Bokspalten Lisa Tegby

ATT FASTA OCH ATT avstå är verkligen inte det enklaste i en kultur som helst vill ha allt genast och där att unna sig och njuta är ständigt återkommande uppmaningar. LISA TEGBY Och inte är det dåPräst och bokslukare ligt att ta emot livets goda och glädja sig. Men tänk om det också hör till livets goda att stanna upp ibland. Den ofrivilliga långsamheten som pandemin gett oss har för somliga varit förfärlig, men för andra faktiskt en befrielse. Och nu är vi på väg in i den del av kyrkans år, som varje år säger till oss att stanna upp, tänka efter, begrunda det goda i att dela och ge. Det är fastetid.

För tionde året i rad kommer ärkebiskopens fastebok ut. I årets bok Att bevara vår mänsklighet medverkar åtta svenskkyrkliga skribenter och åtta från andra religiösa traditioner. Alla skriver i solidaritet med människor på flykt och i nystart. Vad kan Gud säga genom andra människors liv och öden? Vad händer med ett samhälle och en värld med så många människor på flykt?

Allra mest tagen blir jag av Teresa Callewaerts bidrag om att bli tagen i anspråk. Hon skriver om tro som handling, om att inte vara rädd för att tala om att lyda Gud och om överlåtelsens glädje. En annan utmaning i fastan och i en orolig omvärld är Lilla fredsboken. KG Hammar önskar tillsammans med tre medskribenter en omläsning av Jesu ord och att vi ska fundera på vad det betyder att följa honom. Boken inleds med ett citat av kväkaren Emilia Fogelklou: ”Stackars Jesus, bara man ville dyrka honom lite mindre och höra på honom lite mer.”

Skribenterna tycker att det är en katastrof för vår tro att vi är rädda att vad vi säger och gör för freden och rättvisan ska uppfattas politiskt. Boken ger både bibeltolkningar och konkreta förslag på de små stegens fredsarbete. Gör vad du kan där du är, men gör verkligen det! Och glöm samtidigt inte bort din egen inre väg till fred och frid.

2021 ÅRS NOBELPRISTAGARE HAR bearbetat frågan om fred och frid och sökandet efter en bättre verklighet i sina romaner. Abdurazak Gurnah skriver om svåra saker på ett lättläst och vackert språk. Den sista gåvan handlar om flyktingen Abbas som efter ett långt liv i England en dag faller ihop i en stroke. Sjukdomen öppnar den historia han dolt både för sig själv och sina närmaste. Den öppnar också fler berättelser, som hustrun som var hittebarn, och sonen som sökt svar på sina livsfrågor genom att forska om migration och hemlöshet. Så lyhört om skuld, smärta och rotlöshet. Och befriande när den sista gåvan, som väl är sanningen, kanske ändå börjar avteckna sig.