörkenäs lägergård, Pörkenäsvägen 565, 68620 JAKOBSTAD tel. 0500 369 690, info@porkenas.net

KLASSRESA TILL ÅLAND!

Från 65 €/person

I priset ingår båtresor Åbo–Mariehamn t/r, hotell, frukost & middag. Kontakta oss så hjälper vi er med allt; båtresorna, måltiderna och ett minnesvärt program.

+358 1815 555 • info@alandhotels.fi • ålandhotels.fi

Tobias Larsson jobbar som läsinspiratör på Helsingfors Stadsbibliotek och uppmuntrar unga läsare genom att hålla bokprat, delta i olika skolsamarbeten och se till att bokhyllorna ser lockande ut på Richardsgatans bibliotek.

Bilderböcker

Stora Antonio av Elise Gravel

■ Först känns det som om vi kliver in i en sagovärld och får möta en påhittad figur: den väldige Antonio har otroliga muskler, kan dra en buss med sina långa flätor och kunde lyfta ett träd redan som barn. Det överraskande med den här boken är att den vänlige jätten i huvudrollen faktiskt funnits på riktigt. I stället för att låta Antonio ramla in i något hisnande äventyr blir den här boken en biografi över en ovanlig person – en bok som öppnar upp för frågor och samtal om livet och hur man kan välja att se på andra människor. Bulqash av Yara Bamieh

■ Det är alltid spännande när förlagen tänjer lite på sina egna gränser och översätter böcker från andra språk och kultursfärer än de vi vanligen får möta i barnböcker. Den egensinniga Bulqash kommer på besök en gång om året, stampar två gånger i marken och vänder kaninernas värld upp och ned i en lekfull stund tills varelsen drar sig tillbaka och låter alla vänta på nästa besök. Spänstigt och lekfullt översatt från arabiska.

Högläsningsböcker

Det som känns förbjudet av Annica Hedin och

Hanna Klinthage

■ Alla gör saker de inte får göra. Man säger att man borstat tänderna fast man inte har det. Någon smakar en vindruva i butiken utan att betala för den. Någon tjuvtittar i påsen med blivande julklappar. Balanserandes på gränsen till att vara något slags faktabok vill Det som känns förbjudet gärna starta diskussioner om vad man får och inte får göra. Risken finns bara att tilltalet blir lite vuxet och att föräldrar gillar boken mer än en del barn gör. Nelly Rapp och trollpackan av Martin Widmark och

Emil Maxén

■ Monsteragenten Nelly Rapp har hört till favoriterna bland de något mer krävande titlarna på den lättlästa hyllan i snart tjugo år men något har hänt: illustratören Christina Alvner har lämnat över stafettpinnen till Emil Maxén, vars stil känns mer realistisk och mindre naiv än sin föregångare. Om Nelly och Valle fått nya utseenden är deras värld sig lik – här handlar det om hur fördomar och utanförskap alltid lockar fram det sämsta hos oss.

Kapitelböcker

Anne flyttar in av Kallie George och Abigail Halpin

■ Klassikern Anne på Grönkulla i en ny tolkning för den som just tagit klivet bort från de lättlästa böckerna. De till åren komna syskonen Marilla och Mathew vill ha en pojke från barnhemmet som kan hjälpa dem med gården. Av misstag får de istället det rödhåriga yrvädret Anne Shirley som vänder tillvaron på ända. Den som älskar L.M. Montgomerys odödliga klassiker kommer att känna igen sig. Möjligen är den nya tolkningen bitvis i snällaste laget och en del av berättelsens drivande konflikter har tonats ned men det stör knappast de unga läsare den här utgåvan vänder sig till. Jag överlevde skogsbränderna i Kalifornien 2018 av Lauren Tarshis

■ Del sju i Jag överlevdeserien där handlingen alltid baseras på en verklig händelse, där barn plötsligt befinner sig i livsfarliga situationer där det krävs såväl mod som en stor portion tur för att klara livhanken. Böckerna följer en tydlig formel, är effektivt berättade och rör sig från katastrofen i Pompeji via Titanics undergång och andra världskriget fram till nutid. Inte minst passar de barn med intresse för historiska händelser men även för den som har svårt att ta sig igenom för långa berättelser. Samtliga delar är fristående och kan läsas i vilken ordning som helst.

Ungdomsböcker

Hajtänder av Anna Woltz

■ Två cyklande barn kraschar in i varandra. Atlanta måste ta sig runt den stora insjön på bara tjugofyra timmar medan Finley verkar vara på rymmen från något. Hon har med sig vatten och bullar, han har bara ett par stulna hajtänder. Varför har han hajtänderna och varför har hon så brått? Varje nytt kapitel för oss en liten bit närmare svaren. Snärtigt berättat i korta kapitel som susar fram lika snabbt som cyklar i medvind. Mästerligt om vänskap, ilska, rädsla och jobbiga föräldrar, signerat Nederländernas främsta barnboksförfattare. En äkta ljugis av Ingrid Olsson

■ Elias mamma ska flytta ihop med sin nya kille Kristoffer och är lyckligare än någonsin. Samtidigt är pappa ledsen och svartsjuk. Elias hittar på lite för att göra pappa glad och snart nog har han ljugit också för mamma. Men har man en gång börjat ljuga är det svårt att sluta och snart har Elias trasslat in sig rejält i alla lögner. Engagerande om att hamna mitt emellan föräldrar som är osams men också om lättnaden att hitta någon man vågar lita på och berätta sanningen för.