Hem & skola

&

He m s k ola Nr 4/13 • Årgång 40 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■Läsning lockar inte ■■Flexskola skapar

trygghet ■■I Åbo skippade skolan

stolarna ■■Pappor på frukost

byter lästips ■■När man inte kan gå

i sin hemskola

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Spring när du ser en journalist ■■”Jag brukar springa när jag ser en journalist. Nio gånger av 10 brukar jag hinna ikapp honom.” Det sade en svensk expert på opinionsbildning på en föreläsning för länge sedan. Jag minns inte vad han hette och inte heller så mycket mer från den föreläsningen, men den meningen har etsat sig fast i mitt minne. Och trots att det är mer än 15 år sedan jag hörde det, så är budskapet fortfarande lika gångbart. Speciell om du vill nå ut med ett budskap.

Efter den föreläsningen har jag jobbat som journalist i många år. I regel möts jag av ett genuint intresse när jag är i kontakt med människor i företag eller organisationer. Jag tror inte för en sekund att de är välvilligt inställda för att de tycker att jag är en så intressant person. Tvärtom. Snarare ser de mig som en kanal och som en möjlighet att få ut sitt budskap. Därför anstränger de sig lite extra. De är professio­nella i sin kommunikation med mig.

Det här är är en professionalitet jag ibland saknar i skolvärlden. En genuin vilja och ett intresse att föra ut sitt budskap. För alla organisationer torde ha ett intresse av att sprida en så gynnsam bild av sin verksamhet som möjligt. Också skolan.

■■Allt färre kvar. Föräldrarna har lämnat byggnaden. Benjamin Suomela

Direktionens förfall

■■Jag hörde Dan Johansson, ordförande för Finlands svenska lärarförbund, i radion här om dagen. Han spekulerade i om de goda Pisaresultaten gjort att vi inte mera på djupet diskuterar utbildningspolitik och utbildningens innehåll. Jag tolkar hans budskap som att vi inte längre riktigt förstår hur vi via utbildning och bildningsnivå påverkar samhällets grundvalar och hur mäktigt politiskt redskap makten över utbildningen är. Hur farligt det är att bara låta den vara och hoppas på att inget ändras.

Skoldirektionerna är i princip den plats där skolans rektor och föräldrar stärkta med en lärar- och elevrepresentant, det vill säga närsamhället, fattar beslut som gäller den egna skolan. Ursprungligen har direktionen varit ett betydelsefullt organ med en hel del beslutandemakt bland annat om val av skolans rektor, godkännande av läroplanen och annat som haft stor betydelse för skolan, eleverna och framförallt utbildningen.

■■På gott och ont har direktionens uppgifter skalats av. Nu är dess uppgift bara att stödja utvecklingen, att stödja samarbetet mellan hem och skola och att stödja personalen. Med de goda sidorna av denna utveckling menar jag att man

hela tiden strävar efter ett samhälle med lika möjligheter för alla oberoende av kommun eller skola. Å andra sidan har det i alla tider funnits skoldirektioner som fattat dåliga beslut och där mobbning av anställda frodats. Den dåliga sidan är att de riktiga besluten som gäller vår egna och våra barns skola fattas någon annanstans och förståelsen för utbildningspolitiken blir mager.

■■Som ordförande för Förbundet Hem och Skola är jag bekymrad över vad direktionernas förfall gör åt samarbetet mellan hemmen och skolan samt föräldrarnas engagemang för skolarbetet.

Som beslutsfattare vet jag att lovsången till direktionerna hör till festtal, eftersom väldigt få i praktiken haft tid eller velat sitta i en skoldirektion. Det har på sina håll varit mycket svårt att få frivilliga att ställa upp och gå på möten.

Makten, pengarna och intresset att delta går hand i hand. Just så rå är världen. Vem vill sätta sin fritid på att sitta i ett organ som har till uppgift att bara stödja, utan att kunna påverka? Jag vet inte vad som hände först. Minskade makten så att föräldrarna inte ville vara med, eller ville föräldrarna inte vara med vilket ledde till att makten be-

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

skars? Eller fanns det ursprungligen någon nämnvärd makt? Oberoende av vad som kom först har det lett till att kommun efter kommun lägger ner sina skoldirektioner, senast nu när man än en gång tvingas spara. Och det går inte att protestera i fall det i flera år visat sej vara kämpigt att få föräldrar med i arbetet.

■■Som med alla andra förändringar så måste vi gå framåt och hitta nya lösningar. Där direktionerna dras in måste man hitta nya former för hur vanligt folk och beslutsfattare ska tas med i frågor som gäller skolorna och utbildningspolitiken.

Hem och Skola-föreningarnas betydelse i kommuner utan direktioner växer och förtjänar att ses som något annat än insamlingsautomater för elevernas simhallsresor. Om föräldrarnas förståelse för och insikt i utbildningen förfaller leder det i det långa loppet till sämre inlärningsresultat.

Ett bra sätt är att låta Hem och Skolas representant ha närvarorätt och rätt att uttrycka sig i kommunens bildningsnämnd. Det är det minsta en kommun kan göra för att kvarhålla ett band till föräldrarna.

Corinna Tammenmaa

ordförande

■■Nyligen ordnades i Hem och Skolas regi öppna dörrars dag, som hade alla element för att bli ett lyckat PR-evenemang. Alla föräldrar bjöds in till skolan för att följa med barnens vardag. Enkelt och genialt. Dessutom utlovades morgonkaffe.

Kaffet var det i och för sig inget fel på.

Men för övrigt lämnade evenemanget tyvärr en hel del att önska. Jag yrade omkring en god stund i matsalen med min kaffekopp. Jag träffade flera bekanta, men ingen lärare. Eller kanske jag gjorde det, vad vet jag. Ingen gav sig i alla fall till känna.

Lektionen jag och en handfull andra föräldrar fick vara med om var inget pedagogiskt fyrverkeri. Det behöver det kanske inte vara heller. Men visst hade det varit sympatiskt med ett ”hej och välkommen”. Jag hade uppskattat om jag i klassrummet hade fått signalen att det är trevligt med föräldrabesök. Varför inte anstränga sig lite extra?

Att ordna öppet hus och samtidigt signalera att vi egentligen inte är speciellt intresserade av att ha en massa föräldrar drällande i korridorerna är dålig kommunikation.

Det finns ingenting som smäller högre än en nöjd konsument. Och aldrig går ryktet så fort som när en kund är missnöjd.

Det var en samling något förbryllade föräldrar som skyndade till jobbet efter första lektionen. Ingen sprang efter oss.

Mattias Fagerholm

Upplaga: 36 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb, Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Vidar Lindqvist.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2013.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

Corinna tammenmaa ordförande

Micaela Romantschukpietilä verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770, fax: 09 565 777 74.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

Problempojkar behöver förebilder Problempojkar behöver vuxna som ser dem och tar dem på allvar. När det blir problem bör man försöka hitta viktiga nyckelpersoner i deras liv.

– När man som jag arbetar inom branschen socialt arbete där det finns få män, känns det naturligt att intressera sig för pojkproblematik, säger Harry Lunabba.

Han har disputerat med avhandlingen När vuxna möter pojkar i skolan – insyn, inflytande och sociala relationer vid Helsingfors universitet.

Under ett års tid satt han i dels svenskspråkiga, dels finskspråkiga högstadieklasser i Helsingfors och följde med dynamiken i klassrummet.

– Majoriteten av pojkarna går igenom skolan utan större bekymmer, men bland dem som har problem kom jag på tre underkategorier. Det finns pojkar som underpresterar hela sin skoltid utan att någon fäster uppmärksamhet vid det. Så finns de bråkiga, utåtagerande pojkarna som väcker negativa känslor och för det tredje har vi de ”vanliga” pojkarna, en mellankategori som är ganska osynlig och som man inte vet så mycket om.

Harry Lunabba vill med sin avhandling fästa uppmärksamhet vid hur stor roll goda relationer spelar – och att det är de vuxna som bär ansvar för dem.

Alla människor vill bli sedda och bekräftade. Relationerna till de vuxna i skolan är väldigt viktiga för alla elever.

– Om relationerna är lösa innebär det att problempojkarna inte bryr sig och struntar i vad läraren säger. Om relationerna å andra sidan är för spända kommer tillsägelser och order uppifrån, utan att det skapar något förtroende.

Det bästa är om bandet mellan de vuxna och eleverna är elastiskt, lagom spänt och kan ge efter lite GNURF

■■Det är viktigt att ta eleverna på allvar redan innan det uppstår problem, säger Harry Lunabba. Han uppmanar också pappor att vara förebilder för sina pojkar och läsa böcker och tidningar.

” Om relationerna är lösa innebär det att problempojkarna inte bryr sig och struntar i vad läraren säger.”

åt båda hållen. I klasser där läraren har en tydlig auktoritet brukar pojkarna studera bättre.

När Harry Lunabba frågade om hurdan en bra lärare är fick han svaret avslappnad, men inte för slapp och: Han/hon får mig att jobba.

– Humor fungerar också alltid.

Definitionen på en bra skoldag är att det har varit roligt och man har jobbat bra.

Lunabba säger att han under året blev imponerad av hur många bra lärare det finns.

– Problempojkar behöver vux-

na som ser dem och tar dem på allvar. När det blir problem bör man försöka hitta viktiga nyckelpersoner i deras liv.

Han tror inte på att man skall skicka bort problembarnet från dess omgivning utan ta itu med problemet i skolan, dit också föräldrar och socialarbetare kan kallas in.

– Om man i skolan uppmanar föräldrar att samarbeta redan innan det blir problem, blir det mycket lättare att ta kontakt när det uppstår svårigheter.

Harry Lunabba fäster också

uppmärksamhet vid att det är den maskulina, tuffa grabben som fortfarande är den i pojkgänget som är auktoritet.

– Det värsta man kan vara är en nörd. Om man är bra i skolan får det absolut inte synas. Man får inte bli fast för att man varit flitig.

Han uppmanar män och pappor att ta sitt ansvar.

– Det är inte bara pojkar som inte läser. Vuxna män gör det inte heller och alla vuxna är förebilder, på gott och ont.

Tua Ranninen

Matskolan skapar glädje

■■Matskolan-Ruokakoulu är ett nationellt, tvåspråkigt pilotprojekt inom matfostran för barn.

Under det första verksamhetsåret arrangerades 26 matskolor för 8–12-åriga barn. I verksamheten deltog över 500 barn. Genom projektets och samarbetsorganisationernas kommunikation nådde budskapet om matglädje bland barn ut till över 250 000 personer. Projektet förverkligas genom ett tvåspråkigt samarbete mellan den tredje sektorn, den offentliga sektorn och den privata sektorn, säger projektledare Bettina Lindfors.

4

Hem & skola ■■reportage

■■Aada Kauppinen och Karoliina Kasurinen från Sipoonjoen koulu får sällskap av Nelli Mäkelä, Lotta Koskinen, Helmi Balk och Martta Lakio från Språkbadet i Leppätien koulu.

Flexskola skapar trygghet I Sipoonlahden koulu i Sibbo är skoldagen flexibel för klasserna 1–9. Det innebär att skolbyggnaden är öppen för eleverna från sju på morgonen till sen eftermiddag.

Då det inte är undervisning ordnas olika grupper för eleverna.

Rektor Jorma Joki-Korpela tröttnade på att se skolbyggnaden som en plats som bara var i bruk under själva skoldagen. Nu inleds verksamheten i skolan tidigt på morgonen och slutar när föräldrarna kommer hem från jobbet.

– Vi har rätt så många treor och fyror samt sexor som deltar i vår verksamhet. Förutom det här har vi också klubbar för sjuor, åttor och nior, säger han.

Funnits länge I bakgrunden fanns personalens oro över att en del av eleverna tillbringade alltför mycket tid ensamma medan föräldrarna ännu var på jobb.

– Många av barnen tillbringade den oövervakade tiden med att spela datorspel. Det märktes i skolan genom att barnen var mer lättantändliga än tidigare.

tioner i klassrummen på eftermiddagarna. Musikundervisningen efter skoltiden sker som en del av musikinstitutets verksamhet.

För att göra systemet möjligt krävs ett noggrant schema. Det är Minna Hyvärinen som ansvarar för verksamheten och schemalägger elevernas musiklektioner. Hon är också koordinator för kommunens finskspråkiga morgon- och eftermiddagsarbete.

Systemet med en flexibel skoldag har gjort det möjligt att erbjuda stadigvarande arbete åt skolans skolgångsbiträden.

■■Minna Hyvärinen och Jorma Joki-Korpela är båda engagerade i arbetet att skapa meningsfulla och flexibla skoldagar för eleverna.

Redan i slutet av 90-talet inleddes verksamheten med flexibel skoldag för barnen. Några år senare startades Mukava-projektet i Jyväskylä universitets regi. Inom det försökte man hitta verksamhetsmodeller för en heltäckande skoldag.

– Under Mukava-projektet kunde vi låta alla skolans elever delta i den lagstadgade morgon-och eftermiddagsverksamheten.

Det gjorde det möjligt att under en treårsperiod skapa en and-

ningspaus för skoleleverna mitt på dagen. Under en timmes tid ordnades det med hjälp av lärarna både musikklubbar och motionsklubbar för eleverna. När projektet avslutades fanns det inte längre resurser till sådan verksamhet.

Arrangemanget med en skoldag som inte slutar när det ringer ut efter den sista lektionen fungerar tack vare olika samarbetspartners. En av dem är Borgånejdens musikinstitut som har musiklek-

”De finländska barnen lämnas som mest ensamma i juni då föräldrarna ännu jobbar före semestern. Därför ordnar vi verksamhet i juni.”

Juni – en svår månad – De finländska barnen lämnas som mest ensamma i juni då föräldrarna ännu jobbar före semestern. Därför ordnar vi verksamhet i juni ända fram till månadsskiftet juni–juli samt under början av augusti innan skolan börjar, säger Joki-Korpela.

Ettor och tvåor som behöver sällskap under jul- och sportloven får delta i ett intilliggande daghems verksamhet.

För att finansiera verksamheten betalar föräldrarna samma summa som för morgon- och eftermiddagsverksamheten. Trots

att deltagarantalet per vecka är runt 190 elever är det svårt att få pengarna att räcka till för tillräckligt många skolgångsbiträden.

Vad tycker föräldrarna om systemet?

– De är nöjda. Många arbetar i Helsingfors och har långa dagar.

På det här sättet behöver de inte oroa sig för sina barn medan de själva är på jobb. De vet att en vuxen hela tiden finns på plats och tar hand om dem!

Marit Björkbacka, text och foto

Hem & skola ■■intervju

”Barn behöver ramar och kramar” Enligt sägen lär Tove Janssons mamma ha sagt om böcker som hon tyckte var olämpliga för barn att ”den där boken är väldigt intressant, den borde du läsa”. Effekten var den önskade. Boken fick stå orörd.

Lite samma principer verkar kulturchefen Katti Hoff lin från Stockholm hylla.

– När man är tonåring vill man helst gå åt ett annat håll. Som förälder berättar man lätt vad som är bra och vad som är dåligt. Då måste tonåringen tycka tvärtom.

Men så länge Katti Hofflin hade makten över sina två pojkar och var den som nattade dem högläste hon som en besatt för dem.

– Jag har aldrig tyckt om att leka, så jag har gått på läsandet. Jag läste minst en timme och vi berättade för varandra, de kunde inte värja sig. Ord formar känslor. Vad är konsekvensen om barnen inte har ett ordentligt ordförråd?

Katti Hofflin var inbjuden till Bokkalaset i Ekenäs tidigare i höst. Många känner henne från till exempel det svenska barnprogrammet Bolibompa.

I hennes barndomshem på 70talet fanns bara en bok och två LP-skivor. När hon var bara tio år gammal lämnade hennes mamma familjen.

Katti gick till biblioteket där hon fann tröst först ur musik, senare ur böcker, som en påpasslig bibliotekarie lade på ett bord.

– Hon försökte inte pracka på

mig någon bok och lyckades på det sättet fånga min nyfikenhet.

Katti Hofflin är bekymrad över att man aldrig hinner ha tråkigt i dag. Alla spännande spel eller andra uppkopplingar finns på bara ett klicks avstånd.

– Jag hade tråkigt som barn och fick därigenom kontakt med min kreativitet.

Att vara läsande och i synnerhet kille är svårt i dag, då det bland kompisarna anses att det bara är nördar som sysslar med böcker.

– Här har boken om Zlatan Ibrahimowic kunnat rucka på bilden, liksom Harry Potter-böckerna.

Vuxenförbjuden ribba För några år sedan skapade Katti Hofflin det unika barn- och ungdomsbiblioteket som är vuxenförbjudet i Kulturhuset i Stockholm. Målgruppen är 10–13-­ åringar som behöver ett ställe fritt från klängiga småsyskon och farliga 15-åringar.

– Vi ha utgått från barnens egna önskemål och byggt upp en egen värld, en kokong, åt dem. De kan göra egna radio- och tv-program eller bara ligga och filosofera. Tanken är inte ”här kan du gå in i böckernas värld”-känsla. Det finns många som är helt utbrända på grund av alla fritidsaktiviteter och som bara önskar sig en plats att vila sig på och pusta ut. Men visst utmanar vi barnen.

Katti Hofflin säger att om en kille säger att att han vill bygga upp

r. teate ler alla.” n r a gäl sch b “Frä ema som tt ... Et L Malin Kiveläs nyskrivna pjäs HB

..

DU EN NÄRVÅRDARE? ARBETSLIVET BEHÖVER DIN KOMPETENS.

ett dataspel så säger hon ”okej, då får du skriva ett manus först. Hurdå? Läs böcker!”

– För pedagoger gäller det att ha stora öron och ögon och i rätt tid hjälpa barnen att hitta det kreativa inom sig.

Håll kanalerna öppna Katti Hofflin anser att det viktigaste är att föräldrar håller kanalerna öppna till sina barn.

– För en kontinuerlig dialog.

Man måste inte ha svaren, inte tro att man vet. Om kommunikationen fungerar vågar de komma till en också när de gjort bort sig. Det är viktigt att man inte blir en allmän polis, men som vuxen måste man säga till. Man måste få sitt barn att förstå att det inte går att bara spela spel, för så fungerar det inte i samhället. Det blir förstås skitsurt på en och tycker att man är dum i huvudet, men om en vecka är det glömt. Barn behöver ramar och kramar.

Hon påminner också om hur viktigt det är att vi vuxna kan säga förlåt om vi gjort bort oss. Vi är alla dumma och knäppa ibland.

För att återgå till resonemanget om böcker.

– Sluta tänka krampaktigt på böcker, säger Katti Hofflin. Ge barnen tid och hjälp dem att vara i tystnaden ibland. Gemenskap skapas genom gemensamma upplevelser. Tänk efter vad du vill och vad du ger för modell åt dina barn.

Tua Ranninen

I januari 2014 startar två nya utbildningar för personer som vill avlägga grundexamen inom social- och hälsovårdsbranschen, närvårdare. En som avläggs genom läroavtal med närstudieort Borgå, och en som flerform med närstudieort Helsingfors eller Mariehamn.

Läs mera på hemsidan www.prakticum.fi/vuxna

ANSÖK IDAG

www.prakticum.fi/fbc-ansok

TEATER TAIMINE -turnéteater för barn och ungdom-

..

Våre

Emilia O:S markliga måndag

n 201

4

ÅK 1 -6

Lyckeberga lågstadium, Kålrotsvägen 7.

I klass 4B sitter Emilia A, Emilia B och Emilia C vid sina pulpeter som de har föst ihop för att de ska vara så nära varandra som möjligt.

Bakerst i klassen sitter Emilia Ö. Hon både klär sig konstigt och pratar för högt. Vad det nu än riktigt är med henne så är det helt omöjligt att vara kompis med henne. Men plötsligt händer något oväntat i Lyckeberga lågstadium som ställer allt på sin spets.

Emilia Ö:s märkliga måndag handlar om att vi alla har rätt att vara som vi är och ändå få möta omvärldens respekt. Om att vi själva ska respektera andra människor. Den vill uppmuntra självkänslan, modet och tron på att saker och ting går att förändra - utan att glömma humorn och glittret.

Regi: CG Wentzel Skådespelare: Mikael Strömberg och Oskar Silén

Förfrågningar och beställningar: tel. 040-503 83 97, post@taimine.fi www.taimine.fi

5

6

Hem & skola ■■reportage

Struktur på vardagen Om en kris plötslig rubbar vardagen i en familj, kan hela strukturen försvinna. Allt blir kaos och det går oändligt mycket energi åt till att hålla ens något slags ordning. En utomstående kan hjälpa att avlasta familjen så att de vuxna orkar se klart igen.

Befolkningsförbundet (Väestöliitto) startade 1989 barnavårdsservice för familjer. Kommunerna hade flyttat ut en del av sitt hemvårdsarbete och det fanns en beställning på utomstående producenter.

Hemsysterservicen är en för familjen skräddarsydd service, som kan hjälpa till där det behövs. Oftast gäller arbetet avlastning för föräldrarna.

De första 21 åren subventionerades verksamheten av Penningautomatföreningen, men år 2010 föll understödet bort helt. I dag är barnavårdsservicen ett aktiebolag som ägs av Väestöliitto. Kunderna består av kommuner, företag och privatpersoner. Mona Jonsson är vd för bolaget, men också starkt engagerad i utvecklingen av olika metoder för att kunna hjälpa barnfamiljer som tappat fotfästet.

– Av en händelse läste jag Pirjo Korvelas doktorsavhandling om hur barnfamiljers vardagsstruktur ser ut. Vardagsrytmen består av de fasta punkter i form av måltider, skola, jobb, hobbyer, sömn, och så vidare och hur vi förbereder oss inför, samt avslutar respektive fast punkt, sekvens, i vardagen. Jag kom på att vi kunde ha en sådan sekvensstruktur som grund för familjearbetet.

Frigör energi Det handlar om att stiga in i en familjs vardag, spegla dess behov mot en mera strukturerad rytm och se var man kan stödja familjen att hitta tillbaka till sina rutiner. Hemvården är inte terapeutisk hjälp, men genom att avlasta föräldern frigörs energi för de oväntade utmaningarna. Att vardagen löper är viktigast. Målet är att erbjuda barnen en möjlighet att växa upp i en trygg miljö med regelbundna måltider, tillräcklig sömn, famn och samvaro, lek och uteliv. Att vardagen börjar innehålla mera ordning än kaos.

Många saknar nätverk – Det finns många föräldrar som är väldigt ensamma. Den äldre generationen släktingar bor inte på samma ort, vännerna är i samma livssituation och har inte resurser att hjälpa, man är helt enkelt utan nätverk. Det är här det är viktigt att samhället på olika sätt kan erbjuda stöd. Och det är här vi har

■■När det krisar till sig i familjen finns hjälp att få.

”Den äldre generationen släktingar bor inte på samma ort, vännerna är i samma livssituation och har inte resurser att hjälpa, man är helt enkelt utan nätverk.” mycket att jobba vidare på i Finland, den preventiva vården, innan allt totalt faller samman. Öppna daghem, låg tröskel till hjälp, olika former av avlastning.

Städerna kan göra betalningsförbindelser där man kommit överens om antal hemvårdstimmar och -dagar för familjer i behov av stöd. Kommunerna har också till en viss grad delat ut servicesedlar via hälsostationernas barnrådgivning åt de familjer som

uttryckt sin trötthet och sina behov av hjälp.

– Om man har ekonomisk möjlighet kan man privat ringa och beställa våra hemvårdare enligt de prislistor vi har på nätet, säger Mona Jonsson.

Hushållsavdraget fungerar än så länge för de här tjänsterna. Också företag kan köpa tjänsten åt sina anställda. En hemsyster jobbar också med handikapphjälp, så att föräldrar får vila.

– En liten grupp av våra kunder kommer till oss från barnskyddet, och kan ha en mera långvarig och utdragen kris. Idén är då att hemvårdaren genom sitt exempel visar hur man kommunicerar med barnen, hur man till exempel löser konfliktsituationer.

Hemsysterverksamheten rekryterar ny personal 2–4 gånger per år genom en noggrann process som samtidigt fungerar som utbildning till de nya uppgifterna.

Platssökandena sållas enligt en metod som utvecklats under de 24 år som verksamheten pågått.

Rekryteringsprocessen bidrar till att man får en helhetsuppfattning om den sökandes utbildning och specialkunnande. Det är till stor nytta då vårdaren paras ihop med kunden/familjen.

– Vi har cirka 100 timanställda vårdare på fältet och 4 personer på byrån, säger Mona Jonsson. Främst betjänar vi kunder i huvudstadsregionen, men också i närliggande kommuner som Träskända och Tusby.

Rätt person på rätt plats

Värdefull verksamhet

Det är väldigt viktigt att hemvårdaren väljs ur personalen så att det blir precis rätt person i rätt familj, anser Jonsson.

– Vi koordinerar och följer med arbetet här på byrån och får feedback både från vårdaren och från familjen, och om det behövs byter vi hemvårdare för att optimera stödarbetes kvalitet.

Hemsysterverksamheten har sina rötter i efterkrigstida Finland. År 1945 startade Väestöliitto en så kallad hemsyster-utbildning.

Tanken var då att utbilda en ny yrkesgrupp professionella hushållsarbetare i Finland. Hushållsarbetet skulle lyftas fram bland andra yrken som en konkurrenskraftig och socialpolitiskt värdefull

verksamhet. Hemsysterverksamheten var ett steg i målet att öka Finlands befolkning; uppmuntra familjer att skaffa flera barn, genom att erbjuda vårdhjälp i hemmet. Hemsystrarna hade också en viktig funktion i att sprida kunskap om effektivare metoder i hushållsarbetet och modernare kök. Den ursprungliga hemsysterverksamheten avslutades för Väestöliittos del år 1986, men förvandlades de facto i Helsingfors kommuns regi till primärskötarutbildning.

Vad kan man säga om hur barnfamiljernas mår i dag?

– Största delen mår bra, båda föräldrarna ställer upp och är engagerade i sina barns liv. Men när en kris drabbar, sjukdom, olycka, kolikbarn eller något annat oförutsett, kan det leda till handlingsförlamning. Energin tar slut och plötsligt kan man inte sköta vardagen. I praktiken fungerar kanske allt ännu, men man har hela tiden en känsla av att ligga efter. Då behövs hjälp för att komma över krisen, ett slags hjälp till självhjälp.

Betty Marschan

Hem & skola ■■kolumn

När luften tar slut ■■Golvet är fullt av glassplitter.

Ungarna grälar. Bästa blusen är i tvätten och mamma är bara skit.

Tänderna borde borstas, men ta ett tuggummi stället. Fick någon frukost i sig? Bussen gick just.

Hur länge har arbetsgivaren tålamod? Hunden viftar på svansen, vilken rolig lek när sakerna och orden flyger. Samma glada svans viftar ner ännu ett glas från pallen i tamburen.

När alla familjemedlemmar är placerade på var sitt håll kan man andas ut och samla krafter genom att utföra de rutiner vardagen innehåller, på jobb, i skola, med studierna, i hemmet. Men tänk om det inte blir någon paus eller ett strukturerat ombyte?

Tänk om dagen fortsätter så här?

Posten kommer med påminnelseräkningar, telefonen ringer om ogjorda saker, tidningen skriver om vikten av D-vitamin, radion talar om ftalaterna i mjukplast, tv:n om våldet i Syrien.

Först är man duktig. Biter ihop, tänker på hur det var förr och hur det kan vara annanstans.

Sen är man trött, klagar att man inte orkar, gråter utan förvarning, undrar vad poängen med allt är. Till slut är man så tyst som möjligt för att spara energi. Andas bara lite i taget. Går på sparlåga, överlevnadsläge. Gör bara det nödvändigaste för att hålla hjulen rullande. För om hjulen rullar så finns det en teoretisk chans att återvända till det normala. Annars slocknar man.

■■När ska man förstå att det här inte håller? Vem ska förstå det?

Hur ber man om hjälp? Och av vem?

Väestöliitto har år 2011 gett ut en alldeles utmärkt publikation Arki haltuun (Grepp om vardagen, fritt översatt). Den baserar sig delvis på Pirjo Korvelas doktorsavhandling, där hon hittar en enhetlig struktur i barnfamiljers vardag. Hon ritar upp en modell av dessa och beskriver rutinerna som en räcka på varand­ ra följande sekvenser, där ingång och utgång är de sköraste delarna. Frukosten bör ätas. Måltiden är en sekvens, ett avsnitt i vardagen. Men först ska maten tillredas och dukas fram och deltagarna samlas till bordet. Efteråt skall frukosten städas undan och på så vis är sekvensen avslu-

tad. Följande sekvens påbörjas.

Kanske att ta sig till skolor och jobb, packa väskor och välja ändamålsenliga kläder och skor. Åter­igen en enskild sekvens med infart och utfart.

Det får mig att tänka på en trafikrondell. Hur viktigt det är att våga köra in i rondellen, sedan förstå att inte fastna i den, utan modigt sätta i blinken och köra ut till landsvägen igen. Att fastna i rondellen innebär att maten står kvar hela dagen på bordet, att dricksglasen blev i tamburen för hunden att vifta ned.

■■När familjen möter en kris rubbas vardagen. Och om vardagen länge är rubbad, blir kaoset bekant. Råddig kväll blir råddig morgon. Att ta sig ur ekorrhjulet kan vara fruktansvärt tungt. Men att identifiera en medmänniskas kaos är inte heller självklart. Än mindre att tränga sig på och stödja förändring.

När ångesten över ftalaterna gör att bussen kör förbi gäller det att visualisera vardagens sekvenser. Det finns en tid för morgonrutinerna. Och en tid för att tänka på mjukplastens skadeverkningar. Men under olika sekvenser i vardagen.

Betty Marschan

Tillsammans med oss kan ni uppnå ert mål!

Tjäna pengar till er lägerskola, klassresa, turnering eller annat mål ni har genom våra lättsålda produkter. Ni får 30 % av försäljningsvärdet.

Med många bra produkter att välja bland blir det enkelt att hitta kunder i din omgivning. Höst/vinter-katalogen innehåller hela 47 olika produkter av högsta kvalité och designade i Norden.

Grannar, släkt och vänner och de lokala arbetsplatserna är givna målgrupper. God planläggning ger bra resultat! Ha alltid beställningslistan med och tillhands!

Läs mer och beställ er katalog på vår hemsida foreningsklappen.fi

www.foreningsklappen.fi

SKOLKLASSER IDROTTSLAG FÖRENINGAR

7

8

Hem & skola ■■reportage

I Åbo skippade skolan Vi sitter för mycket.

Det visar forskning efter forskning. I Åbo har två lågstadielärare därför städat undan stolarna i sina klasser.

25 huvuden försjunker ner i lika många böcker.

Eleverna har just intagit sina sittande och liggande positioner efter att en stund tidigare hoppat upp och välkomnat gästen med ett långsamt och välartikulerat ”Goood daaag”.

Det är en vanlig skoldag, en vanlig fredag och knäpptyst i klass 2 A i Pääskyvuoren koulu i Åbo.

– Hej, kommer du lite längre fram ur din vrå, du är ganska tråkigt nära skräpkorgen, uppmanar läraren Katri Nirhamo en av eleverna.

Hon har alltid haft ettor och tvåor och har tidigare försökt planera undervisningen så att eleverna inte behöver sitta vid sina platser.

– Men det finns inte så mycket utrymme kvar i ett klassrum med 25 pulpeter.

Tillsammans med parallellklassens lärare Katariina Asikainen ville hon prova på ett nytt koncept.

Pulpeterna sköts in mot väggarna och golvet blev tomt i mitten, med undantag av några hög­ re skåp.

– Det blev höstens inredningsprojekt! I bästa gör-det-själv-anda möblerade vi om här en regnig höstdag.

Illa för ryggen Barn är inte gjorda för att sitta stilla flera timmar i sträck, säger Nirhamo.

– Även om det finns en hel del gymnastik på schemat, så räcker det inte riktigt till – det tar liksom ut varandra då eleverna sätter sig igen.

Att däremot flytta barnen bort från pulpeterna är ett enkelt och smidigt alternativ.

Skolans tf rektor Jukka Laine tittar in i klassen.

– Sedan 1980-talet har man forskat i hur stillasittande påverkar ryggen.

Varför har man då inte övergett pulpeterna tidigare runtom i landets skolor?

– Tankesättet har förändrats genom åren, liksom undervisningen.

Nirhamo tror att den senaste tidens forskning om hur illa konsekvenserna av stillasittande verkligen kan vara, har fått folk att rea­ gera.

I alla fall var det orsaken till att

■■Eemeli Juva, Eino Siipi, Daniel Lundström har fått ståplatser. Under skrivövningarna är platserna så populära att deras lärare måste göra ett roterande

■■Föregångare. Katariina Asikainen och Katri Nirhamo.

hon fattade beslutet att börja använda klassrummet på ett nytt sätt.

Stå eller sitta på golvet? Eller kanske ligga? Redan under en kort tid har andraklassarna i Pääskyvuoren koulu hunnit utveckla sina egna favoritställningar.

Eero Uusitalo föredrar att stå.

Det finns fyra platser vid två bord – förutom då de är provdags, då får bara två stå vid varje bord.

Klasskompisarna Kata Koskinen och Vilma Kangas sitter inte heller lika mycket som förr. Och

de gamla klassrummet saknar de inte alls.

– Det var så trångt! Man kunde inte alls röra sig. Nu ryms man mycket bättre.

Men blir man inte trött av att stå?

– Nej! Man blir mycket tröttare av att sitta stilla.

Pääskyvuoren koulu har förstås inte mera resurser än andra lågstadieskolor.

Drömmen skulle vara att alla elever hade en pulpet som går att höja och sänka efter behov, men

Hem & skola

9

stolarna

schema där eleverna får stå tio minuter i gången. det är och förblir tillsvidare en vision.

De av eleverna som vill har fått hämta med sig egna dynor hemifrån och Nirhamos hem har fått avstå från bland annat en säckstol och stora dynor och gympamattor.

Klassrummet bredvid har en stor trasmatta i mitten av rummet.

Piskar själva – Vi har kommit överens med städerskan att vi med jämna mellan-

rum rullar ihop den och själva piskar den ute.

Det här är bara början, intygar rektor Jukka Laine. Man ska se över hur fler klasser i skolan ska kunna följa tvåornas exempel.

Han är själv lärare för en sjätte klass.

– De frågar hela tiden när det är deras tur att skuffa undan pulpeterna.

För att kunna genomföra större förändringar krävs pengar och skolan behöver samarbetspartners, säger Laine. Också go-

■■De här uppgifterna väljer Jan Kallioinen och Joel Salminen att göra liggande. da idéer av föräldrarna tas emot med glädje.

Enligt Nirhamo har föräldrarnas respons varit mycket positiv.

– Efter ommöbleringen bjöds de in en kväll att bekanta sig med det nya klassrummet och arbetssättet.

Alla är nöjda I 2B:s klassrum finns bara 12 stolar, men dubbelt så många ele­ ver.

När eleverna övar skrivstil krävs ett underlag, men andraklassarna

är ännu så små att höjden på pulpeten räcker till för den som vill stå och skriva.

Och varje elev har faktiskt en pulpet där de förvarar sina pennor, gummin, häften och böcker.

Det har däremot inte läraren Katariina Asikainen.

– Jag har gett upp min kateder.

Min stol får den som vill låna.

Hittills har både lärare och elever varit mycket nöjda med de nya arrangemangen.

Om det skulle vara en lite mer rastlös grupp är det kanske annat,

funderar Katariina Asikainen.

– I varje klass finns det elever som klarar av att sitta lugnt och stilla timmer efter timme. Men det finns också de som har en tendens att bli oroliga då de tvingas sitta stilla längre stunder.

Och disciplinen, har den blivit lidande? Snarare tvärtom, intygar lärarna.

– Det räcker med att man hotar med att alla måste sätta sig vid sina pulpeter.

Maria Thölix, text och foto

10 Hem & skola ■■reportage

■■Svårt att hitta rätt böcker. Jonathan Lindroos, Robin Lahola, Conny Huldin och Emil Järvinen har inte böcker som främsta intresse. Vidar Lindqvist

”Det lockar inte alls” Pojkar och böcker är en ekvation som inte går ihop. Hur man skall få pojkar att läsa mera, är 10 000-eurosfrågan.

Men ingen har blivit rik ännu.

Hem och Skola träffar fyra elever som går på nian i Ekenäs högstadieskola. Vi diskuterar böcker och läsande.

– Det lockar inte alls. Nog får man ord och kunskap från böcker, men det får jag från annat håll också, säger Robin Lahola, som senast läste en bok när han gick i fyran.

– Jag minns inte vad den handlade om, men den var 212 sidor.

Emil Järvinen läser om han måste, för att läraren tvingar honom.

– Men man borde få välja vad man själv vill. Inte orkar jag med långa 300 sidors böcker. Fast nog kan klassiker vara bra.

– Om alla fotbollsspelare skulle skriva en självbiografi skulle jag läsa dem. Jag läser ifall ämnet intresserar mig, säger Jonathan Lindroos och viftar med bo-

ken om Zlatan, som blivit en bibel för många pojkar.

–Jag tycker nog i princip om att läsa, men det blir ofta inte av. Jag har så mycket annat att göra. Det skulle nog vara viktigt. Ju mera man läser desto snabbare blir man på att läsa och desto bättre är det för framtiden, i synnerhet om man tänker sig gå i gymnasiet, säger Conny Huldin.

Både han och Jonathan tänker söka in till gymnasiet, medan Robin och Emil har tänkt börja i yrkesskolan Axxell i Karis.

Kollar på nätet Det finns obligatoriska böcker som man måste läsa i modersmålet.

– Jag kollar på nätet vad de skrivit om dem och klarar mig på det sättet, säger Robin.

Conny läste nyligen David Copperfield av Charles Dickens.

– Den var nog bra, men var gammaldags och hade svåra ord och det var svårt att koncentrera sig.

– Det är just det. När jag försöker läsa flyger tankarna hit och dit

och jag minns inte alls vad jag läst, säger Robin.

Att läsa läxor är inte populärt.

– Jag lär mig bäst genom att lyssna under lektionen, om jag lyssnar, säger Jonathan.

– Om man vill ha bra vitsord måste man läsa. Jag läser till prov, säger Conny.

– I natt kom pappa in halv tre på natten till mig och sade att jag måste släcka. Jag hade först sett på film och sedan spelade jag lite, säger Robin, som medger att han sover för lite.

Varför flickor i allmänhet läser mera böcker än pojkar har de en klar uppfattning om.

– De har mera tid. De spelar inte spel och är mera intresserade av böcker, säger Emil.

– Och det är inte lika många som sportar. Det går mycket tid till det, säger Conny.

– Men fastän de läser klarar de sig inte bättre i skolan för det, säger Jonathan.

Ingen av de här pojkarna läser serier. Kalle Anka, Asterix och Tintin läste de när de var små.

De kommer inte på vad som skulle få dem att läsa mera frivilligt. Böcker bara inte ingår i deras värld.

Inga bokslukare Deras modersmålslärare Birgitta Nyberg suckar uppgivet.

–Vi har inga bokslukande pojkar här i högstadiet för tillfället.

De svaga väljer de tunnaste böckerna, men de är sällan intressanta och då blir de besvikna och tappar lusten ännu mer.

Ekenäs högstadieskola hade i fjol ett läsprojekt som gick ut på att den första timmen på morgonen ägnades åt att läsa en bok, oberoende av vilket ämne man hade.

– Det var ett bra sätt att börja dagen på, en lugn stund, och de andra lärarna blev också engagerade, säger hon.

Det skulle gälla att hitta rätt bok åt rätt elev för att väcka intresse.

Birgitta Nyberg tycker att det inte finns tillräckligt med böcker som intresserar pojkar, förutom J.R.R. Tolkien och J.K. Rowling förstås.

Själv har hon ett gott samarbe-

”Om du vill att ditt barn skall bli intelligent, läs för det. Om du vill att det skall bli ännu intelligentare så läs ännu mera för det.”

Albert Einstein te med biblioteket som hon ger en eloge.

– De skaffar fram böcker och ordnar bokprat.

Birgitta Nyberg kör med ett loggbokssystem genom hela högstadietiden.

–Den som läser mycket får plus i boken. Om ett vitsord vinglar mellan åtta och nio får den som läser mycket det högre visordet. En del elever nappar på det här, medan andra struntar i det.

Tua Ranninen

Hem & skola

11

■■reportage

Satsar PF tillräckligt på modersmålet?

Det är skolans sak att ge en god undervisning i modersmålet. Men har lärarna tillräckligt goda verktyg?

Den finlandssvenska skolan i allmänhet, och de finlandssvenska pojkarnas läsförmåga i synnerhet, seglade i höstas upp som ett hett utbildningspolitiskt debattämne. Det efter att det i Kulturfondens utredning visat sig att de finlandssvenska pojkarnas läsförmåga ligger på u-landsnivå. Kulturfondens direktör Leif Jakobsson lyfte då fram pappornas roll.

”Skolan ska ta ansvar” Benita Kavander har fungerat som lärarutbildare vid Åbo Akademi och Vasa övningsskola i 40 års tid. Hon har ingenting emot ett pappaengagemang men tycker att den finlandssvenska skolan och lärarutbildningen också skall ta sitt ansvar.

– En god modersmålsundervisning är skolans sak, säger Kavander. Vi kan inte ålägga någon annan att ta hand om den. Vi får lov att sköta butiken inom skolans ramar.

Benita Kavander är inte övertygad om att lärarutbildningen ger den beredskap som skulle behövas. Studiepoängen i modersmål och litteratur är få och bara en liten del av de studerande väljer att läsa modersmål som biämne. I det sammanhanget är andelen manliga lärare försvinnande liten.

Farhågor bekräftas Om man tar en titt på klasslärarnas studieprogram bekräftas Kavanders farhågor. För att bli pedagogie magister och behörig klasslärare krävs 300 studiepoäng.

Men endast två kurser i modersmål är obligatoriska för de blivande klasslärarna. Modersmål och litteratur (5 studiepoäng) och kursen text och gestaltning (3 studiepoäng). Av totalt 300 studiepoäng är med andra ord endast åtta öronmärkta för modersmålet.

– Självfallet tycker jag att det är för lite. Modersmålet blir styvmoderligt behandlat. Det är många saker som vi bara hinner svepa över, säger Katarina Rejman, som undervisar i modersmålets didaktik vid Pedagogiska fakulteten. Det är en himla trängsel i klasslärarnas studieprogram. Jag frågar mig nog om vi ger våra studerande tillräckligt goda kunskaper för att hantera den rätt komplicerade textvärld vi lever i.

Ria Heilä-Ylikallio är pre-

fekt vid pedagogiska fakulteten.

Hon tycker inte att modersmålet förfördelas i studieprogrammet.

Tvärtom kallar hon modersmålet ett av de stora ämnena inom klasslärarutbildningen.

– Åtta studiepoäng är obligatoriskt för alla som blir klasslärare. Jämför till exempel med finska och engelska som sammanlagt är 3 studiepoäng eller gymnastiken som är 4 studiepoäng, säger Ria Heilä-Ylikallio.

Men utbildningsprogrammet för en klasslärare går på 300 studiepoäng. I det ljuset är 8 studiepoäng inte mycket, eller hur?

– Du kan inte riktigt räkna så där. Klasslärarna skall läsa ”Grundskolans ämnen och ämneshelheter” på 60 studiepoäng.

Där ingår grundskolans samtliga 15 läroämnen. Det här är inte Pedagogiska fakultetens eget påhitt utan det är behörighetsförordningen som binder oss, säger Heilä-Ylikallio. Och antalet studiepoäng är kalibrerat med det finska Finland. 60 studiepoäng fördelat på 15 läroämnen betyder 4 studiepoäng per ämne. I det skenet är 8 studiepoäng mycket.

Vi har dessutom ökat studieblocket från 60 till 70 poäng.

Borde andelen studiepoäng i modersmål utökas?

– Lärarutbildningen är en akademisk utbildning med akademisk frihet. Och jag är glad att vi kan erbjuda våra studerande modersmål både som kort biämne (25 sp) och långt biämne (60 sp)

Smal bildning Benita Kavander tycker inte bara att modersmålet har en för undanskymda roll i utbildningsprogrammet. Hon oroar sig också för klasslärarnas ämneskunskaper (70 sp) Hon tycket att de studerande har en allt smalare bildningsnivå.

– Jag har märkt att de studerande ibland kommer till lärarutbildningen med väldigt lite kunskap i ryggsäcken. En vanlig kommentar är: ”Jag har inte läst det här sedan jag gick i sexan själv”. Jag är bekymrad över hur man förbereds ämnesmässigt inför sitt lärarskap, säger Benita Kavander.

Enligt henne är den förändrade studentexamen en bov i sammanhanget.

– Numera är realämnenas roll nedtonad. Förr var det mer bredd i studentexamen, säger Kavander.

”Specialisera mera” Modersmålet och matematiken är

obligatoriska. Kavander efterlyser en tydligare specialisering i klasslärarutbildningen.

– Alla behöver inte bli behöriga i alla 15 ämnen. Men kunde i stället satsa lite mera på exempelvis 6 läroämnen. Trenden är större skolenheter. I praktiken undervisar klasslärarna i en handfull ämnen. Man väljer en palett som man känner sig trygg med.

Så kunde man göra inom lärarutbildningen också.

”En god modersmålsundervisning är skolans sak. Vi kan inte ålägga någon annan att ta hand om den.

Vi får lov att sköta butiken inom skolans ramar.”

Små skolor Ria Heilä-Ylikallio vidhåller att verkligheten för många finlandssvenska lärare i är att de jobbar i 2–3 lärarskolor. Där är de tvungna att undervisa i samtliga läroämnen, och PF måste ge dem behörighet att undervisa i dem.

Bob Karlsson är direktör för den svenska enheten på Utbildningsstyrelsen. Vi ber också honom kasta ett öga på klasslärarnas studieprogram.

– Merparten av studierna är na-

turligt nog huvudämnet pedagogik. Ämnena som ska undervisas och ämnesdidaktiken läses som helhet förhållandevis litet, bland dem modersmålet, säger Karlsson. Med tanke på hur brett ämnet är så känns 8 studiepoäng litet.

Mattias Fagerholm

5.10.2013–23.3.2014

D E S T I N AT I O N

Den första rymdutställningen i Heurekas historia!

TILLÄGSINFORMATION OCH BOKNINGAR: www.heureka.fi/skolor koulutiedottaja@heureka.fi

Elever sover för lite ■■Det blir alltför lite sömn för ungdomarna i huvudstadsregio­ nen. Det framgår av den årliga skolenkät som Institutet för hälsa och välfärd THL har gjort. En tredjedel av eleverna i grundskolan och hälften av eleverna i gymnasier och yrkesläroanstalter sover mindre än åtta timmar under vardagar.

Skillnaden är oroväckande stor mellan gymnasieelever och elever i yrkesläroanstalter. Det finns också andra skillnader. En dryg tredjedel av eleverna i yrkesutbildning dricker sig ordentligt berusade minst en gång i månaden. Bland gymnasieeleverna gör var femte det.

IT3 – gratis stöd ■■Strular datorn? Behöver du hjälp med föreningens hemsida?

Medlemsföreningar och medlemmar i Förbundet Hem och Skola kan få hjälp med allt IT-relaterat genom projektet IT3.

Projektet IT3 riktar sig till alla stora finlandssvenska förbund och deras medlemmar. Målet är att sporra, stödja och hjälpa föreningar samt deras medlemmar att utveckla sina färdigheter inom informationsteknik.

Supportlinjen är öppen varje tisdag kl. 15–20 på tfn 010 320 2080 (vanlig samtalsavgift).

IT3 finns också på Facebook.

12 Hem & skola ■■reportage

■■Det bästa med högläsningen är närheten och samvaron till barnet, säger Marcus Koskinen-Hagman, en av papporna som kom till läsfrukosten.

■■Torvald Jansson och Henrik Löthman, ordförande för Hem- och Skola­ föreningen vid Ytternäs skola, diskuterade böcker.

Pappor på frukost byter Ljusen brinner i kandelab­ rarna i matsalen. Faten med pålägg och grönsaker ser läckra ut. Här vankas det lyxig frukost för pappor som gärna läser för sina barn.

Vid Ytternäs skola i Mariehamn hittar man på den ena aktiviteten efter den andra för att stimulera elevernas lust att läsa.

Det senaste påhittet, som genomförs i samarbete med Hemoch Skola-föreningen vid skolan, är en läsfrukost för pappor.

Sex frukostar är inbokade – en i månaden från oktober till och med mars. De fem första hålls i Ytternäs skola, den sjätte blir en lördagsfrukost på ett hotell i Mariehamn. Alla pappor som har barn i ettan, tvåan eller trean är välkomna. Även pappor med barn i andra skolor runt om på Åland bjuds in, de får dock betala 5 euro för frukosten.

”Pojkar behöver manliga läsande förbilder. Varför ska sonen läsa en bok om pappan inte gör det?”

läsning är okej om de ser och hör sina pappor läsa.

Henrik Löthman har två bonusbarn och han läser gärna för dem. När han arbetade på ett fritidshem läste han också ofta högt för de barnen.

– Det är ett sätt att skapa en lugn och rofylld stund – sådana blir allt svårare att hitta i dag, säger han.

Motprestation krävs

■■Papporna skrev upp böcker som de läst för sina barn. Bibliotekarien sammanställer sedan listor som skickas ut till alla.

Skolans bibliotekarie Elspeth Randelin, som också är projektledare för Livslångt läsande, och Henrik Löthman, ordförande för skolans Hem och Skola-förening, har givetvis en tanke med frukosten. Randelin hänvisar till

de alarmerande siffror om högläsning som Sveriges första läsambassadör, författaren Johan Unenge, presenterade när han nyligen besökte Åland.

– För tio år sedan läste över 70 procent av föräldrarna i Sverige

regelbundet en godnattsaga. 2012 hade siffran sjunkit till 35 procent och vi utgår från att trenden är den samma här, säger hon.

Aktivare roll Undersökningar visar också att pojkar läser allt mindre och Löthman och Randelin vill att papporna tar en aktivare roll.

– Pojkar behöver manliga läsande förbilder. Varför ska sonen läsa en bok om pappan inte gör det?

Eller omvänt – sönerna tycker att

En jämn ström av pappor dyker upp i matsalen. De tar för sig av ägg och bacon, häller upp kaffe, breder smörgåsar och slår sig ner vid borden. Björn Hällefors gillar initiativet.

– Smart att satsa på en frukost.

Efter jobbet är det svårare att hitta en lucka, då har man mer bokat, säger han.

Frukosten är inte helt gratis – en motprestation krävs.

Papporna ska skriva upp vilka böcker de läst för sina barn under

Hem & skola

13

Bra tips för högläsning Elspeth Randelin, prisbelönt bibliotekarie i Mariehamn, delar gärna med sig av sina bästa högläsningtips: Högläsningsböcker ska generellt vara svårare än vad barnet själv klarar av att läsa. För de yngre passar gamla klassiker som Peter Pan, Det susar i säven och Djungelboken. Många av dem har kommit ut i vackra nya utgåvor med underbara illustrationer.

Bilderböcker är bra för högläsning för årskurs ett. De handlar ofta om barn i samma ålder och igenkänningsfaktorn är hög. Även gamla sagor är spännande och fantasieggande och lär barnen att förstå ”sagornas värld”.

Det som händer i sagorna händer inte i verkligheten.

För de lite äldre kan man fort-

sätta med klassikerna och även plocka in högläsningsböcker med mer text och färre bilder. Maj Bylocks historiska romaner är underbara. Äventyr från vikingaoch medeltiden är populära och författarna av dem vet vad som behövs av en bra högläsningsbok – så kallade ”cliffhangers” avslutar varje kapitel.

Som förälder kan du skapa en positiv förväntan inför kvällens högläsningsstund. Du kan prata om det som hände i det senast lästa kapitlet och undra hur det kommer att gå. Säg gärna att du ser fram emot att läsa vidare i kväll.

Kom ihåg att texten väcker många tankar och funderingar hos barnet – glöm inte att ge tid för dem. Att läsa färdigt ett kapitel är kanske inte lika viktigt som den diskussion barnet vill ha just då.

Du kan lyckas!

Med lite hjälp av Vännerna

Svenska folkskolans vänner

lästips den senaste tiden. Elspeth Randelin sammanställer sedan listor med boktips som skickas ut till alla. Tanken är givetvis också att givande samtal om läsningens fördelar ska uppstå över frukosten.

– Så här i början kommer de redan frälsta. Det är vi medvetna om, men vi hoppas att de som är här i dag tar en vän med sig nästa gång. Kanske en som inte är så intresserad av läsning men som förhoppningsvis blir inspirerad, säger Randelin och Löthman.

Björn Hällefors har bland annat läst Vinterkampen och Sommarkampen av André Pops för sina barn. Böckerna handlar om två kusinpar som möts och tävlar mot varandra. Bordsgrannen Björn Wennström har ett annat tips: Trädgårdstim av Stefan Ljungfors och Johan Egerkrans.

En annan pappa, Marcus Måtar, glider in och förser sig av allt gott, som skolans kökspersonal

dukat upp under den tidiga morgonen.

– Bra initiativ. Vi pappor har en viktig uppgift för att få barnen intresserade av läsning och för egen del tycker jag att det blir allt roligare ju äldre barnen blir. Man får mer att bita i och jag tycker till exempel om att läsa förkortade klassiker av Jack London.

Hårdbokcafé Ytterligare en satsning på samma tema är aktuell i Ytternäs skola – hårdbokcafé. Hur väljer man en högläsningsbok? Vilka böcker är bra och varför? Hur kommer man igång med att läsa för sina barn?

De är frågor som diskuteras under fria former och över en kopp te eller kaffe och alla intresserade är välkomna. Träffen ordnas sista torsdagen i måndagen under det här läsåret.

Helena Forsgård, text Robert Jansson, foto

Nya böcker för åk 7–9 ■■Förbundet Hem och Skola skickat ut bokpaket med nya fräscha böcker till modersmålslärare i 46 skolor den här hösten. Det är ett samarbete med Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd som möjliggör stipendiet. Totalt har nu 1 400 böcker nått skolorna.

Skolornas modersmålslärare fick välja klassuppsättningar på tio böcker mellan olika givna bok­ alternativ som valts ut för en tonårig läsare. Den populäraste boken var i år Som Zlatan fast bättre av den rikssvenska författaren Niclas Christoffer. Den handlar om hur en pojkes fotbollsintresse går över styr och han utvecklar en ätstörning. Den nästpopuläraste var Förr eller senare exploderar jag av amerikanska John Green.

Den handlar om 14-åriga Hazel med cancerdiagnos. Bokens tema är kärlek, liv och död.

Finlandssvenska Maria Turtschaninoffs bok hörde också till de populära böckerna som elever i åk 7–9 nu kommer att ha möjlighet att läsa i sin skola.

SFV är en opolitisk förening, som i 130 år jobbat för bildning på svenska i Finland. Kanske du kan uppnå ditt mål, eller förverkliga dina drömmar med lite hjälp av Vännerna?

Du hittar oss på sfv.fi, på Facebook, Twitter och YouTube.

Eller ring oss på 09-6844 570.

Bli medlem! Årsavgift endast 10 euro.

SFV tar emot donationer och testamenten och ger gratis sakkunnig hjälp.

Luciamärket – det frivilliga engagemangets symbol!

Nu är luciamärket här igen och tusentals ivriga barn löser ut märken till försäljning. I första hand gör de det på sin egen skola där lärarna och frivilliga medarbetare i våra föreningar hjälper barnen i deras kanske första riktiga sociala uppdrag.

Många barn vill göra en god gärning, men den provision (80 cent) de får på sin försäljning är också viktig. Föräldrarnas tillstånd behövs för att ett barn ska få sälja märken.

Vi kan alla göra en liten luciamärkesförsäljare glad

genom att utrusta oss med 4 euro i kontanter och köpa ett märke. Pengarna från luciamärkesförsäljningen används för hälsofrämjande verksamhet i Folkhälsans lokala föreningar, medan pengarna från den riksomfattande luciainsamlingen används för att lindra ensamheten bland äldre.

LUCIAMÄRKET 2013 Luciamärket är ett rött pins med text i silver.

Märket kostar 4 euro.

Försäljarens provision är 80 cent per märke.

14 Hem & skola ■■reportage

”Lössen har kommit för Det som många föräldrar sedan skolstarten i augusti haft en känning om verkar stämma: Huvudlössen har spridit sig till fler och fler daghem – och också en del skolor.

– Det är svårt att få heltäckande siffror och jag har en känsla av att mörkertalet är ganska stort, säger skolläkaren Eva GodenhjelmVuori. Ändå finns det ingen orsak till hysteri, understryker hon.

– Visst är lössen jobbiga att bli av med och tyvärr har de kommit för att stanna. Men de utgör ändå inte någon direkt fara för oss människor.

Rent statistiskt har man i höst upptäckt 30–50 fall i Helsingfors daghem per månad mot tidigare 30, säger epidemiolog Hannele Kotilainen vid Helsingfors stad.

– I skolorna har enstaka fall rapporterats, men där har man inte kunnat konstatera att de skulle vara fler än tidigare. Och någon epidemi kan man definitivt inte tala om.

– Närmast drabbar lössen dagisbarn och 7–11 åriga yngre skolbarn, säger Kotilainen.

Hösten värst Lössen lever upp då barnen kommer samman efter sommarlovet på hösten – de lustätaste månaderna är september, oktober och november.

Lushonan är produktiv och kan under fyra veckors tid tillverka 100–150 ägg , som kallas gnet.

Honan fäster gneten cirka 1,5 centimeter från hårbottnen med ett slags lim.

– Där är värmen rätt, 28–30 grader. Också fuktigheten är optimal varken för kallt och inte för torrt, berättar Kotilainen.

Efter det tar det en dryg vecka för gneten att kläckas och två veckor att bli könsmogna.

– När mössorna kommer ökar antalet löss markant, för då hålls de varma och lämpligt fuktiga även utomhus. Det beror inte på att lössen hoppar över från mössa till mössa.

Kan löss bli resistenta?

– Det kan vissa visserligen bli.

Men de moderna medlen kväver lössen effektivt – om man drabbas en tredje gång kan det vara skäl att byta preparat, säger specialläkare Sakari Jokiranta vid Helsingfors universitet.

Skammen stor De flesta föräldrar har under de gångna åren stött på lusproblemet och fått springa till apoteket efter schampo och luskam åtminstone en gång. Det finns fa-

■■Huvudlusen Huvudlusen finns bara i hår och hårbotten. Den lever av männi­ skans blod.

Huvudlusen kan inte flyga eller hoppa, utan klättrar på hårstråna med hjälp av klorna.

Oftast kliar det i hårbotten om man har löss, men man kan ha löss utan att ha klåda.

Lössen går oftast att se med blotta ögat. Huvudlöss är två till tre millimeter långa, genomskinliga och färgen varierar från grå, brun, svart till röd beroende på när de sugit blod.

miljer som har drabbats gång på gång och jobbigast är det förstås om man har många barn med långt hår.

En av dem som minns hur det kändes när sonen drabbades av löss är Helsingforsbon Jessica Edén.

– Först var jag förfärad och skamsen, sen flyförbannad, sen road och till sist bara uppgiven.

Under det första skolåret fick sonen löss inte mindre än fem gånger.

– I vår klass funkade inte informationen förrän jag slog näven i bordet och röt till ordentligt.

Före det fick Edén vara med om att föräldrar inte meddelade lära-

ren att deras barn har löss och lärare som inte meddelade andra föräldrar att det fanns löss i klassen.

– Om man vet att man ska uppmärksamma symptom och leta igenom håret hittas krypen så mycket tidigare och hinner inte lägga tusen ägg som kläcks och sprids till andra ungar.

Kamma, kamma Tvåbarnsmamman Charlotta Boucht minns att det gällde att köpa medel på apoteket och sedan att kamma, kamma, kamma.

– Men det är underligt hur det sitter i folk att det är snuskiga hem som får löss, när det tvärtom ver-

kar som att lössen älskar rena, glansiga hår.

Hon säger att många föräldrar också får löss av barnen men att de har svårt att erkänna det.

Jessica Edén var också upprörd över att det medel som rekommenderades henne var ett nervgift som tränger in i huden på barnens huvuden.

Ett bra trix som Edén tog till för att få barnen att inse att det lönar sig att vara medgörliga var att släpa ett mikroskop och ett antal levande löss till klassen och låta barnen studera hur det rörde sig i magen på lössen.

Charlotta Boucht tycker det inte var så farligt med lössen eller av-

Hem & skola

att stanna”

15

Klara spelregler stöder barnet Ibland krävs det klara spelregler för att hjälpa barnen att säga nej när det behövs.

Gränser ger trygghet.

”Ingen såg efter mig” och ”Jag hade inga gränser” är något som Barbro Sjöström-Laine, förman vid missbrukarkliniken för unga och vuxna i Borgå, ofta har fått höra av sina klienter. Många gånger är det vuxna missbrukare som har grämt sig över att de som unga har lämnats vind för våg utan några regler av föräldrarna.

– När föräldrarna inte har klarat av att hålla greppet om sina ungdomar har det lett till att de inte fått en chans, säger hon.

Hennes recept är en öppen dia­ log mellan föräldrar och deras ungdomar.

Det är inte alltid lätt att prata om frågor som alkohol och rökning. Men det finns diskussionskort som tar upp knepiga situationer som ungdomarna kan råka ut för. Korten går bra att använda både i hemmet och i skolmiljö.

Tonåren är krävande – Puberteten och tonåren är en krävande tid för föräldrarna som alltid skall finnas där för ungdomarna. Om föräldrarna själva har problem har de inte alltid kraft att ta hand om dem.

En särskilt kritisk tid är då barnen byter skola till högstadiet.

– Allt beror på deras kompiskrets och hurdana kontakter de råkar knyta när de börjar i sin nya klass. Alla kanske inte hittar bästisar i samma klass eller råkar ut för en manipulativ kompis, säger Barbro Sjöström-Laine.

■■Barbro Sjöström-Laine har i sitt arbete i missbrukarvården träffat många missbrukare som berättar att de saknade gränser som unga.

■■verktyg Diskussionskorten går att beställa via info@nykter.fi och är sammanställda av samarbetsgruppen kring en rusfri policy. Diskussionsfrågorna går också att ladda ned som ett pdf-dokument.

För barnen kan det vara svårt att stå emot kompistrycket även om de har goda föresatser.

Sjöström-Laine säger att många ungdomar har motstridiga känslor kring alkohol och rökning. Även om de inte tycker att det är okej att röka och dricka kan de tycka att den som gör det är tuff.

– Kanske man första gången tänker att man skall smaka. När man väl har tagit det första steget är tröskeln mycket lägre nästa gång, säger Sjöström-Laine.

Marit Björkbacka

Den naturliga julklappen giftningen heller, för den delen.

– Jag har aldrig tyckt att löss är så farligt, de hörde liksom till höstrutinerna.

en på att det är socialt och sitter tillräckligt nära andra huvuden för att lössen ska kunna klättra över, säger Jessica Edén.

Bra med två hem

För 35 år sedan

Boucht tyckte också att det, i det här fallet, var bra att barnen bodde vecka-vecka hos pappan.

– Fördelen med att ha barn som bor i två hem är att man kan tvätta en gång med lusschampo, skicka dem till deras andra hem och slippa tvätta alla mjukisdjur och lakan. Äggena hinner dö innan ungarna är tillbaka .

Och så kan man ju se det positiva med att drabbas.

– Att ens barn får löss är ett teck-

Kanske har inte lusproblemet blivit så mycket värre, vem vet? En som minns hur det var för 35 år sedan är May Norrgård, i dag farmor och mormor.

– Jag minns att jag blev upprörd då jag hittade små gula ägg i bakhuvudet på mina små flickor. Men apoteket hade fina preparat redan då. Jag minns att jag tvättade alla sängkläder och kammade barnen med luskam.

– På den tiden blev barnen mob-

”I vår klass funkade inte informationen förrän jag slog näven i bordet och röt till ordentligt.” bade, lekskolelärarinnan sade att man inte skulle gå för nära den och den, för att hon/han har löss.

Nina Winquist, text jenny lucander-holm, illustration

En prenumeration på Finlands Natur är julklappen som ger glädje året om.

Gör din beställning på Natur och Miljös hemsida eller ring 09-6122 290.

www.naturochmiljo.fi

16 Hem & skola ■■reportage

■■Alla behöver inte göra samma saker på samma sätt, säger Janette Stenroos-Ek.

När man inte kan gå i sin hemskola Den svenska sjukhusskolan hör till de minsta skol­ enheterna i Helsingfors och påminner mest om en hemtrevlig byskola med små klassrum.

För tillfället går det tolv ele­ver i årskurserna 7–9 i specialskolan. Men sjukhusskolan har också en annan verksamhetsform, som omfattar alla svenskspråkiga barn och unga som är intagna på sjukhus i Helsingfors. Patienteleverna brukar vara ungefär 40 per år, en del är intagna för en kort tid, andra går länge i skola på sjukhus.

Gemensamt för alla elever i sjukhusskolan är att de inte kan gå i sin hemskola.

– Vi har tolv elever med tolv olika skäl till varför de går här. Ele­ verna ska helst själva ha en önskan att komma hit. Målsättningen är att ungdomarna kan flytta tillbaka till sin hemskola i något skede, men vi har också elever som går hela högstadiet här. För de flesta blir skolgången mycket lättare i mindre grupper och de

■■sjukhusskola I augusti sammanslogs Ulfåsa­ skolan med Zacharias Topelius­ skolan och bytte namn till Eva-­ enheten.

Ulfåsaskolan grundades 1985 och var svensk sjukhusskola i Helsingfors.

Zacharias Topeliusskolan erbjuder allmänundervisning från årskurs 1 till årskurs 6 samt specialundervisning från förskola till årskurs 9.

Eva-enheten verkar som tidigare på Mannerheimvägen 97.

flesta hittar en utbildning vidare efter högstadiet. Förra våren gick sex elever ut högstadiet från oss, säger platschef Janette Stenroos-Ek. Läroplanen är densamma som i andra skolor men undervisningen är uppbyggd på ett lite annat sätt.

– Vi jobbar alla dagar mellan nio och tre. Vi har inte förlängda lektioner, utan alla arbetspass är 45 minuter. Hälsan går alltid först

och alla får arbeta i egen takt.

Vi skalar av där det behövs. Alla behöver inte göra samma saker på samma sätt. Man kan få sitta och arbeta för sig själv om det behövs.

Kontakt med omvärlden Undervisningen på sjukhusen går till så att läraren, Toni Valkeakari, kontaktar kansliet på sjukhusen en gång i veckan och frågar

om de har svenskspråkiga patienter. Man kommer överens om vilken tid det passar att han kommer och undervisar. Patienterna har rätt till en timme undervisning varje dag. Om det finns många elever på sjukhuset kan andra lärare vid skolan rycka in.

Också här är skolgången mer individuellt anpassad och sker på barnens villkor. Ändå kan de flesta flyttas upp till följande klass.

Tyngdpunkten ligger på undervisningen i modersmål, matematik och engelska.

– Det viktigaste är att barnpatienterna upplever att de håller kontakt med tillvaron utanför sjukhuset. Skolgången blir ett sätt att koppla av från patientrollen och den ger framtidstro. På Eva-enheten jobbar vi mycket med elevernas självkänsla och livskunskap. Alla ska få lära känna sina styrkor.

Janette Stenroos-Ek säger att många känner sig mindre annorlunda i det här huset. Toleransen för andra ökar, och man märker kanske att man inte är den enda som har det svårt.

Hon har intrycket att antalet elever som inte kan gå sin hemskola ökar, men kan inte sätta fingret på vad det beror.

– Den bästa belöningen i arbetet är när sådana som gått ut nian kommer och hälsar på. Då känner jag mig nästan mamma-stolt.

En härlig känsla, och den är gans­ ka vanlig.

Barbro Enckell-Grimm, text benjamin suomela, foto